Svar
Emma om Someone Like You, Chapter 17 - One more second chance.:
Jätte bra :) men kan Justin vara med lite mer? Typ komma & hälsa på eller ngt? :) |
Someone Like You, Chapter 17 - One more second chance.
Jag flinade för mig själv. Efterblivna åsna... tack för den Justin, tänkte jag och började gå tillbaks. Jag hörde snabba steg och en dörr som stängdes, men brydde mig inte så mycket om det utan gick in till de andra.
Jag stod och småpratade lite med Geneva Lane från Belle Amie när Liam avbröt oss.
- Ehum, Abigail. Kan jag få låna din mobil. Min är urladdad och jag måste ringa... mamma, sa han.
- Okej, sa jag och fiskade upp min iPhone ur fickan och gav den till honom.
- Tack, sa han och gick ut i korridoren.
Han ville antagligen prata enskilt och inte ha en massa musik och prat i bakgrunden. Men en dålig känsla gnagde långt bak i huvudet ändå. Efter fem minuter kom han tillbaks.
- Abigail... Vi måste prata, sa han.
Abigails perspektiv:
Han greppade min hand och ledde mig ur rummet och ut till korridoren.
- Vad är det? frågade jag oroligt.
- När har du tänkt berätta att Justin Bieber är din bror? viskade han.
Mina ögon spärrades upp och jag svalde.
- Vad pratar du om? viskade jag innan alla bitar föll på plats. Det var du som lyssnade på skype samtalet utanför mitt rum och du lyssnade nu i korridoren också!
- Ja, ehum, jag är inte oftast en tjuvlyssnare men jag var tvungen att få veta, sa han och kollade skamset ner i govlet.
- Men hur...?
- Jag kollade igenom Harrys mobil för några dagar sen, och jag såg några bilder på han och Justin. Datumet var från när han var hemma hos dig i Oxford. Sen hörde jag erat samtal och sen förstod jag.
- Men min mobil...? Du ville inte ringa din mamma, du ville leta efter bilder på mig och Justin!
Hans kinder blev genast röda.
- Förlåt... Jag är nyfiken av mig, sa han och skakade på axlarna.
- Det gör inget så länge du inte berättar för någon, sa jag allvarligt.
- Jag lovar Bieber, flinade han.
Jag suckade.
- Om du kallar mig det en gång till kommer jag raka av ditt Bieber hår när du sover, morrade jag och han skrattade lågt.
- Du sa det till Harry också, eller hur? frågade han.
- Jag har underskattat dig Payne. Du är smartare än vad jag trodde, sa jag och flinade.
Han skrattade och vi gick tillsammans in till festen igen.
Nästa dag:
Jag hoppade till. Någon höll på att skramla i köket Jag suckade och tänkte att jag inte kunde somna om. Solen strömmade in genom gardinerna, vilket menar att Katie är uppe... Jag suckade och slängde täcket åt sidan och gick ner till köket där de andra satt.
Det fanns bara en ledig plats, den bredvid Zayn... Såklart. Jag satte mig ner honom och han kollade på mig.
Jag kan inte säga att jag inte saknar honom, för det göra jag. Varje dag, varje minut.
Det gjorde ont att veta att jag var skälet att vi hade gjort slut. Han ville bli ihop med mig igen, men det kände inte rätt. Jag började undra om jag mådde speciellt bra.
Jag suckade och drack Harrys juice glas som stod bredvid mig. En gammal ovana som jag hade; att äta och dricka andras mat. Jag norpade åt mig en av Katies mackor och började äta.
- Hey! utbrast hon.
Jag sa förlåt med munnen full av mat och började prata med Cher.
- Abi, kan du skicka juicen? frågade Zayn mig och resten av personerna runt bordet blev genast tysta eftersom de visste att vi hade grälat, och att stämningen mellan oss fortfarande var lite spänd.
- Visst, sa jag och räckte honom juicen.
Hans hand mötte min, och ett pirr for genom min kropp som det alltid gjorde när jag rörde honom. Hans blick mötte min och jag drunknade i hans choklad bruna hundvapls ögon. Gud vad jag saknade honom!
Vi fortsatte att äta vår frukost, jag och Zayn utbytte blickar då och då tills han lämnade köket och gick iväg.
- Abi, gå och prata med honom. Man ser hur mycket du vill det, viskade Cher.
- Det finns inget att prata om, viskade jag tillbaks.
- Abi, sa hon och gav mig en menande blick. Sluta dölja det! Om du verkligen gillar honom så går du och pratar med honom! mumlade hon i en låg ton.
Jag suckade och reste mig upp.
- Jag hatar att du alltid har så rätt, morrade jag.
- Älskar dig med babe, flinade hon.
Jag himlade med ögonen och gick efter Zayn. Han hade gått ut till trädgården och kollade på morgonsolen. Jag öpnade köksdörren och gick ut. Jag huttrade till när kylan träffade mina bara ben. Mina shorts och min stora sov t-shirt (som var Zayns gamla. Vet inte varför jag har behållt den) räckte inte till en september morgon. Zayn satt ute i gräset och kollade på sol uppgången. Klockan var ju bara sju.
Jag satte mig ner bredvid honom.
- Hej, sa jag.
- Hej, mumlade han utan att möta min blick.
- Zayn, började jag. Jag ljög.
Han lyfte sin blick och mötte min med ett förvirrat uttryck.
- Vad menar du? frågade han.
- Jag ljög. När du frågade om det skulle bli vi två igen, jag ljög. Jag vet inte varför jag sa så. Men jag vill verkligen ge oss en andra chans!
Hans läppar började forma sig till ett leénde och han kysste mig. Fyverkerierna exploderade i min mage sekunden som hans läppar mötte mina.
Jag stod och småpratade lite med Geneva Lane från Belle Amie när Liam avbröt oss.
- Ehum, Abigail. Kan jag få låna din mobil. Min är urladdad och jag måste ringa... mamma, sa han.
- Okej, sa jag och fiskade upp min iPhone ur fickan och gav den till honom.
- Tack, sa han och gick ut i korridoren.
Han ville antagligen prata enskilt och inte ha en massa musik och prat i bakgrunden. Men en dålig känsla gnagde långt bak i huvudet ändå. Efter fem minuter kom han tillbaks.
- Abigail... Vi måste prata, sa han.
Abigails perspektiv:
Han greppade min hand och ledde mig ur rummet och ut till korridoren.
- Vad är det? frågade jag oroligt.
- När har du tänkt berätta att Justin Bieber är din bror? viskade han.
Mina ögon spärrades upp och jag svalde.
- Vad pratar du om? viskade jag innan alla bitar föll på plats. Det var du som lyssnade på skype samtalet utanför mitt rum och du lyssnade nu i korridoren också!
- Ja, ehum, jag är inte oftast en tjuvlyssnare men jag var tvungen att få veta, sa han och kollade skamset ner i govlet.
- Men hur...?
- Jag kollade igenom Harrys mobil för några dagar sen, och jag såg några bilder på han och Justin. Datumet var från när han var hemma hos dig i Oxford. Sen hörde jag erat samtal och sen förstod jag.
- Men min mobil...? Du ville inte ringa din mamma, du ville leta efter bilder på mig och Justin!
Hans kinder blev genast röda.
- Förlåt... Jag är nyfiken av mig, sa han och skakade på axlarna.
- Det gör inget så länge du inte berättar för någon, sa jag allvarligt.
- Jag lovar Bieber, flinade han.
Jag suckade.
- Om du kallar mig det en gång till kommer jag raka av ditt Bieber hår när du sover, morrade jag och han skrattade lågt.
- Du sa det till Harry också, eller hur? frågade han.
- Jag har underskattat dig Payne. Du är smartare än vad jag trodde, sa jag och flinade.
Han skrattade och vi gick tillsammans in till festen igen.
Nästa dag:
Jag hoppade till. Någon höll på att skramla i köket Jag suckade och tänkte att jag inte kunde somna om. Solen strömmade in genom gardinerna, vilket menar att Katie är uppe... Jag suckade och slängde täcket åt sidan och gick ner till köket där de andra satt.
Det fanns bara en ledig plats, den bredvid Zayn... Såklart. Jag satte mig ner honom och han kollade på mig.
Jag kan inte säga att jag inte saknar honom, för det göra jag. Varje dag, varje minut.
Det gjorde ont att veta att jag var skälet att vi hade gjort slut. Han ville bli ihop med mig igen, men det kände inte rätt. Jag började undra om jag mådde speciellt bra.
Jag suckade och drack Harrys juice glas som stod bredvid mig. En gammal ovana som jag hade; att äta och dricka andras mat. Jag norpade åt mig en av Katies mackor och började äta.
- Hey! utbrast hon.
Jag sa förlåt med munnen full av mat och började prata med Cher.
- Abi, kan du skicka juicen? frågade Zayn mig och resten av personerna runt bordet blev genast tysta eftersom de visste att vi hade grälat, och att stämningen mellan oss fortfarande var lite spänd.
- Visst, sa jag och räckte honom juicen.
Hans hand mötte min, och ett pirr for genom min kropp som det alltid gjorde när jag rörde honom. Hans blick mötte min och jag drunknade i hans choklad bruna hundvapls ögon. Gud vad jag saknade honom!
Vi fortsatte att äta vår frukost, jag och Zayn utbytte blickar då och då tills han lämnade köket och gick iväg.
- Abi, gå och prata med honom. Man ser hur mycket du vill det, viskade Cher.
- Det finns inget att prata om, viskade jag tillbaks.
- Abi, sa hon och gav mig en menande blick. Sluta dölja det! Om du verkligen gillar honom så går du och pratar med honom! mumlade hon i en låg ton.
Jag suckade och reste mig upp.
- Jag hatar att du alltid har så rätt, morrade jag.
- Älskar dig med babe, flinade hon.
Jag himlade med ögonen och gick efter Zayn. Han hade gått ut till trädgården och kollade på morgonsolen. Jag öpnade köksdörren och gick ut. Jag huttrade till när kylan träffade mina bara ben. Mina shorts och min stora sov t-shirt (som var Zayns gamla. Vet inte varför jag har behållt den) räckte inte till en september morgon. Zayn satt ute i gräset och kollade på sol uppgången. Klockan var ju bara sju.
Jag satte mig ner bredvid honom.
- Hej, sa jag.
- Hej, mumlade han utan att möta min blick.
