- Wow... They're adorable together! utbrast jag. Why do you have the photo?
- Because I'm the one who took it. We visited her family and I went to the mall with them. I'm not going there again...
- Oh.

Nellie syntes i dörröppningen och hon slängde sig ner brevid mig.

- I'm too in love it's unhealthy! sa Nellie och suckade.
- Ugh! I'm gonna puke, stönade Tash irriterat.

---

Cherelles perspektiv:

- But Janet! How are we supposed to go on a "date" if I'm in a wheelchair? utbrast jag.
- Oh, don't worry! I've got it all planned out. One little problem isn't going to stop me from getting a promotion... Shouldn't have said that, oh well. Cherelle, try to dress up nice even though your plaster is in the way. Be ready in an hour, and do as I've told you guys, okay? Keep your earphones in, toodles!

Hon la på med ett klick och jag suckade ljudligt.

- I really hate that woman, mumlade jag.
- So do I Cher, sa Harry.
- Cher? Really?
- What? I think it's cute!
- Whatever. I have to get dressed which will take a while.
- I can help you.
- Pffsh, yeah in your dreams Styles! Drive me to my apartment.

Han skrattade lågt och körde mig till min dörr.

**

50 minuter och två utbrott senare så var jag äntligen klar. Ellen hade hjälpt mig med att få på kläderna, något som inte var det lättaste eftersom jag hade ett stort bandage på ena benet och ett stort gips på underarmen.
Jag hade valt en småblommig kjol och ett löst mönstrat linne. Mitt blonda hår hängde fritt och gömde mitt öra där hörsnäckan satt. Jag satte försiktigt på mig ballerina skor och suckade ljudligt.
Harry hämtade mig och vi åkte ner med hissen.

- So what are we doing on this date? frågade jag.
- Good question Cherelle, hörde jag Janets röst i örat.
- Please, call me Cherry! sa jag irriterat.
- Rule number one, skip the wheelchair. Harry, you'll have to carry her on your back or bridal style.
- What?! No! What if he drops me!
- Rule number two. On this date you two will be all lovey-dovey. No mouth action yet, only cheek kisses here and there. No inappropriate touching.
- May I ask why there would be any "inappropriate touching"? fnös jag.
- Because you two are going on a romantic picnic in Hyde Park! Everything's set up, Harry you'll just have to carry her there and voilá!
- Carry her all the way to Hyde Park?! I'm not superman!
- Oh, we know you're not Harry.
- Screw you Cher.

Jag flinade.

- And an "unknown" source has "accidentally" told the paparazzi that you'll be there today, so don't be afraid of the papz Cherelle.
- Cherry, fräste jag.
- Have fun on your date. Keep your earphones in all the time and use your acting skills. If you have any. Toodles!

Jag kollade frustrerat på Harry och ryckte på axlarna och bar upp mig i sin famn.

- Wow! You need to eat more! sa han. You're as light as a bird!
- Hospital food isn't very tasty, sa jag till mitt försvar. Airplane food's better.
- Airplane food's disgusting!
- Exactly. Do you think you can carry me all the way to Hyde Park?
- Yeah. Right now I feel like I'm superman actually.

Jag skrattade och la ena armen runt hans hals. Solen värmde min hud och jag lutade huvudet mot Harrys nacke. För att vara ärlig så gillade jag detta. När vi inte bråkade eller var irriterade på varandra.

- When are you gonna take away your plaster? frågade Harry efter en stunds tystnad.
- In four weeks, since I've worn it for two weeks already, sa jag.
- What about your bandage?
- Well, the doctors said that my leg's healing very quickly so, about... Three weeks or something similar.
- I want coupely stuff you guys! Kisses, hugs, cuddles! I thought young people knew about this kind of things!

Jag fnös och klistrade sedan på ett fejk leende. Efter tio minuter hörde vi Janets röst igen. 

- Harry, put her down and cover her eyes. Cherelle, act surprised.
- How am I gonna walk? muttrade jag. 
- Don't worry, I'll help you, sa Harry lågt. 

Han ställde försiktigt ner mig och jag stödde på mitt ena ben.

- Walk for about 8 metres and then you're there. 
- Now close your eyes, viskade han glatt i mitt öra. 
- That's the spirit!

Hans händer tog ett fast tag om mina höfter och jag slöt mina ögon. Jag tog några små steg framåt, men Harry stödde mig när jag gick på mitt bandagade ben. Han huvud var läskigt nära mitt öra, så jag kunde känna, och höra, hans andetag på mina bara axlar. 

- Open your eyes babe, viskade han och slöt sina armar om min midja. 

Jag öppnade mina ögon och kunde knappt tro mina ögon. Det var så vackert! En rödrutig filt låg under ett stort ekträd. I trädet hängde det små ljusslingor. På filten stod det en picknick korg och två levande ljus.
Harry bar upp mig i sin famn igen och satte mig ner på filten.

- I can't believe you did this for me! sa jag överraskat.
- Everything for my girl, sa han och tog min hand.

Manuskriptet som Janet hade gett oss satt fast svetsat i mitt hjärna. Det tog mig en hel kväll att lära mig det utantill.

- Thank you Harry, log jag och kysste hans kind.

Min blick mötte hans och jag kollade in i hans gröna ögon. Kamera blixtarna var lite överallt, men inte så det störde mig.
Harry öppnade korgen och tog fram jordgubbar.

- Strawberries?! I love them, sa jag förtjust.
- It's special strawberries. It's strawberries dipped in chocolate, sa Harry.
- That's amazing!

Han räckte mig en och glatt tog jag emot den.

- The resturant also serves grapes, and other fruits, flinade Harry.  
- Dipped in chocolate? frågade jag.
- Yes, it's a chocolate party!
- I love chocolate parties! skrattade jag lågt.
- This is great kids! Now I'll let you two improvise from now on, sa Janet nöjt.

Harry drog upp mig i hans knä och jag rynkade ögonbrynen.

- What are you doing? viskade jag.
- Improvising, viskade han.
- Oh. I thought... Never mind.
- No, tell me.
- It's nothing really...

Han kollade smått förvirrat på mig och kupade sedan sin hand om min kind. Han lät sin tumme vandra över kinden och över min överläpp. Hans blick fladdrade mellan mina ögon och mina läppar.
Han började sakta luta sig in, och kollade på mig osäkert. Mina hand letade sig in i hans lockar och jag slöt det lilla mellanrummet mellan oss.
Våra läppar möttes i en varm kyss och den slog nästan andan ur mig. Pirret letade sig igenom min kropp, ut till varje fingerspets, ut i hela kroppen. 

Jag drog långsamt ifrån och såg hans gröna ögon kolla förvirrat, men även överraskat, på mig.  

**

"Dejten" var över och jag satt ensam i min lägenhet med mina tankar snurrandes.

Det kunde inte vara sant. Det fick inte vara sant. Jag ville inte ha känslor för Harry Styles. Han var så uppstoppad, arrogant och självgod att det gjorde mig spyfärdig. Men någonstans under hans stora ego, fanns en godhjärtad och gilvmild kille. En kille som man inte kunde kunde ogilla.

Jag kunde inte gilla honom alls! Janets varnande ord ringde i öronen "You can not, under any circumstances, fall for eachother. If you do, it'll get concequenses. 'Cause when you "break up" you can, mark my words, never see eachother again."

Jag ville inte fastna i Harry Styles kärleksnara, för att sedan inte kunna släppa taget. Speciellt inte om han inte kände samma sak, vilket jag var övertygad om att han inte gjorde.
Efter kyssen så pratade vi knappt med varandra. Han kollade nästan inte ens på mig. När han släppte av mig i min lägenhet, så sa han "ses senare" och gick utan att få något svar tillbaks.
Det var tydligt att han inte gillade mig. Men, varför skulle han det egentligen? Speciellt med vänner som Tash och Nellie.

Jag suckade frustrerat och sjönk ihop i soffan.

**

År 2028:

"Wow, your life was depressing, mommy!" fnös Darcy.
"I know darling" suckade jag.
"Auntie Tash seemed like so much fun back then"
"What are you talking about? She still is!"
"I guess. You just don't get it mommy"
"I don't get anything do I?"
"Nothing mom"

Jag flinade och kysste hennes panna.

"Good night my angel. Sweet dreams"
"Yeah, about your and dads kiss"
"Darcy Anne Styles! Sleep now!"
"Whatever you say mom"

Hon skrattade lågt och jag himlade med ögonen.

---

Oooooh, lite CHARRY action! Ohyeahahhh! Hoppas ni gillar't! Kommentera ;)

- What happened? Who were shouting? frågade en förvirrat Zayn utanför.
- I think I just screamed at them, sa jag och kollade på honom.
- Why?
- 'Cause they're both so blind! They keep on telling themselves that they hate eachother, instead of seing what everyone else sees.
- What does everyone else see?
- That they fancy eachother. Everyone else in the room can see it, everyone else but theeeem.

Zayn skrattade och gick in i rummet.

---

Harrys perspektiv, två veckor senare:

Pressen hade varit galen på sistone. Ända sen de fick reda på att Cherry låg på sjukhus så hade de nästan föjlt varenda steg jag tagit. I nästan varje tidning så stod det om "the Charry love story". Ja, Charry var vårt 'parnamn'. Ärligt talat kunde de valt något bättre...

Att vara runt Cherry hade varit spänt och osäkert sen Tash fick sitt utbrott på oss. Jag kunde inte tro henne, skulle Cherry gilla mig? Pff!

Cherrys perspektiv:

På något sätt var jag glad över att ha nästan dött och hamna här. Det fick mig att tänka om. Min depression var som bortblåst när jag vaknade. Jag gissade på att jag hade fått en rejäl hjärnskakning och den fick mina ledsna/arga hjärnceller att försvinna totalt. Allt jag ville veta nu var hur jag kunde ställa mig framför en bil som kom körande i 50 km/h.
Dörrarna öppnades och in kom min sjuksköterska Olive. Hon tog några tester och blodprov.

- Is everything alright? frågade jag.
- Yes. We'll let you go this afternoon I think, sa hon med ett leende.
- Finally! No offence, but lying here all day gets pretty boring after a while.
- Seems and looks pretty boring actually.
- You have no idea...

Hon skrattade lågt och försvann ut genom dörren. Jag la mig ner och andades ut. Min lugna stund avbröts snabbt av att Tash och Nellie dundrade igenom dörren.

- Guess who's here?! utbrast Tash.
- Only my favourite girls! sa jag glatt.

De kramade mig försiktigt och jag skrattade.

- I'm not made of porcelain you know, flinade jag.
- I know, but your plaster kind of scares me, sa Nellie och pekade på mitt gips.
- Oh, it's just a broken arm, sa jag.
- And leg, sa Tash och kollade på mitt ben.
- And head.
- And ribs.
- Okay! I get it! I'm going to be disabled for weeks. I wonder what the paparazzi's headlines will be.
- What about, "Harry's girl has suicide thoughts", flinade Tash.
- Hey! If you say 'Harry's Girl' once more I'll strangle you!
- Mm, maybe when you can get out of your bed.
- They're actually releasing me this afternoon.

De gav ifrån sig ett pipande läte och klappade händerna i förtjusning.

**

- A wheelchair? Really? flinade Zayn.
- Shut up Malik! väste jag.

Harry tog min väska över sin axel och Nellie körde ut mig från rummet som jag hade bott i de senaste veckorna. 

