Who Owns My Heart? Kapitel 32, SISTA KAPITLET!
Mitt och Justins.
Chasity's perspektiv:
- Justin vilken ska jag välja? suckade jag.
- Okej, sa jag och log.
*
Det var en timme kvar tills vi skulle vara där och en tjej sminkade mig.
- Du är så vacker utan smink också, viskade Justin i mitt öra.
Det fick mina kinder att blossa upp i en lätt rosa färg. Tack Gud att jag hade foundation på mig!
*
Vi kom fram till Grammys och vi gick ur bilen. Justin höll ett stadigt tag om min midja och vi poserade framför alla kameror.
Jag skymtade Angel lite längre bort och jag trängde mig igenom till henne. Hon log när hon såg mig; men det nådde inte ögonen. Jag kramade henne.
- Förlåt, viskade jag i hennes öra.
Jag drog ifrån.
- Bästa vänner? frågade jag.
Jag kände hur en liten glädjetår rann nedför min kind.
Efter 40 minuter så fick vi äntligen gå in i arenan. På min ena sida satt Justin och på den andra satt Angel.
- Kom med mig, sa Justin och tog min hand.
Han drog med mig backstage.
- Justin? Varför är jag... här? frågade jag och kollade mig nervöst omkring.
Han kollade på mig med sina oemotståndligt underbara hundvalsögon som jag inte kan säga nej till. Jag log lite.
- Visst, sa jag.
Jag blev förd till kanten av arenan av en scenarbetare och väntade där i ungefär tio minuter tills Willow Smith kom och presenterade Justin att komma ut på scenen. Han hade bytt kläder (såg lika underbar ut som vanligt) och gick ut till ett piano som hade blivit placerat där.
- Som alla vet, så har jag varit långt borta de senaste månaderna. Men det var för att en person, som jag älskar väldigt mycket, hamnade på sjukhus, började han. Hon låg i koma i fem månader, och under de fem månaderna så hann jag tänka till. Det finns så många runt om i världen som har det så dåligt och alla här i världen kan vara med och ändra det! I alla fall den här tjejen, hon är en stor del av mitt hjärta och hon är här idag. Chasity kom ut, sa han och kollade på mig backstage.
Jag kollade chockat på honom när en scenarbetare kom och hämtade ut mig på scenen.
Angel's perspektiv:
Jag ställde mig sakta upp och folk började göra detsamma. Sättet han kollade på henne var det finaste jag hade sett!
Efter första refrängen så reste han sig upp och tog min hand och vi gick ut på scenen.
- Älskar dig, viskade han i mitt öra.
Jag kollade ut över publiken, alla stod på sina fötter och applåderade.
Jag kollade ned på Angel som stod upp och mimade 'I love you'. Jag skrattade och gjorde ett hjärta med mina händer.
Vad tycker ni?! Sista delen av WOMH! Kommentera hur ni tycker att hela berättelsen har varit!
Who Owns My Heart? Kapitel 31
Istället för ett svar så landade hans läppar på mina. Jag svarade chockat och hans händer la sig i min svank.
- Jag älskar dig, sa han lågt.
Mitt hjärta gjorde en trippelvolt (och några kullerbyttor) och jag andades ojämnt. Jag hade inte fjärilar i min mage, snarare stora mammutar. Jag tappade hakan och kollade på honom.
Men jag ljög inte. Det kom direkt från hjärtat. Jag älskade verkligen honom... Han log och kramade mig hårt. Jag la mina armar om hans hals.
- Så vad fick dig att ändra dig? frågade jag försiktigt.
Han suckade.
- Jag tycker att följa hjärtat är bättre än min hjärna, flinade han.
Jag ville säga bra val, men höll munnen tyst och läpparna klistrade mot Justins.
- Just det! Vi ska på Grammy's ikväll! Planet åker om en timme, sa han och log.
Vi rusade upp till mitt rum och jag slängde ned kläder, necessär och liknande i min Elle-väska och stängde den. Justin log mot mig och jag gick till baksidan där mamma och pappa satt med Angel's föräldrar.
- Hej, jag åker till Los Angeles! sa jag fort.
Sen tog Justin min väska och la in den i bakluckan på hans Range Rover och körde iväg. Allting kändes som en saga. Som om jag skulle vakna upp och vara tillbaka i skolan och han aldrig skulle ha valt mig.
Vi var på flygplatsen och paparazzi's svärmade över oss som en svärm jobbiga flugor! Han tog min hand i hans.
Jag hade saknat hans varma och lena hand i min hand. Han var äntligen min... Min bara min, min Justin.
*
- Vakna... hördes Justins röst. Vi ska snart landa.
Jag drog upp mössan och öppnade försiktigt ögonen. Justins läppar mötte mina och jag log, jag tror han märkte det. Awkward...
- Har jag sovit hela resan? frågade jag.
Jag var tydligen trött? Planet landade och vi gick av. Vi möttes, som vanligt, av paparazzi's som skrek saker som "Vad hände med Angel?" och liknande. Justin log bara och tog min hand. Kenny gick bakom oss och vi hämtade våra väskor.
Mitt och Justins.
Va tycks? Lite kort, men jag är trött! :(
Kommentera det bästa ni kan nu!! :D
/Madde
Who Owns My Heart? Kapitel 30
Jag var tillbaks i skolan, jag hade högar av läxor och saker jag behövde ta igen. Jag och Miranda hade kommit bra överens och vi tre hade kommit varandra nära.
Chasity's perspektiv:
Sen jag kom hem från sjukhuset för varken jag eller Angel hört något från Justin. Han var säkert för feg att välja någon av oss! Jag var frustrerad. Jag hatade mig själv för att jag var kär i honom, och jag hatade att Angel var kär i honom också... Men mest av allt att han gillade båda lika mycket!
Jag och Angel hade kommit överens om att vem som än fick honom, så skulle vi ändå alltid vara systrar.
Min kropp var mager efter att inte ha ätit på flera månader. Jag kunde nästan inte äta längre, och inte hjälpte min anorexia till med det! Så mycket dåligt i mitt liv just nu...
Jag hade tagit upp kontakten med Taylor igen, men han var inte samma kille längre... Lily hade gjort slut, jag gillade henne verkligen så jag blev lite småledsen.
Men tillbaka till Taylor! Han var inte samma glada spralliga kille som jag hade träffat. Nu var han allvarlig och vuxen... Som jag sa, mycket dåligt i mitt liv just nu...
