Det var sån jag var. Jag sprang från mina problem. Den kyliga luften tog emot mig med öppna armar. Mina armar och ben knottrades och jag höll upp min långa kjol för att inte snubbla.

 

Vilket jag säkert skulle göra ändå. Men men, man kan alltid hoppas.

 

Jag sjönk ihop till en liten boll vid sidan av det stora hotellet och andades ut. Långsamt bearbetade jag vad som nyss hänt. Harry kysste mig.

 

Harry kysste mig.

 

Okej, djupa andetag... Inget att freaka över.

 

MEN HARRY EDWARD FUCKING STYLES KYSSTE MIG. OH MY GOD OH MY GOD OH MY GOD OH MY GOD OH MY GOD.

 

Om det inte hade sjunkit in förrut, hade det verkligen gjort det nu. Jag drog fram min uråldriga mobil ur min lilla clutch och knappade in Suttons nummer. Jag höll nästan på att få en panikattack när Suttons röst hördes genom luren.

 

- Fame! utbrast hon. Gosh, I haven't heard your voice in forever! Wait, babe what's wrong?

 

Fan, hon kände mig för väl... Tårarna brände bakom ögonen och jag bet mig i läppen innan allting började strömma ut. Om allt från våra små ögonblick till detta stora bombnedslag.

 

- HARRY KISSED YOU?! skrek hon.

- Harry kissed Fame?! utbrast Niall i bakgrunden.

- Not now Ni! muttrade Sutton och jag hörde en dörr stängas bakom henne. Finally, but why?

- I don't know! We were arguing, and suddenly he walked into my face. But, unfortunately, I loved it. Ugh, I'm a mess!

- Oh my God, that sound like a fucking romantic movie or something! Guess where I am? At the Ivy! Niall took me to the IVY! A fucking supper costs as much as five months of salary! Oh, sorry! I'm such an ego bitch... Uh, well... You know I'm the worst with tears. Forgive me?

- Forgiven, log jag genom tårarna. Zayn's coming. I've got to go bye!

 

Ilsket ställde jag mig upp och kastade mobilen i väggen. Den gick inte ens sönder. Jag var inte chockad, men arg blev jag. Jag kastade den så hårt jag kunde i golvet och hoppade på den medan tårarna rann fritt nedför kinderna. Tårarna förblindade min syn och den tjocka mobilen fick mig att tappa balansen och jag sparkade argt iväg den.

 

Woooow, världens bästa balans.. Not.

 

- Woah, hörde jag Zayns röst säga bakom mig. Easy there!

 

Jag blickade upp på honom.

 

- You look utterly gobsmacked, muttrade jag.

- Well, it's not everyday you see your babysister sitting on the ground, drowned in tears aye?

 

Han hjälpte mig upp på fötter och jag kände hur en ilande smärta for genom min fot när jag ställde mig på den. Yippie to the fucking kayey...

 

En bästavän som var ego som få (still loved her though), en vrickad fot och en bästa vän som jag var hopplöst förälskad i som precis kysste mig. Vad mer kunde gå fel under denna perfekta dag?

 

Juste. Min mobil är sönder.

 

En mobil som min manager ringer mig på.

 

En manager som sköter mina modellbokningar.

 

Bokningar, även kallade mitt jobb.

 

Great job Fame! Ugh...

 

För en gångs skull kunde jag säga något till min släkt. Att få stå upp för vad jag hade åstadkommit i mitt liv. Jag är inte bara hon som inte var duktig i skolan eller Zayns syster. Nej, jag är hon som blev modell trots att oddsen var mot henne. Hon var tio centimeter för kort, men blev ändå modell på grund av hennes vackra ansikte och kropp. Jag kämpade, gav inte upp tills jag jag kunde spotta min släkt i ansiktet och säga "Hah! I told you so!"

 

Okej, jag spottade inte... Tyvärr, *insert sad face here*.

 

Och trots allt detta, havererade jag totalt när jag träffade Harry. Jag lät en kille förstöra för mig. Usch... Jag var verkligen sämst ibland.

 

Så nu när min manager skulle ringa mig skulle det inte gå eftersom jag "råkade" ta sönder min mobil.

 

- Seriously though, what happened? frågade Zayn och tittade förvirrat på tårarna som gled bakom luggen. Wait, I'll take you back to the wedding.