- Miss Chambers. Now some rules, sa min doktor Johnson som jag aldrig hade fått veta förnamnet på. It seems like your bipolar disease has went away, but if you sence any disorder inform us immediately. Your leg and arm needs as much rest it can get. Your head isn't completely recovered yet so nothing too advanced alright?
- Advanced stuff? frågade Louis.
- Yeah. Such as sky jumping, sexual stuff, sa Dr Johnson och blickade på Harry och mig.

Jag kollade generat ner i golvet medans de andra fnissade retfullt bakom mig.

- That's about it, here's your painkillers. Good luck, sa han med ett leende.

Nellie körde ut mig ur sjukhuset och paparazzis stod utanför med blixtar som gick hela tiden. Harry bar upp mig i sin famn och satte mig i framsätet.

**

- Good to be home! sa jag glatt.
- I can only imagine, sa Nellie.

Jag tog upp min dator och loggade in på twitter. Till min förvåning såg jag att jag hade fått över 200 tusen följare! Jag skrev ihop ett tweet och loggade sedan ut.

"Home now! Sitting in a wheelchair, sitting in a wheelchair, sitting in a wheelchair, sitting in a wheelchair."

- I'm sorry for asking, but how are you going to shower? frågade Tash.
- I have no idea, sa jag.
- It would work if you hadn't broke your arm and leg.
- I think she gets it, sa Nellie.

Jag skrattade lågt och kravlade mig upp i soffan.

- I'm happy that I don't have to have a bandage around my head, sa jag.
- Imagine that! sa Tash och sjönk ihop av skratt.
- Hey! utbrast jag och kastade en kudde på henne.
- Tash? Have you been taking your bitch-pills today? frågade Nellie.
- Shut up! sa Tash mellan sina skratt.

Jag himlade med ögonen och satte på tv:n. Jag bläddrade runt på kanalerna och stannade plötsligt.

- When were they on Jonathan Ross?! frågade jag.
- Like a few days after the crash, sa Nellie.
- Haha, imagine you with a bandage around your head! kved Tash. 

- I'm gonna jump over all the crap and just come to the question everyone wants to know. Harry? Are you and this Cherelle girl close?

Publiken ooade och Harry kollade generat ner i golvet. Tash hade slutat skratta och vi tre satt knäpptysta och lyssnade på vad han svarade.

- Um, we're just good friends you know.
- You were holding hands on this date you went on a couple of days ago.
- Well...
- You clearly don't want to answer so I'll just jump to next question. Zayn! Quiet like always. You've been spotted out with a brunette girl. Who is she? frågade han och en bild på Nellie och Zayn visades.



Jag och Tash kollade chockat på henne. Nellie hade sjunkit ihop och hennes kinder var blodröda.

- Um, that's our friend Nellie, svarade Zayn.
- She's gorgeous! No wonder why you like her!
- Yeah, um. She's a very sweet girl. Very genuine, intelligent, beautiful.
- Make it stop! tjöt Nellie.
- Seems like you guys have get to know many lady friends recently. And we'll be back after the break with more One Direction!

Jag stängde snabbt av tv:n och vi kollade chockat på varandra.

- Girls... We were just on national television, sa Tash långsamt.
- Oh my God, sa Nellie lågt. People will hate me now 'cause I'm the girl who's "dating" Zayn Malik! This is exactly what I didn't want! If my boyfriend Dave sees this, he'll kill me!
- They hate us all you know, sa Tash. And I'm sure Dave won't mind. He's not the guy to read gossip and stuff. If you're lucky, you can tell him before he hears it from someone else.
- You're right. I'll call him now.

Nellie gick iväg och Tash suckade lågt.

- She has a boyfriend? frågade jag.
- Yeah. His name's Dave and he's still in her hometown. He's one of those guys who's too good to be true. He's more Christian than Nellie.
- Wait, more Christian than Nellie?!
- Yeah... It's annoying to be around him because he's always judging me.
- Judging how?
- Because I don't go to church, 'cause I've had sex before marriage.
- Is he hot?
- Very. That's the most annoying part. Look.

Hon räckte mig sin mobil och visade en bild på dem.



- Wow... They're adorable together! utbrast jag. Why do you have the photo?
- Because I'm the one who took it. We visited her family and I went to the mall with them. I'm not going there again...
- Oh.

Nellie syntes i dörröppningen och hon slängde sig ner brevid mig.

- I'm too in love it's unhealthy! sa Nellie och suckade. 
- Ugh! I'm gonna puke, stönade Tash irriterat. 

---

 Kort mellandel! Hoppas ni har en awesome valborg! För det skulle vara väldigt bra om ni hade det... Kommentera ;)

- I know I didn't know her very well, but she was a really wonderful person, sa Nellie efter en lång stunds tystnad.
- Yeah, höll Tash med.
- How does this bipolar disease work? frågade Louis.
- When her family died- började jag.
- Wait, family died? Tell from the beginning, sa Zayn.
- Her family died in a car crash almost seven months ago. She was diagnosed with a bipolar disease, and got medication. Medication that made her not to feel any sort of emotion or feeling.
- That's why she were so calm and relaxed one moment, then tense and worried the other, mumlade Niall.
- She got this bipolar disease because she got so depressed after they died.
- Oh my God. I can't even imagine what she's been through, sa Nellie. If I lost my family, I... I don't even want to think about it...
- Are you guys here for Miss Cherelle Chambers? frågade en doktor plötsligt.

Vi for upp ur våra stolar.

- I've got some bad news...

---

Tashs perspektiv:

- I've got some bad news, sa läkaren. But also some good news.
- Okay, bad news first, sa Harry nervöst.
- Two of her ribs are broken, she's got a severe concussion, one broken arm and leg.
- Oh my God... mumlade jag.
- But the good news is that she's a fighter. Not many survives this kind of accident. It's about 70 % chance she'll survive the surgery.
- 70? Only 70?! utbrast Harry.
- Yeah. Pray for her and stay positive.

Läkaren gav oss ett litet leende som inte räckte läpparna, och gick iväg.
Nellie sjönk ihop med händerna sammanflätade och slutna ögon. 

- What's she doing? frågade Zayn lågt. 
- She's praying. God's like her best friend, berättade Tash.
- Christian? frågade han.
- Yeah. But you're a muslim I've gathered.
- Yeah. Would she ever date a... muslim?
- Don't know, though I have no idea if her parents would let her. They're like saints, I'm telling you!
- No they're not. Sorry, Tash exaggerates all the time. And to answer your question. Yes I would, my parents love everyone equally as much as the other. Christian or not, sa Nellie. 

Hon log svagt och kollade på Zayn. 



- How can you guys be so calm?! utbrast Harry. I'm litterally dying here! 
- We just have to stay positive Harry. Try not to think about her, that'll work. I worked when my aunt was in coma. I didn't like her though, 'cause she was a woman with ten cats, but still.
- Thanks for the lecture Nellie, sa Harry ironiskt.
- Oh, you're welcome.

Vi förblev tysta, det enda som hördes var skjusökterskornas småprat och Nellies viskningar.

**

Fem timmar senare så hade Nellie somnat på Nialls axel och han på hennes huvud. Jag lutade mig mot Zayn och han snarkade lågt. Liam hade åkt hem till Danielle för att avboka alla intervjuer och liknande.

Harry satt på en stol mittemot mig. Han stirrade oroligt över axeln var 30:e sekund.

- How are you Harry? frågade jag lågt.
- Never better, mumlade han ironiskt.
- Try to get som' sleep. I'll wake you up if something happens, sa jag.
- I can't. I can't sleep knowing that Cherry's in some room with her body split up and shit!
- They'll take good care of her you know...
- What if she... sa han innan hans röst sprack.

Jag reste mig långsamt upp och satte mig ner bredvid honom. Jag tog hans händer i mina och kollade upp i hans glansiga ögon.

- We can't think like that Harry. For the sake of Cherry, we have to keep our hopes up, sa jag.
- Honestly, I don't think I'll be able to face her if she survives. I said some horrible things before... But I won't be able to understand it if she.. dies.
- Harry. It's not your fault she got run over. Don't blame yourself.
- Tash. If I tell you something, can you promise not to tell anyone?
- Of course Harry!
- Good. Well, I... kind of like like her. I know I act like I don't, but... I don't know. It feels like... What she gets to attached with me and I get to attached with her, and then I'll have to leave. That would crush her. She's so vunerable and that scares me...

Jag drog ett djupt andetag. Han gillade verkligen henne...

- Sometimes, you have to jump. You will never know if you two would be good together if you don't try first.
- Thanks Tash, sa han och drog in mig i en kram.
- No problem.

Hans armar slank runt min midja och jag kände hur han snyftade lågmält. Han gillade henne verkligen.
Jag lät honom gråta ut på min axel.

- Harry! utbrast någon bakom oss.

Vi drog ifrån och ingen mindre än Ellen Chambers stod där. Hon var verkligen vackrare i verkligheten... Och så lik Cherry.

- Ellen. It's horrible! She's in surgery now, berättade Harry snabbt.
- I'm going to kill the person that ran over her! sa Ellen argt med tårar rinnandes nerför sina kinder. You're Tash, right? You found her?

Jag nickade sakta, och hon omfamnade mig snabbt i en hård kram.

- Excuse me, sa samma doktor som förut bakom oss.

Ellen drog snabbt ifrån och kollade på henne med röda ögon.

- The surgery is finished, and it went well. You can see her now, sa hon och log.

Glädjetårar rann nerför våra kinder och vi tre omfamnade varandra lyckligt. Doktorn ledde oss igenom en korridor och in i ett rum.
Rummet var ganska litet, med beiga väggar och ett stort fönster. Cherry låg på den vita sängen med en massa sladdar på henne. Hon var likblek och med matta ögon kollade hon på oss.

- If I could, I would give you all a bone-crushing hug right now, sa hon med en ansträngd röst.
- Cherry! sa Ellen och kramade henne försiktigt.
- Careful, careful. I'm still a bit fragile.
- Cherry! sa jag glatt.
- Tash. I'm so sorry for putting you through all of this, sa hon generat.
- No problem! I love drama, it's so dramatic!
- Haha, ouch! sa Cherry.

Hennes blick flyttades och fastnade på Harry. Leendet var som bortblåst.

- Harry, sa hon långsamt.
- How- how are you? frågade Harry nervöst.
- Been better.

När jag hade vaknat igen på sjukhuset så stod Ellen vid min sida, med rödgråtna ögon. Den bilden hade jag fastsvetsad i mitt minne.

Jag sjönk ihop på trottoarkanten och la ansiktet i mina händer. Under ett fyra månader hade jag hållt allt inom mig, alla känslor, allt.

Nu grät jag om allt. Om min familj, om Oliver, om Harry. Jag skymtade en bil långt borta, som kom allt närmare. Jag gick långsamt mitt ut på den blöta vägen och ställde mig i mitten.

- Förlåt mamma, viskade jag innan jag blundade.
- CHERRY! WATCH OUT! var det sista jag hörde innan bilen träffade mig och allt blev svart.

---

Zayns perspektiv:

- What just happened? frågade Niall försiktigt.
- I don't know, viskade Tash.

Jag mötte hennes bruna ögon förvirrat.

- We have to find her! She might do something bad... really bad, sa Harry uppjagat.
- Like what? frågade Nellie ängsligt.