- Miss. Williams? Är du närvarande? hördes Mrs. Survey's röst.
- Ja, sa jag snabbt och kollade ned i min historiebok.
Justin's perspektiv:
- Är det okej att gilla två tjejer samtidigt? frågade jag Ryan nervöst.
- Har Biebs tjejproblem! flinade Ryan.
- Håll käften, suckade jag.
- Nej, det är inte okej. Men vilka handlar det om? Angel och Chasity kanske...? sa han långsamt.
- Ja, de är varandras motsatser men det gör dem så unika!
- Bilder? frågade han.
Jag drog fram min iPhone och visade en bild på Angel och en på Chasity.
- Damn..., sa han långsamt med öppen mun.
- Fattar du mitt dilemma?! stönade jag.
- Justin! De är... dösnygga, men du måste välja EN! Okej, jag kommer låta som en tjej nu men, vem gör dig lyckligast?
- Det är det jag inte vet! Jag är så glad när jag är med båda, kan de inte bara vara samma person!
- Tjejfråga igen. Justin, vad säger ditt hjärta? flinade Ryan.
Jag kollade på bilden på Angel och Chasity och suckade. Just i det ögonblicket så kom jag på det!
- Jag måste till Australien! utbrast jag.
Chasity's perspektiv/Två dagar senare:
En vanlig dag efter skolan, vilket betyder högar med läxor och uppsatser. Jag visste inte hur jag skulle hinna med allt. Ikväll var det dansträning och imorgon ska jag följa med Angel till studion. Hon vill att jag ska provsjunga eller nåt sånt.
Jag suckade och började med historieuppsatsen på Franska Revoultionen. Men mitt huvud hängde inte med, mina tankar var på annat håll. Jag satte mig vid mitt piano och tog fram mitt sångblock och började nynna och sjunga på en ny låt jag hade i huvudet. 
Skies are crying
I am watching
Catching teardrops in my hands
Only silence as it's ending, like we never had a chance
Do you have to, make me feel like there is nothing left of me?
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper!
Like a skyscraper!
As the smoke clears
I awaken, and untangle you from me
Would it make you, feel better to watch me while I bleed?
All my windows, still are broken
But I'm standing on my feet
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper!
Like a skyscraper!
Go run, run, run
I'm gonna stay right here
Watch you disappear, yeah
Go run, run, run
Yeah it's a long way down
But I am closer to the clouds up here
You can take everything I have
You can break everything I am
Like i'm made of glass
Like i'm made of paper, Ohhh woaah
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper!
Like a skyscraper!
Like a skyscraper!
Like a skyscraper!
Jag hade kommit på den låten när jag låg i koma.
- Chassie, den underbar! flämtade mamma från dörröppningen, alldeles tårögd.
- Det var inte meningen att du skulle höra, sa jag tyst.
- Du har talang älskling, precis som din syster Lilly! sa hon och kramade om mig. Varför har du inte berättat att du kan sjunga?!
- Jag har inte haft modet, sa jag blygt.
- Chasity Williams. Jag är din mamma, sa hon strängt.
- Jo, jag vet, sa jag och log lite.
- Jag har saknat dig min lilla Chassie, sa hon och kramade mig hårt.
- Aj, jag är omtålig! flinade jag.
Hon skrattade.
- Jag måste förbereda middagen nu, sa hon och reste på sig och gick ned till köket.
Jag fortsatte spela lite på mitt piano tills jag hörde när det plingade på dörren nere i hallen. Jag hörde hur mammas glada röst sa hallå. Men mer hörde jag inte, jag fortsatte spela piano. En melodi av Bethoven tills jag blev avbruten av ett harkel.
Jag vände mig om och flämtade till.
- Justin...
Tycks?! :D
Inte det bästa jag har gjort, men något i alla fall!
Kommentera det bästa ni kan nu så får ni del 31 ikväll också!
Who Owns My Heart? Kapitel 29
- Aaajjaj, flämtade hon.
- Förlåt! utbrast jag. Chasity, jag har saknat dig så! Förlåt för allt, jag har varit hemsk mot dig! Att ta din låt, att ta Justin ifrån dig... började hon.
- Nej! Det är okej, väste jag med min mansröst.
Hon fnissade.
- Förlåt! sa hon och slutade tvärt.
Jag slog till henne löst på hjässan och hon skrattade lite. Dörren flög upp ännu en gång och denna gång kom Justin in...
Chasity's perspektiv:
- Jag kom så fort jag kunde, mumlade han och rörde sig inte en millimeter från dörröppningen.
Det var spänt mellan han och Angel. Hon visste att han hade känslor för mig, och jag likaså.
- Jag ska lämna er ensamma, mumlade Angel och reste sig upp.
Hon gick ut ur rummet utan att ens blicka mot Justin. Angel kände sig obekväm. Chasity kände hennes vän alltför väl. Justin kollade efter Angel och vred sen blicken till mig. Jag kollade in i hans nötbruna ögon och hand gick emot sängen och satte sig ned på stolen brevid.
- Chasity, jag har inte varit den bästa vännen precis... sa han och kollade ned på sina händer.
- Justin, började jag.
- Jag sa saker som jag inte har följt. En av dem var att göra slut med Angel när du vaknade men... jag kunde inte förmå mig det, sa han och kollade ned på sina händer.
Mitt hjärta gjorde ont av att se denna pojke som jag älskar, säga att han ville fortsätta vara ihop med Angel.
- Efter allt du har sagt, att jag var vacker, underar. Det var bara en lögn va? frågade jag med kall röst.
- Nej! Jag vet att det är fel av mig att gilla er två samtidigt, men just nu så har jag ingen koll på mig själv! suckade han. Jag måste hitta mig själv först...
- Justin! avbröt jag honom. Jag kan inte tvinga dig att göra något, men du måste sluta! Sluta att vara så osäker. Man kan inte riktigt älska två personer samtidigt. Känn efter, vad säger ditt hjärta?
Jag tog hans hand i min och kollade in i hans bruna ögon. Han kollade motvilligt tillbaks.
- Jag vet inte Chasity. Jag vet inte, sa han och gick ut ur rummet.
- Då får du ta reda på det, för jag kommer inte sitta och vänta på dig! skrek jag efter honom.
Angel's perspektiv:
Justin kom ut ur rummet och jag gick fram och kramade honom.
- Vad har hänt? frågade jag tyst.
