Moments Ago - The Final Destination, Part 2 - The End.
Jag reste mig sakta upp ur stolen och vandrade ner till den ödesdigra stranden, där vågornas låga brus slog lätt mot den ljusa sanden. Med skakiga händer drog jag försiktigt upp min morgonrock så den inte skulle bli våt.
Sakta gick jag längs vattenbrynet och blickade ut mot det oändliga havet som verkade fortsätta i all evighet. Just i det ögonblicket visste jag vad jag ville. Mitt hjärta skrek beslutet som skulle kunna ändra hela min framtid. Snabbt drog jag ett andetag och gick mot det bekanta strandhuset igen.
Det var nog tidig morgon, för morgonsolen tittade försiktigt fram bakom horisonten och jag hörde fåglarnas ljusa kvitter. Med en hand svepte jag bort tårarna från mitt ansikte och drog ett djupt andetag.
Cherrys perspektiv:
Beslutsamt gick jag genom de flotta korridorerna. Om jag kollade ner i golvet skulle jag se mitt egna bestämda ansiktsuttryck. Tillslut hittade jag dörren som jag öppnade hårdhänt.
Där inne satt han. Simon Cowell. Med ett mycket förvirrat ansikte.
- Ms Chambers? frågade han förvånat. To be honest I didn't expect to see you.
- Cut the crap, sa jag kallt.
- Excuse me?
- You know why I'm here. Don't you?
Han kollade på mig med ett förvirrat uttryck och knöt sina händer.
- I'm afraid I don't.
- I'm here because you split me and Harry up. Have you seen any of the paparazzi pictures taken of me and him recently? I can tell you have, because there's a magazine in front of you. I know I was only "hired" as his fake-girlfriend. But what if the roles were reversed, and you were the one who fell deeply inlove with a person that was off limits, what would you do?
Han kollade på mig med ett blankt ansikte.
- I love Harry so much, and I'm not going to suffer my entire life, just because you're saying we can't be together. If I have to be honest, you're so full of sh-
Jag blev avbruten av att en dörr öppnades snabbt.
Harrys perspektiv:
Jag orkade inte längre. Jag ville inte leva i ovetande i väntan på att Cherry skulle höra av sig. Jag skulle göra något åt det. Hon betydde för mycket för att kunna släppa taget om. Jag hade låtit chanser komma och gå. Det fick inte hända ännu en gång.
Därför var jag på väg till huvudkontoret. Där allting skulle ändras till det bättre, förhoppningsvis. Jag parkerade Carls stora Range Rover, som jag fått låna och skyndade mig in i den bekanta kontorsbyggnaden. Jag stannade inte vid receptionsdisken utan sprang till hissen och åkte upp till den högsta våningen där Simons kontor låg.
Snabbt gick jag genom korridorerna och försökte att inte dra åt mig för mycket uppmärksamhet. Precis när jag skulle öppna dörren hörde jag Cherrys röst inifrån.
I know I was only "hired" as his fake-girlfriend. But what if the roles were reversed, and you were the one who fell deeply inlove with a person that was off limits, what would you do?"
Jag kunde se Cherrys hårda uttryck framför mig. Hon var inte rädd för att säga vad hon ville ha sagt. En sak jag älskade hos henne.
"I love Harry so much, and I'm not going to suffer my entire life, just because you're saying we can't be together. If I have to be honest, you're so full of sh-"
Jag rtyckte upp dörren och möttes av deras ansikten; fulla med förvåning. Cherrys bruna ögon slog, som vanligt, andan ur mig. Hennes vackra, bruna ögon som man inte kunde säga nej till.
Jag ställde mig bredvid henne och tog hennes hand i min. En enda berörig. Det var det enda som behövdes för att sprida gåshud över hela min kropp. Hon kände det också, för ett leende smög sig fram på hennes ljusrosa läppar.
- Simon, började jag.
- No, Harry, avbröt han. Let me finish. I know, okay? I know you two love each other, or whatever. I'm actually not blind. I'm okay with you two getting together again, with just one condition.
- Sure, anything, sa Cherry snabbt.
- We've just given out to the media, you two have officially broke up. Wait a month or two. In these months, you cannot see each other. If I see a picture of you two, I'll personally ship you off to two deserted islands where you can rot to death. Then start the PDA slowly. Nothing too much until you've confirmed it. Then you can be as lovey-dovey as you want.
- What? A month or two?! utbrast jag. That's not fai-
- Harry, avbröt Cherry mig lugnt.
Jag kollade ner på henne och in i hennes varma ögon. Med en enda blick, visade hon att det skulle bli okej. Att det var det bästa som kunde hända just nu.
- Thank you Simon, sa hon blygt. Thank you so much, and I'm also so sorry. I know I haven't been the nicest towards you. Sorry.
- I'm the one who should be apologizing, suckade Simon. But, please. Wait one or two months.
- Promise, sa Cherry och log stort.
- See you later Simon, sa jag och vi gick ut från rummet hand i hand.
Väl ute i korridoren stannade jag upp och drog Cherry nära mig. Jag doftade hennes söta parfym och kupade min hand över hennes kind. Hennes läppar pressades mot mina, efter vad som kändes en miljon år.
Fyverkerier exploderade i min mage, och jag fick kämpa för att inte låta mina knän ge vika. Hennes smala armar smög runt min nacke och jag drog henne närmare ytterligare. Hon drog ifrån och kramade mig hårt. Jag knöt mina händer och ville inte släppa taget. Inte nu när jag just hade fått tillbaka henne.
Tillslut lossade hon sitt grepp och kollade på mig med ett genuint leende. En liten tår av glädje rann nedför hennes kind och jag torkade bort den med min tumme.
- Cherry, började jag. I'm never been good with words. But, like... I love you so much. I don't know how to show it to you, though.
- Harry, log hon. You have. Just because you're standing here today, means you never gave up on me. On us.
- I would never. I love you Cherry Chambers, always have, always will.
Hon drog sig ur mitt grepp och log.
- These months will be the worst, mumlade hon.
- Yes. But atleast we know we'll have each other in the end.
- How poetic of you Harry, flinade hon.
- Working on it. Until we meet again, Ms Chambers.
- Until we meet again.
Hon kysste mig en sista gång innan hon långsamt backade ut genom korridoren, tills hon försvann bakom en vägg. Jag tänkte lättat på att hon var min igen, my favorite girl. Den människan jag inte kunde leva utan. Hon som gjorde mig hel, var tillbaka i mitt liv. Hennes glada ansikte var målad som en vacker tavla framför mig och jag log
EPILOG:
- And that's the full story, avslutade jag.
- Then you met each other again the next month right? frågade Darcy.
- Yes we did, log jag.
- Well, it took you a week to tell me. You've had a very depressing life, mum.
- It's a long story you know, and.. Oh yeah.
- Obivously.
Jag skrattade lågt och drog in henne närmare mig.
- Mummy! utbrast hon. What happened with auntie Nellie and Tash?
- That's a different story, you should sleep now, sa jag och kysste hennes panna. Have you got Mr. Toodle?
- He's here, sa hon och visade sin nallebjörn. Good night mummy. Love you, sa hon och la sig till rätta.
Ville bara ta er tid och säga ett stora tack för alla snälla ord jag fått under novellens gång. Jag ville bara ge alla mina små muffins en bamsekram och en kindpuss. Jag kanske kan skicka via mejl? LOL
There it is! Vet inte riktigt vad jag tycker om det... Men yeP. Kommentera! Hur har novellen varit i helhet? Gillar ni själva handlingen itself?
Tell me! Love you all <3
Moments Ago - The Final Destination, Part 1
- No, let me finish. You said that true love isn't worth fighting for, if it ends in blood and tears. But that's exactly what true love is!
- Blood and tears...?
- Shut up! True love is worth fighting for, even if it ends with a fight. If it'll go down that road, I know I'll have you by my side afterwards. That's what true love is. Not giving up on each other. Plus you said. If faith wants us together, we'll meet again. And here we are.
Hon kollade långsamt och försiktigt upp på mig. Jag tog sakta hennes händer i mina.
- I... I don't know what to say, erkände hon lågt. That's the most honest thing, I've ever heard you say.
- Came straight from my heart.
Cherrys perspektiv:
- I just, don't know what to do! stönade jag frustrerat.
- Yes you do! sa Nellie. You're going to forgive him.
- I don't know, just like that?
- I think you both have a point, but I have to agree with Cherelle here-
- Don't call me Cherelle!
Nellie kollade tveksamt på henne, medan jag tvättade bort sminket från photoshooten jag hade tidigare.
- I don't know, mumlade hon. I think true love is ... pure.
- Don't listen to her, sa Tash. Make him work. Work hard.
- No, neither, avbröt Zayn. If you two want to make it work. You have to apologize for running away from him yesterday. But also convince Simon, you belong together.
- Yeah, why did you run away from the studio? frågade Tash.
- I was scared! Okay?! I didn't know what to do. So I ran for it.
De skrattade lågt och jag gav dem min evil-look.
- I'm not even sure I want to convince Simon, mumlade jag. I love Harry, but... I don't know if we're meant to be.
- Oh for God's sake! utbrast Tash. You bloody are meant to be!
- Don't mix God into this! avbröt Nellie surt.
Tash himlade med ögonen.
- You've survived the most! Simon Cowell isn't going to stop you from getting the one bloke you love! You've told him off once, you can do it once more! If you won't I will, you know.
**
Efter många timmars vändade reste jag mig upp ur sängen och tassade försiktigt ut på altanen.
"You've got to decide soon! You can't let him wait this long. It'll destroy him."
Zayns ord ekade i mitt huvud och frustrerat la jag huvudet i mina handflator. Jag slog mig ner på stolen. Månen satt lågt på himlen och kollade ner på mig, då ljuset träffade mig långsamt.
Varför tänkte alla bara på Harrys välmående hela tiden? Tänkte ingen på mig, och hur jag kände längre? Alla trodde nog att jag bara hade raderat honom från mitt minne och inte kände hur hans hjärta krossades för varje minut som gick. Jag fnös och lutade mig sakta bakåt.
Alla var på hans sida. Jag var tjuven i detta brott, enligt Zayn, eftersom jag hade "stulit Harrys hjärta", som Harry hade berättat för honom.
Jag visste ännu inte vad mitt beslut skulle vara. Båda besluten skulle resultera i tårar. Det ena i tårar av gjädje, medans det andra beslutet skulle avsluta i tårar och en livstid att komma över just den personen som betyder så mycket.
Jag tyckte ärligt talat synd om Harry som behövde stå ut med min beslutsångest. Jag vet mycket väl att jag inte skulle stått ut med den långa väntan. Men Harry, han var en gentleman. En sån som man inte hittade överallt. En sån människa jag älskade med hela mitt hjärta, och lite till.
"True love is worth fighting for, even if it ends with a fight. If it'll go down that road, I know I'll have you by my side afterwards. That's what true love is. Not giving up on each other."
Harrys ord viskades i mina öron konstant. Ärligheten bakom dem skrämde mig. Han hade rätt. Äkta kärlek var svår att finna, och lätt att förbruka. Med honom kändes allting så mycket lättare. Han förde med sig ett annorlunda sorts ljus från första början, ett ljus som inte kunde jämföras. Hans syn på livet gav mig nytt hopp att se solen bakom alla moln som hade gjort min vardag grå.
Men även skrämde det mig. Han klampade in i mitt liv och rev ner mina tjocka skyddsmurar. Hans vackra personlighet smög sig in under mitt skinn och hittade tillslut mitt hjärta som jag bevarade så väl.
Jag reste mig sakta upp ur stolen och vandrade ner till den ödesdigra stranden, där vågornas låga brus slog lätt mot den ljusa sanden. Med skakiga händer drog jag försiktigt upp min morgonrock så den inte skulle bli våt.
Sakta gick jag längs vattenbrynet och blickade ut mot det oändliga havet som verkade fortsätta i all evighet. Just i det ögonblicket visste jag vad jag ville. Mitt hjärta skrek beslutet som skulle kunna ändra hela min framtid. Snabbt drog jag ett andetag och gick mot det bekanta strandhuset igen.
Det var nog tidig morgon, för morgonsolen tittade försiktigt fram bakom horisonten och jag hörde fåglarnas ljusa kvitter. Med en hand svepte jag bort tårarna från mitt ansikte och drog ett djupt andetag.
Så, jag kan intyga att det här är det NÄST SISTA kapitlet i Moments Ago. Förlåt för kort kapitel, och lång tid mellan alla delar, men det är ju trots allt sommarlov och jag är ledig. FREE FROM SCHOOL BITCHEZ
Hoppas ni gillar det efterlängtade kapitlet. Ska (försöka) skriva klart den allra sista delen nu innan jag åker till London på torsdag med Hanna som jag vet läser ;) Shout out to you!
Kommentera!
Moments Ago, Chapter 41 - If We Ever Meet Again
Jag visste exakt vart jag skulle. Ilsket torkade jag bort tårarna som förblindade min syn. Efter några minuter såg jag det bekanta huset resa sig i kvällsmörkret. Snabbt parkerade jag och knackade på febrilt.
Låset knäppte och Caroline stod i dörröppningen med ett förvånat samt roat uttryck.
- Harry? sa hon med samma stämma. I knew you would come back. It was only a matter of time.
- Please, don't talk, muttrade jag och pressade mina läppar hungrigt mot hennes.
Cherrys perspektiv:
- Cherry, meet your manager Ms. Catherine McLaughlin, sa Mr Chandler. She'll be handling your schedule, she'll book interviews, photoshoots, handle your publicity etc.
En kvinna med mörkbrunt hår log mot mig och vi skakade hand. Hennes klargröna ögon kollade nyfiket på mig, och hon kunde inte vara äldre än 25 år.
- It's an honor working as your manager! log hon. My daughter's a big fan or yours.
- Oh, that's lovely! log jag.
**
- What's in the agenda today? frågade jag när vi satt på ett litet fik.
Mr Chandler tyckte att vi skulle lära känna varandra, eftersom vi skulle spendera massor av tid tillsammans. Som tur var, var hon varken elak eller dryg. Utan hon påminde mig lite om Ellen.
- Nothing today. Enjoy the time whilst you are free, tillade hon snabbt när hon såg mitt besvikna uttryck. When we get your career on the go, you'll have no time left for things you want do to. Am I clear?
- Yes, suckade jag.
Jag ville inte vara ledig. Jag ville hålla min hjärna upptagen så jag slapp tänka på Harry. Det kändes som om han var överrallt. I mitt huvud, i tidningar, på tv, i konversationer och på radio. Inte nån gång kunde jag undkomma hans lockiga hår och smilgropar i varje kind.
- I've told you about myself. Tell me about you, sa Catherine och kollade intresserat.
- Well, I've had a kind of depressing life so far, började jag med en suck. I grew up here in L.A with my parents and babysister. Then they died in a car accident, and I got a severe depression. I was forced to move to London, to live with my aunt Ellen, who happens to be neighbours with One Direction. Then I met Harry Styles. I was forced to fakedate him, and it turned into real love. I broke things up one or two months ago, and I still love him like crazy. End of story.
Catherine kollade chockat på mig. Hon öppnade munnen för att säga något, men stängde den lika fort.
- I actually knew you dated him, mumlade hon. I think there's something you've got to see.
- What? frågade jag osäkert.
Harrys perspektiv:
Solen sipprade in genom de stora fönstrena. Jag kollade på klockan som stod på nattduksbordet och drog mig sakta och försiktigt upp ur sängen. Allt för att inte väcka Caroline. Hennes ljusbruna hår låg rufsigt över hennes ansikte och hennes andningar var i en jämn takt. Hon hade alltid varit en tungsovare.
Jag drog på mig mina kläder från igår och smög ut ur huset. Det var fegt av mig att inte behöva möta henne. Jag trodde att jag hade högre moral. Eller... Om jag hade det, skulle jag inte ha sex med Caroline av alla personer. Mitt ex, som krossade mitt hjärta.
Paparazzis visste tydligen om att jag var här, för de stod utanför och kamerablixtarna bländade mig. Med en suck, pressade jag mig igenom massorna av fotografer och hoppade in i min bil. Snabbt körde jag iväg och suckade frustrerat.
Nu skulle hela världen se mig som en bedragare. Jag hade ännu inte gått ut med att jag och Cherry inte längre var ett par. Något jag inte såg fram emot att göra.
Jag parkerade huset utanför vår byggnad och skyndade mig in. Väl inne i min lägenhet slängde jag mig ner på soffan och Louis, föjlt av Eleanor, kom gående från hans rum.
- Hi there mate! sa han muntert. Where've you spent the night?
- Tell you later, suckade jag.
- Okey dokey. We're out for breakfast at McDonalds. Want to be third wheel?
- I'm fine thanks.
- Well, I'm off to Niall's. He'd kill me if I wouldn't ask him to tag along. Oh, and don't forget to pack for tonight! We're leaving at noon.
Förvirrat vände jag huvudet mot honom och rynkade pannan.
- Pack for what? Where are we going? frågade jag.
- Los Angeles, idiot! Our dear management thought we needed to replace the dull weather, with sunshine. But also because Carl and Zayn's there. Don't forget to pack, we'll be back at ten a.m. Later Hazza!
- Bye Harry! log Eleanor och de försvann ut genom dörren.
Los Angeles. Vi skulle till Los Angeles. Stället där Cherry befann sig. Min Cherry. Tanken skrämde mig, samtidigt som den fick mitt hjärta att skutta i cirklar.
Tänk om jag skulle få se henne igen. Det skulle göra mitt liv.
Cherrys perspektiv:
"Harry Styles: A cheater?
Looks like his 'girlfriends' sidestep with Freddie Stroma, made him so devastated, he just had to spend the night with his ex Caroline Flack. Harry and Cherry Chambers have been dating almost seven months, so we thought their relationship was a bit more serious.
- Harry got so jealous when he saw the pictures, he threw a tantrum to his bandmates and stayed with Caroline as revenge, an inside source says.
Let's hope Cherry doesn't freak when she received the bad news."
Argt knögglade jag ihop tidningen och slängde den till andra sidan studion.
- I can't believe this! skrek jag argt. He just had to sleep with Caroline?! I thought you said he still love me?!
- He does Cherry! sa Zayn. He made a bad mistake, like you did!
- I kissed someone! I didn't sleep with my ex!
Han suckade, vilket menade att han hade gett upp. Catherine kollade sorgset på mig och jag kollade frustrerat ner på mina händer.
- How could he? mumlade jag.
- Well, you aren't very innocent either, tillade Zayn.
- Less innocent than him!
- Okay, you two! Stop! utbrast Nellie.
Jag tystnade genast och la ilsket armarna i kors.
Att jag kysste Freddie var fel, det visste jag. Men det Harry gjorde, var tusen gånger värre!
Jag kämpade för att hålla tillbaks tårarna som höll på att flöda, samtidigt som jag försökte hålla jämna andetag. Det var som om min kropp höll på att haverera på grund av smärtan mitt hjärta gav ifrån sig. En smärta jag aldrig upplevt förut. En smärta som åt upp mig inifrån.
Det vanliga solskenet inom mig, var ersatt med ett ständigt mörker. Ett mörker som orsakades av en enda människas snedsteg.
Nellie fick syn på mina tårar och omfamnade mig så där som bara en bästa vän kan. Jag kramade tillbaks och grät ut på hennes axel.
- It's going to be okay babe, mumlade hon. Soon it'll be back to rainbows and unicorns when Perrie comes to visit.
- She sure knows how to cheer someone up, muttrade jag. I could need that.
- She sure does, skrattade hon.
Plötsligt hörde vi ett högt kras i hallen utanför studion.
- Fuck! utbrast Tash's gälla röst.
- Tash?! frågade jag och såg hur hon kom stapplande in genom dörren.
- I might have destroyed a pot, muttrade hon.
- Tash! skrek jag och Nellie samtidigt.
- What?! skrek hon skärrat.
Jag kände hur tårarna genast blev till glädjetårar när jag och Nellie mötte henne i en gruppkram.
- I've missed you so much Sweatback! log jag.
- I've missed you too babe! log hon. But don't squeeze the death out of me ladies!
Vi släppte snabbt taget om henne men fortsatte pipa av gjädje. Tash var här! En av mina stora ljuskällor i mitt liv. Jag hade saknat hennes konstiga kommentarer, och hur lat hon var.
- Why am I hearing girls voices? hörde jag Carls röst säga från dörren. Cherry? What are you doing here?
- Oh, I thought the studio was free after three p.m! I'm so sorry, utbrast Catherine.
- Well, didn't expect this, mumlade han. Harry's gonna flip.
Genast fick han min uppmärksamhet.
- What? frågade jag snabbt. What do you mean Harry's gonna flip?
- I'm gonna flip? Why? hörde jag den bekant röst säga. En för bekant.
Hans sammetslena röst träffade mig rakt i hjärtat, samtidigt som hans gröna ögon mötte mina.
- Cherry..., mumlade han.
Harrys perspektiv:
Där stod hon. Lika vacker som när jag senast såg henne personligen för många månader sedan. Dock hade hennes korta blonda hår vuxit några centimeter, och hennes kropp var lite magrare. Men det var ändå hon.
Spänningen i rummet var oerhörd. Ingen vågade säga något, alla var upptagna med att iaktta oss. Hennes mun öppnades men inget ljud kom ut. I hennes bruna ögon skymtade jag ett flimmer av sorg, av lättnad.
- Harry, sa hon lågt.
- I.. um, började Louis. We should uh.. Let's just hang outside for a bit. Let them.. talk out.. Yeah, let's go.
- What? Why? frågde Niall.
- Don't be so stupid, muttrade Zayn och drog ut honom.
De lämnade oss i tystnad. Det enda som hördes var våra andetag.
- So, how's things? frågade hon nervöst.
- Could've been better. You?
- Same, muttrade hon.
Jag fnös och hon kollade förvånat på mig.
- Oh, you think this is funny? utbrast hon.
- And why on earth, Ms Chambers, would I think this is funny?
- Because you have a goofy grin glued to your lips!
Jag gav ifrån mig ett litet skratt och kollade in i hennes chockade ögon.
- Well, I think you're lying, sa jag irriterat. Your weeks here have paid off Cherry!
- What do you mean "paid off"?! röt hon.
- Since you've befriended Freddie, snogged him.. Being the dirty slut you are.
- Oh! I'm the dirty slut?! Let me tell you something you manwhore! I kissed someone, because I was foolish enough to think it would fill the emptiness! Yes, you left a jagged hole in my body! But, it turns out, he couldn't replace you! No one can, because I love you to fucking much! Then, earlier today, I read a magazine. Do you know what the headline was? Harry Styles spent the night with Caroline Flack! You slept with someone! You're nothing but a filthy douche. I hate you. I hate you so much it hurts!
Hennes tårar strömmade fritt nedför hennes kinder och hon kollade rasande på mig.
- Did you know what I read?! fräste jag ilsket. Styles's girl; Moved on?! I was devastated when I saw those pictures. I've never felt that hurt and heartbroken before! I know, sleeping with someone is a lot more worse than kissing. But I was to blinded by the thought that you might replace me, so I let the revenge get over me! i wanted you to know how I felt! How you broke every little piece that was left of my heart!
- Don't you think my heart was shattered?!
- I do! This isn't healty! For neither of us. Either we walk away from the fight, or we try to find our way to stay together! I know what I want. Are you?
Hennes en gång ilskna ansikte, var ersatt med ett sorgset, fyllt av tårar som förtvivlat sökte sig nedför hennes svullna kinder.
- We can't, sa hon lågt. I still love you, but.. We were doomed from the start! You'll lose your job, and I'll be forever stamped as the one who let Harry give up his music career. You know that's not what I want..
- Do you remember that dull day back in the corridor, when you broke things off? avbröt han mig.
- Of course I do, but-
- No, let me finish. You said that true love isn't worth fighting for, if it ends in blood and tears. But that's exactly what true love is!
- Blood and tears...?
- Shut up! True love is worth fighting for, even if it ends with a fight. If it'll go down that road, I know I'll have you by my side afterwards. That's what true love is. Not giving up on each other. Plus you said. If faith wants us together, we'll meet again. And here we are.
Hon kollade långsamt och försiktigt upp på mig. Jag tog sakta hennes händer i mina.
- I... I don't know what to say, erkände hon lågt. That's the most honest thing, I've ever heard you say.
- Came straight from my heart.
So sorry att det kom upp så sent! Men det var ju faktiskt Allsång och Morden i Midsomer... :P
Haha, Oooo!
Faith wants them back together? Kommentera! :)
Moments Ago, Chapter 40 - Bad News
En fet lögn. Jag var inte alls okej. Jag var allt ifrån okej! Harry, den enda jag ville ha vid min sida, var borta sen länge. Det som irriterade mig, var att det var jag som hade schasat iväg honom. Jag hade valt att säga upp kontakten. Det knäckte mig. In och ut.
Jag kollade upp på Freddie. Han kanske kunde hjälpa mig? Han kanske skulle kunna vara min "rebound" tills jag var över Harry? Men hur ska man kunna komma över någon som betyder så extremt mycket?
Jag suckade och vi fortsatte gå längs gatorna i månens ljus.
Cherrys perspektiv:
- Hey you! Fetch Nellie some water, ropade en man åt mitt håll.
- Stanley! She's not working here, utbrast Nellie.
Stanley himlade med ögonen och muttrade ohörbara saker för sig själv. Nellie vände sig mot mig och skakade på huvudet.
- Sorry about that, mumlade hon. Stanley is the diva on set. He's one of the producers assistants, but he acts like he's the king of the castle. Which he isn't.
Jag skrattade lågt och hon satte sig ner bredvid mig. Jag och Zayn hade kommit för att hälsa på henne på inspelningen.
Zayn satte sig i hennes knä och de började prata, medan jag tog upp min mobil och gick in på twitter. Jag höll på att få ett hjärtstillestånd när jag såg hur många följare jag hade.
- One million?! utbrast jag högt. I have one million followers on twitter!
- Well, good morning, sa Nellie och himlade med ögonen. But most of your followers are complaining about you not tweeting.
- I've been distracted, mumlade jag.
Jag scrollade igenom mina mentions och såg flera personer med mitt namn som sitt. Jag rynkade ögonbrynen och klickade mig in på en sida.
"Cherry Chambers #1 fan"
Jag log för mig själv och skrev ihop ett tweet.
"Finally on twitter again! Sorry I haven't been on for a while. Been busy with stuff. Thanks for all of your support, love you all :) xx"
- Cherry! hörde jag Freddie säga.
Jag tittade upp från skärmen och log lite. Han böjde sig ner och jag hann vrida på huvudet, så hans läppar träffade min kind.
Generat kollade jag ner på mina händer.
- Um, I just... I just wanted to see you before I go to the recording session, sa han förvirrat. See you later?
- I guess, mumlade jag.
- Nellie, you coming? frågade han.
- Yes, see you later Z, sa hon och kysste honom en sista gång innan hon försvann bort med Freddie.
Zayn vände sig snabbt mot mig, med ett irriterat uttryck.
- What the hell are you doing?! viskade han argt.
- What do you mean? frågade jag förvånat.
- Don't play dumb! I've seen the pictures!
- Wait? What pictures?
- Of you and Freddie! Do you understand how much it's breaking Harrys heart?! He called me this morning, sobbing so hard, saying he loves you so much. And he hates himself for it!
Mitt hjärta sjönk och tårar börjad bildas i ögonen. Jag kollade ännu en gång ner på mina händer och vågade inte möte Zayns dömande blick.
- Nellie doesn't know, sa han med en mildare ton. Thank God for that. Cherry, I'm not here to hate on you. But you have to make up your mind. You have to let Harry go, or you have to find a way to be with him again. You both are suffering, and it's tearing the band apart. Simon's stupid for not noticing it.
- It's my fault, sa jag lågt, med en tår rinnandes nedför min kind.
- No it's not. It's Harry's too. But I think you have to see this... mumlade han och räckte mig en artikel med chockande ord.
Harrys perspektiv:
"If heartache was a physical pain. I could face it, I could face it. But you're hurting me, from inside of my head. I can't take it, I can't take it. I'm gonna lose my mind. I'm gonna lose my mind"
Den nya låten "Lose My Mind" spelades högt från högtalarna och min egna text som jag skrivit, skar som knivar. Killarna, inklusive Simon, log åt mitt håll. Men jag kunde inte göra annat än att tänka på inspirationskällan.
Simon kollade bort och jag sände honom en hatfull blick.
- This is a great song, sa han. Harry I'm impressed with your songwriting skills. This will be a perfect song on the album.
- I hope you know who it's about Mr Cowell, sa jag ilsket. Thanks to your profit I'm so inspired to write heartbreak songs.
- See you lads later, sa han besvärat och ignorerade det jag nyss sagt.
Jag fnös och återvände till min mobil. De andra tre killarna satt och pratade glatt med Rami och Savan, medan jag kollade igenom twitter.
Mitt hjärta slog ett extra slag när jag såg ett speciellt tweet.
"Finally on twitter again! Sorry I haven't been on for a while. Been busy with stuff. Thanks for all of your support, love you all :) xx"
Det hade hon twittrat för exakt tio minuter sedan och jag knappade in ett svar.
"@CherryChambers Please answer? Haven't heard from you for so long. Miss you"
Egentligen hade Simon förbjudit twitter konversationer, men jag kunde egentligen inte bry mig mindre om Simons regler. Det enda han hade gjort var att sabotera mellan mig och henne.
Jag blickade bort mot Louis som i det ögonblicket höll på att sätta mat i fel strupe. Hans blick var fastspänd i en skvallertidning och han läste igenom den samtidigt som Niall och Liam slog honom på ryggen.
- Stop.. it! fick han fram och pekade på tidningen och sedan på mig.
Han började hosta som en galning, medan Niall gick fram till mig med tidningen i handen. Han kollade medlidande på mig och la den i mitt knä.
- Mate, I think you should se this, sa han och kollade oroligt på mig.
Jag rynkade pannan och kollade nervöst ner på uppslaget. Jag läste snabbt rubriken och mitt hjärta fällde små tårar. Tårarna blev snabbt till is som skärde sin väg genom min kropp. Isandet spred sig till min hals och jag kippade efter andan.
Den rubriken jag hade fruktat under en lång period, stirrade tillbaks på mig medans mina ögon tårades.
"Has Styles's girl moved on?
The new american act Cherry Chambers seems to have a thing for British guys. She was recently dating none else but Harry Styles from One Direction. She was reportedly spotted, snogging the british actor Freddie Stroma, in Los Angeles. Did she use Harry for fame, or was it real love they shared? Only time can tell. Let's hope jealous 1D fans won't be to hateful on her."
Jag ögnade igenom bilderna och jag kände ett hat stiga genom kroppen. Vi dejtade inte längre, men ändå kunde jag inte hjälpa att känna mig bedragen. Aldrig trodde jag att hon skulle göra något sådant. Aldrig på en miljon år!
- How are you doin' mate? frågade Louis försiktigt nu när hostan var över.
- Good. Are we done here? frågade jag snabbt.
- Yeah, but we still need to listen to two of the other songs, sa Liam.
Jag for upp från soffan jag satt i och rusade ut till min bil som stod parkerad. Jag rivstartade min motor och körde iväg.
Jag visste exakt vart jag skulle. Ilsket torkade jag bort tårarna som förblindade min syn. Efter några minuter såg jag det bekanta huset resa sig i kvällsmörkret. Snabbt parkerade jag och knackade på febrilt.
Låset knäppte och Caroline stod i dörröppningen med ett förvånat samt roat uttryck.
- Harry? sa hon med samma stämma. I knew you would come back. It was only a matter of time.
- Please, don't talk, muttrade jag och pressade mina läppar hungrigt mot hennes.
Ooooo... What the FLACK?! JAG ÄR EN SÅN BEASTTT!
Hoppas ni inte hatar mig ännu mer nu :P Haha! Tack för alla kommentarer! Love you guys sooo verry muccchhhh!!! <33
Moments Ago, Chapter 39 - Turn Of Events
Det enda hon hade tagit med sig när hon lämnade mig dagen i korridoren, var mitt hjärta. Hon skulle kunna läka sina sår, tills de blev till ärr. Så småningom skulle ärren blekna och försvinna förevigt. Hon skulle gå vidare, till ett nytt kapitel i hennes liv.
