Ny design!
Klicka på F5! Hoppas ni gillar den ;)
Jag har suttit och hållt på med den i över en timme nu, snacka om att det inte är lätt att göra designer!
Aja, ska försöka skriva på kapitel 25 nu.
/Madde
Big News!
Someone Like You, Chapter 23 - If we could only turn back time. SISTA KAPITLET
Veckorna flög förbi och hösten kröp sig fram. Ute hade temperaturen sjunkit, den deprimerande perioden hade kommit. Den perioden då det bara regnade och var allmänt grått, speciellt här i England. X Factor villan blev tystare för varje vecka som gick. Det var nu vecka sex och Cheryl tränade stenhårt med mig och Cher, temat denna vecka var Elton John. Han var en av mina inspirationer, han hade alltid varit det.
Rykten hade börjat mellan mig och Zayn under förra veckan när vi sågs kramas offentligt. Tidningarna höll fortfarande på med 'Habigail' grejen, det började faktiskt bli ganska jobbigt.
Nästa lördag efter showen så stod jag backstage och hälsade på killarnas och Chers familjer, Zayns var inte där. Min familj hade inte kommit än. Typiskt Amber... Dörrarna öppnades och in kom... mamma och Justin?!
Rykten hade börjat mellan mig och Zayn under förra veckan när vi sågs kramas offentligt. Tidningarna höll fortfarande på med 'Habigail' grejen, det började faktiskt bli ganska jobbigt.
Nästa lördag efter showen så stod jag backstage och hälsade på killarnas och Chers familjer, Zayns var inte där. Min familj hade inte kommit än. Typiskt Amber... Dörrarna öppnades och in kom... mamma och Justin?!
Abigail's perspektiv:
Allas blickar vändes nu mot dörren, de ville nog veta vems familj det var. Vilken chock de måste få när Justin Bieber och hans mamma kommer igenom dörren. Justin log mot mig och jag stirrade på honom.
De gick mot mig och Justin omfamnade mig i en kram. Niall pep till och jag såg att han kollade med ögon stora som tefat på Justin. Just det, Niall är ju en belieber.
- Jag har saknat dig, fin klänning! sa han och log.
- Jag har saknat dig med och tack, men vad gör ni här? fick jag fram mellan sammanbitna tänder.
- Du sms:ade ju att vi skulle komma ikväll, sa Justin.
- Nej det har jag inte..., mumlade jag.
Han rynkade ögonbrynen.
- Inte...?
- Nej, sa jag.
Mamma och Justin kollade förvirrat på mig, och Cher kom blygt fram till mig. Fast jag skulle vara likdan om Justin Bieber var hennes bror.
- Justin, mamma, det här är Cher. Cher det här är Justin och min mamma Pattie, presenterade jag.
- Hej, sa mamma och log.
- Hej, sa Cher och log.
Zayn kom igenom dörren följt av hans familj, och bakom honom kom två producenter. Zayns blick mötte min och den vandrade till Justin och mamma. Han rynkade sina ögonbryn och kollade på mig.
Jag öppnade munnen för att säga något, men avbröts av en producent.
- Abigail, kom med här, sa den största av dem och jag följde efter dem ut genom rummet med skakiga steg.
Dem ledde in mig i ett rum med ett tiotal andra producenter, plus Simon Cowell och Cheryl Cole. De bad mig att sätta mig ner och några sekunder efter kom Justin och mamma in i rummet och satte sig på varsin sida om mig.
Mamma tog min hand och Justin min andra. Jag visste inte vad som höll på att hända.
- Abigail, vi har fått reda på att Justin Bieber är din bror, började Simon och blickade på Justin. Det skulle vara fusk att du skulle få fortsätta i tävlingen med en sån stor förtur. Därför är vi, tyvärr, tvugna att diskvalificera dig...
Min hals tjocknades och mina ögon tårades.
- Det är inte rättvist! utbrast Justin.
- Mr. Bieber, det är för att inte skapa oro bland de tävlande, sa en producent.
Jag blickade mot Cheryl som kollade på mig med ledsna ögon.
- Jag är så ledsen Abigail. Du är den mest begåvade 16 åringen jag någonsin har sett/hört. Det har varit en ära att fått vara din mentor, sa Cheryl med blanka ögon.
- Det har varit en ära att ha varit din elev, sa jag utan min brittiska dialekt, utan med min kanadensiska. Tack för den här tiden, log jag.
- En bil väntar på dig utanför som kommer köra dig till huset, sa Simon. Sen är du i din familjs händer.
Jag nickade, sa hej då och gick ut ur rummet utan att kolla bak en enda gång; något min mamma hade lärt mig att göra. Ta motgången fint, tacka och lägg det bakom sig. Jag gick tillbaka till rummet där alla andra var. Zayn kollade på mig med irriterade ögon. Great...
- Vad hände? frågade Cher oroligt.
- Jag blev diskvalificerad, sa jag.
- Va?! För att Justin är din bror?
- Så Justin är din bror. Roligt att du aldrig berättade för mig, sa en arg Zayn bakom mig.
Jag suckade och vände mig om.
- Jag har diskvalificerats och det ända du tänker på är att jag inte kunde berätta att min bror är Justin Bieber? utbrast jag. Zayn det här kommer inte funka. Jag kommer flytta tillbaks till USA, du bor här. Jag kommer inte klara det.
- Så du gör slut med mig? frågade han svagt.
- Det är för vårt bästa.
Med det vände jag på klacken och gick till Harry. Han omfamnade mig i en tät kram.
- Jag kommer sakna dig Rae, viskade han.
- Jag kommer sakna dig med Hazz, viskade jag tillbaks.
- Abi, vi måste gå, sa mamma bakom mig.
Jag sa ett sista farväl till Cher och killarna och gick ut genom den stora dörren, bort ifrån mitt gamla liv som Abigail Hayes och välkomnade mitt nya som Abigail Bieber...
När vi skulle ut till bilarna så möttes vi av paparazzis som skrekfrågade om vi var ihop. Tänk hur fel de hade...
To be continued....
SLUTET AV SOMEONE LIKE YOU. EFTER EVERYTHING ABOUT YOU KOMMER JAG SKRIVA EN FORTSÄTTNING, SOMEONE LIKE YOU 2; WINGS. EFTERSOM MÅNGA FRÅGAR SKRIVER JAG DET HÄR. HOPPAS NI ÄR TAGGADE TILL DEN UPPFÖLJANDE NOVELLEN JAOW.
Someone Like You, Chapter 22 - Back on track.
Vi skrattade åt hennes utbrott och hon muttrade saker medans hon sminkade om mig. Hon släppte ut mina rullar i håret och sprayade med hårspray. Om det var något jag älskade med mig, så var det nog mitt hår. När sminket och håret var klart gick jag och Monica, följt av killarna, för att välja kläder till mig tills ikväll.
Det var nog min favorit förberedelse, men ändå den svåraste eftersom det fanns så mycket att välja mellan. Eftersom ballad var temat så valde jag mellan några olika klänningar. Killarna och Cher som nyligen anlänt hjälpre mig att välja. Sen valde vi åt Cher, hon hade en lika galen outfit som vanligt.