- Zayn, började jag. Jag ljög.
Han lyfte sin blick och mötte min med ett förvirrat uttryck.
- Vad menar du? frågade han.
- Jag ljög. När du frågade om det skulle bli vi två igen, jag ljög. Jag vet inte varför jag sa så. Men jag vill verkligen ge oss en andra chans!
Hans läppar började forma sig till ett leénde och han kysste mig. Fyverkerierna exploderade i min mage sekunden som hans läppar mötte mina.
Someone Like You, Chapter 16 - Here we go again.
Vad skulle jag säga? Nej Zayn, jag tycker att du borde släppa henne så jag kan bli ihop med henne, eftersom jag är kär i henne.
Hmmm, det skulle inte sluta bra...
- Tack bro, suckade han och lommade gick förbi mig.
- Varsågod, mumlade jag.
Herregud, varför blir jag kär i den tjejen som jag inte får bli kär i...?
Abigail's perspektiv:
- Välkomna till den första utslagningen i X Factor 2010, sa Dermot.
Det var nu söndag och efter ett par timmars sömn så stod jag här på scenen tillsammans med alla tävlande, i väntan på att mitt namn ska bli uppropat. Jag höll hårt i Cher och Harrys händer. De var ju trots allt mina närmsta vänner i tävlingen.
Och ja, allt är lugnt mellan mig och Zayn nu. Vi har sagt förlåt och la la la... Även fast jag vill vara ihop med honom, så kan jag inte honom komma i vägen, eftersom jag har ställt in mig på att vinna...
Dermot ropade upp de första tre namnen. One Direction, Wagner och Katie Waissel var bland dem. Jag släppte Chers hand för en sekund och gav killarna varsin kram. Zayns kram varade lite längre och han kysste mig på pannan.
Precis som förut fick jag fjärilar i magen och knäna vek sig nästan.
Han drog ifrån och jublande gick dem av scenen.
- Nästa som går vidare är... Cher Lloyd! sa han och Cher kramade mig hårt.
- Jag väntar på dig backstage, viskade hon och jag kramade hennes hand och hon släppte den.
Nu stod jag brevid Katie, som la en lugnande arm runt min axel. Jag andades ut och Cheryl la sin hand på min axel och log mot mig.
- Nästa deltagare som går vidare är... Abigail Hayes!
Mitt hjärta tog minst femton extra skutt och jag förstod nästan inte vad som hade hänt. Jag hade gått vidare! Min hjärna hade nästan ställt in sig på att jag skulle få åka hem.
Jag skrattade och omfamnade Katie i en varm kram innan jag sprang av scenen och in i Chers armar. Vi båda hoppade runt och skrek. Min blick mötte Zayns och jag hoppade över impulsen att krama honom också. Jag drog mig ifrån Cher och kramade Harry. Han trots allt en av mina bästa vänner.
- Grattis, viskade han i mitt öra.
- Detsamma! viskade jag glatt tillbaks och fnissade lågt eftersom hans lockar kittlade mitt öra.
Vi drog ifrån och jag gick mot Zayn. Han log svagt och mötte mig i en tät kram. Mina armar la sig försiktigt runt hans nacke och hans armar kröp runt min midja och drog mig närmare honom. Jag drog in hans doft och kände hur mycket jag saknade hans trygga omfamning. Jag drog sakta ifrån. Det skulle göra ondare desto mer jag saknade honom.
Jag hoppade på Louis och hans skrek till. Han presenterade sin flickvän Hannah, en söt blond tjej, och vi hälsade på varandra. Jag, Hannah och Cher pratade lite och jag konstaterade att hon var Louis fast en tjej.
Min mobil började ringa och jag såg att det stod Justin på skärmen. Jag ursäktade mig och rusade ut i korridoren där det var till synes folktomt.
Jag klickade på grön lur och hördes Justins och mammas röster skrika in i mina öron.
- Aj! Ni gör mig döv! skrattade jag.
- Förlåt Gails, men du har ju gått vidare! Herregud vad duktig du är! sa mamma och man hörde att hon grät lite.
- Tack mamma, sa jag och log.
- Abs. Du kommer tävla mot mig på alla prisgalor sen när du är lika känd som mig, sa Justin och man kunde höra hans flin genom luren.
- Snälla Justin. Jag kommer vinna över dig, överlägset, flinade jag.
- You wish babysis! Ingen kan slå Biebster! sa han.
- Justin... jag heter också Bieber i efternamn din idiot!
- Jo, men jag är Biebster och du är Gails. Så har det alltid varit din inkompetenta åsna, sa Justin och fnissade.
- Ungar! Så pratar man inte med varandra! röt mamma.
- Ja ja, jag måste ändå gå nu. Hej då Justin, förlåt Biebster och hej då mamma! sa jag och vi la på.
Jag flinade för mig själv. Efterblivna åsna... tack för den Justin, tänkte jag och började gå tillbaks. Jag hörde snabba steg och en dörr som stängdes, men brydde mig inte så mycket om det utan gick in till de andra.
Jag stod och småpratade lite med Geneva Lane från Belle Amie när Liam avbröt oss.
- Ehum, Abigail. Kan jag få låna din mobil. Min är urladdad och jag måste ringa... mamma, sa han.
- Okej, sa jag och fiskade upp min iPhone ur fickan och gav den till honom.
- Tack, sa han och gick ut i korridoren.
Han ville antagligen prata enskilt och inte ha en massa musik och prat i bakgrunden. Men en dålig känsla gnagde långt bak i huvudet ändå. Efter fem minuter kom han tillbaks.
- Abigail... Vi måste prata, sa han.
Hej! God jul i efterskott eller något! Förlåt för den hemska uppdateringen, förlåt för kort och bildlöst kapitel. Många förlåt alltså :P Men jag ska börja på kapitel 17 nu. Förhoppningsvis så kommer det i natt eller imorgon. :)
/Madde
Hmmm, det skulle inte sluta bra...
- Tack bro, suckade han och lommade gick förbi mig.
- Varsågod, mumlade jag.
Herregud, varför blir jag kär i den tjejen som jag inte får bli kär i...?
Abigail's perspektiv:
- Välkomna till den första utslagningen i X Factor 2010, sa Dermot.
Det var nu söndag och efter ett par timmars sömn så stod jag här på scenen tillsammans med alla tävlande, i väntan på att mitt namn ska bli uppropat. Jag höll hårt i Cher och Harrys händer. De var ju trots allt mina närmsta vänner i tävlingen.
Och ja, allt är lugnt mellan mig och Zayn nu. Vi har sagt förlåt och la la la... Även fast jag vill vara ihop med honom, så kan jag inte honom komma i vägen, eftersom jag har ställt in mig på att vinna...
Dermot ropade upp de första tre namnen. One Direction, Wagner och Katie Waissel var bland dem. Jag släppte Chers hand för en sekund och gav killarna varsin kram. Zayns kram varade lite längre och han kysste mig på pannan.
Precis som förut fick jag fjärilar i magen och knäna vek sig nästan.
Han drog ifrån och jublande gick dem av scenen.
- Nästa som går vidare är... Cher Lloyd! sa han och Cher kramade mig hårt.
- Jag väntar på dig backstage, viskade hon och jag kramade hennes hand och hon släppte den.
Nu stod jag brevid Katie, som la en lugnande arm runt min axel. Jag andades ut och Cheryl la sin hand på min axel och log mot mig.
- Nästa deltagare som går vidare är... Abigail Hayes!
Mitt hjärta tog minst femton extra skutt och jag förstod nästan inte vad som hade hänt. Jag hade gått vidare! Min hjärna hade nästan ställt in sig på att jag skulle få åka hem.
Jag skrattade och omfamnade Katie i en varm kram innan jag sprang av scenen och in i Chers armar. Vi båda hoppade runt och skrek. Min blick mötte Zayns och jag hoppade över impulsen att krama honom också. Jag drog mig ifrån Cher och kramade Harry. Han trots allt en av mina bästa vänner.
- Grattis, viskade han i mitt öra.
- Detsamma! viskade jag glatt tillbaks och fnissade lågt eftersom hans lockar kittlade mitt öra.
Vi drog ifrån och jag gick mot Zayn. Han log svagt och mötte mig i en tät kram. Mina armar la sig försiktigt runt hans nacke och hans armar kröp runt min midja och drog mig närmare honom. Jag drog in hans doft och kände hur mycket jag saknade hans trygga omfamning. Jag drog sakta ifrån. Det skulle göra ondare desto mer jag saknade honom.
Jag hoppade på Louis och hans skrek till. Han presenterade sin flickvän Hannah, en söt blond tjej, och vi hälsade på varandra. Jag, Hannah och Cher pratade lite och jag konstaterade att hon var Louis fast en tjej.
Min mobil började ringa och jag såg att det stod Justin på skärmen. Jag ursäktade mig och rusade ut i korridoren där det var till synes folktomt.
Jag klickade på grön lur och hördes Justins och mammas röster skrika in i mina öron.
- Aj! Ni gör mig döv! skrattade jag.
- Förlåt Gails, men du har ju gått vidare! Herregud vad duktig du är! sa mamma och man hörde att hon grät lite.
- Tack mamma, sa jag och log.
- Abs. Du kommer tävla mot mig på alla prisgalor sen när du är lika känd som mig, sa Justin och man kunde höra hans flin genom luren.
- Snälla Justin. Jag kommer vinna över dig, överlägset, flinade jag.
- You wish babysis! Ingen kan slå Biebster! sa han.
- Justin... jag heter också Bieber i efternamn din idiot!
- Jo, men jag är Biebster och du är Gails. Så har det alltid varit din inkompetenta åsna, sa Justin och fnissade.
- Ungar! Så pratar man inte med varandra! röt mamma.
- Ja ja, jag måste ändå gå nu. Hej då Justin, förlåt Biebster och hej då mamma! sa jag och vi la på.
Jag flinade för mig själv. Efterblivna åsna... tack för den Justin, tänkte jag och började gå tillbaks. Jag hörde snabba steg och en dörr som stängdes, men brydde mig inte så mycket om det utan gick in till de andra.
Jag stod och småpratade lite med Geneva Lane från Belle Amie när Liam avbröt oss.
- Ehum, Abigail. Kan jag få låna din mobil. Min är urladdad och jag måste ringa... mamma, sa han.
- Okej, sa jag och fiskade upp min iPhone ur fickan och gav den till honom.