Mitt hjärta, skulle jag aldrig få tillbaks. Det skulle hon behålla hela livet ut, även fast hon inte var medveten om det. Jag älskade henne. Älskade henne så mycket att det gjorde ont. Därför respekterade jag att hon ville gå vidare innan jag såg henne igen.
Mitt hjärta, skulle jag aldrig få tillbaks. Det skulle hon behålla hela livet ut, även fast hon inte var medveten om det. Jag älskade henne. Älskade henne så mycket att det gjorde ont. Därför respekterade jag att hon ville gå vidare innan jag såg henne igen.
Cherrys perspektiv:
- What about something like this? "I tried to laugh my tears away, travelled around the world to escape. But loneliness is everywhere, without the one I love it's not the same."
Carl Falk, min låtskrivare, höjde ena ögonbrynet.
- Is it that bad? suckade jag och sjönk ihop.
- No! Definitely not! It's beautiful! But yesterday, when I was in the studio, recording with the boys...-
- Wait! The boys?! What boys? avbröt jag högt.
- One Direction, and anyway..-
- You're their songwriter too?
Han skrattade lågt och jag tittade på honom med irriterade ögon.
- I was their songwriter first. Anyway, Harry has written this beautiful song with so much emotion, so many feelings. Your song is sort of the answer to it. Almost like you read his mind, and wrote this. I know you had a past. Niall and Liam spent thirty minutes, explaining everything.
- Everything, everything? frågade jag generat.
- Everything, flinade han.
Jag höjde ögonbrynen och skakade på huvudet.
- Let's continue with the song, shall we? frågade jag.
- Sure thing. I loved the thing you wrote. But, to continue, I need to know what you want. What do you want the most right now?
- I think you know my answer, skrattade jag.
- Harry, yes. But except for Harry, what do you want?
- An end to all this darkness surrounding me. I want happiness.
- Light with other words?
Jag skrattade lågt.
- Yeah. Light, flinade jag.
- Maybe something like this "Spread a littlle light tonight, tonight, tonight. Gimme just a little sign, and I'll be fine. Send a little love, cause it's getting dark. No one should be alone, when it's getting cold."
- Oh my God. It's perfect, log jag. It's exactly what I want my message to be!
- Tell Harry to send a little light? frågade han osäkert.
- Sort of. "I know I'm not the only one feeling all alone right now. Cause I can see the candle lights through the windows on the other side."
- "I wonder if you see me through your window too"
- "If your heart's broken just like mine"
Jag log och han high-fivade mig.
- Looks like someone's got a number one going on! log han.
- Let's hope so, mumlade jag.
Två veckor senare:
- What about something like this? "I tried to laugh my tears away, travelled around the world to escape. But loneliness is everywhere, without the one I love it's not the same."
Carl Falk, min låtskrivare, höjde ena ögonbrynet.
- Is it that bad? suckade jag och sjönk ihop.
- No! Definitely not! It's beautiful! But yesterday, when I was in the studio, recording with the boys...-
- Wait! The boys?! What boys? avbröt jag högt.
- One Direction, and anyway..-
- You're their songwriter too?
Han skrattade lågt och jag tittade på honom med irriterade ögon.
- I was their songwriter first. Anyway, Harry has written this beautiful song with so much emotion, so many feelings. Your song is sort of the answer to it. Almost like you read his mind, and wrote this. I know you had a past. Niall and Liam spent thirty minutes, explaining everything.
- Everything, everything? frågade jag generat.
- Everything, flinade han.
Jag höjde ögonbrynen och skakade på huvudet.
- Let's continue with the song, shall we? frågade jag.
- Sure thing. I loved the thing you wrote. But, to continue, I need to know what you want. What do you want the most right now?
- I think you know my answer, skrattade jag.
- Harry, yes. But except for Harry, what do you want?
- An end to all this darkness surrounding me. I want happiness.
- Light with other words?
Jag skrattade lågt.
- Yeah. Light, flinade jag.
- Maybe something like this "Spread a littlle light tonight, tonight, tonight. Gimme just a little sign, and I'll be fine. Send a little love, cause it's getting dark. No one should be alone, when it's getting cold."
- Oh my God. It's perfect, log jag. It's exactly what I want my message to be!
- Tell Harry to send a little light? frågade han osäkert.
- Sort of. "I know I'm not the only one feeling all alone right now. Cause I can see the candle lights through the windows on the other side."
- "I wonder if you see me through your window too"
- "If your heart's broken just like mine"
Jag log och han high-fivade mig.
- Looks like someone's got a number one going on! log han.
- Let's hope so, mumlade jag.
Två veckor senare:
- You're a songwriter too Ms Chambers! sa Mr Chandler imponerat. I really like your song. But I think you'll do better with high tempo songs. Your album already have three amazing ballads on it.
Mitt hjärta sjönk och jag klistrade fast ett falskt leende.
- Thanks. I guess it's be okay. Wait... Second album?
- Yeah. You've made a huge success here in the States, and all around the world. You're too great to let go. You don't know? La La Love is number one in the biggest part of Europe, and debuted number three on the Billboard music list.
- Really...? frågade jag chockat. Billboard!?
- Yeah. We'll start working on the front of the album. I'll book a photoshoot at the end of the week, and I'll get back to you. Okay?
- Sounds great!
Jag sa hej då och skyndade mig ut. Ända sen jag kom hit, hade jag föraktat internet och allt som skrevs på det. Det var för det mesta ändå bara rykten. När jag väl var inne på internet, gick jag bara in på twitter.
Därför hade jag ingen aning om att min låt låg i topp tre på samtliga låtlistor runt om i världen. Dock fruktade jag att det inte var på grund av min låt, jag gjorde det. Utan av Harry. Eftersom jag var hans "flickvän" så visste folk vem jag var. Annars skulle jag ha fått hälften så lite (om inte mindre) framgångar som jag fått hitills.
Jag suckade och började gå hemåt. Nellie och Zayn hade åkt förra måndagen och tomrummet var outhärdligt. Som tur var hade jag Freddie som kunde hålla mig sällskap. Han hade blivit mer som en nära vän på den senaste tiden.
Jag närmade mig huset och såg en blond gestalt stå lutad mot dörren.
- Freddie? ropade jag.
- Cherry! log han.
Vi förenades i en kram och jag låste upp.
- I've tried to call you a million times, sa han.
- Sorry, sa jag. Spent the entire day recording, writing and talking about music with my boss. I'm a bit tense, sorry.
- Stop apologizing! And if you are a bit tense, I know what will cheer you up.
- What?
- A funfair!
**
Glatt vände jag mig om, och såg den blonda killen stå bakom mig med ett leende. Vi hade just kommit ut från Six Flags och Freddie hade rätt. Det hjälpte mig att glömma allting för ett tag. Natten hade fallit över staden och vi strövade längs gatorna. Los Angeles, var dött på natten.
Jag kollade tillbaka på Freddie. Han var som en barndomskompis jag inte träffat på några år, men som jag fått kontakt med igen.
- What's on your mind? frågade jag.
- Cherry, there's something I want to tell you, sa han allvarligt och tog mina händer i sina.
- What is it? frågade jag nervöst.
Han drog ett djupt andetag, och kollade sedan in i mina ögon.
- Cherry. You're an amazing girl, började han. And these past weeks, has been the best since I got here. I think I'm... Slowly, falling for you. I don't know why though, since you're in love with Harry. But I just wanted you to know.
- Freddie, mumlade jag.
- Wait. Don't say it. I don't want to hear it.
- Even if it's something good? frågade jag och log smått.
Han kollade förvånat på mig och började le. Sakta drog han mig närmre honom. Hans händer smög runt mina höfter och jag la mina armar runt hans hals.
Våra läppar förenades i en mjuk kyss. För en sekund tänkte jag att Freddie var Harry. Jag tänkte hur hans bruna lockar kändes i mina fingrar, hur hans han passade så bra in med min. Allt detta fick mig att tänka till på hur mycket jag saknade honom.
Han drog sakta ifrån och besvikelsen tog över när jag fick syn på Freddies klarblåa ögon, istället för de gröna som gjorde mig knäsvag. Han log stort och kysste min kind långsamt.
Jag insåg sedan att jag just kysst Freddie. Även fast jag och Harry inte var ihop längra, kunde jag inte låta bli att känna mig skuldmedveten.
- Everything ok? frågade han långsamt.
- Yeah. Perfectly fine, mumlade jag och tvingade fram ett leende.
En fet lögn. Jag var inte alls okej. Jag var allt ifrån okej! Harry, den enda jag ville ha vid min sida, var borta sen länge. Det som irriterade mig, var att det var jag som hade schasat iväg honom. Jag hade valt att säga upp kontakten. Det knäckte mig. In och ut.
Jag kollade upp på Freddie. Han kanske kunde hjälpa mig? Han kanske skulle kunna vara min "rebound" tills jag var över Harry? Men hur ska man kunna komma över någon som betyder så extremt mycket?
Jag suckade och vi fortsatte gå längs gatorna i månens ljus.
Ni kommer säkert hata mig nu, haha! Vad tycker ni om Cherry+Freddie's kyss?
P.s: Oh herregud... Ni vet inte hur många gånger jag har skrivit om det här kapitlet.. Är inte riktigt nöjd, men bättre än inget! Idag är det onsdag, och jag åker till landet imorgon. Updaten kommer vara s-ä-m-s-t, men jag ska försöka att göra några tidsinställda inlägg till er! Bara för att jag älskar mina läsare så mycket! ;)
Moments Ago, Chapter 38 - Sweatback On The Loose
Nellie drog in honom i vår kram och vi tre började skratta.
- Wait. Zayn, does Harry know I'm here? frågade jag plötsligt.
- Not that I'm aware of, sa han. But there's always press, paparazzis, rumours and that stuff.
- Plus, you told sweatback! påpekade Nellie.
- Sweatback? frågade Zayn förvirrat.
- Don't even ask, suckade jag och vi möttes i en kram igen.
__________________________________________________________________________
Cherrys perspektiv/En vecka senare:
- So, I've thought, började Nellie.
- About what? avbröt jag.
- I thought that, maybe you, I, Zayn and Freddie could go out for dinner or something
Jag tittade upp från min tidning och kollade misstänksamt på henne. Hon lyfte ögonbrynet.
- Not trying to set me up or something, are you? frågade jag.
- What? No! I'm still rooting for you and Harry, sa hon.
- Same here love, sa Zayn och kysste henne på kinden.
Dessa två har inte lämnat varandras sidor under en hel veckas tid. Han följde med henne överallt. Deras "förhållande" var så äkta. Så vackert. Något jag skulle velat ha med Harry.
- Zayn's going back to Bradford next week, berättade hon. And I'm coming with him, so you'll have to be here alone. So that's why I thought you maybe wanted to know Freddie a bit more.
- That's sweet of you Nels, log jag. Are you guys already on family terms?
- Yes, I want to show my beautiful girl to my family.
Jag log och kollade ner i min skvaller tidning igen och såg Harrys ansikte titta upp på mig. Mitt hjärta tog ett skutt och jag kollade på hans smilgropar, hans ögon och hans leende.
"Charry: Ended?"
Rubriken fick mig att sucka. Jag vågade inte läsa texten utan vände sida där artikeln fortsatte med bilder på oss. Bilder när vi var som lyckligast, bilder från i början när vi "hatade" varandra och de senaste bilderna, när vi visste att slutet var nära.
Det var en tydlig skillnad mellan de tre olika förhållanderna. I de första bilderna som togs, såg man tydligt att det var spänt mellan oss. Spänt och osäkert. När vi väl var ihop såg det genuint ut. Så äkta att det värkte i hjärtat. På de sista bilderna såg man att det var något fel. Harrys vanliga glimt i ögat fanns inte där, hans leende var inte övertygande. Blåa påsar under mina ögon var synliga och jag log sällan.
Vi såg dystra ut, men våra blickar var ändå så kärleksfulla. Jag suckade ännu en gång och vände snabbt sida.
- You're thinking 'bout Harry right? frågade Nellie.
- Maybe, mumlade jag.
- Well, let's hope Freddie can distract you, sa hon och log.
- I'm starting to believe you're actually trying to set me up with Freddie. I'm done with English boys for your information.
- There's nothing wrong with English guys! utbrast Zayn.
**
- Oh, Nellie's friend! sa Freddie glatt. You look lovely!
- Thanks, nice to see you again, log jag och kramade honom.
- You've met each other? frågade Nellie stumt.
- Briefly, sa Freddie.
Han kollade på mig och log. Jag förstod direkt att vi skulle bli bra vänner (till min irritation), och mycket riktigt. Jag hade inte haft så roligt på flera månader, när middagen var över. Han var en rolig, samt charmig prick. En sån man inte kunde hitta överallt.
Jag kände plötsligt att vi var iakttagna, så jag snodde runt och såg några män med kameror i händerna stå och ta bilder på oss.
- Oh no, mumlade jag irriterat. Paparazzis...
- Really? muttrade Zayn. I can't go anywhere now a days!
- Sozz baby, mumlade Nellie och kramade honom bakifrån.
- Why do you say sorry? frågade han.
- I kind of tweeted where we were, mumlade hon.
Han skrattade och kysste henne på pannan.
Harrys perspektiv:
- Why's Zayn in L.A again? frågade jag.
- Visiting someone I suppose, sa Liam som höll på med sin mobil.
- Probably Nellie because she's in Los Angeles, and there's nothing fishy about L.A, what so ever! 'Cause she's not with someone else but Zayn there, sa Tash snabbt.
Vi satt i studion och spelade in bitar till vårt nya album.
- Are you okay Tash? frågade Niall. You've been acting wierd for days.
- Nah, I'm perfectly fine Niall. Why are you asking? There's nothing weird with Los Angeles, and Zayn going there because Nellie and... Oh, end of conversation! I've got to focus on my homework!
- Since when do you care about homework? frågade Louis. You're all "I'm too cool to care about school".
- I'll take that as a compliment Tomlinson.
Det var något med Tash. Så fort man nämnde Nellie eller Los Angeles, så blev hon nervös och gick upp i en nasal ton.
Jag suckade och gick in på min iPhone. Nästan automatiskt klickade jag mig in på mina bilder och plågade mig själv genom att titta på bilder på henne. Mitt hjärta sprack efter varje bild jag kollade på. En bild fick mig att stanna till.
Bilden drog andan ur mig, samtidigt som mitt hjärta hoppade över ett skutt. Den var en av de första bilderna vi tog som ett par. Jag gjorde allt för att inte låta tårar rinna. Jag andades djupt och Louis fick syn på mitt plågade uttryck.
Han kollade medlidande på mig, och jag kollade på fler bilder som jag tagit utan att hon visste.
- Mate. Stop torturing yourself! sa Louis.
Jag låste skärmen och kollade ner på mina händer.
- I could only imagine what it feels like, sa Liam.
- Yes, imagine a life without food, sa Niall och spärrade upp sina ögon. Wait, that wouldn't be a life! More like a, half-life.
- Imagine what this must feel like then, mumlade jag.
De förblev tysta efter det.
Det var någonting som inte stämde. Något i Nellies historie stämde inte. Om jag var Cherry, och skulle vilja komma bort från London, vart skulle jag åka då? Rehab historien trodde jag inte det minsta på.
Niall gick in i studion och spelade in sin del till vår nya låt "Lose My Mind". De andra två spelade något kortspel, medan jag satt och betraktade flickan som satt vid bordet med vår låtskrivare Carl. De pratade om någonting som fick henne att börja skratta. Som tur var, märkte hon inte att jag satt och sneglade misstänksamt på henne. Hon dolde något. Det syntes.
Jag reste mig upp och satte mig bredvid henne. Hon kollade långsamt på mig och höjde ena ögonbrynet.
- What's up Styles? frågade hon.
- Tell me where Cherry is, sa jag lågt.
- I told you, she's in rehab, sa hon nervöst.
Hon skruvade besvärat på sig och vände sig till Carl.
- You're hiding something, mumlade jag. Just tell me.
- I don't know what you're talking about! It's getting hot in here, don't you think?
- Don't escape the subject, tell me!
- I don't know what you're talking about! She's in rehab! Leave the subject!
Hennes ögon kollade oroligt her i sin bok som låg uppslagen framför sig. Jag reste på mig och kollade på hennes rygg. Mycket riktigt, svettig.
- Ha! Sweatback, tell me! Where is she?
- She's in L.A, at Nellie's beach house! utbrast Tash högt. Okay?! She's missing you so much! Nellie keeps on calling me, saying that she's constantly crying. Pretending everything's alright, when it's clearly not! She loves you, and she hates it because she won't be able to see you! She's trying to heal her wounds, so don't stomp into her life and rip them open again!
Hela studion hade hört hennes utbrott men hon brydde sig inte, utan kollade argt på mig.
- Please, don't go there and hurt her even more, mumlade hon. I know it's hard to say, but... Give it some time. Make her wounds turn into scars before seeing her again. Please? For both of your sakes.
Hon vände sig mot Carl igen och jag gick stumt tillbaks till soffan jag satt i tidigare.
Tash hade rätt. Det skulle varit själviskt av mig att bara stampa rakt in i hennes liv igen, utan någon förvarning. Jag älskade henne för mycket för att göra henne illa. Om jag åkte för att träffa henne, och lämnade henne lika snabbt igen, skulle hon aldrig få tid för att läka hennes djupa sår som jag lämnade längs hennes hud.
Det enda hon hade tagit med sig när hon lämnade mig dagen i korridoren, var mitt hjärta. Hon skulle kunna läka sina sår, tills de blev till ärr. Så småningom skulle ärren blekna och försvinna förevigt. Hon skulle gå vidare, till ett nytt kapitel i hennes liv.
Mitt hjärta, skulle jag aldrig få tillbaks. Det skulle hon behålla hela livet ut, även fast hon inte var medveten om det. Jag älskade henne. Älskade henne så mycket att det gjorde ont. Därför respekterade jag att hon ville gå vidare innan jag såg henne igen.
Stackars Harry! Stackars Tash! Stackars Cherry! jag vill bara ge alla en stor bamsekram!
Jag ville bara ta er tid, och säga tack. Tack för att ni förgyller mina dagar, med era kommentarer! Älskar er så himla mycket! Without you I'm nothing... Ni är så underbara att jag vill döööö!
Kommentera! (:
Moments Ago, Chapter 37 - Moment Of Truth
Previously: Jag ville ha ett namn inom musiken. Förhoppningsvis inte bara som Harry Styles ex-flickvän. Snabbt skyndade jag mig hem till huset, som bara låg tio minuter bort och rusade in i huset.
- Nellie! Guess what! skrek jag glatt och sprang in i vardagsrummet.
Något jag inte skulle ha gjort. Synen chockade mig totalt..
Cherelles perspektiv:
Zayn låg över Nellie. Hennes ben var knutna över hans överkropp och deras läppar var sammansvetsade i ett passionerat hångel.
- What are you doing?! utbrast jag gällt.
Zayn flög av henne och ställde sig mot väggen. Nellie gömde hennes ansikte i sina händer och de båda rodnade väldigt.
- Oh my God! utbrast Nellie. This wasn't meant for your eyes!
- Okay, when was it supposed to be meant for my ears?! And Zayn, why the hell are you here? Shouldn't you be in London?!
- I didn't even know he would come here! erkände Nellie. And this, just sort of happened!
- Care to explain? röt jag åt Zayn.
- Well, mumlade han generat.
Zayn's perspektiv/Flera timmar tidigare:
"Flight 27 is soon arriving in Los Angeles. Please fasten your seatbetls and thank you for choosing British Airways."
Jag spände bältet och lutade mitt huvud bakåt. Jag hade inte planerat att plötsligt boka en flygbiljett till Los Angeles för att träffa Nellie. Nej, jag hade gjort det på ren impuls.
Tänk om hon inte gillar mig? Tänk om hon gillade Freddie Stroma, som spelade mot henne i hennes film. Han verkade mer som hennes idealkille. Blond, blåa ögon, inga tatueringar, röker inte, kristen. Jag var ju, den riktiga motsatsen.
Jag hade inte berättat för mina föräldrar om Nellie än. Men när jag väl gjorde det, skulle jag inte nämna faktan att hon var i en annan religion direkt. Jag kunde redan se min farfars ogillande i ögonen.
Flygplanet landade med en duns och jag satte på mig mina ray-bans. Jag tog min väska och började gå ut genom planet, med Paul bakom mig. Värmen träffade mig och jag skyndade mig in i flygplatsen.
Jag kunde inte låta bli från att le när jag fick syn på alla fans. Det hade varit paparazzis på flygplatsen i England, så de visste säkert när planet skulle landa här. Jag vinkade och de skrek högt.
"We love you Zayn!" skrek några fans som stod bakom säkerhets staket.
- Love you too! ropade jag tillbaks och de skrek ännu högre.
Jag skrattade för mig själv och Paul ledde mig genom flygplatsen.
Det var flera hundratals tjejer i alla åldrar uppradade längs hela flygplatsen. Det var overkligt varje gång det hände. Att de hade åkt hit för att se mig. Det var den sjukaste känslan någonsin.
Vi gick ut till en svart Range Rover som väntade.
- Are you sure you can handle things from here? frågade Paul osäkert.
- Yes I'm sure. Why did you even come here in the first place? flinade jag.
- Security rules, it's my duty to make sure you get here safe.
- Well, you go back to London now, right?
- Yes, I'll tell the boys you said hi.
- Great, see you soon Paul.
Han vinkade hejdå och jag hoppade in i bilen. Jag satte mig tillrätta och han körde iväg. Jag drog ner min mössa över ansiktet och somnade fort..
**
- Mr Malik, Mr Malik, hörde jag en röst säga.
- Mmm, mumlade jag.
- We're here.
Jag slog upp ögonen och drog av mössan. Snabbt var jag ute ur bilen och tog mina väskor. Jag tackade chauffören och han körde iväg.
Jag stod utanför ett stort strandhus och samlade mod till mig innan jag ringde på den vita dörren. Tänk om hon inte var hemma? Tänk om hon visste att jag var här via internet? Fast, hon visste inte ens var Safari var på en Apple-produkt, så jag trodde inte att hon skulle fått reda på det via nätet.
Mina tankar avbröts av att någon tricksade med låset på insidan. Jag svalde nervöst och dörren gled upp. Där stod hon. En aning brunare i hyn än förut på grund av solen här. Annars såg hon lika vacker ut som vanligt.
Hennes bruna ögon kollade chockat på mig.
- Zayn? What are you doing here? frågade hon glatt och kramade mig.
Hennes bekanta Irländska fick mig att le stort. Jag släppte alla saker jag höll i händerna och la mina armar runt hennes midja. Jag drog henne närmre mig och jag doftade av hennes söta parfym. Hennes närhet gjorde mig knäsvag. Något som aldrig hade hänt förut.
Hon drog ifrån och hennes vita leende bländade mig.
- I wanted to see you, sa jag och log. I've missed you. I count you as one of my best friends plus, I haven't seen you in a while.
- That's so sweet of you! You're one of my, nearest friends too. Oh, come in!
Jag tog mina väskor och gick förbi henne in i hallen.
- Wow, this place is massive! utbrast jag.
- I know. It's a tad to big for my liking, but it's really cool.
- Indeed.
- Why did you really come here?
Jag vände mig om och kollade in i hennes ögon.
- I told you. I came here to see you, sa jag.
- Really? No one has ever done that for me before.
- I lo... like you, as my best friend of course, sa jag snabbt.
- Oh...
Hörde jag lite besvikelse i hennes röst? Hennes kinder blossade genast upp i en röd nyans och jag log smått. Hon kollade ner i golvet på hennes fötter och jag släppte mina väskor fort. Hon kollade förvånat upp och jag drog in henne i en kyss.
Ivrigt svarade hon genom att lägga sina armar runt min nacke och dra sina fingrar genom mitt svarta hår. Jag tog tag i hennes låt och hon hoppade upp i min famn. Jag la henne sakta på rygg och la mig över henne.
- What are you doing?! hörde vi Cherry säga.
Cherelles perspektiv:
- That's sort of, what happened, avslutade han generat. Wait, what are you doing here?! Aren't you supposed to be in rehab?
Jag kollade generat ner på mina fötter.
- I sort of lied, mumlade jag.
- That's so selfish of you! sa han. Harry won't stop talking about you, and here you are living the life, while he's home in England bawling his eyes out every night! I'm serious, he cries himself to sleep. He's broken Cherry!
- How do you think I feel?! I'm broken too! I had to get away, just so I can get over him a little!
- He'll never get over you. You know that right?
- I know! And it's freaking killing me!
Tårar hade sakta börjat glida nedför mina kinder och jag kollade sorgset på honom.
- I know he's not. I know he's breaking everyday, I know his heart is shattered! I'm going through the same thing! But there's sometimes in life when we have to let go of the people we love.
- Why should you let go of him if you love each other?
- Because he had a choice. Too chose between me, or the band.
- He chose us..
Jag nickade långsamt och drog ett andetag. Zayn kollade sorgset på mig och Nellie stod i tårar.
- Don't cry sweetie! muttrade jag och drog in henne i en kram.
- You've got to start talking! grät hon. I thought you were OK.
- Promise. Love you Nels.
- Love you too Cherry berry.
- God, stop it! You're making me tear up! muttrade Zayn och vi skrattade.
Nellie drog in honom i vår kram och vi tre började skratta.
- Wait. Zayn, does Harry know I'm here? frågade jag plötsligt.
- Not that I'm aware of, sa han. But there's always press, paparazzis, rumours and that stuff.
- Plus, you told sweatback! påpekade Nellie.
- Sweatback? frågade Zayn förvirrat.
- Don't even ask, suckade jag och vi möttes i en kram igen.
Hope U lajk! Lite Chaynellie (Cherry+Zayn+Nellie) det gillar vi!
Kommentera järnet babes!
P.s: Zayn är så snygg i den där bilden att jag bara vill döööödöööödöööööö! *le dead*
- Nellie! Guess what! skrek jag glatt och sprang in i vardagsrummet.
Något jag inte skulle ha gjort. Synen chockade mig totalt..
Cherelles perspektiv:
Zayn låg över Nellie. Hennes ben var knutna över hans överkropp och deras läppar var sammansvetsade i ett passionerat hångel.
- What are you doing?! utbrast jag gällt.
Zayn flög av henne och ställde sig mot väggen. Nellie gömde hennes ansikte i sina händer och de båda rodnade väldigt.
- Oh my God! utbrast Nellie. This wasn't meant for your eyes!
- Okay, when was it supposed to be meant for my ears?! And Zayn, why the hell are you here? Shouldn't you be in London?!
- I didn't even know he would come here! erkände Nellie. And this, just sort of happened!
- Care to explain? röt jag åt Zayn.
- Well, mumlade han generat.
Zayn's perspektiv/Flera timmar tidigare:
"Flight 27 is soon arriving in Los Angeles. Please fasten your seatbetls and thank you for choosing British Airways."
Jag spände bältet och lutade mitt huvud bakåt. Jag hade inte planerat att plötsligt boka en flygbiljett till Los Angeles för att träffa Nellie. Nej, jag hade gjort det på ren impuls.
Tänk om hon inte gillar mig? Tänk om hon gillade Freddie Stroma, som spelade mot henne i hennes film. Han verkade mer som hennes idealkille. Blond, blåa ögon, inga tatueringar, röker inte, kristen. Jag var ju, den riktiga motsatsen.
Jag hade inte berättat för mina föräldrar om Nellie än. Men när jag väl gjorde det, skulle jag inte nämna faktan att hon var i en annan religion direkt. Jag kunde redan se min farfars ogillande i ögonen.
Flygplanet landade med en duns och jag satte på mig mina ray-bans. Jag tog min väska och började gå ut genom planet, med Paul bakom mig. Värmen träffade mig och jag skyndade mig in i flygplatsen.
Jag kunde inte låta bli från att le när jag fick syn på alla fans. Det hade varit paparazzis på flygplatsen i England, så de visste säkert när planet skulle landa här. Jag vinkade och de skrek högt.
"We love you Zayn!" skrek några fans som stod bakom säkerhets staket.
- Love you too! ropade jag tillbaks och de skrek ännu högre.
Jag skrattade för mig själv och Paul ledde mig genom flygplatsen.
Det var flera hundratals tjejer i alla åldrar uppradade längs hela flygplatsen. Det var overkligt varje gång det hände. Att de hade åkt hit för att se mig. Det var den sjukaste känslan någonsin.
Vi gick ut till en svart Range Rover som väntade.
- Are you sure you can handle things from here? frågade Paul osäkert.
- Yes I'm sure. Why did you even come here in the first place? flinade jag.
- Security rules, it's my duty to make sure you get here safe.
- Well, you go back to London now, right?
- Yes, I'll tell the boys you said hi.
- Great, see you soon Paul.
Han vinkade hejdå och jag hoppade in i bilen. Jag satte mig tillrätta och han körde iväg. Jag drog ner min mössa över ansiktet och somnade fort..
**
- Mr Malik, Mr Malik, hörde jag en röst säga.
- Mmm, mumlade jag.
- We're here.
Jag slog upp ögonen och drog av mössan. Snabbt var jag ute ur bilen och tog mina väskor. Jag tackade chauffören och han körde iväg.
Jag stod utanför ett stort strandhus och samlade mod till mig innan jag ringde på den vita dörren. Tänk om hon inte var hemma? Tänk om hon visste att jag var här via internet? Fast, hon visste inte ens var Safari var på en Apple-produkt, så jag trodde inte att hon skulle fått reda på det via nätet.
Mina tankar avbröts av att någon tricksade med låset på insidan. Jag svalde nervöst och dörren gled upp. Där stod hon. En aning brunare i hyn än förut på grund av solen här. Annars såg hon lika vacker ut som vanligt.
Hennes bruna ögon kollade chockat på mig.
- Zayn? What are you doing here? frågade hon glatt och kramade mig.
Hennes bekanta Irländska fick mig att le stort. Jag släppte alla saker jag höll i händerna och la mina armar runt hennes midja. Jag drog henne närmre mig och jag doftade av hennes söta parfym. Hennes närhet gjorde mig knäsvag. Något som aldrig hade hänt förut.
Hon drog ifrån och hennes vita leende bländade mig.
- I wanted to see you, sa jag och log. I've missed you. I count you as one of my best friends plus, I haven't seen you in a while.
- That's so sweet of you! You're one of my, nearest friends too. Oh, come in!
Jag tog mina väskor och gick förbi henne in i hallen.
- Wow, this place is massive! utbrast jag.
- I know. It's a tad to big for my liking, but it's really cool.
- Indeed.
- Why did you really come here?
Jag vände mig om och kollade in i hennes ögon.
- I told you. I came here to see you, sa jag.
- Really? No one has ever done that for me before.
- I lo... like you, as my best friend of course, sa jag snabbt.
- Oh...
Hörde jag lite besvikelse i hennes röst? Hennes kinder blossade genast upp i en röd nyans och jag log smått. Hon kollade ner i golvet på hennes fötter och jag släppte mina väskor fort. Hon kollade förvånat upp och jag drog in henne i en kyss.
Ivrigt svarade hon genom att lägga sina armar runt min nacke och dra sina fingrar genom mitt svarta hår. Jag tog tag i hennes låt och hon hoppade upp i min famn. Jag la henne sakta på rygg och la mig över henne.
- What are you doing?! hörde vi Cherry säga.
Cherelles perspektiv:
- That's sort of, what happened, avslutade han generat. Wait, what are you doing here?! Aren't you supposed to be in rehab?
Jag kollade generat ner på mina fötter.
- I sort of lied, mumlade jag.
- That's so selfish of you! sa han. Harry won't stop talking about you, and here you are living the life, while he's home in England bawling his eyes out every night! I'm serious, he cries himself to sleep. He's broken Cherry!
- How do you think I feel?! I'm broken too! I had to get away, just so I can get over him a little!
- He'll never get over you. You know that right?
- I know! And it's freaking killing me!
Tårar hade sakta börjat glida nedför mina kinder och jag kollade sorgset på honom.
- I know he's not. I know he's breaking everyday, I know his heart is shattered! I'm going through the same thing! But there's sometimes in life when we have to let go of the people we love.
- Why should you let go of him if you love each other?
- Because he had a choice. Too chose between me, or the band.
- He chose us..
Jag nickade långsamt och drog ett andetag. Zayn kollade sorgset på mig och Nellie stod i tårar.