- Anything...
- Like, anything anything? frågade hon.
- Anything Nellie! sa Tash högt.
- Let's go then! sa hon och vi sprang ut för byggnaden.

Regnet öste ner, men det stoppade ingen av oss. Lyckligtvis så var klockan nästan halv 12, så nästan ingen var ute på gatorna.
London på natten var så annorlunda än på dagen. Det facsinerade mig hur mycket vackrare det var på kvällen, men upptäckte så många nya saker då.

- Zayn! Stop daydreaming and hurry the fuck up! sa Harry irriterat.
- Sorry, mumlade jag och följde efter honom nedför Londons bakgator.
- This is hopeless, suckade Nellie.
- She could be everywhere! sa Tash.
- She doesn't even know the city, sa Liam.
- Seriously? We can't quit now! sa Louis högt.
- Harry, you know her the best. If you were her, where'd you go? frågade jag.

Han kollade ner på marken och rynkade sina ögonbryn.

- I'd... I, don't know, mumlade han.
- Okay, let's split up, sa Louis. Me and Harry. Liam, Nellie and Niall. You and Tash. If we see her, call.
- Copied, sa Nellie.

Jag tog Tash's hand och vi sprang nedför Regent Street. Det kalla regndropparna hade trängt igenom min jacka, men jag kunde inte ha brytt mig mindre. Cherry var en av de mest vackraste, snällaste och äkta av alla jag någonsin träffat. Därför hade jag min hjärna inställd på att hitta henne.

- Zayn! That's her! That's Cherry! ropade Tash och pekade på en blond liten figur som stod mitt i gatan.
- CHERRY! var allt jag hann skrika innan en bil körde rakt in i henne.
- Oh my God, pep Tash och snyftade.



Jag skyndade mig fort fram till henne. Synen fick mig att vilja spy på stället. Mannen i bilen som satt fastfrusen, han kollade bara framför sig med ett chockat uttryck med händerna på ratten.

- So much blood, mumlade Tash bakom mig.
- Tash, call 911, now! sa jag.

Hon fiskade upp sin mobil ur fickan och jag gick fram till Cherrys livlösa kropp.

- There's no chance she'll survive Zayn. No chance! snyftade Tash.
- We can't lose hope on her! mumlade jag.

Jag satte mig ner bredvid henne och smekte hennes bleka kind. Plötsligt kände jag något...

- Tash... Tash! She's got a pulse, call them NOW! utbrast jag och kände hennes svaga puls.
- Yeah, um... Hi. Yeah, my friend got hit by a car.. She's almost dead! You have to help her! We're on Regent Street. Yes, I'm Tash Shankar, yes. Immediately! Okay, thanks, bye! hon la på och satte sig ner bredvid mig. They're coming as soon as they can. I'll call the rest.
- Okay, sa jag och slet ansiktet från Cherry för att kolla på Tash.

Harry's perspektiv:

Vi hade letat på fem olika gator i innesta London, men hade fortfarande inte sett ett spår av henne. Jag hade ringt henne ett flertal gånger.

- Do you think something has happened? frågade Louis med ett blekt ansikte.
- I can't afford to think like that, svalde jag.

You never knew what you had until you've lost it. Det stämde bra på mig just nu.

- I feel like it's my fault... sa Louis. I made us leave Liam, and she flipped.
- No, Lou. It's not your fault. She's suffering from a disease called bipolar. She got it after her family died...
- That made me feel loads better, sa Louis ironiskt. How do you know all this stuff anyways?
- That's the kind of information you'll get if you're her boyfriend.
- Wait, what?! You two are or, were, dating?!
- Don't say were! We're going to find her, and yes.. We are.
- But she hates you man! Niall told me that she went to see him the other night, and she just went on about how much she hates you!
- Flattering...

Min mobil ringde i min ficka och jag drog snabbt upp den.

"Harry" svarade jag.
"Harry, it's Tash. We.. um... we've, found her" hörde jag Tash snyfta fram.
"And...?"
"Harry... It's really bad! She g- she got hit by a car. And we don't know if she's gonna survive, we've called the ambulance. But we... we really need you here"
"Where are you?"
"Regent Street"

Med det la jag på och kände hur det brände till bakom ögonen. Jag blev så arg på mig själv!

- What? They've found her? frågade Louis svagt.
- Yeah. She... got... she got hit by a car, sa jag argt med en tår rinnandes nerför min kind.
- Wha- Oh my God...

Jag började springa med Louis tätt bakom mig. Även fast jag och Cherry 'hatade' varandra så kunde jag inte tänka mig henne dö. Det skulle ta kol på mig.
Vi såg en liten folksamling högre upp på Regent Street of vi skyndade oss fram. Synen var som att punktera mitt hjärta.
Att se Cherry så hjälplös, så livlös, det gjorde ont. Hon låg i en pöl av sitt eget blod, hon låg i en konstig vinkel och hon var blåslagen överallt.

Tårarna rann fritt nu och jag var rasande innombords. Jag andades frustrerat och hade lust att sparka sönder allting jag såg.

- Harry, calm down! sa Louis.

Tash satt i Zayns famn och hon grät i hans axel. De hade inte känt Cherry speciellt länge, känt varandra mindre till och med, men Cherry var en sån person som man inte kunde ogilla. Liam, Niall och Nellie kom springandes och kollade chockat på Cherry.
Tash var snabb upp på benen och omfamnade Nellie i en hård kram.

Sirener närmade sig och reste hände snabbt. Zayn och Tash åkte med i ambulansen, vi andra åkte i min bil. Dock körde Louis, eftersom jag var i ett chocktillstånd.

**

Två timmar senare satt alla i väntrummet, trötta och hungriga, men ingen vågade gå så man inte skulle missa något som hände.

- I know I didn't know her very well, but she was a really wonderful person, sa Nellie efter en lång stunds tystnad.
- Yeah, höll Tash med.
- How does this bipolar disease work? frågade Louis.
- When her family died- började jag.
- Wait, family died? Tell from the beginning, sa Zayn.
- Her family died in a car crash almost seven months ago. She was diagnosed with a bipolar disease, and got medication. Medication that made her not to feel any sort of emotion or feeling.
- That's why she were so calm and relaxed one moment, then tense and worried the other, mumlade Niall.
- She got this bipolar disease because she got so depressed after they died.
- Oh my God. I can't even imagine what she's been through, sa Nellie. If I lost my family, I... I don't even want to think about it...
- Are you guys here for Miss Cherelle Chambers? frågade en doktor plötsligt.

Vi for upp ur våra stolar.

- I've got some bad news...

---

Oooooh, cliffhanger! Hoppas ni gillar det! Någon som kollar på en serie som heter New Girl? Det gör jag, O-M-G, den är BEASSTTTT ;)

/maddeeeeeee

- I'm never going to that movie night! I made a total arse of myself, stönade hon surt.
- No, they're completely used to that kind of reaction by now. I mean, it's nothing new, sa jag.
- But now I'll never get married to Zayn and have beautiful babies!
- Yeah. 'Cause your first impression knocked him off his feet... Haha, get it? skrattade Nellie.
- Oh, shut it old cow!

Jag skrattade tillsammans med Nellie och tillslut kunde inte Tash hålla sig heller.
För en stund glömde jag min dumma sjukdom, och bara tänkte framåt och på hur Tash gjorde bort sig.

---

Cherelles perspektiv:

- Curly! Move your arse, or I'll shave your hair off! fräste Nellie.
- No, this position is very comfortable, sa Harry.
- You're laying on me.
- Harry! Just move to your lovergirl over there already, flinade Liam och kollade på mig.
- Shut up, mumlade jag och kollade ner med röda kinder.

Harry reste sig upp och slog sig ner på mig. Ja, på mig.

- Harryyy! sa jag irriterat och puttade ner honom på golvet.
- Ouch! That wasn't necessary! sa han och kollade surt på mig.
- Oh, very necessary indeed!
- Will you two shut up? sa Niall och kastade popcorn på oss.
- Hey! Niall, don't stain the couch! klagade Liam.
- Nialler, what were you thinking?! retade Louis.
- Oh shut up! sa Niall och kastade på Louis och Liam.

Alla förstår ju hur det slutade... En halvtimme senare så stod vi i det popcorn fyllda vardagsrummet och kollade osäkert på Liam som såg onormalt lila ut i ansiktet.

- I think I have popcorn in my bra, sa Tash. Oh, you want to know why? Harry put 'em there!
- You pervert! skrattade Zayn.
- I have popcorn everywhere, mumlade jag.
- So does my living room! I'm getting the vaccum cleaner, sa Liam och försvann.
- Let's go! sa Louis tyst och vi smög ut i hallen och stängde dörren sakta bakom oss.
- Isn't this a very mean thing to do? frågade jag.
- Yeah, but it's fun, sa Louis och flinade.
- No, we should go back, sa jag långsamt.

Louis suckade.

- I'm not going back, he's going to kill us! He's going to beat me up and then torture me to death, sa Louis.
- But it's mean! Don't you have feelings at all? frågade jag argt.
- Oh my God, chill out Cherry. It's for fun.
- It's not for FUN! skrek jag argt.
- Cherry! sa Harry och drog bort mig till Liams lägenhet. Deep breaths.
- Don't tell me what to do! I can handle myself!
- Well, probably not.
- Know what? Screw you Harry! Screw everyone!

Jag sprang nerför trapporna och ut på gatan. Den svala kvällsluften trängde sig in under min hud och jag drog min tunna kofta hårdare runt om mig. Regndropparna föll och de borrade sig in genom mina kläder likt skruvar.
Harry var en idiot! Louis med. Hur kunde dem göra så mot Liam? Han förtjänade det verkligen inte.

Jag gick på de folktomma gatorna och drog några djupa andetag. Min mobil vibrerade i min ficka. Jag tog upp den och såg Harrys namn på skärmen. Jag suckade och stängde av den.


De brydde sig ändå inte. Harry spelade bara orolig eftersom vi fejkdejtade. Ingen skulle bry sig om jag dog, inte ens Ellen. Om jag dog skulle jag återförenas med min familj igen. Jag skulle få se min syster le mot mig igen, mina föräldrar skulle krama mig och de skulle aldrig kunna lämna mig igen.

Jag märkte knappt att tårar hade börjat glida nerför mina kinder. Jag torkade snabbt bort dem och stannade upp. Att ta självmord skulle vara den enkla vägen ut, mamma sa alltid att hennes mamma var feg som valde att lämna istället för att ta itu med sina problem.

Hon sa alltid att tiden läkte mina sår, men varje gång jag såg en mamma gå på gatan med sitt barn så revs alla plåster upp igen. Ärren från deras död hade inte läkt än och jag minns det som om det var igår polisen kom till mitt hus.

....

"Oliver, I'm getting worried. They're not answering their phones" sa jag till Oliver.
"Relax Cherry. They'll probably be here any minute now" sa han med en lugnande röst.

Jag reste mig snabbt upp och kollade ut genom fönstret. Regnet föll och jag knappade in mammas mobil nummer. Den kopplades direkt till hennes telefonsvarare.

"They should've been here one hour ago! Do you think we should call the cops?"
"No, they'll be here"
"You promise?"
"Um... Promise"

Han var aldrig speciellt övertygande, utan det lät som om han försökte övertala sig själv mer. Oliver omfamnade mig i en tät kram och jag vilade mitt huvud på hans axel.

Plötsligt knackade det på dörren. Jag öppnade och såg att det stod två poliser utanför.

