Someone Like You, Chapter 23 - If we could only turn back time. SISTA KAPITLET
Veckorna flög förbi och hösten kröp sig fram. Ute hade temperaturen sjunkit, den deprimerande perioden hade kommit. Den perioden då det bara regnade och var allmänt grått, speciellt här i England. X Factor villan blev tystare för varje vecka som gick. Det var nu vecka sex och Cheryl tränade stenhårt med mig och Cher, temat denna vecka var Elton John. Han var en av mina inspirationer, han hade alltid varit det.
Rykten hade börjat mellan mig och Zayn under förra veckan när vi sågs kramas offentligt. Tidningarna höll fortfarande på med 'Habigail' grejen, det började faktiskt bli ganska jobbigt.
Nästa lördag efter showen så stod jag backstage och hälsade på killarnas och Chers familjer, Zayns var inte där. Min familj hade inte kommit än. Typiskt Amber... Dörrarna öppnades och in kom... mamma och Justin?!
Rykten hade börjat mellan mig och Zayn under förra veckan när vi sågs kramas offentligt. Tidningarna höll fortfarande på med 'Habigail' grejen, det började faktiskt bli ganska jobbigt.
Nästa lördag efter showen så stod jag backstage och hälsade på killarnas och Chers familjer, Zayns var inte där. Min familj hade inte kommit än. Typiskt Amber... Dörrarna öppnades och in kom... mamma och Justin?!
Abigail's perspektiv:
Allas blickar vändes nu mot dörren, de ville nog veta vems familj det var. Vilken chock de måste få när Justin Bieber och hans mamma kommer igenom dörren. Justin log mot mig och jag stirrade på honom.
De gick mot mig och Justin omfamnade mig i en kram. Niall pep till och jag såg att han kollade med ögon stora som tefat på Justin. Just det, Niall är ju en belieber.
- Jag har saknat dig, fin klänning! sa han och log.
- Jag har saknat dig med och tack, men vad gör ni här? fick jag fram mellan sammanbitna tänder.
- Du sms:ade ju att vi skulle komma ikväll, sa Justin.
- Nej det har jag inte..., mumlade jag.
Han rynkade ögonbrynen.
- Inte...?
- Nej, sa jag.
Mamma och Justin kollade förvirrat på mig, och Cher kom blygt fram till mig. Fast jag skulle vara likdan om Justin Bieber var hennes bror.
- Justin, mamma, det här är Cher. Cher det här är Justin och min mamma Pattie, presenterade jag.
- Hej, sa mamma och log.
- Hej, sa Cher och log.
Zayn kom igenom dörren följt av hans familj, och bakom honom kom två producenter. Zayns blick mötte min och den vandrade till Justin och mamma. Han rynkade sina ögonbryn och kollade på mig.
Jag öppnade munnen för att säga något, men avbröts av en producent.
- Abigail, kom med här, sa den största av dem och jag följde efter dem ut genom rummet med skakiga steg.
Dem ledde in mig i ett rum med ett tiotal andra producenter, plus Simon Cowell och Cheryl Cole. De bad mig att sätta mig ner och några sekunder efter kom Justin och mamma in i rummet och satte sig på varsin sida om mig.
Mamma tog min hand och Justin min andra. Jag visste inte vad som höll på att hända.
- Abigail, vi har fått reda på att Justin Bieber är din bror, började Simon och blickade på Justin. Det skulle vara fusk att du skulle få fortsätta i tävlingen med en sån stor förtur. Därför är vi, tyvärr, tvugna att diskvalificera dig...
Min hals tjocknades och mina ögon tårades.
- Det är inte rättvist! utbrast Justin.
- Mr. Bieber, det är för att inte skapa oro bland de tävlande, sa en producent.
Jag blickade mot Cheryl som kollade på mig med ledsna ögon.
- Jag är så ledsen Abigail. Du är den mest begåvade 16 åringen jag någonsin har sett/hört. Det har varit en ära att fått vara din mentor, sa Cheryl med blanka ögon.
- Det har varit en ära att ha varit din elev, sa jag utan min brittiska dialekt, utan med min kanadensiska. Tack för den här tiden, log jag.
- En bil väntar på dig utanför som kommer köra dig till huset, sa Simon. Sen är du i din familjs händer.
Jag nickade, sa hej då och gick ut ur rummet utan att kolla bak en enda gång; något min mamma hade lärt mig att göra. Ta motgången fint, tacka och lägg det bakom sig. Jag gick tillbaka till rummet där alla andra var. Zayn kollade på mig med irriterade ögon. Great...
- Vad hände? frågade Cher oroligt.
- Jag blev diskvalificerad, sa jag.
- Va?! För att Justin är din bror?
- Så Justin är din bror. Roligt att du aldrig berättade för mig, sa en arg Zayn bakom mig.
Jag suckade och vände mig om.
- Jag har diskvalificerats och det ända du tänker på är att jag inte kunde berätta att min bror är Justin Bieber? utbrast jag. Zayn det här kommer inte funka. Jag kommer flytta tillbaks till USA, du bor här. Jag kommer inte klara det.
- Så du gör slut med mig? frågade han svagt.
- Det är för vårt bästa.
Med det vände jag på klacken och gick till Harry. Han omfamnade mig i en tät kram.
- Jag kommer sakna dig Rae, viskade han.
- Jag kommer sakna dig med Hazz, viskade jag tillbaks.
- Abi, vi måste gå, sa mamma bakom mig.
Jag sa ett sista farväl till Cher och killarna och gick ut genom den stora dörren, bort ifrån mitt gamla liv som Abigail Hayes och välkomnade mitt nya som Abigail Bieber...
När vi skulle ut till bilarna så möttes vi av paparazzis som skrekfrågade om vi var ihop. Tänk hur fel de hade...
To be continued....
SLUTET AV SOMEONE LIKE YOU. EFTER EVERYTHING ABOUT YOU KOMMER JAG SKRIVA EN FORTSÄTTNING, SOMEONE LIKE YOU 2; WINGS. EFTERSOM MÅNGA FRÅGAR SKRIVER JAG DET HÄR. HOPPAS NI ÄR TAGGADE TILL DEN UPPFÖLJANDE NOVELLEN JAOW.
Someone Like You, Chapter 22 - Back on track.
Vi skrattade åt hennes utbrott och hon muttrade saker medans hon sminkade om mig. Hon släppte ut mina rullar i håret och sprayade med hårspray. Om det var något jag älskade med mig, så var det nog mitt hår. När sminket och håret var klart gick jag och Monica, följt av killarna, för att välja kläder till mig tills ikväll.
Det var nog min favorit förberedelse, men ändå den svåraste eftersom det fanns så mycket att välja mellan. Eftersom ballad var temat så valde jag mellan några olika klänningar. Killarna och Cher som nyligen anlänt hjälpre mig att välja. Sen valde vi åt Cher, hon hade en lika galen outfit som vanligt.
Till min klänning valde jag ett par svarta boots. Den här tävlingen gick ut på att vara sig själv, förutom att sjunga så klart.
Jag stod backstage med Cher och killarna när det var tio minuter kvar till sändning.
Det var nog min favorit förberedelse, men ändå den svåraste eftersom det fanns så mycket att välja mellan. Eftersom ballad var temat så valde jag mellan några olika klänningar. Killarna och Cher som nyligen anlänt hjälpre mig att välja. Sen valde vi åt Cher, hon hade en lika galen outfit som vanligt.
Till min klänning valde jag ett par svarta boots. Den här tävlingen gick ut på att vara sig själv, förutom att sjunga så klart.
Jag stod backstage med Cher och killarna när det var tio minuter kvar till sändning.
Cher var först ut jag var sist denna vecka. Tillslut att jag sist kvar bakom scenen eftersom alla som hade sjungit satt i sofforna bredvid scenen.
- Du ska upp nu, sa en scenarbetare jag och jag gick ut på scenen.
Abigail's perspektiv:
We both lie silently still in the dead of the night
although we both lie close together
we feel miles apart inside
was it something I said or something I did
did my words not come out right
though I tried not to hurt you yeah, I tried
but I guess that's why they say
Every rose has it's thorn
Just like every night has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn, yea it does
I listen to our favorite song playing on the radio
hear the D.J. say love's a game of easy come and easy go
but I wonder does he know has he ever felt like this
and I know that you'd be here right now
if I, I could've let you know somehow
Every rose has it's thorn
Just like every night has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn, yea it does
although we both lie close together
we feel miles apart inside
was it something I said or something I did
did my words not come out right
though I tried not to hurt you yeah, I tried
but I guess that's why they say
Every rose has it's thorn
Just like every night has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn, yea it does
I listen to our favorite song playing on the radio
hear the D.J. say love's a game of easy come and easy go
but I wonder does he know has he ever felt like this
and I know that you'd be here right now
if I, I could've let you know somehow
Every rose has it's thorn
Just like every night has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn, yea it does
Though it's been a while now
I can still feel so much pain
Like the knife that cuts you the wound heals
but that scar, that scar remains
(Every Rose, Every Rose,
Every Rose has it's thorn)
I know I could've saved a love that night
If I'd known what to say
Instead of makin' love
We both made our separate ways
And now I hear you found somebody new
And that I never meant that much to you
And to hear that tears me up inside
And to see you cuts me like a knife
Every rose has it's thorn
Just like every night has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn, yea it does
- Abigail Hayes! sa Dermot och jag lyssnade på var juryn hade att säga.
- Wow Abigail! Du fortsätter att överraska mig. För att vara 16 år så är du riktigt bra, sa Simon.
- Jag kan inte göra annat än att hålla med! Abigail, du är en begåvning! sa Louis.
- Det är en ära att ha dig som min elev, sa Cheryl med ett leénde. Jag vet att den här genren är din starkaste, men du gjorde låten till din egen, och det blev helt underbart! Jag har fortfarande gåshud!
Jag stod och log som en idiot. Men jag kunde inte hålla mig ifrån att göra det; jag var överlycklig. Fast vem skulle inte vara det vid det här laget?
- Tack, pep jag och gick till sofforna och slungade mig ner bredvid Cher och Niall.
- Du var jättebra Abi! sa Liam.
- Verkligen! Niall grät till och med, flinade Louis.
- Gjorde jag inte! protesterade Niall.
Jag skrattade med dem andra och Dermot avslutade kvällens program. Vi åkte hem i bilarna och även fast jag kände mig överlycklig så kom alla känslor tillbaks. När vi kom fram, sa jag god natt till Cher och Zayn. Jag ville vara ensam, så jag tog min gitarr och klev ut på balkongen som ingen använde och spelade lite.
När jag behövde tänka så spelade jag alltid gitarr. Jag började sjunga smått på My life would suck without you tills jag hörde fotsteg och vände mig om.
- Vad gör du här? frågade jag och kollade upp i Harrys ögon.
- Jag... ville jag prata med dig, sa han och satte sig ner bredvid mig.
- Om vadå? frågade jag.
- Om att jag vill att vi två ska bli bästa vänner igen. Vi pratar knappt med varandra längre, det tar kol på mig! suckade han.
- Mig med, sa jag lågt. Men det kommer aldrig bli detsamma igen. Jag kommer alltid tänka på att du älskar mig. Det är något jag inte kan glömma.
Han kollade ner i sina händer.
- Hazza-Boo, jag har saknat dig, log jag och han kollade upp med ett leénde.
- ABI-PIE! utbrast han och slängde sig på mig. Jag har saknat dig! sa han och pussade mig på näsan, ögat, öronen, ögonbrynen...
- Okej! Hazz, jag vet att du älskar mig men jag vill faktiskt gå och lägga mig, sa jag och härmade Cher.
- Okeej då! suckade han och hjälpte mig upp.
Vi gick in i huset och jag gick och la mig direkt.
*
Veckorna flög förbi och hösten kröp sig fram. Ute hade temperaturen sjunkit, den deprimerande perioden hade kommit. Den perioden då det bara regnade och var allmänt grått, speciellt här i England. X Factor villan blev tystare för varje vecka som gick. Det var nu vecka sex och Cheryl tränade stenhårt med mig och Cher, temat denna vecka var Elton John. Han var en av mina inspirationer, han hade alltid varit det.
Rykten hade börjat mellan mig och Zayn under förra veckan när vi sågs kramas offentligt. Tidningarna höll fortfarande på med 'Habigail' grejen, det började faktiskt bli ganska jobbigt.
Nästa lördag så stod jag backstage och hälsade på killarnas och Chers familjer. Min familj hade inte kommit än. Typiskt Amber... Dörrarna öppnades och in kom... mamma och Justin?!
Someone Like You, Chapter 21 - Chasing the light.
- Okej! Okej, seriöst från och med nu! sa hon och kollade allvarligt på mig. Gillar du verkligen Harry på det sättet?
- Inte som jag gillar Zayn, men som typ lite... förtjust i? Jag vet, det är helt förbjudet att gilla honom! suckade jag.
- Mmm! instämde Cher. Du får väl ta en paus från båda och sen se vem som du väljer och saknar först?
- Bra idé! Tack Cher, sa jag och pussade henne på hennes kinder.
- Okej! Jag vet att du älskar mig, men jag måste äta frukost nu! sa hon och försökte putta bort mig.
Vi började skratta och vi gick ner tillsammans. Cher fick mig alltid på bra humör.
Harrys perspektiv:
Wow, jag har verkligen klantat till det. Hon kommer aldrig vilja bli kompis med mig igen. Inte efter att jag berättade mina känslor för henne. Men jag kände mig tvungen, som att det var min skyldighet att berätta.
Jag gick till mitt och killarnas rum och drog på mig kläder. Kunde ju inte gå runt halvnaken hela dagen.
På väg ut ur rummet stötte jag ihop med Abigail. Hon kollade chockat upp i mina ögon och hennes alltid glittrande ögon var istället sorgsna och puffiga.
Hon hade gråtit, på grund av mig. Mitt hjärta sjönk.
Hon gick med försiktiga steg förbi mig och lämnade mig ensam. Jag suckade och gick med tunga steg nerför trappan.
Abigail's perspektiv:
Var det fel av mig att vilja att Harry skulle hålla om mig och säga att allt skulle bli bra igen? Jag suckade och tvingade bort mina tankar.
Resten av veckan försökte jag undvika Zayn och Harry så mycket som det gick. Mitt hjärta värkte, men efter vem hade jag ingen aning om. Zayn var min pojkvän, men Harry var min bästa vän. Klart man saknar båda då!
- Abigail! ropade Zayn bakom mig.
Det var fredag, sista dagen innan uppträdandet imorgon. Vi var backstage i den stora studio arenan. Jag vände mig om såg Zayn komma mot mig. Hans bruna ögon visade att han var förtvivlad och förvirrad. Han tog tag i min hand och jag kollade upp i hans ansikte.
- Vi har inte hunnit ses på hela veckan, sa han och log sorgset.
- Jag har inte haft tid, mumlade jag och tvingade bort tårarna.
Jag kollade upp i hans ansikte igen, och då förstod jag vem jag verkligen saknade; Zayn.
- Jag vet, det har varit fullt upp hela veckan jag har inte kunnat se... började han men jag avbröt honom.
- Jag älskar dig Zayn! utbrast jag och log.
Han kollade chockat på mig och log stort. Han drog mig närmare honom och jag kysste honom. Gud vad jag hade saknat honom!
- Jag älskar dig också Abigail, sa han mot mina läppar och jag log stort.
*
Dagen flöt på och helt plötsligt var det lördag igen. Jag hade tränat med Cheryl hela veckan och temat var ballader, jag skulle sjunga Every Rose Has Its Thorn av Bret Micheals.
- Inte som jag gillar Zayn, men som typ lite... förtjust i? Jag vet, det är helt förbjudet att gilla honom! suckade jag.
- Mmm! instämde Cher. Du får väl ta en paus från båda och sen se vem som du väljer och saknar först?
- Bra idé! Tack Cher, sa jag och pussade henne på hennes kinder.
- Okej! Jag vet att du älskar mig, men jag måste äta frukost nu! sa hon och försökte putta bort mig.
Vi började skratta och vi gick ner tillsammans. Cher fick mig alltid på bra humör.
Harrys perspektiv:
Wow, jag har verkligen klantat till det. Hon kommer aldrig vilja bli kompis med mig igen. Inte efter att jag berättade mina känslor för henne. Men jag kände mig tvungen, som att det var min skyldighet att berätta.
Jag gick till mitt och killarnas rum och drog på mig kläder. Kunde ju inte gå runt halvnaken hela dagen.
På väg ut ur rummet stötte jag ihop med Abigail. Hon kollade chockat upp i mina ögon och hennes alltid glittrande ögon var istället sorgsna och puffiga.
Hon hade gråtit, på grund av mig. Mitt hjärta sjönk.
Hon gick med försiktiga steg förbi mig och lämnade mig ensam. Jag suckade och gick med tunga steg nerför trappan.
Abigail's perspektiv:
Var det fel av mig att vilja att Harry skulle hålla om mig och säga att allt skulle bli bra igen? Jag suckade och tvingade bort mina tankar.
Resten av veckan försökte jag undvika Zayn och Harry så mycket som det gick. Mitt hjärta värkte, men efter vem hade jag ingen aning om. Zayn var min pojkvän, men Harry var min bästa vän. Klart man saknar båda då!
- Abigail! ropade Zayn bakom mig.
Det var fredag, sista dagen innan uppträdandet imorgon. Vi var backstage i den stora studio arenan. Jag vände mig om såg Zayn komma mot mig. Hans bruna ögon visade att han var förtvivlad och förvirrad. Han tog tag i min hand och jag kollade upp i hans ansikte.
- Vi har inte hunnit ses på hela veckan, sa han och log sorgset.
- Jag har inte haft tid, mumlade jag och tvingade bort tårarna.
Jag kollade upp i hans ansikte igen, och då förstod jag vem jag verkligen saknade; Zayn.
- Jag vet, det har varit fullt upp hela veckan jag har inte kunnat se... började han men jag avbröt honom.
- Jag älskar dig Zayn! utbrast jag och log.
Han kollade chockat på mig och log stort. Han drog mig närmare honom och jag kysste honom. Gud vad jag hade saknat honom!
- Jag älskar dig också Abigail, sa han mot mina läppar och jag log stort.
*
Dagen flöt på och helt plötsligt var det lördag igen. Jag hade tränat med Cheryl hela veckan och temat var ballader, jag skulle sjunga Every Rose Has Its Thorn av Bret Micheals.
Den här veckan har varit den värsta men samtidigt bästa veckan i mitt liv. Gjorde slut med Zayn, blev ihop igen, vi berättade att vi älskade varandra, fick känslor för Harry, Liam fick reda på att Justin var min bror. Okej, det var förra veckan...
Jag satt backstage med killarna och jag blev sminkad och mitt hår blev fixat. Killarna valde kläder och blev sminkade de också. Min blick mötte Zayns nästan hela tiden. Jag log lite för mig själv. När min stylist Monica hade satt upp mitt hår i stora rullar och gick iväg, kom Zayn fram till mig och satte sig i mitt knä.
- Zayn! suckade jag men kunde inte låta bli att le. Du är tung!
- Ska vi byta plats? frågade han och kysste mig på näsan.
- Gärna, sa jag och han reste sig upp och drog ner mig i hans knä.
Jag satte mig snett över hans knä och han kysste mig. Jag hörde ett skrik bakom mig. Jag drog ifrån snabbt och Monica stod där med ett förfärat uttryck.
- Zayn?! Vet du hur lång tid det tog för mig att sminka henne så där?! kved hon.
- Lunga ner dig Monica! skrattade han. Hon är vacker utan smink.
- Aaw, tack Zayn, pep jag och kysste honom.
- SLUTA! skrek Monica och drog Zayn ifrån mig.
Vi skrattade åt hennes utbrott och hon muttrade saker medans hon sminkade om mig. Hon släppte ut mina rullar i håret och sprayade med hårspray. Om det var något jag älskade med mig, så var det nog mitt hår. När sminket och håret var klart gick jag och Monica, följt av killarna, för att välja kläder till mig tills ikväll.
Det var nog min favorit förberedelse, men ändå den svåraste eftersom det fanns så mycket att välja mellan. Eftersom ballad var temat så valde jag mellan några olika klänningar. Killarna och Cher som nyligen anlänt hjälpre mig att välja. Sen valde vi åt Cher, hon hade en lika galen outfit som vanligt.
Till min klänning valde jag ett par svarta boots. Den här tävlingen gick ut på att vara sig själv, förutom att sjunga så klart.
Jag stod backstage med Cher och killarna när det var tio minuter kvar till sändning.
Jag satt backstage med killarna och jag blev sminkad och mitt hår blev fixat. Killarna valde kläder och blev sminkade de också. Min blick mötte Zayns nästan hela tiden. Jag log lite för mig själv. När min stylist Monica hade satt upp mitt hår i stora rullar och gick iväg, kom Zayn fram till mig och satte sig i mitt knä.
- Zayn! suckade jag men kunde inte låta bli att le. Du är tung!
- Ska vi byta plats? frågade han och kysste mig på näsan.
- Gärna, sa jag och han reste sig upp och drog ner mig i hans knä.
Jag satte mig snett över hans knä och han kysste mig. Jag hörde ett skrik bakom mig. Jag drog ifrån snabbt och Monica stod där med ett förfärat uttryck.
- Zayn?! Vet du hur lång tid det tog för mig att sminka henne så där?! kved hon.
- Lunga ner dig Monica! skrattade han. Hon är vacker utan smink.
- Aaw, tack Zayn, pep jag och kysste honom.
- SLUTA! skrek Monica och drog Zayn ifrån mig.
Vi skrattade åt hennes utbrott och hon muttrade saker medans hon sminkade om mig. Hon släppte ut mina rullar i håret och sprayade med hårspray. Om det var något jag älskade med mig, så var det nog mitt hår. När sminket och håret var klart gick jag och Monica, följt av killarna, för att välja kläder till mig tills ikväll.
Det var nog min favorit förberedelse, men ändå den svåraste eftersom det fanns så mycket att välja mellan. Eftersom ballad var temat så valde jag mellan några olika klänningar. Killarna och Cher som nyligen anlänt hjälpre mig att välja. Sen valde vi åt Cher, hon hade en lika galen outfit som vanligt.
Till min klänning valde jag ett par svarta boots. Den här tävlingen gick ut på att vara sig själv, förutom att sjunga så klart.
Jag stod backstage med Cher och killarna när det var tio minuter kvar till sändning.
Cher var först ut jag var sist denna vecka. Tillslut att jag sist kvar bakom scenen eftersom alla som hade sjungit satt i sofforna bredvid scenen.
- Du ska upp nu, sa en scenarbetare jag och jag gick ut på scenen.
Someone Like You, Chapter 20 - One more time.
Vid såna här tillfällen ville jag ha min mamma. Inte moster Lillian utan min mamma. Hon skulle trösta mig och hjälpa mig. Mitt hjärta mådde inte bra för Harry hade känslor jag inte kunde besvara, vilket ledde till att han var olyckligt kär i mig medans jag var lyckligt ihop med Zayn. Skuldkänslorna som skrek det är ditt fel vällde över mig och jag suckade djupt.
Några tårar rann sakta nerför mina kinder och jag tvingade argt mig själv från att gråta. Jag gillade inte att gråta, det gjorde jag bara när jag var osäker eller kände mig svag. Inte något jag gillade.
Abigails perspektiv:
Jag såg inte Harry resten av dagen. Detta var nog slutet för Hazza-Boo och Abi-Pie, tänkte jag sorgset. Jag slog in Justins nummer på min iPhone och klickade på grön lur.
En signal...
Två signaler...
Tre signaler...
Fyra signaler...
"Hej det är Justin, jag kan tyvärr..."
Jag suckade och la på. Cher! Precis i det ögonblicket kom Cher in i rummet. Hon kollade med rynkade ögonbryn på mig.
- Abi, har du gråtit? frågade hon lågt.
Han behövde inget svar, tårarna började rinna igen. Hon kastade sig ner framför mig och kramade mig hårt.
Jag begravde mitt ansikte i hennes axel och ville slå mig själv för att jag grät.
- Berätta, sa hon och tog min hand i sin.
Jag berättade allt, och då menar jag allt. Att jag var Justin Biebers syster, att vi var på middag med dem, att jag har känslor för Harry, att han älskar mig.
När jag tystnade så kollade hon med stora ögon på mig.
- Oh my GOD! Nu ser jag det! Du och Justin är ju sjukt lika. Guuud vad coolt att ni är tvillingar! utbrast hon.
- Seriöst. Av allt jag berättade så fastnade du på att jag är hans syster, suckade jag.
- Förlåt, man jag behöver smälta det lite. Du är Justins syster! OH MY GAAD! utbrast hon hon höll sina händer för munnen.
- Schhh! hyssjade jag henne. Men Cher, lova mig att du aldrig berättar för någon!
- Jag lovar, sa hon och höll handen på sitt hjärta. Såg du Harrys six pack imorse...?
- Cher! avbröt jag henne surt.
Hon började skratta och sa förlåt.
- Men vad ska jag göra? stönade jag och sjönk ihop.
- Justin är din bror! sa hon bara.
- CHER! skrek jag och kastade kuddar på henne.
Hon började skratta.
- Okej! Okej, seriöst från och med nu! sa hon och kollade allvarligt på mig. Gillar du verkligen Harry på det sättet?
- Inte som jag gillar Zayn, men som typ lite... förtjust i? Jag vet, det är helt förbjudet att gilla honom! suckade jag.
- Mmm! instämde Cher. Du får väl ta en paus från båda och sen se vem som du väljer och saknar först?
- Bra idé! Tack Cher, sa jag och pussade henne på hennes kinder.
- Okej! Jag vet att du älskar mig, men jag måste äta frukost nu! sa hon och försökte putta bort mig.
Vi började skratta och vi gick ner tillsammans. Cher fick mig alltid på bra humör.
Kort kapitel! Ville skriva något kort nu innan jag ska ut och åka LÄNGSKIDOOOR med 1D musik i öronen. amaZAYYYYYNNN!!!!!!!
KOMMENTERA :D
Några tårar rann sakta nerför mina kinder och jag tvingade argt mig själv från att gråta. Jag gillade inte att gråta, det gjorde jag bara när jag var osäker eller kände mig svag. Inte något jag gillade.
Abigails perspektiv:
Jag såg inte Harry resten av dagen. Detta var nog slutet för Hazza-Boo och Abi-Pie, tänkte jag sorgset. Jag slog in Justins nummer på min iPhone och klickade på grön lur.