 

Han bar upp mig i sin famn och vi gick in genom de stora dörrarna. Mamma och pappa fick syn på mig direkt. Pappa kollade ogillande på mig och nickade mot bakdörrarna. Zayn bar in mig dit och satte mig på en stol.

 

Vi befann oss i en stor garderob. Waliyha och Safaa följde efter oss och kollade förvirrat på mig.

 

- Fame, have you ben crying? frågade pappa skeptiskt. This is your sister's big day! I can't believe you're being so selfish right now!

- Dad, morrade Zayn.

 

Pappa gillade inte mig. Han hade aldrig gjort det så varför skulle han börja göra det nu?

 

- What's up Fame? frågade Zayn lugnt.

- Oh, nothing. I'm just crying because of nothing. Nothing. Everything is alright! That's why I'm fucking crying.. jag andades fortare och fortare tills jag nästan föll av stolen med handen över hjärtat.

- Fame?! You're starting to freak me out! What the fuck happened?!

- You know what?! röt jag och ställde mig upp. All my life I've tried to life up to everyones expectations. But either way, I'm always that girl no one's proud of. Only because I have no education, no real job! And I try, so hard! But it's never worth the effort! None of you see it! I know our relatives call me worthless, pathetic and the odd one out! I'm just Zayns and Doniya's sister. Nothing else. I hate this family so fucking much! Especially you dad. You've made my life a living hell since day one! You've never been supportive. All you can see is Zayn and Doniya, because they're the golden childen! What am I? A waste of space?! I can't wait til I turn eighteen cause then I'm done with all of this bullshit!

 

Jag drog ett djupt andetag och andades hackigt ut. Där, jag hade sagt det. Den saken jag hade hållit inne alldeles för länge.

 

Vad jag inte visste var att någon hade öppnat dörren och resten av min släkt stod utanför med deras huvuden vända mot mig.

 

 

Pappa öppnade munnen för att säga något men jag hann före.

 

- Save it, I'm done.

 

Med det gick jag med arga steg ut genom hotellet.

 

**

 

Okej. Skadan var skedd.

 

Inte ett till skäl för att total freaka.

 

 

Därför packade jag. Jag packade ihop varje liten pryl från mitt rum, och ner i min stora väska. Jag var klar. Klar med att låta min släkt och pappa få mig att känna mig värdelös. Ilsket drog jag igen dragkedjan och någon knackade på dörren. Utanför stod Doniya och tittade medlidande på mig.

 

- I'm so sorry about last night, muttrade jag.

- You know what? började hon. I'm more worried about you actually. Dad hasn't been the nicest when we grew up. Especially not to you. Even though he's saying you ruined my wedding, you really didn't. Just wanted to clear that up. I'm married aren't I?

 

Jag log och kramade henne hårt.

 

- Thank you Donny, mumlade jag.

- I'm gonna miss you so much, sa Doniya och log stort.

- I'm not leaving yet, I haven't had any breakfast! Duuh!

- Of course, sa hon och himlade med ögonen. Me and Tacqueer's leaving for Paris tomorrow.

- Oooooh, just make sure to wrap the cucumber incase you do something that includes, um... certain body parts, sa jag och mina kinder blossade genast upp i en röd nyans.

 

Doniya skakade på huvudet och jag gick ned för att äta frukost. På vägen kände jag flera släktingars nyfikna ögon på mig och jag kunde inte bry mig mindre.

 

Ända sen mitt lilla utbrott hade jag antingen velat sjunka genom golvet, eller så hade jag utnyttjat mitt nyfunna mod till max.

 

Jag sträckte mig efter en skål och tog flingpaketet ur Zayns händer samtidigt som jag satte mig ner vid bordet.

 

- You just took my cereals, sa Zayn och sneglade på mig.

- Bet I just did, sa jag med ett försök till en amerikans dialekt.

- Grow up Faamia, muttrade Saira från köksön.

- At the end of the day I'm a famous model, so I don't have the urge to grow up just yet, svarade jag ironiskt. Oh, and... what have you accomplished? 

 

 

Med det lämnade hon rummet med ett fnys. Jag gjorde en liten segerdans och återgick till mina flingor. Zayn gick med arga steg in i köket.

 

- Well, hello you too, sa jag. Why so angry?

- Why have you packed all of your things? fräste han. Are you going somewhere?