"Hi, are you Cherelle Chambers?" frågade en av dem.
"Yeah, why? Has something happened?" frågade jag osäkert.
"Can we come in?" frågade den andra.
"Sure"

De slog sig ner vid köksbordet och mitt hjärta slog fort. Jag svalde och de började prata.

"It's about your parents, Liza and Victor, and also your little sister. They've been in a carcrash"
"What? A ca- carcrash?!" utbrast jag.
"Yeah, and..."
"No! Don't say it! I don't want to hear!"
"You have to Miss Chambers. They lost control over the car, and they... they drove into a big old oak. They died straight away"

Just i det ögonblicket hade jag förlorat min familj och allt blev svart.

***

När jag hade vaknat igen på sjukhuset så stod Ellen vid min sida, med rödgråtna ögon. Den bilden hade jag fastsvetsad i mitt minne.

Jag sjönk ihop på trottoarkanten och la ansiktet i mina händer. Under ett fyra månader hade jag hållt allt inom mig, alla känslor, allt.

Nu grät jag om allt. Om min familj, om Oliver, om Harry. Jag skymtade en bil långt borta, som kom allt närmare. Jag gick långsamt mitt ut på den blöta vägen och ställde mig i mitten.

- Förlåt mamma, viskade jag innan jag blundade.
- CHERRY! WATCH OUT! var det sista jag hörde innan bilen träffade mig och allt blev svart 

---

Dramaaaa!

Är fortfarande arg, just sayin.... ;(

Okej, jag har sagt detta och säger det en gång till.

Jag tolererar inte att man snor mina ideer och dessutom kopierar min handling rakt av! INTE okej. Jag spenderar mycket av min fritid att skriva åt er, hur skulle ni känna er om ni la ner mycket tid och så härmar någon ert arbete!

Om ni inte har egen fantasi, skriv inte noveller! Ingen uppskattar om man kopierar.

Tänk på det nästa gång.. Nu fick jag ingen lust att skriva.

PISS OFF ALLA SOM KOPIERAR, dessa är till er:










Kind of explains my feelings right now...

Okay, let's start with...


Nellie Dawn Walker: 18 år, hennes familj bor i Nord Irland. Hon bor med Tash i ett studenthem nära skolan. Nellie har ingen som helst koll på kändisvärlden, och vet knappt vem Rihanna är. Hon är väldigt religiös av sig och bryr sig inte om vad andra tycker om henne. Hon är snäll och givmild, men kan vara bestämd och envis när hon bestämmer sig för det. Har en pojkvän som heter Dave, och som bor kvar i Nord Irland. Tash kallar henne för helgon för hon gör nästan inte fel någon gång.

Lucy Hale kommer alltså portträtta Nellie.

Tasmin Tasha "Tash" Shankar: 17, snart 18 och har slovenskt påbrå. Tash är motsatsen till Nellie, Tash har koll på allting som innefattar kändisar, hon är väldigt utseende fixerad och bryr sig om vad andra tycker om henne. Hennes föräldrar bor i New Castle med hennes yngre systrar. Hon är mode intresserad och vill jobba inom det estetiska när hon blir äldre. Hon kan vara en bitch när hon vill, men kan även vara en ängel. Hon är pålitlig och väldigt oordentlig, klumpig och kan säga fel saker vid fel tillfälle.

Nina Dobrev kommer porträtta Tash.


Kapitel 12 under!

- What? What've I missed? frågade jag förvirrat. 
- We're best friends! Great taste you have in friends, log Tash. 
- You should've heard her argument with Natalia! sa Nellie. 
- What did she do this time? 
- Told her to stay away from the curly haired one that she's dating. 
- You seriously have to learn their names Nels!
- Honestly, I couldn't care less. And Cherry, don't care about Natalia. Everyone knows she's the biggest fan of One Direction here. 
- Though, we call it stalking. . 
- Yeah, she's a first class bitch Såå, ett till mellankapitel sådär! Försöker göra varje kapitel över 1000 ord, så ni får extra mycket läsning. Cause I'm cool like that!

Vad tycker ni om Tash och Nellie, personligen är de nog två av mina favorit karaktärer. Kommer göra en beskrivning om deras personligheter snart också, så ni "lär-känna" dem x:tra mycket!

Be FAB lovelyys <3

- I'm trying. You're not exactly helping me to become this person, sa jag lågt.
- I'm sorry. I'm just... Not so experienced with your disease, viskade han.
- C'mon, where's the love?! You look like two best friends! hördes Janets gnälliga röst i örat.

Jag suckade och Harry tog mina händer i hans.

- That's the spirit guys, sa Janet nöjt och jag fnös.

---

Cherelles perspektiv:

Min alarmklocka ringde och jag suckade. Janet hade tvingat med mig på killarnas PR-fest igår, vi kom tillbaks igen runt halv ett så jag var ganska slut.

Jag reste mig sakta upp ur sängen och slängde på mig en fin outfit som jag la fram när jag kom tillbaka till lägenheten i natt. Jag satte upp håret i en slarvig knut och sminkade mig snabbt.
Jag tog min väska och låste dörren bakom mig när jag gick till Ellens och Jims lägenhet. Jag klev in direkt utan att knacka.

- Ellen? ropade jag. You have to drive me remember?
- Cherry? hördes hennes avlägsna röst.

Hon blev synlig bakom hörnet och log förvirrat.

- What are you doin' here? frågade hon.
- Because you're supposed to drive me to school, sa jag.
- Oh, I thought I told you yesterday. Me and Jim are going on a buisness trip for three days. I really thought I'd told you that already.
- Um, no. You haven't!
- Charlie! I'm so sorry! Atleast you have the boys to keep you company.
- But how am I gonna get to school now?
- You can always ask Harry. But if you don't want to, you take the bus that's just outside. You get off at "Kinghorns Prep St." Here's your bus pass that I got you yesterday. I've really got to go now, but I'll see you in three days, sa hon och pussade mig på pannan innan hon gick tillbaka till sitt rum.

Jag kollade på busskortet i min hand och suckade ljudligt. Aldrig att jag skulle fråga Harry om skjuts, så jag hade inget annat val än att gå ner till busshållsplatsen.
När jag gick ut genom entren på byggnaden möttes jag av ett gäng paparazzis, så jag la på ett fejkleende och skyndade mig igenom massan.  



- Cherelle! Is it true that you and Harry have an apartment together?
- Cherelle, is Harry loyal to you?
- Has Harry ever cheated on you?

Jag suckade och pluggade in mina hörlurar. Musiken strömmade in i mina öron och jag stängde ute världen och alla paparazzis som tillslut tröttnade en efter en. Folk som gick förbi kollade förvirrat på mig. De mesta var i medelåldern och kände nog inte igen mig. Tillslut kom bussen och jag hoppade på den. Jag satte mig någonstans i mitten och kände blickar bränna i nacken. De som satt på bussen hängde säkert med mer i kändisvärlden.
Bussen stannade utanför Kinghorns Prep Street och jag skyndade mig ut. Det kändes som om jag kvävdes.

Jag gick över skolgården och hängde med huvudet så mycket jag kunde.

- Cherry! ropade någon med en bekant irländsk stämma.

Jag for runt och såg Tash komma springande mot mig. Ett stort leende var fastklistrat på hennes läppar.

- Tash! sa jag och log.
- How's your weekend been? Or no, don't tell me. I already know everything. So you and Mr Styles. How did you two meet?! sa hon snabbt.
- Hi you too. Well, my aunt's fiancée is Jim Ferrer, who's their manager.
- Wait... Jim Farrer! His girlfriend's Ellen Chambers, is your aunt?! utbrast hon.
- Schh! Yeah she is.
- Sorry, I follow her on twitter. Oh my God, she's hilarious, and so beautiful! You look like her.
- I guess.

Hon log och vi gick in i den stora stenbyggnaden.

*

Efter matten hade jag musik. Tash hade teater lektion, något som jag skulle behöva. Jag skyndade mig till klassrummet och öppnade dörren. Alla huvuvden vändes mot mig, och jag kollade genast ner i golvet.

- Oh, you must be Miss Chambers. Welcome to the music class, I'm Mrs Porter and I'll be your music teacher for the rest of the term.
- Excuse me Mrs Porter, sa en blond tjej med överdrivet mycket smink. Are you really the Cherelle Chambers?
- Well, I prefer Cherry, sa jag.
- Are you really dating Harry Styles?
- Isn't that inappropriate...?
- You're very right Cherelle. Miss Dawes, take this outside of class, and let's continue with the music! Miss Chambers, you can sit over there.

Jag satte mig fort bredvid en mörkhårig tjej med stora gröna ögon.

- Hi, I'm Nellie, log hon.



- Oh, I'm Cherry, log jag tillbaks.
- So, this weeks assignment is to find a song and make it your own. For example, you can turn a rock song into a ballad with feelings. Make it your own style, and on friday everyone of you'll be sining it.  
- In front of the class? viskade jag till Nellie.
- Yeah, we do that once a month. Just to overcome some peoples stage fright.
- Oh God, mumlade jag.

Nellie flinade och riktade sin blick mot Mrs Porter.

***

Efter lektionen så gick jag och Nellie ut ur klassrummet.

- Hey you! Cherelle! hörde jag någon ropa bakom mig.

Jag for runt och såg tjejen från lektionen gå mot mig med två tjejer bakom sig.

- You never answered my question, sa hon. Are you dating Harry Styles?
- Uhm, who are you? frågade jag och ignorerade hennes fråga.
- I'm Natalia Dawes.
- Oh, and yes. We are dating.

Hennes ögon smalnade och hon inspekterade mig upp och ner.

- And I thought Harry had more class when it came to girls, sa hon hånfullt och kollade bak på sina kompisar.



- Oh, you probably didn't know? I'm one of his many exes, sa hon.
- Okay, let's make this very clear for you. I don't care if he has slept with hundreds of girls, just stay out of my face, sa jag irriterat.
- Not so fast Cherry. I'm planning on taking him back. We dated for almost four months. I know very well that he still has feelings for me-
- I'm sorry, but how exactly do you know Harry?
- I'm Simon Cowells niece, and I could easily slip something bad about to to him-
- And no one cares shitface! avbröt Nellie rytandes och drog med mig vidare i korridoren.
- No one asked about your opinion bitch! fräste Natalia.
- I did you asshole! sa jag och vi lämnade korridoren skrattandes.

Vi gick igenom de tomma korridorerna och skrattade högt.

- Did you see her face?! skrattade Nellie.
- Yeah, she went crazy when you said shitface! She obviously spend to much time in the mornings to hide her real self! fnös jag. 
- Cherry! hörde jag Tash's röst bakom oss. 

Jag snodde runt och log stort.

- Tash! How was class? frågade jag.
- Great! How was yours?
- Awesome. Oh, Tash this is Nellie.

De kollade på varandra och brast ut i skratt.

- What? What've I missed? frågade jag förvirrat.
- We're best friends! Great taste you have in friends, log Tash.
- You should've heard her argument with Natalia! sa Nellie.
- What did she do this time?
- Told her to stay away from the curly haired one that she's dating.
- You seriously have to learn their names Nels!
- Honestly, I couldn't care less. And Cherry, don't care about Natalia. Everyone knows she's the biggest fan of One Direction here.
- Though, we call it stalking.
- Yeah, she's a first class bitch.