Till min klänning valde jag ett par svarta boots. Den här tävlingen gick ut på att vara sig själv, förutom att sjunga så klart.
Jag stod backstage med Cher och killarna när det var tio minuter kvar till sändning.
Det var nog min favorit förberedelse, men ändå den svåraste eftersom det fanns så mycket att välja mellan. Eftersom ballad var temat så valde jag mellan några olika klänningar. Killarna och Cher som nyligen anlänt hjälpre mig att välja. Sen valde vi åt Cher, hon hade en lika galen outfit som vanligt.
Till min klänning valde jag ett par svarta boots. Den här tävlingen gick ut på att vara sig själv, förutom att sjunga så klart.
Jag stod backstage med Cher och killarna när det var tio minuter kvar till sändning.
Cher var först ut jag var sist denna vecka. Tillslut att jag sist kvar bakom scenen eftersom alla som hade sjungit satt i sofforna bredvid scenen.
- Du ska upp nu, sa en scenarbetare jag och jag gick ut på scenen.
Abigail's perspektiv:
We both lie silently still in the dead of the night
although we both lie close together
we feel miles apart inside
was it something I said or something I did
did my words not come out right
though I tried not to hurt you yeah, I tried
but I guess that's why they say
Every rose has it's thorn
Just like every night has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn, yea it does
I listen to our favorite song playing on the radio
hear the D.J. say love's a game of easy come and easy go
but I wonder does he know has he ever felt like this
and I know that you'd be here right now
if I, I could've let you know somehow
Every rose has it's thorn
Just like every night has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn, yea it does
although we both lie close together
we feel miles apart inside
was it something I said or something I did
did my words not come out right
though I tried not to hurt you yeah, I tried
but I guess that's why they say
Every rose has it's thorn
Just like every night has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn, yea it does
I listen to our favorite song playing on the radio
hear the D.J. say love's a game of easy come and easy go
but I wonder does he know has he ever felt like this
and I know that you'd be here right now
if I, I could've let you know somehow
Every rose has it's thorn
Just like every night has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn, yea it does
Though it's been a while now
I can still feel so much pain
Like the knife that cuts you the wound heals
but that scar, that scar remains
(Every Rose, Every Rose,
Every Rose has it's thorn)
I know I could've saved a love that night
If I'd known what to say
Instead of makin' love
We both made our separate ways
And now I hear you found somebody new
And that I never meant that much to you
And to hear that tears me up inside
And to see you cuts me like a knife
Every rose has it's thorn
Just like every night has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn, yea it does
- Abigail Hayes! sa Dermot och jag lyssnade på var juryn hade att säga.
- Wow Abigail! Du fortsätter att överraska mig. För att vara 16 år så är du riktigt bra, sa Simon.
- Jag kan inte göra annat än att hålla med! Abigail, du är en begåvning! sa Louis.
- Det är en ära att ha dig som min elev, sa Cheryl med ett leénde. Jag vet att den här genren är din starkaste, men du gjorde låten till din egen, och det blev helt underbart! Jag har fortfarande gåshud!
Jag stod och log som en idiot. Men jag kunde inte hålla mig ifrån att göra det; jag var överlycklig. Fast vem skulle inte vara det vid det här laget?
- Tack, pep jag och gick till sofforna och slungade mig ner bredvid Cher och Niall.
- Du var jättebra Abi! sa Liam.
- Verkligen! Niall grät till och med, flinade Louis.
- Gjorde jag inte! protesterade Niall.
Jag skrattade med dem andra och Dermot avslutade kvällens program. Vi åkte hem i bilarna och även fast jag kände mig överlycklig så kom alla känslor tillbaks. När vi kom fram, sa jag god natt till Cher och Zayn. Jag ville vara ensam, så jag tog min gitarr och klev ut på balkongen som ingen använde och spelade lite.
När jag behövde tänka så spelade jag alltid gitarr. Jag började sjunga smått på My life would suck without you tills jag hörde fotsteg och vände mig om.
- Vad gör du här? frågade jag och kollade upp i Harrys ögon.
- Jag... ville jag prata med dig, sa han och satte sig ner bredvid mig.
- Om vadå? frågade jag.
- Om att jag vill att vi två ska bli bästa vänner igen. Vi pratar knappt med varandra längre, det tar kol på mig! suckade han.
- Mig med, sa jag lågt. Men det kommer aldrig bli detsamma igen. Jag kommer alltid tänka på att du älskar mig. Det är något jag inte kan glömma.
Han kollade ner i sina händer.
- Hazza-Boo, jag har saknat dig, log jag och han kollade upp med ett leénde.
- ABI-PIE! utbrast han och slängde sig på mig. Jag har saknat dig! sa han och pussade mig på näsan, ögat, öronen, ögonbrynen...
- Okej! Hazz, jag vet att du älskar mig men jag vill faktiskt gå och lägga mig, sa jag och härmade Cher.
- Okeej då! suckade han och hjälpte mig upp.
Vi gick in i huset och jag gick och la mig direkt.
*
Veckorna flög förbi och hösten kröp sig fram. Ute hade temperaturen sjunkit, den deprimerande perioden hade kommit. Den perioden då det bara regnade och var allmänt grått, speciellt här i England. X Factor villan blev tystare för varje vecka som gick. Det var nu vecka sex och Cheryl tränade stenhårt med mig och Cher, temat denna vecka var Elton John. Han var en av mina inspirationer, han hade alltid varit det.
Rykten hade börjat mellan mig och Zayn under förra veckan när vi sågs kramas offentligt. Tidningarna höll fortfarande på med 'Habigail' grejen, det började faktiskt bli ganska jobbigt.
Nästa lördag så stod jag backstage och hälsade på killarnas och Chers familjer. Min familj hade inte kommit än. Typiskt Amber... Dörrarna öppnades och in kom... mamma och Justin?!
Someone Like You, Chapter 21 - Chasing the light.
- Okej! Okej, seriöst från och med nu! sa hon och kollade allvarligt på mig. Gillar du verkligen Harry på det sättet?
- Inte som jag gillar Zayn, men som typ lite... förtjust i? Jag vet, det är helt förbjudet att gilla honom! suckade jag.
- Mmm! instämde Cher. Du får väl ta en paus från båda och sen se vem som du väljer och saknar först?
- Bra idé! Tack Cher, sa jag och pussade henne på hennes kinder.
- Okej! Jag vet att du älskar mig, men jag måste äta frukost nu! sa hon och försökte putta bort mig.
Vi började skratta och vi gick ner tillsammans. Cher fick mig alltid på bra humör.
Harrys perspektiv:
Wow, jag har verkligen klantat till det. Hon kommer aldrig vilja bli kompis med mig igen. Inte efter att jag berättade mina känslor för henne. Men jag kände mig tvungen, som att det var min skyldighet att berätta.
Jag gick till mitt och killarnas rum och drog på mig kläder. Kunde ju inte gå runt halvnaken hela dagen.