- Tack, sa han och gick ut i korridoren.
Han ville antagligen prata enskilt och inte ha en massa musik och prat i bakgrunden. Men en dålig känsla gnagde långt bak i huvudet ändå. Efter fem minuter kom han tillbaks.
- Abigail... Vi måste prata, sa han.
Hej! God jul i efterskott eller något! Förlåt för den hemska uppdateringen, förlåt för kort och bildlöst kapitel. Många förlåt alltså :P Men jag ska börja på kapitel 17 nu. Förhoppningsvis så kommer det i natt eller imorgon. :)
/Madde
Someone Like You, Chapter 15 - Now's not the right time.
Sen stod det stilla. Jag suckade. Jag hade aldrig varit så här ledsen förut, fast jag var förkrossad när min och Justins hamster dog när vi var åtta. Men det här var annorlunda.
Zayn var annorlunda. Han var så snäll och omtänksam, inte det minsta självisk. Okej okej! Han bryr sig väldigt mycket om sitt utseénde, men han bryr sig om andra också.
Han var, är, min första kärlek och jag förlorade honom på grund av en dum sak jag gjorde.
Den första regeln jag gjorde när jag kom med i tävlingen hade jag redan brutit; att inte låta något distrahera mig från att vinna. Tja, ni såg hur det gick. Efter en vecka så hade jag fallit för Zayn. Men problemet är nu att jag inte vet vad jag känner för Harry... Just det, min bästa vän. Jag kan inte ignorera det. Jag kände det när vi kysstes...
Bra jobbat Abigail... bra jobbat...
Abigail's perspektiv:
Jag tror jag satt i trädhuset den mesta delen av natten. Cher var nog full, för annars skulle hon kommit ut hit till mig. Eller hon hatade nog mig, hon var nog på Zayns sida. Det var nog de flesta...
Jag hade skrivit klart låten och sjöng den hela tiden, tårarna hade slutat att rinna. Men det hindrade inte mig inte från att känna mig hemsk.
Well it's good to hear your voice
I hope you're doing fine
And if you ever wonder
I'm lonely here tonight
Lost here in this moment
And time keeps slipping by
And if I could have just one wish
I'd have you by my side
Oooh oh I miss you
Oooh oh I need you
And I love you more than I did before
And if today I don't see your face
Nothing's changed no one can take your place
It gets harder everyday
Say you love me more than you did before
And I'm sorry it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
Well I try to live without you
The tears fall from my eyes
I'm alone and I feel empty
God I'm torn apart inside
I look up at the stars
Hoping you're doing the same
Somehow I feel closer and I can hear you say
Oooh oh I miss you
Oooh oh I need you
And I love you more than I did before
And if today I don't see your face
Nothing's changed no one can take your place
It gets harder everyday
Say you love me more than you did before
And I'm sorry that it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
Always Stay!
I never wanna lose you
And if I had to I would choose you
So stay, please always stay
You're the one that I hold onto
Cause my heart would stop without you
And I love you more than I did before
And if today I don't see your face
Nothing's changed no one can take your place
It gets harder everyday
Say you love me more than you did before
And I'm sorry that it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
I'll always stay
And love you more than I did before
And I'm sorry that it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
I will stay
- Wow, hörde jag en röst bakom mig.
Jag for runt och såg att Zayn stod vid ingången. Hela jag frös till is och jag visste inte vad jag skulle göra. Hoppas han inte förstod att låten var skriven om honom. Men han var inte dum.
Han gick in försiktigt och satte sig brevid mig. Jag la ifrån mig gitarren och han omfamnade mig i en tät kram, vilket fick mina tårar att rinna igen.
- Förlåt att jag skrek på dig, sa han lågt.
- Zayn, började jag och drog ifrån kramen. Jag vet inte om detta fungerar just nu. Min första regel när jag kom hit var att inte låta någonting hindra mig från tävlingen.
Hans ansiktsuttryck ändrades till ett oroligt/sorgset.
- Sen träffade jag dig. Zayn, jag gillar dig verkligen. Men jag vet inte om det fungerar så bra att vara ett par just nu, sa jag.
- Vi kan få det att fungera, sa han och torkade bort en tår med baksidan av sin tumme.
- Jag vet inte Zayn... Det är inte att jag inte vill, för det vill jag med hela mitt hjärta. Men just nu då är det inget bra tillfälle. Förlåt, sa jag och reste mig upp.
Han reste sig upp och höll mitt huvud i sina händer. Jag kollade upp i hans bruna ögon och hans perfekta ansikte. Jag sänkte hans händer och gick in i huset igen.
Detta var inte rätt tillfälle för ett förhållande enligt min hjärna. En del av mitt hjärta tillhörde Zayn. Han hade inte fångat hela ännu.
Jag gick in i huset och stötte på Harry på väg upp till mitt rum.
- Hej, sa han och fnissade. Packad unge...
- Kom Harry, flinade jag och drog upp honom till hans rum.
- Jag ska berätta en sak för dig. Men säg inget till Abi...gail, sluddrade han.
- Okej, fnissade jag.
- Jag är hemligt kär i henne, s-säg inget till henne! skrattade han och med det somnade han.
Vad fan?!
Harry's perspektiv/En halvtimme tidigare:
Alla deltagare stod och firade i vardagsrummet med champagne och liknande. Jag stod och konverserade med Matt om något. Efter en stund tyckte jag att jag hörde röster från köket. Abigail's och Zayn's... Hon har kanske berättat.
- Kom igen Zayn! Jag gillar dig, inte Harry! Det hände en gång, inte elva! hörde jag Abigails röst.
- Vad händer nästa gång du gör det då?! sa Zayn högt.
Jag såg att Cher och Liam stod bakom mig. Dem gav mig en undrande blick och jag vågade inte möta deras blickar. Om jag aldrig hade kysst Abigail så skulle dem aldrig haft denna konversation.
Jag visste att jag skulle bli ifrågasatt av Abigail senare; varför jag kysste henne. Sanningen är att jag gillar henne...
- Och det ska komma från rätt käft! Jag är inte den som går runt och kysser andra!
- Hur tror du jag känner mig Zayn?! Tror du jag mår bra över det? Jag kom i alla fall till dig och berättade det inte om flera månader när du aldrig skulle förlåta mig! skrek hon högt medans tårarna rann snabbt nerför hennes kinder.
- Vet du vad Abigail! Om du verkligen gillade mig skulle du aldrig gjort det här. Tydligen så gillar du Harry mer? Ha ett bra liv!
- Jag hatar dig Zayn! skrek hon och sprang ut genom kökdörren och smällde igen den.
Zayn stod kvar förstelnat. Cher och Liam flyttade på sig långsamt. Jag stod ensam kvar.
- Zayn... började jag. Jag är så ledsen!
- Hörde du? frågade han med en svag röst.
- Allt, suckade jag. Det är mitt fel. Förlåt. Ni skulle aldrig bråkat om jag aldrig kysste henne.
Han frös till och vände sig sakta om.
- Kysste du henne...? frågade han sakta.
- Jaa... var det inte det ni skre.. pratade om, sa jag och svalde oroligt.
- Joo, men jag trodde hon... avbröt han sig och bitch slapade mig.
Jag gned min hand mot kinden och fnös.
- Jag förtjänar väl den, mumlade jag. Är det lugnt mellan oss?
- Absolut! sa han och vi kramades.
- Bra.
- Vad ska jag göra med Abigail? suckade han.
- Kriga för att få tillbaka henne. Det skulle jag gjort, sa jag och kollade ner.
Vad skulle jag säga? Nej Zayn, jag tycker att du borde släppa henne så jag kan bli ihop med henne, eftersom jag är kät i henne.
Hmmm, det skulle inte sluta bra...
- Tack bro, suckade han och lommade gick förbi mig.
- Varsågod, mumlade jag.
Herregud, varför blir jag kär i den tjejen som jag inte får bli kär i...?
Hope U like! :D Kommentera! <3
Zayn var annorlunda. Han var så snäll och omtänksam, inte det minsta självisk. Okej okej! Han bryr sig väldigt mycket om sitt utseénde, men han bryr sig om andra också.
Han var, är, min första kärlek och jag förlorade honom på grund av en dum sak jag gjorde.
Den första regeln jag gjorde när jag kom med i tävlingen hade jag redan brutit; att inte låta något distrahera mig från att vinna. Tja, ni såg hur det gick. Efter en vecka så hade jag fallit för Zayn. Men problemet är nu att jag inte vet vad jag känner för Harry... Just det, min bästa vän. Jag kan inte ignorera det. Jag kände det när vi kysstes...
Bra jobbat Abigail... bra jobbat...
Abigail's perspektiv:
Jag tror jag satt i trädhuset den mesta delen av natten. Cher var nog full, för annars skulle hon kommit ut hit till mig. Eller hon hatade nog mig, hon var nog på Zayns sida. Det var nog de flesta...
Jag hade skrivit klart låten och sjöng den hela tiden, tårarna hade slutat att rinna. Men det hindrade inte mig inte från att känna mig hemsk.
Well it's good to hear your voice
I hope you're doing fine
And if you ever wonder
I'm lonely here tonight
Lost here in this moment
And time keeps slipping by
And if I could have just one wish
I'd have you by my side
Oooh oh I miss you
Oooh oh I need you
And I love you more than I did before
And if today I don't see your face
Nothing's changed no one can take your place
It gets harder everyday
Say you love me more than you did before
And I'm sorry it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
Well I try to live without you
The tears fall from my eyes
I'm alone and I feel empty
God I'm torn apart inside
I look up at the stars
Hoping you're doing the same
Somehow I feel closer and I can hear you say
Oooh oh I miss you
Oooh oh I need you
And I love you more than I did before
And if today I don't see your face
Nothing's changed no one can take your place
It gets harder everyday
Say you love me more than you did before
And I'm sorry that it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
Always Stay!
I never wanna lose you
And if I had to I would choose you
So stay, please always stay
You're the one that I hold onto
Cause my heart would stop without you
And I love you more than I did before
And if today I don't see your face
Nothing's changed no one can take your place
It gets harder everyday
Say you love me more than you did before
And I'm sorry that it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
I'll always stay
And love you more than I did before
And I'm sorry that it's this way
But I'm coming home I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
I will stay
- Wow, hörde jag en röst bakom mig.
