Everything About You, Chapter 12 - Admit It Already?!
Han ställde sig framför mig och kollade in i mina ögon.
- Will you, Faamia Patricia Malik, take my hand in marriage?
My ghandi...
Fri, friade han...?!
WHAT THE FUCK.
Faamia's perspektiv:
Jag stirrade med stora ögon på Logan...
Hade han just friat?
Nyp mig NU.
- Fame? This is real, we don't have to pinch you.
- Oh, muttrade jag.
Kunde jag ha en framtid med Logan? Skulle jag kunna spendera resten av mitt liv med honom?
Svaret var enkelt.
No fucking way.
Men jag visste att, om jag skulle säga nej, är det en enkel biljett till singel-town. Om jag sa ja, skulle jag ta en tripp till hemmafru-staden. En stad jag ej ville besöka...
Och även då mitt svar var glasklart, kunde jag inte öppna munnen för att säga något. Orden fastnade halvvägs och tynade bort i min hals.
Pappa kollade på mig med glittrande ögon.
Om det här var hans plan för att göra mig vuxen, var han helt psykist störd.
- Logan, började jag. It's not a good time right no-
- It's okay, avbröt han och kollade ner i golvet. I was foolish to think you were at the age to settle down.
Ser ni vad jag menar?! Han pratar så gammeldags att jag inte förstår vad han menar många gånger!
Jag var på gränsen till tårar när jag kollade in i hans sårade/besvikna/ledsna ögon. Hans isblåa ögon som jag hade varit det första jag förälskade mig med när jag träffade Logan.
- I'm really sorry, började jag.
- No. I'm the one who should sorry, sa Logan och log ansträngt. Because what I'm about to say is probably the most selfish thing I've ever said in my life. I love you, but I can't be with you if you have feelings for somebody else. But just know, at the end of the day I would always be by your side. No matter what.
Han älskade mig.. Jag förstod det, men vi hade aldrig sagt det högt till varandra. Därför rann det flera tårar nedför mina kinder medan han kysste min panna.
- I'm not breaking up with you, sa han. I'm just giving us well needed space. So long Faamia.
- Bye Logan, kraxade jag fram och med en sista blick lämnade han rummet.
Oh fuck. Vad har jag gjort?!
Jag flydde undan alla blickar och ut till trädet på tomten. Den gamla eken reste sig flera meter upp och jag hade alltid använt den som en flyktväg när jag ville undkomma familjen, eller när jag helt enkelt ville vara ensam.
Jag klättrade snabbt upp och satte mig på min gren och tårarna rann.
Ni vet att man brukar säga att tårar består av 1% vatten och 99% känslor. Det stämde in här.
Skulden som jag kände tyngde ner mig. Den drog mig neråt, det var som om dragningskraften ville dra mig ner i marken för att sedan ruttna i ett hål. Så mycket betydde jag för världen. Ghandi skulle inte ens bry sig om jag föll nedför en bro och sprack till döds.
Nej.
Egentligen förstod jag inte hur jag kunde lura Logan sådär. Egentligen var allting Harrys fel. Det var hans fel att jag var sexuellt frustrerad, att jag fick planerade mitt självmord så fort jag fick syn på hans perfekta ansikte, allt var hans fel!
Ja eller hur. Skyll ifrån dig bara...!
- Fame? hörde jag min mammas röst nedifrån. Can we talk?
- Leave me be, snyftade jag.
- It breaks my heart to see you cry babygirl. I can't soothe you from down here.
Jag övervägde att ignorera henne, men valde istället att klättra ner då jag ville bli tröstad. Jag hoppade nästan ner i hennes lugnande famn och grät ut på hennes axel.
Hon strök mig på huvudet och viskade att allting skulle bli bra.
Men nej... Det kändes som om allting var undergång. En undergång som aldrig tog slut.
Vad var fel med mig?! Jag blev aldrig deprimerad! Inte ens lite ledsen! Varför nu? Dagen innan min storasysters bröllop.
Min timing är BÄST.
- Why am I creating a mess wherever I go? frågade jag mamma.
- You can't fool yourself to believe you love someone, sa hon. That's not how it works.
- But I do. I love him. But I also love Harry...
Jag tittade snabbt upp.
Där sa jag det.
Hemligheten som jag hållt inne i flera år.
- I know love, sa mamma. Zayn told me right away. You know he can't keep secrets away from me.
- That wanker, muttrade jag.
- Feeling any better?
- Not really no. The guilt is still overwhelming me. I can't actually believe I let myself play him, but most importantly playing myself!
Med det gick jag med tunga steg in till huset igen och for upp till Zayn's rum.
Harry's perspektiv:
Han friade.. Logan friade! TIll Fame!
Harry kunde fortfarande inte tro det. Han kunde heller inte förstå den gnagande känslan i magen. Just den känslan kände han när han såg bilder på Miley och hennes killvänner i tidningar och på internet. Dock var den här gnagande känslan höjd till max.
Zayn iakttog Harry under hela akten. Faamias ögon rönkade alla släktingar i dörröppningen som om hon väntade sig att få se någon.
Zayn tog tag i min arm och drog med mig ut.
- What? frågade Harry förvirrat.
- Fame told me about that hand stunt you pulled a few nights ago, really Harry? Flirting with my sister, while you have a girlfriend?
Harry kollade generat ner i marken.
- Even though I hate to admit it, I have too. Your connection, is more than that. She needs you, just as much as you need her. She likes you, but hadn't had the guts to tell you for years! She's scared you might not feel the same, and your friendship is ruined. I don't want her to feel that heartbreak, which is why you have to choose. Miley, or Faamia? You can't have both.
Harry tittade chockat på hans vän. Zayns hasselnöts bruna ögon kollade med blandade känslor på honom. Även dock han inte ville tro att det var sant, sjönk orden in bit för bit och de stämde in så perfekt.
Han öppnade munnen för att prata, men allt som kom ut var en liten viskning som han knappt hörde själv som sa Fame.
Harry spärrade upp ögonen och ville inte förstå vad som just hänt.
- Miley, muttrade han och försvann in i huset.
Sorry för kortis! Men i nästa kapitel kommer bröllopet! SPOILER ALERT!!!!
Men jaaa, hoppas ni gillar lite sad shizz..
Kommenteraaaa! :D
Everything About You, Chapter 11 - What The Actual FUCK?
Allt jag visste nu, var att jag vände mig mot Harry, NEJ! You-know-who menar jag, att jag har starka känslor för två killar nu, att jag lekte med en utav dem medan jag älskade den andra. Jag antar att ni vet vem som är vem...
När blev mitt liv så extremt komplicerat...?
Åh, det var när Ghandi bestämde sig för att göra dig till Zayn Maliks syster.
Ett ord: ASDKJFHAKJGKAFJGHKLAFJDHLGADÖLGJÖLKGJALKSFGALKFJDLJFHJAL.
Faamia's perspektiv:
Dagen innan bröllopet var alltid den mest hektigaste. Många tror att det är själva bröllopet, men nej. För allting ska vara perfekt när man kommer och har "efterfest" (om man ens kan kalla det för det). Plus att kan ska ha på sig festkläder som man knappt kan röra sig i.
Låt oss säga att bröllopsveckor inte är mina favoriter... När jag gifter mig, ska det vara en enkel ceremoni, bom shackalack, klart.
Jag har redan planerat mitt bröllop.. Något är fel i mitt huvud idag. Fast mitt huvud är helt fucked up i vanliga fall också, så jaaa...
- Faamia! ropade pappa argt. Go get dressed now!
Jag suckade och försvann upp till mitt rum där mamma väntade.
Wow. Det enda jag kunde säga.... Min farmor skulle inte gilla denna sarin. Den var mörkt siris och hade ett ljust grönt blom mönster över hela. Själva "dräkten" var i två delar. En mini blus och en kjol.
Man kunde lätt säga att jag var ganska förälskad i den...
- Mom! utbrast jag. I love it!
- I knew you would, log mamma och drog in mig i en kram.
- Fame, can you toss the me... Oh, sorry for interrupting.
Vi drog ifrån och jag kollade irriterat på Harry som stod i dörröppningen. Irritationen släppte snabbt när jag såg hur hans ljust beiga t-shirt satt fastklistrad mot hans slimmade kropp. Hela han dröp av vatten, och jag antog att killarna hade haft ett vattenkrig på baksidan.
Det var en tradition inom vår familj, att alla ungdomar (killar dårå, eftersom kvinnorna inte får visa "the good stuff") hade vattenkrig dagen innan bröllopet. Som en sorts invigning för brudgummen Tacqueer.
Så därför kunde jag inte slita blicken ifrån Harrys mage som visade hans definerade magrutor.
Way to to Fame! Varför inte öppna munnen så börjar du dregla också?
Jag kanske borde göra det... Nej!
...
VARFÖR MÅSTE JAG TÄNKA SÅNA TANKAR?
Jävligt sexig...
Mammas och Harrys huvuden vändes mot mig. På mammas ett chockat uttryck och ett flinandes på Harrys.
Shiet, jag sa nog det där högt..
- Yes you did, muttrade mamma och försvann ut ur rummet medan hon mumlade något om "ungdomar nu för tiden".
- So, började han. You think I'm damn sexy?
- Pffsh! utbrast jag. I, th, no! But I suggest, you hop into the shower. You smell..
På vägen förbi mig och in till badrummet stötte han till mig och blötte ner min tröjärm.
- What was that good for?! utbrast jag.
Med ett flin stängde han dörren efter sig. Låset klickade till och jag la surt armarna i kors.
Fuck Harry.
Något du drömmer om att du gör varje natt..
Ew, ew, ew nej!
Jag torkade min svettiga panna med en tröjärm och kom genast ihåg att det var den blöta ärmen. Jag kollade försiktigt ner och såg sminkfläckar över den.
Mamma kommer dööööda mig.
Aja, det var roligt så länge det varade.
Kul att träffa er allihopa!
Går och gräver min grav nu. Kommer säkert få blåsor i händerna av grävandet. Jord kommer komma in i sprickorna så jag dör av infektion.
Men nej. Ingen bryr sig om lilla mig.
Förutom Harry Potter.. Han är alltid där för en. Precis som Nutella.
Åh, mina räddare i nöden.
Good ghandi...
Jag drog snabbt av mig sarin och satte på mig normala kläder. Som i mitt fall var en gammal jeanskjol, och en Marc Jacobs t-shirt.
När fick jag den...?
JAG ÄR INGET VANDRANDE USB-MINNE OKEJ?
Jag ryckte på axlarna och drog på mig den snabbt. På fötterna satt krambjörn tofflor. Jag hade ingen aning om vems de var, men de låg vid min säng så det måste betyda att jag ska ha på mig dem.
FUCK YEA.
Jag skuttade till vardagsrummet på den här våningen och hoppade ner i Zayns knä. Min farbror stirrade ogillande på mig. Eftersom jag ej var gift, fick jag inte "hålla på" med killar enligt honom.
Men hallå?
Som om jag skulle hålla på med min egen bror...?
Heh heh heh heh...... heh.................. heh.
Morden i Midsommer spelades på tv:n, men jag kunde inte bry mig mindre. Mina tankar hade sitt eget liv, skyll inte på mig. Jag tänkte på you-know-who's gröna ögon, på hur hans kropp syntes så väl genom hans tröja.
My ghandi.. Det är som om han planerar mitt självmord.
- Faamia! ropade pappa från nedervåningen.
- Coming, svarade jag och gick långsamt nedför trappen och in i vardagsrummet där han och mamma satt.