På väg ut ur rummet stötte jag ihop med Abigail. Hon kollade chockat upp i mina ögon och hennes alltid glittrande ögon var istället sorgsna och puffiga.
Hon hade gråtit, på grund av mig. Mitt hjärta sjönk.
Hon gick med försiktiga steg förbi mig och lämnade mig ensam. Jag suckade och gick med tunga steg nerför trappan.
Abigail's perspektiv:
Var det fel av mig att vilja att Harry skulle hålla om mig och säga att allt skulle bli bra igen? Jag suckade och tvingade bort mina tankar.
Resten av veckan försökte jag undvika Zayn och Harry så mycket som det gick. Mitt hjärta värkte, men efter vem hade jag ingen aning om. Zayn var min pojkvän, men Harry var min bästa vän. Klart man saknar båda då!
- Abigail! ropade Zayn bakom mig.
Det var fredag, sista dagen innan uppträdandet imorgon. Vi var backstage i den stora studio arenan. Jag vände mig om såg Zayn komma mot mig. Hans bruna ögon visade att han var förtvivlad och förvirrad. Han tog tag i min hand och jag kollade upp i hans ansikte.
- Vi har inte hunnit ses på hela veckan, sa han och log sorgset.
- Jag har inte haft tid, mumlade jag och tvingade bort tårarna.
Jag kollade upp i hans ansikte igen, och då förstod jag vem jag verkligen saknade; Zayn.
- Jag vet, det har varit fullt upp hela veckan jag har inte kunnat se... började han men jag avbröt honom.
- Jag älskar dig Zayn! utbrast jag och log.
Han kollade chockat på mig och log stort. Han drog mig närmare honom och jag kysste honom. Gud vad jag hade saknat honom!
- Jag älskar dig också Abigail, sa han mot mina läppar och jag log stort.
*
Dagen flöt på och helt plötsligt var det lördag igen. Jag hade tränat med Cheryl hela veckan och temat var ballader, jag skulle sjunga Every Rose Has Its Thorn av Bret Micheals.
- Inte som jag gillar Zayn, men som typ lite... förtjust i? Jag vet, det är helt förbjudet att gilla honom! suckade jag.
- Mmm! instämde Cher. Du får väl ta en paus från båda och sen se vem som du väljer och saknar först?
- Bra idé! Tack Cher, sa jag och pussade henne på hennes kinder.
- Okej! Jag vet att du älskar mig, men jag måste äta frukost nu! sa hon och försökte putta bort mig.
Vi började skratta och vi gick ner tillsammans. Cher fick mig alltid på bra humör.
Harrys perspektiv:
Wow, jag har verkligen klantat till det. Hon kommer aldrig vilja bli kompis med mig igen. Inte efter att jag berättade mina känslor för henne. Men jag kände mig tvungen, som att det var min skyldighet att berätta.
Jag gick till mitt och killarnas rum och drog på mig kläder. Kunde ju inte gå runt halvnaken hela dagen.
På väg ut ur rummet stötte jag ihop med Abigail. Hon kollade chockat upp i mina ögon och hennes alltid glittrande ögon var istället sorgsna och puffiga.
Hon hade gråtit, på grund av mig. Mitt hjärta sjönk.
Hon gick med försiktiga steg förbi mig och lämnade mig ensam. Jag suckade och gick med tunga steg nerför trappan.
Abigail's perspektiv:
Var det fel av mig att vilja att Harry skulle hålla om mig och säga att allt skulle bli bra igen? Jag suckade och tvingade bort mina tankar.
Resten av veckan försökte jag undvika Zayn och Harry så mycket som det gick. Mitt hjärta värkte, men efter vem hade jag ingen aning om. Zayn var min pojkvän, men Harry var min bästa vän. Klart man saknar båda då!
- Abigail! ropade Zayn bakom mig.
Det var fredag, sista dagen innan uppträdandet imorgon. Vi var backstage i den stora studio arenan. Jag vände mig om såg Zayn komma mot mig. Hans bruna ögon visade att han var förtvivlad och förvirrad. Han tog tag i min hand och jag kollade upp i hans ansikte.
- Vi har inte hunnit ses på hela veckan, sa han och log sorgset.
- Jag har inte haft tid, mumlade jag och tvingade bort tårarna.
Jag kollade upp i hans ansikte igen, och då förstod jag vem jag verkligen saknade; Zayn.
- Jag vet, det har varit fullt upp hela veckan jag har inte kunnat se... började han men jag avbröt honom.
- Jag älskar dig Zayn! utbrast jag och log.
Han kollade chockat på mig och log stort. Han drog mig närmare honom och jag kysste honom. Gud vad jag hade saknat honom!
- Jag älskar dig också Abigail, sa han mot mina läppar och jag log stort.
*
Dagen flöt på och helt plötsligt var det lördag igen. Jag hade tränat med Cheryl hela veckan och temat var ballader, jag skulle sjunga Every Rose Has Its Thorn av Bret Micheals.
Den här veckan har varit den värsta men samtidigt bästa veckan i mitt liv. Gjorde slut med Zayn, blev ihop igen, vi berättade att vi älskade varandra, fick känslor för Harry, Liam fick reda på att Justin var min bror. Okej, det var förra veckan...
Jag satt backstage med killarna och jag blev sminkad och mitt hår blev fixat. Killarna valde kläder och blev sminkade de också. Min blick mötte Zayns nästan hela tiden. Jag log lite för mig själv. När min stylist Monica hade satt upp mitt hår i stora rullar och gick iväg, kom Zayn fram till mig och satte sig i mitt knä.
- Zayn! suckade jag men kunde inte låta bli att le. Du är tung!
- Ska vi byta plats? frågade han och kysste mig på näsan.
- Gärna, sa jag och han reste sig upp och drog ner mig i hans knä.
Jag satte mig snett över hans knä och han kysste mig. Jag hörde ett skrik bakom mig. Jag drog ifrån snabbt och Monica stod där med ett förfärat uttryck.
- Zayn?! Vet du hur lång tid det tog för mig att sminka henne så där?! kved hon.
- Lunga ner dig Monica! skrattade han. Hon är vacker utan smink.
- Aaw, tack Zayn, pep jag och kysste honom.
- SLUTA! skrek Monica och drog Zayn ifrån mig.
Vi skrattade åt hennes utbrott och hon muttrade saker medans hon sminkade om mig. Hon släppte ut mina rullar i håret och sprayade med hårspray. Om det var något jag älskade med mig, så var det nog mitt hår. När sminket och håret var klart gick jag och Monica, följt av killarna, för att välja kläder till mig tills ikväll.
Det var nog min favorit förberedelse, men ändå den svåraste eftersom det fanns så mycket att välja mellan. Eftersom ballad var temat så valde jag mellan några olika klänningar. Killarna och Cher som nyligen anlänt hjälpre mig att välja. Sen valde vi åt Cher, hon hade en lika galen outfit som vanligt.
Till min klänning valde jag ett par svarta boots. Den här tävlingen gick ut på att vara sig själv, förutom att sjunga så klart.
