Något kittlade mig i ansiktet. Jag rynkade på pannan och slog irriterat bort det irriterande momentet som störde min skönhetssömn. Då slog det mig. 

 

Bokstavligen.

 

Jag skjöt upp och ångrade det genast när jag kände värken från huvudet, näsan och några... "ladyparts". Vänta... Ladyparts.. Varför hade jag ont...? Då strömmade minnena in i huvudet.

 

Åh nej. Åh nEJ! NEJ! FUCKING NEJ!

 

Jag sneglade försiktigt bredvid mig, och mycket riktigt... Där låg han.. Lika naken som på dagen han föddes. Jag skrek till och studsade ur sängen med rumpan före.

 

"Mmmmm, whattayodoin'?" mumlade Harry från sin sida av sängen och lyfte sitt huvud som var ett virrvarv av ostyiga lockar.

"Harry... Did I- did we, uh.. Last night...? You know... Me and you... Flowers and bee's, driving the bus into the bushes...?" Harry rynkade på pannan och tittade sömnigt på mig. "Oh my Ghandi, did we have sex or not?!"

 

Han tittade sig omkring och svalde högt.

 

"I.. Think so...." mumlade han och jag suckade högt.

"This is NOT good! And I mean NOT good!"

 

Ett klick hördes från dörren och ett amerikanskt "Heeeeeey!" hördes ljudligt. Jag spärrade upp ögonen samtidigt som Harry och det tog en millisekund för mig att samla ihop mina kläder och skor för att sedan hoppa in i garderoben som var precis intill mig.

 

Innan jag ens hann tänka tanken om att jag var smidig, träffade något hårt mitt huvud. Knogen for in i munnen istället för att skrika ut ett irriterat "FUCK!".

Miley fucking Cyrus var här hos sin pojkvän. Som jag precis hade haft sex med. Where's luck hidden...?! Inte i min närhet i alla fall.

 

Jag hade ingen aning om hur länge jag satt i den där garderoben men jag plötsligt öppnades dörren och ljuset sipprade in. Harry tittade ner på mig och hjälpte mig upp. Jag kom snabbt på att jag stor helt fly naken framför honom, så jag snappade åt mig täcket och virade det runt mig.

 

"Miley's gone out to fetch breakfast it will only take about fifteen minutes. But I know she'll understand it sooner or later, you know I'm a terrible liar!" sa han snabbt och rädslan var tydlig i hans ögon. "Well, do you want an advil?"

"Yes please." pep jag och följde efter honom in till det lilla köket.

 

Jag hade inte hunnit åskåda omgivningen så jag inspekterade lägenheten chockat. Golvet var i vitt marmor, väggarna var målade i en ljus turkos färg, och inredningen var lyxig. Så lyxig att jag inte vågade röra något. Harry ställde ett glas med vatten och en tablett framför mig på köksön. Jag svalde den lilla saken och drack vattnet i en rask takt. Jag kände hur Harry iakttog mig och jag ställde ner glaset snabbt.

 

"You don't look too shaggy do you?" sa jag och fingrade på glaset.

"Well, I'm not suffering from a hungover...."

 

Mina ögon for upp blixtsnabbt och fäste sig i hans gröna emerald ögon. Han stirrade chockat på mig och höll en stor hand över sin mun.

 

"Faamia, before you say anything..."

"Harry fucking Styles!" Skrek jag. "What the fucking fuck! Why the fuck didn’t you fucking prevent it from happening?! I’ve felt so fucking bad for Miley, and now you’re telling me you were fucking sober?! You fucking bastard!"

"Fame!" Utbrast han. "I know! I know okay?! I’m feeling shit as well; don’t even think I’m proud of what happened! I just got so caught up in the moment. The truth is… I actually wanted to shag you."

"Oh, well thanks! I’m extremely flattered," sa jag ironiskt.

"Shut up will ya? I love Miley but, as you know I do have feelings for you. I feel so drawn to you. I’m sorry okay…"

 

Jag studerade hans ansikte i tystnad. Han hade nog med känslor för mig för att ha sex med mig... Med mig! MIG FAAMIA TRICIA MALIK. Fuck me sideways?!

Jag gick med raska steg in i sovrummet där jag hade kvar kläderna från gårdagen som jag drog på mig snabbt. Var nästan helt säker på att klänningen satt åt fel håll till och med.