En signal...
Två signaler...
Tre signaler...
Fyra signaler...
"Hej det är Justin, jag kan tyvärr..."
Jag suckade och la på. Cher! Precis i det ögonblicket kom Cher in i rummet. Hon kollade med rynkade ögonbryn på mig.
- Abi, har du gråtit? frågade hon lågt.
Han behövde inget svar, tårarna började rinna igen. Hon kastade sig ner framför mig och kramade mig hårt.
Jag begravde mitt ansikte i hennes axel och ville slå mig själv för att jag grät.
- Berätta, sa hon och tog min hand i sin.
Jag berättade allt, och då menar jag allt. Att jag var Justin Biebers syster, att vi var på middag med dem, att jag har känslor för Harry, att han älskar mig.
När jag tystnade så kollade hon med stora ögon på mig.
- Oh my GOD! Nu ser jag det! Du och Justin är ju sjukt lika. Guuud vad coolt att ni är tvillingar! utbrast hon.
- Seriöst. Av allt jag berättade så fastnade du på att jag är hans syster, suckade jag.
- Förlåt, man jag behöver smälta det lite. Du är Justins syster! OH MY GAAD! utbrast hon hon höll sina händer för munnen.
- Schhh! hyssjade jag henne. Men Cher, lova mig att du aldrig berättar för någon!
- Jag lovar, sa hon och höll handen på sitt hjärta. Såg du Harrys six pack imorse...?
- Cher! avbröt jag henne surt.
Hon började skratta och sa förlåt.
- Men vad ska jag göra? stönade jag och sjönk ihop.
- Justin är din bror! sa hon bara.
- CHER! skrek jag och kastade kuddar på henne.
Hon började skratta.
- Okej! Okej, seriöst från och med nu! sa hon och kollade allvarligt på mig. Gillar du verkligen Harry på det sättet?
- Inte som jag gillar Zayn, men som typ lite... förtjust i? Jag vet, det är helt förbjudet att gilla honom! suckade jag.
- Mmm! instämde Cher. Du får väl ta en paus från båda och sen se vem som du väljer och saknar först?
- Bra idé! Tack Cher, sa jag och pussade henne på hennes kinder.
- Okej! Jag vet att du älskar mig, men jag måste äta frukost nu! sa hon och försökte putta bort mig.
Vi började skratta och vi gick ner tillsammans. Cher fick mig alltid på bra humör.
Kort kapitel! Ville skriva något kort nu innan jag ska ut och åka LÄNGSKIDOOOR med 1D musik i öronen. amaZAYYYYYNNN!!!!!!!
KOMMENTERA :D
Someone Like You, Chapter 19 - D as in Drama.
- Harry släpp ner mig, sa jag så sött som jag kunde.
- Så du kan kittla mig? Tror inte det va? sa han och flinade.
Jag kysste honom på kinden och jag gled ur hans grepp. Mina fötter nuddade marken och jag sprang en meter framför honom så han inte skulle kunna bära mig igen. Han log ett smilgrops leénde och ett pirr åkte igenom min kropp.
Vänta? Det gör det bara när Zayn log och kollade på mig. Wow, Harry hade verkligen gröna ögon...
Jag drog bort min blick från hans ögon. Det måste vara för jag har druckit tänkte jag... Men långt inom mig förstod jag att det inte var sant.
Abigails perspektiv:
- Rise and shine, mumlade någon i mitt öra.
Jag suckade och vände mig om, på kanten av min säng satt Zayn och log. Jag började le och han kysste mig.
Han drog undan täcket och vi gick hand i hand ner till köket. Jag var så trött att jag vinglade mig ner på en av stolarna och la huvudet i mina händer.
- Vad gjorde du och Harry igår Abi? frågade Louis när han kom in i köket. Han väckte mig klockan två.
- Vi träffade några vänner, mumlade Harry bakom honom, han gick i inget förutom underkläder.
Jag såg direkt att Chers och Katies blickar hamnade på hans tränade mage. Min slank även dit och såg hans magrutor.
- Vänta... Har ni gemensamma vänner? frågade Cher långsamt.
- Ja, vi lärda känna några när vi var hemma hos henne innan vi åkte till Holmes Chapel, sa Harry med morgonröst.
Wow, han hade redan tänkt ut allting. Cher verkade tro på det så hon fortsatte prata med Geneva om något.
Allt var lugnt och stilla tills Katie slungade sig igenom dörren som ett pistolskott och gick fram till mig och Harry med tunga steg och sköt fram en skvaller tidning mot oss.
- Vad är det här? röt hon.
Jag höll upp tidningen framför mig och flämtade till. Jag och Harry prydde första sidan och texten under var svår att missa.
"Harry och Abigail. Dejtar?"
Jag bläddrade till artikeln som täckte en hel sida. Jag som inte ville ha uppmärksamhet!
- Jag trodde du var ihop med Zayn? sa Katie.
- Det är jag också, sa jag.
En av Stor Britanniens vackraste tonåringar? Jag? Jag fnös för mig själv.
- Det är bara bra. Jag vill inte gå ut med oss än, suckade jag.
- Så du låtsas att du är ihop med Harry? Som om det kommer bli bättre, snappade Treyc.
- Bry dig inte, suckade jag.
Hon himlade med ögonen och lämnade rummet.
- Vad är hennes problem? viskade Cher.
- Vet inte, viskade jag tillbaks.
Zayn kollade över min axel och läste artikeln. Han kollade på mig med höjda ögonbryn efter.
- Middag? frågade han långsamt.
- Ja, vi skulle träffa gamla vänner från Oxford, sa Harry.
Han svarade inte utan satte sig ner bredvid mig och började äta frukost. Harry vände sig mot mig.
- Vi måste prata, sa han och drog med mig upp till mitt rum och låste dörren.
- Vad? frågade jag.
- Rae... Igår kväll när vi skulle gå hem, kommer du ihåg det? frågade han med en orolig blick.
- Jaaa, sa jag långsamt.
- Jo ehum, kommer du ihåg när jag bärde dig och sen så... släppte ner dig?
- Jaaa... Vart vill du komma Harry? frågade jag en gnutta oroligt.
Han vred obekvämt på sig.
- Jag kände något, och jag vet att du kände samma sak, sa han och gick närmare mig.
- Jag vet inte vad du pratar om, mumlade jag och fladdrade med blicken; det betydde att jag ljög.
- Rae, jag känner dig. Du ljuger, sa han.
- Harry! Även om jag kände något så kan det inte hända något mellan oss!
- Så du gjorde alltså det? frågade han med ett pytte litet leénde.
Jag suckade.
- Ja, det gjorde jag Harry.
- Abi. Jag måste få berätta något för dig, började han och drog mig närmare honom.
- Nej, snälla... kved jag. Jag visste vad han skulle säga...
- Jag är så självisk, men jag måste få säga det en gång, började han. Jag älskar dig Abigail.
Det stockade sig i min hals av dem orden och tårarna brände bakom mina ögon.
- Första gången jag såg dig så slog din skönhet andan ur mig. Men jag förtjänar inte dig, det gör Zayn. Jag är en idiot, sa han.
En liten tår letade sig nerför min kind och föll sen mot golvet.
- Jag ville bara att du skulle få veta, sa han och gick ut ur rummet.
Vid såna här tillfällen ville jag ha min mamma. Inte moster Lillian utan min mamma. Hon skulle trösta mig och hjälpa mig. Mitt hjärta mådde inte bra för Harry hade känslor jag inte kunde besvara, vilket ledde till att han var olyckligt kär i mig medans jag var lyckligt ihop med Zayn. Skuldkänslorna som skrek det är ditt fel vällde över mig och jag suckade djupt.
Några tårar rann sakta nerför mina kinder och jag tvingade argt mig själv från att gråta. Jag gillade inte att gråta, det gjorde jag bara när jag var osäker eller kände mig svag. Inte något jag gillade.
Oooohhh! D-R-A-M-A! :O Kommentera babes! <3
- Så du kan kittla mig? Tror inte det va? sa han och flinade.
Jag kysste honom på kinden och jag gled ur hans grepp. Mina fötter nuddade marken och jag sprang en meter framför honom så han inte skulle kunna bära mig igen. Han log ett smilgrops leénde och ett pirr åkte igenom min kropp.
Vänta? Det gör det bara när Zayn log och kollade på mig. Wow, Harry hade verkligen gröna ögon...
Jag drog bort min blick från hans ögon. Det måste vara för jag har druckit tänkte jag... Men långt inom mig förstod jag att det inte var sant.
Abigails perspektiv:
- Rise and shine, mumlade någon i mitt öra.
Jag suckade och vände mig om, på kanten av min säng satt Zayn och log. Jag började le och han kysste mig.
Han drog undan täcket och vi gick hand i hand ner till köket. Jag var så trött att jag vinglade mig ner på en av stolarna och la huvudet i mina händer.
- Vad gjorde du och Harry igår Abi? frågade Louis när han kom in i köket. Han väckte mig klockan två.
- Vi träffade några vänner, mumlade Harry bakom honom, han gick i inget förutom underkläder.
Jag såg direkt att Chers och Katies blickar hamnade på hans tränade mage. Min slank även dit och såg hans magrutor.
- Vänta... Har ni gemensamma vänner? frågade Cher långsamt.
- Ja, vi lärda känna några när vi var hemma hos henne innan vi åkte till Holmes Chapel, sa Harry med morgonröst.
Wow, han hade redan tänkt ut allting. Cher verkade tro på det så hon fortsatte prata med Geneva om något.
Allt var lugnt och stilla tills Katie slungade sig igenom dörren som ett pistolskott och gick fram till mig och Harry med tunga steg och sköt fram en skvaller tidning mot oss.
- Vad är det här? röt hon.
Jag höll upp tidningen framför mig och flämtade till. Jag och Harry prydde första sidan och texten under var svår att missa.
"Harry och Abigail. Dejtar?"
Jag bläddrade till artikeln som täckte en hel sida. Jag som inte ville ha uppmärksamhet!
- Jag trodde du var ihop med Zayn? sa Katie.
- Det är jag också, sa jag.
En av Stor Britanniens vackraste tonåringar? Jag? Jag fnös för mig själv.
- Det är bara bra. Jag vill inte gå ut med oss än, suckade jag.
- Så du låtsas att du är ihop med Harry? Som om det kommer bli bättre, snappade Treyc.
- Bry dig inte, suckade jag.
Hon himlade med ögonen och lämnade rummet.
- Vad är hennes problem? viskade Cher.
- Vet inte, viskade jag tillbaks.
Zayn kollade över min axel och läste artikeln. Han kollade på mig med höjda ögonbryn efter.
- Middag? frågade han långsamt.
- Ja, vi skulle träffa gamla vänner från Oxford, sa Harry.
Han svarade inte utan satte sig ner bredvid mig och började äta frukost. Harry vände sig mot mig.
- Vi måste prata, sa han och drog med mig upp till mitt rum och låste dörren.
- Vad? frågade jag.
- Rae... Igår kväll när vi skulle gå hem, kommer du ihåg det? frågade han med en orolig blick.
- Jaaa, sa jag långsamt.
- Jo ehum, kommer du ihåg när jag bärde dig och sen så... släppte ner dig?
- Jaaa... Vart vill du komma Harry? frågade jag en gnutta oroligt.
Han vred obekvämt på sig.
- Jag kände något, och jag vet att du kände samma sak, sa han och gick närmare mig.
- Jag vet inte vad du pratar om, mumlade jag och fladdrade med blicken; det betydde att jag ljög.
- Rae, jag känner dig. Du ljuger, sa han.
- Harry! Även om jag kände något så kan det inte hända något mellan oss!
- Så du gjorde alltså det? frågade han med ett pytte litet leénde.
Jag suckade.
- Ja, det gjorde jag Harry.
- Abi. Jag måste få berätta något för dig, började han och drog mig närmare honom.
- Nej, snälla... kved jag. Jag visste vad han skulle säga...
- Jag är så självisk, men jag måste få säga det en gång, började han. Jag älskar dig Abigail.
Det stockade sig i min hals av dem orden och tårarna brände bakom mina ögon.
- Första gången jag såg dig så slog din skönhet andan ur mig. Men jag förtjänar inte dig, det gör Zayn. Jag är en idiot, sa han.
En liten tår letade sig nerför min kind och föll sen mot golvet.
- Jag ville bara att du skulle få veta, sa han och gick ut ur rummet.
Vid såna här tillfällen ville jag ha min mamma. Inte moster Lillian utan min mamma. Hon skulle trösta mig och hjälpa mig. Mitt hjärta mådde inte bra för Harry hade känslor jag inte kunde besvara, vilket ledde till att han var olyckligt kär i mig medans jag var lyckligt ihop med Zayn. Skuldkänslorna som skrek det är ditt fel vällde över mig och jag suckade djupt.
Några tårar rann sakta nerför mina kinder och jag tvingade argt mig själv från att gråta. Jag gillade inte att gråta, det gjorde jag bara när jag var osäker eller kände mig svag. Inte något jag gillade.
Oooohhh! D-R-A-M-A! :O Kommentera babes! <3
Someone Like You, Chapter 18 - Live for today, our problems can wait.
- Hej, sa jag.
- Hej, mumlade han utan att möta min blick.
- Zayn, började jag. Jag ljög.
Han lyfte sin blick och mötte min med ett förvirrat uttryck.
- Vad menar du? frågade han.
- Jag ljög. När du frågade om det skulle bli vi två igen, jag ljög. Jag vet inte varför jag sa så. Men jag vill verkligen ge oss en andra chans!
Hans läppar började forma sig till ett leénde och han kysste mig. Fyverkerierna exploderade i min mage sekunden som hans läppar mötte mina.
Abigails perspektiv:
Dagen flöt på. Jag repeterade den nya låten med Cheryl. Temat denna vecka var ballader. Det var inte min favorit genre riktigt. Cheryl hade gett mig låten Every Rose Has Its Thorn av Brett Michaels.
En av mina absoluta favorit låtar! Vi skulle göra om den till min egna verison.
Vid slutet av dagen när alla var tillbaka i huset, fick jag ett sms från Justin.
"Kom till Liecster Square till Le Perla. Var där runt sju. Ta med Harry :) xx"
"Okej, ses då Biebster xx"
Jag gick till Harry och drog iväg honom. Han kollade frågande på mig.
- Klä på dig. Vi ska iväg med Justin, sa jag lågt.
- Är han i London? frågade han.
- Ja, men det tar tjugo minuter att gå dit, så vi måste gå snart. Vi måste komma på en bra anledning att lämna huset, sa jag.
- Jag fixar det, ses snart, log han och gick iväg.
Jag for uppför trappan och till min stora otur så satt Katie och Cher där inne. Det skulle väcka misstankar om jag bytte om och sedan stack med Harry. Jag försökte låtsas som ingenting, men jag visste att mina skådespelar skills skulle räcka långt till. Jag bytte om till ett par jeans, en vit t-shirt med tryck och en militär grön jacka över. Jag drog på en massa accessoarer som vanligt.
- Vart är du på väg snygging? flinade Cher.
- Ehum... jag ska iväg, sa jag och försökte låta så övertygande som möjligt.
Men det fungerade tydligen inte eftersom båda rynkade ögonbrynen och kollade skeptiskt på mig.
- Okej..., sa Cher. Köp cola till mig. Jag dör här!
- Okej, sa jag och skyndade mig ut ur rummet.
Harry mötte mig nere i hallen. Shit Zayn! Jag sprang tillbaks till vardagsrummet där Zayn och killarna satt och spelade tv-spel med Aiden. Jag drog Zayn ur soffan som höll på att spela.
- Hey! Jag spelade, skrattade han.
- Abi, jag förstår att du gillar honom men vi spelar! suckade Louis.
Jag tog tag i Zayns tröja och drog ut honom i hallen.
- Wow, Abi är desperat, sa Louis.
- Håll käften Lou! ropade jag och killarna bröt ut i skrattattacker.
- Zayn, jag går iväg med Harry, sa jag lågt.
- Och detta säger du för att...? frågade han långsamt.
- Bara så att du inte ser framsidorna av alla tidningar imorgon om att "Habigail" existerar, sa jag.
- Bra idé. Plus att det kan avleda dem från oss. Jag vill inte gå ut med "Zabigail" än, sa han och drog mig intill honom.
- Bra idé, härmade jag honom och flinade.
Han log och kysste mig långsamt. Knäsvag som vanligt. Någon harklade bakom oss. Men jag tror att jag var inne i en annan värld, för jag orkade inte bry mig. Zayn drog ifrån sakta och jag suckade.
- Inte för att avbryta eller något, men vi måste gå nu Rae, sa Harry bakom oss.
- Ses sen, sa jag till Zayn och kysste honom en sista gång.
- Ses, sa han och kysste mig på näsan och vi drog ifrån.
Jag och Harry gick ut på gatan och det tog inte lång tid tills paparazzis hittade oss.
Vi kom fram till resturangen och vi såg Justin sitta där inne. Men han var inte ensam. Där inne satt Justin, mamma, Kenny, Amber, Haley och Chelsea. Jag pep till och sprang fram till dem. Jag trodde att jag skulle bryta deras nackar, så hårt som jag kramade dem.
- Åh vad jag har saknat er! suckade jag och log.
- Spara lite till mig Gails, sa Justin och log stort.
- Nej Justin! Hon är vår! utbrast Chelsea och tog ett hårdare grepp om mig.
Jag skrattade och Amber joinade oss.
- Tja Hazza. Hur mår du? log Justin till Harry.
- Bra mate, sa Harry och de gjorde en såndär handskakning som bara killar gör.
- Mate? fnissade Scooter.
- Hey! Skratta inte. Mate betyder kompis! sa jag på överdriven brittiska.
- Whatever you say, flinade han.
Vi skrattade och satte oss ner för att beställa. Tiden flöt på, lite för fort för min del. Harry och jag hade jätte roligt. Det var bra för oss att få bort våra tankar från tävlingen. I alla fall för mig.
- Harry! Klockan är halv elva, vi måste gå nu! utbrast jag och hoppade upp ur stolen.
- Ta det lugnt Gails! sa Justin. Vi ringde till Harry och han frågade om ni fick följa med några vänner ut och äta middag. Men ni ska vara tillbaka senast två.
Jag pustade ut och satte mig ner på min stol. De andra skrattade åt min reaktion och jag satt där med röda kinder och kände mig som en idiot. Som vanligt alltså.
Justin och mamma började prata om pinsamma saker som hade hänt när jag var yngre. Som gången när jag ramlade i en lerpöl och mamma fick komma med extra kläder och hon tvingade mig att byta om på skolans parkering, med mammaoch Justin som skydd för att allmänheten inte skulle se mig naken. Men det gick inte så bra, för jag hörde några år senare att killen jag var förtjust i hade fått sig en liten titt, nämligen en av Justins bästa vänner Chaz.
Vi är fortfarande nära vänner, men inget mer hände än så. Jag känner mig fortfarande generad när han är i närheten. Men jag är lite lugnare eftersom min kropp ser annorlunda ut nu än för sex år sedan.
När klockan slog halv två så började jag och Harry gå hemåt. Vi hade båda druckit lite, okej ganska mycket, så vi var lite snurriga. Jag skrattade åt allting han sa och han kunde inte sluta le. Han la sin arm runt mina axlar och jag la min arm runt hans midja.
- Hazza-Boo! sa jag och petade honom i sidan.
- AAH! han gav sig ifrån ett tjut och slängde upp mig över sin axel.
- HARREH! SLÄPP NER MIG! skrek jag.
- Aldrig! skrek han tillbaks och började springa.
Jag skrattade och försökte peta honom i sidan igen.
- DON'T YOU DARE RAE! pep Harry och slog undan min hand med en av sina händer.
- Harry! skrek jag.
Jag höll på att glida ur hans grepp, han drog ner mig i sin famn och bar mig som en prinsessa. Jag fnissade.
- Harry släpp ner mig, sa jag så sött som jag kunde.
- Så du kan kittla mig? Tror inte det va? sa han och flinade.
Jag kysste honom på kinden och jag gled ur hans grepp. Mina fötter nuddade marken och jag sprang en meter framför honom så han inte skulle kunna bära mig igen. Han log ett smilgrops leénde och ett pirr åkte igenom min kropp.
Vänta? Det gör det bara när Zayn log och kollade på mig. Wow, Harry hade verkligen gröna ögon...
Jag drog bort min blick från hans ögon. Det måste vara för jag har druckit tänkte jag... Men långt inom mig förstod jag att det inte var sant.
Hej! Första kapitlet år 2012! Hoppas ni gillar detta kapitel, KOMMENTERA :D
- Hej, mumlade han utan att möta min blick.
- Zayn, började jag. Jag ljög.
Han lyfte sin blick och mötte min med ett förvirrat uttryck.
- Vad menar du? frågade han.
- Jag ljög. När du frågade om det skulle bli vi två igen, jag ljög. Jag vet inte varför jag sa så. Men jag vill verkligen ge oss en andra chans!
Hans läppar började forma sig till ett leénde och han kysste mig. Fyverkerierna exploderade i min mage sekunden som hans läppar mötte mina.
Abigails perspektiv:
Dagen flöt på. Jag repeterade den nya låten med Cheryl. Temat denna vecka var ballader. Det var inte min favorit genre riktigt. Cheryl hade gett mig låten Every Rose Has Its Thorn av Brett Michaels.
En av mina absoluta favorit låtar! Vi skulle göra om den till min egna verison.
Vid slutet av dagen när alla var tillbaka i huset, fick jag ett sms från Justin.
"Kom till Liecster Square till Le Perla. Var där runt sju. Ta med Harry :) xx"
"Okej, ses då Biebster xx"
Jag gick till Harry och drog iväg honom. Han kollade frågande på mig.
- Klä på dig. Vi ska iväg med Justin, sa jag lågt.
- Är han i London? frågade han.
- Ja, men det tar tjugo minuter att gå dit, så vi måste gå snart. Vi måste komma på en bra anledning att lämna huset, sa jag.
- Jag fixar det, ses snart, log han och gick iväg.
Jag for uppför trappan och till min stora otur så satt Katie och Cher där inne. Det skulle väcka misstankar om jag bytte om och sedan stack med Harry. Jag försökte låtsas som ingenting, men jag visste att mina skådespelar skills skulle räcka långt till. Jag bytte om till ett par jeans, en vit t-shirt med tryck och en militär grön jacka över. Jag drog på en massa accessoarer som vanligt.
- Vart är du på väg snygging? flinade Cher.
- Ehum... jag ska iväg, sa jag och försökte låta så övertygande som möjligt.
Men det fungerade tydligen inte eftersom båda rynkade ögonbrynen och kollade skeptiskt på mig.
- Okej..., sa Cher. Köp cola till mig. Jag dör här!
- Okej, sa jag och skyndade mig ut ur rummet.
Harry mötte mig nere i hallen. Shit Zayn! Jag sprang tillbaks till vardagsrummet där Zayn och killarna satt och spelade tv-spel med Aiden. Jag drog Zayn ur soffan som höll på att spela.
- Hey! Jag spelade, skrattade han.
- Abi, jag förstår att du gillar honom men vi spelar! suckade Louis.
Jag tog tag i Zayns tröja och drog ut honom i hallen.
- Wow, Abi är desperat, sa Louis.
- Håll käften Lou! ropade jag och killarna bröt ut i skrattattacker.
- Zayn, jag går iväg med Harry, sa jag lågt.
- Och detta säger du för att...? frågade han långsamt.
- Bara så att du inte ser framsidorna av alla tidningar imorgon om att "Habigail" existerar, sa jag.
- Bra idé. Plus att det kan avleda dem från oss. Jag vill inte gå ut med "Zabigail" än, sa han och drog mig intill honom.
- Bra idé, härmade jag honom och flinade.
Han log och kysste mig långsamt. Knäsvag som vanligt. Någon harklade bakom oss. Men jag tror att jag var inne i en annan värld, för jag orkade inte bry mig. Zayn drog ifrån sakta och jag suckade.
- Inte för att avbryta eller något, men vi måste gå nu Rae, sa Harry bakom oss.
- Ses sen, sa jag till Zayn och kysste honom en sista gång.
- Ses, sa han och kysste mig på näsan och vi drog ifrån.
Jag och Harry gick ut på gatan och det tog inte lång tid tills paparazzis hittade oss.
Vi kom fram till resturangen och vi såg Justin sitta där inne. Men han var inte ensam. Där inne satt Justin, mamma, Kenny, Amber, Haley och Chelsea. Jag pep till och sprang fram till dem. Jag trodde att jag skulle bryta deras nackar, så hårt som jag kramade dem.
- Åh vad jag har saknat er! suckade jag och log.
- Spara lite till mig Gails, sa Justin och log stort.
- Nej Justin! Hon är vår! utbrast Chelsea och tog ett hårdare grepp om mig.
Jag skrattade och Amber joinade oss.
- Tja Hazza. Hur mår du? log Justin till Harry.
- Bra mate, sa Harry och de gjorde en såndär handskakning som bara killar gör.
- Mate? fnissade Scooter.
- Hey! Skratta inte. Mate betyder kompis! sa jag på överdriven brittiska.
- Whatever you say, flinade han.
Vi skrattade och satte oss ner för att beställa. Tiden flöt på, lite för fort för min del. Harry och jag hade jätte roligt. Det var bra för oss att få bort våra tankar från tävlingen. I alla fall för mig.
- Harry! Klockan är halv elva, vi måste gå nu! utbrast jag och hoppade upp ur stolen.
- Ta det lugnt Gails! sa Justin. Vi ringde till Harry och han frågade om ni fick följa med några vänner ut och äta middag. Men ni ska vara tillbaka senast två.
Jag pustade ut och satte mig ner på min stol. De andra skrattade åt min reaktion och jag satt där med röda kinder och kände mig som en idiot. Som vanligt alltså.
Justin och mamma började prata om pinsamma saker som hade hänt när jag var yngre. Som gången när jag ramlade i en lerpöl och mamma fick komma med extra kläder och hon tvingade mig att byta om på skolans parkering, med mammaoch Justin som skydd för att allmänheten inte skulle se mig naken. Men det gick inte så bra, för jag hörde några år senare att killen jag var förtjust i hade fått sig en liten titt, nämligen en av Justins bästa vänner Chaz.
Vi är fortfarande nära vänner, men inget mer hände än så. Jag känner mig fortfarande generad när han är i närheten. Men jag är lite lugnare eftersom min kropp ser annorlunda ut nu än för sex år sedan.
