Lux Stevens. 

Vem?

Jo, hon Lux som pluggar till att bli jurist på ett college i centrala London och jobbar deltid på Abercrombie & Fitch. Hon som inte har någon pojkvän utan bor med sin väldigt speciella, väldigt gay, bästa vän Aaron Terrence i en tvåa i Soho, London. Den tjejen som alla vet vem det är. Hon som har perfekt hår, perfekta tänder och kropp men aldrig skulle använda smink själv . Hon som inte vet vad hon vill bli. Hon med hippieföräldrar i Harlow utanför London. Hon som älskar all typ av litteratur och poesi. Den där Lux.

Jag alltså.

 

Och jag var väldigt sen. Inte nog med att Aarons pojkvän sedan tre år, precis hade gjort slut med honom så det blev ett filmmaraton med minst fem tjejfilmer och Ben & Jerry's. Den enda nackdelen var att jag hade en uppsats som debatterade om ifall dödsstaff var något man ifrågasatte, så jag satt uppe till klockan fem, hann sova två timmar för att missa bussen och snubbla in till lektionen. Så hann jag sminka mig? Sätta upp håret i en normal frisyr? Klä på mig matchande kläder?

Nej.

Man kan säga att jag har sett fagrare ut. Så på grund av nämnd sömnbrist, somnade jag regelbundet under professor Burns lektion om olika sorters juridik. Kort: juridik.

 

"Miss Stevens?" sa professor Burns. "You're lucky you are the best student of your year, since this is the second time you've fallen asleep this class." Den äldre kvinnan höjde ett ögonbryn och tittade skeptiskt på mig. När man möter henne för första gången är man livrädd men när man lär sig att hon inte är så sträng som hon ser ut, blir hon genast lite snällare. Notera att jag sa lite.

 

 

"I'm sorry professor," sa jag generat. "My roommate made me stay up all night. He's going through a tough time at the moment."

 

Hon tittade på mig med ett oläsbart uttryck, men jag kunde svära vid att jag såg ett minimaliskt leende. Första gång för allting eller hur? "This was the last time you slept in my class, is that clear miss?"

"Clear as the Thames river." svarade jag snabbt och fnissningar spred sig genast runtom i klassrummet. Då slog det mig. Tempsen floden var svart och smutsig som natten. 

"That woman sounds like a troubled soul. Just like mine is at the moment..." muttrade Aaron. Hans läppar var riktade neråt och han putade lite med underläppen. Urgullig. Han petade i sin sallad som han precis hade fått in medan jag åt som om jag aldrig hade sett mat förut. Jag hade tagit upp samtalsämnet om min kära professor Burns, nu kunde han inte sluta prata om sig själv.

Typical Aaron.

"She's missunderstood. Everybody takes her for being a strict old hag, but I actually made her smile today! It was of course microscopical but still...-"

"I can't take this anymore Lux!" avbröt han mig på gränsen till tårar. "I love him, but Zack cheated on me with some american douche!"

 

Jag himlade med ögonen och tog en till tugga av min Ceasar-sallad. Jag älskade Aaron av hela mitt hjärta, och även fast den supersöta, hjärtskärande bilden av honom helt ledsen gjorde mig helt sorgsen, hade jag haft den bilden på min näthinna i 28 timmar nu. Man blir trött efter ett tag.

 

"You sir, are overreacting!" sa jag och pekade min gaffel mot honom.

"Overreacting my ass! You would understand if you had suffered a real heartbrak, miss I've-never-had-a-boyfriend."

"You know I take my studies seriously! I have no time left for boys."

"And you know I'm starting to think you're a lesbian."

 

Hans uttalande chockade mig så mycket att jag nästan spottade ut innehållet i munnen. Jag kved en svordom i hans håll och han bara skrattade.

Innan jag förstod att han var in fact gay var jag verkligen intresserad av honom. Jag menar, vem skulle inte falla för hans ljust blåa ögon, halvlockiga hår, muskulösa kropp och vackra leende? Det var exakt det jag gjorde och sen dess har jag legat lågt på killfronten då jag tydligen alltid gillar 'fel' killar.

 

"My boss told me he needed someone to work parttime tomorrow morning considering Amber just quit." sa han och tittade menande på mig. Åh, fan heller!

"Ah hell no! Why would I want to work for a brand that doesn't even make real L sizes?! Shove that offer up your bum!"

"You earn eighty pounds per hour."