- Don't cry sweetie! muttrade jag och drog in henne i en kram.
- You've got to start talking! grät hon. I thought you were OK.
- Promise. Love you Nels.
- Love you too Cherry berry.
- God, stop it! You're making me tear up! muttrade Zayn och vi skrattade.
Nellie drog in honom i vår kram och vi tre började skratta.
- Wait. Zayn, does Harry know I'm here? frågade jag plötsligt.
- Not that I'm aware of, sa han. But there's always press, paparazzis, rumours and that stuff.
- Plus, you told sweatback! påpekade Nellie.
- Sweatback? frågade Zayn förvirrat.
- Don't even ask, suckade jag och vi möttes i en kram igen.
Hope U lajk! Lite Chaynellie (Cherry+Zayn+Nellie) det gillar vi!
Kommentera järnet babes!
P.s: Zayn är så snygg i den där bilden att jag bara vill döööödöööödöööööö! *le dead*
Moments Ago, Chapter 36 - Caught
Jag vände mig utåt havet och stirrade på min mobil. Min ringsignal började spela och Harrys namn, följt av en bild på oss, dök upp på skärmen.
Tårarna brände inom mig och jag kastade ut min mobil, så långt jag kunde, i havet. Jag behövde starta om mitt liv på nytt. Ett liv där Harry inte existerade. Ett extremt svårt liv.
___________________________________________________________
Cherelles perspektiv:
Min väska var fylld med demoskivor och i handen höll jag ett papper med fem olika adresser skrivna. Jag var på jakt efter skivbolag, och skulle börja med de fem största i Los Angeles. I öronen hade jag radion strömmande. Boyfriend med Justin Bieber slutade och till min stora förvåning spelades La La Love direkt efter.
Min egna röst fyllde mina öron och jag bytte snabbt kanal. Jag var inte van vid att höra min egna röst, speciellt när den inte lät som min.
Jag stannade utanför en stor byggnad, större än Simons skivbolag. Columbia Records prydde den stora entrédörren och jag drog ett djupt andetag innan jag tryckte upp den.
Med nervösa steg klev jag in i lobbyn. Jag gick fram till killen som satt bakom receptionsdisken. Hans gråa ögon kollade nyfiket upp på mig och log smått.
- Welcome to Columbia Records, what can I help you with, Miss Chambers? frågade han.
- Thanks, um.. I, sort of... Wondered it I could takl with the boss, or... something like that.
- Do you have an appointment?
- No, but-
- Well, I'm sure I can fit you in. You're Harry Styles's girlfriend after all.
- No, but-
- I'll call him now.
Han tog upp luren och knappade in numret. Han satte den sedan mot örat och snurrade runt i sin stol.
Han kunde inte vara mycket äldre än mig. Med hans ljusbruna hår, smått barnaktiga ansikte och definierade muskler som syntes genom hans tajta, svarta skjorta, kunde han inte vara äldre än 22.
- Yes, hello Mr Chandler. I'm sitting here with Miss Cherry Chambers. You know the girl who sings La La love, that song on the radio... No, I'm not going to sing it! Yes, the girlfriend of Harry Styles. I'll send her up then. Great, bye.
Han la på och vände sig mot mig igen.
- Floor five. You can't miss it.
- Thanks, sa jag och log.
Jag gick till hissen och åkte upp till våning fem. Det var nu eller aldrig..
**
- I'm really delighted to have you on board! sa chefen, Mr Chandler, glatt. You're very much loved over here in the U.S. Welcome to Columbia Records, and we'll start working on your album as soon as possible.
- Sounds great! So, började jag.
- I'll call you tomorrow with more details, sa han.
- Great! So um, Bye I guess.
- Have a great day Miss Chambers.
Jag log tacksamt och skyndade mig ut ur byggnaden. Väl ute, hoppade jag runt och gav ifrån mig låga skrik. Det var så här jag ville att det skulle kännas när jag blev signerad. Tyvärr, behövde jag inte jobba tillräckligt mycket som jag skulle velat. Men jag kunde inte klaga, det var det här jag ville.
Jag ville ha ett namn inom musiken. Förhoppningsvis inte bara som Harry Styles ex-flickvän. Snabbt skyndade jag mig hem till huset, som bara låg tio minuter bort och rusade in i huset.
- Nellie! Guess what! skrek jag glatt och sprang in i vardagsrummet.
Något jag inte skulle ha gjort. Synen chockade mig totalt..
__________________________________________________
Kort, jag vet.. Cliffhanger! Det gillar vi! ;)
Okej, vad vill ni se mer av i novellen? Er tid att göra inverkan!
Kommentera! :)
Tårarna brände inom mig och jag kastade ut min mobil, så långt jag kunde, i havet. Jag behövde starta om mitt liv på nytt. Ett liv där Harry inte existerade. Ett extremt svårt liv.
___________________________________________________________
Cherelles perspektiv:
Min väska var fylld med demoskivor och i handen höll jag ett papper med fem olika adresser skrivna. Jag var på jakt efter skivbolag, och skulle börja med de fem största i Los Angeles. I öronen hade jag radion strömmande. Boyfriend med Justin Bieber slutade och till min stora förvåning spelades La La Love direkt efter.
Min egna röst fyllde mina öron och jag bytte snabbt kanal. Jag var inte van vid att höra min egna röst, speciellt när den inte lät som min.
Jag stannade utanför en stor byggnad, större än Simons skivbolag. Columbia Records prydde den stora entrédörren och jag drog ett djupt andetag innan jag tryckte upp den.
Med nervösa steg klev jag in i lobbyn. Jag gick fram till killen som satt bakom receptionsdisken. Hans gråa ögon kollade nyfiket upp på mig och log smått.
- Welcome to Columbia Records, what can I help you with, Miss Chambers? frågade han.
- Thanks, um.. I, sort of... Wondered it I could takl with the boss, or... something like that.
- Do you have an appointment?
- No, but-
- Well, I'm sure I can fit you in. You're Harry Styles's girlfriend after all.
- No, but-
- I'll call him now.
Han tog upp luren och knappade in numret. Han satte den sedan mot örat och snurrade runt i sin stol.
Han kunde inte vara mycket äldre än mig. Med hans ljusbruna hår, smått barnaktiga ansikte och definierade muskler som syntes genom hans tajta, svarta skjorta, kunde han inte vara äldre än 22.
- Yes, hello Mr Chandler. I'm sitting here with Miss Cherry Chambers. You know the girl who sings La La love, that song on the radio... No, I'm not going to sing it! Yes, the girlfriend of Harry Styles. I'll send her up then. Great, bye.
Han la på och vände sig mot mig igen.
- Floor five. You can't miss it.
- Thanks, sa jag och log.
Jag gick till hissen och åkte upp till våning fem. Det var nu eller aldrig..
**
- I'm really delighted to have you on board! sa chefen, Mr Chandler, glatt. You're very much loved over here in the U.S. Welcome to Columbia Records, and we'll start working on your album as soon as possible.
- Sounds great! So, började jag.
- I'll call you tomorrow with more details, sa han.
- Great! So um, Bye I guess.
- Have a great day Miss Chambers.
Jag log tacksamt och skyndade mig ut ur byggnaden. Väl ute, hoppade jag runt och gav ifrån mig låga skrik. Det var så här jag ville att det skulle kännas när jag blev signerad. Tyvärr, behövde jag inte jobba tillräckligt mycket som jag skulle velat. Men jag kunde inte klaga, det var det här jag ville.
Jag ville ha ett namn inom musiken. Förhoppningsvis inte bara som Harry Styles ex-flickvän. Snabbt skyndade jag mig hem till huset, som bara låg tio minuter bort och rusade in i huset.
- Nellie! Guess what! skrek jag glatt och sprang in i vardagsrummet.
Något jag inte skulle ha gjort. Synen chockade mig totalt..
__________________________________________________
Kort, jag vet.. Cliffhanger! Det gillar vi! ;)
Okej, vad vill ni se mer av i novellen? Er tid att göra inverkan!
Kommentera! :)
Moments Ago, Chapter 35 - Ingnorance
Previously: Jag stönade irriterat och sjönk ihop i bilstolen. Det var natt i London nu, så jag kunde inte ringa Tash. Tänk om hon hade berättat för Harry, eller någon utav killarna?
Ellen skulle säga att jag var på rehab i några veckor eftersom min depression har "kommit tillbaka", och på detta hem får man inte använda elektronik överhuvud taget. Det var min idé, och Ellen var tvär till den från början.
Shit's about to go down.
_____________________________________________________________
Cherelles perspektiv:
- You did what?! skrek Nellie.
Vi satt i Nellies strandhus som filmproducenterna hyrt för henne. Jo, strandhus. Du hörde rätt.. Det var ett av de modernaste husen jag någonsin sett.
- I wrote him a letter, mumlade jag generat. Like a goodbye letter or something..
- What did you write? frågade Nellie chockat.
- Something like... "Harry..
Harrys perspektiv:
..The thing I regret the most now, is probably how we ended it. If I could turn back time. I would atleast kiss you once more.
I do love you, even if it's hard to believe and you have to know, that it was the toughest desicion I've ever done in my entire life, and I'm probably going to regret it for the rest of it too. It's crazy that I let you go, 'cause...You made me, me again. You took away my suffer, and hid it in a little box. For that, I am forever grateful. So, thank you.
But, I had to go away. Escape the city for awhile. Just to clear my head off things. Once again, I'm so sorry it turned out this way.
"Too love. In feelings we trust. We trust. In the hope for a better bond. We hope. To chase our dreams one day. We dream. So when reality kick in, we can suffer. We suffer. So it can turn back into love."
Sorry, love you forever //Cher Bear xx
Okay, this sounded more chees than I thought. But, I hope you get the point."
Hennes snirkliga handstil slutade hastigt. Alldeles för snabbt. Jag hade kommit hem för att duscha och byta om efter jag hade varit på gymmet. Så låg det här på hallbordet, med Cherrys extranyckel till vår lägenhet ovanpå.
- Get in the shower mate! You stink, sa Eleanor bakom mig och flinade. What's that?
- A letter, mumlade jag. From Cherry. Gosh, I hate that girl!
- I thought you love her?
- I do but... She left me El. With nothing but this stupid letter, and I have a stupid urge too tear this piece of paper apart. But it's the only memory I have left of her.
- I would hug you, but you're all... Sweaty, and I think Lou would think it'd be ... wierd. The letter isn't the only memory you have of her. She's in your heart. All of the memories are hidden there. You just have to search for them. Oh god.. I'm such a girl... I should go find Lou.
- Do that, flinade jag och hon började gå. Hey, El!
- What?
- Thank you. I needed it.
- Anytime.
Hon lämnade rummet och jag läste igenom brevet en gång till innan jag hoppade in i duschen.
Cherelles perspektiv:
- I didn't think you had all of that sweet stuff in you, sa Nellie chockat.
- Neither did I, suckade jag. But I wrote down everything that was on my mind.
Hon log medlidande och la en hand på min axel. Hennes blick avvek från min, och hennes ögon spärrades upp.
- Is that the time?! Oh my God! I'm late for shootings! utbrast hon och flög upp ur barstolen. Um, make yourself at home. I'll be home in a few hours-
- Nellie! avbröt jag. I'm going to be alright. Now leave this house so you won't be late!
- You're the best!
- Tell me something I don't know!
Jag skrattade och hon försvann ut genom dörren. Eftersom jag inte visste hur länge hon skulle vara borta, och för att jag var extremt rastlös, bestämde jag mig för att ta en promenad längs stranden precis utanför huset.
Jag stängde skjutdörrarna bakom mig och möttes av eftermiddagssolen.
Met ett leende satte jag på mig mina solglasögon och började gå vid vattnet. Det var underbart att vara tillbaks i L.A, men ändå kunde jag inte hjälpa att sakna allting i England.
Jag kollade ner i på mina fötter när någon plötsligt sprang in i mig. Jag tittade upp i ett par klarblåa ögon och jag kollade generat bort.
- Oh, didn't see you there! sa han med en brittisk stämma. Typiskt...
- It's okay, mumlade jag.
Jag märkte snabbt att han inte hade någon tröja på sig, vilket gjorde att mina kinder blev ännu rödare än vad de var innan. Min blick svepte över hans definerade magmuskler och jag kollade snabbt upp i hans ögon igen.
- I'm Freddie, log han.
- Cherry, sa jag och log smått. Freddie Stroma? Right?
- Yes, that's me. Wierd you even recognized me. No one does over here.
- One of my best friends is a huge fan of you. I'm a friend of Nellie's.
- Nellie, huh? Yeah, she's great. Too bad she have a boyfriend though.
- Yeah, she's amazing... Wait, what?
Han kollade besvärat ner i sanden och kliade sig i nacken.
- Well, I sort of... Asked her out on a date, but she told me she had a boyfriend in One Direction, mumlade han.
- Oh, I didn't know about that..
- I guess I'll see you around?
- Hope so.
Han fyrade av ett leende och joggade iväg. Hans blonda hår guppade över hans huvud för varje steg han tog.
Varför skulle Nellie ljuga och säga att hon hade en pojkvän? Vilket jag visste att hon inte hade, eftersom hon skulle ha berättat det för mig. Eller...? Skulle hon?
Hon skulle i alla fall ha berättat för Tash, som skulle berätta för mig.
Varför hade jag berättat för "sweatback" att jag skulle flytta till Los Angeles, och varför hade jag sagt exakt var jag skulle bo?
Min mobil pep till och jag såg Harrys namn stå på skärmen. Jag hade inte haft hjärta nog att ta bort honom som kontakt.
"Plz, call? We need to talk."
Jag suckade och ignorerade hans sms. På "hemmet" jag skulle bo på, hade man inga elektroniska prylar. Det menar inget internet. Jag fick inte röja min täckmantel. Då skulle allting vara förgäves.
Den vibrerade till igen och jag suckade.
"Cher..? I don't want to lose you baby girl. Plz call me as soon as you see this!"
Jag kollade frustrerat på skärmen. En halva av mig ville svara, säga att jag var okej. Att jag älskade honom mer än någon annan. Men den andra, den förnuftiga, sa åt mig att allting skulle bli dubbelt så komplicerat om jag svarade.
"Cherry, I've got an iPhone... I know you've read my texts. Please answer, I beg of you.."
Jag vände mig utåt havet och stirrade på min mobil. Min ringsignal började spela och Harrys namn, följt av en bild på oss, dök upp på skärmen.
Tårarna brände inom mig och jag kastade ut min mobil, så långt jag kunde, i havet. Jag behövde starta om mitt liv på nytt. Ett liv där Harry inte existerade. Ett extremt svårt liv.
___________________________________________________
Ugh, brist på inspiration till denna del.. Första dagen på sommarlovet! Woop woop!
Kommer inte vara speciellt bra uppdatering i sommer tyvärr... Hoppas jag inte kommer tappar alla mina läsare, haha! Love you all!
Kommentera gärna! :)
Ellen skulle säga att jag var på rehab i några veckor eftersom min depression har "kommit tillbaka", och på detta hem får man inte använda elektronik överhuvud taget. Det var min idé, och Ellen var tvär till den från början.
Shit's about to go down.
_____________________________________________________________
Cherelles perspektiv:
- You did what?! skrek Nellie.
Vi satt i Nellies strandhus som filmproducenterna hyrt för henne. Jo, strandhus. Du hörde rätt.. Det var ett av de modernaste husen jag någonsin sett.
- I wrote him a letter, mumlade jag generat. Like a goodbye letter or something..
- What did you write? frågade Nellie chockat.
- Something like... "Harry..
Harrys perspektiv:
..The thing I regret the most now, is probably how we ended it. If I could turn back time. I would atleast kiss you once more.
I do love you, even if it's hard to believe and you have to know, that it was the toughest desicion I've ever done in my entire life, and I'm probably going to regret it for the rest of it too. It's crazy that I let you go, 'cause...You made me, me again. You took away my suffer, and hid it in a little box. For that, I am forever grateful. So, thank you.
But, I had to go away. Escape the city for awhile. Just to clear my head off things. Once again, I'm so sorry it turned out this way.
"Too love. In feelings we trust. We trust. In the hope for a better bond. We hope. To chase our dreams one day. We dream. So when reality kick in, we can suffer. We suffer. So it can turn back into love."
Sorry, love you forever //Cher Bear xx
Okay, this sounded more chees than I thought. But, I hope you get the point."
Hennes snirkliga handstil slutade hastigt. Alldeles för snabbt. Jag hade kommit hem för att duscha och byta om efter jag hade varit på gymmet. Så låg det här på hallbordet, med Cherrys extranyckel till vår lägenhet ovanpå.
- Get in the shower mate! You stink, sa Eleanor bakom mig och flinade. What's that?
- A letter, mumlade jag. From Cherry. Gosh, I hate that girl!
- I thought you love her?
- I do but... She left me El. With nothing but this stupid letter, and I have a stupid urge too tear this piece of paper apart. But it's the only memory I have left of her.
- I would hug you, but you're all... Sweaty, and I think Lou would think it'd be ... wierd. The letter isn't the only memory you have of her. She's in your heart. All of the memories are hidden there. You just have to search for them. Oh god.. I'm such a girl... I should go find Lou.
- Do that, flinade jag och hon började gå. Hey, El!
- What?
- Thank you. I needed it.
- Anytime.
Hon lämnade rummet och jag läste igenom brevet en gång till innan jag hoppade in i duschen.
Cherelles perspektiv:
- I didn't think you had all of that sweet stuff in you, sa Nellie chockat.
- Neither did I, suckade jag. But I wrote down everything that was on my mind.
Hon log medlidande och la en hand på min axel. Hennes blick avvek från min, och hennes ögon spärrades upp.
- Is that the time?! Oh my God! I'm late for shootings! utbrast hon och flög upp ur barstolen. Um, make yourself at home. I'll be home in a few hours-
- Nellie! avbröt jag. I'm going to be alright. Now leave this house so you won't be late!
- You're the best!
- Tell me something I don't know!
Jag skrattade och hon försvann ut genom dörren. Eftersom jag inte visste hur länge hon skulle vara borta, och för att jag var extremt rastlös, bestämde jag mig för att ta en promenad längs stranden precis utanför huset.
Jag stängde skjutdörrarna bakom mig och möttes av eftermiddagssolen.
Met ett leende satte jag på mig mina solglasögon och började gå vid vattnet. Det var underbart att vara tillbaks i L.A, men ändå kunde jag inte hjälpa att sakna allting i England.
Jag kollade ner i på mina fötter när någon plötsligt sprang in i mig. Jag tittade upp i ett par klarblåa ögon och jag kollade generat bort.
- Oh, didn't see you there! sa han med en brittisk stämma. Typiskt...
- It's okay, mumlade jag.
Jag märkte snabbt att han inte hade någon tröja på sig, vilket gjorde att mina kinder blev ännu rödare än vad de var innan. Min blick svepte över hans definerade magmuskler och jag kollade snabbt upp i hans ögon igen.
- I'm Freddie, log han.
- Cherry, sa jag och log smått. Freddie Stroma? Right?
- Yes, that's me. Wierd you even recognized me. No one does over here.
- One of my best friends is a huge fan of you. I'm a friend of Nellie's.
- Nellie, huh? Yeah, she's great. Too bad she have a boyfriend though.
- Yeah, she's amazing... Wait, what?
Han kollade besvärat ner i sanden och kliade sig i nacken.
- Well, I sort of... Asked her out on a date, but she told me she had a boyfriend in One Direction, mumlade han.
- Oh, I didn't know about that..
- I guess I'll see you around?
- Hope so.
Han fyrade av ett leende och joggade iväg. Hans blonda hår guppade över hans huvud för varje steg han tog.
Varför skulle Nellie ljuga och säga att hon hade en pojkvän? Vilket jag visste att hon inte hade, eftersom hon skulle ha berättat det för mig. Eller...? Skulle hon?
Hon skulle i alla fall ha berättat för Tash, som skulle berätta för mig.
Varför hade jag berättat för "sweatback" att jag skulle flytta till Los Angeles, och varför hade jag sagt exakt var jag skulle bo?
Min mobil pep till och jag såg Harrys namn stå på skärmen. Jag hade inte haft hjärta nog att ta bort honom som kontakt.
"Plz, call? We need to talk."
Jag suckade och ignorerade hans sms. På "hemmet" jag skulle bo på, hade man inga elektroniska prylar. Det menar inget internet. Jag fick inte röja min täckmantel. Då skulle allting vara förgäves.
Den vibrerade till igen och jag suckade.
"Cher..? I don't want to lose you baby girl. Plz call me as soon as you see this!"
Jag kollade frustrerat på skärmen. En halva av mig ville svara, säga att jag var okej. Att jag älskade honom mer än någon annan. Men den andra, den förnuftiga, sa åt mig att allting skulle bli dubbelt så komplicerat om jag svarade.
"Cherry, I've got an iPhone... I know you've read my texts. Please answer, I beg of you.."
Jag vände mig utåt havet och stirrade på min mobil. Min ringsignal började spela och Harrys namn, följt av en bild på oss, dök upp på skärmen.
Tårarna brände inom mig och jag kastade ut min mobil, så långt jag kunde, i havet. Jag behövde starta om mitt liv på nytt. Ett liv där Harry inte existerade. Ett extremt svårt liv.
___________________________________________________
Ugh, brist på inspiration till denna del.. Första dagen på sommarlovet! Woop woop!
Kommer inte vara speciellt bra uppdatering i sommer tyvärr... Hoppas jag inte kommer tappar alla mina läsare, haha! Love you all!
Kommentera gärna! :)
Moments Ago, Chapter 34 - Broken Hearts
- Answer me! Will you fight, or will you stand back like a coward?! röt han genom sina tårar.
- Harry, mumlade jag med tårar som hotade att falla. I want to fight, trust me I do! But if faith wants us together, we will meet again. Just, not today. I'll regret this my whole life but... I can't do this anymore. I'm sorry.
Med det rusade jag in i min lägenhet och låste dörrarna med tårarna rinnandes nerför mina kinder. Snabbt gick jag ut på balkongen och kollade upp på kvällssolen.
- Mom? Dad? Lacee? mumlade jag genom tårarna. I miss you guys. Why did you three have to go, and not me? It's so unfair. Why would God let me live, and let you give your lives up? My life's crumbling underneath my feet and I just want you here with me again.
Solens sista strålar träffade mitt ansikte och jag blundade.
Harrys perspektiv:
Dörren smälldes igen. Jag stirrade på fläcken där Cherry just stått. Cherry, som jag älskade så mycket att det nästan var ohälsosamt, hade precis lämnat mig här; ensam och med ett krossat hjärta. Ett hjärta som slog för henne och ingen annan.
Hon brydde sig om alla andra, mer än henne själv. Därav våra fans som hon inte lät mig släppa taget om. Istället valde hon att släppa taget om mig. Ett osjälviskt, och ett av de svåraste valen hon gjort i hela sitt liv. Det visste jag.
Livet är inte rättvist. Man var inte född till att få livet serverat på ett silverfat. Man var tvungen att kämpa. Kämpa för att nå sina mål. Kämpa för att göra livet en gnutta rättvist, för att få sin stora kärlek. Men som Cherry hade sagt; "Ifall kampen slutar i blod och tårar, är det inte värt mödan." Jag skulle aldrig kunna glömma henne. Hon hade planterat en rot djupt inom mig, en rot som man inte kunde rensa bort, hur mycket man än ville.
- Harry? hördes Louis röst bakom mig, och avbröt mina tankar. Why are you standing in the middle of the hallway mate? Have you forgotten where we live?
- I have a feeling this might not be the best time to crack a joke, hördes Liams röst säga.
- Well, I'm just trying to lighten the mood.
- Harry? What happened? frågade Zayn. Lads, he's crying.
- What...?! Harry never cries! Do you have food in your flat? frågade Niall.
I normala fall skulle jag börja flina åt killarnas kommentarer. Men i lägen som såna här, rörde jag inte en min.
- What's happened? frågade Liam.
- Cherry, mumlade jag. She broke up.
- Oh my..., mumlade Niall. But you loved each other?
- Of course they did you nut head! sa Louis och slog till honom skämtsamt på armen.
- Nut head? Really? utbrast Zayn.
Jag suckade och låste upp dörren.
- He hasn't forgotten where we live! Amazing! utbrast Louis glatt.
Cherelles perspektiv/En dag senare:
- Ellen, I really need to talk to you, mumlade jag.
Ellen tittade upp bakom sina moderna bågar med ett förvånat uttryck.
- Like what? frågade hon osäkert.
- As you know, I and Harry have split up, and I don't want to stay here and suffer each time I run into him. I don't want to be afraid of meeting him everywhere. That's why I want to move. Move back to Los Angeles.
Hennes ögonbryn höjdes och hon kollade långsamt ner i hennes papper.
- I don't know sweetheart, sa hon lågt. I'm your legal guardian. It's my job to keep you safe. I can't if you live across the pond.
- I'm almost eighteen, I can handle myself!
- I trust you. I do, but... Can you atleast wait until you're eighteen?
- Please Ellen! I have to get over him! If I'm here every day and might see him, I won't be able too.
Hon suckade och la sina glasögon på bordet.
- Your mum wouldn't want this, mumlade hon.
- How do you know? She's dead. Plus, she wouldn't want me to suffer. Which I'm going to do if I stay here.
- You have no where to live.
- Nellie's there. I bet she wouldn't mind if I stayed with her.
- Okay! Okay, I give in! Pack up your stuff and... I'll book your flight. Just, please. Don't make me regret this!
- I promise Ellen, sa jag och kollade in i hennes bedjande ögon.
Hon drog in mig i en kram och jag försvann in i min lägenhet. Jag kollade mig omkring och gick sedan in i mitt rum där jag började packa ur min garderob.
Fyra dagar senare/Cherrys perspektiv:
- You're in L.A?! Los Angeles in the States? utbrast Nellie chockat.
- Yeah. Surprise? flinade jag.
De tre gågna dagarna spenderade jag i min lägenhet, och packade ihop hela mitt rum. Jag hade tvingat Tash att inte berätta för killarna att jag skulle/hade lämnat landet. När jag först berättade för henne, sprang hon fram och kysste mina fötter. Fråga mig inte varför, denna kvinna var som ett mysterium för mig.
Fast hon fick mig att skratta. En sak som var svår nu för tiden.
Jag höll ett hårt grepp om min resväska när jag gick ut genom L.A.X och välkomnade det soliga Los Angeles vädret som jag saknat så mycket.
- No kidding! Oh my God, what are you doing here?! utbrast Nellie glatt genom högtalaren.
- I had to get away from there. Everything reminds of him in London.
- I'm so sorry Cherry. I'm at the studios right now, In L.A. I can come pick you up if you want to?
- Yes, I'd love too.
- Great, bye babe!
Hon la på innan jag hann svara och jag satte mig ner på en bänk utanför den massiva flygplatsen, som var många gånger större än Heathrow.
Innan jag lämnade England, åkte jag till Simon och sa upp mitt kontrakt hos honom. Jag ville inte ha något med honom att göra, ännu mindre med hans skivbolag. Om jag skulle lyckas inom musiken, ville jag inte nå målet bara "sådär". Jag ville kriga för det. Kriga för mina högsta drömmar.
Vissa drömmar kan antingen uppfyllas eller krossas på en enda sekund. Det går så fort. I mitt fall var Harry min högsta dröm. I vanliga fall skulle jag ha kämpat för honom och vår kärlek, eftersom "sann kärlek övervinner allt". Men i vårt fall, så var det omöjligt för oss. Harry skulle förlora sitt jobb (som han älskar mest i hela världen) och jag skulle bli smutskastad som "tjejen som fick Harry att gå ur One Direction" och jag skulle bli hatad av miljoner av fans, jorden runt.
Något jag inte ville skulle hända. Det var för vårt eget bästa.
En biltuta väckte mig ur min trans och jag kollade upp med ett ryck. Lite längre bort satt Nellie i en svart bil och log från rutan.
- Nels! pep jag och sprang mot henne.
- Cherry! I'm missed you so much! log hon och vi möttes i en kram. C'mon. Let's get out of here.
Vi la in mitt bagage och hon körde iväg.
- I'm still not very used to driving on the wrong side, sa hon och jag skrattade.
- No, you brits are driving on the wrong side, flinade jag. Us americans invented cars actually. Or... I have no idea.
- Me neither. So, does Harry know you're here?
Mitt flin raderades fort från mina läppar och jag drog ett djupt andetag.
- No, suckade jag. he doesn't. And it will stay that way! I had to force Tash not to tell anyone.
- You told Tash a secret?! utbrast hon. Oh no, no no no no no! What have you done?!
- What have I done?
- Tash can't keep secrets! When she's being confronted about it, she freaks out and starts sweating. That's why she's called "Sweatback"!
- That's what sweatback means?! I thought it just was an inside joke! What have I done?
- You're screwed babe.
Jag stönade irriterat och sjönk ihop i bilstolen. Det var natt i London nu, så jag kunde inte ringa Tash. Tänk om hon hade berättat för Harry, eller någon utav killarna?
Ellen skulle säga att jag var på rehab i några veckor eftersom min depression har "kommit tillbaka", och på detta hem får man inte använda elektronik överhuvud taget. Det var min idé, och Ellen var tvär till den från början.
Shit's about to go down.
Just another mellandel.
Skolavslutning imorgon! Whoop whoop. Azumm
Kommentera! (:
- Harry, mumlade jag med tårar som hotade att falla. I want to fight, trust me I do! But if faith wants us together, we will meet again. Just, not today. I'll regret this my whole life but... I can't do this anymore. I'm sorry.
Med det rusade jag in i min lägenhet och låste dörrarna med tårarna rinnandes nerför mina kinder. Snabbt gick jag ut på balkongen och kollade upp på kvällssolen.
- Mom? Dad? Lacee? mumlade jag genom tårarna. I miss you guys. Why did you three have to go, and not me? It's so unfair. Why would God let me live, and let you give your lives up? My life's crumbling underneath my feet and I just want you here with me again.
Solens sista strålar träffade mitt ansikte och jag blundade.
Harrys perspektiv:
Dörren smälldes igen. Jag stirrade på fläcken där Cherry just stått. Cherry, som jag älskade så mycket att det nästan var ohälsosamt, hade precis lämnat mig här; ensam och med ett krossat hjärta. Ett hjärta som slog för henne och ingen annan.
Hon brydde sig om alla andra, mer än henne själv. Därav våra fans som hon inte lät mig släppa taget om. Istället valde hon att släppa taget om mig. Ett osjälviskt, och ett av de svåraste valen hon gjort i hela sitt liv. Det visste jag.
Livet är inte rättvist. Man var inte född till att få livet serverat på ett silverfat. Man var tvungen att kämpa. Kämpa för att nå sina mål. Kämpa för att göra livet en gnutta rättvist, för att få sin stora kärlek. Men som Cherry hade sagt; "Ifall kampen slutar i blod och tårar, är det inte värt mödan." Jag skulle aldrig kunna glömma henne. Hon hade planterat en rot djupt inom mig, en rot som man inte kunde rensa bort, hur mycket man än ville.
- Harry? hördes Louis röst bakom mig, och avbröt mina tankar. Why are you standing in the middle of the hallway mate? Have you forgotten where we live?
- I have a feeling this might not be the best time to crack a joke, hördes Liams röst säga.
- Well, I'm just trying to lighten the mood.
- Harry? What happened? frågade Zayn. Lads, he's crying.
- What...?! Harry never cries! Do you have food in your flat? frågade Niall.
I normala fall skulle jag börja flina åt killarnas kommentarer. Men i lägen som såna här, rörde jag inte en min.
- What's happened? frågade Liam.
- Cherry, mumlade jag. She broke up.
- Oh my..., mumlade Niall. But you loved each other?
- Of course they did you nut head! sa Louis och slog till honom skämtsamt på armen.
- Nut head? Really? utbrast Zayn.
Jag suckade och låste upp dörren.
- He hasn't forgotten where we live! Amazing! utbrast Louis glatt.
Cherelles perspektiv/En dag senare:
- Ellen, I really need to talk to you, mumlade jag.
Ellen tittade upp bakom sina moderna bågar med ett förvånat uttryck.
- Like what? frågade hon osäkert.
- As you know, I and Harry have split up, and I don't want to stay here and suffer each time I run into him. I don't want to be afraid of meeting him everywhere. That's why I want to move. Move back to Los Angeles.