Good ghandi, vad har jag gjort nu?!
- Please have a seat, sa pappa allvarligt.
Långsamt gick jag och satte mig i fotöljen framför dem.
- We wanted to discuss your future, började pappa.
- Future? frågade jag. Why?
- I know you have this modeling thing right now, but think twenty years from now. When you have wrinkles and suddenly you don't make the cut anymore. No fashionhouse want you anymore, what are you going to do then?
Jag stirrade häpet på min fader.
Ooooh heeeeeeell to the NO!
- Are you kidding? flämtade jag. I have millions of pounds in my savings account, I'll get by. But thanks for your concern.
- Faamia, sit.
Jag satte mig ner igen och jag knöt mina nävar. Som jag sagt bubblade ilska runt i generna i Malik familjen.
- What if you spend it all? började pappa. What if you don't have any money left when you're twenty? What'll you do then?
- How come you're only asking me this? fräste jag. What about Zayn?
- I'm sure he can handle himself.
- Oh, and I can't?
Han himlade med ögonen och kollade irriterat på mig.
- Just because I'm a girl I can't handle myself? röt jag. Thank you for trusting me.
- Fame..-
- No! I'm sick of you treating me like a child! utbrast jag och ställde mig snabbt upp.
- Then you should stop behaving like one! morrade han. Your mom's paying the rent for you apartment!
- Because I'm not eighteen yet!
- She will stop paying if you won't attend school soon! We've stepped aside for a while, just to see if you would get it but clearly, you don't! You have to attend university! You need a real education!
Jag skrattade ironiskt.
- Oh, and you have all the answers right?! I don't even get a say in this?
- It's time for you to grow up Fame! You can't stay a teen forever!
- It's none of your fucking buisness, okay?! I bet you two haven't talked about this!
Mamma kollade ledset på mig och sedan ned på sina händer.
- Becoming an adult, is a part of life! Realize it Faamia!
- I can't if you're forcing me! Realize that!
Vid det här laget hade vårt gräl spridit sig i hela huset och flera släktingar vittnade scenen i dörröpnningen. En av dem var Logan.
- Can you two please stop! fräste mamma plötsligt. Your sister and your daughter's getting married tomorrow, and I won't let you guys ruin it by fighting!
- Dad hides cookies in his bathrobe! utbrast jag och pekade argt på honom för att avleda all uppmärksamhet från mig.
- That's why there's crumbs everywhere in the bedroom?! röt mamma och vände sig mot pappa.
- Don't turn this against me! sa pappa argt. Logan, could you please come here?
- Of course uncle, log Logan och ställde sig bredvid mig.
Pappa liknade ett russin, inte ett skrynkligt, men ett lila russin. Jag hade den effekten på honom. Alltså effekten att göra honom arg.
Hehehehe he heh hehh....
- I want to ask you something Fame, började Logan.
- Anything Flogan, muttrade jag.
Han ställde sig framför mig och kollade in i mina ögon.
- Will you, Faamia Patricia Malik, take my hand in marriage?
My ghandi...
Fri, friade han...?!
WHAT THE FUCK.
Okej, det här kapitlet blev inte alls lika bra som jag hade hoppats men aja...
DET VÄNTADE NI ER INTE VA? VA? VA? VA? VA? VA?!
Ska lilla Fame gifta sig?! :O Whuuuuuuut?!?!?!?
Förlåt för att jag är hemsk på att uppdatera, beror på att jag är lat... x( men nu ska jag duscha! Kommentera gärnaaaa :D
Everything About You, Chapter 10 - Jealous Much?
Jag satte på mitt bästa fejkleende och hälsade på de äldre. Jag hade inga problem med alla mina yngre kusiner, utan de gillade mig, det var dem äldre det var fel på.
- Fame, sa mamma plötsligt och log som ett barn på julafton. I have a surprise for you.
- What?! I love surprises! log jag och hon drog med mig in i vardagsrummet.
Personen vände sig om och jag stirrade på honom i chock.
- Logan?
Faamia's perspektiv:
Mamma log stort mot mig och väntade på min reaktion. OM jag ska vara helt ärlig, var jag lättad att Logan var här. Det betydde att jag och Logan skulle spendera mer tid tillsammans och Harry skulle försvinna ur mina tankegångar... Okej, det skulle han aldrig göra, men det var värt ett försök...
Efter vad som kändes flera timmar började jag sakta le av att se mannen som jag gillade så mycket stå framför mig. Han log och tog emot min kram. Jag ställde mig på tå för att nå upp till hans huvud. Han var inte lika lång som Harry, men inte kort heller.
Fast alla är långa som giraffer i min värld...
Mina ynka 1.60 m räcker inte någonstans..
Inte ens till högsta hyllan i en mataffär.
Jag hatar att vara så extremt kort!
- You knew about it all along? frågade jag Logan glatt.
- Yeah, your mom called me and asked if I wanted to meet you. Of course I couldn't say no.
Han slog ett leende bort mot mamma som fick vem som helst att vilja smälta bort i småbitar.
Show off...
- Faamia, could you and Logan please go to the grocery store and buy this, sa mamma och räckte mig en lista.
- Fine, muttrade jag och drog med mig Logan.
- Stop right there, avbröt min farmor mig. You can't walk around in those shorts! Go, get changed.
Jag himlade med ögonen och skyndade mig uppför trapporna.
Logan's perspektiv:
Han kollade efter henne när hon försvann upp på övervåningen. Han kunde inte glömma hennes tindrande leénde när hon fick syn på honom.
Hennes vackra ansikte chockade Logan varje gång han tittade på henne. Han må vara 16 år äldre än henne, men ändå är han helt fäst.
Deras familj hälsade på mig; glada/förvånade över att hon hade en man till pojkvän. Logan var förvånad att han ens var intresserad av henne när de först träffades. Han ville först inte göra photoshooten med henne eftersom hon var så pass mycket yngre.
Men han hade aldrig träffat någon människa med sån ljus syn på livet. Hon hade en gnista som inte många innefattade.
Logan log mot en av One Direction killarna, han med lockigt hår, som ignorerade honom. Han stod lutad mot väggen bredvid trappan i sina egna djupa tankar. När Fame's röst hördes från trappan kollade han genast upp och såg när hon struttade nedför trappen.
- Happy now? muttrade hon surt och snubblade på sitt skosnöre, och for in i Logans famn.
- Are you okay? flinade han.
- Yeah, mumlade hon. Let's go.
Hon började gå mot dörren och han vände sig mot killen igen. Han verkade inte märka att Logan tittade fundersamt på honom, utan var för upptagen med att kolla på Fame. Logan rynkade ögonbrynen och gick efter henne.
Då slog det honom.
Faamia's perspektiv:
Min farmor var sämst! Hon hade alltid hatat mig. Jag gillade den outfiten ju... *sad face* Jag kollade surt i spegeln och suckade. Zayns gamla jeans satt löst runt mina ben och min alldeles för stora t-shirt visade min bara axel och en del av min mage. För att vara lite mer "påklädd" satte jag på mig en tubhalsduk.
Jag rufsade till mitt hår och begav mig nedför trappan.
- I'm ready! ropade jag och kände hur jag föll.
Snabbt blev jag uppfångad av ett par starka armar som tillhörde Logan, och jag muttrade "Happy now" till min farmor som kollade nöjt på mig. Det var inte bara min familjs ögon på mig, utan ett par andra också. Ett par som brände hål i min nacke. Jag skruvade mig besvärat.
- Are you okay? flinade Logan och visade sin perfekta vita tandrad.
- Yeah, mumlade jag. Let's go.
Jag gick mot dörren och ställde mig på det första trappsteget utanför dörren. Högt uppe på himlen stod solen och jag kände genast hur jag blev varm. Varför tog jag så varma kläder? Varför har jag sånt oflyt hela tiden?
Varför? Varför? Varför?
- You coming? flinade jag åt Logan och han log ansträngt.
- Coming sweetheart, log han och tog min hand.
Eftersom Logan var en amerikan använde han bara amerikanska ord som sweetheart och darling. Inte som alla brittiska killar som använde babe, honey, love, osv.
Jag hade glömt hur bra hans hand passade in med min. Hur hans tumme alltid strök min hand. Hans sätt att få mig att känna mig både älskad och saknad.
JAG HATADE MINA KÄNSLOR.
JAG HATADE ALLTING.
VARFÖR KUNDE INTE JAG HA VARIT FÖDD I AFRIKA?
DÅ SKULLE JAG ALDRIG HA TRÄFFAT VARKEN HARRY ELLER LOGAN.
Jag kunde inte gilla två killar samtidigt... Jag fick inte.
Kamerablixtar avbröt mina tankar snabbt. Jag suckhängde snabbt med huvudet och Logan verkade märka det. Han visste hur mycket jag hatade paparazzis.
Eller....
Han visste allt om mig.
Allt.
Riktigt creepy ibland.
- How did they find us? muttrade jag lågt.
- Well, your brother is a fifth in a well known boy band. You're a famous model, so am I.
- You sound very academic. Have I told you before?
- Yes, log han.
När vi äntligen kom fram till affären som låg en kvart ifrån huset, kom jag på att jag hade glömt inköpslistan på Zayns byrå...
Jippie kayey mutherfucker...
... JAG MÅSTE SLUTA ANVÄNDA DEN MENINGEN...
**
Senare den kvällen, när middagen var över, (och när alla hemska släktingar dragit sig tillbaka) satt jag, familjen, Logan, Aaroosas familj och Harry ute på terrassen och bara pratade. Safaa satt och halvsov i Harry's knä, och jag kunde inte hjälpa från att tycka det var mega sött...
Only Ghandi knows why....
- Perrie's arriving tomorrow! sa Zayn lyckligt och lutade sig tillbaka.
Eftersom hon inte hade samma "ursprung" gillade våra släktingar inte henne heller speciellt mycket. Dock var jag helt besatt av henne. Hon var ju trots allt Perrie Edwards... Om jag var lesbisk skulle jag vara besatt av henne. Hon var ett av de vackraste föremålen på hela jorden. Okej, hon är inget föremål, men ändå...
Ni förstår vad jag menar.
Hoppas jag.
dot dot dot.
Plötsligt reste Logan på sig och jag dundrade i golvet. Han hade säkert sagt att han skulle resa på sig, men jag var ju för inne i mina tankar.. Way to go..
- I told you to get up, flinade Logan.
Sa ju det.. Typiskt jag.
- Yeah, uh, mumlade jag generat. It's the floors fault! It wanted to be hugged...? Or, um. Yeah...
- Last time I checked, floor's can't talk, sa Aaroosa och flinade.
- Well, this floor can! But I'm the only one who can hear it.. Cause floors seems to love me bitches!
- Faamia! utbrast mamma och kollade strängt på mig. No cussing.
Jag himlade med ögonen och lät Logan hjälpa mig upp på fötter innan han gick in i huset igen. En sval vindpust flög förbi och jag rös till med tanke på mina bara ben. Nu när farmor sov, passade jag på att utnyttja min sommargarderob.
mohahaaa...
Harry reste plötsligt på sig och försvann in även han. Jag fick en ond aning och tittade stint efter honom.
Harrys perspektiv:
Han kände Fames blick på honom när han försvann in till köket. Ärligt talat kände han att han skulle följa efter Logan, och mycket riktigt... Där stod han. Med armarna i kors och kollade på Harry med en uttryckslös blick.
Den yngre mannen skruvade besvärat på sig. Han var ju flera år äldre än Harry, en viss respekt fick man ha.