Jag for runt och såg att Zayn stod vid ingången. Hela jag frös till is och jag visste inte vad jag skulle göra. Hoppas han inte förstod att låten var skriven om honom. Men han var inte dum.
Han gick in försiktigt och satte sig brevid mig. Jag la ifrån mig gitarren och han omfamnade mig i en tät kram, vilket fick mina tårar att rinna igen.
- Förlåt att jag skrek på dig, sa han lågt.
- Zayn, började jag och drog ifrån kramen. Jag vet inte om detta fungerar just nu. Min första regel när jag kom hit var att inte låta någonting hindra mig från tävlingen.
Hans ansiktsuttryck ändrades till ett oroligt/sorgset.
- Sen träffade jag dig. Zayn, jag gillar dig verkligen. Men jag vet inte om det fungerar så bra att vara ett par just nu, sa jag.
- Vi kan få det att fungera, sa han och torkade bort en tår med baksidan av sin tumme.
- Jag vet inte Zayn... Det är inte att jag inte vill, för det vill jag med hela mitt hjärta. Men just nu då är det inget bra tillfälle. Förlåt, sa jag och reste mig upp.
Han reste sig upp och höll mitt huvud i sina händer. Jag kollade upp i hans bruna ögon och hans perfekta ansikte. Jag sänkte hans händer och gick in i huset igen.
Detta var inte rätt tillfälle för ett förhållande enligt min hjärna. En del av mitt hjärta tillhörde Zayn. Han hade inte fångat hela ännu.
Jag gick in i huset och stötte på Harry på väg upp till mitt rum.
- Hej, sa han och fnissade. Packad unge...
- Kom Harry, flinade jag och drog upp honom till hans rum.
- Jag ska berätta en sak för dig. Men säg inget till Abi...gail, sluddrade han.
- Okej, fnissade jag.
- Jag är hemligt kär i henne, s-säg inget till henne! skrattade han och med det somnade han.
Vad fan?!
Harry's perspektiv/En halvtimme tidigare:
Alla deltagare stod och firade i vardagsrummet med champagne och liknande. Jag stod och konverserade med Matt om något. Efter en stund tyckte jag att jag hörde röster från köket. Abigail's och Zayn's... Hon har kanske berättat.
- Kom igen Zayn! Jag gillar dig, inte Harry! Det hände en gång, inte elva! hörde jag Abigails röst.
Jag undrade vad som hände, så jag gick dit och tjuvlyssnade lite.
- Vad händer nästa gång du gör det då?! sa Zayn högt.
- Det blir ingen nästa gång! sa Abigail.
- Hur vet du det? Jag vill inte ha en tjej som går och vänstrar bakom min rygg!
- Åh! Så du tror jag har gjort det flera gånger? Är du en idiot?
Jag såg att Cher och Liam stod bakom mig. Dem gav mig en undrande blick och jag vågade inte möta deras blickar. Om jag aldrig hade kysst Abigail så skulle dem aldrig haft denna konversation.
Jag visste att jag skulle bli ifrågasatt av Abigail senare; varför jag kysste henne. Sanningen är att jag gillar henne...
- Och det ska komma från rätt käft! Jag är inte den som går runt och kysser andra!
- Hur tror du jag känner mig Zayn?! Tror du jag mår bra över det? Jag kom i alla fall till dig och berättade det inte om flera månader när du aldrig skulle förlåta mig! skrek hon högt medans tårarna rann snabbt nerför hennes kinder.
- Vet du vad Abigail! Om du verkligen gillade mig skulle du aldrig gjort det här. Tydligen så gillar du Harry mer? Ha ett bra liv!
- Jag hatar dig Zayn! skrek hon och sprang ut genom kökdörren och smällde igen den.
Zayn stod kvar förstelnat. Cher och Liam flyttade på sig långsamt. Jag stod ensam kvar.
- Zayn... började jag. Jag är så ledsen!
- Hörde du? frågade han med en svag röst.
- Allt, suckade jag. Det är mitt fel. Förlåt. Ni skulle aldrig bråkat om jag aldrig kysste henne.
Han frös till och vände sig sakta om.
- Kysste du henne...? frågade han sakta.
- Jaa... var det inte det ni skre.. pratade om, sa jag och svalde oroligt.
- Joo, men jag trodde hon... avbröt han sig och bitch slapade mig.
Jag gned min hand mot kinden och fnös.
- Jag förtjänar väl den, mumlade jag. Är det lugnt mellan oss?
- Absolut! sa han och vi kramades.
- Bra.
- Vad ska jag göra med Abigail? suckade han.
- Kriga för att få tillbaka henne. Det skulle jag gjort, sa jag och kollade ner.
Vad skulle jag säga? Nej Zayn, jag tycker att du borde släppa henne så jag kan bli ihop med henne, eftersom jag är kät i henne.
Hmmm, det skulle inte sluta bra...
- Tack bro, suckade han och lommade gick förbi mig.
- Varsågod, mumlade jag.
Herregud, varför blir jag kär i den tjejen som jag inte får bli kär i...?
Hope U like! :D Kommentera! <3
- Det blir ingen nästa gång!
- Hur vet du det? Jag vill inte ha en tjej som går och vänstrar bakom min rygg!
- Åh! Så du tror jag har gjort det flera gånger? Är du en idiot! sa jag högt.
5 timmars resa = Kapitel!
Halloj!
Jag (Madde) ska spendera de närmaste fem/sex timmarna i en bil. Vilket ger mig mycket tid att skriva! Lucky me!
Så kapitel 15 kommer snart. Yeeey me! :D
/Maddesomärkool
Jag (Madde) ska spendera de närmaste fem/sex timmarna i en bil. Vilket ger mig mycket tid att skriva! Lucky me!
Så kapitel 15 kommer snart. Yeeey me! :D
/Maddesomärkool
God Jul!
Vi här på celebnovels kommer ta lite julledigt nu över jul och nyår. Kanske kommer några kapitel men förvänta er inte så mycket... :)
/Madde&Clara
/Madde&Clara
Someone Like You, Chapter 14 - Fairytales never lasts.
Jag kommer även ihåg att jag var sprudlande glad när jag klev av scenen, men det slutade tvärt när jag såg Harry stå med resten av killarna backstage.
Alla deltagare hade uppträtt sina låtar och jag försökte undvika Harry så gott som det gick. Jag gillade inte pinsamma tystnader som jag visste att det skulle bli om jag stötte på honom nu.
Någon petade mig på min axel. Såklart var det Harry, verkar inte vara min turdag idag...
- Vi måste prata, sa han och kollade ner i golvet.
- Mm, så vi får det överstökat, suckade jag och drog iväg honom till ett tomt rum backstage och låste dörren.
- Vad är det med dig och att låsa in mig i konferensrum? frågade han när jag tryckte ner honom på en stol.
- Harry, vad du gjorde var helt fel! Du vet att jag har en pojkvän. Zayn är din bästa vän. Varför kysste du mig? frågade jag och ignorerade hans fråga.
Han suckade.
- Jag vet inte vad som flög i mig, sa han lågt. Abi, jag kände något. Och jag vet att du kände det också.
- Harry, du är min bästa vän! Jag har absolut inga såna känslor för dig, sa jag.
Han kollade ner i golvet för en stund, och kollade sedan upp på mig med ett glatt leénde. Det var inte äkta, det såg man på långa vägar... Hans ögon glittrade inte som det brukar om han ler sitt vanliga.
- Nu tycker jag att vi glömmer det här och lägger det bakom oss, sa han och ställde dig upp.
- Harry... började jag.
- Nej! Rae, nu går vi till dem andra och avslutar detta kapitel. Du är min bästa vän och jag vill att saker ska fortsätta som de brukade, sa han och la sin arm runt min axel.
Jag himlade med ögonen, men kunde inte låta bli att flina åt honom. Han var verkligen en av mina bästa vänner.
Jag låste upp dörren och jag gick för att byta om till mina vanligt kläder. Sen gick vi tillsammans till de andra som precis skulle åka tillbaks till huset. Jag hade bestämt mig för att berätta för Zayn om kyssen, jag var inte en sån som höll inne hemligheter.
Efter tjugo minuter så klev vi ur bilen och jag tog tag i Zayns arm.
- Jag måste få prata med dig, mer enskilt. mumlade jag lågt och han nickade.
Vi gick in i huset och in i köket eftersom ingen var där. Alla var i vardagsrummet.
- Så vad ville du prata om? frågade han och smekte min kind med sin tumme.
- Jo, ehum... började jag med en darrig röst. Jag och... Harry, vi...
- Ni vadå? frågade han långsamt.
- Vi... kysstes, sa jag och det brände bakom ögonen.
Han stannade upp och kollade på mig med rynkade ögonbryn.
- Va? frågade han lågt.
- Jag kysste Harry, eller han kysste mig.. sa jag lågt.
- Vad menar du? Är inte jag din pojkvän? sa han och höjde rösten lite.
- Jo Zayn, det var bara ett misstag!
- Man kysser inte sin bästa kompis av misstag! sa han ännu högre.
- Kom igen Zayn! Jag gillar dig, inte Harry! Det hände en gång, inte elva! sa jag med lika hög röst.
"Come on Zayn! It's you I like, not Harry! Besides this happened once, not eleven times!"
- Vad händer nästa gång du gör det då?! sa han argt och högt.
- Det blir ingen nästa gång!
- Hur vet du det? Jag vill inte ha en tjej som går och vänstrar bakom min rygg!
- Åh! Så du tror jag har gjort det flera gånger? Är du en idiot! sa jag högt.
Plötsligt fick vi en publik av de andra tävlande, men jag kunde inte bry mig mindre.
- Och det ska komma från rätt käft! Jag är inte den som går runt och kysser andra!
- Hur tror du jag känner mig Zayn?! Tror du jag mår bra över det? Jag kom i alla fall till dig och berättade det inte om flera månader när du aldrig skulle förlåta mig! tårarna rann nerför mina kinder medas jag skrek på honom.
- Vet du vad Abigail! Om du verkligen gillade mig skulle du aldrig gjort det här. Tydligen så gillar du Harry mer? Ha ett bra liv!
- Jag hatar dig Zayn! skrek jag och sprang ut genom dörren och satte mig i trädhuset i den stora trädgården.
Tårarna rann nerför mina kinder. Jag hade gjort ett sånt stort misstag. Zayn, killen jag var kär i, skulle aldrig föråta mig efter det här.