"Consider the offer taken."

 

**

 

Vilket var varför jag var i denna grotta nu. Varför tackade jag ens ja?! Du vill ha pengarna, du behöver pengarna, intalade jag mig själv.

Men var det värt det eftersom jag gick runt i en minikjol och ett linne som knappt täckte något. Jag hade på mig flip-flops. Flip-flops på ett jobb! Inte nog med att det gick runt halvnakna män som jobbade här vilket gjorde mig helt galen inombords utan affären var bombad med parfym av olika sorter; det fanns inget syre i hela lokalen. Ljus fanns det heller inte inte heller en lugn plats då musik strömmade ut ur högtalarna på högsta volym.

Jag kände att jag skulle svimma när som helst.

Så här en onsdagskväll var det inte mycket folk i affären. Bara några föräldrar som köpte lite födelsedagspresenter till barn och nån enstaka asiatiskturist som fotade gärnet i den spektakulära affären som jag råkade avsky. Den representerade att alla tjejer skulle vara modellsmala och se ut på ett sett, eller att inte ha en rumpa alls för att komma i "size zero" shorts.

Idiotiskt.

 

"Lucia, we need you over here!" ropade en av tjejerna som jobbade här. Hon var iförd ett par kortkorta shorts och ett linne där man såg hela bh:n. Bra förebild...

"It's Lux," muttrade jag och gick mot henne. Hon höll på att plocka upp en hög med jeans som hon sedan dumpade i min famn.

"We're running out of guys in the boys area, so could you be a babe and leave these pairs of jeans there? Thanks."

 

Hon avfyrade ett vinnande leende och vände tvärt på klacken och struttade iväg med sitt blonda hår svängande. Jag morrade och försökte hitta iväg till den betydligt mindre killavdelningen. Sakta memorerade jag hyllorna för olika storlekar och typer av jeans. Jag hörde små otydliga "help" någonstans. Jag rynkade ögonbrynen och gick efter rösten. Den ledde mig till omklädningsrummen där det stod en halvnaken kille. Inte en till!

 

"Help- Oh, hello," sa han och spände fast sina gröna ögon i mig. Han ögnade mig uppifrån och ner, kunde säga att jag gjode exakt samma sak bara att mina ögon fastnade på hans överkropp. Han var lång och slank i form och på hans mage såg man tydliga magrutor. Min blick fastnade sedan på hans ansikte. Gröna ögon, rosa läppar, en vit tandrad som han flashade för tilfället och smilgropar. Smilgropar. "Like what you see?"

"Don't flatter yourself," sa jag och gömde mina rosenröda kinder. "You wanted help?"

"Right, yes. I wanted someone's advice. From a lad most preferably, but you'll do. Now, do you think they are too tight."

"No. Slim jeans are way hotter than baggy ones." sa jag ärligt och lutade mig mot väggen bredvid mig. Vi var ensamma på hela killavdelningen förutom någon tjej som jobbade här som inte tog någon som helst notis om oss. "What do you think?"

"I didn't know. That's why I needed your help babe." flinade han och jag rodnade djupt.

"Was my help even to your use then?"

"Oh indeed. You helped me a lot."

 

Med det himlade jag med ögonen och vände på klacken. Jag hade fått nog. Det var nog med den dunkande musiken, jag hade inte tid för outhärdliga testosteronpojkar, plus att jag hade ett prov att plugga till. Inte vilket ämne som helst utan om skillnader och likheter mellan olika sorts jurister. Vilket var många och skulle ta mig för evigt att skriva...

Jag orkade inte ens leta efter Aaron utan tog min väska och utrymde affären. Jag hindrade mig själv från att sjunka ner på marken och lyssna på tystheten, utan började gå den tio minuters långa promenad till vår lägenhet.

Att skaffa ett jobb stod högt upp på min lista av saker som behövde göras. Även fast Aarons överdrivet rika föräldrar hjälpte till att betala hyran, ville jag känna mig delaktig men det var inte lätt när professorerna dumpade stora prov och uppsatser på mina axlar. Aaron jobbade som sagt på Abercombie & Finch...? Något sånt hette det i alla fall, och tog ett och ett annat modelljobb ibland. Ironiskt va? En modell som jobbar för en modellkedja. Men är man snygg så är man.

Suck.