- Harry, började han. That's your name right?
- Yes, sa Harry lågt.
- I don't think we've properly met. I'm Logan.
Han fyrade av ett vinnande leende och de skakade hand. Stämningen i köket var stel och Harry visste att Logan knappast gick hit för att introducera sig själv.
- I just wanted to tell you that... I really like her, började Logan kyligt. I've seen you stare at her all day long. Just wanted to tell you that I wouldn't try something with her. Especially not 'cause you have a girlfriend. Just wanted to know we're on the same page.
- We are, muttrade Harry. I wouldn't get it on with Fame. She's like my sister.
Lögn
- Doesn't seem like it. I'll personally strangle you if you even lay a finger on her.
Harry svalde osäkert och undvek Logans intensiva blick.
Logan log oskyldigt och drog in honom i en kram. De drog genast ifrån när de hörde ett högt kras utanför dörren, och Fames röst säga "fuckedy fuck!"
Hennes bruna ögon stirrade på de två männen och hon la armarna i kors.
- Okay, I'm just gonna pretend I didn't hear that, muttrade hon och slängde en arg blick åt Logan's håll. But I don't want you to fight over me! Why can't my best friend and boyfriend get along? It works for Eleanor and Sutton. but for me? Nooo! I'm born unlucky, I'm a fucking black sheep!
- No, not at all, sa både Logan och Harry samtidigt.
De tittade föraktfullt på varandra. Fame suckade.
- See! If you lads could kill each other now, you would! Logan, come with me now!
Logan höll kvar sina ögon på Harry i några sekunder till, tills han förflyttade sig mot Fame istället. Han la en arm runt hennes midja, och kysste henne på kinden.
Ett sting av avundsjuka spred sig i Harrys mage. Han tryckte frustrerat iväg dem tankarna och gick ut till de andra.
Faamia's perspektiv:
- No Logan! viskade jag. We can't have sex here! If my parents busts us, they'll throw me off a cliff, and the funny things is; I'm not joking!
- Please, promise we'll be quiet, viskade han i mitt öra.
Jag hade faktiskt övervägt det när han först förslog det, men sedan kom jag ihåg att vi var i mina föräldrars hus. Med hela min släkt, som jag inte ville ge en till anledning att hata mig.
Hans läppar arbetade sig nedför min nacke och jag puttade försiktigt bort honom.
- I said no, viskade jag och kysste honom en sista gång.
- Fame, you're being very lame, flinade han.
- Oh ghandi. You're so boring Flogan...
- I'm so not!
- You so are! Good night.
- Good night darling.
Jag gick till rummet jag delade med Zayn och... you-know-who. Jo. Jag snodde det namnet från Harry Potter. Voldemort ni vet. Om ni inte är efterblivna och hatar Harry Potter så förstår ni det.
Men vad kan jag säga?
Once a Harry P fan. Always a Harry P fan.
Yeah...
Bara för att jag är cool.
För det är bara coola människor som gillar Harry Potter. För, Harry Potter är best hest.
Twilight; suck my not excisting dick.
OHJA, I WENT THERE.
Hating Twilight since forever, and very proud of it.
Jag satte snabbt på mig min sov tröja och gosade snabbt ner mig på min madrass. Zayns jämna andetag hördes. Den lilla pöjken som kan somna när som helst...
Mina tankar vandrade iväg till det jag vittnade i köket tidigare. Varför har jag ingen aning, men jag var arg på Logan för att han sa att Harry skulle lägga av. Jag ville att Harry skulle jaga efter mig... Vilket inte gör någon mening alls eftersom han ser mig som hans syster.
Så du trycker upp Gemma mot en vägg, och dina ögon fladdrar mellan hennes ögon och läppar? Mm, det tror jag på med.
(NOT)
Plötsligt kände jag hur en hand försiktigt greppade min egna. Mitt huvud vändes snabbt mot he-who-must-not-be-named och jag stirrade på honom.
Samma elektricitet som förut var tillbaka. Jag mötte hans klar gröna ögon och rös av hans lätta beröring. Jag vände huvudet uppåt igen och ryckte sedan genast ifrån min hand.
Allt jag visste nu, var att jag vände mig mot Harry, NEJ! You-know-who menar jag, att jag har starka känslor för två killar nu, att jag lekte med en utav dem medan jag älskade den andra. Jag antar att ni vet vem som är vem...
När blev mitt liv så extremt komplicerat...?
Åh, det var när Ghandi bestämde sig för att göra dig till Zayn Maliks syster.
Ett ord: ASDKJFHAKJGKAFJGHKLAFJDHLGADÖLGJÖLKGJALKSFGALKFJDLJFHJAL.
OKEJ, MINA LÄSARE ÄR DE MEST BESTHESTA/BEAUTIFUL/ADORABLE/BESTEST SOM FINNS. I <3 MY READERS ALOTT...
Okej, jag fick en kommentar från min läsare Linn som har lyckats varit med om en olycka... Först av allt; hur lyckades du? Jag vågar inte fråga hur det gick till, men det här kapitlet är dedikerat till dig iaf :)
Bara för att jag är sexyandyouknowit, men även för att jag är en snäll själ som hatar skolan som just börjat igen... -.-
PIZZA PÅ SKUULAN. Kommentera! :D
Everything About You, Chapter 9 - PLAN=SCREWED.
I turned to Doniya and she shrugged.
- Waliyha has a serious case of hormones in her body, she said.
Wow. I'd been home, how long? For less than an hour, and I'd already caused a riot with my little sister Waliyha. I sighed and wondered if there was a way to make my surroundings less dramatic. Cause that's what I was; drama.
Blergh
Faamia's perspektiv:
De följande dagarna flög förbi fort. Mest för att mamma satte oss ungdomar (vilket betyder jag, Zayn, Harry, Waliyha och Safaa) i arbetsläger (städläger, men det är ju typ samma sak juee). Inte i närheten som det hos faster Aaisha, men det var alltid hemskt att städa. (mycket paranteser, men YOLO)
Hemma bra, borta bäst.
Whoop. WHOOP.
Inte var det bättre att ha min irriterande kusin Saira, som kom idag, här heller. Hon bara klagade på att hon skulle bryta en av sina fejknaglar.
Jag kan bryta dem åt dig.
Wow, min hjärna har blivit agressiv...
Jag var för tillfället på skrubbgöra på gästtoaletten. Inte en ren upplevelse kan man säga... Jag drog en handskebeklädd hand över min svettiga panna och återgick till att skrubba fogarna. Mitt huvud spelade upp scenen om mig och Harry om och om igen. Jag tror min hjärna planerar min död...
- Faamia! ropade min mamma från nedervåningen.
- Yeah! ropade jag surt.
- Could you come down for a second?
Överlycklig att jag skulle slippa skrubba golvet i några minuter för att prata med mamma, skuttade jag nedför trappan och in i köket. De äldre kollade ogillande på mig. Mest på mina ben för att jag hade för tillfället bara på mig ett par shorts, som egentligen tillhörde Safaa. Måste säga att de var väldigt tajta...
Jag rättade till Zayns gamla skjorta som satt löst över min svettiga överkropp.
- Oh there you are Faamia, log mamma. Come with me.
- What, why? frågade jag.
Hon drog med mig ut till vardagsrummet och började prata lågt med mig.
- There are more people coming here than expected, sa hon. Not everyone could find a hotel, not when the Olymips are being held in London.
- Wait, people live here for the sake of the Olympics? Wow. Some people are addicted!
- Yes. So I have to ask you to move out from your room. Saira's family are staying in there.
Jag frös till och kollade med ögon stora som golfbollar på henne.
- You said what?! fräste jag och satte mina händer i sidorna. That bitch is not staying in my room!
- Fame, vädjade mamma. Please! Just this week! Plus, I think you'd rather live in Zayn's room. Just don't tell your relatives. Girls aren't supposed to sleep in the boys bedrooms.
Hon klappade mig på axel och trippade iväg. Det krävde all min styrka att inte vandalisera vardagsrummet. Visst, jag var glad över att få sova i Zayn's rum. Men vem sov inte där, om inte Harry fucking Styles.
Jag luktar något... Det luktar FAIL.
Vilket inte är helt fel eftersom det låter som Fame..
JAG HATAR MITT LIV. JAG HATAR MITT LIV. JAG HATAR MITT LIV.
Med knytna nävar gick jag upp och fortsatte skrubba golvet. Stackars fogar... De blev misshandlade eftersom jag tog ut all ilska på dem. Rena blev de i alla fall.
Mamma hade redan fixat iordning mitt rum när jag kom dit. Och med att fixat iordning menar jag att hon hade städat..
Hon hade städat mitt rum! VARFÖR HATAR UNIVERSUM MIG SÅ MYCKET?!
Nu skulle jag aldrig hitta något!
URGH!
Ilsket klampade jag in i Zayn's rum där jag såg att två madrasser låg, tätt tätt intill varandra. Jag morrade lågt och knäppte upp min skjorta som jag sedan slängde på golvet. Snabbt drog jag av mig de gula plasthandskarna när jag hörde att någon harklade sig vid dörröppningen.
Jag vände mig snabbt om, och mycket riktigt, vem stod där om inte Harry Styles.
Jag himlade med ögonen och la genast armarna i kors, i ett försök att dölja min nästan nakna överkropp.
- Do you mind?! fräste jag. I'm trying to get into the shower, and I don't want you to see my gumbo pot!
- Gumbo pot? flinade han. You could just say cat or something...-
- Shut up, and get out! utbrast jag och smällde igen dörren i hans ansikte.
När jag sedan stod i duschen kändes det som att all ilska rann av mig. Jag slappnade av och njöt av det skållheta vattnet. Jag snodde Zayn's schampoo och kände känslan av att vara ren när jag hade sjölt ur håret.
Jag stängde av och gosade in mig i Zayn's fluffiga morgonrock, som jag köpte till honom den här julen. Egentligen köpte jag den till mig själv, men glömde att det var julafton... Därför var den baby-lila med små hjärtan på. Han visste att jag hade glömt att köpa något, så han var snäll så vi delade på den.
Jag torkade håret med hårfönen och återvände till Zayns sovrum igen. Till min stora irritation satt Harry och Zayn där inne och skrattade åt något. Harrys skratt skickade rysningar längs min ryggrad och jag gav mig själv en mental höger.
- Okay, how am I supposed to get changed in here? frågade jag högt. I must ask you both to leave.
- Can't you just get changed here? I promise I won't peek, flinade han.
Det hördes klart och tydligt i hans röst att han inte var allvarlig, vilket resulterade i att Zayn slog honom halvhårt på axeln.
- Ow! utbrast Harry. I was just kidding!
- Hmm, sure you were, now leave! Both of you.
De himlade med ögonen och försvann ut ur sovrummet. Jag pustade ut och drog på mig underkläder under morgonrocken, innan jag lät den falla till golvet. Just i det ögonblicket öppnades dörren, och ett lockingt huvud syntes till. Jag lät ett litet skrik undkomma mina läppar och ryckte efter rocken som skydd.
- Harry! utbrast jag argt. I'm naked here!
- Sorry, just forgot my cell phone, flinade han och hämtade den.
Jag kollade surt på honom och han lämnade rummet. Jag snappade snabbt åt mig ett par shorts och en oversize jumper när dörren öppnades igen.
- HARRY! morrade jag. Naked here!
- I know, I forgot my... my...
- Your what?! You forgot your excuse to come and see me almost naked again? What would Miley say about that?
Hans leénde smälte bort och han försvann snabbt ut ur min syn. Jag suckade och stängde dörren.