- Jag vet inte vem jag älskar mest, mumlade han och drog sig ur min famn.
- Vad menar du?
- Inget, du skulle ändå inte förstå, suckade han och gick iväg.
Jag gick efter honom och tog tag i hans arm.
- Justin, man löser inga problem genom att bara fly! röt jag. Jag har fattat att du är kär i Chasity, du behöver inte vara så hemlighetsfull om det!
- Det är just det! Jag vet inte vem av er! För vem jag än väljer kommer det krossa någons hjärta. Jag måste göra slut med dig Angel... Om jag inte kan välja en, så förtjänar jag ingen av er..
Med dem orden cirkulerande i min hjärna såg jag hur han gick ut genom entrén och ur synhåll.
*
Jag var inte den som grät. Men tårarna kunde inte hållas tillbaks. Jag gick in i Chasity's rum och hon förstod direkt var som hade hänt. Hon gjorde plats så att jag kunde lägga mig bredvid henne i sjukhussängen.
Med suddig syn kastade jag mig över henne i en kram.
Jag kände hennes söta doft för första gången på flera månader.
- Jag har saknat dig, viskade jag.
- Jag har saknat dig med, viskade hon tillbaks.
- Förlåt, sa jag.
Men inte bara för att jag tog ut mina känslor på henne, det var för allt jag gjort. Hon måste ha känt innebörden i det mest känslosamma förlåt jag någonsin sagt.
- Ursäkten godtas, sa hon och jag frös till.
- Va?
- Jag har legat i koma i nästan fem månader! Jag har hört ett och ett annat. Som att du vägrade dra ut pluggen, att du berättade alla dina problem för mig. Jag tog min tid att fundera ut att du alltid kommer vara min syster, systrar bråkar. Men de blir sams i slutändan, sa hon och log.
Vi möttes i en kram, allting var precis som förut, nästan...
En vecka senare/Chasity's perspektiv:
Jag var tillbaks i skolan, jag hade högar av läxor och saker jag behövde ta igen. Jag och Miranda hade kommit bra överens och vi tre hade kommit varandra nära.
Förlåt för tråkig del!!! Jag (Madde) har skrivit, hade tyvärr ingen inspiration till denna... Men hoppas ni gillar't ;)
KOMMENTERA!!!! :D
Who Owns My Heart? Kapitel 28
En utav de många sakerna som jag avundades hos henne.... Hennes lägenhet var en enkel tvåa, med en egen ateljé och balkong med utsikt över Sydney. Hennes jobb var välbetalt alltså...
Under timmen som vi spenderade tillsammans så läste vi i tidningar och pratade om allting.
Miranda var mitt uppe i en mening när min mobil signal hördes och jag drog upp min mobil ut fickan.
- Det är Angel, sa jag och bläddrade i en gammal Elle tidning.
- Det är mamma! hördes mammas röst.
- Jaa...? frågade jag osäkert.
- Du måste komma till sjukhuset nu! Någon vill träffa dig!
Angel's perspektiv:
- Jag måste gå! utbrast jag. Det är något med Chasity!
- Gå, vi ses imorgon. Om det är något, ring! sa hon och gav mig en hastig kram. Seså, ge dig iväg! skrattade hon.
Jag rusade ut till hallen, drog på mig mina skor och stapplade ut i hallen och sprang nedför alla trappor och ut till min bil och körde det fortaste jag kunde till sjukhuset. Paparazzi's var hack i häl på mig. Jag parkerade utanför sjukhuset och rusade in i sjukhuset, eller det gick ju sådär eftersom jag hade mina nya klackar från Louboutin.
Jag kom fram till receptionen.
- Chasty Williams?! flämtade jag till receptionisten.
Hon knappade in något på datorn.
- Rum 560, sa hon och log.
Jag svarade inte utan sprang raka vägen till rum 560. Jag öppnade dörren och mötte mina och Chasitys föräldrars glada ansikten. Tillslut såg jag det ansikte som jag hade längtat efter i månader...
Chasity's perspektiv/25 minuter tidigare:
Jag tänkte och tänkte... Men på vad egentligen? Barriären låg stadigt och fast, obrytbar. Pluggen satt fast i monitorn och Angel hade nämligen sovit över här flera gånger för att se till att mina föräldrar inte drog ut den.
Det värmde inom mig att hon inte gav upp hoppet. Hoppet om att jag skulle vakna.
Men jag hade förlorat det för länge sen. Jag höll på att ge upp kampen.
Jag domnade bort för varje minut som gick och tillslut såg jag ett ljus. Det sken starkt och jag såg några.
Det var min döda syster Lilly.
Hon såg likadan som jag mindes henne och hon stod där glatt och kollade på mig.
- Chasity, ge inte upp som jag gjorde! Du är stark nog! sa hon och greppade min hand.
- Jag saknar dig Lils! sa jag och kramade henne.
- Jag finns alltid med dig, Wherever you go. I'll be with you. Jag finns alltid i ditt hjärta, men din tid är inte kommen än, sa hon med ett leénde.
Jag kände hur jag slets ifrån henne och bort från ljuset och jag var läskigt nära barriären. Jag kämpade som ett djur för att slutligen trycka mig igenom och öppna ögonen.
Det första jag såg var ett tiotal doktorer som kollade på mig med glada ögon.
- Hon har vaknat! utbrast de och de började krama varandra.
Ljuset bländade mig och jag lyfte försiktigt en arm och satte den framför ögonen.
- Nu tar vi det lugnt! Hon behöver lugn och ro, hördes en bekant röst. Det var min doktor. Det första man gör när en koma-patient vaknar är att släcka ljuset, eftersom de inte har kollat på länge. De andra sakerna kommer vi ta senare.
Ljuset stängdes av och doktorerna gick ut och lämnade mig ensam med Mr. Blake som han hette.
- Så, kan du prata? frågade han.
Jag öppnade munnen och lät ut ett ljud som lät mer som ett krax än en ton.
- Du ska få något att dricka, sa han och gav mig ett glas vatten.
Jag tog emot glaset och förde det mot munnen och kollade skrämt på mina utmärglade armar. De var så smala! Nästan bara skinn och ben!
Dörren for upp och jag drack lite vatten, in kom mina föräldrar och Angels föräldrar. Min mamma grät; glädjetårar för en gångs skull, och kramade om mig försiktigt som om jag var en porslinsdocka.
- Min söta Chasity! Jag är så ledsen för allt! Jag har varit en hemsk förälder, viskade hon i mitt öra.