Jag stod backstage med Cher och killarna när det var tio minuter kvar till sändning.
Jag satt backstage med killarna och jag blev sminkad och mitt hår blev fixat. Killarna valde kläder och blev sminkade de också. Min blick mötte Zayns nästan hela tiden. Jag log lite för mig själv. När min stylist Monica hade satt upp mitt hår i stora rullar och gick iväg, kom Zayn fram till mig och satte sig i mitt knä.
- Zayn! suckade jag men kunde inte låta bli att le. Du är tung!
- Ska vi byta plats? frågade han och kysste mig på näsan.
- Gärna, sa jag och han reste sig upp och drog ner mig i hans knä.
Jag satte mig snett över hans knä och han kysste mig. Jag hörde ett skrik bakom mig. Jag drog ifrån snabbt och Monica stod där med ett förfärat uttryck.
- Zayn?! Vet du hur lång tid det tog för mig att sminka henne så där?! kved hon.
- Lunga ner dig Monica! skrattade han. Hon är vacker utan smink.
- Aaw, tack Zayn, pep jag och kysste honom.
- SLUTA! skrek Monica och drog Zayn ifrån mig.
Vi skrattade åt hennes utbrott och hon muttrade saker medans hon sminkade om mig. Hon släppte ut mina rullar i håret och sprayade med hårspray. Om det var något jag älskade med mig, så var det nog mitt hår. När sminket och håret var klart gick jag och Monica, följt av killarna, för att välja kläder till mig tills ikväll.
Det var nog min favorit förberedelse, men ändå den svåraste eftersom det fanns så mycket att välja mellan. Eftersom ballad var temat så valde jag mellan några olika klänningar. Killarna och Cher som nyligen anlänt hjälpre mig att välja. Sen valde vi åt Cher, hon hade en lika galen outfit som vanligt.
Till min klänning valde jag ett par svarta boots. Den här tävlingen gick ut på att vara sig själv, förutom att sjunga så klart.
Jag stod backstage med Cher och killarna när det var tio minuter kvar till sändning.
Cher var först ut jag var sist denna vecka. Tillslut att jag sist kvar bakom scenen eftersom alla som hade sjungit satt i sofforna bredvid scenen.
- Du ska upp nu, sa en scenarbetare jag och jag gick ut på scenen.
Someone Like You, Chapter 20 - One more time.
Vid såna här tillfällen ville jag ha min mamma. Inte moster Lillian utan min mamma. Hon skulle trösta mig och hjälpa mig. Mitt hjärta mådde inte bra för Harry hade känslor jag inte kunde besvara, vilket ledde till att han var olyckligt kär i mig medans jag var lyckligt ihop med Zayn. Skuldkänslorna som skrek det är ditt fel vällde över mig och jag suckade djupt.
Några tårar rann sakta nerför mina kinder och jag tvingade argt mig själv från att gråta. Jag gillade inte att gråta, det gjorde jag bara när jag var osäker eller kände mig svag. Inte något jag gillade.
Abigails perspektiv:
Jag såg inte Harry resten av dagen. Detta var nog slutet för Hazza-Boo och Abi-Pie, tänkte jag sorgset. Jag slog in Justins nummer på min iPhone och klickade på grön lur.
En signal...
Två signaler...
Tre signaler...
Fyra signaler...
"Hej det är Justin, jag kan tyvärr..."
Jag suckade och la på. Cher! Precis i det ögonblicket kom Cher in i rummet. Hon kollade med rynkade ögonbryn på mig.
- Abi, har du gråtit? frågade hon lågt.
Han behövde inget svar, tårarna började rinna igen. Hon kastade sig ner framför mig och kramade mig hårt.
Jag begravde mitt ansikte i hennes axel och ville slå mig själv för att jag grät.
- Berätta, sa hon och tog min hand i sin.
Jag berättade allt, och då menar jag allt. Att jag var Justin Biebers syster, att vi var på middag med dem, att jag har känslor för Harry, att han älskar mig.
När jag tystnade så kollade hon med stora ögon på mig.
- Oh my GOD! Nu ser jag det! Du och Justin är ju sjukt lika. Guuud vad coolt att ni är tvillingar! utbrast hon.
- Seriöst. Av allt jag berättade så fastnade du på att jag är hans syster, suckade jag.
- Förlåt, man jag behöver smälta det lite. Du är Justins syster! OH MY GAAD! utbrast hon hon höll sina händer för munnen.
- Schhh! hyssjade jag henne. Men Cher, lova mig att du aldrig berättar för någon!
- Jag lovar, sa hon och höll handen på sitt hjärta. Såg du Harrys six pack imorse...?
- Cher! avbröt jag henne surt.
Hon började skratta och sa förlåt.
- Men vad ska jag göra? stönade jag och sjönk ihop.
- Justin är din bror! sa hon bara.
- CHER! skrek jag och kastade kuddar på henne.
Hon började skratta.
- Okej! Okej, seriöst från och med nu! sa hon och kollade allvarligt på mig. Gillar du verkligen Harry på det sättet?
- Inte som jag gillar Zayn, men som typ lite... förtjust i? Jag vet, det är helt förbjudet att gilla honom! suckade jag.
- Mmm! instämde Cher. Du får väl ta en paus från båda och sen se vem som du väljer och saknar först?
- Bra idé! Tack Cher, sa jag och pussade henne på hennes kinder.
- Okej! Jag vet att du älskar mig, men jag måste äta frukost nu! sa hon och försökte putta bort mig.
Vi började skratta och vi gick ner tillsammans. Cher fick mig alltid på bra humör.
Kort kapitel! Ville skriva något kort nu innan jag ska ut och åka LÄNGSKIDOOOR med 1D musik i öronen. amaZAYYYYYNNN!!!!!!!
KOMMENTERA :D
Några tårar rann sakta nerför mina kinder och jag tvingade argt mig själv från att gråta. Jag gillade inte att gråta, det gjorde jag bara när jag var osäker eller kände mig svag. Inte något jag gillade.
Abigails perspektiv:
Jag såg inte Harry resten av dagen. Detta var nog slutet för Hazza-Boo och Abi-Pie, tänkte jag sorgset. Jag slog in Justins nummer på min iPhone och klickade på grön lur.
En signal...
Två signaler...
Tre signaler...
Fyra signaler...
"Hej det är Justin, jag kan tyvärr..."
Jag suckade och la på. Cher! Precis i det ögonblicket kom Cher in i rummet. Hon kollade med rynkade ögonbryn på mig.
- Abi, har du gråtit? frågade hon lågt.
Han behövde inget svar, tårarna började rinna igen. Hon kastade sig ner framför mig och kramade mig hårt.
Jag begravde mitt ansikte i hennes axel och ville slå mig själv för att jag grät.
- Berätta, sa hon och tog min hand i sin.
Jag berättade allt, och då menar jag allt. Att jag var Justin Biebers syster, att vi var på middag med dem, att jag har känslor för Harry, att han älskar mig.
När jag tystnade så kollade hon med stora ögon på mig.