- Yes. Away from here.

 

Jag kände mig plötsligt inte hungrig längre så jag ställde ned skålen och gick med snabba steg ut från köket. Zayn följde efter mig och jag himlade med ögonen.

 

- What are you? My fanclub?! snäste jag åt honom.

- Who are you? And what the fuck happened to Fame? röt Zayn.

- She's gone, muttrade jag.

- Where the hell are you going?! utbrast Zayn som plötsligt inte kollade på mig längre, utan på någon/något bakom mig.

 

Snabbt for jag runt min egen axel men råkade snurra för långt. Irriterat vände jag mig om och såg den personen jag försökt undvika.

 

Harry tittade förskräck på oss båda och frös till i rörelsen. Just då höll han på att langa in sin stora resväska i den stora Range Rovern som vi kom hit i.

 

- Um, började Harry och kliade sig i bakhuvudet. Nowhere, just... Okay! I was planning on going home earlier because of, certain events.

 

Jag kollade generat bort och förstod genast att han menade vår kyss.

 

Man kunde skära den pinsamma stämningen mellan mig och Harry, något som Zayn förstod direkt.

 

- Okay, började han. Whatever happened between the two of you, it needs to stop right now. I already knew you were going earlier, mum told me. So I convinced her-

- Zayn? What have you done? morrade jag hotfullt.

- As I said, I convinced her to let Fame go with you! sa Zayn och log.

 

What?

 

What?

 

WHAT?!?!!?!??!

 

Som om inte mitt liv sög tillräckligt?!?!?

 

Jag och Harry utbytte skräckslagna blickar.

 

 

 

 

 

Jag ÄLSKAR när ni kommenterar! Det förgyller seriöst mina dagar, det ser verkligen ut så här! :

 

 

Sen när mitt glada utbrott är över, blir det istället såhär:

 

 

Haha nej bara skoja men jag ville bara ta er tid och säga att JAG ÄLSKAR ER SÅÅÅÅÅÅÅ MYCKET! ALLA LÄSARE, ÅÅÅÅÅÅÅH VILL BARA SKICKA ONE DIRECTION I ETT BREV TILL ER OCH BARA ÅÅÅÅHHHHH......

 

Be awesome! :D

 

 

Vi kom precis i tid fram till hotellet bröllopet skulle hållas på och jag kunde inte vänta efter att få åka tillbaka till London. Den här veckan hade varit rent av jobbig...

 

Jag var på Doniya vakt. Jag var min storasysters barnvaktare eftersom hon inte fick träffa Tacqueer under den här veckan. Plus alla fester för att fira paret. Urgh...

 

Inte för att jag var en speciellt bra barnvakt eftersom jag såg Doniya och Tacqueer varje kväll ute på altanen när alla hade gått och lagt sig. De gjorde inget barnförbjudet, men deras kärlek var så tydlig genom endast deras blickar. Nästan som Sutton och Niall.

 

Samma glöd. Samma sorts kärlek till varandra. Hoppar du, hoppar jag kärlek. Bara att Sutton och Niall var lite mer oseriösa. Typ som Eleanor och Louis...

 

No hate on Elounor, men vissa par är starkare än andra...

 

Just saying.

 

- Okay, so Faamia go help Doniya get ready, beordrade mamma.

- I thought she was ready? undrade jag förvånat.

- Well, she wanted you to help her with the final touches. Go!

 

Jag nickade och skyndade mig till toaletterna där Doniya stod och log fånigt mot mig. Många skulle kalla det kärlekskrankt, men nej. Jag kallade det fånigt.

 

Cause I'm a special bitch.

 

Yow.

 

- Why are you smiling like that? frågade jag skeptiskt.

- Because, this is the moment I've been waiting for my entire life, sa hon och suckade lyckligt.

- If I were you, I'd be crapping my pants, fnös jag.

 

Hon rynkade ögonbrynen himlade snabbt med ögonen.

 

- Just help me with my veil, will 'ya? suckade hon.

- What else am I living for? sa jag ironiskt.

- That's the spirit.

 

Jag hjälpte henne på med slöjan som skulle täcka hennes näsa och mun. Gammal tradition. Fråga mig inte varför det var så. Jag menar, borde inte brudgummen kunna se bruden...?

 

Ilandsproblem. I know, I know.

 

- Why aren't you nervous? You're making me nervous because you're not!