När klockan slog halv två så började jag och Harry gå hemåt. Vi hade båda druckit lite, okej ganska mycket, så vi var lite snurriga. Jag skrattade åt allting han sa och han kunde inte sluta le. Han la sin arm runt mina axlar och jag la min arm runt hans midja.
- Hazza-Boo! sa jag och petade honom i sidan.
- AAH! han gav sig ifrån ett tjut och slängde upp mig över sin axel.
- HARREH! SLÄPP NER MIG! skrek jag.
- Aldrig! skrek han tillbaks och började springa.
Jag skrattade och försökte peta honom i sidan igen.
- DON'T YOU DARE RAE! pep Harry och slog undan min hand med en av sina händer.
- Harry! skrek jag.
Jag höll på att glida ur hans grepp, han drog ner mig i sin famn och bar mig som en prinsessa. Jag fnissade.
- Harry släpp ner mig, sa jag så sött som jag kunde.
- Så du kan kittla mig? Tror inte det va? sa han och flinade.
Jag kysste honom på kinden och jag gled ur hans grepp. Mina fötter nuddade marken och jag sprang en meter framför honom så han inte skulle kunna bära mig igen. Han log ett smilgrops leénde och ett pirr åkte igenom min kropp.
Vänta? Det gör det bara när Zayn log och kollade på mig. Wow, Harry hade verkligen gröna ögon...
Jag drog bort min blick från hans ögon. Det måste vara för jag har druckit tänkte jag... Men långt inom mig förstod jag att det inte var sant.
Hej! Första kapitlet år 2012! Hoppas ni gillar detta kapitel, KOMMENTERA :D
Someone Like You, Chapter 17 - One more second chance.
Jag flinade för mig själv. Efterblivna åsna... tack för den Justin, tänkte jag och började gå tillbaks. Jag hörde snabba steg och en dörr som stängdes, men brydde mig inte så mycket om det utan gick in till de andra.
Jag stod och småpratade lite med Geneva Lane från Belle Amie när Liam avbröt oss.
- Ehum, Abigail. Kan jag få låna din mobil. Min är urladdad och jag måste ringa... mamma, sa han.
- Okej, sa jag och fiskade upp min iPhone ur fickan och gav den till honom.
- Tack, sa han och gick ut i korridoren.
Han ville antagligen prata enskilt och inte ha en massa musik och prat i bakgrunden. Men en dålig känsla gnagde långt bak i huvudet ändå. Efter fem minuter kom han tillbaks.
- Abigail... Vi måste prata, sa han.
Abigails perspektiv:
Han greppade min hand och ledde mig ur rummet och ut till korridoren.
- Vad är det? frågade jag oroligt.
- När har du tänkt berätta att Justin Bieber är din bror? viskade han.
Mina ögon spärrades upp och jag svalde.
- Vad pratar du om? viskade jag innan alla bitar föll på plats. Det var du som lyssnade på skype samtalet utanför mitt rum och du lyssnade nu i korridoren också!
- Ja, ehum, jag är inte oftast en tjuvlyssnare men jag var tvungen att få veta, sa han och kollade skamset ner i govlet.
- Men hur...?
- Jag kollade igenom Harrys mobil för några dagar sen, och jag såg några bilder på han och Justin. Datumet var från när han var hemma hos dig i Oxford. Sen hörde jag erat samtal och sen förstod jag.
- Men min mobil...? Du ville inte ringa din mamma, du ville leta efter bilder på mig och Justin!
Hans kinder blev genast röda.
- Förlåt... Jag är nyfiken av mig, sa han och skakade på axlarna.
- Det gör inget så länge du inte berättar för någon, sa jag allvarligt.
- Jag lovar Bieber, flinade han.
Jag suckade.
- Om du kallar mig det en gång till kommer jag raka av ditt Bieber hår när du sover, morrade jag och han skrattade lågt.
- Du sa det till Harry också, eller hur? frågade han.
- Jag har underskattat dig Payne. Du är smartare än vad jag trodde, sa jag och flinade.
Han skrattade och vi gick tillsammans in till festen igen.
Nästa dag:
Jag hoppade till. Någon höll på att skramla i köket Jag suckade och tänkte att jag inte kunde somna om. Solen strömmade in genom gardinerna, vilket menar att Katie är uppe... Jag suckade och slängde täcket åt sidan och gick ner till köket där de andra satt.
Det fanns bara en ledig plats, den bredvid Zayn... Såklart. Jag satte mig ner honom och han kollade på mig.
Jag kan inte säga att jag inte saknar honom, för det göra jag. Varje dag, varje minut.
Det gjorde ont att veta att jag var skälet att vi hade gjort slut. Han ville bli ihop med mig igen, men det kände inte rätt. Jag började undra om jag mådde speciellt bra.
Jag suckade och drack Harrys juice glas som stod bredvid mig. En gammal ovana som jag hade; att äta och dricka andras mat. Jag norpade åt mig en av Katies mackor och började äta.
- Hey! utbrast hon.
Jag sa förlåt med munnen full av mat och började prata med Cher.
- Abi, kan du skicka juicen? frågade Zayn mig och resten av personerna runt bordet blev genast tysta eftersom de visste att vi hade grälat, och att stämningen mellan oss fortfarande var lite spänd.
- Visst, sa jag och räckte honom juicen.
Hans hand mötte min, och ett pirr for genom min kropp som det alltid gjorde när jag rörde honom. Hans blick mötte min och jag drunknade i hans choklad bruna hundvapls ögon. Gud vad jag saknade honom!
Vi fortsatte att äta vår frukost, jag och Zayn utbytte blickar då och då tills han lämnade köket och gick iväg.
- Abi, gå och prata med honom. Man ser hur mycket du vill det, viskade Cher.
- Det finns inget att prata om, viskade jag tillbaks.
- Abi, sa hon och gav mig en menande blick. Sluta dölja det! Om du verkligen gillar honom så går du och pratar med honom! mumlade hon i en låg ton.
Jag suckade och reste mig upp.
- Jag hatar att du alltid har så rätt, morrade jag.
- Älskar dig med babe, flinade hon.
Jag himlade med ögonen och gick efter Zayn. Han hade gått ut till trädgården och kollade på morgonsolen. Jag öpnade köksdörren och gick ut. Jag huttrade till när kylan träffade mina bara ben. Mina shorts och min stora sov t-shirt (som var Zayns gamla. Vet inte varför jag har behållt den) räckte inte till en september morgon. Zayn satt ute i gräset och kollade på sol uppgången. Klockan var ju bara sju.
Jag satte mig ner bredvid honom.
- Hej, sa jag.
- Hej, mumlade han utan att möta min blick.
- Zayn, började jag. Jag ljög.
Han lyfte sin blick och mötte min med ett förvirrat uttryck.
- Vad menar du? frågade han.
- Jag ljög. När du frågade om det skulle bli vi två igen, jag ljög. Jag vet inte varför jag sa så. Men jag vill verkligen ge oss en andra chans!
Hans läppar började forma sig till ett leénde och han kysste mig. Fyverkerierna exploderade i min mage sekunden som hans läppar mötte mina.
Jag stod och småpratade lite med Geneva Lane från Belle Amie när Liam avbröt oss.
- Ehum, Abigail. Kan jag få låna din mobil. Min är urladdad och jag måste ringa... mamma, sa han.
- Okej, sa jag och fiskade upp min iPhone ur fickan och gav den till honom.
- Tack, sa han och gick ut i korridoren.
Han ville antagligen prata enskilt och inte ha en massa musik och prat i bakgrunden. Men en dålig känsla gnagde långt bak i huvudet ändå. Efter fem minuter kom han tillbaks.
- Abigail... Vi måste prata, sa han.
Abigails perspektiv:
Han greppade min hand och ledde mig ur rummet och ut till korridoren.
- Vad är det? frågade jag oroligt.
- När har du tänkt berätta att Justin Bieber är din bror? viskade han.
Mina ögon spärrades upp och jag svalde.
- Vad pratar du om? viskade jag innan alla bitar föll på plats. Det var du som lyssnade på skype samtalet utanför mitt rum och du lyssnade nu i korridoren också!
- Ja, ehum, jag är inte oftast en tjuvlyssnare men jag var tvungen att få veta, sa han och kollade skamset ner i govlet.
- Men hur...?
- Jag kollade igenom Harrys mobil för några dagar sen, och jag såg några bilder på han och Justin. Datumet var från när han var hemma hos dig i Oxford. Sen hörde jag erat samtal och sen förstod jag.
- Men min mobil...? Du ville inte ringa din mamma, du ville leta efter bilder på mig och Justin!
Hans kinder blev genast röda.
- Förlåt... Jag är nyfiken av mig, sa han och skakade på axlarna.
- Det gör inget så länge du inte berättar för någon, sa jag allvarligt.
- Jag lovar Bieber, flinade han.
Jag suckade.
- Om du kallar mig det en gång till kommer jag raka av ditt Bieber hår när du sover, morrade jag och han skrattade lågt.
- Du sa det till Harry också, eller hur? frågade han.
- Jag har underskattat dig Payne. Du är smartare än vad jag trodde, sa jag och flinade.
Han skrattade och vi gick tillsammans in till festen igen.
Nästa dag:
Jag hoppade till. Någon höll på att skramla i köket Jag suckade och tänkte att jag inte kunde somna om. Solen strömmade in genom gardinerna, vilket menar att Katie är uppe... Jag suckade och slängde täcket åt sidan och gick ner till köket där de andra satt.
Det fanns bara en ledig plats, den bredvid Zayn... Såklart. Jag satte mig ner honom och han kollade på mig.
Jag kan inte säga att jag inte saknar honom, för det göra jag. Varje dag, varje minut.
Det gjorde ont att veta att jag var skälet att vi hade gjort slut. Han ville bli ihop med mig igen, men det kände inte rätt. Jag började undra om jag mådde speciellt bra.
Jag suckade och drack Harrys juice glas som stod bredvid mig. En gammal ovana som jag hade; att äta och dricka andras mat. Jag norpade åt mig en av Katies mackor och började äta.
- Hey! utbrast hon.
Jag sa förlåt med munnen full av mat och började prata med Cher.
- Abi, kan du skicka juicen? frågade Zayn mig och resten av personerna runt bordet blev genast tysta eftersom de visste att vi hade grälat, och att stämningen mellan oss fortfarande var lite spänd.
- Visst, sa jag och räckte honom juicen.
Hans hand mötte min, och ett pirr for genom min kropp som det alltid gjorde när jag rörde honom. Hans blick mötte min och jag drunknade i hans choklad bruna hundvapls ögon. Gud vad jag saknade honom!
Vi fortsatte att äta vår frukost, jag och Zayn utbytte blickar då och då tills han lämnade köket och gick iväg.
- Abi, gå och prata med honom. Man ser hur mycket du vill det, viskade Cher.
- Det finns inget att prata om, viskade jag tillbaks.
- Abi, sa hon och gav mig en menande blick. Sluta dölja det! Om du verkligen gillar honom så går du och pratar med honom! mumlade hon i en låg ton.
Jag suckade och reste mig upp.
- Jag hatar att du alltid har så rätt, morrade jag.
- Älskar dig med babe, flinade hon.
Jag himlade med ögonen och gick efter Zayn. Han hade gått ut till trädgården och kollade på morgonsolen. Jag öpnade köksdörren och gick ut. Jag huttrade till när kylan träffade mina bara ben. Mina shorts och min stora sov t-shirt (som var Zayns gamla. Vet inte varför jag har behållt den) räckte inte till en september morgon. Zayn satt ute i gräset och kollade på sol uppgången. Klockan var ju bara sju.
Jag satte mig ner bredvid honom.
- Hej, sa jag.
- Hej, mumlade han utan att möta min blick.
- Zayn, började jag. Jag ljög.
Han lyfte sin blick och mötte min med ett förvirrat uttryck.
- Vad menar du? frågade han.
- Jag ljög. När du frågade om det skulle bli vi två igen, jag ljög. Jag vet inte varför jag sa så. Men jag vill verkligen ge oss en andra chans!
Hans läppar började forma sig till ett leénde och han kysste mig. Fyverkerierna exploderade i min mage sekunden som hans läppar mötte mina.
Someone Like You, Chapter 16 - Here we go again.
Vad skulle jag säga? Nej Zayn, jag tycker att du borde släppa henne så jag kan bli ihop med henne, eftersom jag är kär i henne.
Hmmm, det skulle inte sluta bra...
- Tack bro, suckade han och lommade gick förbi mig.
- Varsågod, mumlade jag.
Herregud, varför blir jag kär i den tjejen som jag inte får bli kär i...?
Abigail's perspektiv:
- Välkomna till den första utslagningen i X Factor 2010, sa Dermot.
Det var nu söndag och efter ett par timmars sömn så stod jag här på scenen tillsammans med alla tävlande, i väntan på att mitt namn ska bli uppropat. Jag höll hårt i Cher och Harrys händer. De var ju trots allt mina närmsta vänner i tävlingen.
Och ja, allt är lugnt mellan mig och Zayn nu. Vi har sagt förlåt och la la la... Även fast jag vill vara ihop med honom, så kan jag inte honom komma i vägen, eftersom jag har ställt in mig på att vinna...
Dermot ropade upp de första tre namnen. One Direction, Wagner och Katie Waissel var bland dem. Jag släppte Chers hand för en sekund och gav killarna varsin kram. Zayns kram varade lite längre och han kysste mig på pannan.
Precis som förut fick jag fjärilar i magen och knäna vek sig nästan.
Han drog ifrån och jublande gick dem av scenen.
- Nästa som går vidare är... Cher Lloyd! sa han och Cher kramade mig hårt.
- Jag väntar på dig backstage, viskade hon och jag kramade hennes hand och hon släppte den.
Nu stod jag brevid Katie, som la en lugnande arm runt min axel. Jag andades ut och Cheryl la sin hand på min axel och log mot mig.
- Nästa deltagare som går vidare är... Abigail Hayes!
Mitt hjärta tog minst femton extra skutt och jag förstod nästan inte vad som hade hänt. Jag hade gått vidare! Min hjärna hade nästan ställt in sig på att jag skulle få åka hem.
Jag skrattade och omfamnade Katie i en varm kram innan jag sprang av scenen och in i Chers armar. Vi båda hoppade runt och skrek. Min blick mötte Zayns och jag hoppade över impulsen att krama honom också. Jag drog mig ifrån Cher och kramade Harry. Han trots allt en av mina bästa vänner.
- Grattis, viskade han i mitt öra.
- Detsamma! viskade jag glatt tillbaks och fnissade lågt eftersom hans lockar kittlade mitt öra.
Vi drog ifrån och jag gick mot Zayn. Han log svagt och mötte mig i en tät kram. Mina armar la sig försiktigt runt hans nacke och hans armar kröp runt min midja och drog mig närmare honom. Jag drog in hans doft och kände hur mycket jag saknade hans trygga omfamning. Jag drog sakta ifrån. Det skulle göra ondare desto mer jag saknade honom.
Jag hoppade på Louis och hans skrek till. Han presenterade sin flickvän Hannah, en söt blond tjej, och vi hälsade på varandra. Jag, Hannah och Cher pratade lite och jag konstaterade att hon var Louis fast en tjej.
Min mobil började ringa och jag såg att det stod Justin på skärmen. Jag ursäktade mig och rusade ut i korridoren där det var till synes folktomt.
Jag klickade på grön lur och hördes Justins och mammas röster skrika in i mina öron.
- Aj! Ni gör mig döv! skrattade jag.
- Förlåt Gails, men du har ju gått vidare! Herregud vad duktig du är! sa mamma och man hörde att hon grät lite.
- Tack mamma, sa jag och log.
- Abs. Du kommer tävla mot mig på alla prisgalor sen när du är lika känd som mig, sa Justin och man kunde höra hans flin genom luren.
- Snälla Justin. Jag kommer vinna över dig, överlägset, flinade jag.
- You wish babysis! Ingen kan slå Biebster! sa han.
- Justin... jag heter också Bieber i efternamn din idiot!
- Jo, men jag är Biebster och du är Gails. Så har det alltid varit din inkompetenta åsna, sa Justin och fnissade.
- Ungar! Så pratar man inte med varandra! röt mamma.
- Ja ja, jag måste ändå gå nu. Hej då Justin, förlåt Biebster och hej då mamma! sa jag och vi la på.
Jag flinade för mig själv. Efterblivna åsna... tack för den Justin, tänkte jag och började gå tillbaks. Jag hörde snabba steg och en dörr som stängdes, men brydde mig inte så mycket om det utan gick in till de andra.
Jag stod och småpratade lite med Geneva Lane från Belle Amie när Liam avbröt oss.
- Ehum, Abigail. Kan jag få låna din mobil. Min är urladdad och jag måste ringa... mamma, sa han.
- Okej, sa jag och fiskade upp min iPhone ur fickan och gav den till honom.
- Tack, sa han och gick ut i korridoren.
Han ville antagligen prata enskilt och inte ha en massa musik och prat i bakgrunden. Men en dålig känsla gnagde långt bak i huvudet ändå. Efter fem minuter kom han tillbaks.
- Abigail... Vi måste prata, sa han.
Hej! God jul i efterskott eller något! Förlåt för den hemska uppdateringen, förlåt för kort och bildlöst kapitel. Många förlåt alltså :P Men jag ska börja på kapitel 17 nu. Förhoppningsvis så kommer det i natt eller imorgon. :)
/Madde
Hmmm, det skulle inte sluta bra...
- Tack bro, suckade han och lommade gick förbi mig.
- Varsågod, mumlade jag.
Herregud, varför blir jag kär i den tjejen som jag inte får bli kär i...?
Abigail's perspektiv:
- Välkomna till den första utslagningen i X Factor 2010, sa Dermot.
Det var nu söndag och efter ett par timmars sömn så stod jag här på scenen tillsammans med alla tävlande, i väntan på att mitt namn ska bli uppropat. Jag höll hårt i Cher och Harrys händer. De var ju trots allt mina närmsta vänner i tävlingen.
Och ja, allt är lugnt mellan mig och Zayn nu. Vi har sagt förlåt och la la la... Även fast jag vill vara ihop med honom, så kan jag inte honom komma i vägen, eftersom jag har ställt in mig på att vinna...
Dermot ropade upp de första tre namnen. One Direction, Wagner och Katie Waissel var bland dem. Jag släppte Chers hand för en sekund och gav killarna varsin kram. Zayns kram varade lite längre och han kysste mig på pannan.
Precis som förut fick jag fjärilar i magen och knäna vek sig nästan.
Han drog ifrån och jublande gick dem av scenen.
- Nästa som går vidare är... Cher Lloyd! sa han och Cher kramade mig hårt.
- Jag väntar på dig backstage, viskade hon och jag kramade hennes hand och hon släppte den.
Nu stod jag brevid Katie, som la en lugnande arm runt min axel. Jag andades ut och Cheryl la sin hand på min axel och log mot mig.
- Nästa deltagare som går vidare är... Abigail Hayes!
Mitt hjärta tog minst femton extra skutt och jag förstod nästan inte vad som hade hänt. Jag hade gått vidare! Min hjärna hade nästan ställt in sig på att jag skulle få åka hem.
Jag skrattade och omfamnade Katie i en varm kram innan jag sprang av scenen och in i Chers armar. Vi båda hoppade runt och skrek. Min blick mötte Zayns och jag hoppade över impulsen att krama honom också. Jag drog mig ifrån Cher och kramade Harry. Han trots allt en av mina bästa vänner.
- Grattis, viskade han i mitt öra.
- Detsamma! viskade jag glatt tillbaks och fnissade lågt eftersom hans lockar kittlade mitt öra.
Vi drog ifrån och jag gick mot Zayn. Han log svagt och mötte mig i en tät kram. Mina armar la sig försiktigt runt hans nacke och hans armar kröp runt min midja och drog mig närmare honom. Jag drog in hans doft och kände hur mycket jag saknade hans trygga omfamning. Jag drog sakta ifrån. Det skulle göra ondare desto mer jag saknade honom.
Jag hoppade på Louis och hans skrek till. Han presenterade sin flickvän Hannah, en söt blond tjej, och vi hälsade på varandra. Jag, Hannah och Cher pratade lite och jag konstaterade att hon var Louis fast en tjej.
Min mobil började ringa och jag såg att det stod Justin på skärmen. Jag ursäktade mig och rusade ut i korridoren där det var till synes folktomt.
Jag klickade på grön lur och hördes Justins och mammas röster skrika in i mina öron.
- Aj! Ni gör mig döv! skrattade jag.
- Förlåt Gails, men du har ju gått vidare! Herregud vad duktig du är! sa mamma och man hörde att hon grät lite.
- Tack mamma, sa jag och log.
- Abs. Du kommer tävla mot mig på alla prisgalor sen när du är lika känd som mig, sa Justin och man kunde höra hans flin genom luren.
- Snälla Justin. Jag kommer vinna över dig, överlägset, flinade jag.
- You wish babysis! Ingen kan slå Biebster! sa han.
- Justin... jag heter också Bieber i efternamn din idiot!
- Jo, men jag är Biebster och du är Gails. Så har det alltid varit din inkompetenta åsna, sa Justin och fnissade.
- Ungar! Så pratar man inte med varandra! röt mamma.
- Ja ja, jag måste ändå gå nu. Hej då Justin, förlåt Biebster och hej då mamma! sa jag och vi la på.
Jag flinade för mig själv. Efterblivna åsna... tack för den Justin, tänkte jag och började gå tillbaks. Jag hörde snabba steg och en dörr som stängdes, men brydde mig inte så mycket om det utan gick in till de andra.
Jag stod och småpratade lite med Geneva Lane från Belle Amie när Liam avbröt oss.
- Ehum, Abigail. Kan jag få låna din mobil. Min är urladdad och jag måste ringa... mamma, sa han.
- Okej, sa jag och fiskade upp min iPhone ur fickan och gav den till honom.
- Tack, sa han och gick ut i korridoren.
Han ville antagligen prata enskilt och inte ha en massa musik och prat i bakgrunden. Men en dålig känsla gnagde långt bak i huvudet ändå. Efter fem minuter kom han tillbaks.
- Abigail... Vi måste prata, sa han.
Hej! God jul i efterskott eller något! Förlåt för den hemska uppdateringen, förlåt för kort och bildlöst kapitel. Många förlåt alltså :P Men jag ska börja på kapitel 17 nu. Förhoppningsvis så kommer det i natt eller imorgon. :)
/Madde
Someone Like You, Chapter 15 - Now's not the right time.
Sen stod det stilla. Jag suckade. Jag hade aldrig varit så här ledsen förut, fast jag var förkrossad när min och Justins hamster dog när vi var åtta. Men det här var annorlunda.
Zayn var annorlunda. Han var så snäll och omtänksam, inte det minsta självisk. Okej okej! Han bryr sig väldigt mycket om sitt utseénde, men han bryr sig om andra också.
Han var, är, min första kärlek och jag förlorade honom på grund av en dum sak jag gjorde.
Den första regeln jag gjorde när jag kom med i tävlingen hade jag redan brutit; att inte låta något distrahera mig från att vinna. Tja, ni såg hur det gick. Efter en vecka så hade jag fallit för Zayn. Men problemet är nu att jag inte vet vad jag känner för Harry... Just det, min bästa vän. Jag kan inte ignorera det. Jag kände det när vi kysstes...
Bra jobbat Abigail... bra jobbat...
Abigail's perspektiv:
Jag tror jag satt i trädhuset den mesta delen av natten. Cher var nog full, för annars skulle hon kommit ut hit till mig. Eller hon hatade nog mig, hon var nog på Zayns sida. Det var nog de flesta...
Jag hade skrivit klart låten och sjöng den hela tiden, tårarna hade slutat att rinna. Men det hindrade inte mig inte från att känna mig hemsk.
Well it's good to hear your voice
I hope you're doing fine
And if you ever wonder
I'm lonely here tonight
Lost here in this moment
And time keeps slipping by
And if I could have just one wish
I'd have you by my side
Oooh oh I miss you
Oooh oh I need you
And I love you more than I did before
And if today I don't see your face
Nothing's changed no one can take your place
It gets harder everyday
Say you love me more than you did before
And I'm sorry it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
Well I try to live without you
The tears fall from my eyes
I'm alone and I feel empty
God I'm torn apart inside
I look up at the stars
Hoping you're doing the same
Somehow I feel closer and I can hear you say
Oooh oh I miss you
Oooh oh I need you
And I love you more than I did before
And if today I don't see your face
Nothing's changed no one can take your place
It gets harder everyday
Say you love me more than you did before
And I'm sorry that it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
Always Stay!
I never wanna lose you
And if I had to I would choose you
So stay, please always stay
You're the one that I hold onto
Cause my heart would stop without you
And I love you more than I did before
And if today I don't see your face
Nothing's changed no one can take your place
It gets harder everyday
Say you love me more than you did before
And I'm sorry that it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
I'll always stay
And love you more than I did before
And I'm sorry that it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
I will stay
- Wow, hörde jag en röst bakom mig.
Jag for runt och såg att Zayn stod vid ingången. Hela jag frös till is och jag visste inte vad jag skulle göra. Hoppas han inte förstod att låten var skriven om honom. Men han var inte dum.
Han gick in försiktigt och satte sig brevid mig. Jag la ifrån mig gitarren och han omfamnade mig i en tät kram, vilket fick mina tårar att rinna igen.
- Förlåt att jag skrek på dig, sa han lågt.
- Zayn, började jag och drog ifrån kramen. Jag vet inte om detta fungerar just nu. Min första regel när jag kom hit var att inte låta någonting hindra mig från tävlingen.
Hans ansiktsuttryck ändrades till ett oroligt/sorgset.
- Sen träffade jag dig. Zayn, jag gillar dig verkligen. Men jag vet inte om det fungerar så bra att vara ett par just nu, sa jag.
- Vi kan få det att fungera, sa han och torkade bort en tår med baksidan av sin tumme.
- Jag vet inte Zayn... Det är inte att jag inte vill, för det vill jag med hela mitt hjärta. Men just nu då är det inget bra tillfälle. Förlåt, sa jag och reste mig upp.
Han reste sig upp och höll mitt huvud i sina händer. Jag kollade upp i hans bruna ögon och hans perfekta ansikte. Jag sänkte hans händer och gick in i huset igen.
Detta var inte rätt tillfälle för ett förhållande enligt min hjärna. En del av mitt hjärta tillhörde Zayn. Han hade inte fångat hela ännu.
