Hans assistent Janet gav oss ett tjockt häfte, med rubriken "Harry Styles & Cherelle Chambers".

- Do I get to tell the boys that it's fake? frågade jag.
- Do you actually think it'll stay private if they found out? sa Simon med ett skratt och himlade med sina ögon i misstro.

Något förvånad, kollade jag ner på häftet.

- Janet will explain för now, I've got a plane to catch. But Harry, be careful, sa Simon med en extra varnande blick på mig.

Min blick mötte Cherrys. Det såg ut som om hon ville brista ut i arga skrik i vilken sekund som helst. Vad hade vi gett oss in på?

---

Cherelles perspektiv:

Simon lämnade rummet och stängde dörren med ett klick.

- So, to start off, Harry will be taking you out a few times, to prove that you two are seeing eachother to the public. After a few dates, the relationship will be confirmed to the public, and after a reasonable amount of time, you both ‘decide to take some time apart’ and that'll be your break-up. You’ll need to sign the privacy agreement here, berättade Janet.

Vi båda skrev ner våra namn, och utbytte blickar medans.

- Wait, PDA? frågade jag när jag läste listan.
- Public Displays of Affection. Oh sweetie, you didn't think you were going to get away with this relationship without doing a bit of lip work, did you? sa Janet med ett läskigt leende.
- Wait, we have to follow these rules when we go out? utbrast Harry när han läste reglerna.
- Fun right? A way to make you a better actor. You've always wanted to be one, or so I've heard. We've run out of time unfortunately. Read this carefully and you'll start tomorrow.

Harry nickade och jag gav en ljudlig suck. Han kollade på mig tacksamt, men samtidigt osäkert. Han skulle ju riskera att förlora sitt jobb annars, så jag var tvungen. Om det var något jag hade så var det empati.
Vi gick sakta ut ur rummet. Den pinsamma tystnaden hängde i luften när vi hoppade in i bilen.

- So. Thank you, I guess... sa Harry.
- You've got alot of explaining to do! Why didn't you tell me about Caroline? sa jag surt.
- What? Yeah, cause that would be a lovely conversation. "Um, Cherry. You know my ex, Caroline? We dated for three months, planning on moving in together. Exciting stuff right? Oh, I forgot, she's 15 years older"
- Yes Harry! I want to know!
- Why? Are you that interested in my life?
- I want to see if I can trust you, that's all.
- Do you have trust issues of something?

Jag kollade kallt på honom.

- I lost my family six months ago. The guy who I thought were my best friend left me when I needed him the most. I'm on medication that takes away my feelings and emotions. I haven't had any friends for a year. My first boyfriend lied by saying he loved me, just to get laid, by the age of 14. So, yeah. I have trust issues! utbrast jag.
- Cherry, sa han ångerfullt. I'm so sorry...
- Save it. I don't need your sympathy, fräste jag.

Jag la armarna i kors och kollade ut genom fönstret. Mitt humör var precis som vädret: regnigt och molnigt. Medicinen hade slutat verka och mina känslor var i full spinn. Något som jag hade saknat, men samtidigt inte.

- Oh no, paparazzis... sa Harry när han körde in på parkeringen. You do realize that we have to act all, 'lovey-dovey' now?
- Really? Enlighten me, sa jag ironiskt.
- C'mon, don't be like that.
- Just, don't talk to me!

Vi hoppade ut och Harry var snabbt vid min sida. Han flätade in sina fingrar med mina och vi skyndade oss in i byggnaden.
När hissdörrarna stängdes släppte jag hans hand direkt. Hissen åkte upp till tredje våningen och jag klev ur snabbt.

- Cherry! Charlie? Cherelle, wait! ropade han.
- Don't call me Cherelle, väste jag.
- It is your name after all.
- Just because it's my name, doesn't mean I like it, Harry! Where's Ellen?
- She's on some meeting. Please, just... Why can't you become yourself again?

Jag vände snabbt om och kollade på honom i misstro.

- This is me! utbrast jag argt.
- What happened to the girl in the park?!
- That girl was on her medication, that girl wasn't me. If you don't like this, leave it Styles.

Med det gick jag med bestämda steg och gick in i min lägenhet. Med en låg smäll stängde jag igen dörren och andades fem djupa andetag. Även fast jag inte hade ätit någon medicin så hade jag läget under någorlunda kontroll.
Allt jag kunde tänka på var att jag hatade honom. Jag hatade Harry. Jag hatade honom för att han bara valsade in i mitt liv sådär, för att han nästan lyckades ta sig över mina tjocka skyddsbarriärer.
Allt jag behövde nu var Oliver, men honom kunde jag inte ringa. Han hade övergett mig för att jag var för intensiv, då kan man inte ringa och tynga honom med mina problem.
Niall. Honom hade jag fått bra kontakt med under middagen. Jag for ut ur mitt rum och skyndade mig bort till hans dörr. Jag knackade på och han öppnade snabbt.

- Cherry! What are you doin' here? frågade han glatt med sin irländska stämma. 
- I need distraction, mumlade jag.
- From what?
- Harry...
- Oh, uh... C'mon in then.

Jag gick förbi honom och kollade mig runt.

- It's not much, but it's home, sa Niall och kollade på mig.
- It's perfect. Now, where's the booze? frågade jag.
- Are you sure? Don't you want to talk 'bout Harry?
- That seems like a good idea. I don't want to suffocate you with my troubles though.
- Nah, it's okay. Pour your heart out babe.

Jag berättade historien bakom varför jag inte gillade Harry, men utelämnade biten om att vi fejkdejtade. Jag berättade om min sjukdom, min familj, vilket var helt olikt mig. Egentligen var jag en stängd bok som aldrig öppnade mig för personer jag inte kunde lita på fullt ut.
Lyckligtvis var Niall en bra lyssnare och lyssnade hängivet. Jag avslutade berättelsen och drog ett djupt andetag. Niall räckte fram sin hand och torkade bort en tår som runnit nedför min kind.

- He's not worthy your tears, mumlade Niall.
- Is he always like that? frågade jag.
- I guess he just doesn't know what to do around you yet. Maybe you should give him time so he can get comfortable being with you.
- Probably...

Tid kommer han få. Vi är ju nästan sammanlänkade till hundra, tänkte jag för mig själv.  

---

Kortis! Kommentera :)