- Oh my GOD! Nu ser jag det! Du och Justin är ju sjukt lika. Guuud vad coolt att ni är tvillingar! utbrast hon.
- Seriöst. Av allt jag berättade så fastnade du på att jag är hans syster, suckade jag.
- Förlåt, man jag behöver smälta det lite. Du är Justins syster! OH MY GAAD! utbrast hon hon höll sina händer för munnen.
- Schhh! hyssjade jag henne. Men Cher, lova mig att du aldrig berättar för någon!
- Jag lovar, sa hon och höll handen på sitt hjärta. Såg du Harrys six pack imorse...?
- Cher! avbröt jag henne surt.
Hon började skratta och sa förlåt.
- Men vad ska jag göra? stönade jag och sjönk ihop.
- Justin är din bror! sa hon bara.
- CHER! skrek jag och kastade kuddar på henne.
Hon började skratta.
- Okej! Okej, seriöst från och med nu! sa hon och kollade allvarligt på mig. Gillar du verkligen Harry på det sättet?
- Inte som jag gillar Zayn, men som typ lite... förtjust i? Jag vet, det är helt förbjudet att gilla honom! suckade jag.
- Mmm! instämde Cher. Du får väl ta en paus från båda och sen se vem som du väljer och saknar först?
- Bra idé! Tack Cher, sa jag och pussade henne på hennes kinder.
- Okej! Jag vet att du älskar mig, men jag måste äta frukost nu! sa hon och försökte putta bort mig.
Vi började skratta och vi gick ner tillsammans. Cher fick mig alltid på bra humör.
Kort kapitel! Ville skriva något kort nu innan jag ska ut och åka LÄNGSKIDOOOR med 1D musik i öronen. amaZAYYYYYNNN!!!!!!!
KOMMENTERA :D
Good morningnggg
Halluu på er allllaaa!
Kapitel 19 finns längre ner på sidan! Scrolla lite eller klicka on THIS link ;)
/MAdde
Kapitel 19 finns längre ner på sidan! Scrolla lite eller klicka on THIS link ;)
/MAdde
Someone Like You, Chapter 19 - D as in Drama.
- Harry släpp ner mig, sa jag så sött som jag kunde.
- Så du kan kittla mig? Tror inte det va? sa han och flinade.
Jag kysste honom på kinden och jag gled ur hans grepp. Mina fötter nuddade marken och jag sprang en meter framför honom så han inte skulle kunna bära mig igen. Han log ett smilgrops leénde och ett pirr åkte igenom min kropp.
Vänta? Det gör det bara när Zayn log och kollade på mig. Wow, Harry hade verkligen gröna ögon...
Jag drog bort min blick från hans ögon. Det måste vara för jag har druckit tänkte jag... Men långt inom mig förstod jag att det inte var sant.
Abigails perspektiv:
- Rise and shine, mumlade någon i mitt öra.
Jag suckade och vände mig om, på kanten av min säng satt Zayn och log. Jag började le och han kysste mig.
Han drog undan täcket och vi gick hand i hand ner till köket. Jag var så trött att jag vinglade mig ner på en av stolarna och la huvudet i mina händer.
- Vad gjorde du och Harry igår Abi? frågade Louis när han kom in i köket. Han väckte mig klockan två.
- Vi träffade några vänner, mumlade Harry bakom honom, han gick i inget förutom underkläder.
Jag såg direkt att Chers och Katies blickar hamnade på hans tränade mage. Min slank även dit och såg hans magrutor.
- Vänta... Har ni gemensamma vänner? frågade Cher långsamt.
- Ja, vi lärda känna några när vi var hemma hos henne innan vi åkte till Holmes Chapel, sa Harry med morgonröst.
Wow, han hade redan tänkt ut allting. Cher verkade tro på det så hon fortsatte prata med Geneva om något.
Allt var lugnt och stilla tills Katie slungade sig igenom dörren som ett pistolskott och gick fram till mig och Harry med tunga steg och sköt fram en skvaller tidning mot oss.
- Vad är det här? röt hon.
Jag höll upp tidningen framför mig och flämtade till. Jag och Harry prydde första sidan och texten under var svår att missa.
"Harry och Abigail. Dejtar?"
Jag bläddrade till artikeln som täckte en hel sida. Jag som inte ville ha uppmärksamhet!
- Jag trodde du var ihop med Zayn? sa Katie.
- Det är jag också, sa jag.
En av Stor Britanniens vackraste tonåringar? Jag? Jag fnös för mig själv.
- Det är bara bra. Jag vill inte gå ut med oss än, suckade jag.
- Så du låtsas att du är ihop med Harry? Som om det kommer bli bättre, snappade Treyc.
- Bry dig inte, suckade jag.
Hon himlade med ögonen och lämnade rummet.
- Vad är hennes problem? viskade Cher.
- Vet inte, viskade jag tillbaks.
Zayn kollade över min axel och läste artikeln. Han kollade på mig med höjda ögonbryn efter.
- Middag? frågade han långsamt.
- Ja, vi skulle träffa gamla vänner från Oxford, sa Harry.
Han svarade inte utan satte sig ner bredvid mig och började äta frukost. Harry vände sig mot mig.
- Vi måste prata, sa han och drog med mig upp till mitt rum och låste dörren.
- Vad? frågade jag.
- Rae... Igår kväll när vi skulle gå hem, kommer du ihåg det? frågade han med en orolig blick.
- Jaaa, sa jag långsamt.
- Jo ehum, kommer du ihåg när jag bärde dig och sen så... släppte ner dig?
- Jaaa... Vart vill du komma Harry? frågade jag en gnutta oroligt.
Han vred obekvämt på sig.
- Jag kände något, och jag vet att du kände samma sak, sa han och gick närmare mig.
- Jag vet inte vad du pratar om, mumlade jag och fladdrade med blicken; det betydde att jag ljög.
- Rae, jag känner dig. Du ljuger, sa han.
- Harry! Även om jag kände något så kan det inte hända något mellan oss!
- Så du gjorde alltså det? frågade han med ett pytte litet leénde.
Jag suckade.
- Ja, det gjorde jag Harry.
- Abi. Jag måste få berätta något för dig, började han och drog mig närmare honom.
- Nej, snälla... kved jag. Jag visste vad han skulle säga...
- Jag är så självisk, men jag måste få säga det en gång, började han. Jag älskar dig Abigail.
Det stockade sig i min hals av dem orden och tårarna brände bakom mina ögon.
- Första gången jag såg dig så slog din skönhet andan ur mig. Men jag förtjänar inte dig, det gör Zayn. Jag är en idiot, sa han.
En liten tår letade sig nerför min kind och föll sen mot golvet.
- Jag ville bara att du skulle få veta, sa han och gick ut ur rummet.
Vid såna här tillfällen ville jag ha min mamma. Inte moster Lillian utan min mamma. Hon skulle trösta mig och hjälpa mig. Mitt hjärta mådde inte bra för Harry hade känslor jag inte kunde besvara, vilket ledde till att han var olyckligt kär i mig medans jag var lyckligt ihop med Zayn. Skuldkänslorna som skrek det är ditt fel vällde över mig och jag suckade djupt.