 

"Oh sod off!" muttrade jag irriterat när jag kände dropparna falla ner på mitt ansikte. Regn var inget jag var ovan med, egentligen älskade jag regn men idag var en dålig dag. Det kände jag på mig. Aaron började morgonen med att bryta ihop på grund av Zack och att bränna frukosten vilket resulterade i att jag fick äta flingor. Det mättade inte min mage kan jag säga.

Jag drog fram min kofta ur min tygväska och höll den som ett skydd över mig. Ifall regn träffade mitt hår skulle det burra ihop sig till en stor lockig röra. Jag började springa de sista metrarna så jag kom fram till porten snabbare.

Väl uppe i lägenheten svirvlade tankarna tillbaka till den mystiske, halvnakna, mannen. Han var bekant, det kändes som att det hade något med Aaron och göra, men kunde inte komma på varför. Det var något med hans gröna ögon. Äsch, det kanske var en utav hans modellvänner eller något.

Jag lämnade ämnet snabbt och hoppade ner i soffan. Ja, mina fötter värkte efter en lång dag i flip-flops. Dem var liksom inte idealskorna. Jag stängde ögonlocken sakta och somnade genast.

AJA, hoppas ni gillar det!

/M

---

Margaret Lux Elizabeth Catherine Windsor > Lux Jacelyn Stevens.

 

Vad är skillnaden mellan dessa två namn?

 

En av dessa två tjejer är prinsessan av England. Den andra är en vanlig 23 åring som bor i London, England sin rumskompis Aaron. Innan det bodde hon i Harlow med sina föräldrar som höll en stor hemlighet. Eller, snarare en gigantisk.

 

Dessa två tjejer är faktiskt samma person. Hon vet det inte än.

 

Vad skulle du göra om du fick reda på att du var prins Williams och hans fru duchesse Catherines dotter?

 

Freak out? Så det var exakt det Lux gjorde…

 

Som om det inte var nog jobb med att justera sig till en helt ny livsstil, karma bestämde sig för att sätta sig på tvären och gjorde så att han följde med i denna hisnande historia.

Lux hade ingen aning om vad som väntade henne.

---

Här är vår Lux som kommer spelas av Emmy Rossum som ni ser här nedan:

 

Aaron kommer spelas av den superdupersexiga Max Irons:

 

 

 

 

 

Harry sat down in the bar with a beer bottle in his hand. How could he screw everything up so badly?! He had a perfect girlfriend, she had the personality and body but he couldn’t help but love Fame’s personality. She was so… exotic. He had never met anyone like her.  He couldn’t help but love her dearly.

 

He felt a tap on his shoulder, but he already knew who it was. He had felt her scent when she was walking towards him.

 

“Don’t worry, I’m here to make peace,” he heard Miley’s voice say. “Can I sit…?”

“It’s a free country,” Harry said with a sigh.

 

She sat down and he lifted his gaze to look at her. He wanted to cup her cheek, hug her and tell her that it was all a big mistake. But he knew deep down that he would never forgive himself if he got back with Miley.

 

“I’m sorry Miles, I know you won’t believe me, but… I truly am sorry. And don’t think I didn’t love you, cause I genuinely did.” I started as her eyes started to well up with tears.

“I know. But I have known that you love her for a while. Even though I’m mad as hell at both of you, I can’t keep you away from her or her from you.” She said with a thick voice. “Goodbye Harry.”

“Bye babe.” He said and engulfed her tiny frame in his embrace.

“I never ever thought I would say this but, go after her. I’m pretty sure she’s on her way to the airport now.” She said and smiled slightly. “Go get her tiger.”

“Thank you, for everything. I love you Miley.”

*

 

I had to go after her. That was the only thing on my mind; finding her and tell her not to leave me. I blamed myself for not noticing my feelings for her before. Now, everything was way too complicated. Becase both Fame and I knew we belonged together, two hearts had to be let down. Two innocent hearts whom just happened to be involved in our mess. Miley and Logan didn't deserve the heartbreak.

 

I shook my head at the thought and hurried my way through the airport.

 

 

 

"Gate closed" the big screen said.

 

I sat down, panting and with a heavy heart. I was too late. Fucking shit...

 

 

 

It was only a couple of more people in line, then it was my turn. Honestly, I had no idea what to do!

 

 

What about Harry? He told me he liked me!

 

 

...

 

Love you too brain...

 

- Excuse me Miss, an airhostess said. Are you getting on this plane or not?