- Little Fame, sa hon och skakade försiktigt på huvudet. I don't have any reason to be nervous. I love Tacqueer. That's all that matters. True love is... well. You can't really describe it. But, it you truly love someone, you'll notice.

 

Hennes ord satte igång min hjärna. Tänk om jag bara hade intygat mig själv om att jag verkligen var kär i Harry...? Kanske var det min hjärna som spelade ett spratt på mig.

 

Min självinsikt var hemsk...

 

Vilken människa lurar sig själv till att man älskade någon?

 

Ingen frisk människa i alla fall. Den saken var säker.

 

- I'm really sorry about Logan, började hon.

- Don't, avbröt jag snabbt. I don't want to ruin my make-up.

 

Hon skickade en medlidande blick mot mig och vi gick ut, hand i hand. Utanför stod mamma, helt hysterisk och skickade arbetsuppgifter åt alla personer runt omkring henne. Hon hade aldrig varit speciellt duktig på att hantera stress.

 

- Bridesmaids! Line up here, utbrast hon högt.

 

Jag skyndade mig fram och ställde mig bredvid min avskyvärda kusin Saira som inte gjort något annat under den här veckan, än att irriterat mig. På andra sidan om mig ställde sig min farbrors dotter Aaliyha. Hon var inte lika hemsk som Saira, men hon var exakt lika kändiskåt.

 

De hundade efter Harry värre än Kelsey och Alexa gjorde...

 

- Okay, so I'm gonna pair up the bridesmaids and the boys, började mamma.

 

Bra. Hon vet att jag inte vill komma med Harry. Jag pustade lätt ut. Tänk att få sitta med Harry i två timmar, liksom. *insätt ett awkward skratt här*

 

Sairas blick föll genast på Harry som precis ställt sig bredvid min tjocka kusin Dev. Harry slog nästan andan ur mig...

 

Okej, inte så dramatiskt.

 

Men han hade aldrig varit stiligare.

 

Iklädd en svart kostym, vit skjota med den översta knappen uppknäppt (leave me here to dieeeeeee!), en svart fluga som hängde löst runt hans hals och ett par svarta byxor som visade upp hans onormalt långa överkropp.

 

 

- Sorry? frågade mamma. Fame, what did you just say?

 

Alla huvuden var vända mot mig. Fuuuuck, måste ha sagt det där högt. Det var nog sant eftersom Saira log ett triumferade leende och jag fick lust att bara göra nippletwist på henne... Fråga mig inte varför.

 

- What? No, nothing, muttrade jag.

 

Min mamma ögnade mig en stund innan hon började rabbla upp paren.

 

- Saira and Dev.

 

SUCK. IT. BITCH.

 

- Harry and Fame.

 

FUCK YES. WAIT, WHAT?

 

KARMA IS A FUCKING BITCH.

 

UUUURGHGHHHHHH. I FUCKING HATE MY LIFE.

 

Jag fick lust att ge min mamma en rakhöger. Men jag valde istället att ge henne ett diskret "evileye" och ställde mig bredvid Harry. Aja, Saira fick Dev.

 

*mohahahahah*

 

Hoppas han blir hennes död.

 

Jag vet i alla fall vad jag ska säga då.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

- You have a girlfriend, muttrade jag tillbaks.

 

Det fick honom att backa undan. Jag kände mig illa till mods, men det var den hemska sanningen. Han fick "bita i det sura äpplet". Något Logan skulle sagt.

 

NEJ! JAG KOMMER INTE FÖRSTÖRA MIN SMINKNING! FUCK YOU ALLA KÄNSLOR!

 

Hatar. att. vara. en. tjej. Alla dessa känslor förstör en själv. Ugh.

 

Jag drog efter andan, men min väldigt åtsittande top förbjöd mig. Det var som om mamma hade använt mina mått från när jag var tolv eller något.

 

Ja eller... Jag såg väl liknande ut i kroppsformen bara att brösten var några storlekar större, revbenen hade utvecklats och höftbenen... Eller, höftbenen var sig lika om man tänker efter. Mina kurvor var inte många. De få jag hade, var jag stolt över.

 

- Okay, the ceremony will begin any second! min faster hade tagit över min mamma. Boys, do not touch the girls. Eyes is the only connection. Understood?