Några tårar rann sakta nerför mina kinder och jag tvingade argt mig själv från att gråta. Jag gillade inte att gråta, det gjorde jag bara när jag var osäker eller kände mig svag. Inte något jag gillade.
Oooohhh! D-R-A-M-A! :O Kommentera babes! <3
- Så du kan kittla mig? Tror inte det va? sa han och flinade.
Jag kysste honom på kinden och jag gled ur hans grepp. Mina fötter nuddade marken och jag sprang en meter framför honom så han inte skulle kunna bära mig igen. Han log ett smilgrops leénde och ett pirr åkte igenom min kropp.
Vänta? Det gör det bara när Zayn log och kollade på mig. Wow, Harry hade verkligen gröna ögon...
Jag drog bort min blick från hans ögon. Det måste vara för jag har druckit tänkte jag... Men långt inom mig förstod jag att det inte var sant.
Abigails perspektiv:
- Rise and shine, mumlade någon i mitt öra.
Jag suckade och vände mig om, på kanten av min säng satt Zayn och log. Jag började le och han kysste mig.
Han drog undan täcket och vi gick hand i hand ner till köket. Jag var så trött att jag vinglade mig ner på en av stolarna och la huvudet i mina händer.
- Vad gjorde du och Harry igår Abi? frågade Louis när han kom in i köket. Han väckte mig klockan två.
- Vi träffade några vänner, mumlade Harry bakom honom, han gick i inget förutom underkläder.
Jag såg direkt att Chers och Katies blickar hamnade på hans tränade mage. Min slank även dit och såg hans magrutor.
- Vänta... Har ni gemensamma vänner? frågade Cher långsamt.
- Ja, vi lärda känna några när vi var hemma hos henne innan vi åkte till Holmes Chapel, sa Harry med morgonröst.
Wow, han hade redan tänkt ut allting. Cher verkade tro på det så hon fortsatte prata med Geneva om något.
Allt var lugnt och stilla tills Katie slungade sig igenom dörren som ett pistolskott och gick fram till mig och Harry med tunga steg och sköt fram en skvaller tidning mot oss.
- Vad är det här? röt hon.
Jag höll upp tidningen framför mig och flämtade till. Jag och Harry prydde första sidan och texten under var svår att missa.
"Harry och Abigail. Dejtar?"
Jag bläddrade till artikeln som täckte en hel sida. Jag som inte ville ha uppmärksamhet!
- Jag trodde du var ihop med Zayn? sa Katie.
- Det är jag också, sa jag.
En av Stor Britanniens vackraste tonåringar? Jag? Jag fnös för mig själv.
- Det är bara bra. Jag vill inte gå ut med oss än, suckade jag.
- Så du låtsas att du är ihop med Harry? Som om det kommer bli bättre, snappade Treyc.
- Bry dig inte, suckade jag.
Hon himlade med ögonen och lämnade rummet.
- Vad är hennes problem? viskade Cher.
- Vet inte, viskade jag tillbaks.
Zayn kollade över min axel och läste artikeln. Han kollade på mig med höjda ögonbryn efter.
- Middag? frågade han långsamt.
- Ja, vi skulle träffa gamla vänner från Oxford, sa Harry.
Han svarade inte utan satte sig ner bredvid mig och började äta frukost. Harry vände sig mot mig.
- Vi måste prata, sa han och drog med mig upp till mitt rum och låste dörren.
- Vad? frågade jag.
- Rae... Igår kväll när vi skulle gå hem, kommer du ihåg det? frågade han med en orolig blick.
- Jaaa, sa jag långsamt.
- Jo ehum, kommer du ihåg när jag bärde dig och sen så... släppte ner dig?
- Jaaa... Vart vill du komma Harry? frågade jag en gnutta oroligt.
Han vred obekvämt på sig.
- Jag kände något, och jag vet att du kände samma sak, sa han och gick närmare mig.
- Jag vet inte vad du pratar om, mumlade jag och fladdrade med blicken; det betydde att jag ljög.
- Rae, jag känner dig. Du ljuger, sa han.
- Harry! Även om jag kände något så kan det inte hända något mellan oss!
- Så du gjorde alltså det? frågade han med ett pytte litet leénde.
Jag suckade.
- Ja, det gjorde jag Harry.
- Abi. Jag måste få berätta något för dig, började han och drog mig närmare honom.
- Nej, snälla... kved jag. Jag visste vad han skulle säga...
- Jag är så självisk, men jag måste få säga det en gång, började han. Jag älskar dig Abigail.
Det stockade sig i min hals av dem orden och tårarna brände bakom mina ögon.
- Första gången jag såg dig så slog din skönhet andan ur mig. Men jag förtjänar inte dig, det gör Zayn. Jag är en idiot, sa han.
En liten tår letade sig nerför min kind och föll sen mot golvet.
- Jag ville bara att du skulle få veta, sa han och gick ut ur rummet.
Vid såna här tillfällen ville jag ha min mamma. Inte moster Lillian utan min mamma. Hon skulle trösta mig och hjälpa mig. Mitt hjärta mådde inte bra för Harry hade känslor jag inte kunde besvara, vilket ledde till att han var olyckligt kär i mig medans jag var lyckligt ihop med Zayn. Skuldkänslorna som skrek det är ditt fel vällde över mig och jag suckade djupt.
Några tårar rann sakta nerför mina kinder och jag tvingade argt mig själv från att gråta. Jag gillade inte att gråta, det gjorde jag bara när jag var osäker eller kände mig svag. Inte något jag gillade.
Oooohhh! D-R-A-M-A! :O Kommentera babes! <3
Someone Like You, Chapter 18 - Live for today, our problems can wait.
- Hej, sa jag.
- Hej, mumlade han utan att möta min blick.
- Zayn, började jag. Jag ljög.
Han lyfte sin blick och mötte min med ett förvirrat uttryck.
- Vad menar du? frågade han.
- Jag ljög. När du frågade om det skulle bli vi två igen, jag ljög. Jag vet inte varför jag sa så. Men jag vill verkligen ge oss en andra chans!
Hans läppar började forma sig till ett leénde och han kysste mig. Fyverkerierna exploderade i min mage sekunden som hans läppar mötte mina.
Abigails perspektiv:
Dagen flöt på. Jag repeterade den nya låten med Cheryl. Temat denna vecka var ballader. Det var inte min favorit genre riktigt. Cheryl hade gett mig låten Every Rose Has Its Thorn av Brett Michaels.
En av mina absoluta favorit låtar! Vi skulle göra om den till min egna verison.
Vid slutet av dagen när alla var tillbaka i huset, fick jag ett sms från Justin.
"Kom till Liecster Square till Le Perla. Var där runt sju. Ta med Harry :) xx"
"Okej, ses då Biebster xx"
Jag gick till Harry och drog iväg honom. Han kollade frågande på mig.
- Klä på dig. Vi ska iväg med Justin, sa jag lågt.