Även fast jag ville må bättre av att ha vunnit ett argument med Harry, mådde jag bara sämre.
Han ville ju se mig naken.
Fame! Ni båda har relationer! Glöm det!
Men partypooper!
Jag suckade och drog snabbt på mig kläderna och skyndade mig nerför trappen. Nu hade tydligen ännu en familj kommit och jag var tvungen att hälsa på alla. Så klart visste alla vem jag var, jag menar, en kusin som är på varenda tidningsomslag i världen är svår att glömma.
HOST HOST HOST.
Jag satte på mitt bästa fejkleende och hälsade på de äldre. Jag hade inga problem med alla mina yngre kusiner, utan de gillade mig, det var dem äldre det var fel på.
- Fame, sa mamma plötsligt och log som ett barn på julafton. I have a surprise for you.
- What?! I love surprises! log jag och hon drog med mig in i vardagsrummet.
Personen vände sig om och jag stirrade på honom i chock.
- Logan?
Wow, vilket hemskt kapitel jämfört med de andra! Aja, här är kapitel 10. Skolan börjar på onsdag. Whoop not. x(
Iaf, från denna stund i novellen kommer allting bli HELT FUCKED UP, I'M TELLING YOU. Jag är så excited! :D
/ maddesomärsexyandyouknowit
YOW
Okej, dem flesta har frågat om jag kommer forsätta skriva på engelska, och NEJ det kommer jag inte i dem närmsta kapitlerna. I det sista kommer jag göra det, men då kan jag översätta det till svenska så alla förstår!
Förlåt att jag inte hade svarat på det tidigare men jag tänkte lägga upp nästa kapitel på svenska och skriva det här där. Men eftersom jag skriver über långsamt, så jaa... :P
Jag ska försöka skriva klart det, HÅLL TUMMARNA BESTIS FESTISAR.
ANSWERS ON THE NOT SÅ ORDINARY FRÅGESTUND
Okej, jag kommer ha för kul med att svara på dessa frågor...
1. Från Tilda: Sutton, hur smakar Nialls läppar?
Svar: Oh gosh... I can't explain it. Lovely, lol.
2. Från Nathalie,
Till Fame: Hur lyckas du alltid säga fel saker vid fel tillfälle? haha xD Vad är det bästa och det sämsta med att vara Zayns lillasyster?
Svar: Well. If you name's Faamia Malik, you can succeed with the most. Well, the best about being his sister, is that I get the chance to do so much things. Like travelling across the world and similar. And the worst is, that he's so damn overprotective... -.- But I still love mah bruvhaa!
Till Sutton: Hur pinsamt var det när Harry ''avbröt'' dig och Niall den där gången du vet? ;)
Svar: You have idea... I'm still after Styles' blood :)
Till Maddde (även om man kanske inte fick fråga dig, men men): VART FÅR DU ALLT IFRÅN KVINNA!?
Svar:
3. Från anonym: Till niall o sutton kan vi ha en trekant?
Svar: haha! sure join in!
Niall! And, anon, I don't do threesomes anymore. Sorry not sorry...
Från Hanna (somärbäst):
Till Fame: Varför är du så jävla rolig och lik Madde?
Svar: Ppff, I'm not that funny, *blushing*. I have no idea who this "Madde" girl is...?
Till Sutton: Tjena buddy! Du och jag är ganska lika, blonda och dumma i huvet som det ska va!
Svar: YEAH, THAT'S MY MOTTO. SLAP MA ELBOW.
Och sen till sist min älskade sistah: Du är helt jävla otrolig på att komma på klockrena kommentarer! Tänker du på mig och dig i DIN novell? :)))))
Svar: Som jag sagt, jag får allt ifrån
Sen ibland gör jag det också, vi är dock inte huvudinspirationen, men stora delar av det ;)
4. Från Angelica: Asså hur fick fame sitt smeknamn som famewhore ? Det kan väl inte vara för att sutton hade trekant ?
Svar: Well, no! Because I was ten times worse than she was... Not going into details, but let's just say I had a foursome once.. Never again!
Say your goodbye's people!
Fame: LATER LOSERZ.
Sutton: BYE. Oh, and don't shit on policecars. It'll get you arrested.
Niall: Bye ladies see you later! Sutton you look hot.
Sutton: Thanks Nialler... :')
Everything About You, Chapter 8 - Yow Bradford CAUSE YOLO
EDIT!: Som ni säkert läste i kapitel 7, är att deras kusin Zarish's föräldrar som ska gifta sig. Har nu ändrat det till att deras syster Doniya ska gifta sig! Bara så jag inte förvirrar er. ;)
Med en frustrerad suck undrade Harry hur han hade hamnat i den här röran. Plötsligt ifrågasatte han hur han egentligen tänkt när han hade trängt bort sina känslor för Fame. Han hade låtsats att de inte existerade. Harry visste heller inte hur han inte hade märkt att Fame hade känslor för Harry innan Miley konfronterade honom.
Men istället för att hantera dem, som att ignorera henne eller något, hade han tvingat sig själv till att inte tänka på att han fick fjärilar i magen varje gång han såg henne.
Harry märkte att bilen var öppen så han la in resväskan i bakluckan och hoppade sedan in i bilen. Han hörde plötsligt Fame's röst utanför och suckade för sig själv.
Tanken som flög igenom hans huvud var hur ska detta gå?
Faamia's perspektiv:
The trip to Heathrow went by faster than we expected. Especially since the traffic four o'clock on a sunday, should be way more chaotic. London wasn't a good city when it came to traffic stockings.
And even though Paul drove slower than my grandma walked (ironc as fuck, but YOLO), we arrived at the airport in time. I, Zayn and Harry had talked to mum the entire ride. She told me she'd bought asian clothes for me, because she knew I'd forgotten about it. That woman knew me so well... It might have been hard to believe that I'm actually half asian because Pakistan's is located in Asia. Thanks to my dad's roots. Thank you dad.
And because I had a heritage from Pakistan, he was convinced I could only date Paki's. Luckly or, not so luckily, Logan had family in Pakistan. If he hadn't, dad would've strangled him when I first introduced him.
Yet, another reason why Harry and I couldn't be togehter.
When we waited for the plane to arrive I and Zayn taught Harry how to "behave" infront of our relatives. Ground rules: you say aunt and uncle along with their names to the elder ones, kept a respectful distance from the women unless you were married of course, don't use bad language, wear proper clothes (as Zayn said that, he earned a groan from Harry, naked pervert). Even though my family wasn't really religious, we had to be like our relatives expected us to be. But only on dad's side since my mum was british. How my parents got the permission to get married, was a mysterium to me and my siblings though. They didn't talk about it.
But ever since they divorced when I was younger, my dad didn't want me to date/marry a british man (or woman for that matter). In a way, I did understand. But at the same time I didn't.. My dad was a very strange man.
- I hope mum hasn't picked out an ugly dress, I muttered.
- Why would she do that? Zayn snorted. Doniya's getting married. I don't think dad wants you to look ugly when our relatives are coming.
- I've never liked your father, Harry murmured. He's intimidating.
- No shit, I pointed out. Harry, you're a fucking lucky bastard! You don't have to wear ugly asian clothes!
- I don't? Harry asked, surprised.
- Nope, I muttered.
An airhostess suddenly appared from nowhere so we boarded the plane and said our good bye's to Paul. And because it was a private jet and we could sit wherever we wanted, I decided to sit alone. I'm a loner so why does it matter?
I'd also decided to atleast try to avoid Harry as much as possible until this shitty week was over. It wasn't only Harry I wanted to avoid, but also my relatives whom happened to hate me. And because they took every chance to embarrass me, I would spend all my time with my siblings and parents.
I didn't really know why dad disliked me so much, he banned me from seeing english men. Zayn dated Perrie even though she was british. I bet they got his blessing because Zayn's the only son in the family. Mean, but I had no clue what want through his head at times.
I lifted my gaze and saw Harry and Zayn sitting diagonally in front of me. Harry's eyes then met mine, and he smiled his sexy smile.
I quickly averted my stare and prevented myself from not running around in the plane. Don't blame me! Blame him! He's the one who's messing with my hormones!
Harry Edward Styles, making woman sucidal since 1994.
It wasn't just the fact that my sex life wasn't as spectacular since Logan was currently in the States, no, because the main fact was that Harry made me sexually frustrated. Although I wished he didn't have a impact on me, he did.
LE SIGH.
The plane ride from Birmingham to Bradford, or Leeds as many people call it nowadays, went by pretty fast. But how would I know since I slept the whole way. I might have dreamt about Harrys incredibly sexy smile...
AND YOU WILL NEVER KNOW. MOHAHAHA.
We quickly got off the plane, took our baggage, walked past the fans and paparazzis and jumped into a big Range Rover. Yes, Bradford had an airport.
WE IZ FAMOUZ BITCHEZ.
I mentally prepared myself for the coming week's events. Us three and our closest cousins (a family who didn't hate me as strongly as the rest) were the first ones to arrive to the Malik household. After that, family after family would continue to drop in. The wedding took place this friday, and honestly. I thought a one-week wedding was a tad too pushy. It must be really frustrating for the couple to wait one week until the honeymoon came along. If you understand what I'm saying...
*wink*
The car ride took only a quarter and I could easily spot the familiar house. I grinned when Harry stopped the car and i quickly got out. I hurried to the gate in front of the house.
The front door was opened with a squeak and I saw my little sister Safaa running towards me. My grin got even bigger as I catched her. She cupped her small hands round my neck and I carried her in my arms.
- Faamia! she said happily.
- I've missed you Saf, I smiled and hugged her tightly.
Suddenly I felt a pair of strong arms hugging me from behind. Zayn must've been right behind me when I got out of the car. Then the rest of the Malik-family ran out and met us in a group hug.
We laughed until we let go of each other and started talking loudly with each other. Mum met my eyes and she hugged me whilst a few tears ran down our cheeks.
Zayn rolled his eyes and muttered something about us being "too emotional", which wasn't too wrong. The rest of the family started moving into the house without me. I turned to Harry, who stood by the gate with his hands deeply buried in his pockets. His eyes fell on me. I gathered he was a tad nervous.
I smiled and walked towards him.
- C'mon, I urged him.
- I don't want to ruin your family reunion, he said and looked at his feet.
- You're a part of this family Harry, I said. Like it or not.
Surprised, he looked up (or down at me, damn me for being so damn short damnit!) and his eyes fluttered between my eyes and lips. Thousands of butterflies erupted in my stomach thanks too his intense stare. I parted my lips slightly to say something, but the words got stuck in my throat.
This happened when I was left alone with him! My planto avoid him had failed and the week hadn't even started yet! Shit, damn, hell, fuck, shit, damn, fuck. FUCKING BATSHIT.
YEAH, I SAID BATSHIT BECAUZ YOLO BITCHEZ.
Embarrassed, I avoided his green eyes from boring into my soul.
- We should probably go inside, wouldn't want the food to get cold, I muttered when I finally found my voice again.
- We probably should, Harry grinned and started walking towards the wooden door.
He placed one of his big palms on my lower back on the hem of my jeans, to guide me through the gravel path in front of the house. But instead of helping, he made me week at the knees and filled with nerves. Nerves because we was touching my bare skin. Because I'd chosen a knitted top this morning. His touch sent shocks of electricity through my entire body. To every fingertip, every damn corner. DAMN HIM.
He must've felt it too, considering his surprised stare.
- Are you two coming or what? Zayn interrupted.