- I don't know! I exclaimed. I have no fucking idea! I'm so confused because Harry fucking Styles, whom I happen to be in love with, and slept with, told me he liked me, as in liked, and then I started fighting with him and it ended with Zayn punching him in the face.. ! Now I'm about to leave the UK for nine months to fulfill a modeling contract, and I don't know what to do!

 

 

The woman must think I'm a pshyco or something. I can tell, because she's looking at me like I'm a madman. I don't even know her, but still I'm pouring out my complicated life in her face. Nothing unusual then...

 

She glanced behind her shoulders, checking if someone was around. Then she faced me again.

 

- You're Fame Malik right? she asked.

- Yes.

- Then that shithead Harry Styles would be a fool if he didn't like you doll. I'm really surprised though. I really thought you two were a couple according to the pictures taken of you two. But, which guy wouldn't like you?! You're the definition of perfect love.

 

A massive blush crept onto my cheeks and I looked down at my feet.

 

- Thanks, I guess, I murmured. And, um. Could you, like not tell anyone about... this?

- Of course I won't. Now get your blonde head out of my sight and find that Styles lad!

 

Wow. People must really think I'm blonde? My head and this lady... Maybe I am blonde, I'm just picturing it to be black?!

 

PLOT TWIST!

 

No Fame! Focus!

 

I thanked her once again and rushed towards the exit.

 

I needed to find him..

 

Just as much as i needed to find the toilet.

 

NO! Priorities!

 

Harry, Harry, Harry, Harry, Harry, toilet, Har- wait what?!

 

UGH. NO TOILET.

 

 

This wasn't good. Not good at all. Not even the slightest. Everything but good.

 

With a frustrated sigh I drew a hand through my curly hair. Just as Fame did, two nights ago. I imagined it to be her. I could almost feel her rosy lips leave wet kisses along my neck and collarbone. I pictured her perfect smile infront of me. Her gorgeous eyes, her laugh. I missed her. Like crazy...

 

- Missed the flight? a voice said behind me.

 

I stood up and faced an airhostess. Her eyes grew twice as big when she saw me.

 

- Aha, she said and smiled.

- Aha what? I asked, clearly confused.

- You're here to see Fame I suppose?

- Yeah. Well, I was. It's too late now though.

- Don't be too sure.

 

Her eyes looked at something behind me. I quickly spun around and I felt my heart ache. Cause there she was. Looking as beautiful as ever, even though her eyes were red and puffy from crying. She wore my old Abercrombie sweatpants and a t-shirt, two sizes to big.

 

She was perfect. Too perfect.

 

 - Fame? I asked with a surprised tone. Aren't you supposed to be on your way to Florida?

- Yes. But my heart told me not to leave for nine months. It told me I'd left something behind.

 

She nervously looked up at me.

 

- What'd your head say? I asked and taking a step closer to her.

- That I'm resembling a blonde girl who's making stupid decisions.. Like not boarding the plane. But my brain hates me, so yeah.

 

I walked even further towards her and closed the space between us by putting my arms round her petite waist. Her hand travelled up to my neck while her fingers played with my hair. Just like I'd imagined. Her touch sent shivers down my spine as always.

 

- Fame, look, I started and looked down at her. The thing I, like, said yesterday. It's, like, true. I really, really, really, really fucking like you.

- Harry, I really like you too. Always have. But it doesn't change things. I'm still going to Florida for nine months.

- I don't care Fame. I want you to be mine, no. I need you to be mine.

- What about Miley? she asked.

- She's the one who told me to go here. She knew it all along, it'll hurt her for a while, but she'll get over it. And Fame?

- Yeah?

- I love you.

 

The airhostess witnessed the whole thing so she broke down in tears.

 

- Oh, pretend like I'm not here, she sniffed. But, I think this is the part where you should kiss him.

 

- Right, Fame muttered.

 

A bright red colour creeped onto her cheeks again and she met my gaze. I held a tight grip round her waist and then slowly lifted her up to meet my height. Her lips met mine.

 

Overwhelmed with joy I pulled her closer to me, if that was even possible. I could feel her smile and the sensation caused goosebumps to erupt over my entire body. Her lips suddenly left my own. I'd never felt this way about anyone before. Not even Miley.

 

- Took you long enough to say it, she whispered in my ear. I love you too. I have since the first time I saw you. But back then I was just Zayn's 14 year old sister. I know Zayn doesn't like the idea of you and me. But we have to prove him wrong.

- Anything to be with you, Faamia Patricia Malik.