Jag gick in i huset och stötte på Harry på väg upp till mitt rum.
- Hej, sa han och fnissade. Packad unge...
- Kom Harry, flinade jag och drog upp honom till hans rum.
- Jag ska berätta en sak för dig. Men säg inget till Abi...gail, sluddrade han.
- Okej, fnissade jag.
- Jag är hemligt kär i henne, s-säg inget till henne! skrattade han och med det somnade han.
Vad fan?!
Harry's perspektiv/En halvtimme tidigare:
Alla deltagare stod och firade i vardagsrummet med champagne och liknande. Jag stod och konverserade med Matt om något. Efter en stund tyckte jag att jag hörde röster från köket. Abigail's och Zayn's... Hon har kanske berättat.
- Kom igen Zayn! Jag gillar dig, inte Harry! Det hände en gång, inte elva! hörde jag Abigails röst.
- Vad händer nästa gång du gör det då?! sa Zayn högt.
Jag såg att Cher och Liam stod bakom mig. Dem gav mig en undrande blick och jag vågade inte möta deras blickar. Om jag aldrig hade kysst Abigail så skulle dem aldrig haft denna konversation.
Jag visste att jag skulle bli ifrågasatt av Abigail senare; varför jag kysste henne. Sanningen är att jag gillar henne...
- Och det ska komma från rätt käft! Jag är inte den som går runt och kysser andra!
- Hur tror du jag känner mig Zayn?! Tror du jag mår bra över det? Jag kom i alla fall till dig och berättade det inte om flera månader när du aldrig skulle förlåta mig! skrek hon högt medans tårarna rann snabbt nerför hennes kinder.
- Vet du vad Abigail! Om du verkligen gillade mig skulle du aldrig gjort det här. Tydligen så gillar du Harry mer? Ha ett bra liv!
- Jag hatar dig Zayn! skrek hon och sprang ut genom kökdörren och smällde igen den.
Zayn stod kvar förstelnat. Cher och Liam flyttade på sig långsamt. Jag stod ensam kvar.
- Zayn... började jag. Jag är så ledsen!
- Hörde du? frågade han med en svag röst.
- Allt, suckade jag. Det är mitt fel. Förlåt. Ni skulle aldrig bråkat om jag aldrig kysste henne.
Han frös till och vände sig sakta om.
- Kysste du henne...? frågade han sakta.
- Jaa... var det inte det ni skre.. pratade om, sa jag och svalde oroligt.
- Joo, men jag trodde hon... avbröt han sig och bitch slapade mig.
Jag gned min hand mot kinden och fnös.
- Jag förtjänar väl den, mumlade jag. Är det lugnt mellan oss?
- Absolut! sa han och vi kramades.
- Bra.
- Vad ska jag göra med Abigail? suckade han.
- Kriga för att få tillbaka henne. Det skulle jag gjort, sa jag och kollade ner.
Vad skulle jag säga? Nej Zayn, jag tycker att du borde släppa henne så jag kan bli ihop med henne, eftersom jag är kät i henne.
Hmmm, det skulle inte sluta bra...
- Tack bro, suckade han och lommade gick förbi mig.
- Varsågod, mumlade jag.
Herregud, varför blir jag kär i den tjejen som jag inte får bli kär i...?
Hope U like! :D Kommentera! <3
Zayn var annorlunda. Han var så snäll och omtänksam, inte det minsta självisk. Okej okej! Han bryr sig väldigt mycket om sitt utseénde, men han bryr sig om andra också.
Han var, är, min första kärlek och jag förlorade honom på grund av en dum sak jag gjorde.
Den första regeln jag gjorde när jag kom med i tävlingen hade jag redan brutit; att inte låta något distrahera mig från att vinna. Tja, ni såg hur det gick. Efter en vecka så hade jag fallit för Zayn. Men problemet är nu att jag inte vet vad jag känner för Harry... Just det, min bästa vän. Jag kan inte ignorera det. Jag kände det när vi kysstes...
Bra jobbat Abigail... bra jobbat...
Abigail's perspektiv:
Jag tror jag satt i trädhuset den mesta delen av natten. Cher var nog full, för annars skulle hon kommit ut hit till mig. Eller hon hatade nog mig, hon var nog på Zayns sida. Det var nog de flesta...
Jag hade skrivit klart låten och sjöng den hela tiden, tårarna hade slutat att rinna. Men det hindrade inte mig inte från att känna mig hemsk.
Well it's good to hear your voice
I hope you're doing fine
And if you ever wonder
I'm lonely here tonight
Lost here in this moment
And time keeps slipping by
And if I could have just one wish
I'd have you by my side
Oooh oh I miss you
Oooh oh I need you
And I love you more than I did before
And if today I don't see your face
Nothing's changed no one can take your place
It gets harder everyday
Say you love me more than you did before
And I'm sorry it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
Well I try to live without you
The tears fall from my eyes
I'm alone and I feel empty
God I'm torn apart inside
I look up at the stars
Hoping you're doing the same
Somehow I feel closer and I can hear you say
Oooh oh I miss you
Oooh oh I need you
And I love you more than I did before
And if today I don't see your face
Nothing's changed no one can take your place
It gets harder everyday
Say you love me more than you did before
And I'm sorry that it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
Always Stay!
I never wanna lose you
And if I had to I would choose you
So stay, please always stay
You're the one that I hold onto
Cause my heart would stop without you
And I love you more than I did before
And if today I don't see your face
Nothing's changed no one can take your place
It gets harder everyday
Say you love me more than you did before
And I'm sorry that it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
I'll always stay
And love you more than I did before
And I'm sorry that it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
I will stay
- Wow, hörde jag en röst bakom mig.
Jag for runt och såg att Zayn stod vid ingången. Hela jag frös till is och jag visste inte vad jag skulle göra. Hoppas han inte förstod att låten var skriven om honom. Men han var inte dum.
Han gick in försiktigt och satte sig brevid mig. Jag la ifrån mig gitarren och han omfamnade mig i en tät kram, vilket fick mina tårar att rinna igen.
- Förlåt att jag skrek på dig, sa han lågt.
- Zayn, började jag och drog ifrån kramen. Jag vet inte om detta fungerar just nu. Min första regel när jag kom hit var att inte låta någonting hindra mig från tävlingen.
Hans ansiktsuttryck ändrades till ett oroligt/sorgset.
- Sen träffade jag dig. Zayn, jag gillar dig verkligen. Men jag vet inte om det fungerar så bra att vara ett par just nu, sa jag.
- Vi kan få det att fungera, sa han och torkade bort en tår med baksidan av sin tumme.
- Jag vet inte Zayn... Det är inte att jag inte vill, för det vill jag med hela mitt hjärta. Men just nu då är det inget bra tillfälle. Förlåt, sa jag och reste mig upp.
Han reste sig upp och höll mitt huvud i sina händer. Jag kollade upp i hans bruna ögon och hans perfekta ansikte. Jag sänkte hans händer och gick in i huset igen.
Detta var inte rätt tillfälle för ett förhållande enligt min hjärna. En del av mitt hjärta tillhörde Zayn. Han hade inte fångat hela ännu.
Jag gick in i huset och stötte på Harry på väg upp till mitt rum.
- Hej, sa han och fnissade. Packad unge...
- Kom Harry, flinade jag och drog upp honom till hans rum.
- Jag ska berätta en sak för dig. Men säg inget till Abi...gail, sluddrade han.
- Okej, fnissade jag.
- Jag är hemligt kär i henne, s-säg inget till henne! skrattade han och med det somnade han.
Vad fan?!
Harry's perspektiv/En halvtimme tidigare:
Alla deltagare stod och firade i vardagsrummet med champagne och liknande. Jag stod och konverserade med Matt om något. Efter en stund tyckte jag att jag hörde röster från köket. Abigail's och Zayn's... Hon har kanske berättat.
- Kom igen Zayn! Jag gillar dig, inte Harry! Det hände en gång, inte elva! hörde jag Abigails röst.
Jag undrade vad som hände, så jag gick dit och tjuvlyssnade lite.
- Vad händer nästa gång du gör det då?! sa Zayn högt.
- Det blir ingen nästa gång! sa Abigail.
- Hur vet du det? Jag vill inte ha en tjej som går och vänstrar bakom min rygg!
- Åh! Så du tror jag har gjort det flera gånger? Är du en idiot?
Jag såg att Cher och Liam stod bakom mig. Dem gav mig en undrande blick och jag vågade inte möta deras blickar. Om jag aldrig hade kysst Abigail så skulle dem aldrig haft denna konversation.
Jag visste att jag skulle bli ifrågasatt av Abigail senare; varför jag kysste henne. Sanningen är att jag gillar henne...
- Och det ska komma från rätt käft! Jag är inte den som går runt och kysser andra!
- Hur tror du jag känner mig Zayn?! Tror du jag mår bra över det? Jag kom i alla fall till dig och berättade det inte om flera månader när du aldrig skulle förlåta mig! skrek hon högt medans tårarna rann snabbt nerför hennes kinder.
- Vet du vad Abigail! Om du verkligen gillade mig skulle du aldrig gjort det här. Tydligen så gillar du Harry mer? Ha ett bra liv!
- Jag hatar dig Zayn! skrek hon och sprang ut genom kökdörren och smällde igen den.
Zayn stod kvar förstelnat. Cher och Liam flyttade på sig långsamt. Jag stod ensam kvar.
- Zayn... började jag. Jag är så ledsen!
- Hörde du? frågade han med en svag röst.
- Allt, suckade jag. Det är mitt fel. Förlåt. Ni skulle aldrig bråkat om jag aldrig kysste henne.
Han frös till och vände sig sakta om.
- Kysste du henne...? frågade han sakta.
- Jaa... var det inte det ni skre.. pratade om, sa jag och svalde oroligt.
- Joo, men jag trodde hon... avbröt han sig och bitch slapade mig.
Jag gned min hand mot kinden och fnös.
- Jag förtjänar väl den, mumlade jag. Är det lugnt mellan oss?
- Absolut! sa han och vi kramades.
- Bra.
- Vad ska jag göra med Abigail? suckade han.
- Kriga för att få tillbaka henne. Det skulle jag gjort, sa jag och kollade ner.
Vad skulle jag säga? Nej Zayn, jag tycker att du borde släppa henne så jag kan bli ihop med henne, eftersom jag är kät i henne.
Hmmm, det skulle inte sluta bra...
- Tack bro, suckade han och lommade gick förbi mig.
- Varsågod, mumlade jag.
Herregud, varför blir jag kär i den tjejen som jag inte får bli kär i...?
Hope U like! :D Kommentera! <3
- Det blir ingen nästa gång!
- Hur vet du det? Jag vill inte ha en tjej som går och vänstrar bakom min rygg!
- Åh! Så du tror jag har gjort det flera gånger? Är du en idiot! sa jag högt.
Someone Like You, Chapter 14 - Fairytales never lasts.
Jag kommer även ihåg att jag var sprudlande glad när jag klev av scenen, men det slutade tvärt när jag såg Harry stå med resten av killarna backstage.
Alla deltagare hade uppträtt sina låtar och jag försökte undvika Harry så gott som det gick. Jag gillade inte pinsamma tystnader som jag visste att det skulle bli om jag stötte på honom nu.
Någon petade mig på min axel. Såklart var det Harry, verkar inte vara min turdag idag...
- Vi måste prata, sa han och kollade ner i golvet.
- Mm, så vi får det överstökat, suckade jag och drog iväg honom till ett tomt rum backstage och låste dörren.
- Vad är det med dig och att låsa in mig i konferensrum? frågade han när jag tryckte ner honom på en stol.
- Harry, vad du gjorde var helt fel! Du vet att jag har en pojkvän. Zayn är din bästa vän. Varför kysste du mig? frågade jag och ignorerade hans fråga.
Han suckade.
- Jag vet inte vad som flög i mig, sa han lågt. Abi, jag kände något. Och jag vet att du kände det också.
- Harry, du är min bästa vän! Jag har absolut inga såna känslor för dig, sa jag.
Han kollade ner i golvet för en stund, och kollade sedan upp på mig med ett glatt leénde. Det var inte äkta, det såg man på långa vägar... Hans ögon glittrade inte som det brukar om han ler sitt vanliga.
- Nu tycker jag att vi glömmer det här och lägger det bakom oss, sa han och ställde dig upp.
- Harry... började jag.
- Nej! Rae, nu går vi till dem andra och avslutar detta kapitel. Du är min bästa vän och jag vill att saker ska fortsätta som de brukade, sa han och la sin arm runt min axel.
Jag himlade med ögonen, men kunde inte låta bli att flina åt honom. Han var verkligen en av mina bästa vänner.
Jag låste upp dörren och jag gick för att byta om till mina vanligt kläder. Sen gick vi tillsammans till de andra som precis skulle åka tillbaks till huset. Jag hade bestämt mig för att berätta för Zayn om kyssen, jag var inte en sån som höll inne hemligheter.
Efter tjugo minuter så klev vi ur bilen och jag tog tag i Zayns arm.
- Jag måste få prata med dig, mer enskilt. mumlade jag lågt och han nickade.
Vi gick in i huset och in i köket eftersom ingen var där. Alla var i vardagsrummet.
- Så vad ville du prata om? frågade han och smekte min kind med sin tumme.
- Jo, ehum... började jag med en darrig röst. Jag och... Harry, vi...
- Ni vadå? frågade han långsamt.
- Vi... kysstes, sa jag och det brände bakom ögonen.
Han stannade upp och kollade på mig med rynkade ögonbryn.
- Va? frågade han lågt.
- Jag kysste Harry, eller han kysste mig.. sa jag lågt.
- Vad menar du? Är inte jag din pojkvän? sa han och höjde rösten lite.
- Jo Zayn, det var bara ett misstag!
- Man kysser inte sin bästa kompis av misstag! sa han ännu högre.
- Kom igen Zayn! Jag gillar dig, inte Harry! Det hände en gång, inte elva! sa jag med lika hög röst.
"Come on Zayn! It's you I like, not Harry! Besides this happened once, not eleven times!"
- Vad händer nästa gång du gör det då?! sa han argt och högt.
- Det blir ingen nästa gång!
- Hur vet du det? Jag vill inte ha en tjej som går och vänstrar bakom min rygg!
- Åh! Så du tror jag har gjort det flera gånger? Är du en idiot! sa jag högt.
Plötsligt fick vi en publik av de andra tävlande, men jag kunde inte bry mig mindre.
- Och det ska komma från rätt käft! Jag är inte den som går runt och kysser andra!
- Hur tror du jag känner mig Zayn?! Tror du jag mår bra över det? Jag kom i alla fall till dig och berättade det inte om flera månader när du aldrig skulle förlåta mig! tårarna rann nerför mina kinder medas jag skrek på honom.
- Vet du vad Abigail! Om du verkligen gillade mig skulle du aldrig gjort det här. Tydligen så gillar du Harry mer? Ha ett bra liv!
- Jag hatar dig Zayn! skrek jag och sprang ut genom dörren och satte mig i trädhuset i den stora trädgården.
Tårarna rann nerför mina kinder. Jag hade gjort ett sånt stort misstag. Zayn, killen jag var kär i, skulle aldrig föråta mig efter det här.
Jag skyller inte på honom dock, jag skulle känna samma sak. För stunden ville jag bara sjunka igenom golvet och försvinna från världen.
Om jag bara kunde vända tillbaks tiden och få ställa allt tillrätta. Niall hade lämnat sin gitarr på golvet lite längre bort. Så han kom hit också?
Jag tog upp den och började spela på en låt, och automatiskt så poppade det upp texter i huvudet. Jag kunde bara skriva låtar när jag var extremt känslosam, som nu till exempel.
Well it's good to hear your voice
I hope you're doing fine
And if you ever wonder
I'm lonely here tonight
I'm lost here in this moment
And time keeps slipping by
And if I could have just one wish I'd have you by my side
Oh, oh, I miss you
Oh, oh I need you
Sen stod det stilla. Jag suckade. Jag hade aldrig varit så här ledsen förut, fast jag var förkrossad när min och Justins hamster dog när vi var åtta. Men det här var annorlunda.
Zayn var annorlunda. Han var så snäll och omtänksam, inte det minsta självisk. Okej okej! Han bryr sig väldigt mycket om sitt utseénde, men han bryr sig om andra också.
Han var, är, min första kärlek och jag förlorade honom på grund av en dum sak jag gjorde.
Den första regeln jag gjorde när jag kom med i tävlingen hade jag redan brutit; att inte låta något distrahera mig från att vinna. Tja, ni såg hur det gick. Efter en vecka så hade jag fallit för Zayn. Men problemet är nu att jag inte vet vad jag känner för Harry... Just det, min bästa vän. Jag kan inte ignorera det. Jag kände det när vi kysstes...
Bra jobbat Abigail... bra jobbat...
Ooooooh, drama! :S
Vad tycker ni om detta kapitel? Finns det inge Zabigail längre? Kommer Habigail existera tror ni..?
KOMMENTERA! :D
Fan, jag kysste honom. Skuldkänslorna flög tillbaks in i min mage och kropp och en stor klump började växa i min hals.
Tänk att man aldrig får vara glad och nöjd, utan man måste direkt bli oroad eller göra något dumt.
Ibland vill man bara snurra tillbaks tiden och ändra det, men det fungerar ju inte så...
Jag måste berätta Zayn utan att han blir jätte sårad. Men hur?
Abigail's perspektiv:Alla deltagare hade uppträtt sina låtar och jag försökte undvika Harry så gott som det gick. Jag gillade inte pinsamma tystnader som jag visste att det skulle bli om jag stötte på honom nu.
Någon petade mig på min axel. Såklart var det Harry, verkar inte vara min turdag idag...
- Vi måste prata, sa han och kollade ner i golvet.
- Mm, så vi får det överstökat, suckade jag och drog iväg honom till ett tomt rum backstage och låste dörren.
- Vad är det med dig och att låsa in mig i konferensrum? frågade han när jag tryckte ner honom på en stol.
- Harry, vad du gjorde var helt fel! Du vet att jag har en pojkvän. Zayn är din bästa vän. Varför kysste du mig? frågade jag och ignorerade hans fråga.
Han suckade.
- Jag vet inte vad som flög i mig, sa han lågt. Abi, jag kände något. Och jag vet att du kände det också.
- Harry, du är min bästa vän! Jag har absolut inga såna känslor för dig, sa jag.
Han kollade ner i golvet för en stund, och kollade sedan upp på mig med ett glatt leénde. Det var inte äkta, det såg man på långa vägar... Hans ögon glittrade inte som det brukar om han ler sitt vanliga.
- Nu tycker jag att vi glömmer det här och lägger det bakom oss, sa han och ställde dig upp.
- Harry... började jag.
- Nej! Rae, nu går vi till dem andra och avslutar detta kapitel. Du är min bästa vän och jag vill att saker ska fortsätta som de brukade, sa han och la sin arm runt min axel.
Jag himlade med ögonen, men kunde inte låta bli att flina åt honom. Han var verkligen en av mina bästa vänner.
Jag låste upp dörren och jag gick för att byta om till mina vanligt kläder. Sen gick vi tillsammans till de andra som precis skulle åka tillbaks till huset. Jag hade bestämt mig för att berätta för Zayn om kyssen, jag var inte en sån som höll inne hemligheter.
Efter tjugo minuter så klev vi ur bilen och jag tog tag i Zayns arm.
- Jag måste få prata med dig, mer enskilt. mumlade jag lågt och han nickade.
Vi gick in i huset och in i köket eftersom ingen var där. Alla var i vardagsrummet.
- Så vad ville du prata om? frågade han och smekte min kind med sin tumme.
- Jo, ehum... började jag med en darrig röst. Jag och... Harry, vi...
- Ni vadå? frågade han långsamt.
- Vi... kysstes, sa jag och det brände bakom ögonen.
Han stannade upp och kollade på mig med rynkade ögonbryn.
- Va? frågade han lågt.
- Jag kysste Harry, eller han kysste mig.. sa jag lågt.
- Vad menar du? Är inte jag din pojkvän? sa han och höjde rösten lite.
- Jo Zayn, det var bara ett misstag!
- Man kysser inte sin bästa kompis av misstag! sa han ännu högre.
- Kom igen Zayn! Jag gillar dig, inte Harry! Det hände en gång, inte elva! sa jag med lika hög röst.
"Come on Zayn! It's you I like, not Harry! Besides this happened once, not eleven times!"
- Vad händer nästa gång du gör det då?! sa han argt och högt.
- Det blir ingen nästa gång!
- Hur vet du det? Jag vill inte ha en tjej som går och vänstrar bakom min rygg!
- Åh! Så du tror jag har gjort det flera gånger? Är du en idiot! sa jag högt.
Plötsligt fick vi en publik av de andra tävlande, men jag kunde inte bry mig mindre.
- Och det ska komma från rätt käft! Jag är inte den som går runt och kysser andra!
- Hur tror du jag känner mig Zayn?! Tror du jag mår bra över det? Jag kom i alla fall till dig och berättade det inte om flera månader när du aldrig skulle förlåta mig! tårarna rann nerför mina kinder medas jag skrek på honom.
- Vet du vad Abigail! Om du verkligen gillade mig skulle du aldrig gjort det här. Tydligen så gillar du Harry mer? Ha ett bra liv!
- Jag hatar dig Zayn! skrek jag och sprang ut genom dörren och satte mig i trädhuset i den stora trädgården.
Tårarna rann nerför mina kinder. Jag hade gjort ett sånt stort misstag. Zayn, killen jag var kär i, skulle aldrig föråta mig efter det här.
Jag skyller inte på honom dock, jag skulle känna samma sak. För stunden ville jag bara sjunka igenom golvet och försvinna från världen.
Om jag bara kunde vända tillbaks tiden och få ställa allt tillrätta. Niall hade lämnat sin gitarr på golvet lite längre bort. Så han kom hit också?
Jag tog upp den och började spela på en låt, och automatiskt så poppade det upp texter i huvudet. Jag kunde bara skriva låtar när jag var extremt känslosam, som nu till exempel.
Well it's good to hear your voice
I hope you're doing fine
And if you ever wonder
I'm lonely here tonight
I'm lost here in this moment
And time keeps slipping by
And if I could have just one wish I'd have you by my side
Oh, oh, I miss you
Oh, oh I need you
Sen stod det stilla. Jag suckade. Jag hade aldrig varit så här ledsen förut, fast jag var förkrossad när min och Justins hamster dog när vi var åtta. Men det här var annorlunda.
Zayn var annorlunda. Han var så snäll och omtänksam, inte det minsta självisk. Okej okej! Han bryr sig väldigt mycket om sitt utseénde, men han bryr sig om andra också.
Han var, är, min första kärlek och jag förlorade honom på grund av en dum sak jag gjorde.
Den första regeln jag gjorde när jag kom med i tävlingen hade jag redan brutit; att inte låta något distrahera mig från att vinna. Tja, ni såg hur det gick. Efter en vecka så hade jag fallit för Zayn. Men problemet är nu att jag inte vet vad jag känner för Harry... Just det, min bästa vän. Jag kan inte ignorera det. Jag kände det när vi kysstes...
Bra jobbat Abigail... bra jobbat...
Ooooooh, drama! :S
Vad tycker ni om detta kapitel? Finns det inge Zabigail längre? Kommer Habigail existera tror ni..?
KOMMENTERA! :D
Someone Like You, Chapter 13 - Screwed up mess.
Mina nerver började ta över och jag hoppades att det skulle gå bra imorgon...
Jag gnuggade trött mina ögon och började väcka Cher i våningssängen ovanför mig. Hon sov djupt, något som jag inte hade gjort denna natt. Jag hade inte kunnat somna förens tre på morgonen och vi behövde gå upp klockan 9.
Cher som verkligen inte var en morgonmänniska behövde man väcka extra hårt, då menar jag att man ska slå henne, rycka täcket och mera.
- Aj! pep hon och jag började skratta. Vänta du bara!
Hon suckade och hävde sig ur sängen. En kameraman med en kamera kom in i vårt rum.
- Hej! utbrast jag med en töntig röst och vinkade in i kameran.
*
Vi var nu i arenan och var backstage. Jag hoppades med hela mitt hjärta att dansstegen och texten satt fast i
ryggmärgen. För någon timme sedan valde jag outift till ikväll. Den var ganska vågad, men den passade till detta lite mer rockiga tema tycker jag. Lite min stil. Cheryl hade tränat låten lite med mig, och nu gick jag runt och hummade på den.
- Nervös? frågade en röst bakom mig.
Jag for runt och såg Harry stå bakom mig.
- Du skrämde mig! sa jag. Kanske lite.... Okej, jag är dödsskraj! suckade jag och han omfamnade mig i en tät kram.
- Två minuter kvar, alla deltagare kom hit nu! hördes en scenarbetare säga.
Jag drog snabbt ifrån och sprang förbi honom. Vad fan gjorde jag precis?! Jag är ju ihop och kär i Zayn. Varför kysste jag Harry; som är min bästa vän!
- Och ut på scenen nu! sa scenarbetaren och vi sprang ut på scenen.
*
- Abigail Hayes! sa voiceovern och jag sprang ut på scenen.
Na, na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na
I guess I just lost my boyfriend
I don't know where he went
So I'm gonna spend my money
I'm not gonna pay his rent
I got a brand new attitude
And I'm gonna wear it tonight
I'm gonna get in trouble
I wanna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
I wanna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
I wanna start a fight
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
The waiter just took my table
And gave it to Jessica Simps
I guess I'll go sit with drum boy
At least he'll knows how to sing
What if this song's on the radio?
Somebody's gonna die
I'm gonna get in trouble
My ex will start a fight
[- From: http://www.elyrics.net/read/p/pink-lyrics/so-what-lyrics.html -]
Na, na, na, na, na, na, na
He's gonna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
Yeah, he's gonna get in a fight
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
You weren't there, you never were
You want it all but that's not fair
I gave you life, I gave my all
You we're there, you let me fall
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
Jag kommer även ihåg att jag var sprudlande glad när jag klev av scenen, men det slutade tvärt när jag såg Harry stå med resten av killarna backstage.
Inte nöjd med detta kapitel...! Men jag är trött (haha skyll på det Madde...:P)
Abigail's perspektiv:
BEEP BEEP BEEP! tjöt min väckarklocka. Jag hoppade till och stängde av den med en suck.
Jag gnuggade trött mina ögon och började väcka Cher i våningssängen ovanför mig. Hon sov djupt, något som jag inte hade gjort denna natt. Jag hade inte kunnat somna förens tre på morgonen och vi behövde gå upp klockan 9.