Hennes ögonbryn höjdes och hon kollade långsamt ner i hennes papper.
- I don't know sweetheart, sa hon lågt. I'm your legal guardian. It's my job to keep you safe. I can't if you live across the pond.
- I'm almost eighteen, I can handle myself!
- I trust you. I do, but... Can you atleast wait until you're eighteen?
- Please Ellen! I have to get over him! If I'm here every day and might see him, I won't be able too.
Hon suckade och la sina glasögon på bordet.
- Your mum wouldn't want this, mumlade hon.
- How do you know? She's dead. Plus, she wouldn't want me to suffer. Which I'm going to do if I stay here.
- You have no where to live.
- Nellie's there. I bet she wouldn't mind if I stayed with her.
- Okay! Okay, I give in! Pack up your stuff and... I'll book your flight. Just, please. Don't make me regret this!
- I promise Ellen, sa jag och kollade in i hennes bedjande ögon.
Hon drog in mig i en kram och jag försvann in i min lägenhet. Jag kollade mig omkring och gick sedan in i mitt rum där jag började packa ur min garderob.
Fyra dagar senare/Cherrys perspektiv:
- You're in L.A?! Los Angeles in the States? utbrast Nellie chockat.
- Yeah. Surprise? flinade jag.
De tre gågna dagarna spenderade jag i min lägenhet, och packade ihop hela mitt rum. Jag hade tvingat Tash att inte berätta för killarna att jag skulle/hade lämnat landet. När jag först berättade för henne, sprang hon fram och kysste mina fötter. Fråga mig inte varför, denna kvinna var som ett mysterium för mig.
Fast hon fick mig att skratta. En sak som var svår nu för tiden.
Jag höll ett hårt grepp om min resväska när jag gick ut genom L.A.X och välkomnade det soliga Los Angeles vädret som jag saknat så mycket.
- No kidding! Oh my God, what are you doing here?! utbrast Nellie glatt genom högtalaren.
- I had to get away from there. Everything reminds of him in London.
- I'm so sorry Cherry. I'm at the studios right now, In L.A. I can come pick you up if you want to?
- Yes, I'd love too.
- Great, bye babe!
Hon la på innan jag hann svara och jag satte mig ner på en bänk utanför den massiva flygplatsen, som var många gånger större än Heathrow.
Innan jag lämnade England, åkte jag till Simon och sa upp mitt kontrakt hos honom. Jag ville inte ha något med honom att göra, ännu mindre med hans skivbolag. Om jag skulle lyckas inom musiken, ville jag inte nå målet bara "sådär". Jag ville kriga för det. Kriga för mina högsta drömmar.
Vissa drömmar kan antingen uppfyllas eller krossas på en enda sekund. Det går så fort. I mitt fall var Harry min högsta dröm. I vanliga fall skulle jag ha kämpat för honom och vår kärlek, eftersom "sann kärlek övervinner allt". Men i vårt fall, så var det omöjligt för oss. Harry skulle förlora sitt jobb (som han älskar mest i hela världen) och jag skulle bli smutskastad som "tjejen som fick Harry att gå ur One Direction" och jag skulle bli hatad av miljoner av fans, jorden runt.
Något jag inte ville skulle hända. Det var för vårt eget bästa.
En biltuta väckte mig ur min trans och jag kollade upp med ett ryck. Lite längre bort satt Nellie i en svart bil och log från rutan.
- Nels! pep jag och sprang mot henne.
- Cherry! I'm missed you so much! log hon och vi möttes i en kram. C'mon. Let's get out of here.
Vi la in mitt bagage och hon körde iväg.
- I'm still not very used to driving on the wrong side, sa hon och jag skrattade.
- No, you brits are driving on the wrong side, flinade jag. Us americans invented cars actually. Or... I have no idea.
- Me neither. So, does Harry know you're here?
Mitt flin raderades fort från mina läppar och jag drog ett djupt andetag.
- No, suckade jag. he doesn't. And it will stay that way! I had to force Tash not to tell anyone.
- You told Tash a secret?! utbrast hon. Oh no, no no no no no! What have you done?!
- What have I done?
- Tash can't keep secrets! When she's being confronted about it, she freaks out and starts sweating. That's why she's called "Sweatback"!
- That's what sweatback means?! I thought it just was an inside joke! What have I done?
- You're screwed babe.
Jag stönade irriterat och sjönk ihop i bilstolen. Det var natt i London nu, så jag kunde inte ringa Tash. Tänk om hon hade berättat för Harry, eller någon utav killarna?
Ellen skulle säga att jag var på rehab i några veckor eftersom min depression har "kommit tillbaka", och på detta hem får man inte använda elektronik överhuvud taget. Det var min idé, och Ellen var tvär till den från början.
Shit's about to go down.
Just another mellandel.
Skolavslutning imorgon! Whoop whoop. Azumm
Kommentera! (:
Moments Ago, Chapter 33 - Change Of Plans
Lyssna gärna på låten längre ner!
Det kanske alltid hade varit mitt öde att ha ett deprimerande liv. Eller så var det bara en fas, och allting skulle bli bra igen. Men det tvivlade jag på starkt på. Ifall allting skulle bli bättre, skulle jag få fortsätta ha Harry som pojkvän. Det var min enda, stora önskan just nu. Att inte behöva oroa sig för när vi ska gå skilda vägar, att inte känna sorg för att inte få träffa honom igen.
Men det kanske aldrig var menat för mig att få ett lyckligt slut. Det kanske var meningen att jag skulle få ett oändligt lidande.
Jag kollade ut genom fönstret och såg hur morgonsolen lös på min bleka hud. Varför just jag? Det var frågan jag ställde innan jag vände tillbaks mitt intresse till intervjuaren.
Cherelles perspektiv:
Tre svaga knackningar hördes från hallen. Jag suckade och fumlade mig ur sängen. Jag vågade inte kolla mig själv i spegeln, då jag skulle skrämmas av min egen spegelbild.
Hela lägenheten stod i mörker, så jag trevade mig fram. Plötsligt gick jag in i något hårt. Jag kved och höll om mitt smalben.
Den knackade en gång till så jag hoppade iväg till det jag trodde var dörren, och öppnade. Ljuset utifrån bländade mig och jag kunde urskilja ett huvud med bruna lockar.
- Were you sleeping? frågade Harry. It's four p.m.
- I'm tired, mumlade jag.
- Well, Simon ringed. He wants us to be in his office in twenty minutes.
- Have I told you I hate that man?!
- Plenty of times. Now get changed. He'll kill me if we're late.
Jag suckade och Harry smet in i lägenheten. Snabbt tände han alla ljus och drog undan gardiner. Mina ögon hade vant sig vid mörker, så denna omställning förblindade mina ögon i några sekunder.
Snabbt gick jag in i mitt rum och tog fram några kläder som jag drog på mig.
Tio minuter senare var vi på väg till Simons kontor.
- Am I too dressed down? frågade jag osäkert och kollade ner på mina slappa jeans och Hollister munk jacka.
- He won't mind, sa Harry.
- I'll take that as a yes, muttrade jag.
Harry flinade och parkerade sin bil på parkeringen. Den massiva byggnaden reste sig högt upp ovanför de vanliga lägenhets byggnaderna. Harry öppnade min dörr och tillsammans gick vi in i den bekanta receptionen. En ensam tant satt bakom disken och knappade på ett tangentbord.
Hon sneglade upp på oss bakom sina glasögon som satt långt ner på näsan.
- Oh, Simon's waiting for you, sa hon med en nasal stämma. I reckon you know where his office is, Mr Styles?
- Yeah, mumlade han. Thanks.
Han tog min hand och vi åkte upp till den högsta våningen. Hissen var inglasad så man såg ut. Eftersom jag var väldigt höjdrädd, höll jag ett krampaktigt tag om Harrys hand och vågade inte kolla ner då jag visste att jag skulle få svindel.
Vi sa ingenting utan stod i tystnad. Jag hade en ond aning om vad Simon skulle säga. En ond aning som skrämde mig rejält. Jag tittade försiktigt upp på Harry som kollade rakt fram. Ett smått skärrat uttryck bildades i hans ögon och jag kollade genast bort. Jag ville inte lida mer än vad jag gjorde nu.
Hissen stannade och mitt hjärta höll nästan på att hoppa ur ut min kropp. Nervositeten ökade för varje steg vi tog närmare Simon's kontor. Harry stannade oss utanför en dörr. "MR COWELL, BOSS" stod det på dörren. Harry svalde och knackade på dörren. 'Kom in' hördes inifrån rummet och vi gick in.
- Right on time, sa Simon och log.
Janet satt på soffan vid sidan om oss. Hennes stripiga bruna hår hängde livlöst över hennes kostymbeklädda axlar och hennes gråa ögon betraktade oss noggrannt. Hennes ögon vandrade från mina ögon ner på våra händer. Jag drog snabbt bort min hand från Harrys och hoppades att Simon inte märkt det. Hennes ögon smalnade och jag undvek henne så gott som möjligt.
- Please, have a seat, sa Simon och vi satte oss ner på de två stolarna framför hans skrivbord.
- So, började Janet. We've thought of it, and we've decided to split you two up this friday. Which is two days from today.
Jag tog ett skakigt andetag och vägrade möta deras blickar, utan jag kollade ner på mina händer som höll hårt om varandra.
- We're on the GQ-gala this friday, mumlade Harry.
- Exactly, sa hon. You two are having a public break-up. The paparazzis will go mental. It'll be wicked!
Simon kollade på mig och Harry. Jag gjorde mitt bästa för att hålla tårarna borta från att falla.
- Look, började Simon. I know you two fancy each other. I'm truly sorry that I have to split you up, but we've got to stick to the plan.
- Wow, mumlade jag. You do have feelings. I started to believe you have as much feelings as a rock.
- Again with the atittude Ms Chambers, röt Janet.
- You know what? utbrast jag argt och ställde mig snabbt upp. I don't give a shit! I hate you two! Just when I've started to really like someone who I know won't leave me, he's forced too. None of you in here have lost your family, I have! And in two weeks, I'm going back to Croatia to my grandma's funeral, and you're sitting here, trying to find a way to split us up! You have no idea what's going on with my life. My life's already messed up, so what you're doing is screwing it up even more! I love this guy-
- Cherry, avbröt Harry.
- Don't Harry! They have to know what I'm dealing with! My parents and my little sister died in a car crash seven months ago, my ultimate best friend bailed on me when I just got here, I was going through a depression, so severe that I ate medicine! I have big trust issues, and everytime when someone I love leave my apartment, I'm scared that two cops will knock on my door, telling me they've died. So I'm fucking sorry for overreacting!
Min röst dog ut. Ilsket kollade jag på Simon och Janet som såg tagna ut. Janet öppnade munnen för att säga något, men stängde den lika snabbt.
Jag insåg genast att jag hade skrikit på en av musikbranschens största producenter och hans assistent. Då var min musikkarriär över, tänkte jag och suckade.
- You've succeeded with splitting us up! Hope you're happy, morrade jag och stormade ut ur rummet.
Tårar rann fritt och jag sprang ner till busshållsplatsen utanför. Jag släppte ut min tofs och drog på luvan, i hopp om att ingen skulle känna igen mig.
Bussen anlände fort och jag klev på den snabbt. Min plan om att ingen skulle känna igen mig sprack snabbt när några tonårstjejer fick syn på mig.
- Oh my God! It's Cherry Chambers! flämtade en av dem.
- Omg! It really is!
Jag drog ett andetag och klistrade på ett falskt leende när de kom fram till mig. Jag skrev autografer och tog kort. Det var fortfarande en ovanlig process som jag inte hade haft tid att tänka på, eftersom allt drama med Harry gjorde att jag inte kunde tänka på något annat.
Tjejerna satte sig ner igen och jag kröp ihop.
**
Bussen körde iväg bakom mig och jag kollade på den familjära, dock obekanta byggnaden. Jag kollade upp på min balkong, där vi träffades för första gången. När han hörde mig sjunga en av mina låtar. En av mina låtar som betydde mest för mig.
Jag gick snabbt in i huset och skyndade mig upp till vår korridor. Men stannade genast mina steg när jag såg en bekant gestalt stå och luta sig mot min dörr.
Hans gröna ögon kollade upp på mig och han gick genast mot mig.
- You left Simon speechless! sa han roat. I've never seen someone intimidate him like that. You're the best!
- I don't get how you think this is funny, mumlade jag. I'm about to lose the one person that I love the most, and somehow you think all of this is funny?
- I don't, but... we shouldn't let Simon get in the way of us baby girl, sa Harry och greppade tag om mina händer. - But it means you'll lose your job!
- I don't care.
Jag suckade och såg direkt att han ljög.
- You do care, sa jag. You can't just leave your fans.
- So you'd choose me to still be in the band, and let you slip away. Rather than choosing you to stay as my girlfriend?
- You have so many fans who adores you out there. Choosing me won't be an easier choice! Either way you're giving people up! I don't want to be responsible for that!
- True love is worth fighting for!
- If the fight ends up in blood and tears, it's not worth it.
- If it means I get you in the end it does! Why won't you fight for us? For me?!
Mina bruna ögon kollade upp i hans gröna. Besvikelse tyngde hans ögon och det träffade mig som ett pistolskott i magen. Jag var skälet bakom varje liten känsla i hans ögon. Nu såg jag hur en liten tår letade sig nedför hans kind och jag tittade genast bort.
Skulden som tyngde min bröstkorg, blev större och större för varje minut som gick.
- Answer me! Are you going to fight, or will you stand back like a coward?! röt han genom sina tårar.
- Harry, mumlade jag med tårar som hotade att falla. I want to fight, trust me I do! But if faith wants us together, we will meet again. Just, not today. I'll regret this my whole life but... I can't do this anymore. I'm sorry.
Med det rusade jag in i min lägenhet och låste dörrarna med tårarna rinnandes nerför mina kinder. Snabbt gick jag ut på balkongen och kollade upp på kvällssolen.
- Mom? Dad? Lacee? mumlade jag genom tårarna. I miss you guys. Why did you three have to go, and not me? It's so unfair. Why would God let me live, and let you give your lives up? My life's crumbling underneath my feet and I just want you here with me again.
Solens sista strålar träffade mitt ansikte och jag blundade.
Whaaaaaat?! Har skrivit om den här pizz många gånger! Blev aldrig riktigt nöjd, men nu så! Kommentera :)
Det kanske alltid hade varit mitt öde att ha ett deprimerande liv. Eller så var det bara en fas, och allting skulle bli bra igen. Men det tvivlade jag på starkt på. Ifall allting skulle bli bättre, skulle jag få fortsätta ha Harry som pojkvän. Det var min enda, stora önskan just nu. Att inte behöva oroa sig för när vi ska gå skilda vägar, att inte känna sorg för att inte få träffa honom igen.
Men det kanske aldrig var menat för mig att få ett lyckligt slut. Det kanske var meningen att jag skulle få ett oändligt lidande.
Jag kollade ut genom fönstret och såg hur morgonsolen lös på min bleka hud. Varför just jag? Det var frågan jag ställde innan jag vände tillbaks mitt intresse till intervjuaren.
Cherelles perspektiv:
Tre svaga knackningar hördes från hallen. Jag suckade och fumlade mig ur sängen. Jag vågade inte kolla mig själv i spegeln, då jag skulle skrämmas av min egen spegelbild.
Hela lägenheten stod i mörker, så jag trevade mig fram. Plötsligt gick jag in i något hårt. Jag kved och höll om mitt smalben.
Den knackade en gång till så jag hoppade iväg till det jag trodde var dörren, och öppnade. Ljuset utifrån bländade mig och jag kunde urskilja ett huvud med bruna lockar.
- Were you sleeping? frågade Harry. It's four p.m.
- I'm tired, mumlade jag.
- Well, Simon ringed. He wants us to be in his office in twenty minutes.
- Have I told you I hate that man?!
- Plenty of times. Now get changed. He'll kill me if we're late.
Jag suckade och Harry smet in i lägenheten. Snabbt tände han alla ljus och drog undan gardiner. Mina ögon hade vant sig vid mörker, så denna omställning förblindade mina ögon i några sekunder.
Snabbt gick jag in i mitt rum och tog fram några kläder som jag drog på mig.
Tio minuter senare var vi på väg till Simons kontor.
- Am I too dressed down? frågade jag osäkert och kollade ner på mina slappa jeans och Hollister munk jacka.
- He won't mind, sa Harry.
- I'll take that as a yes, muttrade jag.
Harry flinade och parkerade sin bil på parkeringen. Den massiva byggnaden reste sig högt upp ovanför de vanliga lägenhets byggnaderna. Harry öppnade min dörr och tillsammans gick vi in i den bekanta receptionen. En ensam tant satt bakom disken och knappade på ett tangentbord.
Hon sneglade upp på oss bakom sina glasögon som satt långt ner på näsan.
- Oh, Simon's waiting for you, sa hon med en nasal stämma. I reckon you know where his office is, Mr Styles?
- Yeah, mumlade han. Thanks.
Han tog min hand och vi åkte upp till den högsta våningen. Hissen var inglasad så man såg ut. Eftersom jag var väldigt höjdrädd, höll jag ett krampaktigt tag om Harrys hand och vågade inte kolla ner då jag visste att jag skulle få svindel.
Vi sa ingenting utan stod i tystnad. Jag hade en ond aning om vad Simon skulle säga. En ond aning som skrämde mig rejält. Jag tittade försiktigt upp på Harry som kollade rakt fram. Ett smått skärrat uttryck bildades i hans ögon och jag kollade genast bort. Jag ville inte lida mer än vad jag gjorde nu.
Hissen stannade och mitt hjärta höll nästan på att hoppa ur ut min kropp. Nervositeten ökade för varje steg vi tog närmare Simon's kontor. Harry stannade oss utanför en dörr. "MR COWELL, BOSS" stod det på dörren. Harry svalde och knackade på dörren. 'Kom in' hördes inifrån rummet och vi gick in.
- Right on time, sa Simon och log.
Janet satt på soffan vid sidan om oss. Hennes stripiga bruna hår hängde livlöst över hennes kostymbeklädda axlar och hennes gråa ögon betraktade oss noggrannt. Hennes ögon vandrade från mina ögon ner på våra händer. Jag drog snabbt bort min hand från Harrys och hoppades att Simon inte märkt det. Hennes ögon smalnade och jag undvek henne så gott som möjligt.
- Please, have a seat, sa Simon och vi satte oss ner på de två stolarna framför hans skrivbord.
- So, började Janet. We've thought of it, and we've decided to split you two up this friday. Which is two days from today.
Jag tog ett skakigt andetag och vägrade möta deras blickar, utan jag kollade ner på mina händer som höll hårt om varandra.
- We're on the GQ-gala this friday, mumlade Harry.
- Exactly, sa hon. You two are having a public break-up. The paparazzis will go mental. It'll be wicked!
Simon kollade på mig och Harry. Jag gjorde mitt bästa för att hålla tårarna borta från att falla.
- Look, började Simon. I know you two fancy each other. I'm truly sorry that I have to split you up, but we've got to stick to the plan.
- Wow, mumlade jag. You do have feelings. I started to believe you have as much feelings as a rock.
- Again with the atittude Ms Chambers, röt Janet.
- You know what? utbrast jag argt och ställde mig snabbt upp. I don't give a shit! I hate you two! Just when I've started to really like someone who I know won't leave me, he's forced too. None of you in here have lost your family, I have! And in two weeks, I'm going back to Croatia to my grandma's funeral, and you're sitting here, trying to find a way to split us up! You have no idea what's going on with my life. My life's already messed up, so what you're doing is screwing it up even more! I love this guy-
- Cherry, avbröt Harry.
- Don't Harry! They have to know what I'm dealing with! My parents and my little sister died in a car crash seven months ago, my ultimate best friend bailed on me when I just got here, I was going through a depression, so severe that I ate medicine! I have big trust issues, and everytime when someone I love leave my apartment, I'm scared that two cops will knock on my door, telling me they've died. So I'm fucking sorry for overreacting!
Min röst dog ut. Ilsket kollade jag på Simon och Janet som såg tagna ut. Janet öppnade munnen för att säga något, men stängde den lika snabbt.
Jag insåg genast att jag hade skrikit på en av musikbranschens största producenter och hans assistent. Då var min musikkarriär över, tänkte jag och suckade.
- You've succeeded with splitting us up! Hope you're happy, morrade jag och stormade ut ur rummet.
Tårar rann fritt och jag sprang ner till busshållsplatsen utanför. Jag släppte ut min tofs och drog på luvan, i hopp om att ingen skulle känna igen mig.
Bussen anlände fort och jag klev på den snabbt. Min plan om att ingen skulle känna igen mig sprack snabbt när några tonårstjejer fick syn på mig.
- Oh my God! It's Cherry Chambers! flämtade en av dem.
- Omg! It really is!
Jag drog ett andetag och klistrade på ett falskt leende när de kom fram till mig. Jag skrev autografer och tog kort. Det var fortfarande en ovanlig process som jag inte hade haft tid att tänka på, eftersom allt drama med Harry gjorde att jag inte kunde tänka på något annat.
Tjejerna satte sig ner igen och jag kröp ihop.
**
Bussen körde iväg bakom mig och jag kollade på den familjära, dock obekanta byggnaden. Jag kollade upp på min balkong, där vi träffades för första gången. När han hörde mig sjunga en av mina låtar. En av mina låtar som betydde mest för mig.
Jag gick snabbt in i huset och skyndade mig upp till vår korridor. Men stannade genast mina steg när jag såg en bekant gestalt stå och luta sig mot min dörr.
Hans gröna ögon kollade upp på mig och han gick genast mot mig.
- You left Simon speechless! sa han roat. I've never seen someone intimidate him like that. You're the best!
- I don't get how you think this is funny, mumlade jag. I'm about to lose the one person that I love the most, and somehow you think all of this is funny?
- I don't, but... we shouldn't let Simon get in the way of us baby girl, sa Harry och greppade tag om mina händer. - But it means you'll lose your job!
- I don't care.
Jag suckade och såg direkt att han ljög.
- You do care, sa jag. You can't just leave your fans.
- So you'd choose me to still be in the band, and let you slip away. Rather than choosing you to stay as my girlfriend?
- You have so many fans who adores you out there. Choosing me won't be an easier choice! Either way you're giving people up! I don't want to be responsible for that!
- True love is worth fighting for!
- If the fight ends up in blood and tears, it's not worth it.
- If it means I get you in the end it does! Why won't you fight for us? For me?!
Mina bruna ögon kollade upp i hans gröna. Besvikelse tyngde hans ögon och det träffade mig som ett pistolskott i magen. Jag var skälet bakom varje liten känsla i hans ögon. Nu såg jag hur en liten tår letade sig nedför hans kind och jag tittade genast bort.
Skulden som tyngde min bröstkorg, blev större och större för varje minut som gick.
- Answer me! Are you going to fight, or will you stand back like a coward?! röt han genom sina tårar.
- Harry, mumlade jag med tårar som hotade att falla. I want to fight, trust me I do! But if faith wants us together, we will meet again. Just, not today. I'll regret this my whole life but... I can't do this anymore. I'm sorry.
Med det rusade jag in i min lägenhet och låste dörrarna med tårarna rinnandes nerför mina kinder. Snabbt gick jag ut på balkongen och kollade upp på kvällssolen.
- Mom? Dad? Lacee? mumlade jag genom tårarna. I miss you guys. Why did you three have to go, and not me? It's so unfair. Why would God let me live, and let you give your lives up? My life's crumbling underneath my feet and I just want you here with me again.
Solens sista strålar träffade mitt ansikte och jag blundade.
Whaaaaaat?! Har skrivit om den här pizz många gånger! Blev aldrig riktigt nöjd, men nu så! Kommentera :)
Moments Ago, Chapter 32 - When The Music Dies
Jag reste mig snabbt upp och skyndade mig ut ur byggnaden. Ilskan bubblade inom mig. Varför slutade alla mina förhållanden i hjärtesorg? Som med Caroline, jag gillade verkligen henne, men tillslut behandlade hon mig som ett barn.
Jag rivstartade motorn i min bil och körde iväg. Förhoppningsvis bort från allting. Egentligen önskade jag att jag aldrig hade hamnat i denna position från början. Jag önskade att någon kunde nypa mig, och jag vaknade upp från denna mardröm där jag och Cherry aldrig hade fejkdejtat. Utan att vi var ihop, inga lögner, bara kärlek.
Cherry. Hon hade varit igenom nog med saker. Inte behövde hon ännu en börda. Det var nog med hennes mormor som just dött, att hennes familj var borta förevigt och allt hat hon fick från våra överbeskyddande fans.
Det var sällan man såg henne lycklig. Att se få hennes bruna ögon glittra, se hennes underbara leende, höra hennes underbara skratt. I mina ögon, var hon vacker i alla sätt som finns. Det var synd att hon inte trodde på det själv bara.
Cherelles perspektiv:
Min mobil plingade plötsligt till och jag vaknade med ett ryck. Sömndrucket tog jag min mobil som låg på nattduksbordet. Jag hade fått sms från Simon. Jag kisade med ögonen och urskiljde texten.
"Be at my office in twenty minutes /Simon"
Jag muttrade och fumlade mig ur sängen. Utanför fönstret var det molningt, skulle säkert börja regna snart. Jag suckade, typiskt Engelskt väder. Väldigt deprimerande faktiskt.
Jag drog snabbt på mig ett par håliga jeans, Harrys alldeles för stora Ramones tröja och en skinnjacka. På fötterna snörade jag på ett par vita converse. Jag rufsade till håret och tog ett äpple.
Jag låste min lägenhet och skyndade mig ner till busshållsplatsen. Ja, jag åker fortfarande buss. Bussen kom efter fem minuter och jag hoppade snabbt på den.
Jag hade inte pratat med Harry sen konserten. Ärligt talat vågade jag inte prata med honom. Jag visste att vi snart skulle gå skilda vägar, så jag ville ta så mycket avstånd från honom som möjligt. Men det var nästan omöjligt att inte vara runt honom. Det var som om han hade ett osynligt rep lindat runt mig, och drog mig närmare och närmare tills jag inte kunde släppa honom. Men tanken om att jag var tvungen att göra det, orsakade att mitt hjärta skrek efter honom så mycket att jag blev utmattad.
Bussen stannade utanför den stora kontorsbyggnaden och jag klev av. Mitt hjärta dunkade dubbelt så snabbt och jag skyndade mig in i receptionen.
- Ah, right on time Ms. Chambers! sa Janet. Follow me.
Jag himlade med ögonen när jag fick syn på henne. Hennes röst fick mig att vilja spy. Vi åkte upp med hissen till sjunde våningen och hon ledde mig genom korridor efter korridor tills vi kom fram till en bekant dörr. Hon öppnade den och vi gick in.
Där inne satt Simon själv och två andra män. Jag frös till och kollade förvirrat på Simon.
- Ms Chambers! sa han glatt. Please, take a seat.
Jag satte mig långsamt ner och kände hur paniken steg inom mig. Simon måste ha märkt det, eftersom han kollade lugnande på mig.
- So, Cherry. I've heard you're a good singer, började han. I would like you to sing something for me.
- Sing? For you? frågade jag långsamt. No way.
- I'm afraid you have no choice, it's a part of our dating plan.
Jag suckade ljudligt och tog emot gitarren Janet räckte mig.
- I'm gonna sing an own song, muttrade jag. It's called "When the music dies"
Jag spelade på strängarna och svalde ner nervositeten som vällde över mig.
- You, you are my best friend
You are my everything
So don't leave me now
You, you are the best of me
The reason why I believe
So don't leave me now
And I try to keep us alive
But you're cold, cold, cold
Now very second that my heart skips, it ends
But I still wanna keep us alive
But it's cold, cold, cold
When the music dies
Jag avslutade och kollade upp. Simon kollade imponerat på mig. Han hade tydligen inte väntat sig det här.
- Can you sing something with a bit more power? frågade den ena mannen.
- Um, yeah sure, mumlade jag.
**
En halvtimme senare hade jag skrivit på ett kontrakt med SYCO music. Simon sa att jag skulle börja skriva på mitt nya album snart. Detta hade alltid varit min dröm, men nu när den slagit in var det inte lika underbart som jag väntat mig.
Jag hade blivit signerad av en anledning. En anledning jag inte var speciellt förtjust i. Jag skulle släppa min singel och bli lite småkänd över Storbritannien. Sen skulle jag och Harry "göra slut" när jag var populär nog att släppa ett album.
Vi kan lugnt säga att jag inte skulle vinna över några One Direction fans, eftersom de skulle vara fastsvetsade vid tanken av att jag bara hade varit ihop med Harry för att få publicitet. Något som delvist var sant...
Tre veckor senare:
- Welcome to The Hits Radio Cherry Chambers! sa intervjuaren.
- Thanks for having me here, log jag.
- You're about to release your first single here any minute. Can you tell us something about it?
- Well, it's called La La Love, and it's a dance track. It's about love, obviously.
- Can it possibly be your and Mr Harry Styles's love?
- Maybe...
Vi skrattade och jag log. Tre veckor senare och Simon hade bokat in mig på flera intervjuer för att släppa min singel. Även om jag ville skratta mig lycklig, kunde jag inte hindra mig själv från att gråta mig olycklig.
Harry visste också om Simons och Janets planer, man kan säga att han inte gillade den speciellt mycket. Simon hade sagt att det var max en vecka kvar som ett par. Tidningarna höll fortfarande igång rykten om oss. Förra veckan var jag tydligen gravid en dag, och förlovad nästa.
Jag och Harry träffades så ofta som möjligt. Vi sa ofta ingenting, utan satt helt tysta och bara njöt av varandras närhet. Jag hade insett att hur mycket jag än försökte, skulle Harry aldrig kunna försvinna ut ur mitt liv. Han var min första, samt största kärlek.
Ellen hade sagt att hon och Jim gjorde vad de kunde för att hindra Simon från att bryta mellan oss. Men även jag förstod att det var lönlöst. Min vanligtvis ljusa vardag hade snabbt vänts upp och ner. Tillsammans med all sorg inom mig, hade den fort blivit grå.
Det kanske alltid hade varit mitt öde att ha ett deprimerande liv. Eller så var det bara en fas, och allting skulle bli bra igen. Men det tvivlade jag på starkt på. Ifall allting skulle bli bättre, skulle jag få fortsätta ha Harry som pojkvän. Det var min enda, stora önskan just nu. Att inte behöva oroa sig för när vi ska gå skilda vägar, att inte känna sorg för att inte få träffa honom igen.
Men det kanske aldrig var menat för mig att få ett lyckligt slut. Det kanske var meningen att jag skulle få ett oändligt lidande.
Jag kollade ut genom fönstret och såg hur morgonsolen lös på min bleka hud. Varför just jag? Det var frågan jag ställde innan jag vände tillbaks mitt intresse till intervjuaren.
Någon annan än jag som bara vill ge Cherry en stor bamsekram? Stackars flicka lilla :(
Jag vet att resten av killarna inte är med speciellt mycket, men det handlar ju mest om Harry och Cherry. Såå... I nästa chapter kommer ALOT hända! Kommentera :D
Jag rivstartade motorn i min bil och körde iväg. Förhoppningsvis bort från allting. Egentligen önskade jag att jag aldrig hade hamnat i denna position från början. Jag önskade att någon kunde nypa mig, och jag vaknade upp från denna mardröm där jag och Cherry aldrig hade fejkdejtat. Utan att vi var ihop, inga lögner, bara kärlek.
Cherry. Hon hade varit igenom nog med saker. Inte behövde hon ännu en börda. Det var nog med hennes mormor som just dött, att hennes familj var borta förevigt och allt hat hon fick från våra överbeskyddande fans.
Det var sällan man såg henne lycklig. Att se få hennes bruna ögon glittra, se hennes underbara leende, höra hennes underbara skratt. I mina ögon, var hon vacker i alla sätt som finns. Det var synd att hon inte trodde på det själv bara.
Cherelles perspektiv:
Min mobil plingade plötsligt till och jag vaknade med ett ryck. Sömndrucket tog jag min mobil som låg på nattduksbordet. Jag hade fått sms från Simon. Jag kisade med ögonen och urskiljde texten.