We saw him standing in the doorway and stare at us with a questioning stare. My cheeks immediately turned red and I hurried past him.
I could hear my family's voices talking happily with each other in the kitchen, but before I entered the room I stopped outside just to process what the hell just happened! I breathed slowly and tried to keep myself from escaping this house, which wasn't an option because he stood outside. Ugh.
I collected myself and walked into the kitchen, meeting my family's broad smiles.
Harrys perspektiv:
- What was that? Zayn hissed when Fame was out of sight.
Honestly, Harry had no idea. He didn't know why he suddenly felt the urge to touch her. And when he did, why did it make him weak in the knees? He felt that spark. The spark that connected between them when his hand touched her bare back. He couldn't explain it. That's why he was freaking out!
Harry looked up at his best friend with a frustrated expression.
- I don't know, he muttered. I don't know, okay?!
- Harry, Zayn sighed. There's an obvious connection between the two of you. I know Miley doubts you, she told me the reason why you tagged along. But Fame can't know! Find out where you stand with her first. I can't let you hurt Fame more than you've already done.
- What? I've hurt her?
Zayn glared at Harry.
- Since you two met, you've been with countless of women! I'm the one who comforted her when you dated Caroline Flack. When you had that "thing" with Emma Ostilly. Before you and Miley started dating, she was hoping. Just hoping, that maybe you'd recognize her for her. Not as my sister, but then you met Miley. I've never seen her so heartbroken. Just, be with Miley Harry. It's so much easier that way. And please, let Fame be.
With that, Zayn left him standing. Completely speechless. If Harry's head was a mess before, it was nothing compared to now.
How could he have been so blind? When he thought about it, Fame'd been there. She'd helped him through his own breakup's. Guilt hit him hard, almost making him fall over.
He was scared. Scared about his newfound feelings for her. Scared how Miley would react. But most of all; he was terrified because he wanted both Miley and Fame.
With a sigh he walked inside and felt their mum, Tricia, hug him tightly.Biting back tears, he smiled and hugged her back.
Faamia's perspektiv:
Later that night, our cousins arrived, their mum immediatley giving me a hard stare. Maybe because I was showing half of my belly. Although dad told me to switch shirt, I thought whatever and ate Nutella as I catched up with my sisters instead. Apparently Waliyha's had a boyfriend for eight months. Boyfriend?! When did she grow up? And when did her relationships last longer than mine? Everyone else in this family were so damn lucky... Doniya married a guy she really loved, it wasn't an arranged marriage in any kind of way. No. Doniya and Tacqueer truly loved each other.
Dramatic sigh.
Amour's arrows hit me, but never Harry. Obviously.
DUH.
Our cousin, Aaroosa, joined us girls and quickly fell into the conversation. I actually liked Aaroosa. She wasn't very judgemental, something I appriciated. Her brother, Saeed, liked me aswell. Her parents liked me less, but didn't hate me.
You see. Every big family have atleast one black sheep. I, unfortunately, was the cheep that stood out in my family. My mum always told me it was because I was prettier than everyone else when we were little. Of course, I wasn't aware of the odd stares I got when I was younger, but as I got older I understood more and more. It didn't get better when I brought Sutton whilst we went through our dark times... Let's just day my relatives didn't like me more after that gathering. Which is why I couldn't bring Sutton to this wedding even though she'd known Doniya her whole life. Ugh. Complications... Blegh.
I saw Zayn's head in the doorway and looked at him.
- Sorry Zayn, I said. No boys are allowed in this room.
- Dad told me, I quote "Tell Faamia to change her shirt into something less naked" end quote, he said and disappeared.
I sighed and quickly pulled of my shirt, while muttering evil things about my dear father. The younger girls giggled when they saw me wearing a white lace bra (which was technically Suttons, another gift from Niall). I rolled my eyes and searched through Waliyha's wardrobe in the search of a top.
- Aha! I said and pulled out a black tank top with "The Wanted" written over it along with a picture of them.
Everything to piss Harry off, I thought evily as I put it on.
- I didn't know you liked The Wanted Wal, I said and stroke Nathan's face.
- Well, you haven't been around much! How would you know? Waliyha said, suddenly annoyed and exited her bedroom.
- Did I say something? I asked carefully.
- She's just missed you that's all, Doniya said. She's saying that you're the only one in this family who gets her.
- And that's my que to leave, Aaroosa said and left the room aswell.
I turned to Doniya and she shrugged.
- Waliyha has a serious case of hormones in her body, she said.
Wow. I'd been home, how long? For less than an hour, and I'd already caused a riot with my little sister Waliyha. I sighed and wondered if there was a way to make my surroundings less dramatic. Cause that's what I was; drama.
Blergh.
WWOOWW, ETT TILL KAPITEL! WOWOWOWOWOW.
Hoppas ni gillar detta även fast att det är skrivet på engelska. Men jag hoppas ni överlever ;) Glöm inte den NOT SO ORDINARY FRÅGESTUND som jag kommer svara på när jag kommer hem IMORGON. whoop :D
Kommentera gärna! jag har läsare, så kommentera järnet mina små sockermuffins! ^^
Svar på en kommentar WHOOP
Jag fick nyss en kommentar om Someone Like You, att man inte hittar något kapitel efter kapiel 23.
Vet inte hur många gånger jag har sagt detta, men jag säger det igen bara för att jag är en väldigt snäll själ som älskar mina läsare :')
Från början avslutade jag Someone Like You med typ 30 kapitel, men eftersom jag tyckte delarna efter kapitel 23 blev sämre och sämre så bestämde jag mig för att skriva om hela slutet till en helt ny novell som jag kommer skriva efter everything about you. :)
Sååå, det här är den sista gången jag skriver detta. Hoppas alla förstår och längtar till fortsättningen! Den kommer heta WINGS.
WHOOP WHOOP. Kapitel 8, kommer förhoppningsvis IDAG!!
P.s; en orsak varför jag uppdaterar dåligt, är för att jag får lite kommentarer eftersom jag vet att jag har läsare... :/ sen är det för att jag blir så distraherad när jag sitter vid datorn, men när jag bestämmer mig, blir det bäst häst!
Hoppas ni orkar läsa min redovisning LOL. /maddepaddesomärbästihelavidavärldenochallahållermedcauseYOLO
Everything About You, Chapter 7 - Luck? What's That?
Fan henne att hon skulle vara så perfekt! Fan att Harry älskade henne och vice versa! FAN FÖR ALLTING!
- Miley, log jag och mötte henne i kram.
Hur skulle jag stå ut i två veckor med mina favorit människor; Kelsey och Miley. Okej, Kelsey är tusen gånger värre.
VARFÖR ÄR MITT LIV SÅ KOMPLICERAT?!
Jag vill ha Nutella.
Som jag sa, komplicerat..
Faamia's perspektiv:
Hade jag rätt eller hade jag rätt?! Genast när Harry kom backstage från soundchecken, var hans läppar fastklistrade mot Mileys. Killarna, minus Zayn, och jag fnös. Jag var mer äcklad som vanligt och vände mig till Louis. Jag hade ingen aning om vad han pratade om eftersom jag var för upptagen med mina egna tankar.
I smell something...?
It smells ego..
Ego smells guuuuuuuuud! (good if you didn't understand my ah-mazing spelling)
Man kunde till och med se deras tungor! Det här blev mer och mer barnförbjudet för varje sekund som gick. Snabbt vände jag mig mot Louis igen.
- What? frågade jag.
- You never listen do'ya? utbrast han.
- Nope. Sorry, what were you saying?
- That Eleanor's coming on tour next week!
Ser ni barn? Just i det ögonblicket. Hur världen blev så mycket vackrare. Allt jag kunde se var regnbågar och enhörningar som hade ett tekalas framför mig. Ett läskigt stort leende spred sig på mina läppar och jag gav ifrån mig ett glädjetjut.
Många trodde nog att det fanns en döende ko i arenan, men NOPE.
Det var bara jag. BURN.
- My Ellephant is coming! I've missed her so much! skrek jag glatt.
Snabbt började jag göra en lyckodans som Louis villigt joinade. Resten av människorna backstage kollade snett på oss, men vi var i vår regnbågsbubbla. För glada för att låta någon, host, något, host, Kelsey, göra oss obekväma.
Vi började göra "stop the traffic, let'em through" när Caroline kom in och himlade med ögonen. Det var väl ingen ovanlig syn vid det här laget... Hon hade kännt oss så pass länge.
- Boys, sa hon. You have to go prepare for the show tonight. Clothes, warm up your voices, you know. Harry, Miley, please. Shove your tongues down each others throats when you're alone. Louis, Fame. Stop acting like five year olds! Move!
Miley och Harry verkade inte höra för de fortsatte. Caroline suckade frustrerat.
- Harry Styles! skrek hon. Don't make me call Simon! Go to the dressingroom, NOW! Same with you Louis!
Det snappade något i killarna för plötsligt sprang de i omklädningsrummets håll. Simon var som en "real life" hulken. När han var riktigt arg, intog hans ansikte en grön nyans. Ingen vanlig varelse, den där Simon. Dock kunde han vara snäll när han ville, men annars var han bara läskig... Som hulken, fast lite mindre.
Simulken.
*fnitter*
Paus.
*fnitter upphör*
Jag suckade och vände mig generat mot Miley. Hon log stort och jag kliade mig i nacken som jag gjorde när jag kände mig obekväm.
- Soo, började hon. Haven't seen you in a while!
Jag log fånigt och flydde sedan efter killarna. Hon skrämde mig fortfarande. Varför? Hon var en av de mest kändaste människorna på jorden. Jag ville inte göra bort mig inför henne. Vilket jag säkert redan har gjort...
Jag flög genom dörren och slängde mig i soffan. Jag skulle behöva en tupplur...
Och en burk Nutella. Men det gör jag alltid ändå.
Zayn kom in genom dörren och drog genast på sig sina scenkläder. Han satte sig sedan bredvid mig och pustade ut. Han kollade på mig och rynkade ögonbrynen.
- Why are you smiling like that? frågade han.
- Because I'm going to see Eleanor next week! utbrast jag glatt och for upp ur soffan.
- You haven't forgotten our cousin Zarish's parents are getting married next week? Mum called a couple of nights ago. I thought you knew.
- I thought you knew, härmade jag honom. Well, how would I know, if you didn't TELL me?! I hate family reunions! You know I don't fit in there! Everyone thinks I'm a huge messup and they all hate me.
- I don't, sa Zayn.
- You don't say?! utbrast jag ironiskt. I'm so angry! sa jag och stampade med foten i golvet.
Moget.
Argt stormade jag ut från omklädningsrummet till det lilla miniköket backstage. Jag tog fram min Nutella och rev av locket samtidigt som jag drog fram en sked.
Hungrigt tog jag en sked och slevade in den i munnen. Som om ljus och lugn hade bankats in i mitt huvud lutade jag mig nöjt mot väggen och blundade av sensationen.
Ord kan inte beskriva hur stor min kärlek till Nutella är.
Större än Kelsey's ego.
Två Nutella burkar, en tupplur och ett tumkrig (med mig själv) senare satt jag backstage och försökte stänga ute musiken som ljöd från scenen. Konserten var i full gång och jag hade lika tråkigt som vanligt. Synd att jag inte kunde vara normal runt Miley, då skulle jag kunna vara med henne och få lite kvinnligt stöd bland allt testosteron.
Plötsligt hördes min ringsignal och mamma flashade över den lilla skärmen. Ett leende spred sig på mina läppar och jag tryckte på grön lur.
- Hi mum! log jag.
