Solens första strålar sken in genom Jace Styles' mörka gardiner. Hennes huvud vändes snabbt bort från fönstret och det starka ljuset. Kisande såg hon ut över sitt rum och kände knappt igen sig; hon var så van att se sitt rum i totalt mörker. I vanliga fall låg kläder blandat med tidningar och böcker utspritt över det vanligtvis mörka trägolvet, men hon var igår tvungen att slänga in allt i sin garderob då det där nu låg två sovande tjejer på varsin madrass. 

Saoirse och Fleah hade igår plingat på hemma hos henne, med pizzakartonger och glass. De hade bjudit in sig till en sova-över-kväll.

Senast Jace deltagit i en tjejkväll var för två år sedan och hon hade undvikit dem sen dess. Hon undrade vad som egentligen var tråkigast: litteraturkursen eller 'sleepovers' för ärligt talat kunde hon inte svaret. Anledningen till varför hon tackade ja denna gång var maten som blev upptryckt i hennes ansikte. Hennes kärlek till mat sken igenom dagligen, en egenskap som hon troligtvis ärvt från sin mor.

 

 

De hade tittat på tjejfilmer och pratat om livet, med små avbrott när den nya superpopulära tv-serien tog över konversationen. Fleah hade mestadels gnällt om sitt icke existerande kärleksliv och spenderat en halvtimme med att beskriva sin ideala pojkvän. 

Känslor och dramatik var det mest ointressanta man skulle kunna tala om och Jace förstod sig inte på det, men gjorde inga ansatser till ens att försöka.

 

Trots morgonstrålarna hade Jace varit vaken sedan en timme tillbaka. Hur mycket hon än ville ha förmågan att kunna sova till klockan tre på dagen, var det omöjligt. Hennes inbyggda mat-och-sov-klocka fick henne att vakna klockan sju varje morgon. Dock var det inget hon valde att klaga på (tillskillnad från allt annat); de tysta morgontimmarna höll låg henne nära till hjärtat då helvetet var löst de övriga timmarna på dygnet.

 

Helvetet: hennes familj.

 

Klockan tio blev det liv i huset så hon hade ytterligare några timmar för sig själv. Denna morgon hade hon spenderat vid sin nya kemibok hon fick låna av sin kemiprofessor. Jace fingrade på pärmen och lade försiktigt ner den i sin väska. Ingen i hennes familj kunde få veta att hon i hemlighet studerade extra kemi. Det skulle förstöra hennes image som en lat, oansvarig elev! 

 

Rastlösheten tog över Jaces kropp och hon suckade djupt. Fleah var det ingen idé att väcka då hon inte var väckbar fram till klockan tolv, då kunde man kanske försöka. Saoirse var en annan femma. Henne kunde man väcka mitt i natten och hon skulle inte bli sur eller arg. Jace bestämde sig själviskt för att väcka henne. Hon klev försiktigt över de sovande kropparna och undvek att trampa på väskor och dylikt som låg utspridda över golvet.

Som om Saoirse hade hört hennes tankar, stirrade den blonda irländskan till och sträckte sömndrucket på sig. Hennes blå trötta ögon hittade Jaces.

 

"I don't know about you, but I'm in need of some Earl Grey," viskade Jace och Saoirse nickade stort. Tillsammans begav de sig ner till köket. Den stora trätrappan var sval mot deras fötter och Saoirse drog sömnigt fingrarna genom hennes tilltufsade blonda hår.

"Did you actually study chemistry all morning?" frågade Saoirse när de nått köket och Jace ryckte på axlarna.

"Well. I'm behind so... I had some catching up to do." ljög Jace och satte sig vid köksön.

 

En lögn, och det visste Saoirse också, men Jace var inte sugen på förklaringar så här tidigt på morgonen. Eller... aldrig.

 

"That book's for advanced pupils. You're not slacking," påpekade Saoirse än och satte på vattenkranen. "I'm not going to push the subject." Hon frös till plötsligt och iakttogs, ovetande, av Jace. Irländskans axlar var spända i en onaturlig position och hon bet sin undre läpp.

"Well, no I'm not slacking. Chemistry is my pressure point," medgav Jace och tog fram tepåsarna. "Um... I can tell you're desperate to talk about... something. Do tell."

"Is it that obvious? But then again I would be surprised if you didn't notice," fnös Saoirse och lade armarna i kors. "I just... Joshua and I. Don't get me wrong! I love him very much, but... I don't know."