 

"I never want to see you again," sa jag kyligt. "You’re a fucking tosser. I hate you."

 

I hate you.

 

"Fame! Wait!" Hörde jag han ropa bakom mig. "Please, let me explain further!"

 

Hans fotsteg hördes bakom mig och jag visste inte riktigt vad som hade flygit i mig. Mitt huvud sa åt mig att springa, medan mitt hjärta sa att jag skulle stanna för att ha ”make-up sex”. Något som inte lät så dumt, men ändå sprang jag ut från mitt hotellrum och skyndade mig till rummet på våningen ovanför. Tårarna rann nedför mina kinder när jag febrilt knackade på dörren. Zayn öppnade och hans ögon spärrades upp vid synen av mig. Jag slängde mig i hans famn och han omfamnade mig hårt.

 

"Fame, what happened?" frågade han oroligt.

"Ha- har- Harry ha- happened," snyftade jag fram.

"I told you he’s not good for you," muttrade han.

 

Vi gick in i hans lägenhet och stängde dörren bakom sig. Han ledde mig till vardagsrummet och lät mig gråta ut på hans axel.

 

"What happened?" frågade han igen.

"You know I have feelings for him, strong feelings. These feelings made me do stuff I shouldn’t have done. Yesterday when we went out, I got so drunk. I went to his room with him, technically we were supposed to go my room but we just went to his instead, because I believed he was drunk as well. Turns out, he was completely sober and… We sort of… did, it. It was magical and everything, but I feel like a whore..."

 

Zayn kollade ilsket bort och knöt sina nävar.

 

"Zayn, calm down," vädjade jag.

"That… that…-"

"Tosser? Wanker? Moron? Douchebag? Bastard? Idiot? Man whore?"

"I told him to stay away from you!" sa han rasande. "I told him, not to do anything with you! Still he slept with you?! I’m gonna fucking kill him!"

 

Han reste sig snabbt upp och skyndade sig till dörren. Snabbt for jag upp och satte av efter honom.

 

"Zayn Javadd Malik! You stop right there!" utbrast jag skärrat.

 

Jag visste vad han var kapabel till att göra när han var riktigt arg, så jag var livrädd för vad han skulle göra med Harry. Han fortsatte genom korridoren och nedför trapporna i ett raskt tempo. Jag ropade efter honom och tårarna började rinna igen. Jag rusade nedför trapporna för att se Zayn trycka upp dörren till Harry och Mileys hotellrum. 

 

"Zayn! He’s your best friend, he’s not worth it!" grät jag och sprang efter honom. "Please just, ignore it! I'm a whining bitch!"

 

Han ignorerade mig och fortsatte in i lägenheten. Killarna samt Eleanor, Sutton och Miley satt samlade i vardagsrummet. De log vid synen, speciellt Harry.

 

"Hi Zayn," log han och ställde sig upp för en kram.

 

Som svar slog Zayn en knuten näve rakt över hans högra kind. Harry kved till av smärta och hukade sig med handen på kinden.

 

"What the fuck man?!" utbrast Niall.

"Zayn, calm down!" sa Liam allvarligt.

"What the bloody hell’s wrong with you?!" utbrast Harry skärrat.

 

Han slog honom rakt over näsan en gång till. Louis och Niall tog tag i hans armar och höll tillbaka honom. Jag satte mig genast ned bredvid El och Sutton som omfamnade mig.

Zayn tog sig ur deras grepp och kollade på Harry med en ilsken blick.

 

"What’s wrong? What’s wrong?! You shagged my sister! That’s what’s fucking wrong!"

 

Resten av gängets blickar for mellan mig och Harry. Om man tyder deras uttryck hade de hade nog inte väntat sig det här.

 

"I made it pretty clear, didn’t I? But you just had to fuck her, didn’t you?! Just the thought makes me sick."

"You slept with Fame?!" utbrast Louis gällt. "She’s like my sister! That’s like sleeping with Lottie!"

"Louis Tomlinson!" röt Eleanor. "Not the right time!"

 

Zayn skickade mordiska blickar åt hans håll. Okej, inte så seriöst, han ville ju inte mörda Louis, men ni förstår vad jag menar.