- Är han i London? frågade han.
- Ja, men det tar tjugo minuter att gå dit, så vi måste gå snart. Vi måste komma på en bra anledning att lämna huset, sa jag.
- Jag fixar det, ses snart, log han och gick iväg.
Jag for uppför trappan och till min stora otur så satt Katie och Cher där inne. Det skulle väcka misstankar om jag bytte om och sedan stack med Harry. Jag försökte låtsas som ingenting, men jag visste att mina skådespelar skills skulle räcka långt till. Jag bytte om till ett par jeans, en vit t-shirt med tryck och en militär grön jacka över. Jag drog på en massa accessoarer som vanligt.
- Vart är du på väg snygging? flinade Cher.
- Ehum... jag ska iväg, sa jag och försökte låta så övertygande som möjligt.
Men det fungerade tydligen inte eftersom båda rynkade ögonbrynen och kollade skeptiskt på mig.
- Okej..., sa Cher. Köp cola till mig. Jag dör här!
- Okej, sa jag och skyndade mig ut ur rummet.
Harry mötte mig nere i hallen. Shit Zayn! Jag sprang tillbaks till vardagsrummet där Zayn och killarna satt och spelade tv-spel med Aiden. Jag drog Zayn ur soffan som höll på att spela.
- Hey! Jag spelade, skrattade han.
- Abi, jag förstår att du gillar honom men vi spelar! suckade Louis.
Jag tog tag i Zayns tröja och drog ut honom i hallen.
- Wow, Abi är desperat, sa Louis.
- Håll käften Lou! ropade jag och killarna bröt ut i skrattattacker.
- Zayn, jag går iväg med Harry, sa jag lågt.
- Och detta säger du för att...? frågade han långsamt.
- Bara så att du inte ser framsidorna av alla tidningar imorgon om att "Habigail" existerar, sa jag.
- Bra idé. Plus att det kan avleda dem från oss. Jag vill inte gå ut med "Zabigail" än, sa han och drog mig intill honom.
- Bra idé, härmade jag honom och flinade.
Han log och kysste mig långsamt. Knäsvag som vanligt. Någon harklade bakom oss. Men jag tror att jag var inne i en annan värld, för jag orkade inte bry mig. Zayn drog ifrån sakta och jag suckade.
- Inte för att avbryta eller något, men vi måste gå nu Rae, sa Harry bakom oss.
- Ses sen, sa jag till Zayn och kysste honom en sista gång.
- Ses, sa han och kysste mig på näsan och vi drog ifrån.
Jag och Harry gick ut på gatan och det tog inte lång tid tills paparazzis hittade oss.
Vi kom fram till resturangen och vi såg Justin sitta där inne. Men han var inte ensam. Där inne satt Justin, mamma, Kenny, Amber, Haley och Chelsea. Jag pep till och sprang fram till dem. Jag trodde att jag skulle bryta deras nackar, så hårt som jag kramade dem.
- Åh vad jag har saknat er! suckade jag och log.
- Spara lite till mig Gails, sa Justin och log stort.
- Nej Justin! Hon är vår! utbrast Chelsea och tog ett hårdare grepp om mig.
Jag skrattade och Amber joinade oss.
- Tja Hazza. Hur mår du? log Justin till Harry.
- Bra mate, sa Harry och de gjorde en såndär handskakning som bara killar gör.
- Mate? fnissade Scooter.
- Hey! Skratta inte. Mate betyder kompis! sa jag på överdriven brittiska.
- Whatever you say, flinade han.
Vi skrattade och satte oss ner för att beställa. Tiden flöt på, lite för fort för min del. Harry och jag hade jätte roligt. Det var bra för oss att få bort våra tankar från tävlingen. I alla fall för mig.
- Harry! Klockan är halv elva, vi måste gå nu! utbrast jag och hoppade upp ur stolen.
- Ta det lugnt Gails! sa Justin. Vi ringde till Harry och han frågade om ni fick följa med några vänner ut och äta middag. Men ni ska vara tillbaka senast två.
Jag pustade ut och satte mig ner på min stol. De andra skrattade åt min reaktion och jag satt där med röda kinder och kände mig som en idiot. Som vanligt alltså.
Justin och mamma började prata om pinsamma saker som hade hänt när jag var yngre. Som gången när jag ramlade i en lerpöl och mamma fick komma med extra kläder och hon tvingade mig att byta om på skolans parkering, med mammaoch Justin som skydd för att allmänheten inte skulle se mig naken. Men det gick inte så bra, för jag hörde några år senare att killen jag var förtjust i hade fått sig en liten titt, nämligen en av Justins bästa vänner Chaz.
Vi är fortfarande nära vänner, men inget mer hände än så. Jag känner mig fortfarande generad när han är i närheten. Men jag är lite lugnare eftersom min kropp ser annorlunda ut nu än för sex år sedan.
När klockan slog halv två så började jag och Harry gå hemåt. Vi hade båda druckit lite, okej ganska mycket, så vi var lite snurriga. Jag skrattade åt allting han sa och han kunde inte sluta le. Han la sin arm runt mina axlar och jag la min arm runt hans midja.
- Hazza-Boo! sa jag och petade honom i sidan.
- AAH! han gav sig ifrån ett tjut och slängde upp mig över sin axel.
- HARREH! SLÄPP NER MIG! skrek jag.
- Aldrig! skrek han tillbaks och började springa.
Jag skrattade och försökte peta honom i sidan igen.
- DON'T YOU DARE RAE! pep Harry och slog undan min hand med en av sina händer.
- Harry! skrek jag.
Jag höll på att glida ur hans grepp, han drog ner mig i sin famn och bar mig som en prinsessa. Jag fnissade.
- Harry släpp ner mig, sa jag så sött som jag kunde.
- Så du kan kittla mig? Tror inte det va? sa han och flinade.
Jag kysste honom på kinden och jag gled ur hans grepp. Mina fötter nuddade marken och jag sprang en meter framför honom så han inte skulle kunna bära mig igen. Han log ett smilgrops leénde och ett pirr åkte igenom min kropp.
Vänta? Det gör det bara när Zayn log och kollade på mig. Wow, Harry hade verkligen gröna ögon...
Jag drog bort min blick från hans ögon. Det måste vara för jag har druckit tänkte jag... Men långt inom mig förstod jag att det inte var sant.
Hej! Första kapitlet år 2012! Hoppas ni gillar detta kapitel, KOMMENTERA :D
- Hej, mumlade han utan att möta min blick.
- Zayn, började jag. Jag ljög.
Han lyfte sin blick och mötte min med ett förvirrat uttryck.
- Vad menar du? frågade han.
- Jag ljög. När du frågade om det skulle bli vi två igen, jag ljög. Jag vet inte varför jag sa så. Men jag vill verkligen ge oss en andra chans!
Hans läppar började forma sig till ett leénde och han kysste mig. Fyverkerierna exploderade i min mage sekunden som hans läppar mötte mina.