- Nej, sa jag med en otroligt hes röst.
Dörrarna flög upp och in kom ett ansikte jag hade längtat efter...
Angel's perspektiv:
Chasity satt upp i sin säng och kollade på mig med glada ögon. Tårar rann nedför kinderna och jag kramade henne hårt.
- Aaajjaj, flämtade hon.
- Förlåt! utbrast jag. Chasity, jag har saknat dig så! Förlåt för allt, jag har varit hemsk mot dig! Att ta din låt, att ta Justin ifrån dig... började hon.
- Nej! Det är okej, väste jag med min mansröst.
Hon fnissade.
- Förlåt! sa hon och slutade tvärt.
Jag slog till henne löst på hjässan och hon skrattade lite. Dörren flög upp ännu en gång och denna gång kom Justin in...
Glada?! Chasity har vaknat! :D Vad kommer hända med Justin, Angel 6 Chasity?
Kommentera så mycket ni kan! ;)
Who Owns My Heart? Kapitel 27
Jag suckade och började berätta hela historian som började i Tyskland och om Justin och slutade på ett sjukhus, att Chasity låg i koma.
Jag drog ett djupt andetag och såg att Miranda kollade på mig med hakan nere vid knäna.
- Herregud... förlåt! Jag visste inte! utbrast hon och drog in mig i en hård kram.
Jag kramade tillbaka och gav en djup suck.
- Jag hade planerat att berätta, men jag visste inte var jag skulle börja, sa jag lågt.
- Jag skulle aldrig ha frågat, sa hon skamset.
- Det gör inget! Jag skulle ändå ha berättat, sa jag och log lite.
Hon log ett tröstande leénde.
- Så du och Bieber huh? flinade hon.
- Du är inget fan av honom eller?
- Nej, jag är lite efter. Jag spenderar all min tid att plugga, träna eller på min konst!
Har jag nämnt att hon är sjukt duktig på att måla?
*
Dagen var slut och vi var hemma hos Miranda. Hon var helt olik mig! Hon jobbade varje helg och några dagar efter skolan och hade en egen lägenhet och hon försörjde sig själv helt enkelt! När hennes föräldrar flyttade till London så vägrade hon att följa med och de lämnade henne själv kvar.
Fast de har ju fortfarande kontakt och de hälsar på och så, men annars är hon på egen hand.
En utav de många sakerna som jag avundades hos henne.... Hennes lägenhet var en enkel tvåa, med en egen ateljé och balkong med utsikt över Sydney. Hennes jobb var välbetalt alltså...
Under timmen som vi spenderade tillsammans så läste vi i tidningar och pratade om allting.
Miranda var mitt uppe i en mening när min mobil signal hördes och jag drog upp min mobil ut fickan.
- Det är Angel, sa jag och bläddrade i en gammal Elle tidning.
- Det är mamma! hördes mammas röst.
- Jaa...? frågade jag osäkert.
- Du måste komma till sjukhuset nu! Någon vill träffa dig!
Vad har hänt nu? o_O
6 kommentarer till nästa! Förlåt för den långa väntan! Hade ingen inspiration. Men nu är den tillbaka och jag har mer ideér än nånsin! ;)
/Madde
Who Owns My Heart? Kapitel 26, PART 2
- Hej?
Detta kan inte vara en bra nyhet...
Who Owns My Heart? Kapitel 26, PART 1
Jag hade börjat lära känna en tjej som hette Miranda och som gick i min klass.
- Vi måste nog röra på oss, sa Miranda med sin ljusa stämma.
Jag suckade. Även fast jag hade förändrats, så hade inte min vinnarskalle försvunnit till min stora förtret...
- Jaja, vi måste nog gå. Jag vill INTE komma försent till första lektionen, sa jag och vi gick mot bildsalen.
*
- Det var hemskt! gnällde jag när vi stod vid skåpen.
Jag skrattade och vi gick till biologin. Jag hade inte haft såhär roligt på många månader nu, så jag njöt av tiden jag hade. Miranda visste inte om Chasity än, men jag skulle berätta snart.
*
Skolan var slut och jag hade precis kommit hem när min mobil ringde. Det var Taylor...? Min mage drog ihop sig och jag fick en hemsk känsla i hela kroppen. Jag svarade med en darrig röst.
- Hej?
Detta kan inte vara en bra nyhet...
Who Owns My Heart? Kapitel 25
"Seriously! This is patetic! @AngelMartinez is my gf and I love her! She's a human just like you, and I know for sure that u would be rly sad if someone said that to you! True Beliebers support! #Bieberfamily"
Jag klickade på tweet och loggade ut.
Jag följde med Justin på han turne. Jag fick bo på ett hotell eller på bussen. Den här gången fick jag bo i ett hotellrum. Jutstin och jag hade bestämt att vi skulle till en strand och promenera och mysa.
-Hej sötnos! Är du redo? Sa han med ett leende
Hela jag sjönk ihop, helt plötsligt var jag helt stel. Jag trodde han aldrig skulle nämna det namnet igen.
-J..a..ag, vet inte. Stammade jag
Han drog in mig närmare honom och jag slappnade av och han placerade en mjuk kyss på mina läppar.
- Kom vi går, sa han och log.
Vi gick igenom den trånga turnébussen och ut i den friska luften. Chauffören hade stannat i en liten stad i västra Queen's Land. Det var än så länge inga paparazzi's inom synhåll, men man visste aldrig. De kunde vara väldigt diskreta.
- Mår du bra shawty? frågade han mig.
- Bara bra, sa jag och log.
Angel's perspektiv/En månad senare:
-Angel, sa jag.
-Hej, det är Taylor. Du skulle ringt om Chasity för super längesedan. Sa han oroligt.
Jag fick genast en klump i magen kände hur paniken steg inom mig.
- Jag hade glömt...
- Hur kan du glömma att din bästa kompis ligger i koma på ett sjukhus och inte vaknar?!
Jag la på luren och gick och satte mig i soffan. Tårarna rann nedför kinderna, jaa hur kan jag ha glömt?
- Jag är värdelös, snyftade jag fram.
- Jag älskar dig med, sa jag och kurade ihop mig i hans famn.
Tänka sig! I allt det otrevliga så kom det upp något underbart. Men jag kunde inte tänka så utan att få skuldkänslor. Jag vet hur mycket han gillar Chasity, även fast han förnekar det. Jag förstod honom, hon var helt underbar och den vackraste jag kände.