 

"I know! I suck," sa Harry och torkade bort blod från sin näsa. "I’m so sorry Zayn! I don’t deserve your apology, but… you’re, like, one of my brothers, and... I love you."

"It’s not only Harry’s fault you know," sa jag och ställde mig upp med ett huvud som dunkade. "It takes two to have sex, I’m the one to blame aswell."

 

Jag snyftade högt och tårarna rann återigen. Det är för många hormoner i min kropp för tillfället. Känner mig som en känslosam 13 åring igen… Ugh.

 

"I'm not even surprised," hördes plötsligt Miley's stämma från hörnet. "I knew this would happen eventually. And I told myself, when it did. I would do this-" hon gick fram till mig med bestämda steg och örfilade mig rätt över kinden. "You want to know the sickest part? I actually love you Harry, but lately you've been so distant. I don't even know who you are anymore."

 

Med det gick hon till dörren och smällde igen den. Det föll en hemsk tystnad över oss och jag klarade inte pressen, utan sprang ut och upp till mitt rum. Mobilen låg på bordet och jag knappade snabbt in numret.

Det gick tre signaler och tillsist svarade hon.

 

"Marley O'Byrne, agent of Faamia Malik speaking." hörde hon den bekanta rösten säga.

"Marley, it's me! I accept it! I accept the offer!"

"Took you long enough! I'll call them immediately."

 

Med det la Marley på och jag försökte lyssna på mina tankar som flög runt i hennes dunkande huvud. Det var en ren impuls grej att tacka ja till Victoria's Secret erbjudandet. Men vad höll mig tillbaka egentligen? Louis, Eleanor, Sutton och Zayn skulle vara glada för min skull. Varför hade jag tvekat från början?

 

Harry, Harry, Harry.

 

Det här var en bra sak intalade hon sig själv. Att få åka iväg, komma över honom och växa upp. Hon tittade sig i spegeln och drog ett djupt andetag innan hon satte igång med att packa.

 

**

 

I got closer and closer to Miley and Harry’s hotel room. Each step made me more and more nervous. I had to make everything right between me and Miley. She was after all one of the most famous people on earth, so if she talked bad about me in the media I would be blacklisted forever.

 

Harry and I clearly weren’t meant to be. We’ve proved that correct at plenty of occasions. I took a nervous breath and knocked on the door.

 

An angry Miley opened the door. Her eyes narrowed when she looked at me.

 

"Miley, please let me explain," I started.

"Don’t you think you’ve done enough?" she sneered.

 

My ghandi. Even though she was pissed as hell, she still looked like a perfect and beautiful fucking goddess. Let me be her, seriously…

 

"That’s why I came here. Please can I come in so I can explain everything?"

 

She hesitated but opened the door and I walked in, carefully, so I wouldn’t break anything. She eyed me.

 

"I won’t be long," I said. "I know I always say the wrong thing at the wrong time. I never really gave you a shot, because I was so jealous of you. Cause you have Harry."

"That didn’t stop you from fucking him did it?" she exclaimed.

"I was drunk! I thought he was too, but apparently he weren’t! Not only my fault, I blame the alcohol…  Anyways, I’m so extremely sorry Miley. You have no idea! If I had a timetable I would go back and prevent it."

"Timetable?" she asked.

"It’s a Harry Potter thing," I told her. "Hermione uses in the third book to turn back the time so she can get to her classes on the same time, um... You have every right to hate me. I even hate myself. I never thought I’d sink that low. I need a break from everyone and everything here in London. That’s why I accepted the Victoria’s Secret contract and I’m leaving tonight for nine months. I never wanted to cause trouble, but trouble seems to haunt me for some horrible reason."

 

I started walking towards the door.

 

"I never wanted to break you two up in the first place," I said.

"I know," Miley said and pulled me into a hug.

"Why are you hugging me? If I were you, I would punch me… Okay, not even in my brain that sounded good…"

"Well, don’t think I’m not mad at you ‘cause I am, but... You made everything clear for me. You’re actually a sweet girl Fame. Apart from the fact that you slept with my boyfriend, but… you truly are. Never change for anyone or anything."

 

I nodded, gave her a slight smile and held the door handle.

 

"Oh and Fame," Miley said.

"Yeah."

"He… Never mind. He’ll tell you himself. Bye Faamia," she smiled.