"Be at my office in twenty minutes /Simon"
Jag muttrade och fumlade mig ur sängen. Utanför fönstret var det molningt, skulle säkert börja regna snart. Jag suckade, typiskt Engelskt väder. Väldigt deprimerande faktiskt.
Jag drog snabbt på mig ett par håliga jeans, Harrys alldeles för stora Ramones tröja och en skinnjacka. På fötterna snörade jag på ett par vita converse. Jag rufsade till håret och tog ett äpple.
Jag låste min lägenhet och skyndade mig ner till busshållsplatsen. Ja, jag åker fortfarande buss. Bussen kom efter fem minuter och jag hoppade snabbt på den.
Jag hade inte pratat med Harry sen konserten. Ärligt talat vågade jag inte prata med honom. Jag visste att vi snart skulle gå skilda vägar, så jag ville ta så mycket avstånd från honom som möjligt. Men det var nästan omöjligt att inte vara runt honom. Det var som om han hade ett osynligt rep lindat runt mig, och drog mig närmare och närmare tills jag inte kunde släppa honom. Men tanken om att jag var tvungen att göra det, orsakade att mitt hjärta skrek efter honom så mycket att jag blev utmattad.
Bussen stannade utanför den stora kontorsbyggnaden och jag klev av. Mitt hjärta dunkade dubbelt så snabbt och jag skyndade mig in i receptionen.
- Ah, right on time Ms. Chambers! sa Janet. Follow me.
Jag himlade med ögonen när jag fick syn på henne. Hennes röst fick mig att vilja spy. Vi åkte upp med hissen till sjunde våningen och hon ledde mig genom korridor efter korridor tills vi kom fram till en bekant dörr. Hon öppnade den och vi gick in.
Där inne satt Simon själv och två andra män. Jag frös till och kollade förvirrat på Simon.
- Ms Chambers! sa han glatt. Please, take a seat.
Jag satte mig långsamt ner och kände hur paniken steg inom mig. Simon måste ha märkt det, eftersom han kollade lugnande på mig.
- So, Cherry. I've heard you're a good singer, började han. I would like you to sing something for me.
- Sing? For you? frågade jag långsamt. No way.
- I'm afraid you have no choice, it's a part of our dating plan.
Jag suckade ljudligt och tog emot gitarren Janet räckte mig.
- I'm gonna sing an own song, muttrade jag. It's called "When the music dies"
Jag spelade på strängarna och svalde ner nervositeten som vällde över mig.
- You, you are my best friend
You are my everything
So don't leave me now
You, you are the best of me
The reason why I believe
So don't leave me now
And I try to keep us alive
But you're cold, cold, cold
Now very second that my heart skips, it ends
But I still wanna keep us alive
But it's cold, cold, cold
When the music dies
Jag avslutade och kollade upp. Simon kollade imponerat på mig. Han hade tydligen inte väntat sig det här.
- Can you sing something with a bit more power? frågade den ena mannen.
- Um, yeah sure, mumlade jag.
**
En halvtimme senare hade jag skrivit på ett kontrakt med SYCO music. Simon sa att jag skulle börja skriva på mitt nya album snart. Detta hade alltid varit min dröm, men nu när den slagit in var det inte lika underbart som jag väntat mig.
Jag hade blivit signerad av en anledning. En anledning jag inte var speciellt förtjust i. Jag skulle släppa min singel och bli lite småkänd över Storbritannien. Sen skulle jag och Harry "göra slut" när jag var populär nog att släppa ett album.
Vi kan lugnt säga att jag inte skulle vinna över några One Direction fans, eftersom de skulle vara fastsvetsade vid tanken av att jag bara hade varit ihop med Harry för att få publicitet. Något som delvist var sant...
Tre veckor senare:
- Welcome to The Hits Radio Cherry Chambers! sa intervjuaren.
- Thanks for having me here, log jag.
- You're about to release your first single here any minute. Can you tell us something about it?
- Well, it's called La La Love, and it's a dance track. It's about love, obviously.
- Can it possibly be your and Mr Harry Styles's love?
- Maybe...
Vi skrattade och jag log. Tre veckor senare och Simon hade bokat in mig på flera intervjuer för att släppa min singel. Även om jag ville skratta mig lycklig, kunde jag inte hindra mig själv från att gråta mig olycklig.
Harry visste också om Simons och Janets planer, man kan säga att han inte gillade den speciellt mycket. Simon hade sagt att det var max en vecka kvar som ett par. Tidningarna höll fortfarande igång rykten om oss. Förra veckan var jag tydligen gravid en dag, och förlovad nästa.
Jag och Harry träffades så ofta som möjligt. Vi sa ofta ingenting, utan satt helt tysta och bara njöt av varandras närhet. Jag hade insett att hur mycket jag än försökte, skulle Harry aldrig kunna försvinna ut ur mitt liv. Han var min första, samt största kärlek.
Ellen hade sagt att hon och Jim gjorde vad de kunde för att hindra Simon från att bryta mellan oss. Men även jag förstod att det var lönlöst. Min vanligtvis ljusa vardag hade snabbt vänts upp och ner. Tillsammans med all sorg inom mig, hade den fort blivit grå.
Det kanske alltid hade varit mitt öde att ha ett deprimerande liv. Eller så var det bara en fas, och allting skulle bli bra igen. Men det tvivlade jag på starkt på. Ifall allting skulle bli bättre, skulle jag få fortsätta ha Harry som pojkvän. Det var min enda, stora önskan just nu. Att inte behöva oroa sig för när vi ska gå skilda vägar, att inte känna sorg för att inte få träffa honom igen.
Men det kanske aldrig var menat för mig att få ett lyckligt slut. Det kanske var meningen att jag skulle få ett oändligt lidande.
Jag kollade ut genom fönstret och såg hur morgonsolen lös på min bleka hud. Varför just jag? Det var frågan jag ställde innan jag vände tillbaks mitt intresse till intervjuaren.
Någon annan än jag som bara vill ge Cherry en stor bamsekram? Stackars flicka lilla :(
Jag vet att resten av killarna inte är med speciellt mycket, men det handlar ju mest om Harry och Cherry. Såå... I nästa chapter kommer ALOT hända! Kommentera :D
Moments Ago, Chapter 31 - Fool In Love
While the other happy couples stood pressed up against eachother, the singles stood on the side lines and watching them with awkward expressions. I glanced at Zayn who had all off his interest on his phone screen. Damn him for being so hot! I knew he was off-limits, which made me like him even more. It was so frustrating. I looked at Harry and Cherry. They looked so in love and happy. A stung of jealousy hit me.
I looked back at Zayn who were now talking with Niall. His laugh filled the room. His perfect face wanted me to jump him and just kiss his face off. I blushed at the thought and tried to push it out from my head.
- You're staring, Tash whispered.
- Am not, I murmured.
- Oh, you so are.
Suddely Zayn looked at me with his brown eyes. He smiled and I fled out from the room.
Cherelles perspektiv:
- Five months?! You can't leave us here! utbrast Tash ledset.
- This is my dream, I know it's a damn long time, but we'll make it through, sa Nellie och kramade oss. Too bad Perrie isn't here to say goodbye.
- I bet she's busy with Nathan in Europe, flinade jag.
- Right, they're on tour together, sa Tash. Once again, she steals my guy! Still love her though.
- Zayn or Nathan has never been yours Tash, sa Nellie.
- What are you?! The fun police?! frågade Tash och lipade.
Vi skrattade och omfamnade varandra i en gruppkram en sista gång innan Nellie försvann ut genom dörren.
- I bet she's gonna fall for Freddie, sa jag.
- Of course not, sa Tash. Did you see the other night when she totally undressed Zayn with her eyes.
- No-
- Oh, sorry. You were to busy exchanging spit with Harry. Another one of my guys.
Jag slog till henne skämtsamt på armen och hon flinade stort.
**
- How's the whole dating thing going? frågade Ellen.
Vi åt lunch ute på stan, på ett mysig och avskilt fik. Vi hade inte umgåtts speciellt mycket på den senaste tiden så vi passade på nu.
- Well, it's going great, sa jag med en suck. Too good actually.
- Just don't end up inlove with him, sa hon allvarligt. It's not going to end beautiful if you do.
- Too late for that, mumlade jag.
- Cherelle! I thought you hated him!
- I guess I've never hated him. It's always been love hate, and don't call me Cherelle!
Ellen drog en djup suck och mumlade något ohörbart.
- You can see it in his eyes, började hon. He really likes you. I've tried to deny it, but all of the signs are there. Cherry, then when you two have to break up. You may never see eachother again. Never. I've heard Simon talking about his reputation is back on track. There's not much time left Cherelle.
En stor klump bildades i min mage och tårar brände bakom ögonen.
- I love him Ellen. I can't live without him, viskade jag.
- Oh darling! sa hon och kramade mig hårt. I know. If I were the boss, I wouldn't split you two up, because I know how much you like eachother. But unfortunately, it's not my decision. Sometimes the world's an unfair place.
- Yeah, I'm starting to get that, sa jag ironiskt.
Hon log medlidsamt.
**
Jag befann mig ännu en gång i Griffith Park där jag och Harry hade varit på dejt för första gången, men även där vi blev ihop. Jag satte mig ner och blickadeut mot solnedgången. Tårarna rann nedför mina kinder.
Varför kunde jag aldrig få ett rättvist slut?
Alla jag älskade, lämnade mig. Ensam och tom på insidan. Även fast den svaga kvällssolen lös på mig, var jag iskall på insidan. Jag skulle inte klara att lämna honom. Han var en för stor del av mitt liv...
Harry's perspektiv:
- Harry, började Simon. How's the fake dating going?
Jag svalde nervöst. Om jag sa att vi var ihop på riktigt, skulle han slå ihjäl mig. Jag sjönk ihop ytterligare i min stol och vågade inte möta Simons blick.
- Um... Great, mumlade jag.
- I might be old, but I'm not stupid Harry, sa han. Invisible was the song you wrote for her? Right?
Jag nickade snabbt och kollade ner på mina fingrar.
- You like her, don't you? frågade han.
- Yeah, viskade jag.
- Your image is getting back on track. That's a good sign. It's not so far away from when you two will break up. Please, just don't get to attached to her. You can leave now.
Jag reste mig snabbt upp och skyndade mig ut ur byggnaden. Ilskan bubblade inom mig. Varför slutade alla mina förhållanden i hjärtesorg? Som med Caroline, jag gillade verkligen henne, men tillslut behandlade hon mig som ett barn.
Jag rivstartade motorn i min bil och körde iväg. Förhoppningsvis bort från allting. Egentligen önskade jag att jag aldrig hade hamnat i denna position från början. Jag önskade att någon kunde nypa mig, och jag vaknade upp från denna mardröm där jag och Cherry aldrig hade fejkdejtat. Utan att vi var ihop, inga lögner, bara kärlek.
Cherry. Hon hade varit igenom nog med saker. Inte behövde hon ännu en börda. Det var nog med hennes mormor som just dött, att hennes familj var borta förevigt och allt hat hon fick från våra överbeskyddande fans.
Det var sällan man såg henne lycklig. Att se få hennes bruna ögon glittra, se hennes underbara leende, höra hennes underbara skratt. I mina ögon, var hon vacker i alla sätt som finns. Det var synd att hon inte trodde på det själv bara.
SAD CHAPTER! :(
Novellen börjar sakta lida mot sitt slut, inte riktigt än. Men snart, ni har inte sett allt utav Cherry och Harrys undying love yet! ;)
Kommentera! :D p.s: kommer förhoppningsvis bomba med kapitel idag! Så kommentera sötnosar! <3
Moments Ago, Chapter 30 - You're Not Gonna Be Invisible
Instead of answering, her pink lips were pushed against mine. I wrapped my arms round her petite waist. Her arms sneaked round my neck and her fingers played with my hair. This kiss had so much emotion, it made me want to the ground. My stomach made many jolts of happiness and I smiled widely when she pulled away.
- I'm in love with you too Harry, she said; smiling. I thought I'd never live to see the day, when you felt the same way.
- Well, you're very much alive, aren't you? I smiled and kissed her nose.
- 100 percent alive. Especially after that kiss, I am.
- Want some more?
- I'll consider it.
She grinned at my confused reaction and her lips crushed against mine again.
Cherelles perspektiv:
The following morning, I woke up because Nellie was screaming. I slowly opened my eyes. I glanced around in my room, and noticed I was lying, cooped up in Harry's arms. I woke him up and we walked out to the kitchen hand in hand. We were now officially girlfriend/boyfriend. We celebrated it last night with some... Well, yeah.
Even thought we were both very inlove with eachother, we were to into eachother to even thinking about how things are going to end up..
- What's up with all the screaming? I asked groggily.
- I've got some great news! Nellie said with a wide smile on her lips.
- Looks like you two are a real item now, Tash said. I guess this night's events confirmed it?
My cheeks turned red on an instant and my hand squeezed Harry's.
- Leave them alone Tasmin, Nellie grinned. But I have to say, all of the screaming names became very annoying after a while.
- Yes. We're officially a couple, I said, ignoring Tash and Nellie's comments.
Tash pretended to puke while Nellie just shoook her head at her.
- I've got a role in a movie! Nellie said happily.
- OMG, NELLIE! I screamed. I'm so happy for you! You really deserve it!
- Thanks babe! she smiled. It's just one problem. I need to practice my american accent.
- Ooooh, american movie? Me likey, what's the title? I asked.
- A cinderella story; Once upon a song, the male lead is Freddie Stroma.
Tash spat out her milk and gasped at Nellie.
- Freddie Stroma?! Freddie Stroma! Who plays Cormac MacLaggen in Harry Potter? she exclaimed.
- Cormac who, in Harry what? Nellie asked, clearly confused.
- I've got a rehearsal in an hour, so I've gotta get going, Harry said and kissed me goodbye.
**
Hours later, after school. After Natalia had completely made an utter fool of me, I went home. I couldn't be angry over Natalia. I was too in love with Harry to even think about someone else but him. All I could see infront of me was his beautiful green eyes, and his beautiful, beautiful smile. When I walked home, I almost got ran over by a car several times.
At home, Nellie and Tash welcomed me since their last class ended before my did. They had sort of moved in. Not officially yet, but they lived in my guestrooms. They had even brought stuff from their dorms here. Not that I mind it, I loved having company.
During science class, I couldn't be bothered about an upcoming test that would be 50% of the final grades. No, all I could think about was Harry. And as if he had read my mind, he texted about us three coming to the boys's concert tonight.
When I told the girls, Tash went mental. I'm telling you!
So here we stood, three hours later, fighting for the bathroom mirror. I'd gone for a natural look, but tried to blowdry my hair even though Tash made it a thousand times harder by pushing me away.
- Tasmin! I exclaimed. It's my flat!
- Cherelle! I live here too, you know! she said and I made a face.
We got ready and reached for the door. Harry had told me, a private driver was driving us to the arena. Yes, private driver. Oh, the joy of dating a rich popstar.
We quickly walked inside of the big BMW car and I gasped. The inside was more stunning than the outside, if that's even possible...
We finally arrived to the arena and Ellen greeted us. She hanged VIP-passes round our necks and told us to stay there, while she contacted Jim.
- Wow. The boys must be pretty famous, Nellie said and pointed at some screaming fans.
- Seriously Nellie?! Of course they are famous! Tash snapped and I laughed.
- Oh my God! Is that Cherelle Chambers?! I heard a fan exclaim.
- Oh no, I murmured.
She and her friends quickly ran towards us and I smiled at them.
- Hi girls! I said, wanting to be nice to their fans.
- Hey Cherry! a girl with blonde hair said. Can we have a picture with you?
- Um, sure? I smiled.
- You're our inspiration! Don't let the hate get to you, another girl said.
- Thanks, I smiled.
They stood by my side and Nellie snapped a picture. The whole situation started to get even more confusing, when they asked for my autograph. I didn't really have one, so I wrote Cherry really fast. Tash bit her lip so she wouldn't burst out laughing. I sent her a glare and Nellie slapped her arm. I didn't really know why wanted to take a picture with me, I wasn't famous! I was only Harry's girlfriend. It sounded so perfect, Harry's girlfriend. Like I was born to say it.
- Thanks Cherry! the third girl said. You and Harry are so cute together!
- Yeah, totally! I so get why he likes you. You're so beautiful!
I blushed and mumled a quick thank you. To my happiness Ellen came walking towards us.
- OMG! That's Ellen! one of the girls shrieked.
- Hey girls! We've really got to go, thanks for coming here tonight! she smiled and we walked inside.
The whole scenery shocked me. The whole arena was filled with chatting girls, much to my surprise, I even spotted a guy or two. Ellen took us to the boys dressing room backstage. A smile was formed on my lips when I saw Harry. He grinned and kissed me.
- I think I'm gonna vomit, Tash murmured.
- Oh, hush you! Nellie snapped.
The show started in 30 minutes so we had plenty of time to talk to them. I saw Niall who ate chips, nothing unusual then. Harry put a protective arm around me and I cuddled into his chest.
- Get ready, because here is ONE DIRECTION! A voice screamed.
By then the whole arena erupted in screams, which made me understand these boys were really famous. Nellie glanced at me, while Tash was freaking out. Tears streamed down her face and she joined the screaming girls.
When I didn’t think the noise could get any louder the boys walked on stage, singing ‘What Makes You Beautiful’. I saw Danielle and Eleanor stand next to us. I waved and tried to say hello, but the noise drowned the sound. They smiled and waved back.
- HI! I screamed.
- Hi, you’re Cherry right?! Danielle yelled.
- Yeah! This is Nellie and Tash! I yelled and pointed at them.
We quickly gave up talking and continued watching the concert. My eyes found Harry, who looked beautiful as always. His eyes were scanning the crowd like he was looking for something/someone. I guessed it was me, but I couldn’t be too sure.
By the time of the next song, Liam poked Harrys arm and pointed at us. Harry’s eyes met mine and his lips formed a smile. He sang his part of “Gotta Be You” and did not stop looking at me.
They ended their seventh song for the night and had a pause for questions. Niall read the last question off the big screen.
“OMG! I’m sitting behind the 1D girlfriend’s! Danielle, Eleanor and Cherry. Can you guys bring them up on the stage?”
My smile was fast wiped of my face and I looked at Danielle and Eleanor. They smiled reassuringly and I turned my face to the stage where the boys chuckled lightly.
- They are here tonight, Liam started but was quickly interrupted because of the screams. But, I think it’s inappropriate to bring them up on stage.
I let out a relieved sigh and looked at Nellie.
- So that’s the end of the questions today, Louis said. But in a moment we’ll be singing a brand new song!
Once again, I had to hold my hands over my ears because of the loud screams. Don't judge! My ears are very delicate!
- Our own Harry has written it! Zayn said and Louis poked him in the stomach.
- I didn't know Harry wrote songs, I told Nellie.
- I don't know Zayn's middlename, she said. I barely know his last name. Wait... Mali, Mal, Melik... Malik! Right!
I looked strangely at my best friend who just shrugged.
- Before we sing it, Harry started. I've got to tell the story behind it. The song is about a person that means very much to me. This person has been through more than a person her age should've. I admire her for her strength, and how she never gives up. Even when the odds are against her. Cherry, I love you babe.
The boys patted Harry on his shoulders and Louis, the funny guy he is, wiggled his eyebrows in a flirty way. I caught Harrys eyes and I smiled through my tears. This would be the beginning of a fan war tomorrow, but I didn't care. He loved me, and that was all that mattered.
- Okay, so here it is, Invisible, Liam said and the music started.
Liam walked to the center of the stage with the boys behind him. He began singing the first verse of the song.
Do you ever wonder, when you listen to the thunder
And your world just feels so small
Put yourself on the line and time after time
Keep feeling inside that they don't know you're alive
Are you out of mind or just invisible
I immediately felt a connection with the song. His words were so honest, so... true. My eyes found Harry standing on stage with his head hund low, and a serious expression on his face.
Zayn stepped forward looking at a person next to me; Nellie.
But I won't let you fall
I'll see you, through them all
And i just wanna let you know
Harry walked past Zayn and he looked right down at me, when he sang the chorus with the rest of boys as his back-up.
Oh, when the lights go down in the city
You'll be right there shining bright
You're a star and the sky's the limit
And I'll be right by your side
Oh, you know, you're not invisible to me
Oh, you know, you're not gonna be invisible
By then, my heart had started beating harder and a single tear streamed down my cheek.
Niall's voice filled the area and I grinned at him.
Do you ever think of, what you're standing at the brink of
Feel like giving up, but you just can't walk away
And night after night, always trying to decide
Are you gonna speak out or get lost in the crowd
Do you take a chance of stay invisible
But I won't let you fall
I'll see you, through them all
And i just wanna let you know
Oh, when the lights go down in the city
You'll be right there shining bright
You're a star and the sky's the limit
And I'll be right by your side
Oh, you know, you're not invisible to me
Oh, you know, you're not gonna be invisible
Louis, Harry and Zayn shared the stick.
Gotta look far, I'll be where you are
I wish you could see what I see
So don't ask why, just look inside
Baby it's all you need
And I don't understand why you won't (you won't)
Take my hand and go
Cause you're so beautiful
And everytime that
Harry didn't once take his eyes off me. Nellie poked my arm and formed "lucky you" with her lips. I smiled and squeezed her hand.
Oh, when the lights go down in the city
You'll be right there shining bright
You're a star and the sky's the limit
And I'll be right by your side
Oh, you know, you're not invisible to me
Oh, you know, you're not gonna be invisible
Oh, when the lights go down in the city
You'll be right there shining bright
You're a star and the sky's the limit
And I'll be right by your side
Oh, you know, you're not invisible to me
Oh, you know, you're not gonna be invisible
The crowd went crazy and "Everything About You" started.
**
After the show we quickly ran backstage. The boys were in their dressingrooms, so I took the time to get to know Eleanor and Danielle. When Tash saw them, it looked like she'd seen a ghost.
- You'll have to excuse Tasha here, Nellie chirped in. Big fan of them boys.
- It's okay, Nellie right? Danielle said with a smile.
- Yep, that's me, Nellie smiled.
I could see why Liam and Louis were so attached to these girls. Both of them makes me feel as beautiful as a muddy monkey. That crazy moment when I thought my self confidence couldn't sink any lower.
- Harry must really like you then, Danielle said with a smile. Liam wasn't too sure, but I could see it in the way he looks at you. He even wrote a song for you. That must mean something.
- Probably, I murmured and blushed.
The boys entered the room and Harry grinned widely when he saw me. He embraced me in a hug and I looked at him.
- What? he asked with a slight of worry in his voice.
- The song, it was so beautiful Harry, I breathed.
- Everything for you baby, he said and kissed my nose.
Nellie's perspektiv:
While the other happy couples stood pressed up against eachother, the singles stood on the side lines and watching them with awkward expressions. I glanced at Zayn who had all off his interest on his phone screen. Damn him for being so hot! I knew he was off-limits, which made me like him even more. It was so frustrating. I looked at Harry and Cherry. They looked so in love and happy. A stung of jealousy hit me.
I looked back at Zayn who were now talking with Niall. His laugh filled the room. His perfect face wanted me to jump him and just kiss his face off. I blushed at the thought and tried to push it out from my head.
- You're staring, Tash whispered.
- Am not, I murmured.
- Oh, you so are.
Suddely Zayn looked at me with his brown eyes. He smiled and I fled out from the room.
Seriöst, jag suger på att uppdatera! Wääääää... Förlåt om det är slarvfel. Nästa kommer vara på svenska, förutom när dem pratar såklart. Men ville bara prova på hur det var att skriva på engelskaaa.
Kommentera! :)
Moments Ago, Chapter 29 - In Love With A Girl
Delar från kapitel 7 med här, om ni inte kommer ihåg så klicka på den här meningen :)
Alla mina känslor som jag hållt inne bubblade upp och kokade över kanten. Hans händer som trevade ut efter mina ben, lämnade brännande märken efter sig och gåshud bröt ut över hela min kropp.
Medans våra tungor kämpade för dominans drog Harry ner dragkejdan på min klänning. Jag behövde honom, behövde honom nu. På ett sätt hjälpte han mina sår att läka, men varje gång han kom nära in under mitt skinn och sedan backade iväg, revs såren upp igen.
Så han var både det bästa alternativet för att göra mig hel igen, men samtidigt det värsta ifall han inte kände samma sak.
Men jag kunde inte tänka på det, just då var det bara Harry och jag i hela världen. Om atombomber skulle regna utanför mitt fönster skulle jag inte märka det. (Okej... jo det skulle jag nog)
Jag skulle så ångra det här imorgon...
Cherelles perspektiv:
I woke up with a twitch the following morning. I quickly saw I was lying in my bed. With a relieved sigh I slowly laid down again and closed my eyes. Suddenly I felt an arm being placed over me. Terrified, I jumped out of bed and screamed. I looked at the person in my bed. With the bed covers wounded round my body, I saw a mop of curls falling out from bed.
- HARRY! I shrieked. WHAT THE HELL ARE YOU DOING IN MY ROOM?!
- Please, stop screaming, he muttered and wounded the other cover round his waist. My head's gonna fall off or something...
- What are you doing here?! And why are you naked?!
- Why are you naked?! What am I doing here?
I bit my lip as the memories from yesterday, flew into my head.
- What the hell did we do last night?! he exclaimed.
- Well, stating the facts.. We're both naked, we shared the night in my bed and it feels like a fucking hippogriff is wandering inside of my head! Oh my God... I'm never getting drunk again! I moaned and rubbed my temples. Did we use...?
- Protection...? he asked.
I slowly nodded.
- I don't know, he whispered.
- Oh my GOD! This is all your fault, I hissed and got dressed in my PJ's.
Harry got dressed in his clothes from the night before, and looked at me with angry eyes.
- My fault?! How can this be my fault? he bellowed.
- Everything is your fault! I exclaimed and walked out to the living room. It's your fault that you're so fucking handsome, to make me want to have sex with you!
- My fault?! he repeated. It was your idea to order booze yesterday! Wait, I'm handsome?
- Yes Harry! I think you are freaking attractive and if I get pregnant it's your fault because you didn't think of using a condom!
- Pregnant?! Tash gasped.
We quickly turned around and saw Tash and Nellie stand in the hallway. The two of them stood there in complete shock and stared at us.
- Cherelle Imogen Lacee Chambers! Are you pregnant?! Nellie exclaimed.
- No! I'm not pregnant, or... That's atleast what I think, I murmured.
- And... Harry's the father if you are...? she asked gently.
- Yes.
- No one can know about this! Harry said suddenly. Especially not the boys!
With that he took his jacket and stormed out from my apartment. With a single tear running down my cheek, Tash and Nellie embraced me in a tight hug.
Harrys perspektiv:
I ran my hands angrily through my hair and sighed. I remembered every moment of yesterday like it happened two minutes ago. How her lips felt on mine, how her skin felt against my own.
I quickly got changed and heard Louis and Eleanor laughing loudly in the livingroom about something. I sighed and walked out before they could fire me questions.
I took the elevator down to the entrance and jumped into my car. With a quick movement I started the engine and drove off. I didn't know where I was going, I just needed to clear my head.
What if she really was pregnant? One half of me wanted if to be true, because then it would bring her closer to me. The other half, on the other hand, told me it was the worst thing that could happen. It told me that if I became a dad, my youth days would be over.
I just wanted to tell Cherry how I felt about her. She thought I was attractive. But then again, just because she said I was attractive, it doesn't mean she's into me. It was sad to admit it, but it was the truth.
I found myself driving to the cliff in Griffith park, where I took Cherry a couple of months ago. I thought back at that day and smiled a little.
____
- Wow, the view's amazing! she exclaimed. How did you find this place?
- Our other manager Will brought us here. I have no idea how he found it, but since then I've come here many times just to clear my head from stuff.
- How do you do it?
- Do what?
- Handle your fame, screaming fans, everything.
- I just won't let it get to me you know. I'm still just Harry from Holmes Chapel, just with a tad more exciting life.
____
It felt like it was ages ago. One of our first encounters. I remembered how her blue eyes glistened in the afternoon sun.
If it weren't for paparazzi's we wouldn't have been pushed into a fake relationship. Maybe then I would have had a shot with her. Paparazzi's were always life ruiners.
My mind wandered back to Cherry. Everytime I saw her I just wanted to hold her and never let her go. I've never felt about a girl this way before. Her laugh was like music to my ears, her pink, plump lips just made me want to kiss her like crazy. It was crazy how much I like her. It's like she was my drug, I just couldn't get enough of her.
**
I had sat there for hours, but I couldn't get myself to move. My iPhone kept on ringing, but I didn't answer. I'd spent the last hours thinking back at the memories with Cherry before everything happened. My phone rang out my ringtone once more and I turned it off.
I saw a car parking next to mine and Cherry stepped out. Her eyes were all red and puffy. I quickly stood up and she ran into my arms. I embraced her and she started crying.
- Don't ever leave like that again! she cried. We had no idea where you were! You wouldn't answer any of my calls and, I was so worried Harry...
- Sorry Angel, I said and kissed her head. How did you find me?
- When you took me here, you told me you came here to clear your head, so this was the first place I could think of.
Her american accent sounded so cute when she was angry or sad. I couldn't help myself but smiling. I took her hands in mine and rested my head on hers.
- Why are you smiling? she asked. This isn't funny you moron!
- Your american accent is so cute babe, I said.
Her cheeks quickly turned pink and she avoided my eyes.
- You're so cute when you blush, I said which caused her to blush even more.
- Stop it Harry, she muttered.
- You're beautiful, you know that right?
- Harry, this isn't the time for jokes!
- No, I'm serious! You're the most gorgeous woman I've ever laid my eyes on.
She looked at me with her blue eyes, that made me weak in the knees.
- Harry, I've got something I have to tell you, she murmured.
- Yeah, me too, I said.
I had to admit my feelings sooner or later, I thought this moment was the perfect one.
- I've been planning on telling you this for so long, she started.
- Wait, before you say anything else, I interrupted. Cherry. Whenever I see you, I have this feeling inside of me. A feeling that I can't get rid of.
- Harry-
- No, don't. Cherry, I'm... I'm in love with you. I know it's totally forbidden, because sooner or later, we'll have to break up, and everything- Why are you smiling? I asked and looked down at her stunning smile that made my heart jump out of chest.
Instead of answering, her pink lips were pushed against mine. I wrapped my arms round her petite waist. Her arms sneaked round my neck and her fingers played with my hair. This kiss had so much emotion, it made me want to the ground. My stomach made many jolts of happiness and I smiled widely when she pulled away.
- I'm in love with you too Harry, she said; smiling. I thought I'd never live to see the day, when you felt the same way.
- Well, you're very much alive, aren't you? I smiled and kissed her nose.
- 100 percent alive. Especially after that kiss, I am.
- Want some more?
- I'll consider it.
She grinned at my confused reaction and her lips crushed against mine again.
Yyyyyeeeeeyyyyyy!!! Äntligen erkänner de, YES! Heheh.
Är det okej om jag skriver på engelska? Känns mycket verkligare då nämnligen.
Kommentera järnet babes!
Alla mina känslor som jag hållt inne bubblade upp och kokade över kanten. Hans händer som trevade ut efter mina ben, lämnade brännande märken efter sig och gåshud bröt ut över hela min kropp.
Medans våra tungor kämpade för dominans drog Harry ner dragkejdan på min klänning. Jag behövde honom, behövde honom nu. På ett sätt hjälpte han mina sår att läka, men varje gång han kom nära in under mitt skinn och sedan backade iväg, revs såren upp igen.
Så han var både det bästa alternativet för att göra mig hel igen, men samtidigt det värsta ifall han inte kände samma sak.
Men jag kunde inte tänka på det, just då var det bara Harry och jag i hela världen. Om atombomber skulle regna utanför mitt fönster skulle jag inte märka det. (Okej... jo det skulle jag nog)
Jag skulle så ångra det här imorgon...
Cherelles perspektiv:
I woke up with a twitch the following morning. I quickly saw I was lying in my bed. With a relieved sigh I slowly laid down again and closed my eyes. Suddenly I felt an arm being placed over me. Terrified, I jumped out of bed and screamed. I looked at the person in my bed. With the bed covers wounded round my body, I saw a mop of curls falling out from bed.
- HARRY! I shrieked. WHAT THE HELL ARE YOU DOING IN MY ROOM?!
- Please, stop screaming, he muttered and wounded the other cover round his waist. My head's gonna fall off or something...