 

I leaned my forehead on hers and kissed her nose softly. She scrunched it and pecked my lips softly.

 

- You've missed the plane FYI, interrupted the air hostess.

- So you're not going to Florida after all? I smirked and she laughed quietly.

- Why go to Florida when the person I want to bang the brains out is standing here, she said. Okay, that sounded better in my head.

- I love you.

- I love you too Harold Edward Styles.

 

 

 

Något kittlade mig i ansiktet. Jag rynkade på pannan och slog irriterat bort det irriterande momentet som störde min skönhetssömn. Då slog det mig. 

 

Bokstavligen.

 

Jag skjöt upp och ångrade det genast när jag kände värken från huvudet, näsan och några... "ladyparts". Vänta... Ladyparts.. Varför hade jag ont...? Då strömmade minnena in i huvudet.

 

Åh nej. Åh nEJ! NEJ! FUCKING NEJ!

 

Jag sneglade försiktigt bredvid mig, och mycket riktigt... Där låg han.. Lika naken som på dagen han föddes. Jag skrek till och studsade ur sängen med rumpan före.

 

"Mmmmm, whattayodoin'?" mumlade Harry från sin sida av sängen och lyfte sitt huvud som var ett virrvarv av ostyiga lockar.

"Harry... Did I- did we, uh.. Last night...? You know... Me and you... Flowers and bee's, driving the bus into the bushes...?" Harry rynkade på pannan och tittade sömnigt på mig. "Oh my Ghandi, did we have sex or not?!"

 

Han tittade sig omkring och svalde högt.

 

"I.. Think so...." mumlade han och jag suckade högt.

"This is NOT good! And I mean NOT good!"

 

Ett klick hördes från dörren och ett amerikanskt "Heeeeeey!" hördes ljudligt. Jag spärrade upp ögonen samtidigt som Harry och det tog en millisekund för mig att samla ihop mina kläder och skor för att sedan hoppa in i garderoben som var precis intill mig.

 

Innan jag ens hann tänka tanken om att jag var smidig, träffade något hårt mitt huvud. Knogen for in i munnen istället för att skrika ut ett irriterat "FUCK!".

Miley fucking Cyrus var här hos sin pojkvän. Som jag precis hade haft sex med. Where's luck hidden...?! Inte i min närhet i alla fall.

 

Jag hade ingen aning om hur länge jag satt i den där garderoben men jag plötsligt öppnades dörren och ljuset sipprade in. Harry tittade ner på mig och hjälpte mig upp. Jag kom snabbt på att jag stor helt fly naken framför honom, så jag snappade åt mig täcket och virade det runt mig.

 

"Miley's gone out to fetch breakfast it will only take about fifteen minutes. But I know she'll understand it sooner or later, you know I'm a terrible liar!" sa han snabbt och rädslan var tydlig i hans ögon. "Well, do you want an advil?"

"Yes please." pep jag och följde efter honom in till det lilla köket.

 

Jag hade inte hunnit åskåda omgivningen så jag inspekterade lägenheten chockat. Golvet var i vitt marmor, väggarna var målade i en ljus turkos färg, och inredningen var lyxig. Så lyxig att jag inte vågade röra något. Harry ställde ett glas med vatten och en tablett framför mig på köksön. Jag svalde den lilla saken och drack vattnet i en rask takt. Jag kände hur Harry iakttog mig och jag ställde ner glaset snabbt.

 

"You don't look too shaggy do you?" sa jag och fingrade på glaset.

"Well, I'm not suffering from a hungover...."

 

Mina ögon for upp blixtsnabbt och fäste sig i hans gröna emerald ögon. Han stirrade chockat på mig och höll en stor hand över sin mun.

 

"Faamia, before you say anything..."

"Harry fucking Styles!" Skrek jag. "What the fucking fuck! Why the fuck didn’t you fucking prevent it from happening?! I’ve felt so fucking bad for Miley, and now you’re telling me you were fucking sober?! You fucking bastard!"

"Fame!" Utbrast han. "I know! I know okay?! I’m feeling shit as well; don’t even think I’m proud of what happened! I just got so caught up in the moment. The truth is… I actually wanted to shag you."

"Oh, well thanks! I’m extremely flattered," sa jag ironiskt.

"Shut up will ya? I love Miley but, as you know I do have feelings for you. I feel so drawn to you. I’m sorry okay…"

 

Jag studerade hans ansikte i tystnad. Han hade nog med känslor för mig för att ha sex med mig... Med mig! MIG FAAMIA TRICIA MALIK. Fuck me sideways?!