Två veckor senare/Angel's perspektiv:
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen just nu. Allting var så svart. Justin var i Belgien, Taylor pratade inte med mig. Jag hade ingen att prata med, eller vara med.
- Gumman, det börjar bli sent. Du kanske ska gå och lägga dig? sa mamma i fönster öppningen.
Jag vände mig om och mumlade ett ja. För tillfället satt jag på taket utanför mitt fönster. Jag satt alltid här när jag behövde tänka, alltså så satt jag här nästan alltid nu för tiden.
*
Då var det dags igen. Skolan. Jag var nervös över hur jag skulle bli mottagen av alla elever nu när jag är känd.
Jag valde kläder, en tröja från Stella McCartney, skor från Guess, jeans från Zara och väskan som Justin köpte till mig. Jag drog på mitt pokerface och började gå till skolan, eftersom min bil var på lagning för min kusin hade förstört något i den och möttes direkt av paparazzi's.
Jag ignorerade dem och gick bara på.
- Ska du och Justin gifta er?
Jag kom fram till skolan och hade allas blickar på mig när jag gick över skolgården och in i skolan. Förstaårselever kollade chockat på mig och viskade saker som.
Who Owns My Heart? Kapitel 24
Idag skulle jag till en radiokanal och ha intervju. Det var lite spännande för det var första gången för mig!
- Vi är framme, avbröt Kelly mina tankar.
Jag tog ett djupt andetag och mötte några blixtar och fans innan jag gick in i den stora byggnaden.
- Live om två minuter, sa en arbetare och föste in mig.
Jag satte mig ner vid en ensam mikrofon, tog på ett par hörlurar och Kayla började prata.
- Hej du lyssnar på Z103.5 och med oss i studion så hade vi stjärnskottet Angel Martinez! Kul att du kunde komma idag!
Jag skruvade obekvämt på mig.
- Ehum, det är ju såklart kul. Men.. att jag blev känd har en hemsk historia bakom sig som jag tyvärr inte kan nämna här.
Intervjun fortsatte och det kom till ämnet killar... Åh nej...!
- Har du mycket erfarenhet av förhållanden med killar? frågade Kayla.
*
- Kanske det? sa Justin och man hörde hans flin genom telefonen.
- Haha, kanske! Ska på konsert nu, var försiktig! Vill inte att du ska krocka. Ses babe!
Var han tvungen att säga krocka!?
Han la på och jag suckade. Just nu så var han i Queensland i Australien och hade konserter runt i det området.
- Ehum, Chasity Williams? frågade jag med en skakig röst.
Jag gick in och hon stängde dörren bakom mig. Där i sängen låg Chasity, blekare än förut och med ännu mer sladdar runt hennes ansikte.
- Chasity? frågade jag med gråten i halsen. Jag saknar dig. Livet utan dig suger! Förlåt att jag inte kommit tidigare men jag har inte klarat att se dig så här...
Tårarna brände bakom ögonlocken och jag lät en tår rinna nedför min kind. Jag satte mig ned på stolen och rörde hennes porslinshand. Allt var knäpptyst utom hjärtmonitorn som pep och mina snyftningar.
- Chasity snälla vakna? Du är stark nog! Jag tror på dig!
Chasity's perspektiv:
- Hej, det är Angel.
Justin's perspektiv:
Jag suckade och insåg att Scooter hade rätt. Chasity skulle inte vakna, i alla fall inte på länge. Men hon skulle inte dö.
- På ett vilkor. Om minsta sak händer Chasity så kommer jag åka hit på direkten, sa jag.
Hur skulle jag berätta för Angel? Hon hade inte stabil just nu, hur skulle jag klara mig utan Chasity?
Jag gick in i mitt rum och loggade in på twitter.
"#LeaveBieberAngelBitch"
Jag suckade och twittrade.
Who Owns My Heart? Kapitel 23
Hon la på och jag reste mig upp och gick ut ur sjukhuset. Även fast jag inte ville gå ifrån Chasity så kunde jag
inte tappa kontakten med Angel. Hon var ju trots allt min... flickvän.
såg Angels stå och kolla ut på havet. Jag gick till henne och kramade henne bakifrån.
- Hej babe, sa jag.
- Bra, sa jag och kysste henne
Justin's perspektiv:
Angel hade förändrats rejält! Hon var inte längre "bitchiga och okänslosmamma Angel" utan nu var hon mer ansvarsfull och snäll. Chasity hade nu legat i koma i nästan två veckor. Angel hade släppt en ny låt.
Den hette Talking to the moon och var riktigt bra! Hon höll på att bli känd nu. Hennes fans kallade sig för
"Angels".
Ganska gulligt fan namn faktiskt! Hon hade även ändrat sitt twitter namn från @ItsAngelBitch till
@AngelOfficial.
Vi skulle ut och äta en lunch innan min konsert. Jag hade tvingat min manager att få turnera runt bara i Australien och Nya Zeeland och länder nära, för jag skulle vara på plats om något hände Chasity. Jag vågade inte ta risken att vara på andra sidan jordklotet om hon vaknade eller... dog. Fast jag ville inte vara ifrån Angel för den delen heller.
Jag körde och stannade utanför Angels hus. Hon kom ut och såg lika söt ut som vanligt.
Vi skulle dra in till stan och äta på en italiensk resturang. Hon hoppade in i bilen och log stort.
- Hej Bieber! sa hon och log.
- Hej shawty! sa jag och kysste henne.
Jag körde iväg och vi pratade på. Vi kom fram och jag parkerade och vi gick ut. Paparazzis var som galna och skrek.
Vi ignorerade alla och gick in.
*
Maten var jättegod och vi gick hand i hand ut ur resturangen.
Angel's perspektiv:
Justin verkade lite irriterad på alla papz och suckade gång på gång. Jag däremot, tog ingen som helst notis om papzen. Jag är van och älskar fortfarande att stå i rampljuset, men tillskillnad från förut så kräver jag inte att stå i centrum hela tiden.
Vi hoppade in i bilen och åkte hem till hans boende nu när han är i Australien.
- Varför ska vi hem till dig? frågade jag.
- Vi ska träffa mina föräldrar, sa han och log.
- Va?! Men Justin du har ju inte sagt något! utbrast jag.
Justin's perspektiv:
Hon såg så gullig ut när hon hade det chockade uttrycket.
- Jag säger det nu, sa jag och skrattade.