"Honestly, I don't think you want to hear my opinion on your... relationship, but boredom is pretty evident. Hm, what do they usually say...? Oh right! What does your heart tell you, Saoirse Horan?"

"Wow. You're bursting with knowlegde Miss Styles."

"I've been watching Dr. Phil. It's quite entertaining to be honest."

"Tea?" frågade Saoirse skrattandes och räckte Jace koppen. 

"Yes please."

Tillsammans drack de sitt te i tystnad, prat var aldrig obligatoriskt, ännu en anledning till varför de njöt så mycket av varandras sällskap.

Dock förstördes deras stund av lugn när ett högt skrik bröt ut från ovanvåningen. Tjejernas ögon mötte varandra samtidigt och de ställde ned tekopparna på köksön i sin hast för att sedan skynda sig upp för trapporna. 

När Jace hörde sin lillasyster, Nova, yttra en sträng av svordomar himlade Jace med ögonen. Detta innebar att Fletcher, Jaces käre lillebror och Novas tvillingbror, hade gjort något.

Mycket riktigt.

 

När de kom upp till Novas rum tog det några sekunder innan de förstod vad som hänt. Jace var den första som reagerade; med ett högljutt skratt.

 

För någon vecka sedan bestämde sig Nova att spela ett spratt på sin tvillingbror och hällde citronjuice blandat med senap i hans splitternya Nike-skor som han tjatat om i flera månader. Jace var nära på att krama sin lillasyster när hon hörde händelsen, men ångrade sig snabbt när hennes föräldrar anklagade Jace själv. Det var inte en hemlighet att hon var klanens ohotade prank-mästare, men den titeln förde med sig anklagningar och påhopp. 

Men Fletchers hämnd på Nova var... Färgglad. Bokstavligt talat. Han hade, under hennes sömn, slingat hennes hår i regnbågens alla färger. Hennes mörkbruna hår syntes nästan inte då lila, rosa, blått, rött och grönt klädde hennes midjelånga hår. Fletcher hade aldrig varit pricksäker, därför kudden och den övre delen av Novas säng klätt i färg.

 

"I'm going to cut his fucking balls off!" röt Nova mordiskt och begav sig med bestämda steg iväg mot Fletchers rum på fjärde väningen i deras villa.

"Language!" ropade Saoirse efter henne.

 

Systrarna himlade med ögonen i synk, något som Saoirse lyckligtvis missade.

 

**

 

Vårlovet stod högst upp på listan för alla elever på privatskolan Royal Huntingon Academy of London som barnen till One Direction gick på. Men för att kunna ta sitt välförtjänta lov var studenterna tvungna att ta sig igenom fredagslektionerna som pågick. För Jace och hennes årskurs skulle fredagen spenderas på en dagsutflykt till William Shakespeare's hemstad; Stratford-Upon-Avon. 

Varför, varför, varför hade hon valt litteraturkursen? Hon hade inget intresse av en man som skrev pjäser och sonetter för flera hundra år sedan. Vad hade det för relevans i det åh så kulturella samhället de levde i idag?

 Hon hade såklart haft denna diskussion ett tjugotal gånger innan med flera olika personer. De alla svarade bestört: 'Men det är ju Shakespeare, en utav Storbritanniens nationalklenoder!'

Varför uppmärksammade ingen, till exempel, Rosalind Franklin? En brittisk fysiker som var känd för sin forskning om DNA-uppbyggnad, molekyler och kristaller.

 

En god vän till klanen, Aidan Sewersby, var nog den enda som höll med henne om Shakespeare. Han råkade också vara personen som höll Jace och Alec från att strypa varandra varenda chans de fick, men också god vän till båda parterna. Något fienderna inte uppskattade speciellt mycket. Dock kunde Jace medge att han var Alec's bästa vän och hade varit sedan blöjor; de var nästintill bröder, men Jace höll honom för sig själv så ofta hon fick chancen.

Aidan härstammade från Irland precis som Saoirse och hans specialiteter var konst, ärlighet, svordomar och artistiska ting. Raka motsatsen till Alec, men trots det uppskattade de varandras sällskap. Trots att bredvid Alec var han inte någon tjejerna lade märke till med sitt långa lockiga hår och gängliga kroppsbyggnad. Det var då ingenting han brydde sig om. 

 

"You've been staring at me for the past five minutes," mumlade Aidan tyst. "If I didn't know you, I'd believe you were interested, but you're... you."