Jag gick med raska steg in i sovrummet där jag hade kvar kläderna från gårdagen som jag drog på mig snabbt. Var nästan helt säker på att klänningen satt åt fel håll till och med.

 

"I never want to see you again," sa jag kyligt. "You’re a fucking tosser. I hate you."

 

I hate you.

 

"Fame! Wait!" Hörde jag han ropa bakom mig. "Please, let me explain further!"

 

Hans fotsteg hördes bakom mig och jag visste inte riktigt vad som hade flygit i mig. Mitt huvud sa åt mig att springa, medan mitt hjärta sa att jag skulle stanna för att ha ”make-up sex”. Något som inte lät så dumt, men ändå sprang jag ut från mitt hotellrum och skyndade mig till rummet på våningen ovanför. Tårarna rann nedför mina kinder när jag febrilt knackade på dörren. Zayn öppnade och hans ögon spärrades upp vid synen av mig. Jag slängde mig i hans famn och han omfamnade mig hårt.

 

"Fame, what happened?" frågade han oroligt.

"Ha- har- Harry ha- happened," snyftade jag fram.

"I told you he’s not good for you," muttrade han.

 

Vi gick in i hans lägenhet och stängde dörren bakom sig. Han ledde mig till vardagsrummet och lät mig gråta ut på hans axel.

 

"What happened?" frågade han igen.

"You know I have feelings for him, strong feelings. These feelings made me do stuff I shouldn’t have done. Yesterday when we went out, I got so drunk. I went to his room with him, technically we were supposed to go my room but we just went to his instead, because I believed he was drunk as well. Turns out, he was completely sober and… We sort of… did, it. It was magical and everything, but I feel like a whore..."

 

Zayn kollade ilsket bort och knöt sina nävar.

 

"Zayn, calm down," vädjade jag.

"That… that…-"

"Tosser? Wanker? Moron? Douchebag? Bastard? Idiot? Man whore?"

"I told him to stay away from you!" sa han rasande. "I told him, not to do anything with you! Still he slept with you?! I’m gonna fucking kill him!"

 

Han reste sig snabbt upp och skyndade sig till dörren. Snabbt for jag upp och satte av efter honom.

 

"Zayn Javadd Malik! You stop right there!" utbrast jag skärrat.

 

Jag visste vad han var kapabel till att göra när han var riktigt arg, så jag var livrädd för vad han skulle göra med Harry. Han fortsatte genom korridoren och nedför trapporna i ett raskt tempo. Jag ropade efter honom och tårarna började rinna igen. Jag rusade nedför trapporna för att se Zayn trycka upp dörren till Harry och Mileys hotellrum. 

 

"Zayn! He’s your best friend, he’s not worth it!" grät jag och sprang efter honom. "Please just, ignore it! I'm a whining bitch!"

 

Han ignorerade mig och fortsatte in i lägenheten. Killarna samt Eleanor, Sutton och Miley satt samlade i vardagsrummet. De log vid synen, speciellt Harry.

 

"Hi Zayn," log han och ställde sig upp för en kram.

 

Som svar slog Zayn en knuten näve rakt över hans högra kind. Harry kved till av smärta och hukade sig med handen på kinden.

 

"What the fuck man?!" utbrast Niall.

"Zayn, calm down!" sa Liam allvarligt.

"What the bloody hell’s wrong with you?!" utbrast Harry skärrat.

 

Han slog honom rakt over näsan en gång till. Louis och Niall tog tag i hans armar och höll tillbaka honom. Jag satte mig genast ned bredvid El och Sutton som omfamnade mig.

Zayn tog sig ur deras grepp och kollade på Harry med en ilsken blick.

 

"What’s wrong? What’s wrong?! You shagged my sister! That’s what’s fucking wrong!"

 

Resten av gängets blickar for mellan mig och Harry. Om man tyder deras uttryck hade de hade nog inte väntat sig det här.

 

"I made it pretty clear, didn’t I? But you just had to fuck her, didn’t you?! Just the thought makes me sick."

"You slept with Fame?!" utbrast Louis gällt. "She’s like my sister! That’s like sleeping with Lottie!"

"Louis Tomlinson!" röt Eleanor. "Not the right time!"