Jag skyller inte på honom dock, jag skulle känna samma sak. För stunden ville jag bara sjunka igenom golvet och försvinna från världen.
Om jag bara kunde vända tillbaks tiden och få ställa allt tillrätta. Niall hade lämnat sin gitarr på golvet lite längre bort. Så han kom hit också?
Jag tog upp den och började spela på en låt, och automatiskt så poppade det upp texter i huvudet. Jag kunde bara skriva låtar när jag var extremt känslosam, som nu till exempel.
Well it's good to hear your voice
I hope you're doing fine
And if you ever wonder
I'm lonely here tonight
I'm lost here in this moment
And time keeps slipping by
And if I could have just one wish I'd have you by my side
Oh, oh, I miss you
Oh, oh I need you
Sen stod det stilla. Jag suckade. Jag hade aldrig varit så här ledsen förut, fast jag var förkrossad när min och Justins hamster dog när vi var åtta. Men det här var annorlunda.
Zayn var annorlunda. Han var så snäll och omtänksam, inte det minsta självisk. Okej okej! Han bryr sig väldigt mycket om sitt utseénde, men han bryr sig om andra också.
Han var, är, min första kärlek och jag förlorade honom på grund av en dum sak jag gjorde.
Den första regeln jag gjorde när jag kom med i tävlingen hade jag redan brutit; att inte låta något distrahera mig från att vinna. Tja, ni såg hur det gick. Efter en vecka så hade jag fallit för Zayn. Men problemet är nu att jag inte vet vad jag känner för Harry... Just det, min bästa vän. Jag kan inte ignorera det. Jag kände det när vi kysstes...
Bra jobbat Abigail... bra jobbat...
Ooooooh, drama! :S
Vad tycker ni om detta kapitel? Finns det inge Zabigail längre? Kommer Habigail existera tror ni..?
KOMMENTERA! :D
Fan, jag kysste honom. Skuldkänslorna flög tillbaks in i min mage och kropp och en stor klump började växa i min hals.
Tänk att man aldrig får vara glad och nöjd, utan man måste direkt bli oroad eller göra något dumt.
Ibland vill man bara snurra tillbaks tiden och ändra det, men det fungerar ju inte så...
Jag måste berätta Zayn utan att han blir jätte sårad. Men hur?
Abigail's perspektiv:Alla deltagare hade uppträtt sina låtar och jag försökte undvika Harry så gott som det gick. Jag gillade inte pinsamma tystnader som jag visste att det skulle bli om jag stötte på honom nu.
Någon petade mig på min axel. Såklart var det Harry, verkar inte vara min turdag idag...
- Vi måste prata, sa han och kollade ner i golvet.
- Mm, så vi får det överstökat, suckade jag och drog iväg honom till ett tomt rum backstage och låste dörren.
- Vad är det med dig och att låsa in mig i konferensrum? frågade han när jag tryckte ner honom på en stol.
- Harry, vad du gjorde var helt fel! Du vet att jag har en pojkvän. Zayn är din bästa vän. Varför kysste du mig? frågade jag och ignorerade hans fråga.
Han suckade.
- Jag vet inte vad som flög i mig, sa han lågt. Abi, jag kände något. Och jag vet att du kände det också.
- Harry, du är min bästa vän! Jag har absolut inga såna känslor för dig, sa jag.
Han kollade ner i golvet för en stund, och kollade sedan upp på mig med ett glatt leénde. Det var inte äkta, det såg man på långa vägar... Hans ögon glittrade inte som det brukar om han ler sitt vanliga.
- Nu tycker jag att vi glömmer det här och lägger det bakom oss, sa han och ställde dig upp.
- Harry... började jag.
- Nej! Rae, nu går vi till dem andra och avslutar detta kapitel. Du är min bästa vän och jag vill att saker ska fortsätta som de brukade, sa han och la sin arm runt min axel.
Jag himlade med ögonen, men kunde inte låta bli att flina åt honom. Han var verkligen en av mina bästa vänner.
Jag låste upp dörren och jag gick för att byta om till mina vanligt kläder. Sen gick vi tillsammans till de andra som precis skulle åka tillbaks till huset. Jag hade bestämt mig för att berätta för Zayn om kyssen, jag var inte en sån som höll inne hemligheter.
Efter tjugo minuter så klev vi ur bilen och jag tog tag i Zayns arm.
- Jag måste få prata med dig, mer enskilt. mumlade jag lågt och han nickade.
Vi gick in i huset och in i köket eftersom ingen var där. Alla var i vardagsrummet.
- Så vad ville du prata om? frågade han och smekte min kind med sin tumme.
- Jo, ehum... började jag med en darrig röst. Jag och... Harry, vi...
- Ni vadå? frågade han långsamt.
- Vi... kysstes, sa jag och det brände bakom ögonen.
Han stannade upp och kollade på mig med rynkade ögonbryn.
- Va? frågade han lågt.
- Jag kysste Harry, eller han kysste mig.. sa jag lågt.
- Vad menar du? Är inte jag din pojkvän? sa han och höjde rösten lite.
- Jo Zayn, det var bara ett misstag!
- Man kysser inte sin bästa kompis av misstag! sa han ännu högre.
- Kom igen Zayn! Jag gillar dig, inte Harry! Det hände en gång, inte elva! sa jag med lika hög röst.
"Come on Zayn! It's you I like, not Harry! Besides this happened once, not eleven times!"
- Vad händer nästa gång du gör det då?! sa han argt och högt.
- Det blir ingen nästa gång!
- Hur vet du det? Jag vill inte ha en tjej som går och vänstrar bakom min rygg!
- Åh! Så du tror jag har gjort det flera gånger? Är du en idiot! sa jag högt.
Plötsligt fick vi en publik av de andra tävlande, men jag kunde inte bry mig mindre.
- Och det ska komma från rätt käft! Jag är inte den som går runt och kysser andra!
- Hur tror du jag känner mig Zayn?! Tror du jag mår bra över det? Jag kom i alla fall till dig och berättade det inte om flera månader när du aldrig skulle förlåta mig! tårarna rann nerför mina kinder medas jag skrek på honom.
- Vet du vad Abigail! Om du verkligen gillade mig skulle du aldrig gjort det här. Tydligen så gillar du Harry mer? Ha ett bra liv!
- Jag hatar dig Zayn! skrek jag och sprang ut genom dörren och satte mig i trädhuset i den stora trädgården.
Tårarna rann nerför mina kinder. Jag hade gjort ett sånt stort misstag. Zayn, killen jag var kär i, skulle aldrig föråta mig efter det här.
Jag skyller inte på honom dock, jag skulle känna samma sak. För stunden ville jag bara sjunka igenom golvet och försvinna från världen.
Om jag bara kunde vända tillbaks tiden och få ställa allt tillrätta. Niall hade lämnat sin gitarr på golvet lite längre bort. Så han kom hit också?
Jag tog upp den och började spela på en låt, och automatiskt så poppade det upp texter i huvudet. Jag kunde bara skriva låtar när jag var extremt känslosam, som nu till exempel.
Well it's good to hear your voice
I hope you're doing fine
And if you ever wonder
I'm lonely here tonight
I'm lost here in this moment
And time keeps slipping by
And if I could have just one wish I'd have you by my side
Oh, oh, I miss you
Oh, oh I need you
Sen stod det stilla. Jag suckade. Jag hade aldrig varit så här ledsen förut, fast jag var förkrossad när min och Justins hamster dog när vi var åtta. Men det här var annorlunda.
Zayn var annorlunda. Han var så snäll och omtänksam, inte det minsta självisk. Okej okej! Han bryr sig väldigt mycket om sitt utseénde, men han bryr sig om andra också.
Han var, är, min första kärlek och jag förlorade honom på grund av en dum sak jag gjorde.
Den första regeln jag gjorde när jag kom med i tävlingen hade jag redan brutit; att inte låta något distrahera mig från att vinna. Tja, ni såg hur det gick. Efter en vecka så hade jag fallit för Zayn. Men problemet är nu att jag inte vet vad jag känner för Harry... Just det, min bästa vän. Jag kan inte ignorera det. Jag kände det när vi kysstes...
Bra jobbat Abigail... bra jobbat...
Ooooooh, drama! :S
Vad tycker ni om detta kapitel? Finns det inge Zabigail längre? Kommer Habigail existera tror ni..?
KOMMENTERA! :D
Someone Like You, Chapter 13 - Screwed up mess.
Mina nerver började ta över och jag hoppades att det skulle gå bra imorgon...
Jag gnuggade trött mina ögon och började väcka Cher i våningssängen ovanför mig. Hon sov djupt, något som jag inte hade gjort denna natt. Jag hade inte kunnat somna förens tre på morgonen och vi behövde gå upp klockan 9.
Cher som verkligen inte var en morgonmänniska behövde man väcka extra hårt, då menar jag att man ska slå henne, rycka täcket och mera.
- Aj! pep hon och jag började skratta. Vänta du bara!
Hon suckade och hävde sig ur sängen. En kameraman med en kamera kom in i vårt rum.
- Hej! utbrast jag med en töntig röst och vinkade in i kameran.
*
Vi var nu i arenan och var backstage. Jag hoppades med hela mitt hjärta att dansstegen och texten satt fast i
ryggmärgen. För någon timme sedan valde jag outift till ikväll. Den var ganska vågad, men den passade till detta lite mer rockiga tema tycker jag. Lite min stil. Cheryl hade tränat låten lite med mig, och nu gick jag runt och hummade på den.
- Nervös? frågade en röst bakom mig.
Jag for runt och såg Harry stå bakom mig.
- Du skrämde mig! sa jag. Kanske lite.... Okej, jag är dödsskraj! suckade jag och han omfamnade mig i en tät kram.
- Två minuter kvar, alla deltagare kom hit nu! hördes en scenarbetare säga.
Jag drog snabbt ifrån och sprang förbi honom. Vad fan gjorde jag precis?! Jag är ju ihop och kär i Zayn. Varför kysste jag Harry; som är min bästa vän!
- Och ut på scenen nu! sa scenarbetaren och vi sprang ut på scenen.
*
- Abigail Hayes! sa voiceovern och jag sprang ut på scenen.