---

Heeeeeejjjjj! Så Tash kommer se ut som Nina Dobrev, Nellie som Lucy Hale och Natalia som Cassie Scerbo. Yey! Nu ska jag duscha, så ha en fortsatt awesome dag (kväll) ladies!

... Kommer imorgon (Tisdag), promise! Hann inte skriva färdigt det idag, och jag vill ha ett PERF kapitel till alla mina UNDERBARA läsare! Älskar er alla!

/Madddeeeeee :) <3 somvillblikalladförbeastarnasbeastförhonärdet.AMEN.

Jag berättade historien bakom varför jag inte gillade Harry, men utelämnade biten om att vi fejkdejtade. Jag berättade om min sjukdom, min familj, vilket var helt olikt mig. Egentligen var jag en stängd bok som aldrig öppnade mig för personer jag inte kunde lita på fullt ut.
Lyckligtvis var Niall en bra lyssnare och lyssnade hängivet. Jag avslutade berättelsen och drog ett djupt andetag. Niall räckte fram sin hand och torkade bort en tår som runnit nedför min kind.

- He's not worthy your tears, mumlade Niall.
- Is he always like that? frågade jag.
- I guess he just doesn't know what to do around you yet. Maybe you should give him time so he can get comfortable being with you.
- Probably...

Tid kommer han få. Vi är ju nästan sammanlänkade till hundra, tänkte jag för mig själv.

---

Cherelles perspektiv:

Några timmar senare återvände jag till min lägenhet och läste igenom häftet. Janet hade schemalagt och till och med gett oss känslor inom paranteser för att få oss att se så kära ut som möjligt. Jag noterade snabbt att vi skulle hålla hand vilket jag suckade högljutt över.
Jag hoppade ner i sängen och släckte lampan.

*

"Hey! I just met you, and this is crazy. But here's my number, so ca..." ljöd min ringsignal. Jag for upp som ett skott och svarade med en morgontrött röst.

- Cherry speaking, mumlade jag.
- Are you serious?! We're supposed to leave in 30 minutes! Get your lazy arse out from your bed and get to my apartment! hörde jag Harrys röst i luren.
- Good morning on you too, sa jag ironiskt. See you then.

Jag la på och skrek med kudden tryckt över ansiktet. Jag hatar mitt liv, tänkte jag innan jag pallrade mig ur sängen. Det var molnigt idag igen, så jag klädde på mig varmare kläder. Jag sminkade mig på tio minuter (vilket var olikt mig) och skyndade mig till Harrys lägenhet.
Jag knackade på och Harry öppnade dörren direkt.

- You're late, påpekade han.
- I'm helping you asshole. Be a little grateful, fräste jag.
- You're right, I'm so sorry, sa han ironiskt.

Jag himlade med ögonen och vi fortsatte in i lägenheten där Janet väntade via telefon. Man kunde nästan höra hennes leende när hon hörde våra fotsteg.

- There's the happy couple! You're late though, sa hon.
- Her fault, sa Harry.
- Let's not have this conversation again. Okay dickhead? snäste jag.
- I'd be a little bit nicer to you if you didn't call me bad names.
- Oh. Do you see my careface?
- Oi! I don't care how much you guys hate eachother. You're going to make this believable! Otherwise you'll lose your job, sa hon och slängde en blick på Harry. And you'll get known as the girl who made Harry quit One Direction.
- So you're blackmailing us now? Where's the world headed..., suckade jag.

Jag kände hennes ogillande blickar igenom telefonen.

- Now, take your date guides out. There's a little plastic bag inside them, open it, sa hon och vi såg att i våra påsar låg det två hörsnäckor.

Vi förblev tysta eftersom vi var osäkra på vad hörsnäckorna var till för.

- While you're on your little 'date', I'll be guiding you through these earpieces, since this needs to seem as realistic as possible. Now you're going to tweet about where you're going, in the exact time that's been stated, sa Janet.
- But no time has been stated, avbröt jag.
- I was just getting there, sa Janet irriterat. On this date, Harry will take you for a romantic stroll around London and for a ride on the 'London Eye'. Now I'm stating the time, 11 p.m.
- Thank you Janet, sa jag sarkastiskt.
- Make sure you have the earpieces in by then, and hide them as much as you can. Dress appropriately and no silly buisness.
- I can ensure you that there won't be any "silly buisness", påpekade jag.
- Good, see you guys later then! Bye, kvittrade Janet och la på.

Vi stod kvar ett tag, jag blickade mot klockan och konstaterade att den var kvart i 11. Vi stoppade in våra hörsnäckor och jag gömde den under mitt blonda hår.   

- We should tweet, mumlade jag och Harry drog fram sin iPhone.
- To make it more believable you should tweet too you know, konstaterade Harry.
- I know that, ljög jag och drog fram min BlackBerry.

Jag loggade snabbt in på twitter och skrev ihop en tweet.

"Meeting up w/ @Harry_Styles today at 11. Can't wait to see u!"

Jag gick in på Harrys profil och såg vad han hade tweetat.

"I'm lucky to have such an amazing girl in my life. See you at Paddington Par, 11 @CherryChamberz. Don't be late babes ;)"

Jag himlade med ögonen och Harry flinade.

- Let's go then, babes, flinade han.
- Call me that again, and I'll shave your curls off in your sleep, sa jag och vi gick ner till lobbyn.
- Ouch, someone's fiesty, skämtade Harry.
- Shut it.
- Hello guys! It's Janet. We've set up a set of really small cameras on London Eye and on your way to Paddington Par, just so we can rejust you if you look like you hate eachother. There's also a private button on the side of the earpiece so you can shut my voice out if you need privacy...

Jag var snabb och klickade på privatknappen. Janets jobbiga röst försvann direkt.

- You cut her out didn't you? frågade Harry lågt.
- Yeah, can't stand her voice.

Harry skrattade lågt. Vi kände några blixtar från kameror då och då, men det var inget som störde. Vi gick igenom våra repliker och jag gjorde mitt bästa för att se förälskad ut. Det skulle ha varit lättare om det inte var Harry som jag fejkdejtade...
Vi kom fram till Paddington Par och Harry ledde mig till ett café. Jag slog mig ner på en av stolarna och vi hade små konversationer. Harry var egentligen väldigt charmig när han bestämde sig för det. I andra fall så är han ett stort ego.

- So how's your school? frågade han.
- Well, so far so good. I start again on monday because Ellen reported me sick just so I could do this, sa jag med ett fejkat leende på läpparna. Can't believe she agreed to this.
- I can't believe you agreed to this since you hate me.
- I do hate you. But I love to help other people.
- Isn't that a bad habit?
- Sometimes, but I think it's more of a good habit actually.
- Why aren't you like this all the time?

Mitt leende falnade.

- I'm trying. You're not exactly helping me to become this person, sa jag lågt.
- I'm sorry. I'm just... Not so experienced with your disease, viskade han.
- C'mon, where's the love?! You look like two best friends! hördes Janets gnälliga röst i örat.

Jag suckade och Harry tog mina händer i hans.

- That's the spirit guys, sa Janet nöjt och jag fnös.

---

Förlåt! Har haft fullt upp hela helgen typ... :S Förlåt för kort kapitel, men detta är bara en mellandel.

Kommentera! :D

Hans assistent Janet gav oss ett tjockt häfte, med rubriken "Harry Styles & Cherelle Chambers".

- Do I get to tell the boys that it's fake? frågade jag.
- Do you actually think it'll stay private if they found out? sa Simon med ett skratt och himlade med sina ögon i misstro.

Något förvånad, kollade jag ner på häftet.

- Janet will explain för now, I've got a plane to catch. But Harry, be careful, sa Simon med en extra varnande blick på mig.

Min blick mötte Cherrys. Det såg ut som om hon ville brista ut i arga skrik i vilken sekund som helst. Vad hade vi gett oss in på?

---

Cherelles perspektiv:

Simon lämnade rummet och stängde dörren med ett klick.

- So, to start off, Harry will be taking you out a few times, to prove that you two are seeing eachother to the public. After a few dates, the relationship will be confirmed to the public, and after a reasonable amount of time, you both ‘decide to take some time apart’ and that'll be your break-up. You’ll need to sign the privacy agreement here, berättade Janet.

Vi båda skrev ner våra namn, och utbytte blickar medans.

- Wait, PDA? frågade jag när jag läste listan.
- Public Displays of Affection. Oh sweetie, you didn't think you were going to get away with this relationship without doing a bit of lip work, did you? sa Janet med ett läskigt leende.
- Wait, we have to follow these rules when we go out? utbrast Harry när han läste reglerna.
- Fun right? A way to make you a better actor. You've always wanted to be one, or so I've heard. We've run out of time unfortunately. Read this carefully and you'll start tomorrow.

Harry nickade och jag gav en ljudlig suck. Han kollade på mig tacksamt, men samtidigt osäkert. Han skulle ju riskera att förlora sitt jobb annars, så jag var tvungen. Om det var något jag hade så var det empati.
Vi gick sakta ut ur rummet. Den pinsamma tystnaden hängde i luften när vi hoppade in i bilen.

- So. Thank you, I guess... sa Harry.
- You've got alot of explaining to do! Why didn't you tell me about Caroline? sa jag surt.
- What? Yeah, cause that would be a lovely conversation. "Um, Cherry. You know my ex, Caroline? We dated for three months, planning on moving in together. Exciting stuff right? Oh, I forgot, she's 15 years older"
- Yes Harry! I want to know!
- Why? Are you that interested in my life?
- I want to see if I can trust you, that's all.
- Do you have trust issues of something?

Jag kollade kallt på honom.

- I lost my family six months ago. The guy who I thought were my best friend left me when I needed him the most. I'm on medication that takes away my feelings and emotions. I haven't had any friends for a year. My first boyfriend lied by saying he loved me, just to get laid, by the age of 14. So, yeah. I have trust issues! utbrast jag.
- Cherry, sa han ångerfullt. I'm so sorry...
- Save it. I don't need your sympathy, fräste jag.

Jag la armarna i kors och kollade ut genom fönstret. Mitt humör var precis som vädret: regnigt och molnigt. Medicinen hade slutat verka och mina känslor var i full spinn. Något som jag hade saknat, men samtidigt inte.

- Oh no, paparazzis... sa Harry när han körde in på parkeringen. You do realize that we have to act all, 'lovey-dovey' now?
- Really? Enlighten me, sa jag ironiskt.
- C'mon, don't be like that.
- Just, don't talk to me!

Vi hoppade ut och Harry var snabbt vid min sida. Han flätade in sina fingrar med mina och vi skyndade oss in i byggnaden.
När hissdörrarna stängdes släppte jag hans hand direkt. Hissen åkte upp till tredje våningen och jag klev ur snabbt.

- Cherry! Charlie? Cherelle, wait! ropade han.
- Don't call me Cherelle, väste jag.
- It is your name after all.
- Just because it's my name, doesn't mean I like it, Harry! Where's Ellen?
- She's on some meeting. Please, just... Why can't you become yourself again?

Jag vände snabbt om och kollade på honom i misstro.

- This is me! utbrast jag argt.
- What happened to the girl in the park?!
- That girl was on her medication, that girl wasn't me. If you don't like this, leave it Styles.