- Men! Justin, tänk om dem inte gillar mig?
- Det är min mamma bara. Pappa är i Kanada. En mindre person att impa på, sa jag. Men har jag sagt att din australienska brytning är urgullig! tillade jag snabbt.
Det funkade alltid att ge Angel komplimanger så blev hon lite mer självsäker, plus att man fick se hennes söta rodnande.
Jag körde in genom den massiva porten som stängdes efter mig och parkerade utanför på parkeringen som låg en bit bort från huset. Angel stirrade chockat på vårt hus som vi "hyrde", eller lånade eftersom jag är ju trots allt Justin Bieber. (Ego...)
- Wow, och jag tyckte mitt hus var stort, mumlade Angel.
- Ditt är stort. Jag personligen tycker att det här är för stort och lyxigt! sa jag och tog hennes hand.
Vi gick på blomstergången och gick in till huset. Angel stirrade chockat runt sig när vi klev in i hallen.
Jag flinade åt hennes reaktion.
- Justin? Är det du? hördes min mammas röst.
- Ja, sa jag.
Angel kollade på mig med en smårädd blick och hennes grepp om min hand hårdnade.
Mamma kom ut i hallen och fick syn på Angel.
- Är inte du Angel Martinez? frågade hon.
- Jo, det är jag, sa Angel och log.
Hon var ju helt otrolig! I ena stunden så var hon orolig och i andra så var hon hur självsäker som helst! Jag undrade hur hon kunde vara så duktig på att koppla bort sånt som rädsla och liknande.
- Så dejtar ni eller nåt? frågade mamma.
- Ja, sen två-tre veckor tillbaka, sa jag och log stort mot Angel.
- Ja, man kan ju inte undgå att läsa alla tidningar! Föresten, jag älskar "Who says"!
- Tack Mrs. Bieber! sa jag.
- Åh, kalla mig Pattie eller Mrs. Malette, sa hon och log.
- Oj! Förlåt, sa Angel ursäktande.
- Det gör inget! Men jag måste kila nu! Ha så kul ungdomar, sa hon och gick ut genom dörren.
Justin stängde den efter henne och drog med mig in till det stora vardagsrummet och satte mig i soffan, medans han gick fram och satte på dvd:n.
- Vilken film? frågade han.
- Hmm, eftersom jag älskar skräckfilmer! Har ni Saw? frågade jag.
- Ja, sa han och satte på den.
Han satte sig bredvid mig och log nöjt. Han trodde väl att jag skulle bli rädd, haha! Verkligen inte. Jag blir inte ens påverkad! Det ända jag är rädd för är att någon jag älskar dog. Därför behövde jag smälta att Chasity kunde dö vilken sekund som helst. Därför tog jag lite avstånd från henne och jobbade hårt med musiken och var med Justin. Jag hade slutat festa och dricka helt. Jag skulle inte ens pröva alkohol en gång till.
*
Efter filmen satt Justin ihopkrupen i min famn.
- Haha! Nån blev rädd? fnissade jag.
Han kollade på mig med en ond blick.
- Det var meningen att det skulle vara tvärtom.. Du är ju tjejen, mumlade han och kollade på mig som med stora blinkande bambiögon.
- Aaaw, du är så söt! sa jag och kramade honom. Min lilla egna Bieber-bebis! tillade jag.
- Nej, mini-Biebers vill vi inte ha än! men typ om 10 år eller så, sa han och blinkade med ögat.
- Dream on, sa jag och reste mig upp. Kom igen, vi kan inte sitta här hela dagen!
- Okej. Vi går på Zoo! skrek han.
Jag kollade med stora ögon på honom. Jag älskade när Justin tog fram sin barnsliga sida. Den var helt underbar och rolig!
- Visst, men jag kan inte gå i det här, sa jag och kollade ned på min fina utstyrsel.
- Du kan låna nåt av mig, sa han och blinkade.
*
Ungefär en timme senare så var vi påväg in till zoo:et och jag hade fått låna en lila piké tröja och ett par svarta leggings av hans mamma Pattie. Jag hade även plattat håret. Ingen outfit som jag någonsin skulle ha igen! Men det fick duga. Justin matchade mig med en blå piké tröja.
Vi hade det jätte trevligt och för en gångs skulle så glömde jag allt det dåliga just nu. Men när Justin åkte på konsert och lämnade mig i mitt hus, så kom alla tankar om Chasity tillbaks. De kunde inte fly ur mitt huvud. Även fast jag var världens lyckligaste tjej så fanns den hemska känslan alltid med mig. Justin lyckades få mig att glömma den men den försvann aldrig.
Jag kollade igenom fotoalbum med Chasity från när vi var små och började gråta. Jag saknade henne så mycket! Det var tortyr att kolla i albumen men det var det enda jag hade av Chasity nu. Jag ville inte se henne när hon nästan var död. Det tog kål på mig att se henne ligga som om hon var död. Jag ville vara stark för hennes skull.
Jag skulle klara det här!
Kära Gud. Gör så att Angel vaknar. Hon är min bästa vän och jag kan inte klara mig utan henne! Amen.
Tänkte jag och kollade ut på den stjärnfyllda himlen.
Så vad tycker ni när det bara är Justin och Angel? Är det bra eller ska jag skriva mer om Chasity på sjukhuset? Jag kände för att göra en glad del eftersom det kommer vara många ganska deppiga...?
Fem kommentarer till nästa!
Who Owns My Heart? Kapitel 22
Då hände det. Hennes finger kittlade min handflata. Hon rörde på handen och slog upp ena ögat!
Justin's perspktiv
Att se Taylor's blick på Chasity och att hon såg så lycklig ut med honom skadade mig.
Jag älskar Chasity. Hon får inte bara falla för en annan kille sådär.
Det går inte!
Jag satt där inne i Chasitys rum och bara titta på henne. Jag kunde göra det i timmar!
Taylor satt och höll hennes hand. Själv satt jag bara där och tänkte igenom allt jag gjort fel.
Angel's Perspektiv
Jag grät i floder. Jag hade åkt hem för jag klarade inte av att se Chasity i koma.
Plötsligt knacka det på dörren .
Jag öppnade och Taylor klev in.
- Jag behöver prata med dig! Sa han och titta ner i golvet
- Vi kan ta en promenad.
-Kom. Sa han sorgset
När vi gick ner till en park och han frågade mig något jag inte kunde svara på.