Na, na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na
I guess I just lost my boyfriend
I don't know where he went
So I'm gonna spend my money
I'm not gonna pay his rent
I got a brand new attitude
And I'm gonna wear it tonight
I'm gonna get in trouble
I wanna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
I wanna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
I wanna start a fight
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
The waiter just took my table
And gave it to Jessica Simps
I guess I'll go sit with drum boy
At least he'll knows how to sing
What if this song's on the radio?
Somebody's gonna die
I'm gonna get in trouble
My ex will start a fight
[- From: http://www.elyrics.net/read/p/pink-lyrics/so-what-lyrics.html -]
Na, na, na, na, na, na, na
He's gonna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
Yeah, he's gonna get in a fight
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
You weren't there, you never were
You want it all but that's not fair
I gave you life, I gave my all
You we're there, you let me fall
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
Jag kommer även ihåg att jag var sprudlande glad när jag klev av scenen, men det slutade tvärt när jag såg Harry stå med resten av killarna backstage.
Inte nöjd med detta kapitel...! Men jag är trött (haha skyll på det Madde...:P)
Abigail's perspektiv:
BEEP BEEP BEEP! tjöt min väckarklocka. Jag hoppade till och stängde av den med en suck.
Jag gnuggade trött mina ögon och började väcka Cher i våningssängen ovanför mig. Hon sov djupt, något som jag inte hade gjort denna natt. Jag hade inte kunnat somna förens tre på morgonen och vi behövde gå upp klockan 9.
Cher som verkligen inte var en morgonmänniska behövde man väcka extra hårt, då menar jag att man ska slå henne, rycka täcket och mera.
Hon hatade mig när man gjorde det, men var tacksam för annars skulle hon aldrig komma upp. Katie däremot var tvärtom. Hon var redan uppe sedan länge.
Jag ryckte bort Chers kudde och hennes huvud träffade sängkanten.
- Aj! pep hon och jag började skratta. Vänta du bara!
- Ooo, vad rädd jag blir! sa jag och flinade.
Hon suckade och hävde sig ur sängen. En kameraman med en kamera kom in i vårt rum.
- Hej! utbrast jag med en töntig röst och vinkade in i kameran.
- Haha, du ser ut som en tönt! skrattade Cher och kastade sin kudde i mitt bakhuvud. Ha! Hämnd!
- Cher har nog slagit i huvudet, därför kastar hon en kudde i mitt bakhuvud, sa jag till kameran och skrattade.
*
Vi var nu i arenan och var backstage. Jag hoppades med hela mitt hjärta att dansstegen och texten satt fast i
ryggmärgen. För någon timme sedan valde jag outift till ikväll. Den var ganska vågad, men den passade till detta lite mer rockiga tema tycker jag. Lite min stil. Cheryl hade tränat låten lite med mig, och nu gick jag runt och hummade på den.
Det var endast fem minuter kvar till live-sändningen började och magen pirrade. Jag stod bakom scenen ensam för att försöka samla mig.
- Nervös? frågade en röst bakom mig.
Jag for runt och såg Harry stå bakom mig.
- Du skrämde mig! sa jag. Kanske lite.... Okej, jag är dödsskraj! suckade jag och han omfamnade mig i en tät kram.
- Andas djupt, sa han och kollade mig i ögonen.
Jag kollade in i hans oändligt gröna ögon. Jag hade aldrig lagt märke till att dem var så gröna förut. Jag hade heller aldrig lagt märke till hans totalt felfria hy. Han var vacker, skulle kunna vara en sån där Abercrombie & Fitch modell. I nästa sekund började jag uppfatta vad han gjorde; han lutade sakta in... jag hindrade inte honom (idiot som jag är...). Jag ville nästan att han skulle kyssa mig. Nu var vi så nära att jag kände hans varma andedräkt kittla min hy. Håren på mina armar reste sig av välbehag. Hans näsa nuddade min innan hans läppar mötte mina. Ett pirr for igenom hela min kropp och min knän höll på att ge vika.
- Två minuter kvar, alla deltagare kom hit nu! hördes en scenarbetare säga.
Jag drog snabbt ifrån och sprang förbi honom. Vad fan gjorde jag precis?! Jag är ju ihop och kär i Zayn. Varför kysste jag Harry; som är min bästa vän!
Jag slängde mig på Zayn och kysste honom passionerat. Jag ville visa att jag var Zayns och ingen annans.
- Och ut på scenen nu! sa scenarbetaren och vi sprang ut på scenen.
*
- Abigail Hayes! sa voiceovern och jag sprang ut på scenen.
De första tonerna av låten började och all min nervositet var som bortblåst.
Na, na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na
I guess I just lost my boyfriend
I don't know where he went
So I'm gonna spend my money
I'm not gonna pay his rent
I got a brand new attitude
And I'm gonna wear it tonight
I'm gonna get in trouble
I wanna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
I wanna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
I wanna start a fight
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
The waiter just took my table
And gave it to Jessica Simps
I guess I'll go sit with drum boy
At least he'll knows how to sing
What if this song's on the radio?
Somebody's gonna die
I'm gonna get in trouble
My ex will start a fight
[- From: http://www.elyrics.net/read/p/pink-lyrics/so-what-lyrics.html -]
Na, na, na, na, na, na, na
He's gonna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
Yeah, he's gonna get in a fight
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
You weren't there, you never were
You want it all but that's not fair
I gave you life, I gave my all
You we're there, you let me fall
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
Na, na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na, na
Na, na, na, na, na, na
I guess I just lost my boyfriend
I don't know where he went
So I'm gonna spend my money
I'm not gonna pay his rent
I got a brand new attitude
And I'm gonna wear it tonight
I'm gonna get in trouble
I wanna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
I wanna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
I wanna start a fight
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
The waiter just took my table
And gave it to Jessica Simps
I guess I'll go sit with drum boy
At least he'll knows how to sing
What if this song's on the radio?
Somebody's gonna die
I'm gonna get in trouble
My ex will start a fight
[- From: http://www.elyrics.net/read/p/pink-lyrics/so-what-lyrics.html -]
Na, na, na, na, na, na, na
He's gonna start a fight
Na, na, na, na, na, na, na
Yeah, he's gonna get in a fight
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
You weren't there, you never were
You want it all but that's not fair
I gave you life, I gave my all
You we're there, you let me fall
So, so what, I'm still a rock star
I got my rock moves and I don't need you
And guess what, I'm havin' more fun
And now that we're done I'm gonna show you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
I'm alright, I'm just fine and you're a fool
So, so what, I am a rock star
I got my rock moves and I don't want you tonight
De sista tonerna ebbade ut och publiken bröt ut i ett jubel. Cheryl log stort mot mig. Jag tackade och väntade på var juryn hade att säga. Men allt var i stort sätt en dimma. Jag kommer ihåg att jag fick bra kritik från alla tre, men Simon sa att jag kunde öva lite mer på inandning och sånt. Cheryl sa hur bra jag var och Louis Walsh sa att jag var en ofödd stjärna.
Jag kommer även ihåg att jag var sprudlande glad när jag klev av scenen, men det slutade tvärt när jag såg Harry stå med resten av killarna backstage.
Fan, jag kysste nästan honom. Skuldkänslorna flög tillbaks in i min mage och kropp och en stor klump började växa i min hals.
Tänk att man aldrig får vara glad och nöjd, utan man måste direkt bli oroad eller göra något dumt.
Ibland vill man bara snurra tillbaks tiden och ändra det, men det fungerar ju inte så...
Jag måste berätta Zayn utan att han blir skogstokig. Men hur?
Inte nöjd med detta kapitel...! Men jag är trött (haha skyll på det Madde...:P)
Det kommer inte bli någon update från mig denna helg, kanske bara kanske slänger in ett kapitel på lördag. Men jag kommer nog sova hela dagen eftersom jag och mina kompisar ska dygna. (KOOLA VI ER!) Men aa, tjata på Clara! ;)
KOMMENTERA!
P.S: Ingen aning varför texten är brun på slutet...? What the actual fuck!
P.S: Ingen aning varför texten är brun på slutet...? What the actual fuck!
Someone Like You, Chapter 12 - So Louis.
- Harry, varför har du undvikit mig den senaste veckan? Vi är bästa vänner, suckade jag.
- Det har jag ju inte, sa han lågt.
- Har du ju! Varje gång jag har försökt att prata med dig så har du antingen sagt att du måste gå eller så har du
haft tur att någon ville dig något! utbrast jag. Har Justin gjort något? frågade jag lågt.
haft tur att någon ville dig något! utbrast jag. Har Justin gjort något? frågade jag lågt.
- Nej! var han snabb med att säga. Jag bara... jag... har inte mått så bra, sa han undvikande.
Jag höjde ena ögonbrynet, och han kollade äntligen upp i mina ögon. Jag såg att han ljög, men jag valde att inte gå in på ämnet eftersom det verkade genant för honom.
- Okej, så vi är okej? frågade jag osäkert.
- Såklart Abi-Pie! log han och kramade mig.
- Abi-Pie? Då får du vara Hazza-Boo, flinade jag.
- Mer än gärna, sa han och la sin arm om min axel.
Skrattandes åt våra nya smeknamn gick vi in i huset igen.
Abigail's perspektiv:
- Jag saknar dig Biebs, sa jag samma kväll. Jag och Justin satt och skypade eftersom jag inte hade tid att träffa honom.
- Jag saknar dig med Gails! sa han och gjorde en ledsen min.
Precis då for dörren upp och Louis flög in i rummet. Jag stängde fort igen den och hoppades innerligt att Justin inte skulle prata.
- Haz, kom nu. Niall har spillt ut all mjölk på köksgolvet, plus att han ramlade i det och jag filmade allt! Killarna sitter nog fortfarande och skrattar åt det, sa han och såg sig runt om i rummet.
- Harry är inte här, varför skulle han det? frågade jag långsamt.
- Ehum, men... ni är ju... bra kompisar så då tänkte jag att han kanske... var här inne? sa han undvikande
- Abi, är du där? hördes Justins röst. Jag frös till, fan!
- Nej, han är inte här inne, varför trodde du det Louis? sa jag långsamt och betonade Louis som en hint till Justin, han kanske trodde att det var Harry eller något...
- Vem skypar du med? frågade Louis snabbt
- Oj shit... hördes Justins röst. Ehum, jag är hennes kusin... eh... J-J-onathan!
Nu var det hans tur att ge mig en underlig blick.
- Okej, sa han långsamt och backade ut ur rummet.