- We did this at the rehearsals Aunt Moni, stönade Saira irriterat. I'm tired, so let's get this over with.

 

Faster Moni kollade surt på sin dotter. Inte ens hennes mamma gillade henne.

 

SCORE.

 

Musiken började spelas och vi började sakta gå in.

 

**

 

Två olidliga timmar senare, var helvetesakten över. Jag hade behövt hindra mig själv från att somna minst fem gånger. Harry petade på mig så jag skulle vakna. Sista gången vaknade jag lagom till slutet när de båda skrev på äktenskapskontraktet. Men jag skulle blivit väckt ändå eftersom Imamen's höga rabblande på arabiska störde mig nog.

 

Ugh.

 

Jag fick lust att strypa honom. Jag ville sova, äta nutella och bara gräva ner mig i ett hål och inte bli störd av någon. Sen skulle min förälskelse på Harry försvinna, och allting skulle vara bra i världen igen.

 

 

Hans tumme for sakta över min hand och jag rös varje gång.

 

FUCK HARRY säger jag bara.

 

Vi hade äntligen blivit insläppta till dansaulan på samma hotell, och eftersom jag var för trött för att dansa slängde jag mig ned på första bästa stol. Min pappa sköt genast en ogillande blick åt mitt håll och ryckte med mig upp på dansgolvet. Jag kunde till och med höra vad han skulle säga till mig

 

"Faamia! You can't just sit around like a lazy girl! What will Tacqueer's family say?!"

 

Okej, för det första, jag kunde inte bry mig mindre om Tacqueers familj. De var en hög tjockisar hela bunten. För det andra, det var inte ens någon riktig musik.

 

Vår "DJ" var min farbrors kusin. Han hade hörlurar på sig, hoppade med jämna mellanrum (eftersom han var minst trettio kilos övervikt blev han för andfådd) och spelade gamla David Guetta och Khaled låtar. Vad hände med RnB?!

 

Mamma drog med mig ut på dansgolvet där hon drog in mig i mitten. Jag kollade nervöst runt mig på mina kusiner och släkt. Snabbt började jag göra ett försök till något jag ville kunna kalla roboten. Men tydligen hade inte min släkt sett den så de tjöt till; totalt förtjusta och härmade mig.

 

Och slutligen för det tredje: jag kunde inte dansa. Därav roboten som blev ett misslyckat försök. Andy Samuels hade försökt att lära mig en gång.

 

....

 

Låt oss bara säga att han slutade direkt.

 

Medan alla var för upptagna med att göra robot-dansen smög jag mig undan och satte mig vid ett bord i ett hörn.

 

- You're right, sa Harry och skrek nästan i mitt ansikte eftersom musiken var så hög.

- Right about what? ropade jag rillbaks.

- That you can't dance.

 

Jag himlade med ögonen och la armarna i kors. Jag tänkte precis lämna lokalen när Tacqueers kusin Anwar vaddlade fram till mig.

 

Hans kinder påminde mig om två rissäckar.

 

- Ms famous model Faamia, sa han. May I have this dance?

 

Jag kollade desperat på Harry som satt och flinade åt mig. Jag gav honom min arga blick och tog Anwars svettiga hand (EEEUW EUEUEUEEWWWW EEEEEUUUUUWWWWWW) och han ledde mig ut på dansgolvet. Han måste varit minst två meter, alltså 40+ centimeter längre än mig. Han var som ett fucking torn!

 

Som Eiffel-tornet för fan! Om man stavar det så...

 

Alla tankar slog mig plötsligt. Om Harry, Miley, Logan, all skuld satte sig på hjärnan och jag kunde inte skaka av mig alla känslor. De satte sig på mina tinningar och tyngde ner mig. Bröstkorgen knöt ihop sig och jag fick genast svårare att andas. Jag kände mig genast inträngd och instängd.

 

Ut.

 

Jag behövde luft.

 

- Excuse me, muttrade jag till Anwar och flydde ut genom de stora dörrarna.

 

Jag sprang runt hörnet och tryckte ryggen mot väggen. Jag blundade och andades febrilt.

 

- Fame? frågade Zayn bredvid mig.

 

Jag svarade inte utan rykte istället cigaretten ur hans hand och drog ett djupt bloss.

 

- You smoke? frågade Zayn.

- Occasionally, muttrade jag.

- It's bad for you.

- Says who?