"I would never go for curly haired, Irish lads." viskade jag tillbaks.

 

Han lade huvudet på sned och flinade lurigt. Jace himlade med ögonen och rufsade till hans mörka hår. Tilltufsningen gjorde inte så stor nytta i hans toviga fågelbo till hår.

 

"Wanna get out of here?" frågade Aidan och väntade inte på Jaces svar utan drog med henne bort från resten av klassen som stod och lyssnade på den uråldriga guiden. Inte för att Jace brydde sig, hon ville bort från idiotin. Aidan ögnade igenom området och beslöt sig för att dra med sig Jace till en gräsbevuxen slätt cirka hundra meter från resten av gruppen.

De slog sig ner och andades ut.

 

Det höga gräset gungade med vindens rörelser och man kunde höra en svag röst långt borta som tillhörde guiden. Allt annat var tyst. Jace drog ett djupt andetag och kände hur hon blev lugnare innan hon kände det där bekanta suget.

 

"Do you have any cigarettes on you?" frågade Jace och avbröt tystnaden. "The amount of idiocy I'm surrounded by every day is taking its toll on me. Did I mention it's terrible for my iQ?"

"Cigarettes? I thought you had quit that bullshit."

"My brain naturally craves three things; nicotine, food and brain work."

"Normal brains crave food, sleep, water and sex."

"How dull."

"What's dull?" hörde hon en röst säga bakom henne. Hon behövde inte ens titta då hon märkte att det var Alec.

 

Han slog sig ner bredvid Aidan medan hans ögon fladdrade mellan sin bästa vän och Jace. Dagen till ära klädde ett extra stort flin hans läppar, något som irriterade Jace extra mycket. Hur i hela världen de lyckades hamna i samma klasser var ett dilemma Jace frågade sig dagligen. Och varför i hela världen flinade han åt hennes håll var en annan tanke som slog henne när hon hans vita tandrad bländade hennes syn.

Jace himlade med ögonen och vände sitt huvud från honom.

 

"Why did you leave me there man?" frågade Alec och tittade på Aidan. "And why did you bring the wicked witch?"

 

Irländaren skakade på axlarna som svar.

 

Aidan var.... Speciell. Han befann sig alltid i sin egna lilla bubbla. En bubbla som var ogenomtränglig om man inte hette Alec Tomlinson, eller Jace i vissa fall. Han förde en hand genom sitt lockiga långa hår och drog upp en tuss gräs med den andra näven. I en hastig rörelse satte han sig upp och betraktade gräset med fascinerade ögon.

 

"Grass is so incredibly green. I can never get the right color when drawing it," sa Aidan och tittade noggrant på strået.

"Speaking of grass," sa Alec glatt. "Well, not actual grass but close enough." Han drog fram ett cigarettpaket. "Cigs anyone?"

"I'm fine. I feel no need to ruin my breathing instruments," sa Aidan som fortfarande beundrade sin grästuss. Omedvetet var han den kraften som hindrade Jace från att hoppa på Alec och örfila bort hans flin.

"Well," inflikade Jace. "I see no reason why not, so hand one over."

"The witch smokes," flinade Alec och räckte fram paketet för henne att ta. "And here I thought you were as prude as it gets. You are full of surprises."

"Are you quite finished Shakespeare?" muttrade Jace med cigaretten hängandes i mungipan. "Pass me the lighter."

"I don't trust you around fire. You know what happened the last time..."

"First, it was an accident and second, it was George Payne's idea!" muttrade Jace och ryckte åt sig tändaren och tände cigaretten direkt.

 

Jace drog ett djupt bloss och kände hur nikotinet brände sin väg genom hennes lungor. Den familjära känslan förlamade hennes överstressade sinne en kort stund och spred ett lugn i hennes kropp. Hon andades ut långsamt och såg den vita röken sväva lätt kring dem. Detta hann hon repetera ett antal gånger innan, en bekant röst hördes bakom dem.

 

"What's going on here?!" röt professor Hammersmith, läraren som var ansvarig för denna utflykt. Hans ögonbryn var rynkade och ögonen utstrålade ren irritation.

"Um... Not much," sa Alec som snabbt hade fimpat sin cigarett och gömt den bakom ryggen.

"No? To me it looks like you're skipping class to smoke. Is that correct?"

"Obviously." muttrade Jace lågt.

"What was that?" frågade professor och tittade på henne med sina hökögon.