Med det gick jag med bestämda steg och gick in i min lägenhet. Med en låg smäll stängde jag igen dörren och andades fem djupa andetag. Även fast jag inte hade ätit någon medicin så hade jag läget under någorlunda kontroll.
Allt jag kunde tänka på var att jag hatade honom. Jag hatade Harry. Jag hatade honom för att han bara valsade in i mitt liv sådär, för att han nästan lyckades ta sig över mina tjocka skyddsbarriärer.
Allt jag behövde nu var Oliver, men honom kunde jag inte ringa. Han hade övergett mig för att jag var för intensiv, då kan man inte ringa och tynga honom med mina problem.
Niall. Honom hade jag fått bra kontakt med under middagen. Jag for ut ur mitt rum och skyndade mig bort till hans dörr. Jag knackade på och han öppnade snabbt.

- Cherry! What are you doin' here? frågade han glatt med sin irländska stämma. 
- I need distraction, mumlade jag.
- From what?
- Harry...
- Oh, uh... C'mon in then.

Jag gick förbi honom och kollade mig runt.

- It's not much, but it's home, sa Niall och kollade på mig.
- It's perfect. Now, where's the booze? frågade jag.
- Are you sure? Don't you want to talk 'bout Harry?
- That seems like a good idea. I don't want to suffocate you with my troubles though.
- Nah, it's okay. Pour your heart out babe.

Jag berättade historien bakom varför jag inte gillade Harry, men utelämnade biten om att vi fejkdejtade. Jag berättade om min sjukdom, min familj, vilket var helt olikt mig. Egentligen var jag en stängd bok som aldrig öppnade mig för personer jag inte kunde lita på fullt ut.
Lyckligtvis var Niall en bra lyssnare och lyssnade hängivet. Jag avslutade berättelsen och drog ett djupt andetag. Niall räckte fram sin hand och torkade bort en tår som runnit nedför min kind.

- He's not worthy your tears, mumlade Niall.
- Is he always like that? frågade jag.
- I guess he just doesn't know what to do around you yet. Maybe you should give him time so he can get comfortable being with you.
- Probably...

Tid kommer han få. Vi är ju nästan sammanlänkade till hundra, tänkte jag för mig själv.  

---

Kortis! Kommentera :)

- You don't seem very sad about it though. If I lost my family, I'd gone mental, sa Harry.
- You can't stay sad forever, sa jag oberört.

Han kollade på mig med höjda ögonbryn och jag kollade ut på utsikten. En del av mig ville att jag skulle öppna mig och berätta om min sjukdom, men den andra delen sa åt mig att inte göra det. Jag skulle få skuldkänslor senare när jag inte var medicinerad, men just nu kändes det som det bästa som jag kunde göra.

Några vindpustar flög förbi och gåshuden spred sig nerför min rygg, och jag huttrade till. Harry märkte det och drog mig in i hans famn. Hans starka armar slog runt om hennes bara armar och hon lutade sig in i hans bröstkorg.

---

Cherelles perspektiv:

- It's getting dark. I have to get back or Ellen will go nuts on me, sa jag.
- Okay, let's go, sa Harry och tog min hand.

Vi tog vårt skräp och hoppade in i Harrys bil. Jag drog Harrys jeansskjorta tajtare runt min överkropp och han körde iväg.
Efter 20 minuter stannade han utanför vår byggnad. Han låste bilen och vi skyndade oss in i huset. Vi åkte upp med hissen och klev ut på 3:e våningen.

- I've had a great time today, log jag.
- Me too, sa Harry och log.
- Guess I'll see you around?
- Guess you will.

Han lutade sig mot mig och hans läppar mötte min kind. Ett pirr för genom min kropp och det hettade till i mitt ansikte. Hans läppar lämnade min kind och han flinade åt min reaktion. Hans gröna ögon borrade in i mina, vilket ledde till att mina kinder genast intog en blodröd nyans.
Hans armar slank runt min midja och jag la mina armar runt hans axlar. Jag drog ifrån och med en sista blick gick jag in i min lägenhet.
Jag stängde dörren bakom mig och log för mig själv. Min ringsignal tjöt högt från min ficka och jag fiskade upp den.

- Cherry, svarade jag.
- Hi Cherry! It's Ellen. We're eating dinner out tonight, the boys will come too. Do you want to tag along?
- Sure, got nothing better to do anyways.
- Good. Dress nicely and be in the lobby in about an hour.
- Kay. Ciao.
- Bye Cherry.

Jag la på och gick in i min garderob för att hitta en fin outfit. Snabbt fiskade jag fram min vita blus och mina svarta paljett shorts. Till det drog jag på mig mina svarta nyinköpta klackskor. Jag gick in i badrummet och sminkade mig.
Jag kollade på min spegelbild. Varför kunde inte jag vara som alla andra? Lika söt, självsäker, vacker? Om jag hade varit lite smalare, längre och sakerna jag nämnde, skulle Harry faktiskt kunna ha gillat mig.

Jag suckade och tog fram burken med mina tabletter i. Till min fasa fanns det bara två kvar. Jag suckade ännu en gång och svalde ett.
Jag tog min väska och gick till Ellens lägenhet.

- I'm done! ropade jag. Ellen, I have to talk to you.
- I'm in the bathroom.
- Okay.

Jag gick in till badrummet där Ellen stod och sminkade sig.

- I've almost run out of tablets, sa jag.
- How many have you got left? frågade hon.
- One.
- One?! Do you know how hard it is to get those? We need a prescription! Do you how hard it to get a prescription? You have to go see a doctor, and doctors appointments aren't easy to get here in London! 
- I don't want to eat those horrible tablets anyways!
- But you have to Cherelle! If you don't there's no way you'll get better!
- I'm not even myself when I eat them! How can that possibly make me better? And don't call me Cherelle.
- You're bipolar! You can't get better without the tablets!
- I'm very much aware of my disease, don't use it against me Ellen.

Hon suckade och jag backade ut ur badrummet, då jag stötte in i någon. Jag vände mig snabbt om och såg Harry stå där med ett skärrat uttryck.

- Harry? What are you doing here? frågade jag.
- I.. um... Jim told me to get you two, are you really... bipolar?
- Eavesdropping much? And yeah, I am bipolar.
- That explains your behaviour, mumlade han.
- I'm on meds though. It makes me not to feel anything, no emotions, no feelings, nothing.
- So... you've been faking everything?
- Faking what?
- Being my friend, pretending to be interested.
- Oh, no! No I like you Harry.
- Then why didn't you tell me earlier today?
- It's nothing that impress on new friends. Trust me I know.

Harry log smått och Ellen kom ut ur badrummet.

- Harry. Jim sent you didn't he? sa Ellen.
- Yeah, svarade Harry.
- Oh, I'm not really done yet. Tell him I'll be there in a couple of minutes.
- Sure, sa jag.

Vi gick ut ur lägenheten och åkte ner i hissen.

- You look pretty, sa Harry.
- Thank you Harry! You don't look so bad either.

Det plingade till och vi möttes av resten av gänget i lobbyn.

*

Morgonsolen lös in i mitt rum. Jag reste mig långsamt upp och någon harklade bakom mig. Jag vände mig snabbt om vilket ledde till att jag vinglade till på mina morgontrötta ben och ramlade ner i sängen.

- Harry?! Why the hell are you in my room?! utbrast jag.
- Simon called earlier, he wanted to meet us both for some reason, sa han. Nice view by the way.

Jag kollade ner på min pyjamas som bestod av en för stor t-shirt som räckte ner till mitten av mina lår.

- Wait, Simon? frågade jag förvirrat.
- Yeah, Simon Cowell. Perhaps you know who he is?
- Simon Cowell! As in judge on the X Factor U.S?
- Yeah, he's kind of our boss.
- Why does he want to meet me?
- Exactly what I want to know. Get dressed and we'll go to his office.
- Sure thing.

Jag gick till min garderob och plockade fram en blommig jumpsuit och mina vita converse. Snabbt drog jag på mig det och gick in till badrummet där jag sminkade mig. Harry stod och lutade sig mot dörrposten.

- You're more beautiful without make-up you know, sa han.
- Yeah right, sa jag ironiskt.
- No, it's true. 
- Thank you Harry, log jag. Let's go then.
- Sure thing.

Vi gick fort ner till Harrys bil så ingen skulle få se oss. Paparazzis var inget, varken jag eller Harry, gillade. Han körde iväg och stannade utanför en stor byggnad. 'Syco Music Label' stod på en logga ovanför entrén.
Till vår otur hade paparazzis fått syn på oss och skyndade sig fram.



- Harry, who's the girl?
- Harry, is she your girlfriend?
- Is it true that you two are engaged?
- Cherelle, is Harry a good kisser?
- Is it true that you use Harry to get famous Cherelle?

Frågorna sköts mot dem och Harry verkade lätt road.

- No we're not dating, Cherry's one of my friends, sa Harry.

Vi skyndade oss in i byggnaden och åkte direkt upp till den högsta våningen. Harry tog min hand och ledde mig igenom korridorerna tills vi kom fram till en liten soffa. Där satt även en äldre dam bakom ett skrivbord.

- Welcome Mr. Styles! sa hon.
- Hi Barbara, svarade han.
- You can go in.
- Thanks Barbara.

Harry öppnade dörren in till ett rum där ingen mindre än Simon Cowell satt. Även fast han skrämde mig till döds så var det rätt så coolt att träffa honom. Han hade ett blankt uttryck och visade med en handgest att vi skulle sätta oss ner.

- Hello Harry, and um... Cherelle right? sa Simon.
- Cherry, sa jag och försökte hålla lugnet.
- Well, Harry. You clearly don't remember when I told you to stay away from girls.
- Stay away? frågade jag förvirrat.
- Yeah. You may have heard about Harry and Miss Caroline Flack?
- Sorry, no.
- Oh. Well, this Caroline was 15 years older than Harry. He didn't exactly bring the band a good image, and was classified as the band's 'Cougar Hunter'.

Harry sjönk ihop generat bredvid mig.

Harrys perspektiv:

Varför var Simon tvungen att säga det? Cherry skulle säkert tycka att jag var en idiot nu. Just när jag hade börjat få hennes tillit.

- Are you two a "thing" or something? frågade Simon.
- No, we're just friends, sa jag generat.
- Really? 'Cause the tabloids says a different thing, sa Simon och kastade fram en tidning framför oss.

Cherelles ögon blev dubbelt så stora när hon tog upp tidningen. Vi prydde framsidan med texten "Styles's new girl?"
Hon slog genast upp sidorna. Ja, vi prydde sidor. Inte en, utan tre.  

Jag läste snabbt texten över Cherrys axel. Tidningen hade fått det att se ut som om att vi var ihop på riktigt. Jag såg till sitt stora förtret att paparazzis hade fotat när vi var på picknick dagen innan.

- Excuse me, but why did you bring us here? frågade Cherry försiktigt.
- I was just about to tell you, sa Simon. Since Harry had a fling with Miss. Flack, he needs something to make his image clean again. So you two are going to fakedate infront of the cameras for a while. Just to make his reputation get better.
- Dream on, fräste Cherry och vände på klacken.
- I don't think so, young lady, sa Simon. As I was saying, if you pretend to date Harry. The fans will think he's committed with younger girls, he won't lose his job and you'll get a boyfriend in the progress!
- How would this work? frågade jag tyst.
- I've researched a bit on Cherelle here, and her records are clean. But we've got everything planned and scripted, so you'll just have to work on your acting, sa Simon och skakade på axlarna som om det var det enklaste i hela världen.
- You've got to be kidding! sa Cherry.
- Miss. Chambers, I'm not the one to joke.
- Please Cherry, I can lose my job! Just think about it...