- Touché.

 

Dörrarna flög upp och ut kom Harry. Hans huvud letade ett tag innan han kollade bakom sig och såg oss. Hans ögonbryn höjdes för att sedan rynkas ihop när han såg den rykande cigaretten i min hand.

 

- Fame? utbrast han. When did you start smoking?!

- Don't start, mumlade jag.

- You have to stop!

- Don't tell me what to do! I'm a mess, I need to take away the stress! I want Logan back because I just realized I love him! But I don't want to ruin this for Doniya! I need space for fucks sake!

 

Jag stannade tvärt och märkte att jag precis hade skrikit åt Harry. Jag skyller på Hulken inom mig...

Jag skakade på huvudet, slängde cigaretten på marken och sprang in igen. Musiken överrumplade mig totalt och jag skyndade mig till närmsta bord.

 

Jag satte mig ner och bara tänkte på allt som hade hänt den senaste månaden. Allt var en enda röra. En stor jävla röra. Jag kunde inte fokusera på en sak utan alla kom krashande på samma gång.

 

Mitt hjärta bultade och blod pulserade runt snabbt. För snabbt. 

 

Plötsligt tog någon min hand och reste mig upp snabbt. Med gråtfärdiga ögon kollade jag in i Harrys gröna. Jag tryckte genast ifrån mig honom och kollade argt på honom.

 

- I don't understand why you're so angry with me! utbrast Harry högt.

- You don't need to know why! skrek jag medan tårarna rann nedför mina kinder. You just stomped into my life two years ago, and created a fucking mess!

- Why did I create a mess?! Why are you blaming me?

 

Cause I love you! That's why, ville jag skrika ut. Istället öppnade jag munnen för att inget ljud kom ut.

 

- Cause you're not..., började jag men blev snabbt avbruten av Harrys läppar på mina.

 

 

 

Den hemska, höga musiken stängdes ute. Det enda jag hörde var fyverkerierna och mitt egna bultande hjärta. Det höll nästan på att hoppa ur ut min bröstkorg. Hans händer smög sig runt mina kinder och han drog mig närmre. Mina armar la sig runt hans midja och stannade där.

 

Hans läppar mot mina, var som korv med bröd. Som om de var menade att vara där. Kyssen kändes som omden höll på i timmar, men ändå sekunder. Stötar av värme och passion for genom min kropp.

 

En känsla jag aldrig uppnått med Logan.

 

Han drog sakta ifrån och kollade in i mina bruna ögon med sån glöd att jag nästan föll ihop till en pöl just där. Tur att det aldrig hände, för plötsligt fick jag kontroll över mina ben och lirkade mig ur hans grepp. Jag tog till flykten och kollade in bak en enda gång.  

 

 

 

 

 

Att gråta sig själv till sömns var ingenting jag tipsade om. Dels för att kudden blir dyngsur, men också för att man ligger och snyftar hela tiden eftersom näsan rinner hela jävla tiden!

 

Stackars Zayn...

 

Jag ville inte ligga bredvid you-know-who så istället låg jag i Zayns säng. Han måste ha mått dåligt för min skull i början, men sen klockan halv fyra var det mindre roligt för honom att vakna till mina höga snyftningar och höga gråt.

 

Men den största dåliga delen var att man inte kunde somna eftersom jag grät samtidigt. Och jag var en människa utan det utvecklade sinnet att kunna göra två saker samtidigt...

 

Men en annan dålig sak var att bröllopet skedde idag, och jag hade inte sovit en blund. Och ni vet nog vad som händer när jag inte har sovit.

 

Jag blir Hulken 2.0. Skojar inte. Varje sak jag blir irriterad över, fördubblas när jag är trött.

 

Som jag sa, Jag.Skojar.Inte.

 

Precis när jag slutit ögonen och kände mig utvilad och beredd för att sova, för en gångs skull, dundrade mamma in genom dörren och ropade att vi skulle gå upp.

 

Varför ropade hon? Ja, det kan man undra. Varken jag, Zayn eller You-know-who var morgonmänniskor. Vi var inte ens i närheten.

 

Så därför fick vi en hink med iskallt vatten över oss. Som om jag inte har gråtit tillräckligt. Karma is a bitch..

 

- What the fucking hell?! morrade Zayn. That wasn't neccesary!