- Faamia darling! hörde jag min mammas glada röst säga. I miss you my little baby girl!
- Miss you too mommy wommy.
Mobba inte! Jag hade alltid kallat henne det.
- I wanted to talk to Zayn but he obviously isn't avalibe, sa mamma som klart och tydligt kunde höra musiken.
- Nope.
- Doniya! Don't say that to your sister! röt mamma plötsligt åt min storasyster.
- But mum! Waliyha borrowed my top without asking!
- Girls! Please don't argue right now, I'm on the phone with Faamia.
- Really?! hörde jag Waliyhas glada röst säga. Tell'er we miss her!
- Aaw, miss you guys too! log jag.
För första gången på länge, längtade jag efter min familj. Mitt hjärta längtade efter att få se mina syskon och föräldrar igen. Eftersom jag bodde i London träffades vi högst en-två gånger per månad. Plus att jag aldrig pratade i telefon ofta för jag var ju, som sagt, elektroniskt efterbliven.
- Well, see you next week sweetie! sa mamma. Love you.
- Love you too mum, log jag och la på.
Jag la mig till rätta igen och somnade direkt.
**
- I did not sleep with Sean! utbrast jag.
Jag satt och åt lunch med killarna och Miley som snart skulle komma. Jag och Niall satt och diskuterade tiden när jag "dejtade" (om man ens kan kalla det dejta) hans bästa vän Sean Cullen.
- Then why did Sean tell me you guys did? flinade Niall.
- Wait, Sean was your first?! utbrast Louis.
- Sean and you dated?! utbrast Zayn förvirrat. When did that happen?
Jag himlade med ögonen.
- When you guys where on X Factor, I met him and things hit off, and no! I didn't sleep with him!
LÖGN.
Han var faktiskt min första. Jag vill inte ens berätta hur det slutade...
- She's blushing, påpekade Liam.
- You don't say! sa Harry.
- I still can't believe you dated Sean, and didn't tell me, sa Zayn.
Jag suckade.
- Hey guys! hörde jag Mileys röst säga.
- Hey Miley, sa Liam och log.
- Hi babe, sa Harry lågt och de kysstes snabbt.
Jag skruvade besvärat på mig och kollade ner på menyn. Miley satte sig ner bredvid Harry, som satt mittemot mig. En pinsam tystnad hade tagit plats, och vem hanterar pinsamma tystnader värst om inte Faamia Malik.
- Okay! I admit it! Sean Cullen took my virginity! What's the fuss?!
- I knew it! sa Niall och gjorde high five med Louis.
- I always thought Niall was your first. Apparently not, sa Harry och ryckte på axlarna.
- Harry no! muttrade Niall.
Jag spärrade upp ögonen och kollade argt på Harry. Men det var inget emot Zayns blick på mig och Niall. Våra kinder hade intagit en röd nyans. Harry visste att han hade sagt fel sak för han kollade generat ner i menyn.
- What did you just say? morrade Zayn.
- Niall and I slept together a few days after my 16th birthday! utbrast jag och slog handen över munnen genast.
Jag och min stora käft!
- Niall?! utbrast Liam. You dated Sutton when you were 18!
- They'd just broke up before they got together again, and I went to his apartment because Louis didn't answer when I knocked at his door, and it just sort of happened! But Sutton knows and she doesn't hate me, but Niall is extremely good in the sack!
- Wait, you were 16? That means... you were 18?! Niall fucking Horan! You shagged my sister! You two shagged?!
- Yep. I repeat. He is extremely good in the sack.
Miley brast ut i skratt och allas blickar fastnade på henne. Hon slutade genast att skratta och kollade generat ner på sina händer.
- I could strangle you right now, sa Zayn dovt och kollade på Niall som vägrade att kolla på honom.
- But technically, it's Louis's fault, påpekade jag. If he had opened the door. I never would've gone to Niall's. Lou boo! What have you done?!
- Exactly how did you shag? avbröt Zayn.
- I'm not giving you details! utbrast jag. But, you know. The normal. Might have been some mouth stuff...
- Faamia Patricia Malik, you're in deep shit! Don't you dare grin Niall!
**
Att packa var inte något jag var bra på. Det började bra, men sedan slutade det med att jag tappade tålamodet och slutade. När jag rotade efter underkläder så hittade jag ett gammalt fotoalbum som jag kollade igenom. Det var från 2007 när jag och familjen hälsade på våra släktingar i Pakistan. Jag skrattade varje gång jag såg Zayn. Hans frisyr var inte att leka med. Den passade verkligen inte honom.. Vi slutar där.
Men nu var det tio minuter kvar tills Zayn skulle komma och hämta mig, och jag hade inte ens packat hälften. Det hjälpte heller inte att jag inte kunde stressa. Men jag kunde inte komma försent. Mina släktingar skulle inte få det nöjet att säga "Faamia is such a sloppy girl! It's a mysterium how she can be so succesful!"
Blööö!
Mina släktingar var BLÖ.
De hade aldrig gillat mig. Aldrig.
Därför rusade jag runt i bussen, tog tag i alla kläder jag kunde och tryckte ner allting i min resväska. Jag skickade mentala tack till Zayn för han hade tvättat våra kläder för några dagar sedan.
Jag slog en blick på klockan och såg att det endast var fyra minuter kvar. FUCK FUCK FUCK.
Jag for in i badrummet och drog ner mina produkter och allt som tillhörde mig i min necessär som jag sedan kastade ner i min resväska. Jag kollade mig omkring en sista gång innan jag stängde resväskan och ställde den i hallen. Precis i det ögonblicken kom öppnade Zayn dörren och log mot mig.
- Ready to go? frågade han.
- No, muttrade jag. Nor will I ever be. But I want to see my family, soo... Let's go bitches!
Zayn skakade på huvudet och bar ut min väska. Vi gick till bilen som skulle ta oss till flygplatsen. Ett speciellt lockigt huvud syntes inifrån bilen.
- Wait, Zayn? Is Harry coming with us? frågade jag förvånat.
- Yeah, Perrie's coming too, sa han. Thought you wanted someone with you.
- But, why him?! Why not Louis?
- Because Eleanor's coming, duh.
Yippie.
En hel vecka med Harry. Han som jag råkar vara kär i. Han som har en flickvän som jag råkar vara rädd för.
Tur? Nä. Vad är det?
Harrys perspektiv:
Efter lunchen gick han glatt till hans och Mileys hotellrum. Bara för att turnén skulle ta uppehåll och stanna här i Birmingham i två veckor när Zayn och Fame åkte hem bestämde sig dem för att stanna kvar. Harry låste upp och såg Miley sitta inne på sängen.
Hennes ansikte vändes genast mot honom och hon ställde sig upp med ett allvarligt uttryck.
- What's going on? frågade Harry förvirrat.
Hon fnös.
- You really don't know do you? frågade hon.
- No?
- I love Fame, don't get me wrong. But it's clear as day that she's in love with you! The looks she gave you, how she is around you! You sure are blind. That's why I'm sending you to Fame and Zayn's cousin's wedding thing. Just to prove you don't have feelings. I have an inside source, you can't hide anything. I'm so sorry Harry. But I can't stand the thought of you having feelings for someone else...
- Miley! avbröt han. I don't have any feelings for her what so ever! It's you I love. Miles. You're the bird in my life.
- I know. But I have to be sure.
- You don't trust me?
Hon kollade sorgset på honom.
- In situations like this, I don't. You've cheated on me before, you could easily do it again.
- Not with Fame Miley! I love you, I love you, I love you.
Harry drog in henne i en kram och de stannade så i. Han visste att han älskade Miley. Eller...? De var två helt olika människor. Två man inte kunde jämföra.
Miley, en mogen, seriös kvinna. Just en sån Harry behövde för att landa i sig själv.
Sen hade vi Fame. Den raka motsatsen. Hon var oseriös. Harrys motsats på flera nivåer. Hon var lika mogen som en tio åring, medan han hade behövt växa upp snabbare för att inte göra något han skulle ångra. Hon visste knappt hur man städade eller lagade mat. Rena rama katastrofen i vissa lägen.
Miley drog ifrån och kollade upp och mötte Harrys ögon. Hennes blåa ögon borrade sig in i hans själ och han kunde inte hindra sig från att känna sig skrämd. Det var som om hon ville ta reda på alla hemligheter han gömde från henne.
- Go, come back when you know you don't have any feelings for Fame, sa hon lågt. I've packed your stuff. I love you Harry, don't forget it.
Han kysste henne en sista gång innan han tog väskan och gick till bilen som väntade utanför hotellet.
Med en frustrerad suck undrade Harry hur han hade hamnat i den här röran. Plötsligt ifrågasatte han hur han egentligen tänkt när han hade trängt bort sina känslor för Fame. Han hade låtsats att de inte existerade. Harry visste heller inte hur han inte hade märkt att Fame hade känslor för Harry innan Miley konfronterade honom.
Men istället för att hantera dem, som att ignorera henne eller något, hade han tvingat sig själv till att inte tänka på att han fick fjärilar i magen varje gång han såg henne.
Harry märkte att bilen var öppen så han la in resväskan i bakluckan och hoppade sedan in i bilen. Han hörde plötsligt Fame's röst utanför och suckade för sig själv.
Tanken som flög igenom hans huvud var hur ska detta gå?
Åååååh, min uppdatering suuuuger! Men jaja... Påväg upp till fjällen nu, så internet kommer vara segt som kola. See what I did there? ;)
HOUP YU LAJK DIS KAPITEL
NO ORDINARY FRÅGESTUND.
HAI.
Som ni vet, har jag ju tjatat om att ha en frågestund väääääldigt länge. Och iaf, jag tänkte ha en nu. Men ingen vanlig!
Utan att ni frågar KARAKTÄRERNA! FATTAR NI? ATT NI TILL EXEMPEL STÄLLER EN FRÅGA TILL FAME, ELLER SUTTON ELLER VEM SOM HELST I NOVELLEN?!?!? Fråga pinsamma och så opassande frågor som möjligt. Det blir vara roligare då ;)
JAG ÄR SMARTAST I VÄRLDEN.
Sååå, vad tycker ni?
BÖRJA FRÅGA! :D
Till exempel:
Till Fame: Varför är du så perfekt?
You're very sweet! Haha, but no. I'm everything but perfect, trust me!
VAD TYCKER NI?!?!? AZUM IDÉ VA?!?!
Kapitel 7 kommer förhoppningsvis nu i helgen!
Everything About You, Chapter 6 - Just My Luck
- Wow, does Niall know? frågade han.
- I think she hasn't told him yet. But it was a dark time Haz. Our music taste was Linkin Park and Green Day.. Nothing else...
- Couldn't been that dark, or...?
- Dark, Harry. dark, muttrade jag och lutade mig mot hans breda axel. All of the story telling made me tired. Wake me up when we're there, wherever there is.
Jag blundade och somnade fort.
Faamia's perspektiv:
Några timmar senare återvände vi till Heathrow. Tydligen så hade den manliga modellen i dörröppningen på Abercrombie & Fitch dissat Kelsey, så vi var tvugna att åka hem enligt henne.
LOL MOMENT.
Vi var även förbi Nialls lägenhet för att hämta upp honom. Jag och Harry erbjöd oss för att hämta upp dem, eftersom Kelsey var helt skärrad och Alexa försökte trösta henne.