Cher som verkligen inte var en morgonmänniska behövde man väcka extra hårt, då menar jag att man ska slå henne, rycka täcket och mera.
Hon hatade mig när man gjorde det, men var tacksam för annars skulle hon aldrig komma upp. Katie däremot var tvärtom. Hon var redan uppe sedan länge.
Jag ryckte bort Chers kudde och hennes huvud träffade sängkanten.
- Aj! pep hon och jag började skratta. Vänta du bara!
- Ooo, vad rädd jag blir! sa jag och flinade.
Hon suckade och hävde sig ur sängen. En kameraman med en kamera kom in i vårt rum.
- Hej! utbrast jag med en töntig röst och vinkade in i kameran.
- Haha, du ser ut som en tönt! skrattade Cher och kastade sin kudde i mitt bakhuvud. Ha! Hämnd!
- Cher har nog slagit i huvudet, därför kastar hon en kudde i mitt bakhuvud, sa jag till kameran och skrattade.
*
Vi var nu i arenan och var backstage. Jag hoppades med hela mitt hjärta att dansstegen och texten satt fast i
ryggmärgen. För någon timme sedan valde jag outift till ikväll. Den var ganska vågad, men den passade till detta lite mer rockiga tema tycker jag. Lite min stil. Cheryl hade tränat låten lite med mig, och nu gick jag runt och hummade på den.
Det var endast fem minuter kvar till live-sändningen började och magen pirrade. Jag stod bakom scenen ensam för att försöka samla mig.
- Nervös? frågade en röst bakom mig.
Jag for runt och såg Harry stå bakom mig.
- Du skrämde mig! sa jag. Kanske lite.... Okej, jag är dödsskraj! suckade jag och han omfamnade mig i en tät kram.
- Andas djupt, sa han och kollade mig i ögonen.
Jag kollade in i hans oändligt gröna ögon. Jag hade aldrig lagt märke till att dem var så gröna förut. Jag hade heller aldrig lagt märke till hans totalt felfria hy. Han var vacker, skulle kunna vara en sån där Abercrombie & Fitch modell. I nästa sekund började jag uppfatta vad han gjorde; han lutade sakta in... jag hindrade inte honom (idiot som jag är...). Jag ville nästan att han skulle kyssa mig. Nu var vi så nära att jag kände hans varma andedräkt kittla min hy. Håren på mina armar reste sig av välbehag. Hans näsa nuddade min innan hans läppar mötte mina. Ett pirr for igenom hela min kropp och min knän höll på att ge vika.
- Två minuter kvar, alla deltagare kom hit nu! hördes en scenarbetare säga.
Jag drog snabbt ifrån och sprang förbi honom. Vad fan gjorde jag precis?! Jag är ju ihop och kär i Zayn. Varför kysste jag Harry; som är min bästa vän!
Jag slängde mig på Zayn och kysste honom passionerat. Jag ville visa att jag var Zayns och ingen annans.
- Och ut på scenen nu! sa scenarbetaren och vi sprang ut på scenen.
*
- Abigail Hayes! sa voiceovern och jag sprang ut på scenen.
De första tonerna av låten började och all min nervositet var som bortblåst.
Na, na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na
I guess I just lost my boyfriend
I don't know where he went
So I'm gonna spend my money
I'm not gonna pay his rent
I got a brand new attitude
And I'm gonna wear it tonight
I'm gonna get in trouble
I wanna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
I wanna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
I wanna start a fight
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
The waiter just took my table
And gave it to Jessica Simps
I guess I'll go sit with drum boy
At least he'll knows how to sing
What if this song's on the radio?
Somebody's gonna die
I'm gonna get in trouble
My ex will start a fight
[- From: http://www.elyrics.net/read/p/pink-lyrics/so-what-lyrics.html -]
Na, na, na, na, na, na, na
He's gonna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
Yeah, he's gonna get in a fight
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
You weren't there, you never were
You want it all but that's not fair
I gave you life, I gave my all
You we're there, you let me fall
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
Na, na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na
I guess I just lost my boyfriend
I don't know where he went
So I'm gonna spend my money
I'm not gonna pay his rent
I got a brand new attitude
And I'm gonna wear it tonight
I'm gonna get in trouble
I wanna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
I wanna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
I wanna start a fight
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
The waiter just took my table
And gave it to Jessica Simps
I guess I'll go sit with drum boy
At least he'll knows how to sing
What if this song's on the radio?
Somebody's gonna die
I'm gonna get in trouble
My ex will start a fight
[- From: http://www.elyrics.net/read/p/pink-lyrics/so-what-lyrics.html -]
Na, na, na, na, na, na, na
He's gonna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
Yeah, he's gonna get in a fight
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
You weren't there, you never were
You want it all but that's not fair
I gave you life, I gave my all
You we're there, you let me fall
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
De sista tonerna ebbade ut och publiken bröt ut i ett jubel. Cheryl log stort mot mig. Jag tackade och väntade på var juryn hade att säga. Men allt var i stort sätt en dimma. Jag kommer ihåg att jag fick bra kritik från alla tre, men Simon sa att jag kunde öva lite mer på inandning och sånt. Cheryl sa hur bra jag var och Louis Walsh sa att jag var en ofödd stjärna.
Jag kommer även ihåg att jag var sprudlande glad när jag klev av scenen, men det slutade tvärt när jag såg Harry stå med resten av killarna backstage.
Fan, jag kysste nästan honom. Skuldkänslorna flög tillbaks in i min mage och kropp och en stor klump började växa i min hals.
Tänk att man aldrig får vara glad och nöjd, utan man måste direkt bli oroad eller göra något dumt.
Ibland vill man bara snurra tillbaks tiden och ändra det, men det fungerar ju inte så...
Jag måste berätta Zayn utan att han blir skogstokig. Men hur?
Inte nöjd med detta kapitel...! Men jag är trött (haha skyll på det Madde...:P)
Det kommer inte bli någon update från mig denna helg, kanske bara kanske slänger in ett kapitel på lördag. Men jag kommer nog sova hela dagen eftersom jag och mina kompisar ska dygna. (KOOLA VI ER!) Men aa, tjata på Clara! ;)
KOMMENTERA!
P.S: Ingen aning varför texten är brun på slutet...? What the actual fuck!
P.S: Ingen aning varför texten är brun på slutet...? What the actual fuck!
Someone Like You, Chapter 12 - So Louis.
- Harry, varför har du undvikit mig den senaste veckan? Vi är bästa vänner, suckade jag.
- Det har jag ju inte, sa han lågt.
- Har du ju! Varje gång jag har försökt att prata med dig så har du antingen sagt att du måste gå eller så har du
haft tur att någon ville dig något! utbrast jag. Har Justin gjort något? frågade jag lågt.
haft tur att någon ville dig något! utbrast jag. Har Justin gjort något? frågade jag lågt.
- Nej! var han snabb med att säga. Jag bara... jag... har inte mått så bra, sa han undvikande.
Jag höjde ena ögonbrynet, och han kollade äntligen upp i mina ögon. Jag såg att han ljög, men jag valde att inte gå in på ämnet eftersom det verkade genant för honom.
- Okej, så vi är okej? frågade jag osäkert.
- Såklart Abi-Pie! log han och kramade mig.
- Abi-Pie? Då får du vara Hazza-Boo, flinade jag.
- Mer än gärna, sa han och la sin arm om min axel.
Skrattandes åt våra nya smeknamn gick vi in i huset igen.
Abigail's perspektiv:
- Jag saknar dig Biebs, sa jag samma kväll. Jag och Justin satt och skypade eftersom jag inte hade tid att träffa honom.
- Jag saknar dig med Gails! sa han och gjorde en ledsen min.
Precis då for dörren upp och Louis flög in i rummet. Jag stängde fort igen den och hoppades innerligt att Justin inte skulle prata.
- Haz, kom nu. Niall har spillt ut all mjölk på köksgolvet, plus att han ramlade i det och jag filmade allt! Killarna sitter nog fortfarande och skrattar åt det, sa han och såg sig runt om i rummet.
- Harry är inte här, varför skulle han det? frågade jag långsamt.
- Ehum, men... ni är ju... bra kompisar så då tänkte jag att han kanske... var här inne? sa han undvikande
- Abi, är du där? hördes Justins röst. Jag frös till, fan!
- Nej, han är inte här inne, varför trodde du det Louis? sa jag långsamt och betonade Louis som en hint till Justin, han kanske trodde att det var Harry eller något...
- Vem skypar du med? frågade Louis snabbt
- Oj shit... hördes Justins röst. Ehum, jag är hennes kusin... eh... J-J-onathan!
Nu var det hans tur att ge mig en underlig blick.
- Okej, sa han långsamt och backade ut ur rummet.
- Du svarade aldrig på min fråga! ropade jag efter honom.
Jag hörde snabba steg i trappan och antog att han hade gått ner. Jag drog en djup suck och öppnade datorn igen.
Justin satt och fibblade med sin iPhone. Katies lilla lurviga hund, Mary, hade hoppat upp på sängen brevid mig och jag tog upp henne i mitt knä och började klappa hennes lurviga päls.
- Nära ögat, suckade jag.
- Vem var det? Louis? frågade Justin.
- Mm, i samma band som Harry, sa jag och log.
- Hur är det med Harry?
- Bra, tror jag. Han har inte varit sig själv på sistone... Han är alltid tyst och undviker mig, sa jag.
- Är du seriös?! Vet du inte varför?! utbrast han.
- Nej, vadå?! sa jag nyfiket.
Jag hörde Scooters röst i bakgrunden och Justin vände sin blick mot honom.
- Abi, jag måste gå nu! Förlåt, repetioner inför ikväll. Ska uppträda på O2 arenan, sa han.
- Neeej! Snälla stanna? sa jag och försökte göra hans puppy dog face. Du måste berätta!
- Haha, bra försök. Nej, men jag måste verkligen gå, sa han.
- Justin Drew Bieber! Jag är otroligt besviken på dig! sa jag och försökte härma mamma när hon skällde på honom.
- Börja inte, suckade han och jag skrattade.
- Ses Justin... Beaver! flinade jag och stängde av snabbt.
Jag visste att han alltid blev så sur när jag sa det så jag gjorde alltid det. Vad är meningen att vara lillasyster om man inte irriterar sin storebror?
Jag reste mig upp och började gå mot dörren. Snabba steg som sprang ifrån rummet. Jag orkade inte bry mig och fortsatte gå ner till de andra i köket. De stod fortfarande och skrattade åt att Niall var dränkt i mjölk. Det såg ut som om han hade kissat på sig.
Jag hörde snabba steg i trappan och antog att han hade gått ner. Jag drog en djup suck och öppnade datorn igen.
Justin satt och fibblade med sin iPhone. Katies lilla lurviga hund, Mary, hade hoppat upp på sängen brevid mig och jag tog upp henne i mitt knä och började klappa hennes lurviga päls.
- Nära ögat, suckade jag.
- Vem var det? Louis? frågade Justin.
- Mm, i samma band som Harry, sa jag och log.
- Hur är det med Harry?
- Bra, tror jag. Han har inte varit sig själv på sistone... Han är alltid tyst och undviker mig, sa jag.
- Är du seriös?! Vet du inte varför?! utbrast han.
- Nej, vadå?! sa jag nyfiket.
Jag hörde Scooters röst i bakgrunden och Justin vände sin blick mot honom.
- Abi, jag måste gå nu! Förlåt, repetioner inför ikväll. Ska uppträda på O2 arenan, sa han.
- Neeej! Snälla stanna? sa jag och försökte göra hans puppy dog face. Du måste berätta!
- Haha, bra försök. Nej, men jag måste verkligen gå, sa han.
- Justin Drew Bieber! Jag är otroligt besviken på dig! sa jag och försökte härma mamma när hon skällde på honom.
- Börja inte, suckade han och jag skrattade.
- Ses Justin... Beaver! flinade jag och stängde av snabbt.
Jag visste att han alltid blev så sur när jag sa det så jag gjorde alltid det. Vad är meningen att vara lillasyster om man inte irriterar sin storebror?
Jag reste mig upp och började gå mot dörren. Snabba steg som sprang ifrån rummet. Jag orkade inte bry mig och fortsatte gå ner till de andra i köket. De stod fortfarande och skrattade åt att Niall var dränkt i mjölk. Det såg ut som om han hade kissat på sig.
De visade mig videon och jag kunde inte låta bli från att brista ut i skratt. Niall var definitivt den mest klumpiga personen jag någonsin träffat! Förutom Haley såklart... Hon tar sönder saker hela tiden.
Jag undrade var Justin var på väg att säga om Harry. Jag gav mig själv ett mentalt meddelande att jag måste komma ihåg att ringa honom imorgon. Men de tankarna flög iväg när repetitionerna började nästa dag.
Cheryl tränade mig stenhårt och min hjärna blev nästan överarbetad av låttexten och danssteg. För att öka min kondition och för att höja min prestationsförmåga så gymmade jag varannan dag. Liam och Harry hängde på då och då, men Harry var en riktig latmask så han pratade mest bara...
Veckan flög förbi och det var dagen innan första finalen. Klockan var 9 på morgonen, men jag hade varit uppe sen sju och tränat in dansstegen extra mycket. Det var generalrepetition och vi gick igenom låten flera gånger. Cher, killarna och Aiden satt i publiken som "moraliskt stöd", som dem sa själva.
Cheryl hade valt låten 'So What' med Pink till mig, för hon tyckte att jag passade bra med en lite mer rockig låt.
Mina nerver började ta över och jag hoppades att det skulle gå bra imorgon...
Hope u like! KOMMENTERA! :D
Someone Like You, Chapter 11 - Moving in.
Previously: De här två veckorna skulle bli galet roliga. Redan den kvällen så hade Louis och Harry kastat i Zayn i poolen. Han låg och sov. Det ville såklart inte Harry och Louis. (-.-) Undrar om jag vågar somna efter det...
- Tänk. Vi är deltagare i Stor Britanniens största sångtävling, och jag skulle inte ha kunnat tänka mig andra personer att dela det här med, sa Cher.
Vi skrattade åt Louis och hans roligheter. De här månaderna framöver skulle bli grymma!
"Åååh va söta!" hörde jag Cher's röst långt borta.
Katie?
"Men herregud! Vad jobbiga ni är!" sa en sur Harry.
Harry fräser inte...? Harry är en av dem snällaste personerna jag känner! Vad kan göra honom så sur..?
"Åååh va söta!" sa Cher igen.
Jag öppnade sakta mina ögon och försökte vrida på mig, men något var i vägen. Zayns arm låg tätt om mig. Jag kunde inte låta bli att le.
- Hon är vaken! utbrast en skrämd Cher och kastade iväg Katies mobil.
Hans ena öga öppnades sakta. När han fick syn på mig så log han svagt.
- Hey you, mumlade han.
Jag stönade och la mig ner i Zayns knä igen, jag somnade direkt igen. Tre timmar senare vaknade jag av att någon petade på mig.
- Mmm, mumlade jag.
Jag slog upp ögonen och såg att jag hade en filt över mig och var ihopkrupen i Zayns armar. Jag tog mig försiktigt ur hans famn och och började väcka honom sakta. Då flög Louis på honom och Zayn skrek ett skärrat skrik.
- Vafan Lou! suckade han och försökte andas vanligt.
Jag rynkade ögonbrynen och såg på Louis. Visst, Zayn var en sjusovare, men ingen borde bli uppväckt på det sättet.. Jag flyttade min blick till Zayn och jag smekte hans kind med min tumme. Hans ansikte var felfritt även om han hade sovit i en bil i en halv dag. Mitt hår måste stå åt alla håll och kanter just nu... Hemsk tanke!
- FRAMME! skrek Cher glatt och flög ut ur bilen.
Vi andra gick efter och framför oss stod ett gigantiskt hus, eller mer åt palats hållet egentligen... Om det var så här fint på utsidan, kunde jag inte vänta att få se insidan! De andra bilarna var redan här och de andra tävlande stod och kollade förväntansfullt upp mot huset. (palatset)
.JPG)
Vi tog våra väskor och ett kamera-team kom i en svart skåpbil. Just det, de ska filma oss 24/7 från och med. Känns nästan lite som Big Brother. Dermot O'Leary kom ut från huset och alla började jubla.
- Välkomna till vecka ett i X Factor 2010! sa han och log.
Vi jublade ännu mer.
- Ni delar ert rum med en eller två personer. Om man inte vill dela med någon så får man ett eget rum. Välkomna in i huset! sa han och flyttade sig åt sidan.
Men det var lika bra det, för alla sprang in i huset. Om han inte hade flyttat sig så skulle han ligga på marken platt som en pannkaka, med fotavtryck i ansiktet. Jag tog Cher's hand och vi sprang in i huset och uppför den massiva trä trappan. Vi tog första bästa rum, och till vår stora tur fick vi det största rummet i huset. Jag delade rum med Cher och Katie. Vi packade upp våra grejer och jag bytte om till bättre kläder. Jag bytte om till ett vitt linne, ett par denim shorts och ett par svarta ballerinor.
Imorgon började allvaret. Cheryl hade meddelat oss att hon skulle träna oss så mycket denna vecka att vi aldrig skulle vilja sjunga mer. Haley och Chelsea hade meddelat att hela skolan höll tummarna för mig, och att de var ännu mer populära nu eftersom de kände mig. Jag hade börjat få mer och mer fans. Varje gång jag gick ut för att köpa något eller bara gå så kom det fram personer till mig som ville ta kort och få autografer. Paparazzis följde efter mig överallt vilket var väldigt irriterande.
Det var en udda känsla. Att veta att någon tycker du är bäst i hela världen, att man är vill vara lika perfekt som den personen. Jag var ett stort fan av Taylor Swift, jag avgudade henne!
Senare den kvällen så satt jag, Cher, Katie, Aiden och killarna i vårt rum och vi snackade om allt möjligt. Jag satt i Zayns knä och han höll på med mitt hår. Ända sen jag och Zayn blev ihop så har Harry försökt att undvika mig. Jag fattade inte varför. Vi var bästa vänner, han visste min hemlighet, men ändå så försöker han spendera så lite tid som möjligt med mig! Jag förstår mig verkligen inte på honom.
- Ehum... Harry, kan vi prata lite? frågade jag lågt.
Han nickade och jag pustade ut. Tänk om han hade sagt nej...
- Harry, varför har du undvikit mig den senaste veckan? Vi är bästa vänner, suckade jag.
Jag höjde ena ögonbrynet, och han kollade äntligen upp i mina ögon. Jag såg att han ljög, men jag valde att inte gå in på ämnet eftersom det verkade genant för honom.
- Okej, så vi är okej? frågade jag osäkert.
Skrattandes åt våra nya smeknamn gick vi in i huset igen.
FÖRLÅT FÖR DEN HEMSKT DÅLIGA UPPDATERINGEN!!! Det har stått still i mitt huvud... Hoppas att alla är ok med att jag inte berättade veckorna eftersom jag inte visste vad som skulle hända, inget speciellt hände förutom att Zayn och Abigail blev ihop?!
Hmm.. vad ska vi kalla dem...? Zabigail kanske...? Haha Kommentera! :D
Vi grillade även marshmallows över brasan ute på deras uteplats.
Jag huttrade till i min tunna cardigan, så Zayn gestade att jag skulle komma och sitta i hans knä. Jag gosade ner mig i hans famn och han svepte en filt över oss.
- Tänk. Vi är deltagare i Stor Britanniens största sångtävling, och jag skulle inte ha kunnat tänka mig andra personer att dela det här med, sa Cher.
- Aww! utbrast jag och kramade henne.
- Aaawww! Va gullig du är Cher! sa Louis med en tjejig röst och kramade om oss hårt.
Vi skrattade åt Louis och hans roligheter. De här månaderna framöver skulle bli grymma!
Abigail's perpektiv:
Precis som jag hade trott. Dessa veckor hade varit de bästa i mitt liv. Jag hade fått vänner för livet!
Jag och Zayn var nu officiellt ett par. Han var helt underbar!
Nu var vi på väg till London och det stora X Factor huset. Bilar hade hämtat oss klockan fem på morgonen. Chaufförerna lastade in våra väskor och vi andra satte oss i baksätet. Jag satte mig bredvid Zayn längst bak och gosade mig upp i hans knä och somnade...
"Åååh va söta!" hörde jag Cher's röst långt borta.
"Vi måste ta kort!" hördes Katie's röst.
Katie?
"Men herregud! Vad jobbiga ni är!" sa en sur Harry.
"Ta fram din mobil Katie" sa Cher och ignorerade Harrys kommentar.
Harry fräser inte...? Harry är en av dem snällaste personerna jag känner! Vad kan göra honom så sur..?
Jag hade ingen aning om vad som hände, men jag hörde halvt. Men inte kom jag ihåg att Katie satt i bilen...?
"Åååh va söta!" sa Cher igen.
Jag öppnade sakta mina ögon och försökte vrida på mig, men något var i vägen. Zayns arm låg tätt om mig. Jag kunde inte låta bli att le.
- Hon är vaken! utbrast en skrämd Cher och kastade iväg Katies mobil.
- Hey! skrek Katie och slängde sig efter den.
- Det är lungt, jag hörde allt, sa jag med en hes röst.
- Vad händer med min mobil då? Cher du får köpa en ny till mig! morrade hon och skannade den efter repor.
- Mmhmm, mumlade Zayn.
Hans ena öga öppnades sakta. När han fick syn på mig så log han svagt.
- Hey you, mumlade han.
- God morgon, sa jag och kysste honom långsamt.
- Aaaw! utbrast Cher och Katie samtidigt.
- När åkte du med oss Katie? frågade jag.
- Den stannade och hämtade upp mig klockan halv sju, för en halv timme sen, sa hon och log. Ni sov då.
- Hur mycket är klockan? frågade en sömnig Zayn.
- Åtta, svarade Louis.
Jag stönade och la mig ner i Zayns knä igen, jag somnade direkt igen. Tre timmar senare vaknade jag av att någon petade på mig.
- Mmm, mumlade jag.
- Vi är framme snart! Vakna, hörde jag Chers glada röst.
Jag slog upp ögonen och såg att jag hade en filt över mig och var ihopkrupen i Zayns armar. Jag tog mig försiktigt ur hans famn och och började väcka honom sakta. Då flög Louis på honom och Zayn skrek ett skärrat skrik.
- Vafan Lou! suckade han och försökte andas vanligt.
- Vi är snart framme bro. Man kan inte sova då! sa Louis till sitt försvar. Det är det enda sättet att få upp honom, tillade han i mitt öra.
Jag rynkade ögonbrynen och såg på Louis. Visst, Zayn var en sjusovare, men ingen borde bli uppväckt på det sättet.. Jag flyttade min blick till Zayn och jag smekte hans kind med min tumme. Hans ansikte var felfritt även om han hade sovit i en bil i en halv dag. Mitt hår måste stå åt alla håll och kanter just nu... Hemsk tanke!
- FRAMME! skrek Cher glatt och flög ut ur bilen.
Vi andra gick efter och framför oss stod ett gigantiskt hus, eller mer åt palats hållet egentligen... Om det var så här fint på utsidan, kunde jag inte vänta att få se insidan! De andra bilarna var redan här och de andra tävlande stod och kollade förväntansfullt upp mot huset. (palatset)
Vi tog våra väskor och ett kamera-team kom i en svart skåpbil. Just det, de ska filma oss 24/7 från och med. Känns nästan lite som Big Brother. Dermot O'Leary kom ut från huset och alla började jubla.
- Välkomna till vecka ett i X Factor 2010! sa han och log.
Vi jublade ännu mer.
- Ni delar ert rum med en eller två personer. Om man inte vill dela med någon så får man ett eget rum. Välkomna in i huset! sa han och flyttade sig åt sidan.
Men det var lika bra det, för alla sprang in i huset. Om han inte hade flyttat sig så skulle han ligga på marken platt som en pannkaka, med fotavtryck i ansiktet. Jag tog Cher's hand och vi sprang in i huset och uppför den massiva trä trappan. Vi tog första bästa rum, och till vår stora tur fick vi det största rummet i huset. Jag delade rum med Cher och Katie. Vi packade upp våra grejer och jag bytte om till bättre kläder. Jag bytte om till ett vitt linne, ett par denim shorts och ett par svarta ballerinor.
Imorgon började allvaret. Cheryl hade meddelat oss att hon skulle träna oss så mycket denna vecka att vi aldrig skulle vilja sjunga mer. Haley och Chelsea hade meddelat att hela skolan höll tummarna för mig, och att de var ännu mer populära nu eftersom de kände mig. Jag hade börjat få mer och mer fans. Varje gång jag gick ut för att köpa något eller bara gå så kom det fram personer till mig som ville ta kort och få autografer. Paparazzis följde efter mig överallt vilket var väldigt irriterande.
Det var en udda känsla. Att veta att någon tycker du är bäst i hela världen, att man är vill vara lika perfekt som den personen. Jag var ett stort fan av Taylor Swift, jag avgudade henne!
Fast killarna hade än så länge mest fans. Tjejer följde efter dom överallt, de skrek och grät. Jag och Zayn hade valt att hålla vårt förhållande hemligt för att inte få så mycket media uppmärksamhet. Fast mitt verkliga skäl var att om tjejerna kommer sluta rösta eftersom jag är ihop med deras "kille". Men det kan jag ju inte säga till honom...
Senare den kvällen så satt jag, Cher, Katie, Aiden och killarna i vårt rum och vi snackade om allt möjligt. Jag satt i Zayns knä och han höll på med mitt hår. Ända sen jag och Zayn blev ihop så har Harry försökt att undvika mig. Jag fattade inte varför. Vi var bästa vänner, han visste min hemlighet, men ändå så försöker han spendera så lite tid som möjligt med mig! Jag förstår mig verkligen inte på honom.
Just nu satt han i ett hörn och sms:ade. Han mötte min blick och jag ställde mig upp.
- Ehum... Harry, kan vi prata lite? frågade jag lågt.
Han nickade och jag pustade ut. Tänk om han hade sagt nej...
Vi gick ut till trädgården och satte oss ner på en bänk. Han ville inte möte min blick utan kollade envist ner i marken. En envis åsna, det är vad han är! Inte bokstavligen... okej glöm åsna, han är bara envis. Pffsh!
- Harry, varför har du undvikit mig den senaste veckan? Vi är bästa vänner, suckade jag.
- Det har jag ju inte, sa han lågt.