-Varför gjorde du sådär mot Chasity? Frågade han
-...Jag var bara så sur och jag tänkte inte, jag älskar Chasity! Hon är min bästa kompis och jag ville aldrig såra henne! Sen när vi bråkade och hon krockade blev allting bara fel. Jag har varit ute varenda natt och mår skit...!
- Du måste hitta dig själv först Angel. Det låter som om Chasity var hela ditt liv.
Jag kände några blixtar i nacken. Fan, paparazzis...
- De hittar alltid mig, suckade Taylor.
Chasity's perspektiv:
- Justin?
Hon la på och jag reste mig upp och gick ut ur sjukhuset. Även fast jag inte ville gå ifrån Chasity så kunde jag inte tappa kontakten med Angel. Hon var ju trots allt min... flickvän.
- Hej babe, sa jag.
Sorry för dålig update! Men vi har haft fullt upp! Sorry att uppdateringen pendlar så mycket! Men här är alla fall kapitel 22.
Fel på kapitel 22
Vi ska försöka fixa felet!
//Clara & Madde
Who Owns My Heart? Kapitel 21
Chasity's perspektiv:
Jag hade kört in i ett träd tydligen. Bucklan på bilen var stor och jag svor lågt för mig själv.
- Jag blöder, pep Angel.
Jag kollade upp på hennes panna. Det var ett djupt sår som det blödde från.
- Jag kör dig till sjukhuset, mumlade jag.
Jag körde till sjukhuset och parkerade bilen. Vi gick in till akuten och de hänvisade oss till mottagningen. Angel skrek på tjejen som inte tyckte att det var tillräckligt "mycket skada" för akutmottagningen.
- Jag vet att jag inte är såhär. Jag har förändrats, började Angel.
Jag svarade inte.
- Ska vi leka sura leken nu också? sa Angel ironiskt.
Jag frös till.
- Efter allt du har gjort så ger du mig fortfarande order som om jag är din slav!
Vi hade nu alla blickar på oss, ingen av oss brydde sig utan vi båda var inne i vår egna bubbla.
- Ska vi leka femåringar? Visst! skrek jag och kastade en bok på henne.
- Tjejer! sa en läkare och ställde sig mellan oss.
Han drog isär oss och kollade förvånat på oss.
- Tjejer bråkar väl inte...? sa han lågt.
Han blick fastnade på mitt. Samma sak hände när varenda kille såg oss. Jag suckade och började ta några steg mot hissen men kroppen hängde inte med. Jag föll ned på golvet och tappade andan. Allt var svart men jag kunde höra alla röster.
Angel's perspektiv:
- Chasity... ligger i koma, snyftade jag.
Hennes mamma bröt ihop och hennes pappa blev arg. Pappa lugnade ned hennes pappa och mamma lugnade ned hennes mamma. Vem lugnade ned mig och tröstade mig?
Justin!
- Justin! Det är Chasity, hon ligger i koma! grät jag.
Han sa inte ett pip till utan la på.
- Allt är mitt fel, snyftade jag till mamma.
- Kära Gud! Jag vill bara få tillbaks Chasity, kan inte en dröm gå i uppfyllelse? Amen, tänkte jag.
Chasity's perspektiv:
Jag satte mig på stolen bredvid hennes säng och tog hennes livlösa hand.
- Chasity, då måste få veta en sak... Jag har älskar dig från ögonblicket jag såg dig. Du stod ut med ditt utséende och din personlighet. Jag gillade aldrig Angel egentligen, eller jag skulle gjort slut med henne så jag kunde bli ihop med dig men detta hände. Jag ber till Gud varje dag att du ska vakna och allt ska vara som vanligt. Att du hatar mig och det, mn det är bättre än att du är halvdöd, fnös jag.
Då hände det. Hennes finger kittlade min handflata. Hon rörde på handen och slog upp ena ögat!
Omg!? Vaknar Chasity eller?! :O
Who Owns My Heart? Kapitel 20
- Chasity, började hon.
Jag ignorerade henne och hoppade in i min bil och körde till Taylor. Jag kollade i backspegeln och såg att hon stod och grät efter mig. En tår letade sig nedför min kind och droppade ned i mitt knä.
Angel trodde ju bara att jag skulle ta Justin ifrån henne, och hennes revansch var att ta min låt. Men det var inte den bästa jag hade... Skulle jag förlåta och gå vidare, eller fortsätta hata den enda personen som jag inte kan hata?
Mitt liv var så komplicerat. Jag ville bara försvinna i några minuter och inte behöva tänka på något eller någon.
Men det är omöjligt. I stället för att försvinna måste man ta itu med sina problem.
Men inte idag, vi tar det imorgon i stället.
Chasity's perspektiv:
Jag och Taylor hade haft ännu en underbar dag. Han hade fått mig på mycket bättre humör!
Jag hade träffat Lily och hon var hur snäll som helst! Hon trodde att vi var barndomskompisar, men vi hade bara känt varandra i ungefär en vecka nu. Jag och Lily hade blivit bra vänner, men hon höll på att spela in en film så hon var inte hemma hos Taylor ofta. Angel hade ringt mig miljarder gånger efter att hon såg mig. Jag hade inte svarat på ett enda samtal.
Lily tyckte att jag inte skulle förlåta henne i första taget medans Taylor sa att jag inte alls skulle förlåta henne. Mitt hjärta ville ha tillbaka henne i mitt liv så himla mycket, men min hjärna sa tvär nej!
Jag var så förvirrad och det anstängde min hjärna, som ansträngde mitt hjärta. Vilket inte var bra eftersom mitt hjärta var extra svagt.
Jag hade ännu inte vågat hantera det med Angel. Jag bara vågade inte. Hon skulle övertala mig på något sätt och vi skulle bli "kompisar" igen.
Men det skulle inte hända. Jag hade nästan lagt Angel bakom mig, mina nya vänner var Taylor och Lily. Jag hade till och med skickat en ansökan till ett college i Usa och Angel skulle inte få veta något.
Justin. Hur blir det med Justin. Jag har försökt att ta kontakt med honom, men han verkar jätte upptagen. Han har säkert glömt mig och levde lyckligt med Angel. Något skrek inom mig när jag hörde att Justin och Angel var ett par. Jag hade helt enkelt inte släppt honom och hans fina hasselnötsbruna ögon.
- Chassi! ropade Taylor.
- Jaa!
- Kom vi åker till parken, vi kan inte sitta inne hela tiden, sa han och kom in i rummet.