Vi skulle bara ha ringt. Något jag hade föreslått tidigare. Men nej... Harry tvingade mig att följa med honom upp i deras byggnad upp till dörren som inte ens var helt stängd. Vissa var för ivriga ibland. *suck*
Vi gick försiktigt in i hallen där jag såg Suttons t-shirt ligga tillsammans med Nialls chinos. de hade inte ens hunnit innanför dörren förens dem var på varandra. Det förklarar varför vi hörde tallrikar krasa ner i golvet från köket, följt av Suttons stön.
Oh ghandi....
Nu är du allt avundsjuk va?
Nej! Jag har ju Logan.
Logan är inte Harry... eller någon i One Direction för den delen.
.... Jag vill byta hjärna...
- The kitchen?! Really? muttrade jag. I'm never eating here ever again.
Vi kollade skräckslaget på varandra, dock var min min lite mer äcklad. Jag var inte bekväm i det ämnet, okej?!
- Maybe we should go back to the car, and just call them? viskade jag.
- No! I've always wanted revenge from when he walked in on me and Miley, this is the perfect moment!
Med det smög han fram till köksöppningen och tryckte sig mot väggen. Jag kunde nästan höra hans hjärtslag dunka febrilt i hans kropp. Jag ställde mig försiktigt bredvid honom utan att välta något. Han drog ett djupt andetag och hoppade fram i öppningen. Han "råkade" dra med mig också...
Synen chockade mig totalt.
- Wow, Sutton's flexible..., tänkte jag högt.
Niall och Suttons huvuden vändes mot oss. Hennes skrik bedövade allas öron och därför satt vi nu i bilen, på väg till Heathrow, med Sutton som total hatade Harry. Man förstod det eftersom hon gav honom mordiska blickar. Harry log nöjt.
- Revenge, sweet revenge, flinade han.
- I hate you, fräste hon.
- What happened up there?! sa Kelsey chockat. Sutton have been sending daggers in Harry's direction ever since you stepped inside the car!
- It doesn't matter! utbrast Sutton. All that matters is that I hate Harry Styles more than anyone!
Jag satt tyst och vågade inte säga något. Om jag gjorde det, skulle det sluta i att Sutton mördade mig eller något dylikt.
**
"Faamia? Can you hear me?!" ropade min agent genom luren.
- Yes Marley, I can hear you, muttrade jag till min manager och flyttade min tegelsten till mobil några centimeter från örat. Why are you yelling?
"I'm in Japan! On a street market or something! I don't know why I'm here, because I hate crowded places! I just wanted to call you to say you have a photoshoot today! I'LL TEXT YOU THE DETAILS!"
- You don't have to yell, I can hear you!
"WHAT?!? I CAN'T HEAR YOU! I HAVE TO GO NOW. SEE YOU SOON!!"
Jag himlade med ögonen och la på. Mycket riktigt, min tegelsten plingade till. Jag läste snabbt igenom sms:et och kastade sedan mobilen på min säng innan jag gick ut till köket där killarna satt. Inklusive Kelsey... Tyvärr...
Alexa åkte hem för hon var för upptagen med ett "familjeproblem". Jag trodde dessvärre att hon inte ville skämma ut sig, eller... Att Kelsey inte ville skämma ut sig själv.
Varför?
För Alexa är så inkompetent att hon knappt vet hur man använder en mikro. Vet inte ens hur hon står ut med sig själv...
Jag slog mig ned mellan Louis och Niall. Harry satt snett framför mig med sin mobil i högsta hugg. Ett stort leende spred sig sakta på hans rosa läppar och han knappade febrilt på sin iPhone.
Åh ghandi, nej... Nej!
Det kan bara betyda en sak...
- Miley's coming on the tour today! utbrast han glatt.
- I'm leaving next week, muttrade Kelsey lågt.
Killarna himlade med ögonen och suckade. Jag var en utav killarna i det här fallet. Jag orkade inte med Harry och Miley. De var.... för mycket.
De var galet kära i varandra, framför alla. Alla, lika med jag. Galet kära betyder kyssas och hålla på med varandra framför mitt ansikte hela tiden och att bara vara blööö..
Det är var dem var: blöö.
Kreativt humör idag.. Något som händer sällan. Väldigt sällan...
Aldrig Fame...
LÅT MIG KÄNNA MIG SMART. Och kreativ.
Jag snodde Harrys macka och åt den snabbt. Han protesterade och jag reste mig upp för att byta om från min pyjamas till en normal outfit. Jag drog på mig ett par blåa shorts, en t-shirt jag hade fått av min mormor när jag var tio (därför var den extra liten), Nialls nike skor och solglasögon.
Jag var på väg ut när jag såg Harrys iPod ligga på det lilla bordet. Glatt tog jag den och pluggade i mina hörlurar. Jag insåg dock direkt att hans musiksmak var ett stort minus...
John Mayer.
The Beatles.
Bryan Adams.
Jason Mraz.
Vilka är de här människorna?! Och varför döper man ett band till "Skalbaggarna"?! Brist på fantasi enligt mig...
Jag gick ut till köket, drog med mig deras livvakt Andy innan Niall hann märka något. Utanför bussen väntade ett fåtal paparazzis. BIG NO.
Jag skulle inte vinna några stilpoäng av den här outfiten i alla fall... Snarare minus stilpoäng.
Faamia Malik. Hon som inte kan klä sig ordentligt. Har aldrig kunnat, kommer aldrig kunna heller.
Om jag inte använder mig av en stylist såklart. Men såna är det svårt att få... Speciellt om man är lika inkompetent som jag.
Vi hoppade in i bilen och körde iväg med vetskapen att när jag kom tillbaka till bussen skulle Miley Cyrus vara där.
Jippi kajejj motherfucker...
JAG LOVAR ATT JAG ALDRIG HAR ANVÄNT DEN MENINGEN FÖRUT.
Hmm sure.
**
- How is it touring around with One Direction? frågade intervjuaren som bara var intresserad av min bror och has vänner.
INTERVJUA DEM ISTÄLLET OM DU INTE KAN STÄLLA FRÅGOR OM MIG.
- It's really fun! We're having a laugh every day, svarade jag istället.
- Who's the prankster?
- I am.
Det var tydligen inte svaret hon vill få, utan hon log falskt och fortsatte fråga om killarna. Wow, jag känner mig hedrad.
- You're dating Logan Fieldman, right? frågade hon.
Oooh! En fråga om mig? WOW. VI MÅSTE FIRA DETTA.
- Yep, he's great, wait, not great big, I meant great as in awesome, rabblade jag.
- Oh-kay? sa hon rynkade på ögonbrynen.
Min bitch-radar är på full signal.
Bitch.
- You're the most wanted British model right now. Did you know? frågade hon.
JAG ÄR INTE PANTAD SÅKLART JAG VET DET.
I'm gonna kill this bitch..
Hjärna! Plats!
- Yeah, I'm really honored! I mean, I'm just, me. It's surreal.
- Well, thanks for stopping by, the issue will be up in a month or two. Bye.
- Bye, sa jag surt.
Med det reste jag mig upp och gick mot dörrarna.
- Hey! You have to leave the clothes! ropade hon.
Jag kollade ner på kläderna som hade fått låna. Jag lämnar INTE tillbaks dem! Rasande for jag ut till Andy som väntade vid bilen. Argt hoppade jag in i bilen och la armarna i kors.
- I hate her! morrade jag.
- Hate who? frågade Andy och körde iväg.
- The interviwer! She was such a bitch, so I lashed out! I think she was from Teen Vogue. Now everyone will think I'm a big tosser!
- You're not.
- I know I'm not! But everyone else will!
- Since when do you care about what other people think?
True dat.
- But still, this isn't just people, this is the whole world of teenage girls! utbrast jag. Everything that's about One Direction, ends up on Tumblr! Including me! They'll probably write that I'm a pshycotic bitch...
- Don't worry Fame, log Andy. They'll just think the interviewer's a trollop.
- Don't ever use that word again!
Han skrattade och stannade utanför turnébussen. Vi gick sedan in i arenan där de var och repeterade inför ikväll.
Innan jag ens hade kommit in i backstage rummet hörde jag hennes skratt. Jo, den personen jag hade en hate/love relation till.
Jag öppnade dörren och hennes leende ansikte mötte mig direkt.
- Faamia! log hon.
Fan henne att hon skulle vara så perfekt! Fan att Harry älskade henne och vice versa! FAN FÖR ALLTING!
- Miley, log jag och mötte henne i kram.
Hur skulle jag stå ut i två veckor med mina favorit människor; Kelsey och Miley. Okej, Kelsey är tusen gånger värre.
VARFÖR ÄR MITT LIV SÅ KOMPLICERAT?!
Jag vill ha Nutella.
Som jag sa, komplicerat..
HERREGUD VAD JAG ÄR HEMSK. HEMSKT VAD DÅLIGT. ANVÄNDER FÖR MÅNGA GIFS OCH BILDER I DENNA.
I alla fall, min bästaste kompis i världen, Hanna, har startat en novellblogg så den kollar ALLA in på! Då blir vi båda superglada! ;)
Länk här -----> www.freenovell.devote.se ASBRA, verkligen ett tips!
Sååå, vad tycker ni om detta kapitel? Hoppas ni inte har för höga förväntningar... lol.. blööö <--- nytt favvoord.
ÅH JAG ÄR RANDOM IDAG. Hoppas ni gillar detta kapitel!
Ang. Claras novell...
TOm:
Kommer den här novellen bli skriven ? Bara undrar ★
Svar: Angående We All Want Love (Claras novell) så är det så att om det är flera som vill att den ska bli skriven, så kommer den bli skriven! Handlingen om den ser ni nedan. Så om ni vill att den ska bli skriven kommentera ert intresse.
Det är inte lätt att vara en utav medlemmarna i One Direction. Speciellt inte för Niall Horan. Han har nyligen kommit ut ur ett två års förhållande med ingen mindre än Miranda Cosgrove. Niall är hjärtekrossad, men som tur är har han sitt andra kompisgäng vid sin sida. Inga mindre än Louis Tomlinson, Demi Lovato och Selena Gomez. Men vad han inte vet är att Demi, hans bästa vän, har en hemlig crush på honom. Han vet heller inte att Selena skulle göra allt för att få Niall att bli kär i henne. Selena har precis gjort slut med Justin Bieber och tappar många av sina fans. För att bygga en ny fanbase vill hon nå Nialls och One Directions fans. Louis har bara otur att komma emellan det uppkommande kriget mellan två tjejer och Niall.
Hur långt kommer Selena gå för att få som hon vill? Kommer Niall låta sig luras? Kommer Demi någonsin få sin Niall?
SWEDEN
GUESS WHO'S HOME??!!!!!?!?!?! I AM....
MEEEEEEEN, jag ska till min bästis landställe nu i helgen.. Även kallad Clara, delägare! Sååå ja... Ni får vänta ett tag till...
Men WTF?! 88 besökare igår och ett kapitel... HOW I LOVE YOU GUYS!
Gotta go now, bye!
MEEEEEEEN, jag ska till min bästis landställe nu i helgen.. Även kallad Clara, delägare! Sååå ja... Ni får vänta ett tag till...
Men WTF?! 88 besökare igår och ett kapitel... HOW I LOVE YOU GUYS!
Gotta go now, bye!
Everything About You, Chapter 5 - Disaster Trip
Jag suckade och hoppade till slut ut, efter Niall och Slutton. Hon kollade förvirrat på mig och jag drog en hand genom mitt hår.
Jag förstod inte, och kommer aldrig kunna förstå hur killar tänker.
Typiskt Fame problem...
Har sagt det, men säger det igen. Världen hatar mig.