- Har du ju! Varje gång jag har försökt att prata med dig så har du antingen sagt att du måste gå eller så har du
haft tur att någon ville dig något! utbrast jag. Har Justin gjort något? frågade jag lågt.
haft tur att någon ville dig något! utbrast jag. Har Justin gjort något? frågade jag lågt.
- Nej! var han snabb med att säga. Jag bara... jag... har inte mått så bra, sa han undvikande.
Jag höjde ena ögonbrynet, och han kollade äntligen upp i mina ögon. Jag såg att han ljög, men jag valde att inte gå in på ämnet eftersom det verkade genant för honom.
- Okej, så vi är okej? frågade jag osäkert.
- Såklart Abi-Pie! log han och kramade mig.
- Abi-Pie? Då får du vara Hazza-Boo, flinade jag.
- Mer än gärna, sa han och la sin arm om min axel.
Skrattandes åt våra nya smeknamn gick vi in i huset igen.
FÖRLÅT FÖR DEN HEMSKT DÅLIGA UPPDATERINGEN!!! Det har stått still i mitt huvud... Hoppas att alla är ok med att jag inte berättade veckorna eftersom jag inte visste vad som skulle hända, inget speciellt hände förutom att Zayn och Abigail blev ihop?!
Hmm.. vad ska vi kalla dem...? Zabigail kanske...? Haha Kommentera! :D
Someone Like You, Chapter 10 - Get your ass back home.
Previously: Vi hoppade in i bilarna och dem körde oss till hotellet. Därifrån fick vi ta taxis hem. Jag skulle åka med Harry eftersom Cheshire som han bor i ligger tio minuter från Oxford.
Jag längtade efter Lillian, Matthew, Amber, Haley och Chelsea så mycket! Jag kunde inte vänta att få se dem igen.
Abigail's perspektiv:
- Jag har längtat efter er så mycket! pep jag och omfamnade Chelsea och Haley i en stor kram.
De hade varit hemma hos Lillian och Matthew hela kvällen för att vara här när jag kom hem. Men dem var inte den enda överraskningen. Justin, mamma och pappa var där också!
Harry klev in genom dörren för att lämna min sista väska. Vi hade kommit överens med Lillian och Matthew att han skulle stanna här fem dagar och sen åka vidare hem till Cheshire. Gissa om Chelsea blev glad när hon fick höra att hon skulle få träffa Harry... Haley blev smått sur att Cher inte följde med också. Jag skrattade när jag
Men Lillian och Matthew hade ingen aning att mamma, Justin och pappa skulle komma så de blev genast chockade men samtidigt lite skraja, hur Harry skulle reagera att Justin Bieber stod i vårt hus.
Mamma slängde en chockad blick på honom när han kom in och Justin sprang iväg. Jag skrattade till.
- Det är lugnt Justin, han vet! sa jag och flinade.
Justin dök fram och suckade lättat.
- Det här är Harry. Harry det här är mamma, pappa, Lillian, Justin, Matthew, Haley och Chelsea, presenterade jag.
- Iiiiip, pep Chelsea och tog skydd bakom Haley.
- Stort fan, suckade Haley och log lite.
Harry flinade.
- Välkommen Harry! sa Lillian och log stort.
- Tack! sa han och kramade henne.
En timme senare så satt jag, Chels, Haley, Justin, Harry och Amber i vår stora källare. Det var ingen källare, det var mer som ett extra vardagsrum. Harry och Justin kom jättebra överens, vilket jag var glad över.
Jag tror att Harry fortfarande var lite chockad över att min tvillingbror är Justin Bieber. Men hey! Man kan inte klaga. Tänk om hans tvillingsyster var Emma Watson? Då skulle jag vara exakt likadan.
Klockan var halv tolv och vi bestämde oss för att gå upp till de vuxna. De satt i vardagsrummet och alla vi slog oss ner. Jag satte mig på en fotölj och Justin satte sig i mitt knä. Jag skrattade.
- Gått upp lite sen senast Bieber? flinade jag.
- Muskler du vet, sa han.
Amber fnös och Justin gav henne en ond blick. Harry satt och pratade med Chelsea, eller han försökte prata med henne. Hon satt och pep och såg ut som om hon var på "cloud nine" med ett stort leénde på sina läppar.
Dagarna flög förbi. Vi ungdomar sov i källaren. Det var redan en svinstia efter andra dagen. Men vi var ju sex tonåringar som delade ett vardagsrum... Det slutar inte alltid så bra. Jag och Harry tränade låtar och sånt varje förmiddag, sen på eftermiddagarna så gick vi ut eller hängde i parken. Chelsea var den sportigaste tjejen jag någonsin mött/känt. Hon spelade fotboll i Englands bästa ungdomslag och var duktig på alla andra sporter också.
Jag däremot hade en enorm bollskräck; jag skrek nästan alltid så fort jag såg någon skjuta en boll åt mitt håll.
Vi satt i parken. Chelsea spelade fotboll med Justin och Harry medans jag och Haley satt och kollade på. Jag sms:ade med Zayn. Han var hemma i Bradford och jag saknade honom väldigt mycket...
Ett gällt skrik avbröt mina tankar. Chelsea var bättre än Justin på fotboll så han hade slängt henne över sin axel och sprang runt. Det såg väldigt lustigt ut, Chelsea är väldigt liten. Alltså kort och smal så hon såg nästan ut som en liten docka på hans breda axlar. Jag och Haley skrattade högt.
Fyra dagar senare/Abigail's perspektiv:
- Välkommen hit Abigail! sa Harrys mamma och kramade mig.
- Tack Mrs Styles, sa jag och log.
- Kalla mig Anne, sa hon och log.
Jag och Harry hade åkt till hans hem i Holmes Chapel, Cheshire. Killarna och Cher skulle komma dit också, men egentligen skulle killarna bara vara där för att lära känna varandra bättre. Men de frågade om vi ville komma, så vi sa ja. Vi skulle bo i Harrys styvpappas stuga de två sista veckorna av 'lovet' tills finalerna började.
Anne ledde oss till stugan som låg längre bort från huset. Det fanns stora fält utanför och hästar! Jag älskade att rida. Mammas morfar hade en bondgård, så vi började vara där två veckor varje sommar.
Killarna skulle komma inom en timmes tid så vi började packa upp. Jag skulle dela rum med Cher så jag började packa upp.
Harry kom in i rummet.
- Är hästarna era? frågade jag nyfiket.
- Rider du? frågade han.
- Ja, jag älskar det! log jag.
- Jag tror inte det, men du får rida på dem om du vill, sa han. Finns det något du inte gör? flinade han.
- Jag kan verkligen inte sy, jag har kass bollkontroll och jag kan verkligen inte rita, sa jag och flinade.
Han skrattade och gick ut ur rummet. Värmen var olidlig, speciellt om man hade på sig en hoodie och tjocka jeans. Jag bytte snabbt om till en vit sommarklänning som jag köpte nån gång i våras. Sen gick jag ut ur huset. Harry satt på uteplatsen och höll på med mobilen. Han smsade säkert med Chelsea, det hade han gjort hela vägen på tåget.
Jag sprang till hästarna och fick ögonen för en vit hingst.
- Men du var ju så söt! sa jag med ljus röst och pussade den på mulen. Undrar vad du heter.
Jag skakade på axlarna och hoppade upp på honom. Jag gillade inte att rida med sadlar, jag föredrog barbacka. Jag satte iväg i skritt och log för mig själv. Holmes Chapel var underbart. Inte alls stort, långt ifrån storstaden, det var helt tyst. Påminde mig mycket om min hemstad Stratford Hela landsbygden skulle höra om jag tappade en synål.
Harry kollade upp på mig med ett leénde.
Tjugo minuter senare så kom de andra. Jag hade fått reda på att hästen hette Snowball. Hemskt namn om jag får tycka till... Han betade nu fritt i hagen och jag omfamnade Cher i en hård kram.
- Jag har missat dig också, men försök att inte döda mig! flinade hon.
- Ska försöka, skojade jag.
Zayn kom plötsligt fram runt hörnet bärandes på sin väska. Han log när han fick se mig och jag släppte Cher direkt. Jag sprang mot honom och hoppade upp i hans famn.
- Hon dissade mig! sa Cher med en låtsasledsen röst.
- Jag har saknat dig, viskade Zayn i mitt öra.
Jag svarade inte utan kysste honom. Varje gång, kändes som den första. Även fast jag var berusad så kommer jag ihåg det som om det var igår.
De här två veckorna skulle bli galet roliga. Redan den kvällen så hade Louis och Harry kastat i Zayn i poolen. Han låg och sov. Det ville såklart inte Harry och Louis. Undrar om jag vågar somna efter det...
Vi grillade även marshmallows över brasan ute på deras uteplats.
Jag huttrade till i min tunna cardigan, så Zayn gestade att jag skulle komma och sitta i hans knä. Jag gosade ner mig i hans famn och han svepte en filt över oss.
- Tänk. Vi är deltagare i Stor Britanniens största sångtävling, och jag skulle inte ha kunnat tänka mig andra personer att dela det här med, sa Cher.
- Aww! utbrast jag och kramade henne.
- Aaawww! Va gullig du är Cher! sa Louis med en tjejig röst och kramade om oss hårt.
Vi skrattade åt Louis och hans roligheter. De kommande månaderna skulle bli grymma!
Someone Like You, Chapter 9 - Beach time.
Previously: När vi äntligen hade landat så gick vi av planet och möttes av varm Los Angeles värme. Det stod bilar utanför flygplatsen som skulle ta oss till Judges Houses'. Jag kände hur nerverna började krypa fram. Tävlingen hade börjat på allvar nu... Jag blickade mot Zayn som kollade på mig med varma ögon; min mage bubblade och ett leende kröp fram.
"Jag måste fokusera på tävlingen nu. Zayn får inte stå i vägen." tänkte jag men insåg hur svårt det skulle bli...
Abigail's perspektiv:
- Undrar vem som blir vår coach, sa Cher.
Vi hade precis packat upp det sista och vi satt utslagna på våra sängar. Huset var gigantiskt och vackert! Vi hade fått reda på att vår coach i år skulle vara Cheryl. Vilket ledde till att alla vi tjejer skrek som tokar; alla älskade Cheryl... Hennes gästdomare var Will.I.Am från Black Eyed Peas, vilket ledde till ännu mer skrik.
Imorgon skulle vi sjunga framför dem och jag kunde inte vara mer nervös. Jag kunde nästan inte äta något heller. Vi skulle få reda på resultaten på eftermiddagen och så skulle vi mötas upp med killarna, om dem gick vidare... Men det skulle dem göra! Dem var otroligt duktiga.
*
- Hej Abigail! sa Cheryl och log stort.
- Hej, sa jag lågt.
- Vad ska du sjunga idag?
- Love song av Sara Bareilles.
- Börja när du känner dig redo, sa hon och log stort.
Egentligen skulle jag aldrig vara redo, men det kan jag ju inte säga så jag började sjunga istället.
Det gick helt okej, satte alla toner på det höga partiet utan att skrika halsen av mig. Pianot kompade i bakgrunden och jag försökte att inte överrösta det totalt...
Jag avslutade låten och Cheryl log stort mot mig. Jag tackade och gick snabbt ut ur rummet och in i Cher's armar. Katie Waissel var före henne, sen var det hennes tur. Jag drog upp telefonen och slog in numret till Haley.
Hon svarade nästan direkt.
- Hur går det?! skrek hon.
- Bra hoppas jag. Lugna ner dig Hales, flinade jag.
- Jag sätter på högtalaren, sa hon.
- Hej Abi! hörde jag Chelsea säga.
- Hej tjejer! Jag saknar er så himla mycket! pep jag. Förlåt att jag inte kunnat ringa men det har varit fullt upp med tävlingen och allt.
- Hänger du ofta med Harry Styles? frågade Chelsea.
- Ja, vi är typ jättebra kompisar. Hurså?
- Chels har en mega-crush på honom, suckade Haley. Kan inte sluta prata om honom... Harry det och Harry där.
- Är hans lockar äkta? avbröt Chelsea.
Jag skrattade till.
- Ja, hundra procent äkta, flinade jag.
- Åååh! Du anar inte hur lycklig du är! suckade hon. Hälsa honom från mig.
- Det ska jag. Men jag måste gå nu, Cher är snart klar!
- Cher? Cher som i Cher Lloyd?! skrek Haley.
- Fan eller? flinade jag.
- Kanske, sa hon generat.
- Haha, älskar er! Vi hörs, sa jag och vi la på.
Resten av kvällen spenderade jag till att trösta Cher. Hon hade en halsinfektion och kunde därför inte sjunga bra. Just nu satt hon och grät ut på min axel. Det var som en win win för båda. Hon blev tröstad och jag glömde mina bort mina nerver.
Självisk, jag? Pffsh!
*
Morgonen därpå var Cher på sitt allra sorgsnaste humör någonsin. Hon mm:ade till svar på allt jag frågade, använde nästan bara ja, nej eller kanske som svar. När jag vaknade hade hon redan packat sina väskor.
Hon trodde att hon skulle åka hem. Varför är inte Louis här så han kan göra henne gladare?
Ingen är där när man behöver dom som mest. That sucks...
Jag släpade mig ur sängen och bytte snabbt om till en klänning med blomster mönster, drog på mig mina vita ballerinor och några accessoarer. Jag älskade mitt morgonrufsiga hår så jag lät det hänga över mina axlar.
Vi gick ner till nedervåningen och satte oss bland de andra. Stämningen var spänd mellan alla.
- Abigail, började hon. Du är otroligt duktig, det är du. Men du är så ung. Jag undrar om du kommer klara pressen?
Jag kunde nästan inte lyssna mer och tårarna brann bakom ögonen. Jag ville nästan skrika ut "Ja, jag kan klara det här! Det här är mitt liv! Jag vill sjunga för resten av mitt liv!"
- Men du är otroligt begåvad och därför kommer jag ge dig en chans. Du är kvar i tävlingen, sa hon och log.
Jag flög på henne och grät. Glädjetårar. Jag viskade gång på gång att jag inte skulle svika henne och dylikt.
*
- Var är ni? frågade jag Harry i telefonen.
Vi la på. Cher vände sitt huvud mot killarna + Aiden och log. Det såg så roligt när de kom gående med sina t-shirts längda över ena axeln, typ som en livvakt reklam eller något. Zayn log stort mot mig och omfamnade mig i en kram.
- Hej Abs, sa han och kysste mig på kinden.
Vi hörde ett gällt skrik och såg att Louis hade slängt Cher över sin axel och var på väg till havet med de andra killarna hack i häl. Louis slängde i Cher och de började ett vattenkrig.
- Raaaeeee! skrek Harry och kom springande mot mig. Genomblöt.
Han sprang mot mig och omfamnade mig i en blöt kram. Jag skrattade.
- Men Harwee! Nu är jag ju blöt, suckade jag.
Han gav mig en läskig blick och då kände jag hur två par starka armar tog tag i mig runt min midja. Harry lyfte mina fötter. Jag skrek/skrattade att dem skulle släppa mig. Men det tänkte dem inte göra. De kastade i mig i havet och jag ställde mig upp. Jag torkade bort vattnet från mina ögon och puttade Louis, som hade lyft mig, så han ramlade framåt. Killarna behövde inte kasta i Zayn, han sprang i frivilligt. Ett vattenkrig bröt ut, alla mot alla.
Två dagar senare:
Vi hoppade in i bilarna och dem körde oss till hotellet. Därifrån fick vi ta taxis hem. Jag skulle åka med Harry eftersom Cheshire som han bor i ligger tio minuter från Oxford.
Tja alla små söta! Drama kommer, promise! ;) Blir nog ingen update imorgon från min sida, jag har träning och måste plugga till prov. Sorry loves! :(
Jag suckade lätt.
"Jag måste fokusera på tävlingen nu. Zayn får inte stå i vägen." tänkte jag men insåg hur svårt det skulle bli...
- Undrar vem som blir vår coach, sa Cher.
Vi hade precis packat upp det sista och vi satt utslagna på våra sängar. Huset var gigantiskt och vackert! Vi hade fått reda på att vår coach i år skulle vara Cheryl. Vilket ledde till att alla vi tjejer skrek som tokar; alla älskade Cheryl... Hennes gästdomare var Will.I.Am från Black Eyed Peas, vilket ledde till ännu mer skrik.
Imorgon skulle vi sjunga framför dem och jag kunde inte vara mer nervös. Jag kunde nästan inte äta något heller. Vi skulle få reda på resultaten på eftermiddagen och så skulle vi mötas upp med killarna, om dem gick vidare... Men det skulle dem göra! Dem var otroligt duktiga.
*
- Hej Abigail! sa Cheryl och log stort.
- Hej, sa jag lågt.
- Vad ska du sjunga idag?
- Love song av Sara Bareilles.
- Börja när du känner dig redo, sa hon och log stort.
Egentligen skulle jag aldrig vara redo, men det kan jag ju inte säga så jag började sjunga istället.
Det gick helt okej, satte alla toner på det höga partiet utan att skrika halsen av mig. Pianot kompade i bakgrunden och jag försökte att inte överrösta det totalt...
Jag avslutade låten och Cheryl log stort mot mig. Jag tackade och gick snabbt ut ur rummet och in i Cher's armar. Katie Waissel var före henne, sen var det hennes tur. Jag drog upp telefonen och slog in numret till Haley.
Hon svarade nästan direkt.
- Hur går det?! skrek hon.
- Bra hoppas jag. Lugna ner dig Hales, flinade jag.
- Jag sätter på högtalaren, sa hon.
- Hej Abi! hörde jag Chelsea säga.
- Hej tjejer! Jag saknar er så himla mycket! pep jag. Förlåt att jag inte kunnat ringa men det har varit fullt upp med tävlingen och allt.
- Hänger du ofta med Harry Styles? frågade Chelsea.
- Ja, vi är typ jättebra kompisar. Hurså?
- Chels har en mega-crush på honom, suckade Haley. Kan inte sluta prata om honom... Harry det och Harry där.
- Är hans lockar äkta? avbröt Chelsea.
Jag skrattade till.
- Ja, hundra procent äkta, flinade jag.
- Åååh! Du anar inte hur lycklig du är! suckade hon. Hälsa honom från mig.
- Det ska jag. Men jag måste gå nu, Cher är snart klar!
- Cher? Cher som i Cher Lloyd?! skrek Haley.
- Fan eller? flinade jag.
- Kanske, sa hon generat.
- Haha, älskar er! Vi hörs, sa jag och vi la på.
Resten av kvällen spenderade jag till att trösta Cher. Hon hade en halsinfektion och kunde därför inte sjunga bra. Just nu satt hon och grät ut på min axel. Det var som en win win för båda. Hon blev tröstad och jag glömde mina bort mina nerver.
Självisk, jag? Pffsh!
*
Morgonen därpå var Cher på sitt allra sorgsnaste humör någonsin. Hon mm:ade till svar på allt jag frågade, använde nästan bara ja, nej eller kanske som svar. När jag vaknade hade hon redan packat sina väskor.
Hon trodde att hon skulle åka hem. Varför är inte Louis här så han kan göra henne gladare?
Ingen är där när man behöver dom som mest. That sucks...
Jag släpade mig ur sängen och bytte snabbt om till en klänning med blomster mönster, drog på mig mina vita ballerinor och några accessoarer. Jag älskade mitt morgonrufsiga hår så jag lät det hänga över mina axlar.
Vi gick ner till nedervåningen och satte oss bland de andra. Stämningen var spänd mellan alla.
Katie som annars var så glad, satt nu och bet på sina naglar. Jag visste inte vad som hade hänt med Treyc. Hon fräste och gav mig blickar hela tiden. Inte bra blickar, utan mer som "jag gillar verkligen inte dig" blickar. Jag visste inte vad jag hade gjort mot henne...
Cheryl kom in i rummet med en allvarlig blick. Hon ropade upp Annastasia och de gick ut. Efter en halvtimme var det min tur och jag höll på att dö av nervositet. Vi satte oss i en hammock på den stora altanen och hon började prata.
- Abigail, började hon. Du är otroligt duktig, det är du. Men du är så ung. Jag undrar om du kommer klara pressen?
Jag kunde nästan inte lyssna mer och tårarna brann bakom ögonen. Jag ville nästan skrika ut "Ja, jag kan klara det här! Det här är mitt liv! Jag vill sjunga för resten av mitt liv!"
- Men du är otroligt begåvad och därför kommer jag ge dig en chans. Du är kvar i tävlingen, sa hon och log.
Jag flög på henne och grät. Glädjetårar. Jag viskade gång på gång att jag inte skulle svika henne och dylikt.
Tillslut släppte jag henne och flög på Cher som satt i huset. Hon var redan igenom. Vi ställde oss upp och hoppade runt och skrek. Katie var också kvar så vi tre hoppade runt som små grodor. Efter en stund kom Cheryl och vi pratade glatt med varandra.
*
- Var är ni? frågade jag Harry i telefonen.
- Vi är på parkeringen nu, svarade han.
- Okej, ni kommer se oss, sa jag glatt.
Vi la på. Cher vände sitt huvud mot killarna + Aiden och log. Det såg så roligt när de kom gående med sina t-shirts längda över ena axeln, typ som en livvakt reklam eller något. Zayn log stort mot mig och omfamnade mig i en kram.
- Hej Abs, sa han och kysste mig på kinden.
- Hej Zayn, sa jag och log.
Vi hörde ett gällt skrik och såg att Louis hade slängt Cher över sin axel och var på väg till havet med de andra killarna hack i häl. Louis slängde i Cher och de började ett vattenkrig.
Jag ställde mig på tå och kysste Zayn. Jag visste inte vad vi var än, men jag visste i alla fall att vi betydde mer än vänner...
- Raaaeeee! skrek Harry och kom springande mot mig. Genomblöt.
- Hazza! skrek jag och släppte Zayn.
Han sprang mot mig och omfamnade mig i en blöt kram. Jag skrattade.
- Men Harwee! Nu är jag ju blöt, suckade jag.
Han gav mig en läskig blick och då kände jag hur två par starka armar tog tag i mig runt min midja. Harry lyfte mina fötter. Jag skrek/skrattade att dem skulle släppa mig. Men det tänkte dem inte göra. De kastade i mig i havet och jag ställde mig upp. Jag torkade bort vattnet från mina ögon och puttade Louis, som hade lyft mig, så han ramlade framåt. Killarna behövde inte kasta i Zayn, han sprang i frivilligt. Ett vattenkrig bröt ut, alla mot alla.
Jag blev fälld av Niall, fick minst femton kallsupar och blev nedstänkt av alla. Jag hoppade upp på Aidens rygg som gjorde att han ramlade.
Två dagar senare:
Tiden hade flygit iväg. Vi hade landat på Heathrow och var på väg ut. Vi möttes av paparazzis, lite konstigt att de är här klockan elva på kvällen. Har inte de familjer att vara hemma hos? tänkte jag.
Lördagsfinalerna skulle börja om tre veckor och jag var lite nervös. Jag skulle ju uppträda live, inför miljontals människor. Hela Stor Britannien och Irland.
Vi hoppade in i bilarna och dem körde oss till hotellet. Därifrån fick vi ta taxis hem. Jag skulle åka med Harry eftersom Cheshire som han bor i ligger tio minuter från Oxford.
Jag längtade efter Lillian, Matthew, Amber, Haley och Chelsea så mycket! Jag kunde inte vänta att få se dem igen.
Tja alla små söta! Drama kommer, promise! ;) Blir nog ingen update imorgon från min sida, jag har träning och måste plugga till prov. Sorry loves! :(
Kommentera det best hesta ni kan så kommer det två delar på tuesday :)
/Maddeeeeee (somärbästhäst)
Someone Like You, Chapter 8 - Caught.
Previously: - Jag måste ha en cappucino, sa jag plötsligt. Vill nån ha något från Wayne's?
Hans hand kom i kontakt med min och han flätade våra fingrar. Jag log lite och kände hur pirret var tillbaka.
Även fast jag inte kunde erkänna det så höll jag på att falla för en Mr Zayn Malik...
Kön var oändligt lång på Wayne's, det tog nästan tjugo minuter tills vi kom fram till kassan.
- En cappucino och en svart kaffe, mumlade jag.
Den unga kassörskan nickade och gick iväg. Jag vände mig mot Zayn och suckade. Han omfamnade mig i en kram.
Undrar om det finns paparazzis här? tänkte jag.
- Mitt huvud, stönade jag och masserade mina tinningar.
- Någon drack lite för mycket igår? frågade Zayn och flinade.
- Ha-ha, sa jag ironiskt.
Han skrattade lågt och jag betalade för kaffet och vi gick därifrån. Fast vi stannade till vid ett bord lite längre bort. Jag smuttade lite på mitt skållheta kaffe och blåste lite. Jag kände hur Zayn stod och kollade på mig. Jag lyfte mitt huvud och kollade in i hans bruna ögon. Just då, så ställde han ner min cappucino, tog mitt ansikte i sina händer och kysste mig. Mina händer slöt sig om hans midja och det var magiskt... Hans läppar mot mina var som magi.
Om pirret i min kropp förut var mycket, var det ingenting gemfört med det här; mina knän höll på att ge vika.
Han drog ifrån och kollade in i mina ögon, och jag in i hans. Mitt leende var nog läskigt stort, men jag kunde inte hindra det. Jag var så himla glad. Hans läppar pressades mot mina igen.
- Zay... hördes en röst säga.
Vi drog oss genast ifrån och såg att Harry och Cher stod bakom oss och stirrade på oss. Oh shit...
Zayn verkade inte det minsta generad, tillskillnad från mig. Mina kinder var säkert blodröda. Jag begravde mitt ansikte i hans t-shirt.
- Ni...? Vaa..? sa Harry förvirrat.
- Alltså, började jag.
- Det är inget mellan oss, än, avbröt Zayn snabbt.
- Precis.
Cher fick ett stort leénde på sina läppar och hon kollade läskigt på mig. En blick som betydde "Varför har du inte berättat?!" Det fanns inget att berätta om egentligen, tänkte jag.
Jag kollade på Harry som kollade ner i marken, med ett underligt uttryck. Vi gick tillbaka till dem andra. Cher berättade genast vad som hade hänt till dem andra. Typiskt Cher...
Matt satt och flinade och Niall satt och log läskigt. Zayn satte sig ner och drog ner mig i hans knä. Efter några timmar av prat och skratt så tog jag fram mig gitarr som jag hade med mig.
- Spelar du gitarr? frågade Niall.
