Someone Like You, Chapter 22 - Back on track.

Vi skrattade åt hennes utbrott och hon muttrade saker medans hon sminkade om mig. Hon släppte ut mina rullar i håret och sprayade med hårspray. Om det var något jag älskade med mig, så var det nog mitt hår. När sminket och håret var klart gick jag och Monica, följt av killarna, för att välja kläder till mig tills ikväll. 
Det var nog min favorit förberedelse, men ändå den svåraste eftersom det fanns så mycket att välja mellan. Eftersom ballad var temat så valde jag mellan några olika klänningar. Killarna och Cher som nyligen anlänt hjälpre mig att välja. Sen valde vi åt Cher, hon hade en lika galen outfit som vanligt. 
Till min klänning valde jag ett par svarta boots. Den här tävlingen gick ut på att vara sig själv, förutom att sjunga så klart. 

Jag stod backstage med Cher och killarna när det var tio minuter kvar till sändning.

Cher var först ut jag var sist denna vecka. Tillslut att jag sist kvar bakom scenen eftersom alla som hade sjungit satt i sofforna bredvid scenen.

- Du ska upp nu, sa en scenarbetare jag och jag gick ut på scenen.

---

Abigail's perspektiv:

We both lie silently still in the dead of the night
although we both lie close together
we feel miles apart inside
was it something I said or something I did
did my words not come out right
though I tried not to hurt you yeah, I tried
but I guess that's why they say

Every rose has it's thorn
Just like every night has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn, yea it does

I listen to our favorite song playing on the radio
hear the D.J. say love's a game of easy come and easy go
but I wonder does he know has he ever felt like this
and I know that you'd be here right now
if I, I could've let you know somehow

Every rose has it's thorn
Just like every night has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn, yea it does

Though it's been a while now
I can still feel so much pain
Like the knife that cuts you the wound heals
but that scar, that scar remains
(Every Rose, Every Rose,
Every Rose has it's thorn)
I know I could've saved a love that night
If I'd known what to say
Instead of makin' love
We both made our separate ways
And now I hear you found somebody new
And that I never meant that much to you
And to hear that tears me up inside
And to see you cuts me like a knife

Every rose has it's thorn
Just like every night has it's dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn, yea it does

- Abigail Hayes! sa Dermot och jag lyssnade på var juryn hade att säga.
- Wow Abigail! Du fortsätter att överraska mig. För att vara 16 år så är du riktigt bra, sa Simon.
- Jag kan inte göra annat än att hålla med! Abigail, du är en begåvning! sa Louis. 
- Det är en ära att ha dig som min elev, sa Cheryl med ett leénde. Jag vet att den här genren är din starkaste, men du gjorde låten till din egen, och det blev helt underbart! Jag har fortfarande gåshud!

Jag stod och log som en idiot. Men jag kunde inte hålla mig ifrån att göra det; jag var överlycklig. Fast vem skulle inte vara det vid det här laget?

- Tack, pep jag och gick till sofforna och slungade mig ner bredvid Cher och Niall.
- Du var jättebra Abi! sa Liam.
- Verkligen! Niall grät till och med, flinade Louis.
- Gjorde jag inte! protesterade Niall.

Jag skrattade med dem andra och Dermot avslutade kvällens program. Vi åkte hem i bilarna och även fast jag kände mig överlycklig så kom alla känslor tillbaks. När vi kom fram, sa jag god natt till Cher och Zayn. Jag ville vara ensam, så jag tog min gitarr och klev ut på balkongen som ingen använde och spelade lite. 
När jag behövde tänka så spelade jag alltid gitarr. Jag började sjunga smått på My life would suck without you tills jag hörde fotsteg och vände mig om.   

- Vad gör du här? frågade jag och kollade upp i Harrys ögon.
- Jag... ville jag prata med dig, sa han och satte sig ner bredvid mig.
- Om vadå? frågade jag.
- Om att jag vill att vi två ska bli bästa vänner igen. Vi pratar knappt med varandra längre, det tar kol på mig! suckade han.
- Mig med, sa jag lågt. Men det kommer aldrig bli detsamma igen. Jag kommer alltid tänka på att du älskar mig. Det är något jag inte kan glömma.

Han kollade ner i sina händer.

- Hazza-Boo, jag har saknat dig, log jag och han kollade upp med ett leénde.
- ABI-PIE! utbrast han och slängde sig på mig. Jag har saknat dig! sa han och pussade mig på näsan, ögat, öronen, ögonbrynen...
- Okej! Hazz, jag vet att du älskar mig men jag vill faktiskt gå och lägga mig, sa jag och härmade Cher.
- Okeej då! suckade han och hjälpte mig upp.

Vi gick in i huset och jag gick och la mig direkt.

*

Veckorna flög förbi och hösten kröp sig fram. Ute hade temperaturen sjunkit, den deprimerande perioden hade kommit. Den perioden då det bara regnade och var allmänt grått, speciellt här i England. X Factor villan blev tystare för varje vecka som gick. Det var nu vecka sex och Cheryl tränade stenhårt med mig och Cher, temat denna vecka var Elton John. Han var en av mina inspirationer, han hade alltid varit det.
Rykten hade börjat mellan mig och Zayn under förra veckan när vi sågs kramas offentligt. Tidningarna höll fortfarande på med 'Habigail' grejen, det började faktiskt bli ganska jobbigt.

Nästa lördag så stod jag backstage och hälsade på killarnas och Chers familjer. Min familj hade inte kommit än. Typiskt Amber... Dörrarna öppnades och in kom... mamma och Justin?!

jättebra när kommer näsa delXD

Omg aaah när kommer nästa? Dör här!

as bra meeeer!! nu ikväll snällaaaa!! ;)

jäkligt bra ! :)

Super!!! Måste läsa nästa:D

Omg, sjukt bra!!!!