Faamia's perspektiv:
Den här lilla utflykten kunde ha varit rolig. Det vill säga om det bara var jag, Sutton, Niall och Harry som hade åkt. Eller, Sutton åkte ju inte med oss, hon mötte upp oss... Men ni förstår vad jag menar.
Eleanor kunde tyvärr inte träffa oss eftersom hon hade fullt upp med uppsatser, och prov innan hon tog lov. Tack gode Gud att jag valde att hoppa av skolan efter college. Ingen av lärarna gillade mig ändå. Rektorn gillade mig minst eftersom jag spenderade mer tid där än på lektionerna. Okej, inte riktigt så mycket. Låt oss säga att jag gillade att prata, säga opassande ord och att sova på lektionerna. Såna ord som fick en skickad till rektorn.
Som tur var fick jag åtminstone godkänt i alla ämnen förutom historia och matte. Siffror och årtal fastnar inte, okej?! Jag vet inte ens när Zayn fyller år!
Oj, där höll jag mig verkligen inte till ämnet...
Något jag uppenbarligen inte är bra på.
En annan sak att lägga till på listan över de saker jag inte kan göra.
Var tyst nån gång!
Men nu följde ju Kelsey och Alexa med också. Detta var den dag jag skulle stryka över i min livshistoria. Förutom den lilla delen om mig och Harry i taxin.
Speciellt när jag blev lämnad ensam på sightseeing bussen. Kelsey, Alexa och Harry satt på tresits sätet längst fram. Niall och SLUTTON höll på att äta upp varandras ansikten, och själv satt jag kvar.
Varför kan inte alla bara börja kalla mig för ensamvargen Fame eftersom ni tror att hon älskar att vara ensam hela tiden...!
ANDAS FAAMIA.
Kanske borde byta mitt twitternamn till "Fame_TheLonelyWolf" istället för "Fame_Malik".
Nej!
Men kanske facebook namn...?
URGH!
Argt kollade jag på Sutton som hade full fokus på sin irländare till pojkvän. Jag som trodde att det skulle underlätta för mig att ha dem två med mig som moraliskt stöd. Det visade sig att de gjorde allting tusen gånger svårare. Om jag inte hade tvingat Niall att följa med, skulle jag inte behövt köpa Nando's till honom, inte sitta här med två bulor utan bara en och haft Slutton för mig själv.
Fame, köp koppel! EGO-FAME ÄR PÅ FRI FOT IGEN!
Suck...
Jag var på väg att kyssa marken när vi klev av bussen. Dock hindrade mina klackskor mig. Det skulle säkert sluta med att jag ramlade baklänges och slog i huvudet. Vilket skulle resultera i ännu en bula...
Fame hade inte på sig dem för att känna sig längre än the Queen Bee's. Nej, verkligen inte........
*pinsam tystnad*
- So, where are we going now? frågade jag.
- Where do you girls want to go? frågade Harry dem.
- Shopping! pep Alexa glatt.
Jag himlade med ögonen. Om det var något jag inte gillade var det shopping.. Mest för att det tog sån lång tid, och för att mitt tålamod var lika stort som den minsta excisterande atomen. Den atomen ser man inte..
FÖRVIRRADE JAG ER NU?!?!???!?!?! I HOPE SO.
Jag vände mig till Sutton som stod med Niall.
- Sutty. började jag irriterat. you better tell me you're going with me to some coffee shop or something, you know I can't stand shopping!
- Actually, we planned on going back to Niall's, sa Sutton och gav mig en menande blick.
- Thank fuck! Niall, I need booze!
Sutton himlade med ögonen, när jag gav henne en förvirrad blick.
Bara Fame är så efterbliven att hon inte förstår någonting..
Jag måste sluta prata om mig själv i tredje person!
Fast Fame tycker det får henne att känna sig speciell.
TYST!
- We wanted to be alone, we have some catching up to do, sa Sutton.
- Oh.... OH! You mean that.
- That what? frågade Niall.
- Oh, you know. Dipping the ink in the inkbottle. Driving the bus into the bushes... Put your P in her V...
- That's enough! We get it! sa Niall generat medan Sutton storskrattade.
Jag kollade surt på henne och la armarna i kors.
- You owe me so much, muttrade jag i hennes öra.
- Thanks babe! I promise I'll make it up for you, see you guys later, sa hon till resten och de gick iväg.
De elaka....! Elaka.... Äsch, det finns inte ord nog för att förklara hur arg Fame är... Jag! Jag menar hur arg jag är.
Ugh.
Jag vände mig långsamt åt Harrys håll som kollade roat på mig. Kelsey och Alexa började pipa när de såg Forever 21, jag gav dem båda femtio mentala örfilar och följde sedan med dem in.
Efter två minuter *host, sekunder* hade jag gett upp och satt mig ner på en fotölj. Hela affären var, för mycket! Efter några minuter satte sig Harry ned bredvid mig. Antingen tyckte han kläderna var så fina att han var tvungen att sätta sig ner, eller så tyckte han att shoppa tjejkläder var hemskt.
Jag tror nog det andra alternativet, men... Man vet aldrig med Mr Styles.
Oh, det där lät barnsligt.
Mr. Styles.
Okej, mindre barnsligt. Nästan barnförbjudet.
Jo precis, så otroligt sexigt att det blir 18-årsgräns.
Men Fame, du är bara 17....
Fuck.my.LIFE.
- Are you desperate to be near me, or do you hate shopping? frågade jag.
- Second, flinade han.
- Well, that makes me feel special, muttrade jag.
- You've maybe forgotten, I actually have a girlfriend. She wouldn't be too pleased if I was desperate to be near you.
Jag sneglade på honom.
- I don't get girls sometimes, mumlade han.
- Me neither, suckade jag.
- You don't get yourself?
- Oh, not like that! I don't get other girls. I mean, what's so funny about shopping? It takes an whole day, you spend shitloads of money. I just don't get it. Mum bought me these jeans three years ago! I'm sort of wearing Sutton's bra, don't tell her, but I knicked them this christmas. I stole Eleanor's knickers...
- I get it. You hate shopping.
Jag kollade generat ner i golvet.
- You're wearing Eleanor's knickers? frågade han plötsligt.
- Harry! Out of all those things I told you, that's the thing you remember?!
- No! You're wearing Sutton's bra aswell.
Han fnissade och det kom fram några tjejer till honom. Villigt ställde han sig upp och hälsade glatt på dem. Han skrev autografer och tog kort. Som tur var klockan nio på morgonen och inte många var ute på gatorna. Dock skulle det här spridas snabbt till Twitter och tusentals av London fans skulle söka genom varje millimeter av Oxford Street efter ett spår av deras idol.
- Oh my god! Is that Fame Malik? hörde jag någon säga.
Genast vändes alla huvuden mot mig och de pep högt. Harry hjälpte mig upp och jag kände mig lång för en gångs skull.
Inte ofta det händer dig, Fame.
Åh tyst med dig hjärna!
Jag log pinsamt och visste inte vad jag skulle göra. Speciellt inte när de började fråga frågor. Eftersom jag inte ville uppfattas som en idiot när jag svarade på deras frågor, hjälpte Harry mig med det mesta. Jag var förvånad över hur mycket han faktiskt visste om mig. Han visste nog mer saker än vad jag vet själv. Ugh confused.
Jag kollade förundrat upp på honom. Ja, med klackskor är jag ändå en och en halv decimeter kortare än honom. Oh the joy of being short... Eeeeeeller inte.
Någon timme senare lämnade vi Oxford Street eftersom mer och mer fans började strömma in för att träffa sin älsklingskille. Snabbt hoppade vi på bussen igen. Harry satte sig fort ner bredvid mig så han slapp Kelsey och Alexa. Jag tror han tröttnade på dem.
Nej du vet. Han sitter bredvid dig för att han vill det..
Klart han vill sitta bredvid mig!
Det vill Slutton också, men ändå är hon i Nialls lägenhet och äter upp varandras ansikten.
Oh ghandi. Min hjärna hatar mig också. Med en suck sjönk jag ihop och kände ett behov efter den enda saken i mitt liv som kunde tillfredställa mig. Den pratade inte, ifrågasatte mig inte.
Nutella is the man in my life.
Nej! Jag har ytterligare två män.
Punkt, punkt, punkt.
Ben & Jerry's.
My ghandi. Jag är patetisk.
- Faamia?! utbrast Harry och vinkade med handen framför mitt ansikte.
Med ett pip hoppade jag upp i sätet och kollade skrämt på honom.
- Were you even listening? frågade han.
- No..., mumlade jag. Was I supposed too?
- Yes! Why do you call Sutton Slutton or slutty Sutty?
- Oh, that's a loooooooong story. It started in Secondary School...
Jag och Sutton hade alltid varit hatade av alla lärare vi haft, eleverna gillade inte oss speciellt mycket heller. Under hela vår skoltid var vi kända som "trubbelmakarna". När vi var 11-12 var vi så ointresserade av "the males" som man kan bli. Våra klasskompisar trodde till och med att vi var lesbiska ett tag.. Något som inte var så roligt. Det var inte förens vi blev 13 och började kolla på Skins (en brittisk tv serie som är väldigt 'utmanande') som vi sakta började kolla åt killars håll.
Det fortsatte snabbt efter det. Suttons favorit karaktär från Skins var Effy, som var tjej-rebellen i serien. Hon rökte, drack, tog droger osv. Vi kastade våra Hello Kitty kläder och bytte ut våra garderober. Nätstrumpbyxor, kort-korta klänningar, ja, ni förstår vad jag menar.
Tillbaks till Slutton. När vi gick på vår gamla klasskompis, Henerietta Thomas' hemmafest, slutade det med att Sutton hade en trekant, med Heneriettas pojkvän och en annan kille från skolan, i Heneriettas kök. De tog sönder ett bord och krossade deras finservis. Därav namnen Slutton och Famewhore.
Hon gillade inte oss efter det. Fast hon hade aldrig gillat oss, och vi hade aldrig gillat henne så det var inga "bad news" eller något.
Jag då? Åh ghandi. Det var min mörkaste period. Jag var likadan, om inte värre. När min pappa fick reda på alla hemskheter jag höll på med. Oh gode gud. Det skulle inte hända igen. Jag och Sutton hade precis kommit hem från en fest. Fnittrigt tassade vi in genom dörren och lamporna tändes i vardagsrummet. Nyfiket smög vi in dit. Något vi inte skulle gjort...
Bara minnet fick mig att rysa till. Pappas ögon höll på att falla ut ur hans ögonhålor, hans aniskte liknade ett russin, ett väldigt rött russin. Sen vrålade han så hela kvarteret hörde. Resten av mina syskon kom nedspringande och det slutade med att Sutton spydde på parketten. Våra föräldrar skickade iväg oss till min hemska faster Aaisha som bodde på någon avlägsen plats. Jag visste inte ens vart den låg eftersom jag sov på vägen dit och tillbaks. Hon brände genast upp våra kläder, bokstavligt talat, brände upp dem och satte oss i arbetsläger i hennes potatisland i en månad. Eftersom vi aldrig ville tillbaks dit slutade vi genast med alla hemskheter.
- And that's the story, avslutade jag.
Harry stirrade på mig.
- Wow, does Niall know? frågade han.
- I think she hasn't told him yet. But it was a dark time Haz. Our music taste was Linkin Park and Green Day.. Nothing else...
- Couldn't been that dark, or...?
- Dark, Harry. dark, muttrade jag och lutade mig mot hans breda axel. All of the story telling made me tired. Wake me up when we're there, wherever there is.
Jag blundade och somnade fort.