- Ja. Min bror lärde mig spela när jag var åtta, sa jag och log när jag tänkte på Justin.
- Har du en bror? frågade Harry.
Gud vad dålig skådespelare han är...
- Jaaa... sa jag långsamt.
- Vad heter han? Är han snygg? Hur gammal är han? frågade Cher snabbt.
- Justin. Ehumm... rätt så. Som jag, vi är tvillingar, sa jag undvikande.
- Tvillingar?! pep Louis högt. Jag har alltid velat träffa tvillingar.
- Louis lugna ner dig! flinade Harry.
Jag drog några ackord och började spela Livin' On A Prayer av Bon Jovi.
Det hade tagit mig nästan tre hela veckor att lära mig denna. Justin hade såklart hjälpt mig jättemycket, så jag hade honom att tacka. De andra kollade på mig med chockade/förtjusta blickar.
Jag avslutade låten och kollade upp.
- Wow! Jag känner mig dålig, mumlade Niall.
Jag visste inte vad jag skulle svara på det så jag drog några ackord. Jag hade aldrig varit den som gillat att få komplimanger. Eller, jag gillade att få det. Men jag trodde inte på dem...
- Vad mer spelar du? frågade Liam.
Det hände mig ofta. Om någon pratade med mig när jag spelade gitarr eller piano så lyssnade jag aldrig riktigt, jag var så inne i att spela. Jag hade nog ärvt lite av Justins talang att spela instrument...
Efter många timmars väntande så gick vi äntligen på planet. Jag satte mig ner bredvid Harry för Zayn hade lovat att sitta med Liam. Bromance ni vet... Jag gled ner i sätet bredvid Harry och drog upp min mac från min väska. Jag var ett stort fan av The Vampire Diaries, Team Delena såklart... Jag satte på säsong 1 från början och började kolla. Jag skulle nog kolla klart på hela, jag hade en 16 timmars lång resa framför mig!
- Vad? frågade jag men höll blicken kvar på skärmen.
Vi började kolla och Harry kollade intresserat på det. Jag trodde han skulle dö av tråkighet först. Men han verkade gilla det...
När vi äntligen hade landat så gick vi av planet och möttes av varm Los Angeles värme. Det stod bilar utanför flygplatsen som skulle ta oss till Judges Houses'. Jag kände hur nerverna började krypa fram. Tävlingen hade börjat på allvar nu... Jag blickade mot Zayn som kollade på mig med varma ögon; min mage bubblade och ett leende kröp fram.
"Jag måste fokusera på tävlingen nu. Zayn får inte stå i vägen." tänkte jag men insåg hur svårt det skulle bli...
KOMMENTERA! :D <3
- Svart kaffe, sa Matt och log.
- Sorry dricker inte kaffe, sa Niall.
- Jag följer med, sa Zayn snabbt och vi gick iväg till Wayne's.
Hans hand kom i kontakt med min och han flätade våra fingrar. Jag log lite och kände hur pirret var tillbaka.
Även fast jag inte kunde erkänna det så höll jag på att falla för en Mr Zayn Malik...
- En cappucino och en svart kaffe, mumlade jag.
Den unga kassörskan nickade och gick iväg. Jag vände mig mot Zayn och suckade. Han omfamnade mig i en kram.
Undrar om det finns paparazzis här? tänkte jag.
- Mitt huvud, stönade jag och masserade mina tinningar.
- Någon drack lite för mycket igår? frågade Zayn och flinade.
- Ha-ha, sa jag ironiskt.
Han skrattade lågt och jag betalade för kaffet och vi gick därifrån. Fast vi stannade till vid ett bord lite längre bort. Jag smuttade lite på mitt skållheta kaffe och blåste lite. Jag kände hur Zayn stod och kollade på mig. Jag lyfte mitt huvud och kollade in i hans bruna ögon. Just då, så ställde han ner min cappucino, tog mitt ansikte i sina händer och kysste mig. Mina händer slöt sig om hans midja och det var magiskt... Hans läppar mot mina var som magi.
Om pirret i min kropp förut var mycket, var det ingenting gemfört med det här; mina knän höll på att ge vika.
Han drog ifrån och kollade in i mina ögon, och jag in i hans. Mitt leende var nog läskigt stort, men jag kunde inte hindra det. Jag var så himla glad. Hans läppar pressades mot mina igen.
- Zay... hördes en röst säga.
Vi drog oss genast ifrån och såg att Harry och Cher stod bakom oss och stirrade på oss. Oh shit...
Zayn verkade inte det minsta generad, tillskillnad från mig. Mina kinder var säkert blodröda. Jag begravde mitt ansikte i hans t-shirt.
- Ni...? Vaa..? sa Harry förvirrat.
- Alltså, började jag.
- Det är inget mellan oss, än, avbröt Zayn snabbt.
- Precis.
Cher fick ett stort leénde på sina läppar och hon kollade läskigt på mig. En blick som betydde "Varför har du inte berättat?!" Det fanns inget att berätta om egentligen, tänkte jag.
Jag kollade på Harry som kollade ner i marken, med ett underligt uttryck. Vi gick tillbaka till dem andra. Cher berättade genast vad som hade hänt till dem andra. Typiskt Cher...
Matt satt och flinade och Niall satt och log läskigt. Zayn satte sig ner och drog ner mig i hans knä. Efter några timmar av prat och skratt så tog jag fram mig gitarr som jag hade med mig.
- Spelar du gitarr? frågade Niall.
- Ja. Min bror lärde mig spela när jag var åtta, sa jag och log när jag tänkte på Justin.
- Har du en bror? frågade Harry.
Gud vad dålig skådespelare han är...
- Jaaa... sa jag långsamt.
- Vad heter han? Är han snygg? Hur gammal är han? frågade Cher snabbt.
- Justin. Ehumm... rätt så. Som jag, vi är tvillingar, sa jag undvikande.
- Tvillingar?! pep Louis högt. Jag har alltid velat träffa tvillingar.
- Louis lugna ner dig! flinade Harry.
Jag drog några ackord och började spela Livin' On A Prayer av Bon Jovi.
Det hade tagit mig nästan tre hela veckor att lära mig denna. Justin hade såklart hjälpt mig jättemycket, så jag hade honom att tacka. De andra kollade på mig med chockade/förtjusta blickar.
Jag avslutade låten och kollade upp.
- Wow! Jag känner mig dålig, mumlade Niall.
Jag visste inte vad jag skulle svara på det så jag drog några ackord. Jag hade aldrig varit den som gillat att få komplimanger. Eller, jag gillade att få det. Men jag trodde inte på dem...
- Vad mer spelar du? frågade Liam.
- Lite piano bara, sa jag men fokuserade på att spela.
Det hände mig ofta. Om någon pratade med mig när jag spelade gitarr eller piano så lyssnade jag aldrig riktigt, jag var så inne i att spela. Jag hade nog ärvt lite av Justins talang att spela instrument...
Jag spelade lite på One Time av Justin och de andra sjöng med. Det var en mysig stund. Att få glömma tävlingen för en sekund och hänga med kompisar.
Efter många timmars väntande så gick vi äntligen på planet. Jag satte mig ner bredvid Harry för Zayn hade lovat att sitta med Liam. Bromance ni vet... Jag gled ner i sätet bredvid Harry och drog upp min mac från min väska. Jag var ett stort fan av The Vampire Diaries, Team Delena såklart... Jag satte på säsong 1 från början och började kolla. Jag skulle nog kolla klart på hela, jag hade en 16 timmars lång resa framför mig!
Jag kände att Harry petade på min axel och jag drog ur ena hörsnäckan.
- Vad? frågade jag men höll blicken kvar på skärmen.
- Kan jag kolla med dig? Min iPod är död, suckade han.
- Visst, sa jag och gav honom en örsnäcka.
Vi började kolla och Harry kollade intresserat på det. Jag trodde han skulle dö av tråkighet först. Men han verkade gilla det...
Jag var vaken hela resan och kunde verkligen inte somna. Det kunde inte Harry heller, men alla de andra somnade efter någon timme.
När vi äntligen hade landat så gick vi av planet och möttes av varm Los Angeles värme. Det stod bilar utanför flygplatsen som skulle ta oss till Judges Houses'. Jag kände hur nerverna började krypa fram. Tävlingen hade börjat på allvar nu... Jag blickade mot Zayn som kollade på mig med varma ögon; min mage bubblade och ett leende kröp fram.
Jag suckade lätt.
"Jag måste fokusera på tävlingen nu. Zayn får inte stå i vägen." tänkte jag men insåg hur svårt det skulle bli...
KOMMENTERA! :D <3
Someone Like You, Chapter 7 - One Direction is born.
Previously: Zayn kollade på mig nästan hela tiden. Hans blick gjorde så att hela min kropp pirrade och magen var i uppror.
Han rörde sin arm lite och la sin hand ovanpå min; och skickade stötar igenom hela min arm och mitt hjärta började slå fortare. Hans tumme smekte försiktigt min handflata och jag lutade mitt huvud mot hans axel.
Vad höll på att hända...? Mammutar klampade runt i min mage och satte varje centimeter av min kropp i behagliga pirr. Jag hade känt honom i två dagar. Inte kan man falla för någon man har känt i två dagar...! Eller kan man...?
Jag har ingen jävla aning...
Abigail's perspektiv:
- Okej, de åtta som har gått vidare är:
Treyc Cohen. Inte jag.
Katie Waissel. Inte jag.
Abigail Hayes. Oh.My.God.
Jag visste inte vad jag skulle göra.
"I didn't really know what to do..."
Cher log brett mot mig och kramade mig hårt. Jag var vidare till Judges Houses. Jag var vidare! Det hade nog inte smält än... Jag rusade av scenen och väntade spänt på att Cher's namn skulle ropas upp.
Raquel Thomas. Inte Cher.
Keri Arrindell. Inte Cher.
Annastasia Baker. Inte Cher.
Gamu Nhengu. Inte Cher.
Och sista är Cher Lloyd. CHER!
Hon pep till och sprang av scenen och in i mina armar. I ungefär tre minuter stod vi och grät/skrek/pep/skrattade/torkade varandras tårar och fick "är ni dumma?" blickar från Harry och Aiden. De båda kom och gratulerade.
- Grattis bästos! sa Aiden med en ljus röst och kastade sig över oss.
- Tack Aiden! pep Cher och slängde sig runt hans hals.
- Grattis, hörde jag en röst säga i mitt öra. Hans varma andedräkt träffade min nacke och orsakade att jag fick rysningar längs ryggraden.
Jag vände mig om och såg Zayn stå där. Lika perfekt som vanligt...
- Tack, sa jag och log.
Han log det där leéndet som var omöjligt att inte få fjärilar av... Ännu en gång var det tredje världskriget i min på grund av Zayn Malik. Jag är ju hopplös...
- Abs! ropade Harry och väckte mig ur min trans.
- Ja, sa jag och tvingade blicken till honom.
- Önska mig lycka till nu, sa han och flinade. Vi ska på scenen vilken sekund som helst.
Jag drog mig ur Zayns omfamning och kramade Harry.
- Lycka till, sa jag och log. Du med Zayn.
- Tack, sa han en aning nervöst.
*
Några timmar efter så satt jag, Cher, killarna och Aiden i uppehållsrummet. Alla hade gått vidare och jag kunde inte ha varit gladare. Imorgon åker vi iväg till Los Angeles. Men nu höll vi på att fira att alla hade gått vidare. Det firade vi tillsammans med alkohol.
- Ska vi köra sanning eller konka? frågade en lätt berusad Aiden.
- JA! skrek Harry.
Vi satte oss i en ring. Till vänster om mig satt Cher och till höger satt Niall. Harry började fråga Cher.
- Konka! sa hon glatt.
- Drick tre glas till, sa han och hällde upp tre glas champagne och räckte dem till henne.
Hon slukade dem i två klunkar och ställde ner dem; fnissade sådär som man bara gör när man är lite berusad.
Det fortsatte i ungefär en timme till. Jag tror jag hade kysst Cher och Aiden en gång, gett Harry en lapdance. Helt crazy saker....
Runt två på natten så hade Louis och Aiden däckat på sofforna. Cher hade redan gått och Niall, Liam och Harry hjälpte killarna att gå till deras sovrum. Jag var alltså själv kvar med Zayn. Jag själv var inte speciellt nykter, Zayn var nog lite mer nykter än jag själv...
Jag försökte det bästa jag kunde att plocka ihop alla flaskor men fnissade mest bara. Plötsligt kände jag Zayns varma andedräkt i min nacke; alla mina nackhår reste sig. Hans händer trevade sig fram till mina höfter och höll dem i ett stadigt grepp. Jag släppte flaskorna direkt och vände mig om.
Rummet var i stort sätt släckt, en liten stämningslampa var tänd i hörnet. Jag kunde skymta hans bruna ögon i mörket. Jag la mina armar runt hans hals och hans läppar närmade sig mina...
De möttes och en blixt av elektricitet for igenom min kropp. (Den bra sortens blixt) Hans händer trevade sig upp och ned för min rygg. Jag drog ifrån och la mitt huvud på hans axel.
*
- Vakna! hörde jag en trött och gäll Cher säga.
- Mhmm, mumlade jag och kände hur mitt huvud bultade i smärta.
Baksmälla, great... Jag satte mig upp i sängen och såg att Cher flög omkring i rummet och plockade ihop sina saker.
- Kom igen nu! Bussen går om en halvtimme, vi måste ha försovit oss! sa hon högt.
Jag flög upp ur sängen och började kasta ned mina kläder i min resväska, jag sprang in i badrummet och packade ihop min nesseccär snabbt och la ned den i min resväska och stängde den. Fan att alla mina saker ska ligga utspridda! tänkte jag när jag höll på att plocka ihop alla mina saker i rummet. Jag kastade ner dem i min väska och klädde på mig kläderna jag la fram igår. Ett svart linne, mina svarta mjukisbyxor och svarta flipflops.
Mitt hår lät jag vara morgonrufsigt och vi nästan sprang ut genom dörren med väskorna i högsta hugg.
- När går bussen? frågade jag andfått när vi stod i hissen på väg ner.
- Klockan ett. Om fem minu.. fyra, menar jag, sa hon stressat.
- Vi hinner! Den kan inte åka utan oss precis, sa jag och flinade.
Vi sprang igenom lobbyn och kom fram till bussen. Vi såg Aiden och killarna stå vid sina väskor. Aiden lutade sig mot en stolpe med stängda ögon och Louis låg ner på sin väska. Harry gnuggade sin tinning och Liam flinade åt oss. Han hade ju bara en njure eller något sån, han kan inte dricka...
- Jag mår skit, mumlade Aiden.
- Vem gör inte det, stönade Cher.
- Du ser ut som ett monster Rae, påpekade Harry.
- Tack för den, sa jag och kollade på honom med en ond blick.
Han skrattade en gång, men alla stönade vid det höga ljudet. Jag såg Zayn stå lite längre bort och prata med Matt. Jag började gå mot honom. Jag kom ihåg vad vi hade gjort igår och jag ville inte ha det pinsamt mellan oss, så jag behövde prata med honom.
- Matt? Ursäktar du oss en sekund? frågade jag och log sött.
- Såklart, sa han och gick iväg.
Zayn vände sig generat runt och kollade ner i marken. Det här kommer bli lätt... (Notera sarkasmen)
- Alltså, jag vet vad som hände igår och jag vill inte att det ska vara ansträngt mellan oss? Du förstår vad jag menar? sa jag fort.
- Jaa, mumlade han och kollade på mig.
- Bra, och förlåt... Ibland kan mitt fulla jag göra... saker, sa jag och flinade.
Han svarade inte utan log bara mot mig. Tillslut började han småfnissa.
- Kom hit! sa han och drog in mig i en kram.
- Zayn! klagade jag. Vi måste på bussen nu!
Egentligen ville jag inte släppa honom. Jag skulle kunna ha stått så här i en evighet, men då skulle jag missa tävlingen. Jag drog ifrån och vi gick på bussen. Jag satte mig ner bredvid Zayn bakom Harry och Louis, och framför Aiden och Matt i bussen. Egentligen ville jag sitta bredvid Cher men hon somnade bara... Fast vem försöker jag lura? Klart jag vill sitta bredvid Zayn. Jag satte mig på platsen närmast fönstret och bussen började åka.
Jag och Zayn pratade länge. Han var från Bradford, fyllde år den 12 januari 1993. Ett år äldre än mig. Har tre systrar och har rötter i Pakistan.
Vi kom fram till flygplatsen och fick reda på att flygplanet var tio timmar försenat. (-.-) Jag fick nästan panik när jag hörde det. Men vi hade inget annat val än att sätta oss ner i väntsalarna och vänta... Louis, Aiden och Cher somnade direkt. Jag, Zayn, Harry, Liam, Niall och Matt satt och pratade om allt.
- Jag måste ha en cappucino, sa jag plötsligt. Vill nån ha något från Wayne's?
- Svart kaffe, sa Matt och log.
- Sorry dricker inte kaffe, sa Niall.
- Jag följer med, sa Zayn snabbt och vi gick iväg till Wayne's.
Hans hand kom i kontakt med min och han flätade våra fingrar. Jag log lite och kände hur pirret var tillbaka.
Även fast jag inte kunde erkänna det så höll jag på att falla för en Mr Zayn Malik...
Someone Like You, Chapter 6 - I'm falling.
Previously: - Lugna ned dig Abi, mumlade jag lågt för mig själv och gick in i badrummet.
Jag borstade tänderna och tvättade ansiktet fritt från smink. Sen drog jag av mig mina kläder och satte på mig mina sovshorts och mitt linne. Cher sov redan och jag suckade. Djup sovare den där...
Jag kröp ned under täcket och försökte stänga av hjärnan. Men den ville inte hålla tyst...!
Tankarna for iväg till Harry, och varför jag berättade hemligheten för honom. Jag visste ju inte ens vem han var! Men den skulle ändå komma ut nån gång. Jag brukade alltid vara den som tog risker och hamnade i trubbel jämt. Antagligen skrämde det mig över all uppmärksamhet man skulle få, eller så litade jag fullt på Harry (av nån konstig anledning) och visste att han inte skulle berätta hemligheten.
Mina tankade snurrade och det gjorde så att jag tillslut somnade...
Abigail's perspektiv:
Nästa morgon var det spänt i luften. Vi hade nu varit här i två dagar och tiden hade flygit iväg! Jag hade blivit riktigt nära vän med Harry, Cher och Aiden. De var som gamla barndomsvänner man hade tappat kontakt med under flera år. Det kändes som om jag hade känt dem i hela mitt liv. Speciellt Harry...
Juryn kom in genom en av scendörrarna, vi tjejer stod alla på scenen i rader (killarna skulle få reda på resultaten senare) efter Cheryl gick Simon och Louis, de satte sig ned framför oss på . Stunden var inne... Den stunden som jag hade frukat länge. Idag skulle 211 bli 101. Jag greppade Cher's hand och tänkte inte släppa taget!
- Välkomna, sa Cheryl med en allvarlig röst.
Resten av vad hon sa var i stort sätt en dimma. Jag hörde mitt och Cher's namn ropas upp och vi skrek i glädje. Jag kunde inte vara gladare! Nu var det killarna kvar att vara nervös över... Justin och mamma hade ringt och grattat mig, det hade Lillian, Matthew och Amber och Haley och Chelsea såklart.
Plötsligt så kollade han på mig också. Han hade såna där bruna underbara valppögon som man dör för. Jag kände hur mina kinder blossade upp och jag kollade snabbt ner i mitt knä. Efter några sekunder slog jag upp blicken igen och såg att han fortfarande kollade på mig.
Sorry för ohändelserikt chapter. Men jag är trött och slängde ihop något till er.... inte bra... :(
Jag borstade tänderna och tvättade ansiktet fritt från smink. Sen drog jag av mig mina kläder och satte på mig mina sovshorts och mitt linne. Cher sov redan och jag suckade. Djup sovare den där...
Jag kröp ned under täcket och försökte stänga av hjärnan. Men den ville inte hålla tyst...!
Tankarna for iväg till Harry, och varför jag berättade hemligheten för honom. Jag visste ju inte ens vem han var! Men den skulle ändå komma ut nån gång. Jag brukade alltid vara den som tog risker och hamnade i trubbel jämt. Antagligen skrämde det mig över all uppmärksamhet man skulle få, eller så litade jag fullt på Harry (av nån konstig anledning) och visste att han inte skulle berätta hemligheten.
Mina tankade snurrade och det gjorde så att jag tillslut somnade...
Abigail's perspektiv:
Nästa morgon var det spänt i luften. Vi hade nu varit här i två dagar och tiden hade flygit iväg! Jag hade blivit riktigt nära vän med Harry, Cher och Aiden. De var som gamla barndomsvänner man hade tappat kontakt med under flera år. Det kändes som om jag hade känt dem i hela mitt liv. Speciellt Harry...
Juryn kom in genom en av scendörrarna, vi tjejer stod alla på scenen i rader (killarna skulle få reda på resultaten senare) efter Cheryl gick Simon och Louis, de satte sig ned framför oss på . Stunden var inne... Den stunden som jag hade frukat länge. Idag skulle 211 bli 101. Jag greppade Cher's hand och tänkte inte släppa taget!
- Välkomna, sa Cheryl med en allvarlig röst.
Resten av vad hon sa var i stort sätt en dimma. Jag hörde mitt och Cher's namn ropas upp och vi skrek i glädje. Jag kunde inte vara gladare! Nu var det killarna kvar att vara nervös över... Justin och mamma hade ringt och grattat mig, det hade Lillian, Matthew och Amber och Haley och Chelsea såklart.
Nu satt vi nervöst i publiken och väntade på Aidens, Harrys och Louis's. Det var de enda killarna jag var bekant med. Speciellt Harry...
Jag fick upp mina ögon för en speciell kille som jag hade hört på dag 1 (dog lite när jag hörde hans röst). Han var ganska lång, svarthårig, lite utländskt utseénde. Han skulle kunna vara en Abercrombie & Fitch modell...
Plötsligt så kollade han på mig också. Han hade såna där bruna underbara valppögon som man dör för. Jag kände hur mina kinder blossade upp och jag kollade snabbt ner i mitt knä. Efter några sekunder slog jag upp blicken igen och såg att han fortfarande kollade på mig.
De började ropa upp namn och jag tvingade bort min uppmärksamhet från den (superhetasnyggaunderbara) killen och riktade den till Aiden, Harry och Louis.
De ropade upp flera namn. Aiden var ett av dem. Han rusade av scenen så jag och Cher omfamnade honom i en tät kram. Han grät glädjetårar och sen satte vi oss ner igen, men denna gången med Aidens och Chers hand i mina. Simon ropade upp de 101 som gick vidare. Harry, Louis eller den ubersnygga killen gick inte vidare.
Harrys blick krossade mitt hjärta. Vi sprang bakom scenen för att möta dem. Harry mötte min blick; hans ögon var glansiga. Stackars liten!
Jag trängde mig igenom till honom och omfamnade honom i en tät kram. Han la sina armar runt min svank och det fick det att pirra i hela min rygg. Han la sitt huvud på min axel och några tårar rann nedför hans kinder.
Aiden och Cher pratade med Louis. Hans uttryck sa att han hade väntat på det värsta.
- Du är jätteduktig Harry! sa jag lågt.
- Tydligen inte, muttrade han.
- Hörru! sa jag och kollade in i hans gröna ögon. Du är bra! Säg inte så, juryn fattar inte det bara.
Han flinade lite och kollade ned i marken. Jag torkade hans tårar med min tumme och log lite mot honom. Det kändes som om jag hade känt honom i hela mitt liv! Vi hade känt varandra i knappt två dagar, men ändå så betydde han redan så mycket för mig.
En sandblond kille med rödgråtna ögon kom fram till oss.
- De ville ha lite extra intervjuer med oss eller något, muttrade han och drog iväg Harry och Louis till scenen.
Dem, två andra killar och en grupp med tjejer gick in på scenen. Kvar lämnades jag, Cher och Aiden som tre stora frågetecken. De hade ju åkt ut..?
Plötlisgt hördes det skrik från scenen och ut kom dem springande överlyckliga. Harry kollade på mig med glada ögon och sprang fram till mig.
- Vi gick vidare! De satte oss till en grupp! sa han högt och snabbt till mig.
- Men det är ju jättebra! skrattade jag och kramade honom.
Vi gick till de andra som stod och skrek och jublade tillsammas. Jag gav Louis en gratulerande kram och mötte svarthåriga killens blick. Han gick mot mig... helvete! Vad ska jag göra?!
- Vas Happenin'? sa han med en rolig dialekt. Zayn.
- Abi... Abigai... Abigail, sa försökte jag säga mellan mina skrattattacker.
Han flinade ett (underbarttrippeldubbelsnyggt) leénde och visade sin perfekta vita tandrad. Hans leénde gjorde så mina fjärilar i magen hade tredje världskriget.
- Hej, jag är Liam, sa en kille med Justin frisyr.
- Abigail, du har likadan frisyr som Justin Bieber, flinade jag.
- Man säger det, flinade han.
- Och jag är Niall, sa Barbie-blonda killen med havsblåa ögon.
Man drunknade nästan i dem... Haha, fattar ni? Så Havsblåa ögon så man nästan drunknar... Min humor, förlåt...
Varför ska man distrahera/straffa mig med fem dupersuper snygga killar när jag försöker fokusera på tävlingen?!?
Jag är här för att vinna (målinriktad, tell me about it...) inte för att bli kär... Gud har inte gillat mig på sistone...
Jag mötte Zayn's blick och jag drunknade i hans chokladbruna ögon. Detta kommer inte sluta bra... I can sense that...
Nästa dag/Abigail's perspektiv:
Idag var sista chansen att imponera på juryn. Det var improvisations ronden nu och idag skulle 101 bli 24. De skulle välja 6 stycken från varje kategori: tjejer under 28 år, killar under 28 år, 28 år och uppåt och grupper.
Jag stod spänt på scenen och hade tänkt att göra ett bra sista intryck. Jag skulle sjunga Listen med Beyoncé. Jag hade alltid gillat den och den hade en hög rang, något jag älskade...
- Abigail Hayes, sa Simon och jag gick fram på scenen.
Musiken startade och jag började sjunga. Jag klarade mig igenom hel låten, men hoppades att det lät bra eftersom jag var väldigt nervös...
Jag såg Simons och Cheryls leénden. De såg nöjda ut i alla fall... Musiken tystnade.
- Tack Abigail, sa Cheryl med ett leénde.