Cherrys ögon glimmade av förvirring när jag kollade hoppfullt på henne.

- Fine! suckade hon.
- Great! sa Simon och log. Now that that’s sorted, we’ve got your dating schedules here. This applies for the next week, and then we’ll add more on, depending on what reactions we’re getting from the media and how the fans are taking the blow.

Hans assistent Janet gav oss ett tjockt häfte, med rubriken "Harry Styles & Cherelle Chambers".

- Do I get to tell the boys that it's fake? frågade jag.
- Do you actually think it'll stay private if they found out? sa Simon med ett skratt och himlade med sina ögon i misstro.

Något förvånad, kollade jag ner på häftet.

- Janet will explain för now, I've got a plane to catch. But Harry, be careful, sa Simon med en extra varnande blick på mig.

Min blick mötte Cherrys. Det såg ut som om hon ville brista ut i arga skrik i vilken sekund som helst. Vad hade vi gett oss in på?

---

En långis! Gillas ;) Så jag tog lite inspiration från min failade förra novell 'Hold My Heart' som är raderad o_O.
Hoppas ni gillar kapitlet! Det gör jag iaf :)

Kommentera! :D

Harry gick till min filmhylla och valde Love Actually. Jag var faktiskt förvånad.

- Love Actually? Isn't it what you guys call a chick flick? flinade jag.
- It's my favourite movie. Don't judge! sa han med ett flin.
- Promise I won't.

Han satte i den i dvd:n och satte sig ner bredvid mig. Efter 30 minuter kände jag hur mina ögonlock började bli tyngre. Jag lutade mig mot Harrys bröstkorg och jag kände han lägga sin arm runt mina axlar. Tillslut blev ögonen tunga som bly och jag kände hur jag stängde ute världen.

---

Cherelles perspektiv:

Solen strimmade in genom det stora fönstret. Jag lyfte på huvudet och såg med en suddig syn ett par lockar ligga några centimeter från mitt ansikte. Genast förstod jag att det var Harry. Hade vi somnat igår?
Somnade jag verkligen på honom?

- Harry, viskade jag. Harry!
- Mmm, mumlade han och flimrade med sina ögon. Cherry? Is that you?
- Yeah. What's the clock?
- It's 7.45.
- Oh, wait... What?! I'm late!
- Late? Late for what?
- School! School, Harry! What if they'll expell me? I have to go there NOW!
- First, calm down.
- But-
- No, calm down.

Han satte sig upp med mig i sitt knä och med en varm hand smekte han min rygg. Jag tog ett djupt andetag och kollade försiktigt på honom.

- Sorry... As I said yesterday, I'm not quite myself.
- I really don't understand what you mean by that, sa Harry.
- I... have to get to school. Can you drive me?
- Uh, sure. Let's go.
- Thanks.

Jag bytte om snabbt, tog min väska och vi gick ner till Harrys bil som stod på parkeringen. Vi hoppade in och Harry körde iväg. Jag berättade hur han skulle köra, men annars så pratade vi inte. Det var inte en jobbig och spänd tystnad utan en skön och avslappnad.
Vi kom fram och han stannade bilen. Våra blickar möttes och han log.

- When's school's finished for the day? frågade Harry.
- At 3 p.m, svarade jag.
- Great, I'll pick you up then. Bye Cherry.
- Bye Harry.

Jag log smått och hoppade ur bilen. Jag gav Harry en sista blick innan han körde iväg och ut sikt.

Harrys perspektiv:

Cherry. Cherry. Cherry. Det enda namnet i Harrys hjärna. Han hade bara känt henne i en vecka eller två, men hon betydde ändå otroligt mycket för honom. Hon var perfekt, men han kunde fortfarande inte hjälpa att tänka att något var fel. Ibland är hon snäll och rolig, men i andra sekunden är hon skärrad och orolig. Nästan som om hon har två personligheter. 
Jag suckade när jag parkerade bilen i den bekanta parkeringen utanför vår byggnad.

Cherelles perspektiv:



Skoldagen passerade långsamt. Om man vill att skolan ska gå fort så går det dubbelt så långsamt. Sanningen var att jag faktiskt längtade till att få se Harry igen. Jag var lite besviken på mig själv innerst inne eftersom jag hade lovat mig själv att inte släppa in någon. Speciellt inte efter att min familj inklusive Oliver, hade lämnat mig.
Men det var något om Harrys sätt att vara som fick mig att dras till honom.

Klockan ringde ut och jag log för mig själv. Tash var snabbt vid min sida när vi stod vid skåpen. Hon var den enda man skulle kunna kalla vän. Jag hade märkt att eleverna på skolan inte var så gästvänliga.

- Hi Cherry! log hon. 
- Tash, sa jag.
- I've been thinking, and I wondered if you maybe wanted to hang after school? Which is like, now?
- I would love to, but unfortunately I already have plans.
- Oh, well some other day maybe?
- Yeah! I've got to go, see you tomorrow?
- Sure.

Jag log och gick igenom korridorerna och ut på skolgården. Jag skyndade mig till parkeringen och skymtade Harrys bil stå längst bort. Mina läppar sprack upp i ett leende och jag hoppade in i hans bil.

- Cherry, log Harry.
- Harry.
- Let's go then.

Han körde iväg och satte på radion på låg volym.

- How's your day been? frågade han.
- Really good actually! Well, I'm kind of far behind. The others are halfway through their year, but Tash's helping me the best she can.
- Tash?
- Well, her real name's Tasha but everyone calls her Tash.
- Okay, flinade han.
- What've you been up to?
- Oh, nothing special. Had an interview and a photoshoot earlier.
- Cool.
- Not really, no.

Han flinade när jag höjde mitt ena ögonbryn. En bekväm tystnad föll över oss och vi bytte blickar då och då.
Efter tio minuter stannade han och vi hoppade ur bilen.

- Where are we? frågade jag.
- In Griffith Park. We're gonna have a mini picnic! log han och tog fram en subway påse.
- I love picnics!
- Great! This way mi'lady.

Han tog min hand och ledde mig till en fin klippa.

- Wow, the view's amazing! utbrast jag. How did you find this place?
- Our other manager Will brought us here. I have no idea how he found it, but since then I've come here many times just to clear my head from stuff.
- How do you do it?
- Do what?
- Handle your fame, screaming fans, everything.
- I just won't let it get to me you know. I'm still just Harry from Holmes Chapel, just with a tad more exciting life.
- Isn't that difficult?
- Very, but I don't want to embarrass my family or the boys. So I guess that's what keeping me from doing things that's to stupid.
- That's very sweet of you.

Harry log och han räckte mig en Subway smörgås.

- Tell me about you, sa han.
- I trust you not to tell anyone about this.
- Promise.
- Well, the reason why I moved to live with Ellen, is because my parents and my littlesister died in a car accident six months ago.
- Oh my God! I'm so sorry!

Jag skakade på axlarna och tog en tugga.

- You don't seem very sad about it though. If I lost my family, I'd gone mental, sa Harry.
- You can't stay sad forever, sa jag oberört.

Han kollade på mig med höjda ögonbryn och jag kollade ut på utsikten. En del av mig ville att jag skulle öppna mig och berätta om min sjukdom, men den andra delen sa åt mig att inte göra det. Jag skulle få skuldkänslor senare när jag inte var medicinerad, men just nu kändes det som det bästa som jag kunde göra.

Några vindpustar flög förbi och gåshuden spred sig nerför min rygg, och jag huttrade till. Harry märkte det och drog mig in i hans famn. Hans starka armar slog runt om hennes bara armar och hon lutade sig in i hans bröstkorg.

Bilen rullade iväg och Harry la sin hand på hennes knä. Jag kände sig genast obekväm men vågade inte säga något. Osäkerheten kickade in och jag började andas snabbare och snabbare.
Jag drog fram min väska och rotade runt i den, men kunde inte hitta tablettasken. Plötsligt kom jag ihåg att jag hade ställt den på byrån i hallen i min egen lägenhet.
Harrys närhet gjorde intrång på mina säkerhetsmurar som jag hade blivit tjockare när Oliver lämnade mig. Jag kollade skräckslaget ut genom fönstret.
Hur skulle detta gå om jag inte hade mina tabletter här?

---

Cherelles perspektiv:


Jag blickade ut över folkhavet och suckade djupt. Varför kunde jag inte bara stannat hemma? Ibland är jag riktigt dum. Jag borde ha vetat att tabletterna inte skulle ha räckt hela dagen. Min blick fastnade på killarna som hälsade på alla möjliga personer.
Varför var min familj tvungen att dö och jag bli sjuk?

- Hey! Why are you sitting all by yourself in a corner? frågade Harry med ett flin.
- I have to find Ellen, mumlade jag.
- She's told me to keep you entertained while she talk to an important person.

Jag kollade förvirrat på honom.

- She put me aside so she can talk with someone else? I have to get some air.

Jag for runt och med snabba steg så skyndade jag mig ut på utgården. Jag försökte lugna ner mig genom att ta stora andetag och försöka glömma mina föräldrar och Lacee ett tag, något som jag visste aldrig skulle hända. Men det var alltid värt ett försök.

- What happened? hörde jag Harrys röst bakom mig.
- I.. um.. needed some air, sa jag skakigt.
- I don't really believe you, but I'm not going to ask you any further.
- Thanks... Why did they have to leave me?! Why did they have to leave me here alone? Why didn't I come along with them?
- Cherry, what are you talking about?

Jag suckade djupt och tog upp min iPhone ur min väska och knappade in Ellens nummer. Jag tryckte på grön lur. Tre signaler gick, sen kom jag fram till hennes telefonsvarare. Jag ringde upp henne igen minst fem gånger, och la sedan ner mobil igen. 

- She's busy. I told you earlier, sa Harry lågt med en förvirrad men samtidigt en smått avskräckt blick.
- No, don't be afraid of me! Please, I'm not a axe-killer or something! vädjade jag.
- Okay... Come here.

Jag kollade förskräckt på när han drog in mig i sin famn. Hans armar slank runt min midja. Själv visste jag inte vad jag skulle göra, så jag stod stel som en pinne. Hans kram hjälpte faktiskt, den hjälpte mig att slappna av. Kramen varade inte länge dock, utan han släppte snabbt när han märkte att jag inte kramade tillbaks.
Han kollade generat ner i marken.

- I'm sorry. I shouldn't have done that, people usually tell me that my hugs are the best so I thought... I thought it might help you. We haven't known eachother for a long time. Not more than two weeks or something, maybe less...
- It did. It did help. I'm just... Eh, whatever.

Och sanningen var att det faktiskt hjälpte. Det hjälpte mycket. Även om jag inte skulle säga det högt...

- Let's go inside, it's chilly out here! sa Harry och huttrade.
- Okay, sa jag och log smått.

Han kollade ner i marken och vi gick in igen. Ellen hittade mig med sin blick direkt. Hon trängde sig igenom folkmassorna och kom fram till mig.

- Elle! How's it going? frågade Harry.
- It's going great! I've just spoken to the owner of Universal Records, they're interested in you guys!
- Really?! That's fantastic!
- Mhm, how's your night been?
- Refreshing, sa jag. 
- Okay, sa Ellen långsamt. Liam's going home, he had plans with his girlfriend. If you want to, you can tag along?
- I'd love too, sa jag lågt. 
- I can come with you. You shouldn't be left alone, sa Harry. 
- Really? 
- Yeah! If it's okay with you.
- Of course it is. 
- Great! Well Liam's getting his car, so you can wait outside. Or, no.. WAIT! utbrast hon.