Abigails perspektiv:
Dagen flöt på. Jag repeterade den nya låten med Cheryl. Temat denna vecka var ballader. Det var inte min favorit genre riktigt. Cheryl hade gett mig låten Every Rose Has Its Thorn av Brett Michaels.
En av mina absoluta favorit låtar! Vi skulle göra om den till min egna verison.
Vid slutet av dagen när alla var tillbaka i huset, fick jag ett sms från Justin.
"Kom till Liecster Square till Le Perla. Var där runt sju. Ta med Harry :) xx"
"Okej, ses då Biebster xx"
Jag gick till Harry och drog iväg honom. Han kollade frågande på mig.
- Klä på dig. Vi ska iväg med Justin, sa jag lågt.
- Är han i London? frågade han.
- Ja, men det tar tjugo minuter att gå dit, så vi måste gå snart. Vi måste komma på en bra anledning att lämna huset, sa jag.
- Jag fixar det, ses snart, log han och gick iväg.
Jag for uppför trappan och till min stora otur så satt Katie och Cher där inne. Det skulle väcka misstankar om jag bytte om och sedan stack med Harry. Jag försökte låtsas som ingenting, men jag visste att mina skådespelar skills skulle räcka långt till. Jag bytte om till ett par jeans, en vit t-shirt med tryck och en militär grön jacka över. Jag drog på en massa accessoarer som vanligt.
- Vart är du på väg snygging? flinade Cher.
- Ehum... jag ska iväg, sa jag och försökte låta så övertygande som möjligt.
Men det fungerade tydligen inte eftersom båda rynkade ögonbrynen och kollade skeptiskt på mig.
- Okej..., sa Cher. Köp cola till mig. Jag dör här!
- Okej, sa jag och skyndade mig ut ur rummet.
Harry mötte mig nere i hallen. Shit Zayn! Jag sprang tillbaks till vardagsrummet där Zayn och killarna satt och spelade tv-spel med Aiden. Jag drog Zayn ur soffan som höll på att spela.
- Hey! Jag spelade, skrattade han.
- Abi, jag förstår att du gillar honom men vi spelar! suckade Louis.
Jag tog tag i Zayns tröja och drog ut honom i hallen.
- Wow, Abi är desperat, sa Louis.
- Håll käften Lou! ropade jag och killarna bröt ut i skrattattacker.
- Zayn, jag går iväg med Harry, sa jag lågt.
- Och detta säger du för att...? frågade han långsamt.
- Bara så att du inte ser framsidorna av alla tidningar imorgon om att "Habigail" existerar, sa jag.
- Bra idé. Plus att det kan avleda dem från oss. Jag vill inte gå ut med "Zabigail" än, sa han och drog mig intill honom.
- Bra idé, härmade jag honom och flinade.
Han log och kysste mig långsamt. Knäsvag som vanligt. Någon harklade bakom oss. Men jag tror att jag var inne i en annan värld, för jag orkade inte bry mig. Zayn drog ifrån sakta och jag suckade.
- Inte för att avbryta eller något, men vi måste gå nu Rae, sa Harry bakom oss.
- Ses sen, sa jag till Zayn och kysste honom en sista gång.
- Ses, sa han och kysste mig på näsan och vi drog ifrån.
Jag och Harry gick ut på gatan och det tog inte lång tid tills paparazzis hittade oss.
Vi kom fram till resturangen och vi såg Justin sitta där inne. Men han var inte ensam. Där inne satt Justin, mamma, Kenny, Amber, Haley och Chelsea. Jag pep till och sprang fram till dem. Jag trodde att jag skulle bryta deras nackar, så hårt som jag kramade dem.
- Åh vad jag har saknat er! suckade jag och log.
- Spara lite till mig Gails, sa Justin och log stort.
- Nej Justin! Hon är vår! utbrast Chelsea och tog ett hårdare grepp om mig.
Jag skrattade och Amber joinade oss.
- Tja Hazza. Hur mår du? log Justin till Harry.
- Bra mate, sa Harry och de gjorde en såndär handskakning som bara killar gör.
- Mate? fnissade Scooter.
- Hey! Skratta inte. Mate betyder kompis! sa jag på överdriven brittiska.
- Whatever you say, flinade han.
Vi skrattade och satte oss ner för att beställa. Tiden flöt på, lite för fort för min del. Harry och jag hade jätte roligt. Det var bra för oss att få bort våra tankar från tävlingen. I alla fall för mig.
- Harry! Klockan är halv elva, vi måste gå nu! utbrast jag och hoppade upp ur stolen.
- Ta det lugnt Gails! sa Justin. Vi ringde till Harry och han frågade om ni fick följa med några vänner ut och äta middag. Men ni ska vara tillbaka senast två.
Jag pustade ut och satte mig ner på min stol. De andra skrattade åt min reaktion och jag satt där med röda kinder och kände mig som en idiot. Som vanligt alltså.
Justin och mamma började prata om pinsamma saker som hade hänt när jag var yngre. Som gången när jag ramlade i en lerpöl och mamma fick komma med extra kläder och hon tvingade mig att byta om på skolans parkering, med mammaoch Justin som skydd för att allmänheten inte skulle se mig naken. Men det gick inte så bra, för jag hörde några år senare att killen jag var förtjust i hade fått sig en liten titt, nämligen en av Justins bästa vänner Chaz.
Vi är fortfarande nära vänner, men inget mer hände än så. Jag känner mig fortfarande generad när han är i närheten. Men jag är lite lugnare eftersom min kropp ser annorlunda ut nu än för sex år sedan.
När klockan slog halv två så började jag och Harry gå hemåt. Vi hade båda druckit lite, okej ganska mycket, så vi var lite snurriga. Jag skrattade åt allting han sa och han kunde inte sluta le. Han la sin arm runt mina axlar och jag la min arm runt hans midja.
- Hazza-Boo! sa jag och petade honom i sidan.
- AAH! han gav sig ifrån ett tjut och slängde upp mig över sin axel.
- HARREH! SLÄPP NER MIG! skrek jag.
- Aldrig! skrek han tillbaks och började springa.
Jag skrattade och försökte peta honom i sidan igen.
- DON'T YOU DARE RAE! pep Harry och slog undan min hand med en av sina händer.
- Harry! skrek jag.
Jag höll på att glida ur hans grepp, han drog ner mig i sin famn och bar mig som en prinsessa. Jag fnissade.
- Harry släpp ner mig, sa jag så sött som jag kunde.
- Så du kan kittla mig? Tror inte det va? sa han och flinade.
Jag kysste honom på kinden och jag gled ur hans grepp. Mina fötter nuddade marken och jag sprang en meter framför honom så han inte skulle kunna bära mig igen. Han log ett smilgrops leénde och ett pirr åkte igenom min kropp.
Vänta? Det gör det bara när Zayn log och kollade på mig. Wow, Harry hade verkligen gröna ögon...
Jag drog bort min blick från hans ögon. Det måste vara för jag har druckit tänkte jag... Men långt inom mig förstod jag att det inte var sant.
Hej! Första kapitlet år 2012! Hoppas ni gillar detta kapitel, KOMMENTERA :D