"The answer to your question, is yes.

"Okay then. May I ask why you two are even in each other's prescence?" frågade han och sneglade mellan Jace och Alec. "Have you finally put away the weapons? Can you finally spend a day together without killing each other?" fräste han och lade armarna i kors.

"Speaking of together," började Jace. "How's the boyfriend? Or should I say ex-boyfriend? Did you break up? Is that why you look like a walking corpse?"

"Jace, no..." väste Alec.

 

Men skadan var redan skedd.

 

Det finns ett ordspråk som lyder 'om blickar kunde döda'. Om detta var sant, skulle Jace varit mördad på alla sätt som går då Mr. Hammersmith tittade på henne med mord i sina lyriska ögon.

 

Oops.

 

** 

 

"I'm home!" ropade Faamia Styles när hon klev över tröskeln till sitt hushåll och möttes av sitt eko. Inte för att hon förväntat sig ett svar då klockan bara var ett på eftermiddagen och barnen inte skulle komma hem förrän om ytterligare några timmar. Fame hängde av sig sin Burberry-kappa och klev ur sina klackskor. Hon svor av lättnad när skorna kom av. Livet som chefsredaktör för Vogue var inte en dans på rosor. Det var inte klackskor heller för den delen...

Hon hade passerat 40 år men hade ännu inte bemästrat konsten att kunna gå felfritt i ett par klackskor. Posera kunde hon i helvetesinstrumenten, men hennes gång liknade mest en bajsnödig åsna.

Fame tittade sig i spegeln och upptäckte ett nytt sträck i sin panna. Barnens fel.

 

Hon suckade uppgivet och tassade in i den stora matsalen, som var en total röra. Precis som resten av deras villa. Skolböcker och dylikt låg utspritt över det stora mahogny-bordet och Fame suckade återigen. Hon lyckades skapa en liten fri yta som hon startade sin dator på.

Livet på kontoret blev för hektiskt för henne tillslut; hon krävde ensamhet eftersom hennes ensamvarg skrek och ylade när hon spenderat för mycket tid i sociala samband. Spår från hennes ungdom fanns kvar.

 

Med glasögonen högt upp på näsryggen började hon läsa mailen i hennes inkorg. Hon fastnade vid det översta som var från hennes assistent Rory.

 

 

Fame gav ifrån sig ett frustrerat stön och masserade sina tinningar.

 

"That's bad news alright.." mumlade hon och tänkte över alternativen men hann inte långt innan hon kände en varm andedräkt på sin hals, och familjära lockar kittlade hennes kind. Hon hoppade till och lät ifrån sig ett hest ski. "Harry? Ghandi, you scared the shit outta me you cunt!"

"My bad," flinade hennes man Harry Styles och kysste hennes axel försiktigt. "What are you doing home from work anyway?"

"I have to be socially active there, it just drains me of energy y'know." Hans läppar nådde en känslig punkt på hennes hals och hon blundade tillfälligt innan hon kom på mejlet framför henne "Babe, I really need to reply to this, then I'm finished for the day."

"Are you sure?" flinade Harry och hans läppar förflyttade sig smidigt uppåt. Hon andades belåtet och rös när han nådde punkten under hennes öra som var extra känsligt.

"Mhm," mumlade hon och reste sig snabbt upp vilket ledde till att hon i sin hast råkade tippa stolen så smällen ekade genom den stora matsalen. "Oops."

 

Han flinade så hans smilgropar var tydliga på hans kinder. Fame lät sina händer vandra till hans breda axlar och upp till hans kinder. Hon snuddade lätt vid hans ingjutningar i kinden och hennes läppar snuddade lätt vid hans. Hans armar sökte sig runt hennes midja och lyfte henne försiktigt från golvet. Hon lindade sina ben runt hans höfter, utan att deras läppar lämnade varandra. 

Tjugo år senare och hon var fortfarande lika nätt som sitt unga jag. Harrys starka armar bar henne till den stora soffan i sällskapsrummet intill matsalen. Dock hann de inte så långt innan Fames telefon började ringa högt från hallen.

Hon suckade irriterat och knuffade försiktigt Harry från sig. Snabbt skyndade hon sig till hallen och svarade.

 

"Fame-, I mean Faamia here," mumlade hon och möttes av barnens rektor Hammonds stämma. Hon lade sin panna i handflatan och lyssnade på honom. "What the fu-, I mean.. what has she done this time?" muttrade hon.