Men det var redan för sent, vi var påväg igenom havet av folk och vi gick ut på gatan. I normala fall skulle jag ha varit onaturligt orolig och ängslig, en det var något om Harry som gjorde mig lugnare.

- That's him! ropade Harry plötsligt. OI!
- Hey, Liam! ropade vi men han bara körde förbi.
- That little bastard! Now we'll have to take a cab, sa Harry.
- It'll rain.
- No it won't.
- Yes it will. I have a sixth sence, I promise.
- No, you don't have a sixth sence! sa Harry medans han spanade efter en taxi.

Plötsligt kände jag en regndroppe på min näsa.

- Then what just dripped on my nose then? utbrast jag.
- You're just imagining! It won't ra- Tell me more about your sixth sence.

Jag flinade litet.

- There's not much to tell, I have a sixth sence. I should be a weather girl, just saying. Last summer, I predicted the weather for a whole week.
- You're kidding?! sa Harry chockat.
- Nope. My sence tells me it'll be very sunny tomorrow.

Regnet hade börjat falla i större och större mängder. Tillslut var vi båda genomblöta. Harry lyckades få en taxi och vi hopapde in.

- God, you guys are wet! You're going to ruin the- Are you Harry Styles? sa chauffören.
- Yeah, um.. Drive to Baker Street (kan inga engelska gator bara så ni vet.../Madde).
- Okay.

Resten av resan var spänd och tyst. Jag och Harry höll på att brista ut i skratt på grund av den roliga taxichauffören. Tillslut stannade taxin utanför vår byggnad och Harry betalade.

- I don't want to go outside, mumlade jag.
- Neither do I. But if you want to sleep in a cab, let's stay, flinade Harry.
- Let's go!

Vi hoppade ut och skyndade oss in i byggnaden. Fnissandes tryckte vi in portkoden och gick igenom lobbyn med många blickar efter oss.
Vi gick in i en av hissarna och brast ut i skratt.

- Soo, can I come over to your place? frågade Harry efter en stund.
- Do you want to come over? frågade jag chockat.
- Yeah, um... I don't have to. I was just wondering... We could be at my place but Louis's not very funny when he's drunk...
- Oh, um... I guess that's okay. I have school tomorrow though so you can't stay for very long. Maybe it's not a good idea...
- Why not?
- I'm not exactly myself right now. Well, I'm myself but not really. Where's Ellen? I really need to see her.
- What are you talking about? Ellen's at the party, remember?
- Oh, right. Come over in about twenty minutes. See you later.

Jag skyndade mig in i min lägenhet och såg den lilla tablettburken stå på byrån. Med skakiga fingrar tog jag upp två tabletter och svalde dem i ett svep. Jag tog av mig mina blöta kläder och la dem på tork i badrummet. Istället drog jag på mig mina mysiga VS mjukiskläder. Jag torkade mitt våta hår det bästa jag kunde och satte upp det i en hög tofs.

Jag gick ut till vardagsrummet och tände några ljus. Lugnet kickade in och jag hämtade läsk från köket. Minuterna tickade snabbt iväg och jag hörde två knackningar på dörren. Med snabba steg öppnade jag dörren och såg Harry stå utanför och le.

- Come on in! log jag.

Han klev in och vi gick in i vardagsrummet. Vi satte oss ner och hällde upp dricka.

- Do you want to watch a movie? frågade jag.
- Let's get to know eachother a tad more, sa Harry.
- Sure, let's play ten questions?
- Yeah. Favourite color?
- Blue. Where are you born?
- Holmes Chapel. Favourite animal?
- Giraffe. Full name?
- Harry Edward Styles. Are you a virgin?
- Why the hell do you want to know that?
- Just curious.
- No, I'm not. What about you?
- No, do you want to watch a movie?
- Escpaing from the subject are we?
- No! I just want to watch a movie that's all!
- Sure...

Harry gick till min filmhylla och valde Love Actually. Jag var faktiskt förvånad.

- Love Actually? Isn't it what you guys call a chick flick? flinade jag.
- It's my favourite movie. Don't judge! sa han med ett flin.
- Promise I won't.

Han satte i den i dvd:n och satte sig ner bredvid mig. Efter 30 minuter kände jag hur mina ögonlock började bli tyngre. Jag lutade mig mot Harrys bröstkorg och jag kände han lägga sin arm runt mina axlar. Tillslut blev ögonen tunga som bly och jag kände hur jag stängde ute världen.

---

Rätt så långt kapitel iaf! Och ville prata om en sak... Det är strängt förbjudet att sno mina ideer. Det okej med en liten sak, men flera? Håll er till era egna ideer och noveller alright? ;)

/Maddee

We All Want Love, Handling

Det är inte lätt att vara en utav medlemmarna i One Direction. Speciellt inte för Niall Horan. Han har nyligen kommit ut ur ett två års förhållande med ingen mindre än Miranda Cosgrove. Niall är hjärtekrossad, men som tur är har han sitt andra kompisgäng vid sin sida. Inga mindre än Louis Tomlinson, Demi Lovato och Selena Gomez. Men vad han inte vet är att Demi, hans bästa vän, har en hemlig crush på honom. Han vet heller inte att Selena skulle göra allt för att få Niall att bli kär i henne. Selena har precis gjort slut med Justin Bieber och tappar många av sina fans. För att bygga en ny fanbase vill hon nå Nialls och One Directions fans. Louis har bara otur att komma emellan det uppkommande kriget mellan två tjejer och Niall.

Hur långt kommer Selena gå för att få som hon vill? Kommer Niall låta sig luras? Kommer Demi någonsin få sin Niall?

Få reda på svaren i We All Want Love!

---

Jag (Clara) kommer skriva på denna novell med hjälp av min Choko (Madde). Hoppas ni kommer gilla den! ;) <3

- Welcome to London's Academy of Music Ms Chambers! We're informed by your aunt of your illness. If you need to talk to someone, we have plenty of good therapists-
- Thanks, but I don't need one, sa jag och log.
- Well, here's your schedule, lockernumber and a map. This school is pretty big! When I was new here I barely found my office, skrattade hon och smuttade på sitt kaffe.
- Thanks, sa jag och tog emot sakerna.
- Good luck!

Jag skyndade mig ut från expeditionen och andades djupt. Jag såg att jag hade fått skåp nummer 54. Mrs Hansen hade ringat in vilken korridor det låg i. Jag började gå och försökte ignorera blickarna som var riktade mot mig.
Det här skulle bli en lång dag.

---

Cherelles perspektiv:

- Oi, you new here? frågade en tjej bakom mig med kraftig brittiska. I'm Tasha, you can call me Tash.
- Hi there! Yeah, just moved here. I'm Cherry, sa jag. 
- You're from the States. I can hear that by your accent, log hon.
- Am I interrupting your conversation girls? frågade vår professor Mr Wilson.
- Yes, actually you are, sa Tash.

Mr Wilson flinade och återvände till tavlan.

- Something to put on your mind. Mr Wilson is probably one of the nicest teachers here. The hottest one too, sa Tash med ett leende.



- Good to know, log jag.

...

Klockan ringde och första dagen var avklarad. Tash hade berättat att det aldrig var något estet ämne på måndagar eftersom då satsade man bara på vanliga ämnen.
Jag gick till mitt skåp och tog mina saker. Skolan låg på gångavstånd hem till lägenheten så började gå.

- Cherry! ropade Tash bakom mig.
- Tasha, log jag.
- Want to walk together home?
- How do you now where I live?
- I don't, but I live in this direction and I think you do that too. Because otherwise you'd go another direction.

Jag skrattade. Vi fortsatte gå och Tash kunde inte sluta prata. Något som jag var glad över, eftersom jag inte hanterade pinsamma tystnader bra.

- Did you know One Direction lives in that building? frågade Tash glatt.
- I live there..., sa jag långsamt.
- Wh-what?! You live in the same building, you breathe the same air as Harry Styles! I'm going to faint.
- Don't, cause I won't catch you.
- Ha-ha, very funny... Wait a second... What was your last name again?
- Chambers. My full name is-
- Chambers? As in Jim and Ellen Chambers, their manager and
...

- I'm home! ropade jag.
- Cherry! How was your day? frågade Ellen, fullt påklädd och påväg ut genom dörren.
- Better than I thought it would be.
- That's a good thing! We're heading out, do you want to tag along?
- Depends on where out is.
- Oh, just an publishing event for the boys. They're going to be there.
- Sounds tempting, but I've told you I'm thinking of becoming a lesbian because I can't trust boys.
- Just because Oliver left doesn't mean that all the boys will leave.
- Maybe not, but I'm still considering the whole lesbian thing!

Ellen skrattade och jag log smått.

- And fine, I'll come with you to this stupid event.
- Yey! pep Ellen glatt och gick mot utgången, men vände sig om. One more thing Cherry, I really would like grandchildren when I'm older so please do not become a lesbian.
- If guys can prove that they're not twinkle douches then sure.
- Twinkle douche? You americans and your american vocabulary.
- What can I say? Yolo.

Ellen kollade på mig med ett förvirrat uttryck.

- Yolo. You only live once. And I thought I've been living under a rock..., sa jag.
- Hey! I'm 35, not 17! utbrast Ellen. This event, it can get pretty long. We won't be home for atleast 10 p.m.
- That sounds great!
- Go and change clothes and meet me here.
- Okey-dokey Elle!

Jag skyndade mig till min lägenhet och bytte om till en vit blus, ett par svarta läderbyxor och satte på en massa accessoarer. Jag sminkade mig och var nöjd med mitt resultat. Jag gick ut ur lägenheten och till Ellens lägenhet.

- Ugh! You make me feel old Cherry! muttrade hon och vi åkte ner till lobbyn. 
- You make me feel like nananananana! sjöng jag smått. 
- Ha-ha, very amusing! Let's go to the car, it's actually waiting on us. 

Vi skyndade oss genom lobbyn och hoppade in i samma svarta minibuss.

- Cherry! Pleasure to meet you again, sa Liam med ett leende. 
- Hi Liam, log jag. 
- Hi Cherry, sa resten i kör. 
- Hi boys. 

Bilen rullade iväg och Harry la sin hand på hennes knä. Jag kände sig genast obekväm men vågade inte säga något. Osäkerheten kickade in och jag började andas snabbare och snabbare. 
Jag drog fram min väska och rotade runt i den, men kunde inte hitta tablettasken. Plötsligt kom jag ihåg att jag hade ställt den på byrån i hallen i min egen lägenhet.
Harrys närhet gjorde intrång på mina säkerhetsmurar som jag hade blivit tjockare när Oliver lämnade mig. Jag kollade skräckslaget ut genom fönstret.
Hur skulle detta gå om jag inte hade mina tabletter här?

---

Oh no! Hur kommer detta gåå?!

The drama starts now, och bara för att informera er så kommer det inte vara så att Cherry och Harry blir ihop efter att ha känt varandra i två veckor och redan vara "over-the-top-in-love" eftersom det ej är realistiskt ;) Love you all! <3

Kommentera! P.s. har ej läst igenom, om det är stavfel säg till!