- Du svarade aldrig på min fråga! ropade jag efter honom.
Jag hörde snabba steg i trappan och antog att han hade gått ner. Jag drog en djup suck och öppnade datorn igen.
Justin satt och fibblade med sin iPhone. Katies lilla lurviga hund, Mary, hade hoppat upp på sängen brevid mig och jag tog upp henne i mitt knä och började klappa hennes lurviga päls.
- Nära ögat, suckade jag.
- Vem var det? Louis? frågade Justin.
- Mm, i samma band som Harry, sa jag och log.
- Hur är det med Harry?
- Bra, tror jag. Han har inte varit sig själv på sistone... Han är alltid tyst och undviker mig, sa jag.
- Är du seriös?! Vet du inte varför?! utbrast han.
- Nej, vadå?! sa jag nyfiket.
Jag hörde Scooters röst i bakgrunden och Justin vände sin blick mot honom.
- Abi, jag måste gå nu! Förlåt, repetioner inför ikväll. Ska uppträda på O2 arenan, sa han.
- Neeej! Snälla stanna? sa jag och försökte göra hans puppy dog face. Du måste berätta!
- Haha, bra försök. Nej, men jag måste verkligen gå, sa han.
- Justin Drew Bieber! Jag är otroligt besviken på dig! sa jag och försökte härma mamma när hon skällde på honom.
- Börja inte, suckade han och jag skrattade.
- Ses Justin... Beaver! flinade jag och stängde av snabbt.
Jag visste att han alltid blev så sur när jag sa det så jag gjorde alltid det. Vad är meningen att vara lillasyster om man inte irriterar sin storebror?
Jag reste mig upp och började gå mot dörren. Snabba steg som sprang ifrån rummet. Jag orkade inte bry mig och fortsatte gå ner till de andra i köket. De stod fortfarande och skrattade åt att Niall var dränkt i mjölk. Det såg ut som om han hade kissat på sig.
Jag hörde snabba steg i trappan och antog att han hade gått ner. Jag drog en djup suck och öppnade datorn igen.
Justin satt och fibblade med sin iPhone. Katies lilla lurviga hund, Mary, hade hoppat upp på sängen brevid mig och jag tog upp henne i mitt knä och började klappa hennes lurviga päls.
- Nära ögat, suckade jag.
- Vem var det? Louis? frågade Justin.
- Mm, i samma band som Harry, sa jag och log.
- Hur är det med Harry?
- Bra, tror jag. Han har inte varit sig själv på sistone... Han är alltid tyst och undviker mig, sa jag.
- Är du seriös?! Vet du inte varför?! utbrast han.
- Nej, vadå?! sa jag nyfiket.
Jag hörde Scooters röst i bakgrunden och Justin vände sin blick mot honom.
- Abi, jag måste gå nu! Förlåt, repetioner inför ikväll. Ska uppträda på O2 arenan, sa han.
- Neeej! Snälla stanna? sa jag och försökte göra hans puppy dog face. Du måste berätta!
- Haha, bra försök. Nej, men jag måste verkligen gå, sa han.
- Justin Drew Bieber! Jag är otroligt besviken på dig! sa jag och försökte härma mamma när hon skällde på honom.
- Börja inte, suckade han och jag skrattade.
- Ses Justin... Beaver! flinade jag och stängde av snabbt.
Jag visste att han alltid blev så sur när jag sa det så jag gjorde alltid det. Vad är meningen att vara lillasyster om man inte irriterar sin storebror?
Jag reste mig upp och började gå mot dörren. Snabba steg som sprang ifrån rummet. Jag orkade inte bry mig och fortsatte gå ner till de andra i köket. De stod fortfarande och skrattade åt att Niall var dränkt i mjölk. Det såg ut som om han hade kissat på sig.
De visade mig videon och jag kunde inte låta bli från att brista ut i skratt. Niall var definitivt den mest klumpiga personen jag någonsin träffat! Förutom Haley såklart... Hon tar sönder saker hela tiden.
Jag undrade var Justin var på väg att säga om Harry. Jag gav mig själv ett mentalt meddelande att jag måste komma ihåg att ringa honom imorgon. Men de tankarna flög iväg när repetitionerna började nästa dag.
Cheryl tränade mig stenhårt och min hjärna blev nästan överarbetad av låttexten och danssteg. För att öka min kondition och för att höja min prestationsförmåga så gymmade jag varannan dag. Liam och Harry hängde på då och då, men Harry var en riktig latmask så han pratade mest bara...
Veckan flög förbi och det var dagen innan första finalen. Klockan var 9 på morgonen, men jag hade varit uppe sen sju och tränat in dansstegen extra mycket. Det var generalrepetition och vi gick igenom låten flera gånger. Cher, killarna och Aiden satt i publiken som "moraliskt stöd", som dem sa själva.
Cheryl hade valt låten 'So What' med Pink till mig, för hon tyckte att jag passade bra med en lite mer rockig låt.
Mina nerver började ta över och jag hoppades att det skulle gå bra imorgon...
Hope u like! KOMMENTERA! :D
Förlåt!
Men jag orkar verkligen inte skriva något idag! Så ledsen, men jag är död.... :'(
Okej, inte på riktigt men aa... ;)
/Madde
Om updaten denna helgen..
Jag (Madde) har varit med kompisar hela helgen och inte haft tid att uppdatera, tyvärr!
Chapter 12 kommer förmodligen imorgon kväll. Kolla in då!
/Madde
Älsklingar...
Chapter 12 kommer förmodligen imorgon kväll. Kolla in då!
/Madde
Älsklingar...
Someone Like You, Chapter 11 - Moving in.
Previously: De här två veckorna skulle bli galet roliga. Redan den kvällen så hade Louis och Harry kastat i Zayn i poolen. Han låg och sov. Det ville såklart inte Harry och Louis. (-.-) Undrar om jag vågar somna efter det...
- Tänk. Vi är deltagare i Stor Britanniens största sångtävling, och jag skulle inte ha kunnat tänka mig andra personer att dela det här med, sa Cher.
Vi skrattade åt Louis och hans roligheter. De här månaderna framöver skulle bli grymma!
"Åååh va söta!" hörde jag Cher's röst långt borta.
Katie?
"Men herregud! Vad jobbiga ni är!" sa en sur Harry.
Harry fräser inte...? Harry är en av dem snällaste personerna jag känner! Vad kan göra honom så sur..?
"Åååh va söta!" sa Cher igen.
Jag öppnade sakta mina ögon och försökte vrida på mig, men något var i vägen. Zayns arm låg tätt om mig. Jag kunde inte låta bli att le.
- Hon är vaken! utbrast en skrämd Cher och kastade iväg Katies mobil.
Hans ena öga öppnades sakta. När han fick syn på mig så log han svagt.
- Hey you, mumlade han.
Jag stönade och la mig ner i Zayns knä igen, jag somnade direkt igen. Tre timmar senare vaknade jag av att någon petade på mig.
- Mmm, mumlade jag.
Jag slog upp ögonen och såg att jag hade en filt över mig och var ihopkrupen i Zayns armar. Jag tog mig försiktigt ur hans famn och och började väcka honom sakta. Då flög Louis på honom och Zayn skrek ett skärrat skrik.
- Vafan Lou! suckade han och försökte andas vanligt.
Jag rynkade ögonbrynen och såg på Louis. Visst, Zayn var en sjusovare, men ingen borde bli uppväckt på det sättet.. Jag flyttade min blick till Zayn och jag smekte hans kind med min tumme. Hans ansikte var felfritt även om han hade sovit i en bil i en halv dag. Mitt hår måste stå åt alla håll och kanter just nu... Hemsk tanke!
- FRAMME! skrek Cher glatt och flög ut ur bilen.
Vi andra gick efter och framför oss stod ett gigantiskt hus, eller mer åt palats hållet egentligen... Om det var så här fint på utsidan, kunde jag inte vänta att få se insidan! De andra bilarna var redan här och de andra tävlande stod och kollade förväntansfullt upp mot huset. (palatset)
.JPG)
Vi tog våra väskor och ett kamera-team kom i en svart skåpbil. Just det, de ska filma oss 24/7 från och med. Känns nästan lite som Big Brother. Dermot O'Leary kom ut från huset och alla började jubla.
- Välkomna till vecka ett i X Factor 2010! sa han och log.
Vi jublade ännu mer.
- Ni delar ert rum med en eller två personer. Om man inte vill dela med någon så får man ett eget rum. Välkomna in i huset! sa han och flyttade sig åt sidan.
Men det var lika bra det, för alla sprang in i huset. Om han inte hade flyttat sig så skulle han ligga på marken platt som en pannkaka, med fotavtryck i ansiktet. Jag tog Cher's hand och vi sprang in i huset och uppför den massiva trä trappan. Vi tog första bästa rum, och till vår stora tur fick vi det största rummet i huset. Jag delade rum med Cher och Katie. Vi packade upp våra grejer och jag bytte om till bättre kläder. Jag bytte om till ett vitt linne, ett par denim shorts och ett par svarta ballerinor.
Imorgon började allvaret. Cheryl hade meddelat oss att hon skulle träna oss så mycket denna vecka att vi aldrig skulle vilja sjunga mer. Haley och Chelsea hade meddelat att hela skolan höll tummarna för mig, och att de var ännu mer populära nu eftersom de kände mig. Jag hade börjat få mer och mer fans. Varje gång jag gick ut för att köpa något eller bara gå så kom det fram personer till mig som ville ta kort och få autografer. Paparazzis följde efter mig överallt vilket var väldigt irriterande.
Det var en udda känsla. Att veta att någon tycker du är bäst i hela världen, att man är vill vara lika perfekt som den personen. Jag var ett stort fan av Taylor Swift, jag avgudade henne!
Senare den kvällen så satt jag, Cher, Katie, Aiden och killarna i vårt rum och vi snackade om allt möjligt. Jag satt i Zayns knä och han höll på med mitt hår. Ända sen jag och Zayn blev ihop så har Harry försökt att undvika mig. Jag fattade inte varför. Vi var bästa vänner, han visste min hemlighet, men ändå så försöker han spendera så lite tid som möjligt med mig! Jag förstår mig verkligen inte på honom.
- Ehum... Harry, kan vi prata lite? frågade jag lågt.
Han nickade och jag pustade ut. Tänk om han hade sagt nej...