- Tack, pep jag och gick av scenen för att möta upp Harry.
Han satt i den stora aulan utanför scen området med Louis, Aiden, Zayn, Niall, Liam och Matt Cardle. Jag slog mig ned bredvid Harry och Zayn.
- Hörde dig härifrån. Shit vad duktig du är! sa Harry och log.
- Orkade du inte resa på dig och stå vid scenen eller? skojade jag. Nu är jag förolämpad!
- Jag är... trött, sa han fort.
- Är det din ursäkt Styles? flinade jag.
- Faktiskt Rae!
Han kallade mig faktiskt för Rae nu. Gillar det inte speciellt mycket, men han får det att låta speciellt på något sätt...
- Rae? sa Niall frågande.
- Mitt mellannamn, förklarade jag.
- Aha, sa han.
"I don't mind spending everyday, out on the corner in the pouring ra..." hörde jag min ringsignal och jag ryckte till. Jag drog fram den och såg att det stod Justin. Jag svarade glatt.
- Hej!
- Såg precis ditt uppträdande! Fan vad grym du är! Sen när du är känd så måste vi göra en låt tillsammans, sa hans glada röst.
- Såklart! flinade jag.
- Sen när bootcamp är över måste vi träffas. Mamma håller på att dö här, hon saknar dig så mycket. Det gör jag med...
- Aww! Säg att jag saknar henne med och Justin... saknar dig med, sa jag och kände hur det nästan värkte i mitt bröst över hur mycket jag saknade honom, mamma och pappa.
- Vi hörs, måste iväg till Alan Carr. Du vet intervjuaren.
- Justin. Jag bor i London, såklart jag vet vem Alan Carr är, suckade jag och hörde hur killarna fnissade. Men vi hörs. Hej då Justin.
- Hej då babysis!
Jag la på och såg killarnas flin överallt.
- Justin huh? retades Aiden. Pojkvän?
- Ehum... nej. Bara gammal vän, han bor i Usa så jag träffar nästan aldrig honom, sa jag undvikande med glödheta kinder.
Cher kom inrusade genom dörrarna och slängde sig mellan Louis och Aiden.
- Ååh! Jag har stått upp i nästan en timme nu! stönade hon och vi skrattade åt henne.
Jag skulle tacka henne senare för att hon drog bort killarnas tankar från Justin.... Harry flinade mot mig, han visste att Justin var min bror inte en gammal vän från Usa. Hans flashade sin vita tandrad och började fnissa lågt. Jag slog till honom medelhårt över armen och han slutade tvärt och la sin hand över sin arm.
- Ajj! kved han med ljus röst.
- Sluta, skratta! väste jag mellan sammanbitna tänder.
Zayn kollade på mig nästan hela tiden. Hans blick gjorde så att hela min kropp pirrade och magen var i uppror.
Han rörde sin arm lite och la sin hand ovanpå min; och skickade stötar igenom hela min arm och mitt hjärta började slå fortare. Hans tumme smekte försiktigt min handflata och jag lutade mitt huvud mot hans axel.
Vad höll på att hända...? Mammutar klampade runt i min mage och satte varje centimeter av min kropp i behagliga pirr. Jag hade känt honom i två dagar. Inte kan man falla för någon man har känt i två dagar...! Eller kan man...?
Jag har ingen jävla aning...
Sorry för ohändelserikt chapter. Men jag är trött och slängde ihop något till er.... inte bra... :(
Har varit med Clara hela helgen och har inte kunnat blogga! Kommer inte kunnde blogga imorgon heller för jag ska plugga till prov och sen på kvällen ska my brudder ha släktkalas. He's 18 naow o_O
Clara får skriva imorgon :) gå in och kommentera på hennes blogg så hon blir motiverad! ;D
Someone Like You, Chapter 5 - A secret, stays a secret.
Previously: Efter ungefär tre timmar så lämnade dem mig på hotellet. Jag visste inte när jag skulle få träffa dem igen, det var en gnagande känsla som ibland tog kål på mig. I början när jag flyttade till England så saknade jag dem konstant. Det var inte kul att inte bo med sin riktiga familj runt om sig. Men Lillian och Matthew var snabba med att se till att jag kände mig som deras egna dotter. Även fast Lillian var som en mamma för mig, så var det aldrig samma sak som att ha sin riktiga mamma.
En tår rann nerför min kind när jag kramade mamma och Justin hej då. Jag hoppade ur bilen; jag ville inte göra hej då:et för långt och smärtsamt.
Jag rusade in i hotellet och smög för att inte bli upptäckt.
- Justin Bieber? Verkligen? väste en röst bakom mig.
Harry...
Harry's perspektiv/Efter att Abigail hade åkt iväg:
Jag och ungefär 10 andra tävlande satt i samlingsrummet och bara hängde. Jag pratade mest med en blond kille som hette Paije, Louis, Aiden, en skön snubbe som hette Matt Cardle, Cher och en annan tjej som hette Treyc Cohen. Hon berättade att hon var en stor belieber, Niall också. Jag var nästan helt säker på att det var Justin Bieber som jag hade sett Abigail krama. Men ändå, hur stor var chansen att hon känner honom? Hon är ju en helt vanlig engelsk tjej.
- What?! Treyc kolla! avbröt Niall mina tankar och gav Treyc hans iPhone.
Hennes uttryck ändrades drastikt till ett förvirrat/chockat/avundsjukt ansikte.
- Vem är hon? sa hon lågt.
- Vem är vem? frågade Cher.
- Hon, sa Treyc och visade skärmen för oss.
Det var Justin och en tjej. Man såg inte hennes ansikte, hennes hår var i vägen. Men jag såg direkt vem det var; Abigail, gotcha...
Abigail's perspektiv:
Jag vände mig om och såg Harry stå bakom mig med ett förvirrat uttryck. Jag suckade och visste inte riktigt hur jag skulle ta mig ur denna... situation...
- Dejtar ni eller något? frågade han lågt.
- Nej, sa jag snabbt. För snabbt...
Han höjde ett ögonbryn, och hans ansikts uttryck skrek "jag tror dig inte". Jag drog med mig honom till ett tomt konferensrum och låste dörren.
- Vad tänker du göra med mig...? frågade han nervöst.
- Jag vill bara fråga varför du vet att jag träffade Justin Bieber?! väste jag lågt.
- Det är ute över internet! Tur för dig att man nästan inte ser vem det är.
Jag kände hur fasan spred sig i min kropp. Jag hade ju självklart inte tänkt på att det fanns paparazzis som kunde ta kort. De skulle diskvalificera mig ur tävlingen om de visste att jag hade setts ute med Justin Bieber!
Fan, fan, fan!
- Ni dejtar ellerhur? Du är Justin Biebers flickvän? sa han lågt men samtidigt nyfiket.
- Nej, vi dejtar inte! suckade jag.
"No, we're not dating!"
Vi stod tysta i några minuter. Jag tänkte på att hemligheten kunde komma ut (till min förskräckelse), medans Harry stod och rönkade mig med sina gröna ögon.
- Ni skulle kunna vara syskon! Du liknar honom jättemycket, sa han efter ett tag. Likadan ansiktsform, likadan mun, likadan näsa, nästan likadan hårfärg... han avbröt sig själv och grubblade på något.
Han är smart. Han kommer komma på det. Jag bad till Gud att han inte skulle komma på det! En hemlighet jag hade gjort allt jag kunde för att hålla. När jag var ny i Oxford så frågade jätte många beliebers om jag var hans försvunna syster eller något sånt. Jag brukade alltid säga nej och sen gå fort därifrån. Ville inte att de skulle komma ihåg exakt hur jag såg ut. Min blick vandrade oroligt till hans ögon som kollade ned i marken.
- Du är hans syster va? frågade han med en låg röst.
- Är du dum?! Klart jag inte är! snäste jag nervöst och mötte hans lysgröna ögon.
- Du är hans syster! sa han chockat. Han hörde tydligen mitt nervösa tonfall. Fan att jag ska vara en sån dålig skådespelerska!
Jag sneglade ut genom fönstret som satt bredvid dörren för att försäkra mig om att ingen kollade, eller lyssnade.
Sen vände jag mitt huvud mot Harry och möttes hans triumferande blick.
- Jag känner inte dig, började långsamt. Men eftersom du inte kommer ge dig, så okej då. Ja, jag är hans syster. Tvillingsyster.
- Lita på mig Bieber, flinade han. Jag kommer inte berätta för någon!
- Tack! Och om du kallar mig Bieber så kommer jag skära av din tunga i natt! sa jag och flinade.
Han flinade och visade sina smilgropar; smilgropar är min svaghet...
- Harry Edward Styles, sa han och räckte fram sin hand. Vi har ju inte presenterat oss ordentligt än.
- Abigail Rae Hayes. Egentligen Bieber, men jag nöjer mig med Hayes, flinade jag och skakade hans hand.
- Då kallar jag dig Rae från och med nu!
- Gör så.
Vi gick ut och åkte upp till våra rum, (som låg på samma våning) och jag smög in i vårt rum. Ljuset sattes på direkt och jag såg en sömnig Cher stå vid sin säng i ett par hotpants och en oversize tröja, hennes hår låg vilt över hennes axlar.
- Vart har du varit? frågade hon med en trött röst.
- Ute, mumlade jag.
- Ute? Vi får inte vara ute? Jag gillar det! Lilla rebellen, flinade hon och försökte dölja en gäspning.
- Jag träffade en kompis som jag inte hade träffat på jättelänge, sa jag fort.
- Justin eller?
Jag hoppades att hon inte skulle lista ut det, Cher var inte precis den smartaste jag kände...
- Treyc Cohen visade mig en artikel på sugarscape och då var det Justin Bieber och en tjej som var läskigt lik dig! sa hon och gäspade stort. Jag menar, det skulle ju vara jättekul om du kände honom!
Jag andades ut. Hon hade inte kommit på det. Jag planerade inte att berätta det för henne så småningom eftersom hon hade en stor mun, vilket betyder att hon inte kan hålla saker hemliga. Jag skulle berätta för henne snart, jag visste bara inte när.
- För du gör inte det va..? frågade hon osäkert.
- Nej! Kom igen! Jag känner Justin Bieber, sa jag och fnös nonchalant.
- Precis vad jag trodde. Om du ursäktar så ska jag gå och lägga mig nu, jag vill inte ha mörka ringar under ögonen till imorgon, sa hon.
- Va? frågade jag förvirrat.
- Jaa..? De filmar ju alltid! Smartass, mumlade hon och lade sig ned i sin säng.
Oh shit. De kanske filmade att jag gick ut?! Nej nu måste jag sluta oroa mig över allt!
- Lugna ned dig Abi, mumlade jag lågt för mig själv och gick in i badrummet.
Jag borstade tänderna och tvättade ansiktet fritt från smink. Sen drog jag av mig mina kläder och satte på mig mina sovshorts och mitt linne. Cher sov redan och jag suckade. Djup sovare den där...
Jag kröp ned under täcket och försökte stänga av hjärnan. Men den ville inte hålla tyst...!
Tankarna for iväg till Harry, och varför jag berättade hemligheten för honom. Jag visste ju inte ens vem han var! Men den skulle ändå komma ut nån gång. Jag brukade alltid vara den som tog risker och hamnade i trubbel jämt. Antagligen skrämde det mig över all uppmärksamhet man skulle få, eller så litade jag fullt på Harry (av nån konstig anledning) och visste att han inte skulle berätta hemligheten.
Mina tankade snurrade och det gjorde så att jag tillslut somnade...
Hope U like! KOMMENTERA! :D
En tår rann nerför min kind när jag kramade mamma och Justin hej då. Jag hoppade ur bilen; jag ville inte göra hej då:et för långt och smärtsamt.
Jag rusade in i hotellet och smög för att inte bli upptäckt.
- Justin Bieber? Verkligen? väste en röst bakom mig.
Harry...
Harry's perspektiv/Efter att Abigail hade åkt iväg:
Jag och ungefär 10 andra tävlande satt i samlingsrummet och bara hängde. Jag pratade mest med en blond kille som hette Paije, Louis, Aiden, en skön snubbe som hette Matt Cardle, Cher och en annan tjej som hette Treyc Cohen. Hon berättade att hon var en stor belieber, Niall också. Jag var nästan helt säker på att det var Justin Bieber som jag hade sett Abigail krama. Men ändå, hur stor var chansen att hon känner honom? Hon är ju en helt vanlig engelsk tjej.
- What?! Treyc kolla! avbröt Niall mina tankar och gav Treyc hans iPhone.
Hennes uttryck ändrades drastikt till ett förvirrat/chockat/avundsjukt ansikte.
- Vem är hon? sa hon lågt.
- Vem är vem? frågade Cher.
- Hon, sa Treyc och visade skärmen för oss.
Det var Justin och en tjej. Man såg inte hennes ansikte, hennes hår var i vägen. Men jag såg direkt vem det var; Abigail, gotcha...
Abigail's perspektiv:
Jag vände mig om och såg Harry stå bakom mig med ett förvirrat uttryck. Jag suckade och visste inte riktigt hur jag skulle ta mig ur denna... situation...
- Dejtar ni eller något? frågade han lågt.
- Nej, sa jag snabbt. För snabbt...
Han höjde ett ögonbryn, och hans ansikts uttryck skrek "jag tror dig inte". Jag drog med mig honom till ett tomt konferensrum och låste dörren.
- Vad tänker du göra med mig...? frågade han nervöst.
- Jag vill bara fråga varför du vet att jag träffade Justin Bieber?! väste jag lågt.
- Det är ute över internet! Tur för dig att man nästan inte ser vem det är.
Jag kände hur fasan spred sig i min kropp. Jag hade ju självklart inte tänkt på att det fanns paparazzis som kunde ta kort. De skulle diskvalificera mig ur tävlingen om de visste att jag hade setts ute med Justin Bieber!
Fan, fan, fan!
- Ni dejtar ellerhur? Du är Justin Biebers flickvän? sa han lågt men samtidigt nyfiket.
- Nej, vi dejtar inte! suckade jag.
"No, we're not dating!"
Vi stod tysta i några minuter. Jag tänkte på att hemligheten kunde komma ut (till min förskräckelse), medans Harry stod och rönkade mig med sina gröna ögon.
- Ni skulle kunna vara syskon! Du liknar honom jättemycket, sa han efter ett tag. Likadan ansiktsform, likadan mun, likadan näsa, nästan likadan hårfärg... han avbröt sig själv och grubblade på något.
Han är smart. Han kommer komma på det. Jag bad till Gud att han inte skulle komma på det! En hemlighet jag hade gjort allt jag kunde för att hålla. När jag var ny i Oxford så frågade jätte många beliebers om jag var hans försvunna syster eller något sånt. Jag brukade alltid säga nej och sen gå fort därifrån. Ville inte att de skulle komma ihåg exakt hur jag såg ut. Min blick vandrade oroligt till hans ögon som kollade ned i marken.
- Du är hans syster va? frågade han med en låg röst.
- Är du dum?! Klart jag inte är! snäste jag nervöst och mötte hans lysgröna ögon.
- Du är hans syster! sa han chockat. Han hörde tydligen mitt nervösa tonfall. Fan att jag ska vara en sån dålig skådespelerska!
Jag sneglade ut genom fönstret som satt bredvid dörren för att försäkra mig om att ingen kollade, eller lyssnade.
Sen vände jag mitt huvud mot Harry och möttes hans triumferande blick.
- Jag känner inte dig, började långsamt. Men eftersom du inte kommer ge dig, så okej då. Ja, jag är hans syster. Tvillingsyster.
- Lita på mig Bieber, flinade han. Jag kommer inte berätta för någon!
- Tack! Och om du kallar mig Bieber så kommer jag skära av din tunga i natt! sa jag och flinade.
Han flinade och visade sina smilgropar; smilgropar är min svaghet...
- Harry Edward Styles, sa han och räckte fram sin hand. Vi har ju inte presenterat oss ordentligt än.
- Abigail Rae Hayes. Egentligen Bieber, men jag nöjer mig med Hayes, flinade jag och skakade hans hand.
- Då kallar jag dig Rae från och med nu!
- Gör så.
Vi gick ut och åkte upp till våra rum, (som låg på samma våning) och jag smög in i vårt rum. Ljuset sattes på direkt och jag såg en sömnig Cher stå vid sin säng i ett par hotpants och en oversize tröja, hennes hår låg vilt över hennes axlar.
- Vart har du varit? frågade hon med en trött röst.
- Ute, mumlade jag.
- Ute? Vi får inte vara ute? Jag gillar det! Lilla rebellen, flinade hon och försökte dölja en gäspning.
- Jag träffade en kompis som jag inte hade träffat på jättelänge, sa jag fort.
- Justin eller?
Jag hoppades att hon inte skulle lista ut det, Cher var inte precis den smartaste jag kände...
- Treyc Cohen visade mig en artikel på sugarscape och då var det Justin Bieber och en tjej som var läskigt lik dig! sa hon och gäspade stort. Jag menar, det skulle ju vara jättekul om du kände honom!
Jag andades ut. Hon hade inte kommit på det. Jag planerade inte att berätta det för henne så småningom eftersom hon hade en stor mun, vilket betyder att hon inte kan hålla saker hemliga. Jag skulle berätta för henne snart, jag visste bara inte när.
- För du gör inte det va..? frågade hon osäkert.
- Nej! Kom igen! Jag känner Justin Bieber, sa jag och fnös nonchalant.
- Precis vad jag trodde. Om du ursäktar så ska jag gå och lägga mig nu, jag vill inte ha mörka ringar under ögonen till imorgon, sa hon.
- Va? frågade jag förvirrat.
- Jaa..? De filmar ju alltid! Smartass, mumlade hon och lade sig ned i sin säng.
Oh shit. De kanske filmade att jag gick ut?! Nej nu måste jag sluta oroa mig över allt!
- Lugna ned dig Abi, mumlade jag lågt för mig själv och gick in i badrummet.
Jag borstade tänderna och tvättade ansiktet fritt från smink. Sen drog jag av mig mina kläder och satte på mig mina sovshorts och mitt linne. Cher sov redan och jag suckade. Djup sovare den där...
Jag kröp ned under täcket och försökte stänga av hjärnan. Men den ville inte hålla tyst...!
Tankarna for iväg till Harry, och varför jag berättade hemligheten för honom. Jag visste ju inte ens vem han var! Men den skulle ändå komma ut nån gång. Jag brukade alltid vara den som tog risker och hamnade i trubbel jämt. Antagligen skrämde det mig över all uppmärksamhet man skulle få, eller så litade jag fullt på Harry (av nån konstig anledning) och visste att han inte skulle berätta hemligheten.
Mina tankade snurrade och det gjorde så att jag tillslut somnade...
Hope U like! KOMMENTERA! :D
Someone Like You, Chapter 4 - Harry, Harry, Harry.
Vi fortsatte småprata lite och tillslut satte vi oss på bussarna. Louis och Harry satt så jag slog mig ned bredvid en brunhårig tjej, lite mer rockig eller vad man ska säga.
- Hej, jag heter Cher, sa hon och log stort.
- Abigail, sa jag och vi skakade hand.
Vi pratade hela bussresan och jag fick reda på att hon var ett år äldre än mig, född i Malvern i Worcestershire den 28 juli 1993, hennes föräldrar hette Darren och Dina, hon hade tre yngre syskon och hon hade gått på en musikskola.
Det här skulle bli kul. Det kände jag på mig.
Abigail's perspektiv:
- Hej och välkomna till dag ett av bootcamp! sa programledaren Dermot O'Leary. Idag kommer det mest handla om dans, men ni alla få uppträda en improvisations låt till våra fantastiska domare också!
Det hördes jubel runt om i arenan som vi stod i. Jag och Cher kollade oss omkring. I detta tillfälle skulle tio par ögon passa bra så man inte missade något.
- Tjejerna börjar direkt och sen killarna, sa han.
Dagen gick väldigt fort efter det. Jag sjöng 'Impossible' av Shontelle för att det en av mina favoritlåtar för tillfället, Cher sjöng 'Viva la Vida' av Coldplay. Jag hade börjat bli vän med Aiden från bussen, min bög-radar pep högt i mitt huvud när han började prata om Pradas vårkollektion med mig... Killarna sjöng sina låtar, sen började dansen.
Några timmar senare så satt jag och Cher inne på vårt hotellrum; helt tömda på energi... Dansen tog slut på oss!
Imorgon bitti så skulle dem berätta resultaten, vilka som fick stanna, och vilka som fick lämna tävlingen...
Det skrämde livet ur mig. Min mobil ringde och jag var snabb med att svara.
- Abi här, sa jag snabbt.
- Hej Gails! Det är Justin! sa hans glada röst.
- Justin?! utbrast jag. Den här tävlingen skrämmer mig!
- Haha! Men du, jag är i London för tillfället. Konsert ikväll! sa han och jag kunde höra hans leénde genom telefonen.
- .....Skojar du med mig...? viskade jag.
- Nej! Jag är i London, möt mig nedanför ditt hotell om tjugo minuter! Jag måste gå nu, ses sen!
Med det la han på och lämnade mig som ett frågetecken/utropstecken. Var han i London..? Han kanske bara skämtade med mig?
- Justin? Vem är Justin? frågade Cher med ett flin.
- Min... ehum... kompis, sa jag undvikande.
Hon höjde ena ögonbrynet. Jag var väl inte världens bästa skådespelerska...
- "Justin?!", härmade hon mig i ett nasalt tonfall.
- Jag låter inte så där! fnittrade jag. Och ja, han är min kompis!
- Okej okej, sa hon och la sig ned i sin säng.
Jag kollade på klockan och såg att det hade gått fem minuter; jag rusade ur sängen och klädde på mig en enkel outfit. En vit slapp tröja, mina slitna shorts, mina svarta boots och några asseccoarer. Mitt hår satte jag upp i en slarvig knut som jag gömde under min svarta beanie. Jag slängde min väska över axeln och la ned mobil, notellnycklar m.m.
- Vänta inte på mig, sa jag till Cher och gick ut ur hotellrummet.
Harry's perspektiv:
- Har du seriöst tappat bort vår nyckel Louis?! Och du är den äldre, suckade jag.
- Är himlen blå? sa han ironiskt som om det var det mest självklara i hela världen.
Jag flinade. Louis kunde man inte vara sur på!
- Kom vi går ner till lobbyn och frågar om en ny, sa jag och drog med honom till hissen.
Vi klev in i den och åkte ner till lobbyn. Jag kan inte fatta att jag hade kommit såhär långt! Jag gjorde en audition bara för att få se om jag var bra eller inte.
- Kom nu daydreamer, sa Louis och vi gick fram till receptionen.
Louis började direkt prata med receptionisten och jag började tänka igen. Men de avbröts fort när jag såg en tjej gå igenom lobbyn, försiktigt för vi får egentligen inte gå ut. Det var hon med den vackra rösten från bootcamp. Abigail tror jag... Hon kollade sig nervöst över axeln om någon såg henne.
Hmm... jag skulle sätta på min jobbiga sida; jag skulle vänta på henne och sen ertappa henne med att hon hade gått iväg från hotellet. (Elakt skratt)
- Tack så mycket, sa Louis och tog emot den nya nyckeln. Kom nu går vi.
- Nej, gå du i förväg jag kommer senare, sa jag och till min förtjusning hade hon stannat till.
- Okej? Ses sen, sa han med en lite förvirrad röst.
Han försvann bort till hissarna och jag sprang fram till tjejen. Hon stod och rotade i sin väska.
- Vart är du på väg? frågade jag i hennes öra.
Hon vände sig snabbt om och kollade på mig med en skräckslagen blick. Hon var lik någon... kunde inte riktigt sätta fingret på det. Hennes blå/gröna ögon var otroligt vackra, men de skrek nästan i panik.
- Ingenstans, sa hon fort. Vem är du?
- Harry, vem är du?
- Abigail. Alltså, jag skulle jättegärna stanna och prata, men jag måste.. vara någonstans, sa hon undvikande.
- Du vet att vi inte får lämna hotellet?
Hennes ögon smalnade och hon la armarna i kors.
- Varför bryr du dig? fräste hon.
- Woah! Jag frågar bara, du behöver inte vara sur! flinade jag.
- Jag måste verkligen gå! Berätta inte för någon, för då rakar jag av dina lockar i natt! väste hon och sprang iväg.
Jag skrattade lågt för mig själv. Hon kom inte undan så lätt, jag bestämde mig för att följa efter henne. Inte helt, men lite... Hon sprang ut på parkeringen och till en svart bil. En kille stod utanför och väntade på henne. Var det...? Nej det är omöljigt!!!
Abigail's perspektiv:
- Jag har saknat dig! utbrast jag och kramade honom.
- Saknat dig med! sa han och log från öra till öra. Kom vi åker innan någon upptäcker oss.
Vi hoppade in i bilen och Kenny körde iväg. Mamma, Scooter, Alfredo och Kenny satt i bilen när vi hoppade in.
Jag hade saknat alla så mycket! Det var över fem månader sen senaste gången. Jag gosade upp mig bredvid mamma och vi åkta till en resturang någonstans i London. Klockan var fyra och sensommarvärmen gassade på oss.
- Konstigt. Så här års brukar det regna, fnös jag.
De andra flinade lite mot mig.
- Vad! utbrast jag.
- Inget, bara det att du pratar så gulligt, sa mamma och flinade.
Jag suckade men kunde inte låta bli från att le. Kenny parkerade och vi hoppade ur bilen.
Justin tog min hand fort och vi gick till resturangen; jag och Justin var tvillingar, vi höll hand och gosade jättemycket när vi var små. Hände även nu för tiden. Det var en italiensk resturang: min favorit!
*
Efter ungefär tre timmar så lämnade dem mig på hotellet. Jag visste inte när jag skulle få träffa dem igen, det var en gnagande känsla som ibland tog kål på mig. I början när jag flyttade till England så saknade jag dem konstant. Det var inte kul att inte bo med sin riktiga familj runt om sig. Men Lillian och Matthew var snabba med att se till att jag kände mig som deras egna dotter. Även fast Lillian var som en mamma för mig, så var det aldrig samma sak som att ha sin riktiga mamma.
En tår rann nerför min kind när jag kramade mamma och Justin hej då. Jag hoppade ur bilen; jag ville inte göra hej då:et för långt och smärtsamt.
Jag rusade in i hotellet och smög för att inte bli upptäckt.
- Justin Bieber? Verkligen? väste en röst bakom mig.
Harry...
Hope u like it! ;) Kommentera!