- Kids, började hon. We're leaving for the wedding in one and a half hours, so go get yourselves ready.

 

Zayn muttrade till bredvid mig och fibblade sin väg över mig och in i badrummet. Det var såna här stunder som jag ville undvika. Stunder som dessa när det endast var jag och he-who-must-not-be-named i rummet. Det hela blev tusen gånger värre då jag gjorde situationen dubbelt så pinsam när jag råkade flasha mitt ena bröst.

 

Hmm...

 

Man kunde känna lukten av den sexuella laddningen i rummet. Något jag inte uppskattade eftersom jag var tillräckligt förvirrad.

 

- Faamia, I'm so sorry about Logan, började han.

 

Bara av att höra hans röst ville jag hoppa på honom och kyssa honom överrallt. Det tog all min viljestyrka att motstrida dragningskraften till honom.

 

- Yeah, nothing to worry about, muttrade jag.

- You sure about that? Your crying this night says the opposite.

- Well, I'm a girl with feelings! fräste jag. Girls can cry when their boyfriends break up with them! Or, almost break up with us.. Or me in this case.

- Are you pms:ing or something?

- Don't, talk. To me.

 

Med det och en iskall blick gick jag förbi honom men stannade plötsligt i dörröppningen.

 

- You know what? utbrast jag och tittade argt på honom. You have no fucking idea how it is for a girl when she's just got her heart broken! It's like someone fucking cut your stomach open, ripped your heart out, threw it on the ground and put it back into your chest; scarred and bruised! And don't even get me fucking started on pms! It's not the fucking fact that we're bleeding shitloads of blood every months, no it's the fucking cramps! They are the worst imaginable pain in the world! Well, except giving birth, but that's another story! Giving birth is like pooping out a melon, can you imagine that fucking pain?!

 

Mina Malik-gener visade sig när jag var rasande. Därför blev jag extra sur när Harry höjde sitt finger för att tysta mig.

 

- I think you should calm down, sa han.

- Don't fucking tell me what to do! skrek jag och stormade iväg.

 

Jag skyndade mig iväg till mammas rum. I stunder som dessa, var mamma den enda som kunde prata med mig utan att jag fick lusten att strypa henne.

 

- Mum, can you help me with my saree? frågade jag lågt.

- Of course dear! log hon. I'm supposed to help Doniya, but your sisters are probably doing their best to make her look amazing.

 

Jag log och gick vidare in i rummet. Mamma började borsta igenom mitt hår, och jag kollade på henne i smyg. Våra släktingar sa att jag var en yngre verison av min mamma. Men ändå kunde jag se så mycket av mig i pappa.

 

Mina ögon fastnade på hennes koncentrerade ansikte. Varför var hon koncentrerad? Jo, för att mina tovor i håret var inte att leka med. Speciellt när jag precis vaknat.

 

- Mum, will I ever get over him? frågade jag.

- I think you'll never fully get over him, sa hon. And that he'll always have a special place in your heart, but, in time you will get past him.

- I wasn't looking for a poetic answer mum. I just want an yes or no.

- Yes.

 

Jag pustade ut och hon fortsatte borsta ur tovor. Hon startade locktången och jag kollade mig själv i spegeln.

 

Jag kunde ha sett värre ut, tänkte jag för mig själv. Jag böjde upp mungiporna till ett leende och tog ned dem direkt när jag såg att halva min nattmacka satt mellan tänderna.

 

Jag kunde ha sett värre ut, intalade jag mig själv och lät mamma pyssla med mig.

 

**

Fyrtio minuter senare kollade jag på resultatet i spegeln. Man kunde inte se mina rödgråta ögon längre. Tjejen som tittade tillbaks på mig i spegeln var inte Fame. Det var Faamia Patricia Malik som stirrade på mig med chockade ögon.

 

Min mamma är bäst på det här...

 

- I suceeded! sa mamma glatt.

- With what? frågade jag.

- Making you look like a young woman.

 

Jag log stelt och smakade på hennes ord. Nej. Jag ville inte vara en ung kvinna. Jag ville inte bli vuxen! Jag ville inte ha barn. Tänk er att bajsa ut en melon?! Never to the fucking ever!

 

Varför kunde inte Peter Pan kidnappa mig som han gjorde med Wendy och åka till landet Ingenstans där man inte åldras?!