 

Zayn skickade mordiska blickar åt hans håll. Okej, inte så seriöst, han ville ju inte mörda Louis, men ni förstår vad jag menar.

 

"I know! I suck," sa Harry och torkade bort blod från sin näsa. "I’m so sorry Zayn! I don’t deserve your apology, but… you’re, like, one of my brothers, and... I love you."

"It’s not only Harry’s fault you know," sa jag och ställde mig upp med ett huvud som dunkade. "It takes two to have sex, I’m the one to blame aswell."

 

Jag snyftade högt och tårarna rann återigen. Det är för många hormoner i min kropp för tillfället. Känner mig som en känslosam 13 åring igen… Ugh.

 

"I'm not even surprised," hördes plötsligt Miley's stämma från hörnet. "I knew this would happen eventually. And I told myself, when it did. I would do this-" hon gick fram till mig med bestämda steg och örfilade mig rätt över kinden. "You want to know the sickest part? I actually love you Harry, but lately you've been so distant. I don't even know who you are anymore."

 

Med det gick hon till dörren och smällde igen den. Det föll en hemsk tystnad över oss och jag klarade inte pressen, utan sprang ut och upp till mitt rum. Mobilen låg på bordet och jag knappade snabbt in numret.

Det gick tre signaler och tillsist svarade hon.

 

"Marley O'Byrne, agent of Faamia Malik speaking." hörde hon den bekanta rösten säga.

"Marley, it's me! I accept it! I accept the offer!"

"Took you long enough! I'll call them immediately."

 

Med det la Marley på och jag försökte lyssna på mina tankar som flög runt i hennes dunkande huvud. Det var en ren impuls grej att tacka ja till Victoria's Secret erbjudandet. Men vad höll mig tillbaka egentligen? Louis, Eleanor, Sutton och Zayn skulle vara glada för min skull. Varför hade jag tvekat från början?

 

Harry, Harry, Harry.

 

Det här var en bra sak intalade hon sig själv. Att få åka iväg, komma över honom och växa upp. Hon tittade sig i spegeln och drog ett djupt andetag innan hon satte igång med att packa.

 

**

 

I got closer and closer to Miley and Harry’s hotel room. Each step made me more and more nervous. I had to make everything right between me and Miley. She was after all one of the most famous people on earth, so if she talked bad about me in the media I would be blacklisted forever.

 

Harry and I clearly weren’t meant to be. We’ve proved that correct at plenty of occasions. I took a nervous breath and knocked on the door.

 

An angry Miley opened the door. Her eyes narrowed when she looked at me.

 

"Miley, please let me explain," I started.

"Don’t you think you’ve done enough?" she sneered.

 

My ghandi. Even though she was pissed as hell, she still looked like a perfect and beautiful fucking goddess. Let me be her, seriously…

 

"That’s why I came here. Please can I come in so I can explain everything?"

 

She hesitated but opened the door and I walked in, carefully, so I wouldn’t break anything. She eyed me.

 

"I won’t be long," I said. "I know I always say the wrong thing at the wrong time. I never really gave you a shot, because I was so jealous of you. Cause you have Harry."

"That didn’t stop you from fucking him did it?" she exclaimed.

"I was drunk! I thought he was too, but apparently he weren’t! Not only my fault, I blame the alcohol…  Anyways, I’m so extremely sorry Miley. You have no idea! If I had a timetable I would go back and prevent it."

"Timetable?" she asked.

"It’s a Harry Potter thing," I told her. "Hermione uses in the third book to turn back the time so she can get to her classes on the same time, um... You have every right to hate me. I even hate myself. I never thought I’d sink that low. I need a break from everyone and everything here in London. That’s why I accepted the Victoria’s Secret contract and I’m leaving tonight for nine months. I never wanted to cause trouble, but trouble seems to haunt me for some horrible reason."

 

I started walking towards the door.

 

"I never wanted to break you two up in the first place," I said.

"I know," Miley said and pulled me into a hug.

"Why are you hugging me? If I were you, I would punch me… Okay, not even in my brain that sounded good…"

"Well, don’t think I’m not mad at you ‘cause I am, but... You made everything clear for me. You’re actually a sweet girl Fame. Apart from the fact that you slept with my boyfriend, but… you truly are. Never change for anyone or anything."

 

I nodded, gave her a slight smile and held the door handle.

 

"Oh and Fame," Miley said.

"Yeah."

"He… Never mind. He’ll tell you himself. Bye Faamia," she smiled.