- Harry, varför har du undvikit mig den senaste veckan? Vi är bästa vänner, suckade jag.
Jag höjde ena ögonbrynet, och han kollade äntligen upp i mina ögon. Jag såg att han ljög, men jag valde att inte gå in på ämnet eftersom det verkade genant för honom.
- Okej, så vi är okej? frågade jag osäkert.
Skrattandes åt våra nya smeknamn gick vi in i huset igen.
FÖRLÅT FÖR DEN HEMSKT DÅLIGA UPPDATERINGEN!!! Det har stått still i mitt huvud... Hoppas att alla är ok med att jag inte berättade veckorna eftersom jag inte visste vad som skulle hända, inget speciellt hände förutom att Zayn och Abigail blev ihop?!
Hmm.. vad ska vi kalla dem...? Zabigail kanske...? Haha Kommentera! :D
Vi grillade även marshmallows över brasan ute på deras uteplats.
Jag huttrade till i min tunna cardigan, så Zayn gestade att jag skulle komma och sitta i hans knä. Jag gosade ner mig i hans famn och han svepte en filt över oss.
- Tänk. Vi är deltagare i Stor Britanniens största sångtävling, och jag skulle inte ha kunnat tänka mig andra personer att dela det här med, sa Cher.
- Aww! utbrast jag och kramade henne.
- Aaawww! Va gullig du är Cher! sa Louis med en tjejig röst och kramade om oss hårt.
Vi skrattade åt Louis och hans roligheter. De här månaderna framöver skulle bli grymma!
Abigail's perpektiv:
Precis som jag hade trott. Dessa veckor hade varit de bästa i mitt liv. Jag hade fått vänner för livet!
Jag och Zayn var nu officiellt ett par. Han var helt underbar!
Nu var vi på väg till London och det stora X Factor huset. Bilar hade hämtat oss klockan fem på morgonen. Chaufförerna lastade in våra väskor och vi andra satte oss i baksätet. Jag satte mig bredvid Zayn längst bak och gosade mig upp i hans knä och somnade...
"Åååh va söta!" hörde jag Cher's röst långt borta.
"Vi måste ta kort!" hördes Katie's röst.
Katie?
"Men herregud! Vad jobbiga ni är!" sa en sur Harry.
"Ta fram din mobil Katie" sa Cher och ignorerade Harrys kommentar.
Harry fräser inte...? Harry är en av dem snällaste personerna jag känner! Vad kan göra honom så sur..?
Jag hade ingen aning om vad som hände, men jag hörde halvt. Men inte kom jag ihåg att Katie satt i bilen...?
"Åååh va söta!" sa Cher igen.
Jag öppnade sakta mina ögon och försökte vrida på mig, men något var i vägen. Zayns arm låg tätt om mig. Jag kunde inte låta bli att le.
- Hon är vaken! utbrast en skrämd Cher och kastade iväg Katies mobil.
- Hey! skrek Katie och slängde sig efter den.
- Det är lungt, jag hörde allt, sa jag med en hes röst.
- Vad händer med min mobil då? Cher du får köpa en ny till mig! morrade hon och skannade den efter repor.
- Mmhmm, mumlade Zayn.
Hans ena öga öppnades sakta. När han fick syn på mig så log han svagt.
- Hey you, mumlade han.
- God morgon, sa jag och kysste honom långsamt.
- Aaaw! utbrast Cher och Katie samtidigt.
- När åkte du med oss Katie? frågade jag.
- Den stannade och hämtade upp mig klockan halv sju, för en halv timme sen, sa hon och log. Ni sov då.
- Hur mycket är klockan? frågade en sömnig Zayn.
- Åtta, svarade Louis.
Jag stönade och la mig ner i Zayns knä igen, jag somnade direkt igen. Tre timmar senare vaknade jag av att någon petade på mig.
- Mmm, mumlade jag.
- Vi är framme snart! Vakna, hörde jag Chers glada röst.
Jag slog upp ögonen och såg att jag hade en filt över mig och var ihopkrupen i Zayns armar. Jag tog mig försiktigt ur hans famn och och började väcka honom sakta. Då flög Louis på honom och Zayn skrek ett skärrat skrik.
- Vafan Lou! suckade han och försökte andas vanligt.
- Vi är snart framme bro. Man kan inte sova då! sa Louis till sitt försvar. Det är det enda sättet att få upp honom, tillade han i mitt öra.
Jag rynkade ögonbrynen och såg på Louis. Visst, Zayn var en sjusovare, men ingen borde bli uppväckt på det sättet.. Jag flyttade min blick till Zayn och jag smekte hans kind med min tumme. Hans ansikte var felfritt även om han hade sovit i en bil i en halv dag. Mitt hår måste stå åt alla håll och kanter just nu... Hemsk tanke!
- FRAMME! skrek Cher glatt och flög ut ur bilen.
Vi andra gick efter och framför oss stod ett gigantiskt hus, eller mer åt palats hållet egentligen... Om det var så här fint på utsidan, kunde jag inte vänta att få se insidan! De andra bilarna var redan här och de andra tävlande stod och kollade förväntansfullt upp mot huset. (palatset)
Vi tog våra väskor och ett kamera-team kom i en svart skåpbil. Just det, de ska filma oss 24/7 från och med. Känns nästan lite som Big Brother. Dermot O'Leary kom ut från huset och alla började jubla.
- Välkomna till vecka ett i X Factor 2010! sa han och log.
Vi jublade ännu mer.
- Ni delar ert rum med en eller två personer. Om man inte vill dela med någon så får man ett eget rum. Välkomna in i huset! sa han och flyttade sig åt sidan.
Men det var lika bra det, för alla sprang in i huset. Om han inte hade flyttat sig så skulle han ligga på marken platt som en pannkaka, med fotavtryck i ansiktet. Jag tog Cher's hand och vi sprang in i huset och uppför den massiva trä trappan. Vi tog första bästa rum, och till vår stora tur fick vi det största rummet i huset. Jag delade rum med Cher och Katie. Vi packade upp våra grejer och jag bytte om till bättre kläder. Jag bytte om till ett vitt linne, ett par denim shorts och ett par svarta ballerinor.
Imorgon började allvaret. Cheryl hade meddelat oss att hon skulle träna oss så mycket denna vecka att vi aldrig skulle vilja sjunga mer. Haley och Chelsea hade meddelat att hela skolan höll tummarna för mig, och att de var ännu mer populära nu eftersom de kände mig. Jag hade börjat få mer och mer fans. Varje gång jag gick ut för att köpa något eller bara gå så kom det fram personer till mig som ville ta kort och få autografer. Paparazzis följde efter mig överallt vilket var väldigt irriterande.
Det var en udda känsla. Att veta att någon tycker du är bäst i hela världen, att man är vill vara lika perfekt som den personen. Jag var ett stort fan av Taylor Swift, jag avgudade henne!
Fast killarna hade än så länge mest fans. Tjejer följde efter dom överallt, de skrek och grät. Jag och Zayn hade valt att hålla vårt förhållande hemligt för att inte få så mycket media uppmärksamhet. Fast mitt verkliga skäl var att om tjejerna kommer sluta rösta eftersom jag är ihop med deras "kille". Men det kan jag ju inte säga till honom...
Senare den kvällen så satt jag, Cher, Katie, Aiden och killarna i vårt rum och vi snackade om allt möjligt. Jag satt i Zayns knä och han höll på med mitt hår. Ända sen jag och Zayn blev ihop så har Harry försökt att undvika mig. Jag fattade inte varför. Vi var bästa vänner, han visste min hemlighet, men ändå så försöker han spendera så lite tid som möjligt med mig! Jag förstår mig verkligen inte på honom.
Just nu satt han i ett hörn och sms:ade. Han mötte min blick och jag ställde mig upp.
- Ehum... Harry, kan vi prata lite? frågade jag lågt.
Han nickade och jag pustade ut. Tänk om han hade sagt nej...
Vi gick ut till trädgården och satte oss ner på en bänk. Han ville inte möte min blick utan kollade envist ner i marken. En envis åsna, det är vad han är! Inte bokstavligen... okej glöm åsna, han är bara envis. Pffsh!
- Harry, varför har du undvikit mig den senaste veckan? Vi är bästa vänner, suckade jag.
- Det har jag ju inte, sa han lågt.
- Har du ju! Varje gång jag har försökt att prata med dig så har du antingen sagt att du måste gå eller så har du
haft tur att någon ville dig något! utbrast jag. Har Justin gjort något? frågade jag lågt.
haft tur att någon ville dig något! utbrast jag. Har Justin gjort något? frågade jag lågt.
- Nej! var han snabb med att säga. Jag bara... jag... har inte mått så bra, sa han undvikande.
Jag höjde ena ögonbrynet, och han kollade äntligen upp i mina ögon. Jag såg att han ljög, men jag valde att inte gå in på ämnet eftersom det verkade genant för honom.
- Okej, så vi är okej? frågade jag osäkert.
- Såklart Abi-Pie! log han och kramade mig.
- Abi-Pie? Då får du vara Hazza-Boo, flinade jag.
- Mer än gärna, sa han och la sin arm om min axel.
Skrattandes åt våra nya smeknamn gick vi in i huset igen.
FÖRLÅT FÖR DEN HEMSKT DÅLIGA UPPDATERINGEN!!! Det har stått still i mitt huvud... Hoppas att alla är ok med att jag inte berättade veckorna eftersom jag inte visste vad som skulle hända, inget speciellt hände förutom att Zayn och Abigail blev ihop?!
Hmm.. vad ska vi kalla dem...? Zabigail kanske...? Haha Kommentera! :D
Chapter 11...
Kommer imorn! PROMISE!
Håll ut! Love you readers!
/Madde
HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!
Tjena! Guess who? CLAAAARRRAAAA! I'm back och nu ska det bli bra uppdatering, stackars madde som skrivit helt för sig själv! aja lovar att börja skriva så fort jag kan börja skriva ett nytt kapitel! Hörs undebara läsare :*
/// CCCCCLLLLLAAAARRRRRA
Brist på ideér!
Som rubriken säger. Jag har ingen aning om vad som kommer hända nu i Cheshire med dem. Men om jag hoppar fram till X Factor tävlingen igen, gör det något för er då? :)
Det kommer intevar speciellt bra uppdatering denna vecka från min sida. För jag har prov och läxor... men aa, något kapitel kommer lite då och då ;)
/Maddee