 

Ja, Peter Pan var en utav mina förebilder. Jag menar, tänk om jag kunde vara lika vacker som jag är nu hela mitt liv... Hell to the fucking yeah!

 

- Mum, I look beautiful! utbrast jag.

- You're welcome, log hon.

 

Mitt hår var uppsatt i en slarvig fläta. Min sminkning var naturlig. Precis som jag ville ha det.

 

- Thanks mummy wummy! log jag sött och hon kramade mig.

- You're welcome love. Go get dressed now, log hon.

 

Jag skuttade upp ur stolen men hindrade mig själv direkt eftersom mitt huvud dunkade hårt. Den största faktorn var nog att jag var för trött för att göra vanliga fysiska aktiviteter. Akvitiveter; gå, prata, skratta och framför allt skutta...

 

My life sucks sometimes...

 

Eller, most of the time.

 

Jag lunkade iväg till Zayns rum där jag hade bevarat min dyrbara klänning som jag behandlade som mitt barn. Inte för att jag har barn, men ÄSCH. NI FÖRSTÅR SÄKERT VAD JAG MENAR FÖR OM NI INTE GÖR DET ÄR NI RUSKIGT EFTERBLIVNA OCH, JA...

 

Jag öppnade garderobs dörrarna och tog fram den inplastade klänningen. Eller, sari, som vissa väljer att säga. Jag drog av mig Zayns t-shirt och satte försiktigt på mig den glänsande sirisa klänningen.

 

Dörren öppnades och Zayn kom in. Hans ögon spärrades upp.

 

- Wow, började han.

- I know, mums work-

- You look ugly.

 

Jag stirrade chockat på honom och slog honom på armen.

 

- Just kidding, you look um... Well. I'm your brother, it's my job to tell you that you look ugly.

- I don't look ugly! utbrast jag och putade med underläppen.

- Nah, come here. I want to memorize this day.

 

Han drog mig närmre honom och tog fram sin iPhone ur bakfickan.

 

- What are you doing? frågade jag osäkert.

- Shut up, I'm taking a photo. Close your eyes.

- Are you going to rape me or something...?

- Ew, no! Just close your eyes, damn it!

 

Jag suckade och stängde ögonlocken. Jag slumrade nästan till. Så trött var jag. Fast att stå upp och sova var en utav mina specialförmågor.

 

- This is going up on twitter, sa Zayn nöjt.

- What? mumlade jag till och öppnade de blytunga ögonlocken igen. Can I see it?

 

Han höll fram sin mobil och jag sneglade på bilden.

 

 

 

- I'm beautiful, right? flinade jag.

- You're so full of yourself.

- That's doesn't have to be a bad thing!

- In this scenario, it is.

 

Jag lipade och satte på mig mina gladiator skor. Jag tänkte inte riskera mitt liv med att dansa i högklackat. Aldrig i livet. Så dum var jag inte! Någon Alexa 2.0 var jag ej.

 

Vänta varför dansar jag inte i högklackat...? Jo, eftersom min koordination är kass vill jag inte dö innan denna kväll/natt är över. Och eftersom man är illa tvungen att dansa med alla kusiner och släkt i

 

Som tur var, var kjolen nästan lite för lång så den täckte mina fötter bra. Det var bra eftersom min mamma skulle dödat mig om hon visste att jag inte hade på mig högklackat. Snälla, fråga mig inte varför...

 

Jag skyndade mig ner och mötte ett par gröna ögon som stirrade förundrat på mig. En röd rodnad intog mina kinder och jag skyndade mig förbi honom. He-who-must-not-be-named fick inte förstöra min systers bröllop för min del.

 

 

Okeeeej, jävligt lång länk, men JAJA. HOPPAS NI GILLAR DETTA MELLANKAPITEL OCH INTE HATAR MIG FÖR EXTREMT MYCKET, OKEJ?

 

TAGGA TILL VMA FÖR I HELVETE!!!!!!!! LÄNGTAR SOM FAN. MEN JAG ÄR SÅ JÄVLA NERVÖS FÖR KILLARNAS SKULL! VILL VERKLIGEN ATT DE SKA VINNA EN MÅNMAN, LAWL. MEN SERIÖST. RÖÖÖSTTTTAAAAAAAAA NNUUUUUUUUUUU OM NI INTE HAR GJORT DETTTTTTT!!!!!!!!!!!!!!