- What are you doing here?! And why are you naked?!
- Why are you naked?! What am I doing here?
I bit my lip as the memories from yesterday, flew into my head.
- What the hell did we do last night?! he exclaimed.
- Well, stating the facts.. We're both naked, we shared the night in my bed and it feels like a fucking hippogriff is wandering inside of my head! Oh my God... I'm never getting drunk again! I moaned and rubbed my temples. Did we use...?
- Protection...? he asked.
I slowly nodded.
- I don't know, he whispered.
- Oh my GOD! This is all your fault, I hissed and got dressed in my PJ's.
Harry got dressed in his clothes from the night before, and looked at me with angry eyes.
- My fault?! How can this be my fault? he bellowed.
- Everything is your fault! I exclaimed and walked out to the living room. It's your fault that you're so fucking handsome, to make me want to have sex with you!
- My fault?! he repeated. It was your idea to order booze yesterday! Wait, I'm handsome?
- Yes Harry! I think you are freaking attractive and if I get pregnant it's your fault because you didn't think of using a condom!
- Pregnant?! Tash gasped.
We quickly turned around and saw Tash and Nellie stand in the hallway. The two of them stood there in complete shock and stared at us.
- Cherelle Imogen Lacee Chambers! Are you pregnant?! Nellie exclaimed.
- No! I'm not pregnant, or... That's atleast what I think, I murmured.
- And... Harry's the father if you are...? she asked gently.
- Yes.
- No one can know about this! Harry said suddenly. Especially not the boys!
With that he took his jacket and stormed out from my apartment. With a single tear running down my cheek, Tash and Nellie embraced me in a tight hug.
Harrys perspektiv:
I ran my hands angrily through my hair and sighed. I remembered every moment of yesterday like it happened two minutes ago. How her lips felt on mine, how her skin felt against my own.
I quickly got changed and heard Louis and Eleanor laughing loudly in the livingroom about something. I sighed and walked out before they could fire me questions.
I took the elevator down to the entrance and jumped into my car. With a quick movement I started the engine and drove off. I didn't know where I was going, I just needed to clear my head.
What if she really was pregnant? One half of me wanted if to be true, because then it would bring her closer to me. The other half, on the other hand, told me it was the worst thing that could happen. It told me that if I became a dad, my youth days would be over.
I just wanted to tell Cherry how I felt about her. She thought I was attractive. But then again, just because she said I was attractive, it doesn't mean she's into me. It was sad to admit it, but it was the truth.
I found myself driving to the cliff in Griffith park, where I took Cherry a couple of months ago. I thought back at that day and smiled a little.
____
- Wow, the view's amazing! she exclaimed. How did you find this place?
- Our other manager Will brought us here. I have no idea how he found it, but since then I've come here many times just to clear my head from stuff.
- How do you do it?
- Do what?
- Handle your fame, screaming fans, everything.
- I just won't let it get to me you know. I'm still just Harry from Holmes Chapel, just with a tad more exciting life.
____
It felt like it was ages ago. One of our first encounters. I remembered how her blue eyes glistened in the afternoon sun.
If it weren't for paparazzi's we wouldn't have been pushed into a fake relationship. Maybe then I would have had a shot with her. Paparazzi's were always life ruiners.
My mind wandered back to Cherry. Everytime I saw her I just wanted to hold her and never let her go. I've never felt about a girl this way before. Her laugh was like music to my ears, her pink, plump lips just made me want to kiss her like crazy. It was crazy how much I like her. It's like she was my drug, I just couldn't get enough of her.
**
I had sat there for hours, but I couldn't get myself to move. My iPhone kept on ringing, but I didn't answer. I'd spent the last hours thinking back at the memories with Cherry before everything happened. My phone rang out my ringtone once more and I turned it off.
I saw a car parking next to mine and Cherry stepped out. Her eyes were all red and puffy. I quickly stood up and she ran into my arms. I embraced her and she started crying.
- Don't ever leave like that again! she cried. We had no idea where you were! You wouldn't answer any of my calls and, I was so worried Harry...
- Sorry Angel, I said and kissed her head. How did you find me?
- When you took me here, you told me you came here to clear your head, so this was the first place I could think of.
Her american accent sounded so cute when she was angry or sad. I couldn't help myself but smiling. I took her hands in mine and rested my head on hers.
- Why are you smiling? she asked. This isn't funny you moron!
- Your american accent is so cute babe, I said.
Her cheeks quickly turned pink and she avoided my eyes.
- You're so cute when you blush, I said which caused her to blush even more.
- Stop it Harry, she muttered.
- You're beautiful, you know that right?
- Harry, this isn't the time for jokes!
- No, I'm serious! You're the most gorgeous woman I've ever laid my eyes on.
She looked at me with her blue eyes, that made me weak in the knees.
- Harry, I've got something I have to tell you, she murmured.
- Yeah, me too, I said.
I had to admit my feelings sooner or later, I thought this moment was the perfect one.
- I've been planning on telling you this for so long, she started.
- Wait, before you say anything else, I interrupted. Cherry. Whenever I see you, I have this feeling inside of me. A feeling that I can't get rid of.
- Harry-
- No, don't. Cherry, I'm... I'm in love with you. I know it's totally forbidden, because sooner or later, we'll have to break up, and everything- Why are you smiling? I asked and looked down at her stunning smile that made my heart jump out of chest.
Instead of answering, her pink lips were pushed against mine. I wrapped my arms round her petite waist. Her arms sneaked round my neck and her fingers played with my hair. This kiss had so much emotion, it made me want to the ground. My stomach made many jolts of happiness and I smiled widely when she pulled away.
- I'm in love with you too Harry, she said; smiling. I thought I'd never live to see the day, when you felt the same way.
- Well, you're very much alive, aren't you? I smiled and kissed her nose.
- 100 percent alive. Especially after that kiss, I am.
- Want some more?
- I'll consider it.
She grinned at my confused reaction and her lips crushed against mine again.
Yyyyyeeeeeyyyyyy!!! Äntligen erkänner de, YES! Heheh.
Är det okej om jag skriver på engelska? Känns mycket verkligare då nämnligen.
Kommentera järnet babes!
Moments Ago, Chapter 28 - Love Struck
- Nathan Sykes?! As in Nathan Sykes in The Wanted? frågade Nellie förvånat.
- Yes, just don't tell the boys, they'll kill me! sa Perrie. It's about time I get over Zayn and I. I'm hoping for a relationship like your and Harrys, Cherry.
Om hon bara visste att det inte var sant, jag fick genast skuldkänslor och vek undan med blicken.
- Yeah, well.. You deserve it babe, sa Nellie och log.
- Nathan Sykes?! I called dibs, muttrade Tash.
- He doesn't even know who you are, påpekade Nellie.
- No, but he know who Cherry is, and I sort of hoped she'd introduce me.
Jag skrattade lågt.
Cherelles perspektiv:
Jag stängde igen dörren och slängde mig ner i soffan. Skolan hade slutat för dagen och jag andades ut. Mitt huvud kändes genast tungt och jag kände ett behov för att skriva ner mina tankar i en låttext. Jag hämtade min gitarr och lät inspirationen flöda.
- Can you feel me when I think about you?
With every breath I take
Every minute, no matter what I do
My world is an empty place
Jag hittade bra ackord och kom på mer och mer.
Like I've been wandering the desert for a thousand days
Don't know if it's a mirage
But I always see your face, baby
Harrys ansikte poppade upp i mitt huvud och jag sjöng det första jag kom och tänka på.
I'm missing you so much
Can't help it, I'm in love
A day without you is like a year without rain
I need you by my side
Don't know how I'll survive
A day without you is like a year without rain
Jag suckade och kände innerbörden i mina ord som var så omänskligt sanna. Om jag bara hade nog mod för att fråga Harry om han kände samma sak. Men den delen av min hjärna som hade något vett sa åt mig att flytta tillbaka till Los Angeles och försöka glömma allting som har med London/Harry att göra.
Dock skulle det vara extremt själviskt av mig, att bara glömma mina bästa vänner bakom mig. Efter vår "break-up" flyttar jag härifrån, tänkte jag och sjöng igenom den lilla biten av låten en gång till. Jag döpte den till "A day without you".
Jag hann inte göra mycket mer innan Harry dundrade in genom dörren. Han slängde sig i soffan brevid mig och suckade djupt.
- What's bothering you Styles? frågade jag.
- Janet called, time for another date, sa han och blundade.
Klart irriterad över att behöva gå på en dejt, varför trodde jag att han ens var intresserad?! Dumma mig, dumma mig, dumma mig! (Ger mig själv en mental örfil)
- Oh, mumlade jag. What are we doing on this date?
- Well, it's a dinnerdate. We've got a reservation at 7 p.m at The Ivy.
- The Ivy?! I don't have that much money! flämtade jag. About that, I really need to get a job. I'm soon turning eighteen and Ellen can't supply me with money forever.
- It's cool, I'm paying for the dinner babe, sa han och blinkade med ena ögat. And maybe... Oh, I meant.. Sorry, nothing.
Jag rynkade pannan och skakade sedan på huvudet.
- Have you been writing a song?! utbrast han och snappade åt sig mitt häfte.
- NO! Harry, give me that, NOW! skrek jag och jagade honom igenom lägenheten.
Han stannade plötsligt och jag sprang rakt in i honom. (Mina reflexer är inte de bästa) Med ett "ompf" landade jag på golvet och han hjälpte mig skrattandes upp.
- This is really good, sa han sedan. Do you have more?
- Plenty.
- I'm impressed, mumlade han.
- I'm flattered. I made the Harry Styles flattered!
- Oh shush! I'll pick you up at 6.30 babe.
Babe. Ett ord fick mina kinder att genast inta en röd nyans.
- See you soon! sa han och stängde dörren efter sig.
Jag kollade på klockan och såg att den tickade sig närmare kvart i sju. Jag hoppade in i duschen och skyndade mig till min garderob där tog fram mina spetsunderkläder, samt min svarta Alexander McQueen klänning som jag fått i 17 års present av mamma.
Jag drog snabbt på mig det och studerade min spegelbild. Spegelbilden reflekterade en missnöjd min och jag suckade. Jag greppade min väska som jag packat med extra pengar och mobil. Outfitten kompletterade jag med mina svarta Tiamo klackar.
Snabbt gick jag in i badrummet och sminkade mig lätt. Mitt blonda hår lät jag hänga fritt.
Precis då ringde det på dörren.
- Come in! ropade jag och jag hörde Harrys glada stämma fylla lägenhetens brist på ljud.
Jag tog min väska som låg på handfatet och gick ut till hallen där Harry väntade. Han stod vänd mig mig, men såg snygg ut i sin ljusblåa kostym. Han vände sig om och hans ögon blev fem gånger så stora, då de studerade min kropp från topp till tå.
- You look beautiful Cher bear! sa han och log.
- So do you, sa jag snabbt. Wait, not beautiful! Of course you're hot and all, but you look handsome...?
- Um, thanks? skrattade han och jag gömde mitt ansikte i mina händer av besvär. Let's go Cher.
Vi gick ut genom dörren och åkte ner till lobbyn där Paul väntade. Han såg uppriktigt uttråkad ut. Stackare att behöva dra runt på killarna hela tiden. Speciellt Louis och Niall som alltid håller på med något bus.
- Wow Cherry! You look beautiful! sa han och log.
- Thanks Paul, sa jag generat och vi gick ut till bilen som väntade.
Paul körde ut den svarta Range Rovern ut genom grindarna och kamerablixtar blixtrade utanför fönstrerna innan Paul gasade iväg från dem. Jag kollade genast bak och såg att tre svarta skåpbilar följde efter oss.
Att de inte blir trötta någon gång...
Vi kom fram och hoppade ut, tydligen så visste dem redan att vi skulle till The Ivy för det stod redan paparazzis på plats. Jag suckade och vi hoppade ut. Harry drog mig nära honom, och jag tog tag i hans arm medans Paul hjälpte oss igenom massorna.
- Welcome to The Ivy, sa servitrisen. Name?
- Styles, svarade han.
- Come with me, sa hon och hon ledde oss igenom pyramiden av bord.
Hon visade oss till ett avskilt bord som låg nära utgången. Säkert så att alla paparazzis skulle få bilder från vår "dejt".
**
- I'm not going to be able to walk! muttrade jag och smekte min mage.
- Now will I, sa han och flinade. I'll have to unbutton my trousers.
- No don't! Harry, we're in public! fnissade jag.
Vi hade nog båda druckit lite för mycket och satt nu fulla kvar på restaurangen.
- It's not like anyone will see, sluddrade han.
- Maybe waitresses who walks by will, skrattade jag. The one from before couldn't... couldn't take her eyes off you. She was so having eyesex with you.
- Eyesex?! That's so inappropriate Cher...ry!
- Okay, the fun's over, hörde jag Pauls röst.
Han hjälpte oss att ställa oss upp och hjälpte oss in i bilen.
- You know what Paul? frågade jag.
- What Cherry? frågade han och startade upp bilen.
- You're such a partypooper, fnissade jag medans Harry srod upp mig i sitt knä.
- Are you kids wearing your seatbelts? frågade Paul misstänksamt.
Harry nickade på huvudet och hade ett seriöst uttryck i ansiktet. När jag var berusad, var jag fnissig och gjorde saker jag skulle ångra dagen efter. Som när jag jag gick på Olivers kompis fest, så råkade jag ta sönder hans kristallkrona som mina föräldrar var tvungna att betala, vilket ledde till att jag fick utegångsförbud i tre månader. Det var inte roligt måste jag säga...
Jag tror min hjärna var extra seg för plötsligt stod jag och Harry utanför min dörr. Varför just min dörr har jag ingen aning om.
Jag trasslade med nycklarna som envisades om att ramla ur min hand. Men tillslut fick jag upp dörren och vi störtade in; fnissandes och trevandes fram i mörkret. Ingen av oss orkade leta efter lysknappen utan använde oss utav månskenet istället.
Harrys händer smög sig över mina höfter och mina knän höll på att ge vika av hans beröring. Jag vände mig mot honom och la mina händer på hans muskulösa axlar. Jag kunde urskilja hans gröna ögon glittra av skenet och hans läppar pressades mot mina. Jag svarade ivrigt genom att dra mina fingrar genom hans lockiga hår. Han tryckte mig så nära honom att jag varje millimeter av min kropp var sammansvetsad med hans. Jag hjälpte honom av med sin kavaj och jag puttade frustrerat ner honom på soffan. Jag satte mig gränsle över honom och våra läppar fann varandra igen.
_______
År 2028:
"Mom! I don't need all details about you and dad having 'it'!" Darcy said with her hands convering her ears.
"You wanted the truth" I said while grinning.
"Not the entire dirty truth!"
"Sorry sweetie" I laughed and hugged her before I started the story again.
_______
Alla mina känslor som jag hållt inne bubblade upp och kokade över kanten. Hans händer som trevade ut efter mina ben, lämnade brännande märken efter sig och gåshud bröt ut över hela min kropp.
Medans våra tungor kämpade för dominans drog Harry ner dragkejdan på min klänning. Jag behövde honom, behövde honom nu. På ett sätt hjälpte han mina sår att läka, men varje gång han kom nära in under mitt skinn och sedan backade iväg, revs såren upp igen.
Så han var både det bästa alternativet för att göra mig hel igen, men samtidigt det värsta ifall han inte kände samma sak.
Men jag kunde inte tänka på det, just då var det bara Harry och jag i hela världen. Om atombomber skulle regna utanför mitt fönster skulle jag inte märka det. (Okej... jo det skulle jag nog)
Jag skulle så ångra det här imorgon...
Okej, jag måste erkänna att jag är oerhört 'oerfaren' i såna här situationer... Heller inte mina favoritdelar att skriva... Don't judge!
Är ganska lycklig med detta chapter, nästa kommer kanske, KANSKE vara i Harrys perspektiv så ni får veta hur han känner för Cherry...?
Borde egentligen göra min SO och svenska läxa, men jag vill hellre skriva på min älskligsnovell, till mina älsklingsläsare. Hey! Min hjärna har tagit sommarlov redan ;)
6 kommentarer please babes?! <3
- Yes, just don't tell the boys, they'll kill me! sa Perrie. It's about time I get over Zayn and I. I'm hoping for a relationship like your and Harrys, Cherry.
Om hon bara visste att det inte var sant, jag fick genast skuldkänslor och vek undan med blicken.
- Yeah, well.. You deserve it babe, sa Nellie och log.
- Nathan Sykes?! I called dibs, muttrade Tash.
- He doesn't even know who you are, påpekade Nellie.
- No, but he know who Cherry is, and I sort of hoped she'd introduce me.
Jag skrattade lågt.
Cherelles perspektiv:
Jag stängde igen dörren och slängde mig ner i soffan. Skolan hade slutat för dagen och jag andades ut. Mitt huvud kändes genast tungt och jag kände ett behov för att skriva ner mina tankar i en låttext. Jag hämtade min gitarr och lät inspirationen flöda.
- Can you feel me when I think about you?
With every breath I take
Every minute, no matter what I do
My world is an empty place
Jag hittade bra ackord och kom på mer och mer.
Like I've been wandering the desert for a thousand days
Don't know if it's a mirage
But I always see your face, baby
Harrys ansikte poppade upp i mitt huvud och jag sjöng det första jag kom och tänka på.
I'm missing you so much
Can't help it, I'm in love
A day without you is like a year without rain
I need you by my side
Don't know how I'll survive
A day without you is like a year without rain
Jag suckade och kände innerbörden i mina ord som var så omänskligt sanna. Om jag bara hade nog mod för att fråga Harry om han kände samma sak. Men den delen av min hjärna som hade något vett sa åt mig att flytta tillbaka till Los Angeles och försöka glömma allting som har med London/Harry att göra.
Dock skulle det vara extremt själviskt av mig, att bara glömma mina bästa vänner bakom mig. Efter vår "break-up" flyttar jag härifrån, tänkte jag och sjöng igenom den lilla biten av låten en gång till. Jag döpte den till "A day without you".
Jag hann inte göra mycket mer innan Harry dundrade in genom dörren. Han slängde sig i soffan brevid mig och suckade djupt.
- What's bothering you Styles? frågade jag.
- Janet called, time for another date, sa han och blundade.
Klart irriterad över att behöva gå på en dejt, varför trodde jag att han ens var intresserad?! Dumma mig, dumma mig, dumma mig! (Ger mig själv en mental örfil)
- Oh, mumlade jag. What are we doing on this date?
- Well, it's a dinnerdate. We've got a reservation at 7 p.m at The Ivy.
- The Ivy?! I don't have that much money! flämtade jag. About that, I really need to get a job. I'm soon turning eighteen and Ellen can't supply me with money forever.
- It's cool, I'm paying for the dinner babe, sa han och blinkade med ena ögat. And maybe... Oh, I meant.. Sorry, nothing.
Jag rynkade pannan och skakade sedan på huvudet.
- Have you been writing a song?! utbrast han och snappade åt sig mitt häfte.
- NO! Harry, give me that, NOW! skrek jag och jagade honom igenom lägenheten.
Han stannade plötsligt och jag sprang rakt in i honom. (Mina reflexer är inte de bästa) Med ett "ompf" landade jag på golvet och han hjälpte mig skrattandes upp.
- This is really good, sa han sedan. Do you have more?
- Plenty.
- I'm impressed, mumlade han.
- I'm flattered. I made the Harry Styles flattered!
- Oh shush! I'll pick you up at 6.30 babe.
Babe. Ett ord fick mina kinder att genast inta en röd nyans.
- See you soon! sa han och stängde dörren efter sig.
Jag kollade på klockan och såg att den tickade sig närmare kvart i sju. Jag hoppade in i duschen och skyndade mig till min garderob där tog fram mina spetsunderkläder, samt min svarta Alexander McQueen klänning som jag fått i 17 års present av mamma.
Jag drog snabbt på mig det och studerade min spegelbild. Spegelbilden reflekterade en missnöjd min och jag suckade. Jag greppade min väska som jag packat med extra pengar och mobil. Outfitten kompletterade jag med mina svarta Tiamo klackar.
Snabbt gick jag in i badrummet och sminkade mig lätt. Mitt blonda hår lät jag hänga fritt.
Precis då ringde det på dörren.
- Come in! ropade jag och jag hörde Harrys glada stämma fylla lägenhetens brist på ljud.
Jag tog min väska som låg på handfatet och gick ut till hallen där Harry väntade. Han stod vänd mig mig, men såg snygg ut i sin ljusblåa kostym. Han vände sig om och hans ögon blev fem gånger så stora, då de studerade min kropp från topp till tå.
- You look beautiful Cher bear! sa han och log.
- So do you, sa jag snabbt. Wait, not beautiful! Of course you're hot and all, but you look handsome...?
- Um, thanks? skrattade han och jag gömde mitt ansikte i mina händer av besvär. Let's go Cher.
Vi gick ut genom dörren och åkte ner till lobbyn där Paul väntade. Han såg uppriktigt uttråkad ut. Stackare att behöva dra runt på killarna hela tiden. Speciellt Louis och Niall som alltid håller på med något bus.
- Wow Cherry! You look beautiful! sa han och log.
- Thanks Paul, sa jag generat och vi gick ut till bilen som väntade.
Paul körde ut den svarta Range Rovern ut genom grindarna och kamerablixtar blixtrade utanför fönstrerna innan Paul gasade iväg från dem. Jag kollade genast bak och såg att tre svarta skåpbilar följde efter oss.
Att de inte blir trötta någon gång...
Vi kom fram och hoppade ut, tydligen så visste dem redan att vi skulle till The Ivy för det stod redan paparazzis på plats. Jag suckade och vi hoppade ut. Harry drog mig nära honom, och jag tog tag i hans arm medans Paul hjälpte oss igenom massorna.
- Welcome to The Ivy, sa servitrisen. Name?
- Styles, svarade han.
- Come with me, sa hon och hon ledde oss igenom pyramiden av bord.
Hon visade oss till ett avskilt bord som låg nära utgången. Säkert så att alla paparazzis skulle få bilder från vår "dejt".
**
- I'm not going to be able to walk! muttrade jag och smekte min mage.
- Now will I, sa han och flinade. I'll have to unbutton my trousers.
- No don't! Harry, we're in public! fnissade jag.
Vi hade nog båda druckit lite för mycket och satt nu fulla kvar på restaurangen.
- It's not like anyone will see, sluddrade han.
- Maybe waitresses who walks by will, skrattade jag. The one from before couldn't... couldn't take her eyes off you. She was so having eyesex with you.
- Eyesex?! That's so inappropriate Cher...ry!
- Okay, the fun's over, hörde jag Pauls röst.
Han hjälpte oss att ställa oss upp och hjälpte oss in i bilen.
- You know what Paul? frågade jag.
- What Cherry? frågade han och startade upp bilen.
- You're such a partypooper, fnissade jag medans Harry srod upp mig i sitt knä.
- Are you kids wearing your seatbelts? frågade Paul misstänksamt.
Harry nickade på huvudet och hade ett seriöst uttryck i ansiktet. När jag var berusad, var jag fnissig och gjorde saker jag skulle ångra dagen efter. Som när jag jag gick på Olivers kompis fest, så råkade jag ta sönder hans kristallkrona som mina föräldrar var tvungna att betala, vilket ledde till att jag fick utegångsförbud i tre månader. Det var inte roligt måste jag säga...
Jag tror min hjärna var extra seg för plötsligt stod jag och Harry utanför min dörr. Varför just min dörr har jag ingen aning om.
Jag trasslade med nycklarna som envisades om att ramla ur min hand. Men tillslut fick jag upp dörren och vi störtade in; fnissandes och trevandes fram i mörkret. Ingen av oss orkade leta efter lysknappen utan använde oss utav månskenet istället.
Harrys händer smög sig över mina höfter och mina knän höll på att ge vika av hans beröring. Jag vände mig mot honom och la mina händer på hans muskulösa axlar. Jag kunde urskilja hans gröna ögon glittra av skenet och hans läppar pressades mot mina. Jag svarade ivrigt genom att dra mina fingrar genom hans lockiga hår. Han tryckte mig så nära honom att jag varje millimeter av min kropp var sammansvetsad med hans. Jag hjälpte honom av med sin kavaj och jag puttade frustrerat ner honom på soffan. Jag satte mig gränsle över honom och våra läppar fann varandra igen.
_______
År 2028:
"Mom! I don't need all details about you and dad having 'it'!" Darcy said with her hands convering her ears.
"You wanted the truth" I said while grinning.
"Not the entire dirty truth!"
"Sorry sweetie" I laughed and hugged her before I started the story again.
_______
Alla mina känslor som jag hållt inne bubblade upp och kokade över kanten. Hans händer som trevade ut efter mina ben, lämnade brännande märken efter sig och gåshud bröt ut över hela min kropp.
Medans våra tungor kämpade för dominans drog Harry ner dragkejdan på min klänning. Jag behövde honom, behövde honom nu. På ett sätt hjälpte han mina sår att läka, men varje gång han kom nära in under mitt skinn och sedan backade iväg, revs såren upp igen.
Så han var både det bästa alternativet för att göra mig hel igen, men samtidigt det värsta ifall han inte kände samma sak.
Men jag kunde inte tänka på det, just då var det bara Harry och jag i hela världen. Om atombomber skulle regna utanför mitt fönster skulle jag inte märka det. (Okej... jo det skulle jag nog)
Jag skulle så ångra det här imorgon...
Okej, jag måste erkänna att jag är oerhört 'oerfaren' i såna här situationer... Heller inte mina favoritdelar att skriva... Don't judge!
Är ganska lycklig med detta chapter, nästa kommer kanske, KANSKE vara i Harrys perspektiv så ni får veta hur han känner för Cherry...?
Borde egentligen göra min SO och svenska läxa, men jag vill hellre skriva på min älskligsnovell, till mina älsklingsläsare. Hey! Min hjärna har tagit sommarlov redan ;)
6 kommentarer please babes?! <3
Moments Ago, Chapter 27 - Worry
- Do you have an ongoing debate in your body right now? frågade Tash. Your head says Dave, while your heart says Zayn?
Jag sa ingenting återigen och förstod att hon hade rätt.
- I think you're stuck between the two of them, because A, you know Dave's a safer choice. He'll always be good for you. And B, Zayn's the riskier one. He's going to challenge you. He's either the worst, or the best choice for you.
- Oh my god Tash, mumlade Perrie. Why haven't you told me about this sida? You turn me on right now.
Tash flinade medans Perrie skrattade högt. Jag vågade inte göra någonting alls. Jag var så rädd för att Tash hade rätt.
- Am I right? frågade Tash sedan.
- I think you are, viskade jag och kunde knappt förstå orden som jag sa.
Cherelles perspektiv:
- She's gone.
De orden ekade inom mig. Jag vägrade tro det. Min egna mormor var borta föralltid. Jag var som ett tomt skal. Sorgen var för stor för att hantera. Jag kunde inte gråta. Hela jag var som en krossad spegel, med flera bitar som aldrig skulle bli funna igen. Det spelade nästan ingen roll om någon skulle göra ett tappert försök med att laga den, för så skulle man bara skära sig på de vassa kanterna.
- Cher? Cherry? frågade Harry osäkert.
- She's just chocked, that's all, sa Ellen.
Rösterna var för långt borta för att jag skulle kunna reagera. Det var som om jag satt i en stor bubbla; utspärrad från utvärlden och kunde bara höra mina egna tankar.
Dagarna gled förbi, men inget jag tog notis om. Harry var skärrad över hur jag uppträdde, men Ellen berättade att det var mitt sätt att behandla sorg. Tillslut skulle jag vara som vanligt och ignorera allting som hade med mormor att göra tills jag kunde hantera det.
Innan det hände, skulle jag vara som jag vara nu; en trasig spegel.
**
Vi åkte hem till London efter fem dagar och välkomnades av gänget i min lägenhet, plus Dave som höll Nellie runt hennes midja irriterande nog. Ingenting hade hänt mellan henne och Zayn sen jag lämnade dem, hade Tash och Perrie berättat via telefon.
- I've missed you guys so much! log jag och kramade alla.
- Never leave again Cherry! It was dreadful without you here, sa Tash.
- Won't promise anything, flinade jag. But, why are you all in my apartment?
- This is our hang out place, sa Niall och log stort.
Jag höjde ena ögonbrynet och skrattade lågt. Skulle förstått det...
- What is that? frågade jag plötsligt och pekade på en lampa som stod i ena hörnet.
- I told you it wouldn't work! utbrast Liam.
- Um, we kind of broke your old one, mumlade Zayn.
- You're not mad are you? frågade Perrie försiktigt.
- I don't understand who you broke it since it's hidden behind my TV shelf, but no. I'm not mad because I love you all!
De andades ut lugnt och jag försvann in i mitt sovrum.
Nellies perspektiv:
Cherry försvann in i sitt rum och jag vände mig oroligt mot Harry.
- Are you sure she's okay? frågade jag lågt.
- She's in denial, mumlade han.
- I don't blame her though, she and her grandma were always close she told me, sa Tash.
- We should make her forget about it, maybe we should take her out tonight? frågade Perrie.
- I think it's better with a girls night, sa Harry.
- You mean girls night as in, us four, watching chick flicks, talking feelings, having pillow fights in nothing but our underwear? sa Tash.
Killarnas huvuden vändes snabbt uppåt vid nämnandet av underkläder. Jag såg hur Dave skakade på huvudet och jag suckade av irritation. Dave var för pryd ibland.
- Yeah, sort of, mumlade jag.
- I want to be a part of that girls night! sa Niall.
- Girls night, with Niall Horan, sa Tash ironiskt.
- Yeah, and Niall needs a wingman, sa Zayn och kollade snabbt på mig.
Tash himlade med ögonen.
- I'm hungry, sa Niall.
- You're always hungry! sa Harry.
- I can't help it! Let's go out for a bite.
- Okay, see you later girls. Bye Nellie Smellie! flinade Louis.
- Bye Boo Bear, fnissade jag och killarna försvann ut genom dörren.
Dave andades ut och log mot mig.
- Finally we're alone! Those guys are an insult to us, having one night stands with everyone and drinking, right darling? frågade Dave och kysste mig på pannan.
"No! I love these boys! They're not an insult, they're living their life to the fullest and are enjoying themselves!" ville jag skrika ut men istället svarade jag med ett enkelt "Yeah".
Jag tänkte tillbaka på vad Tash hade sagt, men sköt det åt sidan eftersom Cherry kom ut från sitt rum med tårar i ögonen.
- Dave, you can't stay here, it's a girls night! sa Tash irriterat.
- But-
- No buts! Leave, sa hon och pekade på dörren.
- Nellie, tell her-
- Dave! Please, give me some space! We don't have to be around eachother 24/7, utbrast jag.
- It wasn't a problem when we were younger, muttrade Dave.
- Yeah? We're not young anymore Dave! You're suffocating me!
Hans blick var fastspänd i min och han snappade åt sig sin jacka.
- I knew this would happen, sa han iskallt. Everything back home will slowly fade away, until you've replaced it. Is that why you have feelings for Zayn?
Mitt hjärta dunkade extra hårt vid nämnandet av Zayn.
- Don't mix Zayn into this! He's innocent
- I may pretend that I'm not aware of everything that's happening, but I'm not blind. The way he looks at you... Nellie, he's anything but innocent! He smokes, he's sleeping with other girls and he's drinking-
- No Dave! He's living his life, and living his live doesn't make him a sinner!
- I can't believe you're taking his side...
- There are no fucking sides Dave!
- Fine, if Zayn's who you want, I won't be in your way.
- Good.
Han kollade på mig med rasande ögon och stormade ut ur lägenheten. Jag kollade chockat på dörren och förstod inte vad som just hade hänt.
Jag kollade bak på tjejerna som tittade storögt på mig. Tash log irriterande nog.
- What the hell happened? mumlade Perrie.
- About fucking time! He's an asshat!
Asshat. Really? Really Tash?
- I need a drink, mumlade jag.
**
En månader senare/Cherelles perspektiv:
Sommaren anlände fort och allting stod i grönska. När man egentligen borde varit ute och njutit av värmen, så satt jag, Tash och Nellie och drunknade i skolarbeten.
Våra slutprov skulle hållas under veckan och jag suckade när Nellie gick igenom ekvationer ännu en gång.
- Simple as that, sa hon.
- I hate this! muttrade jag. I have an french essay due to tomorrow, and I haven't even started yet!
- Then start, sa Nellie. You speak four languages fluently, french can't be a biggie for you.
Jag suckade och sjönk ihop i stolen. Jag blickade bort mot Tash som satt i soffan och läste en tidning, med sina fötter på vardagsrumsbordet.
- Aren't you supposed to study? frågade jag.
- Yes, I'm supposed to, but it's boring and useless. I fail every test anyway.
- You fail because you don't study, påpekade Nellie.
- I'm not good at studying.
- Practice makes perfect.
Tash himlade med ögonen och Perrie for in genom dörren.
- I'm here ladies! skrek hon och kastade sig över Tash.
- PERRIE! kved Tash. GET OFF ME, YOU FAT COW!
Jag och Nellie småskrattade medans Perrie kittlade Tash som hämnd.
- We've studied for five hours now, sa jag. I think we're done for the day.
- I think so too, sa Tash.
- I have a date tonight, and I have nothing to wear, sa Perrie. That's my dilemma.
- You have a date?! utbrast Tash. With who?
- His name's Nathan, Nathan Sykes, mumlade hon.
Vi flämtade till och stirrade chockat på henne.
- Nathan Sykes?! As in Nathan Sykes in The Wanted? frågade Nellie förvånat.
- Yes, just don't tell the boys, they'll kill me! sa Perrie. It's about time I get over Zayn and I. I'm hoping for a relationship like your and Harrys, Cherry.
Om hon bara visste att det inte var sant, jag fick genast skuldkänslor och vek undan med blicken.
- Yeah, well.. You deserve it babe, sa Nellie och log.
- Nathan Sykes?! I called dibs, muttrade Tash.
- He doesn't even know who you are, påpekade Nellie.
- No, but he know who Cherry is, and I sort of hoped she'd introduce me.
Jag skrattade lågt.
Det är officiellt... Jag är en hemsk människa som inte har uppdaterat på en vecka.... o_O hatar skolan... -.-
Ni behöver inte ens kommentera, haha, hemskt kapitel. BLÄÄÄK
Jag sa ingenting återigen och förstod att hon hade rätt.
- I think you're stuck between the two of them, because A, you know Dave's a safer choice. He'll always be good for you. And B, Zayn's the riskier one. He's going to challenge you. He's either the worst, or the best choice for you.
- Oh my god Tash, mumlade Perrie. Why haven't you told me about this sida? You turn me on right now.
Tash flinade medans Perrie skrattade högt. Jag vågade inte göra någonting alls. Jag var så rädd för att Tash hade rätt.
- Am I right? frågade Tash sedan.
- I think you are, viskade jag och kunde knappt förstå orden som jag sa.
Cherelles perspektiv:
- She's gone.
De orden ekade inom mig. Jag vägrade tro det. Min egna mormor var borta föralltid. Jag var som ett tomt skal. Sorgen var för stor för att hantera. Jag kunde inte gråta. Hela jag var som en krossad spegel, med flera bitar som aldrig skulle bli funna igen. Det spelade nästan ingen roll om någon skulle göra ett tappert försök med att laga den, för så skulle man bara skära sig på de vassa kanterna.
- Cher? Cherry? frågade Harry osäkert.
- She's just chocked, that's all, sa Ellen.
Rösterna var för långt borta för att jag skulle kunna reagera. Det var som om jag satt i en stor bubbla; utspärrad från utvärlden och kunde bara höra mina egna tankar.
Dagarna gled förbi, men inget jag tog notis om. Harry var skärrad över hur jag uppträdde, men Ellen berättade att det var mitt sätt att behandla sorg. Tillslut skulle jag vara som vanligt och ignorera allting som hade med mormor att göra tills jag kunde hantera det.
Innan det hände, skulle jag vara som jag vara nu; en trasig spegel.
**
Vi åkte hem till London efter fem dagar och välkomnades av gänget i min lägenhet, plus Dave som höll Nellie runt hennes midja irriterande nog. Ingenting hade hänt mellan henne och Zayn sen jag lämnade dem, hade Tash och Perrie berättat via telefon.
- I've missed you guys so much! log jag och kramade alla.
- Never leave again Cherry! It was dreadful without you here, sa Tash.
- Won't promise anything, flinade jag. But, why are you all in my apartment?
- This is our hang out place, sa Niall och log stort.
Jag höjde ena ögonbrynet och skrattade lågt. Skulle förstått det...
- What is that? frågade jag plötsligt och pekade på en lampa som stod i ena hörnet.
- I told you it wouldn't work! utbrast Liam.
- Um, we kind of broke your old one, mumlade Zayn.
- You're not mad are you? frågade Perrie försiktigt.
- I don't understand who you broke it since it's hidden behind my TV shelf, but no. I'm not mad because I love you all!
De andades ut lugnt och jag försvann in i mitt sovrum.
Nellies perspektiv:
Cherry försvann in i sitt rum och jag vände mig oroligt mot Harry.
- Are you sure she's okay? frågade jag lågt.
- She's in denial, mumlade han.
- I don't blame her though, she and her grandma were always close she told me, sa Tash.
- We should make her forget about it, maybe we should take her out tonight? frågade Perrie.
- I think it's better with a girls night, sa Harry.
- You mean girls night as in, us four, watching chick flicks, talking feelings, having pillow fights in nothing but our underwear? sa Tash.
Killarnas huvuden vändes snabbt uppåt vid nämnandet av underkläder. Jag såg hur Dave skakade på huvudet och jag suckade av irritation. Dave var för pryd ibland.
- Yeah, sort of, mumlade jag.
- I want to be a part of that girls night! sa Niall.
- Girls night, with Niall Horan, sa Tash ironiskt.
- Yeah, and Niall needs a wingman, sa Zayn och kollade snabbt på mig.
Tash himlade med ögonen.
- I'm hungry, sa Niall.
- You're always hungry! sa Harry.
- I can't help it! Let's go out for a bite.
- Okay, see you later girls. Bye Nellie Smellie! flinade Louis.
- Bye Boo Bear, fnissade jag och killarna försvann ut genom dörren.
Dave andades ut och log mot mig.
- Finally we're alone! Those guys are an insult to us, having one night stands with everyone and drinking, right darling? frågade Dave och kysste mig på pannan.
"No! I love these boys! They're not an insult, they're living their life to the fullest and are enjoying themselves!" ville jag skrika ut men istället svarade jag med ett enkelt "Yeah".
Jag tänkte tillbaka på vad Tash hade sagt, men sköt det åt sidan eftersom Cherry kom ut från sitt rum med tårar i ögonen.
- Dave, you can't stay here, it's a girls night! sa Tash irriterat.
- But-
- No buts! Leave, sa hon och pekade på dörren.
- Nellie, tell her-
- Dave! Please, give me some space! We don't have to be around eachother 24/7, utbrast jag.
- It wasn't a problem when we were younger, muttrade Dave.
- Yeah? We're not young anymore Dave! You're suffocating me!
Hans blick var fastspänd i min och han snappade åt sig sin jacka.
- I knew this would happen, sa han iskallt. Everything back home will slowly fade away, until you've replaced it. Is that why you have feelings for Zayn?
Mitt hjärta dunkade extra hårt vid nämnandet av Zayn.
- Don't mix Zayn into this! He's innocent
- I may pretend that I'm not aware of everything that's happening, but I'm not blind. The way he looks at you... Nellie, he's anything but innocent! He smokes, he's sleeping with other girls and he's drinking-
- No Dave! He's living his life, and living his live doesn't make him a sinner!
- I can't believe you're taking his side...
- There are no fucking sides Dave!
- Fine, if Zayn's who you want, I won't be in your way.
- Good.
Han kollade på mig med rasande ögon och stormade ut ur lägenheten. Jag kollade chockat på dörren och förstod inte vad som just hade hänt.
Jag kollade bak på tjejerna som tittade storögt på mig. Tash log irriterande nog.
- What the hell happened? mumlade Perrie.
- About fucking time! He's an asshat!
Asshat. Really? Really Tash?
- I need a drink, mumlade jag.
**
En månader senare/Cherelles perspektiv:
Sommaren anlände fort och allting stod i grönska. När man egentligen borde varit ute och njutit av värmen, så satt jag, Tash och Nellie och drunknade i skolarbeten.
Våra slutprov skulle hållas under veckan och jag suckade när Nellie gick igenom ekvationer ännu en gång.
- Simple as that, sa hon.
- I hate this! muttrade jag. I have an french essay due to tomorrow, and I haven't even started yet!
- Then start, sa Nellie. You speak four languages fluently, french can't be a biggie for you.
Jag suckade och sjönk ihop i stolen. Jag blickade bort mot Tash som satt i soffan och läste en tidning, med sina fötter på vardagsrumsbordet.
- Aren't you supposed to study? frågade jag.
- Yes, I'm supposed to, but it's boring and useless. I fail every test anyway.
- You fail because you don't study, påpekade Nellie.
- I'm not good at studying.
- Practice makes perfect.
Tash himlade med ögonen och Perrie for in genom dörren.
- I'm here ladies! skrek hon och kastade sig över Tash.
- PERRIE! kved Tash. GET OFF ME, YOU FAT COW!
Jag och Nellie småskrattade medans Perrie kittlade Tash som hämnd.
- We've studied for five hours now, sa jag. I think we're done for the day.
- I think so too, sa Tash.
- I have a date tonight, and I have nothing to wear, sa Perrie. That's my dilemma.
- You have a date?! utbrast Tash. With who?
- His name's Nathan, Nathan Sykes, mumlade hon.
Vi flämtade till och stirrade chockat på henne.
- Nathan Sykes?! As in Nathan Sykes in The Wanted? frågade Nellie förvånat.
- Yes, just don't tell the boys, they'll kill me! sa Perrie. It's about time I get over Zayn and I. I'm hoping for a relationship like your and Harrys, Cherry.
Om hon bara visste att det inte var sant, jag fick genast skuldkänslor och vek undan med blicken.
- Yeah, well.. You deserve it babe, sa Nellie och log.
- Nathan Sykes?! I called dibs, muttrade Tash.
- He doesn't even know who you are, påpekade Nellie.
- No, but he know who Cherry is, and I sort of hoped she'd introduce me.
Jag skrattade lågt.
Det är officiellt... Jag är en hemsk människa som inte har uppdaterat på en vecka.... o_O hatar skolan... -.-
Ni behöver inte ens kommentera, haha, hemskt kapitel. BLÄÄÄK
Moments Ago, Chapter 26 - Need You Now
- Cherry, sa Harry bakom mig. What happened in there?
- I can't take it anymore Harry! snyftade jag. Everyone always leave! That's why I've got trust issues. I don't make friends easily, because everytime they leave my apartment, it feels like a police's going to knock on the door and tell me that somethins bad happened!
- That happened when your family died, konstaterade han.
- Yes. I dreamt that over and over again. It haunted me, which led me into depression. I don't want to go through it again!
Han svepte in mig under hans armar och jag grät mot hans vita t-shirt.
- Promise me you won't leave me Harry, mumlade jag.
- Promise, sa han och kysste min panna.
Cherelles perspektiv:
Harry torkade mina tårar och vi gick in igen. Janice ledde oss upp till mammas gamla rum, som såg ut exakt som jag mindes det. Våra väskor stod i ena hörnet och jag tog genast fram min pyjamas som bestod av en av Harrys gamla Ramones tröjor och ett par mjukis shorts. Harry hade redan hunnit byta om till "pjyamas" som var ingen tröja och underkläder.
Min blick slank ner på hans mage och magrutor och han flinade stort.
- Like what you see? frågade han med ett flin.
- Don't flatter yourself Styles, svarade jag generat. I'm getting changed, turn around.
- I'm a guy. That's like asking a kid not to look at the candy counter, flinade han.
Jag log svagt. Tillslut vände han sig sakta om och jag bytte snabbt om. Jag la mig snabbt under lakanen och gäspade. Ur ögonvrån såg jag hur Harry bädda soffan framför sängen.
Jag reste mig upp ur sängen och fattade om Harrys hand. Han kollade förvirrat på mig.
- I just need someone who can hold me and tell me everything will be alright. It used to be Oliver, but he's not here anymore, mumlade jag.
- Of course, sa han och vi la oss ner.
Han la sin arm runt mig och mina händer letade sig fram till hans bara överkropp. Mina händer brände av hans närhet och fjärilarna var på plats i min mage.
Sömnen kickade genast in och jag somnade fort.
**
Nästa dag vaknade vi av höga och glada skratt. Jag muttrade surt och Harry skrattade lågt. Han drog undan täcket och jag reste mig upp. Min mobil blinkade till och jag tog snabbt upp den.
Jag hade 25 nya sms från Tash, Nellie och Perrie, ytterligare fem hat-sms från Janet och 19 missade samtal.
Jag läste snabbt igenom alla sms och svarade alla förutom Janet.
Det knackade på dörren.
- Come in, sa jag och Drena blev synlig.
- Breakfast's ready, sa hon och log svagt.
Det var tydligt att hon hade gråtit. Något som var ovanligt eftersom Drena inte var en sån som grät ofta.
- Okay, thanks. We'll be there in five, sa jag och log.
Hon stängde dörren bakom sig och jag suckade högt. Jag tog fram en blommig klänning och drog på mig den snabbt. Min blick fastnade på korten som stod på byrån. Kort från mammas ungdom. Harry ställde sig bakom mig och kollade över min axel.
- Is that your mother? frågade han.
- Yeah, viskade jag.
- You look like her.
- People says that alot. Ellen almost started crying everytime she saw me right after they died. They were always really close, she said it felt like she lost a piece of herself.
- I'm so sorry Cher.
Jag skakade på axlarna och fingrade på ett kort. Det var från när mamma tog studenten. Vid hennes sida stod mormor, morfar, Ellen och Jim. De såg så lyckliga ut... Tårarna hotade att falla så jag vände mig bort från korten.
- We have to get down to breakfast, mumlade jag. They'll think we're up to no good.
- Like what? flinade han och jag himlade med ögonen.
- I'll leave that to your imagination.
Jag skrattade lågt och vi gick nerför trappan, in i köket där hela familjen redan satt samlad. Vi satte oss ner och tog för oss. Även fast stämningen var glad, så var det ändå ett tomrum. Mormors familjära röst hördes inte och hennes plats stod tom.
Ytterdörren öppnades och Lukes röst hördes från dörröppningen.
- Mi smo ovdje! (Vi är här) ropade han.
Luke var ett utav syskonen. Janice var äldst, sen mamma, sen Luke och Ellen var yngst. Luke och hans fru Yohanna hade tre barn ihop; Sebastijan som var 15, Izabella som var 10 och Wera som var 6.
Sebastijan, jag och Drena höll alltid ihop när vi var yngre, eftersom vi var de äldsta barnen.
Vi hälsade på alla och de satte sig ner.
- So what are the plans for today? frågade jag.
- Grandma needs quiet so, we thought we could go to Zagreb and look around, sa Janice och log.
- Sounds great, sa Sebastijan.
Mormor och morfar bodde ute på landsbygden och det tog undefär 40 minuter in till Zagreb som var Kroatiens huvudstad.
Luke och hans familj packade upp sina saker i deras uthus och sedan hoppade vi in i bilarna och körde iväg.
Jag satt med Harry i baksätet på Ellens och Jims bil.
- How's everyone at home? frågade jag för att bryta tystnaden.
- Very tense, sa Ellen.
- Tense how? frågade Harry.
- It's obvious Zayn likes Nellie. That's driving her boyfriend mad. Zayn and Dave are literally killing eachother in their minds.
- Poor Nellie!
- Nellie? Poor Zayn, sa Harry och kollade på mig. If she had told him she had a boyfriend, he wouldn't like her.
- Of course he would like her! utbrast jag.
- No he wouldn't!
Jag suckade irriterat. Det var ingen idé att diskutera med Harry eftersom vi båda var envisa som åsnor och gav oss aldrig.
- What happened between Nellie and Zayn anyway? frågade Jim.
- He inwited her over to his place, and ended up kissing her, förklarade jag.
- Aha. That explains alot. The day when you two left, they couldn't be in the same room without blushing like hell, flinade Ellen.
- I'd rather have her dating Zayn, then Dave. Everytime I drank, he made me feel like I'm trash!
- I don't understand why she likes him, sa Harry.
- Neither do I! He's controlling her. It's like he decides what she can do or not.
- Mhm.
Resan fortsatte i tystnad och jag kollade ut över landsbygden som sträckte sig över vidderna.
Nellies perspektiv:
- Croatia?! utbrast Tash och skannade sin tidning noggrannt. Why are they in Croatia?!
- Who? frågade Perrie som målade sina naglar.
Vi satt i Harrys och Louis's lägenhet tillsammans med killarna, minus Dave. Resten av gänget verkade inte gilla honom speciellt mycket. Jag satt och gjorde min poesi läxa, medans killarna sett utspridda över vardagsrummet.
- Cherry and Harry! Why are they in Croatia? frågade Tash chockat.
- Croatia?! frågade jag och la ner pennan.
- Jim told me it was something about their family down there, sa Liam.
- She have family in Croatia? frågade Tash.
- Apparently, sa Liam och skakade på axlarna.
Jag kände Zayns blickar i mitt ansikte, och mina kinder blev genast rosa. Ända sen vi kysstes har jag dragits mot Zayn, som om det var en osynlig dragningskraft som drog mig mot honom. Något om hans rebelliska utseende attraherade mig, men jag kunde inte förklara det.
Jag kollade försiktigt upp och såg att han var djupt försjunken i sin mobil. Jag studerade hans ansikte noggrannt. Han var en av de snyggaste personerna jag någonsin träffat. Hans svarta hår som låg ostyrligt på hans huvud, hans bruna ögon som glittrade när han skrattade eller log, hans rosa läppar som kändes så svala mot mina.
Han slog upp sina ögon och kollade in i mina. Jag vågade inte släppa blicken utan kollade in i hans vackra ögon. Stora mammutar klampade runt i min mage och jag kände hur mina ben försvagades. Tur att jag satt ner, annars skulle jag ramlat ihop. Hans mungipor vändes smått uppåt och jag kollade generat ner.
Inte ens Dave hade en sån här kraft på mig. Jag kollade upp igen och såg att han pratade med Louis. Louis sa tydligen något roligt, för Zayn sprack upp i en av hans leenden och sedan hördes hans klingande skratt eka i rummet. Min hud knottrade sig genast och Tash slog sig ner brevid mig.
- Why don't you talk to him? viskade hon lågt.
- I- I don't know what so say, viskade jag tillbaks.
- It's clear you like him. I witnessed your loving gaze.
- I have Dave.
- Screw Dave, Nels! You'll never get anyone better than Zayn, and you know it.
- Sweet of you, viskade jag ironiskt.
Hon himlade med ögonen, och slog sig löst i huvudet med hjälp av sin hand.
- Can we talk somewhere else? Somewhere more, private? frågade hon.
- Sure, sa jag.
- Great. Perrie! Let's go, sa Tash och drog med Perrie. Guys, we'll be right back.
- Watch out! I've just polished them, sa Perrie högt.
Tash himlade med ögonen och drog med oss in i Louis's sovrum. Hon stängde dörren och visade att jag skulle sätta mig på sängen.
Hon kollade på mig med smala ögon.
- Tell me exactly how you feel for Dave, sa hon.
- I-I...
- You don't know what you feel, because of Zayn. Am I right?
- Yeah, well-
- Do you love Dave anymore? avbröt hon mig.
- I don't know-
- Are you in love with Zayn? avbröt hon mig.
Jag förblev tyst och försökte förstå rösterna som skrek i mitt huvud.
- Do you have an ongoing debate in your body right now? frågade Tash. Your head says Dave, while your heart says Zayn?
Jag sa ingenting återigen och förstod att hon hade rätt.
- I think you're stuck between the two of them, because A, you know Dave's a safer choice. He'll always be good for you. And B, Zayn's the riskier one. He's going to challenge you. He's either the worst, or the best choice for you.
- Oh my god Tash, mumlade Perrie. Why haven't you told me about this sida? You turn me on right now.
Tash flinade medans Perrie skrattade högt. Jag vågade inte göra någonting alls. Jag var så rädd för att Tash hade rätt.
- Am I right? frågade Tash sedan.
- I think you are, viskade jag och kunde knappt förstå orden som jag sa.
Nellie loves the Bradford Bad Boi!!! Ooooooooooo...... Fick 10 kommentarer! JIPPIE! Thanks to everyone! Ni är underbara, älskar er sjuuuukt mycket!
Kommenteraa :)
- I can't take it anymore Harry! snyftade jag. Everyone always leave! That's why I've got trust issues. I don't make friends easily, because everytime they leave my apartment, it feels like a police's going to knock on the door and tell me that somethins bad happened!
- That happened when your family died, konstaterade han.
- Yes. I dreamt that over and over again. It haunted me, which led me into depression. I don't want to go through it again!
Han svepte in mig under hans armar och jag grät mot hans vita t-shirt.
- Promise me you won't leave me Harry, mumlade jag.
- Promise, sa han och kysste min panna.
Cherelles perspektiv:
Harry torkade mina tårar och vi gick in igen. Janice ledde oss upp till mammas gamla rum, som såg ut exakt som jag mindes det. Våra väskor stod i ena hörnet och jag tog genast fram min pyjamas som bestod av en av Harrys gamla Ramones tröjor och ett par mjukis shorts. Harry hade redan hunnit byta om till "pjyamas" som var ingen tröja och underkläder.
Min blick slank ner på hans mage och magrutor och han flinade stort.
- Like what you see? frågade han med ett flin.
- Don't flatter yourself Styles, svarade jag generat. I'm getting changed, turn around.
- I'm a guy. That's like asking a kid not to look at the candy counter, flinade han.
Jag log svagt. Tillslut vände han sig sakta om och jag bytte snabbt om. Jag la mig snabbt under lakanen och gäspade. Ur ögonvrån såg jag hur Harry bädda soffan framför sängen.
Jag reste mig upp ur sängen och fattade om Harrys hand. Han kollade förvirrat på mig.
- I just need someone who can hold me and tell me everything will be alright. It used to be Oliver, but he's not here anymore, mumlade jag.
- Of course, sa han och vi la oss ner.
Han la sin arm runt mig och mina händer letade sig fram till hans bara överkropp. Mina händer brände av hans närhet och fjärilarna var på plats i min mage.
Sömnen kickade genast in och jag somnade fort.
**
Nästa dag vaknade vi av höga och glada skratt. Jag muttrade surt och Harry skrattade lågt. Han drog undan täcket och jag reste mig upp. Min mobil blinkade till och jag tog snabbt upp den.
Jag hade 25 nya sms från Tash, Nellie och Perrie, ytterligare fem hat-sms från Janet och 19 missade samtal.
Jag läste snabbt igenom alla sms och svarade alla förutom Janet.
Det knackade på dörren.
- Come in, sa jag och Drena blev synlig.
- Breakfast's ready, sa hon och log svagt.
Det var tydligt att hon hade gråtit. Något som var ovanligt eftersom Drena inte var en sån som grät ofta.
- Okay, thanks. We'll be there in five, sa jag och log.
Hon stängde dörren bakom sig och jag suckade högt. Jag tog fram en blommig klänning och drog på mig den snabbt. Min blick fastnade på korten som stod på byrån. Kort från mammas ungdom. Harry ställde sig bakom mig och kollade över min axel.
- Is that your mother? frågade han.
- Yeah, viskade jag.
- You look like her.
- People says that alot. Ellen almost started crying everytime she saw me right after they died. They were always really close, she said it felt like she lost a piece of herself.
- I'm so sorry Cher.
Jag skakade på axlarna och fingrade på ett kort. Det var från när mamma tog studenten. Vid hennes sida stod mormor, morfar, Ellen och Jim. De såg så lyckliga ut... Tårarna hotade att falla så jag vände mig bort från korten.
- We have to get down to breakfast, mumlade jag. They'll think we're up to no good.
- Like what? flinade han och jag himlade med ögonen.
- I'll leave that to your imagination.
Jag skrattade lågt och vi gick nerför trappan, in i köket där hela familjen redan satt samlad. Vi satte oss ner och tog för oss. Även fast stämningen var glad, så var det ändå ett tomrum. Mormors familjära röst hördes inte och hennes plats stod tom.
Ytterdörren öppnades och Lukes röst hördes från dörröppningen.
- Mi smo ovdje! (Vi är här) ropade han.
Luke var ett utav syskonen. Janice var äldst, sen mamma, sen Luke och Ellen var yngst. Luke och hans fru Yohanna hade tre barn ihop; Sebastijan som var 15, Izabella som var 10 och Wera som var 6.
Sebastijan, jag och Drena höll alltid ihop när vi var yngre, eftersom vi var de äldsta barnen.
Vi hälsade på alla och de satte sig ner.
- So what are the plans for today? frågade jag.
- Grandma needs quiet so, we thought we could go to Zagreb and look around, sa Janice och log.
- Sounds great, sa Sebastijan.
Mormor och morfar bodde ute på landsbygden och det tog undefär 40 minuter in till Zagreb som var Kroatiens huvudstad.
Luke och hans familj packade upp sina saker i deras uthus och sedan hoppade vi in i bilarna och körde iväg.
Jag satt med Harry i baksätet på Ellens och Jims bil.
- How's everyone at home? frågade jag för att bryta tystnaden.
- Very tense, sa Ellen.
- Tense how? frågade Harry.
- It's obvious Zayn likes Nellie. That's driving her boyfriend mad. Zayn and Dave are literally killing eachother in their minds.
- Poor Nellie!
- Nellie? Poor Zayn, sa Harry och kollade på mig. If she had told him she had a boyfriend, he wouldn't like her.
- Of course he would like her! utbrast jag.
- No he wouldn't!
Jag suckade irriterat. Det var ingen idé att diskutera med Harry eftersom vi båda var envisa som åsnor och gav oss aldrig.
- What happened between Nellie and Zayn anyway? frågade Jim.
- He inwited her over to his place, and ended up kissing her, förklarade jag.
- Aha. That explains alot. The day when you two left, they couldn't be in the same room without blushing like hell, flinade Ellen.
- I'd rather have her dating Zayn, then Dave. Everytime I drank, he made me feel like I'm trash!
- I don't understand why she likes him, sa Harry.
- Neither do I! He's controlling her. It's like he decides what she can do or not.
- Mhm.
Resan fortsatte i tystnad och jag kollade ut över landsbygden som sträckte sig över vidderna.
Nellies perspektiv:
- Croatia?! utbrast Tash och skannade sin tidning noggrannt. Why are they in Croatia?!
- Who? frågade Perrie som målade sina naglar.
Vi satt i Harrys och Louis's lägenhet tillsammans med killarna, minus Dave. Resten av gänget verkade inte gilla honom speciellt mycket. Jag satt och gjorde min poesi läxa, medans killarna sett utspridda över vardagsrummet.
- Cherry and Harry! Why are they in Croatia? frågade Tash chockat.
- Croatia?! frågade jag och la ner pennan.
- Jim told me it was something about their family down there, sa Liam.
- She have family in Croatia? frågade Tash.
- Apparently, sa Liam och skakade på axlarna.
Jag kände Zayns blickar i mitt ansikte, och mina kinder blev genast rosa. Ända sen vi kysstes har jag dragits mot Zayn, som om det var en osynlig dragningskraft som drog mig mot honom. Något om hans rebelliska utseende attraherade mig, men jag kunde inte förklara det.
Jag kollade försiktigt upp och såg att han var djupt försjunken i sin mobil. Jag studerade hans ansikte noggrannt. Han var en av de snyggaste personerna jag någonsin träffat. Hans svarta hår som låg ostyrligt på hans huvud, hans bruna ögon som glittrade när han skrattade eller log, hans rosa läppar som kändes så svala mot mina.
Han slog upp sina ögon och kollade in i mina. Jag vågade inte släppa blicken utan kollade in i hans vackra ögon. Stora mammutar klampade runt i min mage och jag kände hur mina ben försvagades. Tur att jag satt ner, annars skulle jag ramlat ihop. Hans mungipor vändes smått uppåt och jag kollade generat ner.
Inte ens Dave hade en sån här kraft på mig. Jag kollade upp igen och såg att han pratade med Louis. Louis sa tydligen något roligt, för Zayn sprack upp i en av hans leenden och sedan hördes hans klingande skratt eka i rummet. Min hud knottrade sig genast och Tash slog sig ner brevid mig.
- Why don't you talk to him? viskade hon lågt.
- I- I don't know what so say, viskade jag tillbaks.
- It's clear you like him. I witnessed your loving gaze.
- I have Dave.
- Screw Dave, Nels! You'll never get anyone better than Zayn, and you know it.
- Sweet of you, viskade jag ironiskt.
Hon himlade med ögonen, och slog sig löst i huvudet med hjälp av sin hand.
- Can we talk somewhere else? Somewhere more, private? frågade hon.
- Sure, sa jag.
- Great. Perrie! Let's go, sa Tash och drog med Perrie. Guys, we'll be right back.
- Watch out! I've just polished them, sa Perrie högt.
Tash himlade med ögonen och drog med oss in i Louis's sovrum. Hon stängde dörren och visade att jag skulle sätta mig på sängen.
Hon kollade på mig med smala ögon.
- Tell me exactly how you feel for Dave, sa hon.
- I-I...
- You don't know what you feel, because of Zayn. Am I right?
- Yeah, well-
- Do you love Dave anymore? avbröt hon mig.
- I don't know-
- Are you in love with Zayn? avbröt hon mig.
Jag förblev tyst och försökte förstå rösterna som skrek i mitt huvud.
- Do you have an ongoing debate in your body right now? frågade Tash. Your head says Dave, while your heart says Zayn?
Jag sa ingenting återigen och förstod att hon hade rätt.
- I think you're stuck between the two of them, because A, you know Dave's a safer choice. He'll always be good for you. And B, Zayn's the riskier one. He's going to challenge you. He's either the worst, or the best choice for you.
- Oh my god Tash, mumlade Perrie. Why haven't you told me about this sida? You turn me on right now.
Tash flinade medans Perrie skrattade högt. Jag vågade inte göra någonting alls. Jag var så rädd för att Tash hade rätt.
- Am I right? frågade Tash sedan.
- I think you are, viskade jag och kunde knappt förstå orden som jag sa.
Nellie loves the Bradford Bad Boi!!! Ooooooooooo...... Fick 10 kommentarer! JIPPIE! Thanks to everyone! Ni är underbara, älskar er sjuuuukt mycket!
Kommenteraa :)
Moments Ago, Chapter 25 - Not Ready To Say Goodbye
Jag la på och kände hur klumpen klättrade upp i halsen och tvingade tårar att tränga fram, som sakta gled nedför min kind.
- Woah, Cherry! What's going on? frågade Harry.
- Why does everyone have to die around me Harry?! We have to go to Croatia!
- Croatia? Why?
- My grandma Helena's dying!
- Come on. Let's go back to the hotel and pack up our stuff. Paul will take us to the airport.
- Thank you Harry...
Harrys perspektiv:
Det var hemskt att se Cherry så ledsen. Under hela flygresan satt hon helt tyst och grät lite då och då mot min axel. Igår efter hon hade klippt sig, höll jag på att berätta om mina känslor, men hann inte. Om jag försökte berätta nu så skulle det vara själviskt av mig.
Paul hade ringt Simon och berättade händelserna och han lät oss åka till Kroatien. Något Janet var rasande över, eftersom det inte ingick i hennes "dejtingplan".
Jag kollade försiktigt på Cherry som kollade rakt fram. Hennes ögon var alldeles blanka och röda av alla tårar och stora blåa ringar under ögonen hade bildats pågrund av bristen på sömn. Jag hade sagt till henne att hon skulle sova på flyget, men hon satt på helspänn ifall något skulle hända.
Cherry gav Paul instruktioner om hur han skulle köra och tillslut kom vi fram. Vi hoppade ut och genast kom en liten flicka springandes mot Cherry.
- Cherri! ropade hon och kramade hennes ben.
- Marija, sa Cherry och gjorde ett försökt till ett leende, men misslyckades totalt.
Sen började de prata på ett främmande språk som jag antog var kroatiska. Cherry visade med en hand gest att vi skulle följa med in i det stora huset. Paul tog våra väskor och vi följde efter henne. Han ställde väskorna i hallen och körde iväg.
Kroatien hade en helt annan kultur konstaterade jag genast. Det såg man på alla tavlor, mattor, möbler osv.
Det var en väldigt stor familj som var samlad i vardagsrummet och Cherry hälsade på alla.
- This is my boyfriend, Harry, sa hon sedan och översatte det.
- Hi, sa jag osäkert.
- They talk english, just not very good, viskade hon.
- Oh.
Den minsta flickan, Marija, började genast peka på mig och viskade glatt till tjej, något yngre än Cherry.
- How old are you? frågade en lite äldre man.
- I'm 18 sir, svarade jag nervöst.
- Benji! väste Cherry. Pardon my uncle, it's normal for them to ask out the boyfriend. If they don't like you, they will let you know.
Det lugnade inte ner mig det minsta utan jag kollade bedjande på Cherry som log smått åt mitt beteende.
Hon pratade med sin kusin och vände sig sedan till mig.
- I'll go visit grandma, viskade jag till Harry.
- I'll come with you, viskade han.
- Stay here. Don't worry, they'll like you, sa hon och kysste mig på kinden innan hon gick iväg.
Hennes familj granskade mig och jag kände mig obekväm.
- What's your occupation? frågade Benji.
- I'm a singer, svarade jag.
- Professionally? frågade han.
- Yeah.
- You work with Ellen and Jim right? frågade tjejen från innan. I'm Drena by the way.
- Yeah. Jim's my bands manager.
Då kollade de nöjt på varandra och Benji log glatt mot mig.
- Any friend of our Ellen and Jim's a friend of ours! sa han glatt och visade att jag skulle sitta bredvid honom.
- You're in One Direction right? frågade Drena.
- Yes, log jag.
- Let me introduce us, sa Drena. This is my mother Janice, Benji is my dad, Marijah and Stefan are my siblings. John over there is my grandpa. Then there's Luke and his family, but they'll be arriving tomorrow from Slovenia. Ellen and Jim's coming tonight.
Jag nickade långsamt och började sakta förstå familjebanden.
- So John's and Helena's children are Ellen, Luke, Janice and Claire, right? frågade jag.
Jag insåg snabbt att alla ryckte till när man nämnde Cherrys mamma.
- I'm sorry, sa jag snabbt.
- It's okay. I think none of us have understood it yet. She and Andrew were very loved, sa Janice och log smått.
- Listen to me son, sa John som pratade med mig. Cherry is like my own. I've watched her grow up, she's extremely vulnerable even though she's pretending to be tough. If you hurt her, you'll have to deal with me-
- Dad! utbrast Janice. He's joking. But Cherry's a keeper, don't let her slide.
Marija viskade något i sin mammas öra och Janice log.
- Marija wanted to let you know that she likes you, log hon.
Alla brast ut i skratt och jag flinade smått. Jag kollade på John som nickade upp mot trappan. Jag fattade genast vad han menade.
- Excuse me, mumlade jag och gick uppför trappan, upp till Cherry.
Cherelles perspektiv:
Min kusin Stefan ledde mig upp på övervåningen och in i mormors sovrum, som jag spenderat många timmar i som barn. Jag tackade Stefan som försvann nedför trapporna igen.
Mormor låg i sin säng, med ett blekt ansikte.
- Baka! (Mormor) utbrast jag och kastade mig fram.
- Cherelle, sa mormor med en svag, men samtidigt glad röst. Pa drago da te vidim! (Så glad att få se dig)
- Koliko dugo ste ostavili? (Hur lång tid har du kvar?) frågade jag med tårar rinnandes nerför mina kinder.
- Ne plači. Ne znam draga, nedaleko(Gråt inte. Jag vet inte, älskling. Inte långt kvar.)
Jag kved till och kramade henne försiktigt medans hon kysste min panna.
- Gdje je tvoj dečko? (Var är pojken din?) frågade hon.
- Dolje, (Där nere) svarade jag.
- Želim mu u susret. (Jag vill träffa honom)
- U redu. Odmah se vraćam. (Okej. Kommer strax)
Jag kramade hennes hand en gång och reste mig upp. Till min förvåning så stod Harry precis utanför rummet och kollade medlidande på mig.
Jag tog hans hand och drog med honom in till mormor. Hon log förtjust och kollade på mig.
- Baka, to je Harry (Mormor, det här är Harry). Harry this is Helena, presenterade jag.
- Recite mu da preuzmu brigu o vama. Trebate čovjeka u svom životu. (Säg till honom att ta hand om dig. Du behöver en man i ditt liv.)
Jag snyftade till av hennes ord och Harry kramade mig bakifrån.
- Obećajem baku. (Jag lovar mormor) grät jag.
- Volim te. Bez obzira što se događa. (Jag älskar dig. Vad som än händer) sa mormor och kramade min hand.
- Volim te baka, sa jag och försökte le genom mina tårar.
Morfar kom in i rummet och kollade sorgset på mig.
- Dinner's ready, sa han lågt. Darling. You want Drena to carry your dinner up here?
- No. I'll eat with my family, now when it's finally united, sa mormor och reste sig sakta upp.
Morfar skyndade sig snabbt fram och hjälpte henne upp ur sin säng. De gick långsamt förbi oss och gick nerför trappan.
Jag kröp ihop i Harrys famn och grät tyst. Hans trygga armar omfamnade mig i en varm kram.
- It's gonna be okay Cher-Bear, mumlade han.
- No. My grandma's gonna die! Nothing's gonna be okay! snyftade jag.
- I don't think she wants to die Cher. Death is nothing we can choose.
- I know! If I could choose, I would want my parents and my babysister here. I don't want to go through this alone again!
- Cher. You're not alone. I'm not going anywhere, Nellie and Tash is one phonecall away, you can always talk to the boys, then you have your amazing family who's going through the exact same thing.
Jag kollade in i Harrys ögon och kysste honom. Hans närhet var det enda som fick mig att må bra i min gråa vardag. Han lyste upp min värld och jag ville bara ha honom nära mig.
**
Middagen var som den brukade här i Kroatien. Dock brukade mormor alltid vara den som förde konversationer, men nu var hon bara glad att få se oss.
Jag pratade med Drena som var en utav mina närmsta kusiner. Harry pratade lite med alla. Speciellt Benji. Jag tror att han gillade honom.
Vi skulle just börja med desserten när en bekant röst hördes från hallen.
- I'm here! ropade Ellen.
Mormor lös upp och Ellen skyndade sig in i rummet med Jim hack i häl. Hon skyndade sig fram till henne och kramade henne medans tårarna rann långsamt.
- Can you guys give us a minute? frågade Ellen och log genom sina tårar.
Vi nickade och gick snabbt in i vardagsrummet där vi satte oss ner och började genast prata. Harry drog ner mig i sitt knä och jag gosade in mig i hans varma famn. Det var inte bara framför kamerorna vi behövde skådespela, det var även våra familjer. Något vi båda ogillade. Det var inte vackert att behöva ljuga inför sin familj, något som gav mig skuldkänslor.
- So, how'd you two meet? frågade Drena och log.
- Well. We met through Ellen, sa jag och kollade på Harry.
- We didn't like eachother very much in the beginning, flinade han vilket fick mig att börja skratta. But it slowly turned into love.
Familjemedlemmarna suckade glatt och Janice höll sina händer över sitt hjärta. Vågor av skuld vällde in över mig och kunde inte titta någon i ögonen.
- How long have you two been together? frågade Janice.
- Almost five months, sa Harry och kollade på mig.
- Cherry, sa Ellen bakom mig.
Jag ställde mig snabbt upp, följt av Harry, och hon visade att vi skulle komma med henne. Vi gick in i köket där mormor satt kvar.
- She wants to talk to you two, mumlade Ellen och lämnade rummet.
Jag gick fram till henne, och satte mig i knät på Harry som satt på stolen mittemot, och tog hennes händer i mina.
- Kao što znate, nemam puno vremena za živjeti (Som du vet, jag har inte mycket kvar att leva) började hon och det brände bakom ögonen.
- Nemojte reći da. (Säg inte så) sa jag skakigt och Harry tog ett stadigt grepp om mina axlar.
Hon log svagt och tog upp ett halsband ur sin ficka. Jag flämtade till och en tår rann nerför min kind. Det var hennes smaragdhalsband som hon hade haft så länge jag kunde minnas.
- Želim vam da ga ima, (Jag vill att du ska ha det) sa hon.
- Ne mogu ga uzeti. (Jag kan inte ta det) sa jag skakigt.
- Želim da me ne zaboravite, (Jag vill att du ska minnas mig)
- Uvijek ću vas se sjetiti, baka! (Jag kommer alltid komma ihåg dig, mormor!)
Hon tog tag i mina händer och log sorgset.
- Pomilovanje, (Förlåt) mumlade jag och skyndade mig ut ur rummet.
Jag öppnade ytterdörren och kollade ut över klipporna som låg på ena sidan av tomten. Här hade hon spenderat hennes unga somrar. Mormor brukade sitta på farstun och vaka över alla kusiner som lekte fritt. Tyvärr hade jag inte sett henne på flera år, senaste gången jag sett henne var när jag fyllde 15 och vi åkte hit för att fira mig.
- Cherry, sa Harry bakom mig. What happened in there?
- I can't take it anymore Harry! snyftade jag. Everyone always leave! That's why I've got trust issues. I don't make friends easily, because everytime they leave my apartment, it feels like a police's going to knock on the door and tell me that somethins bad happened!
- That happened when your family died, konstaterade han.
- Yes. I dreamt that over and over again. It haunted me, which led me into depression. I don't want to go through it again!
Han svepte in mig under hans armar och jag grät mot hans vita t-shirt.
- Promise me you won't leave me Harry, mumlade jag.
- Promise, sa han och kysste min panna.
SAD CHAPTER! Hoppas ni inte dör av sadness! Fick ju inte riktigt 7 kommentarer på förra, var ju inte det bästa precis, men eftersom jag är en snäll själ så får ni kapitel 25! ;)
Okej, jag pratar inte kroatiska. Hoppas det inte finns någon kroat bland oss för det skulle vara extremt pinsamt. Man ska inte lita på Google translate haha! Har själv släkt som är från Serbien/Bosnien så jag kan bara säga några ord, men inte någe mer ;)
Klarar ni 10 kommentarer...? Let's try peeps!
- Woah, Cherry! What's going on? frågade Harry.
- Why does everyone have to die around me Harry?! We have to go to Croatia!
- Croatia? Why?
- My grandma Helena's dying!
- Come on. Let's go back to the hotel and pack up our stuff. Paul will take us to the airport.
- Thank you Harry...
Harrys perspektiv:
Det var hemskt att se Cherry så ledsen. Under hela flygresan satt hon helt tyst och grät lite då och då mot min axel. Igår efter hon hade klippt sig, höll jag på att berätta om mina känslor, men hann inte. Om jag försökte berätta nu så skulle det vara själviskt av mig.
Paul hade ringt Simon och berättade händelserna och han lät oss åka till Kroatien. Något Janet var rasande över, eftersom det inte ingick i hennes "dejtingplan".
Jag kollade försiktigt på Cherry som kollade rakt fram. Hennes ögon var alldeles blanka och röda av alla tårar och stora blåa ringar under ögonen hade bildats pågrund av bristen på sömn. Jag hade sagt till henne att hon skulle sova på flyget, men hon satt på helspänn ifall något skulle hända.
Cherry gav Paul instruktioner om hur han skulle köra och tillslut kom vi fram. Vi hoppade ut och genast kom en liten flicka springandes mot Cherry.
- Cherri! ropade hon och kramade hennes ben.
- Marija, sa Cherry och gjorde ett försökt till ett leende, men misslyckades totalt.
Sen började de prata på ett främmande språk som jag antog var kroatiska. Cherry visade med en hand gest att vi skulle följa med in i det stora huset. Paul tog våra väskor och vi följde efter henne. Han ställde väskorna i hallen och körde iväg.
Kroatien hade en helt annan kultur konstaterade jag genast. Det såg man på alla tavlor, mattor, möbler osv.
Det var en väldigt stor familj som var samlad i vardagsrummet och Cherry hälsade på alla.
- This is my boyfriend, Harry, sa hon sedan och översatte det.
- Hi, sa jag osäkert.
- They talk english, just not very good, viskade hon.
- Oh.
Den minsta flickan, Marija, började genast peka på mig och viskade glatt till tjej, något yngre än Cherry.
- How old are you? frågade en lite äldre man.
- I'm 18 sir, svarade jag nervöst.
- Benji! väste Cherry. Pardon my uncle, it's normal for them to ask out the boyfriend. If they don't like you, they will let you know.
Det lugnade inte ner mig det minsta utan jag kollade bedjande på Cherry som log smått åt mitt beteende.
Hon pratade med sin kusin och vände sig sedan till mig.
- I'll go visit grandma, viskade jag till Harry.
- I'll come with you, viskade han.
- Stay here. Don't worry, they'll like you, sa hon och kysste mig på kinden innan hon gick iväg.
Hennes familj granskade mig och jag kände mig obekväm.
- What's your occupation? frågade Benji.
- I'm a singer, svarade jag.
- Professionally? frågade han.
- Yeah.
- You work with Ellen and Jim right? frågade tjejen från innan. I'm Drena by the way.
- Yeah. Jim's my bands manager.
Då kollade de nöjt på varandra och Benji log glatt mot mig.
- Any friend of our Ellen and Jim's a friend of ours! sa han glatt och visade att jag skulle sitta bredvid honom.
- You're in One Direction right? frågade Drena.
- Yes, log jag.
- Let me introduce us, sa Drena. This is my mother Janice, Benji is my dad, Marijah and Stefan are my siblings. John over there is my grandpa. Then there's Luke and his family, but they'll be arriving tomorrow from Slovenia. Ellen and Jim's coming tonight.
Jag nickade långsamt och började sakta förstå familjebanden.
- So John's and Helena's children are Ellen, Luke, Janice and Claire, right? frågade jag.
Jag insåg snabbt att alla ryckte till när man nämnde Cherrys mamma.
- I'm sorry, sa jag snabbt.
- It's okay. I think none of us have understood it yet. She and Andrew were very loved, sa Janice och log smått.
- Listen to me son, sa John som pratade med mig. Cherry is like my own. I've watched her grow up, she's extremely vulnerable even though she's pretending to be tough. If you hurt her, you'll have to deal with me-
- Dad! utbrast Janice. He's joking. But Cherry's a keeper, don't let her slide.
Marija viskade något i sin mammas öra och Janice log.
- Marija wanted to let you know that she likes you, log hon.
Alla brast ut i skratt och jag flinade smått. Jag kollade på John som nickade upp mot trappan. Jag fattade genast vad han menade.
- Excuse me, mumlade jag och gick uppför trappan, upp till Cherry.
Cherelles perspektiv:
Min kusin Stefan ledde mig upp på övervåningen och in i mormors sovrum, som jag spenderat många timmar i som barn. Jag tackade Stefan som försvann nedför trapporna igen.
Mormor låg i sin säng, med ett blekt ansikte.
- Baka! (Mormor) utbrast jag och kastade mig fram.
- Cherelle, sa mormor med en svag, men samtidigt glad röst. Pa drago da te vidim! (Så glad att få se dig)
- Koliko dugo ste ostavili? (Hur lång tid har du kvar?) frågade jag med tårar rinnandes nerför mina kinder.
- Ne plači. Ne znam draga, nedaleko(Gråt inte. Jag vet inte, älskling. Inte långt kvar.)
Jag kved till och kramade henne försiktigt medans hon kysste min panna.
- Gdje je tvoj dečko? (Var är pojken din?) frågade hon.
- Dolje, (Där nere) svarade jag.
- Želim mu u susret. (Jag vill träffa honom)
- U redu. Odmah se vraćam. (Okej. Kommer strax)
Jag kramade hennes hand en gång och reste mig upp. Till min förvåning så stod Harry precis utanför rummet och kollade medlidande på mig.
Jag tog hans hand och drog med honom in till mormor. Hon log förtjust och kollade på mig.
- Baka, to je Harry (Mormor, det här är Harry). Harry this is Helena, presenterade jag.
- Recite mu da preuzmu brigu o vama. Trebate čovjeka u svom životu. (Säg till honom att ta hand om dig. Du behöver en man i ditt liv.)
Jag snyftade till av hennes ord och Harry kramade mig bakifrån.
- Obećajem baku. (Jag lovar mormor) grät jag.
- Volim te. Bez obzira što se događa. (Jag älskar dig. Vad som än händer) sa mormor och kramade min hand.
- Volim te baka, sa jag och försökte le genom mina tårar.
Morfar kom in i rummet och kollade sorgset på mig.
- Dinner's ready, sa han lågt. Darling. You want Drena to carry your dinner up here?
- No. I'll eat with my family, now when it's finally united, sa mormor och reste sig sakta upp.
Morfar skyndade sig snabbt fram och hjälpte henne upp ur sin säng. De gick långsamt förbi oss och gick nerför trappan.
Jag kröp ihop i Harrys famn och grät tyst. Hans trygga armar omfamnade mig i en varm kram.
- It's gonna be okay Cher-Bear, mumlade han.
- No. My grandma's gonna die! Nothing's gonna be okay! snyftade jag.
- I don't think she wants to die Cher. Death is nothing we can choose.
- I know! If I could choose, I would want my parents and my babysister here. I don't want to go through this alone again!
- Cher. You're not alone. I'm not going anywhere, Nellie and Tash is one phonecall away, you can always talk to the boys, then you have your amazing family who's going through the exact same thing.
Jag kollade in i Harrys ögon och kysste honom. Hans närhet var det enda som fick mig att må bra i min gråa vardag. Han lyste upp min värld och jag ville bara ha honom nära mig.
**
Middagen var som den brukade här i Kroatien. Dock brukade mormor alltid vara den som förde konversationer, men nu var hon bara glad att få se oss.
Jag pratade med Drena som var en utav mina närmsta kusiner. Harry pratade lite med alla. Speciellt Benji. Jag tror att han gillade honom.
Vi skulle just börja med desserten när en bekant röst hördes från hallen.
- I'm here! ropade Ellen.
Mormor lös upp och Ellen skyndade sig in i rummet med Jim hack i häl. Hon skyndade sig fram till henne och kramade henne medans tårarna rann långsamt.
- Can you guys give us a minute? frågade Ellen och log genom sina tårar.
Vi nickade och gick snabbt in i vardagsrummet där vi satte oss ner och började genast prata. Harry drog ner mig i sitt knä och jag gosade in mig i hans varma famn. Det var inte bara framför kamerorna vi behövde skådespela, det var även våra familjer. Något vi båda ogillade. Det var inte vackert att behöva ljuga inför sin familj, något som gav mig skuldkänslor.
- So, how'd you two meet? frågade Drena och log.
- Well. We met through Ellen, sa jag och kollade på Harry.
- We didn't like eachother very much in the beginning, flinade han vilket fick mig att börja skratta. But it slowly turned into love.
Familjemedlemmarna suckade glatt och Janice höll sina händer över sitt hjärta. Vågor av skuld vällde in över mig och kunde inte titta någon i ögonen.
- How long have you two been together? frågade Janice.
- Almost five months, sa Harry och kollade på mig.
- Cherry, sa Ellen bakom mig.
Jag ställde mig snabbt upp, följt av Harry, och hon visade att vi skulle komma med henne. Vi gick in i köket där mormor satt kvar.
- She wants to talk to you two, mumlade Ellen och lämnade rummet.
Jag gick fram till henne, och satte mig i knät på Harry som satt på stolen mittemot, och tog hennes händer i mina.
- Kao što znate, nemam puno vremena za živjeti (Som du vet, jag har inte mycket kvar att leva) började hon och det brände bakom ögonen.
- Nemojte reći da. (Säg inte så) sa jag skakigt och Harry tog ett stadigt grepp om mina axlar.
Hon log svagt och tog upp ett halsband ur sin ficka. Jag flämtade till och en tår rann nerför min kind. Det var hennes smaragdhalsband som hon hade haft så länge jag kunde minnas.
- Želim vam da ga ima, (Jag vill att du ska ha det) sa hon.
- Ne mogu ga uzeti. (Jag kan inte ta det) sa jag skakigt.
- Želim da me ne zaboravite, (Jag vill att du ska minnas mig)
- Uvijek ću vas se sjetiti, baka! (Jag kommer alltid komma ihåg dig, mormor!)
Hon tog tag i mina händer och log sorgset.
- Pomilovanje, (Förlåt) mumlade jag och skyndade mig ut ur rummet.
Jag öppnade ytterdörren och kollade ut över klipporna som låg på ena sidan av tomten. Här hade hon spenderat hennes unga somrar. Mormor brukade sitta på farstun och vaka över alla kusiner som lekte fritt. Tyvärr hade jag inte sett henne på flera år, senaste gången jag sett henne var när jag fyllde 15 och vi åkte hit för att fira mig.
- Cherry, sa Harry bakom mig. What happened in there?
- I can't take it anymore Harry! snyftade jag. Everyone always leave! That's why I've got trust issues. I don't make friends easily, because everytime they leave my apartment, it feels like a police's going to knock on the door and tell me that somethins bad happened!
- That happened when your family died, konstaterade han.
- Yes. I dreamt that over and over again. It haunted me, which led me into depression. I don't want to go through it again!
Han svepte in mig under hans armar och jag grät mot hans vita t-shirt.
- Promise me you won't leave me Harry, mumlade jag.
- Promise, sa han och kysste min panna.
SAD CHAPTER! Hoppas ni inte dör av sadness! Fick ju inte riktigt 7 kommentarer på förra, var ju inte det bästa precis, men eftersom jag är en snäll själ så får ni kapitel 25! ;)
Okej, jag pratar inte kroatiska. Hoppas det inte finns någon kroat bland oss för det skulle vara extremt pinsamt. Man ska inte lita på Google translate haha! Har själv släkt som är från Serbien/Bosnien så jag kan bara säga några ord, men inte någe mer ;)
Klarar ni 10 kommentarer...? Let's try peeps!
Moments Ago, Chapter 24 - The World Crumbles Underneath Our Feet
Jag suckade frustrerat. Varför kunde inte livet för en gångs skull vara serverat på ett fat? Varför kunde det inte vara som en Disney-saga, när prinsen äntligen får sin prinsessa och allting slutar gott. Men i verkligheten är det sällan frukost serveras framför dig. Man kan alltid fantisera om ett gott slut. Men allt var omöjligt eftersom Harry inte hade samma känslor för mig.
Jag märkte inte att en tår rann nerför min kind. Min mammas ord flög igenom huvudet "Gråt inte, spara dina tårar tills du blir vuxen".
Det verkade som om jag inte skulle ha några tårar kvar, då jag grät konstant. Jag drog ett djupt andetag och lovade mig själv att jag skulle komma över Harry Styles. Hur svårt det än skulle vara.
Why don't you love me?
Touch me, tell me I'm your everything
The air you breathe
And why don't you love me baby?
Open up your heart tonight
'Cause I could be all that you need
Cherelles perspektiv:
- I want a change, sa jag plötsligt.
Det var nu kvällen till den andra dagen och jag och Harry var ute på en kvällsvandring på stranden. Vi hade smygit förbi alla paparazzis som stod vid entrén. En i köket hade visat oss bakvägen.
Det fanns inga paparazzis i närheten men vi höll hand ändå, i fall någon skulle smygfota oss.
- What kind of change? frågade Harry.
- I want to cut my hair! sa jag lyckligt.
- No, I love you hair!
Fjärilarna hade fjärde världskriget i min mage och mina kinder blossade upp i en röd färg.
- You do? frågade jag lågt.
- Yeah! But, maybe change is good?
- That's what I thought too!
Vi fortsatte gå i några minuter i tystnad.
- Look at the sunset Harry! utbrast jag och pekade. It's so beautiful!
Harry mumlade något och drog sedan fram sin BlackBerry.
- Let's take a picture, sa han.
- No! You know I look horrible on pictures, sa jag.
- Cherry. You look beautiful on pictures, why do you think all of our fans are so jealous of you?
Mina kinder intog genast en blodröd nyans av hans vänliga ord. Harry satte på sjävutlösare och satte mobilen på en brygga. Han tog mina händer och kysste mig på näsan, vi skrattade och jag vände huvudet bort från mobilen.
Det klickade till och Harry visade bilden för mig.
- Oh my God! It's perfect, mumlade jag glatt.
- Just like you then, sa han vilket inte var menat för mina öron.
Jag kollade förvirrat på honom och hans kinder blev lätt rosa.
- Uh... You know, you're really cute on the picture, and..., förklarade han.
Jag skrattade lågt.
- This is going up on twitter, sa Harry sedan.
- Is that a good idea? frågade jag försiktigt.
- Yeah. Simon told me to show you to the rest of the world. And a part of the world means fans, and most of our fans are on twitter.
Jag flinade och han knappade på sin mobil. Solen värmde min bleka hud och jag kände hur Harry drog mig intill honom. Jag la mina armar runt hans hals och han knöt sina händer runt min mage.
Han visade sitt tweet för mig.
"Life's great right now. Happy my girl is a part of it. Love you @CherryChamberz pic.twitter.com/VyhJHAhjed"
**
- What am I doing?! viskade jag till Harry.
- Seems like you're getting a haircut to me, flinade han.
- Know what? I don't want to do this anymore, tell the hairdresser I'm sorry-
- No! I haven't drove to the other side of Barbados just so you can leave! Gas is expensive here.
Jag morrade och såg frisörskan komma fram till mig.
- How do you want your hair? frågade hon på knagglig engelska.
- Surprise me, sa jag.
Hon kvittrade förtjust och tog genast fram sina saxar.
En halvtimme senare var hon klar och jag kollade mig förundrat i spegeln. Hon hade klippt av mer än hälften av håret, det slutade precis över öronen.
Jag pep till av lycka och kramade henne hårt. Harry kollade glatt på mig.
- You have almost as short hair as me now! flinade han.
- Yeah, but I love it! I already feel like a totally different person, log jag.
- That's good.
Harry räckte frisörskan en sedel och drog med mig ut ur salongen.
- Wait, you just paid? frågade jag.
- Yeah. I'm your boyfriend, that's what boyfriends do.
- You're not really my-
Harry avbröt mig genom att kyssa mig.
- Boyfriend, avslutade jag när han drog ifrån.
- I have to ask you something Cherry, sa han lågt.
- Anything.
- Are you... Do you, feel something-
Han avbröts av min höga ringsignal. Jag fiskade upp mobilen och kollade förvånat på skärmen.
- Ellen? sa jag. What's up.
- It's your grandma, snyftade hon i luren.
- What about her? frågade jag och kände hur en klump i magen formades.
- She's... She's dying. We have to go there.
- To Croatia? I'm on Barbados!
- I know. But she sincerely asked for you.
- I'm on my way, mumlade jag.
Jag la på och kände hur klumpen klättrade upp i halsen och tvingade tårar att tränga fram, som sakta gled nedför min kind.
- Woah, Cherry! What's going on? frågade Harry.
- Why does everyone have to die around me Harry?! We have to go to Croatia!
- Croatia? Why?
- My grandma Helena's dying!
- Come on. Let's go back to the hotel and pack up our stuff. Paul will take us to the airport.
- Thank you Harry...
DRAMA SWITCH! Woop woop! Nästa kapitel kommer vara både längre men även mer händelserikt, detta var bara en introduktion till de kommande kapitlerna.
7 kommentarer till nästa!
Jag märkte inte att en tår rann nerför min kind. Min mammas ord flög igenom huvudet "Gråt inte, spara dina tårar tills du blir vuxen".
Det verkade som om jag inte skulle ha några tårar kvar, då jag grät konstant. Jag drog ett djupt andetag och lovade mig själv att jag skulle komma över Harry Styles. Hur svårt det än skulle vara.
Why don't you love me?
Touch me, tell me I'm your everything
The air you breathe
And why don't you love me baby?
Open up your heart tonight
'Cause I could be all that you need
Cherelles perspektiv:
- I want a change, sa jag plötsligt.
Det var nu kvällen till den andra dagen och jag och Harry var ute på en kvällsvandring på stranden. Vi hade smygit förbi alla paparazzis som stod vid entrén. En i köket hade visat oss bakvägen.
Det fanns inga paparazzis i närheten men vi höll hand ändå, i fall någon skulle smygfota oss.
- What kind of change? frågade Harry.
- I want to cut my hair! sa jag lyckligt.
- No, I love you hair!
Fjärilarna hade fjärde världskriget i min mage och mina kinder blossade upp i en röd färg.
- You do? frågade jag lågt.
- Yeah! But, maybe change is good?
- That's what I thought too!
Vi fortsatte gå i några minuter i tystnad.
- Look at the sunset Harry! utbrast jag och pekade. It's so beautiful!
Harry mumlade något och drog sedan fram sin BlackBerry.
- Let's take a picture, sa han.
- No! You know I look horrible on pictures, sa jag.
- Cherry. You look beautiful on pictures, why do you think all of our fans are so jealous of you?
Mina kinder intog genast en blodröd nyans av hans vänliga ord. Harry satte på sjävutlösare och satte mobilen på en brygga. Han tog mina händer och kysste mig på näsan, vi skrattade och jag vände huvudet bort från mobilen.
Det klickade till och Harry visade bilden för mig.
- Oh my God! It's perfect, mumlade jag glatt.
- Just like you then, sa han vilket inte var menat för mina öron.
Jag kollade förvirrat på honom och hans kinder blev lätt rosa.
- Uh... You know, you're really cute on the picture, and..., förklarade han.
Jag skrattade lågt.
- This is going up on twitter, sa Harry sedan.
- Is that a good idea? frågade jag försiktigt.
- Yeah. Simon told me to show you to the rest of the world. And a part of the world means fans, and most of our fans are on twitter.
Jag flinade och han knappade på sin mobil. Solen värmde min bleka hud och jag kände hur Harry drog mig intill honom. Jag la mina armar runt hans hals och han knöt sina händer runt min mage.
Han visade sitt tweet för mig.
"Life's great right now. Happy my girl is a part of it. Love you @CherryChamberz pic.twitter.com/VyhJHAhjed"
**
- What am I doing?! viskade jag till Harry.
- Seems like you're getting a haircut to me, flinade han.
- Know what? I don't want to do this anymore, tell the hairdresser I'm sorry-
- No! I haven't drove to the other side of Barbados just so you can leave! Gas is expensive here.
Jag morrade och såg frisörskan komma fram till mig.
- How do you want your hair? frågade hon på knagglig engelska.
- Surprise me, sa jag.
Hon kvittrade förtjust och tog genast fram sina saxar.
En halvtimme senare var hon klar och jag kollade mig förundrat i spegeln. Hon hade klippt av mer än hälften av håret, det slutade precis över öronen.
Jag pep till av lycka och kramade henne hårt. Harry kollade glatt på mig.
- You have almost as short hair as me now! flinade han.
- Yeah, but I love it! I already feel like a totally different person, log jag.
- That's good.
Harry räckte frisörskan en sedel och drog med mig ut ur salongen.
- Wait, you just paid? frågade jag.
- Yeah. I'm your boyfriend, that's what boyfriends do.
- You're not really my-
Harry avbröt mig genom att kyssa mig.
- Boyfriend, avslutade jag när han drog ifrån.
- I have to ask you something Cherry, sa han lågt.
- Anything.
- Are you... Do you, feel something-
Han avbröts av min höga ringsignal. Jag fiskade upp mobilen och kollade förvånat på skärmen.
- Ellen? sa jag. What's up.
- It's your grandma, snyftade hon i luren.
- What about her? frågade jag och kände hur en klump i magen formades.
- She's... She's dying. We have to go there.
- To Croatia? I'm on Barbados!
- I know. But she sincerely asked for you.
- I'm on my way, mumlade jag.
Jag la på och kände hur klumpen klättrade upp i halsen och tvingade tårar att tränga fram, som sakta gled nedför min kind.
- Woah, Cherry! What's going on? frågade Harry.
- Why does everyone have to die around me Harry?! We have to go to Croatia!
- Croatia? Why?
- My grandma Helena's dying!
- Come on. Let's go back to the hotel and pack up our stuff. Paul will take us to the airport.
- Thank you Harry...
DRAMA SWITCH! Woop woop! Nästa kapitel kommer vara både längre men även mer händelserikt, detta var bara en introduktion till de kommande kapitlerna.
7 kommentarer till nästa!