- Okej, ska bara ta min kofta.
Jag tog min kofta och vi gick till parken. Det var inte en park riktigt, det stod bara ett par gungor och en övergiven bänk där.
- Tay, vart är vi? frågade jag.
- I parken. Min park, jag gjorde den med några kompisar när vi var runt tio, sa han och log.
- Har du bott här länge? frågade jag.
- Vi har familj här, sa han.
Jag satte mig på en gunga.
- Hur är det med Lily? Jag har inte sett henne på länge, sa jag glatt.
How's Lily? Haven't seen her in a while.
- Hon spelar in en ny film i Afrika, sa han och log.
- Aha!
Min ringsignal hördes och jag kollade chockat på skärmen.
- Justin, mumlade jag.
- Vadå?
- Justin ringde mig! Varför ringde han mig?! Han har ju inte hört av sig på en hel vecka nu! utbrast jag.
- För jag ville träffa dig personligen, sa en bekant röst.
Justin?!
Justin's perspektiv:
- Chasity är inte hemma, hon är hos sin nya kompis Taylor. Jag såg att ni två blev nära kompisar i Tyskland, sa Chasity's mamma Mrs. Williams. Kan du ta reda på vad som hände mellan Angel och Chasity? De var ju så nära, nu hatar Chasity Angel väldigt starkt.
- Jag ska försöka Mrs. Williams, sa jag och gick till min bil.
Taylor, Taylor. Vem fan var Taylor?! Det kanske var någon från skolan, kanske en tjej, kanske en... kille.
Jag ville inte ens tänka tanken. Jag ringde Angel.
- Justin?
- Eh, Angel.
- Vad vill du? frågade hon med en bruten stämma.
- Jag undrade om du kunde hjälpa mig med en sak.
- Jag lyssnar.
- Chasity har tydligen lärt känna en person som heter Taylor? Vet du vem det är?
Hon förblev tyst och man hörde bara hennes tunga andetag.
- Ja, jag vet vem det är.
- Kan jag få hans adress? frågade jag med ett dunkande hjärta.
- Jag vet vem det är, inte vart han bor.
Han... det är en Han!
- Vem är det då?
- Taylor.. Taylor Lautner.
Taylor Lautner!? Han var ju ett muskelpaket, såklart att Chasity gillade honom.
- Jag måste gå nu, hejdå Justin.
Hon la på och mitt hjärta var uppe i 360. Chasity var med Taylor! Jag visste inte vart jag skulle köra så jag körde runt lite. Jag kom ut på någon grusplan och såg två ryggtavlor av en kille och en tjej. Tjejen satt på en gunga och killen på den andra. Tjejens hår... Hon vände sitt huvud i profil.
Chasity!
Chasity's perspektiv:
Mitt hjärta hoppade över ett slag när den finaste killen jag vet stod framför mig.
- Chasity, jag måste få förklara!
- Förklara vadå? Att jag bara var en på sidan som man leker med tills man är klar och slänger den?
- Nej Chasity!
- Jag måste... ehum.. gå någonstans, mumlade Taylor och gick iväg med snabba steg.
Han försvann snabbt.
- Chasity! Jag har alltid älskat dig! Det har alltid varit du! Inte Angel, började han.
- Men varför höll du på med Angel då?
- För, jag ville göra dig avundsjuk. Allt är mitt fel.
Jag kollade chockat på mig.
- För att göra historien kort. Du var kär i mig hela tiden och sa ett inte ett jävla skit, så går du och blir ihop med Angel, på låtsas, och hoppas att jag ska bli avundsjuk och krälande till dig? frågade jag och mitt humör steg.
- Typ, sa han lågt.
Jag gav honom en örfil och sprang iväg. Han sprang såklart efter mig och tog tag i min handled och stoppade mig.
- Chasity! Snälla, jag vet att jag var en idiot! Jag vet det! Men kan jag inte bara få en till chans? Jag kommer inte sumpa det! Jag lovar! sa han och det bildades tårar i hans öga.
- Hur kan jag vara säker? sa jag.
- Lita på mig.
- Jag gjorde det en gång, aldrig igen.
Justin's perspektiv:
- Jag gjorde det en gång, aldrig igen.
Hon ryckte sig ut ur min famn och sprang iväg. Jag stod kvar och såg tjejen jag älskar springa ur mitt liv, jag kan i alla fall inte säga att jag inte försökte. Taylor stod plötsligt och tog emot henne i sin famn när hon kom springande. Mitt huvud exploderade och jag såg rött. Jag slog ilsket till bänken och satte mig i bilen och körde till flygplatsen.
Jag ska inte stanna här.
Angel's perspektiv:
Chasity och återigen Chasity. Jag kunde inte förmå mig att bli arg på henne längre. Jag skulle sluta att känna mig som en drottning.
Min mobil vibrerade till och det stod Jenny
"Party på Sunset Beachen ikväll! Kommeru? ;) xxJ"
"Ses där! /Angel"
"Bra, klockan kvart över åtta"
Jag flinade och såg att klockan var åtta. Jag klädde på mig shorts och ett pösigt linne och gick nedför trapporna och började gå till stranden.Festen var redan i full gång när jag kom dit och jag såg Jenny i ett hörn med blicken svepande efter mig. Jag orkade inte med henne så jag gick till baren direkt.
- Är inte du Angel Martinez som sjunger den där Who says? frågade bartendern.
- Joo, sa jag och log.
- Då är gratis för dig unga dam, sa han och hällde upp ett glas tequila.
Chasity's perspektiv:
"Yeah, yeah, yeah!" min mobil ringde och jag vaknade kvickt och mumlade ett hallå.
- Chasity?!
- Vad, suckade jag till min oroliga mamma.
- Det är Angel! Hon är tydligen på en fest och vi föräldrar sitter på en resturang tre timmar bort, kan du snälla åka och hämta henne?
- Okej, vart?
- Sunset beach, tack gumman!
Jag svarade inte utan la på och suckade. Motvilligt reste jag mig upp oh drog på mig kläder. Taylor stod i dörröppningen.
- Vad har hänt?
- Angel har hänt, suckade jag och tog mina bilnycklar. Kommer hem snart.
Jag gick ned till min bil och körde de trettio minuter till Sunset Beach där jag och Angel brukade spendera somrarna på. Angel satt på en bänk med huvuet hukat över en papperskorg.
Jag suckade och hoppade ut ur bilen.
Hon kollade upp på mig.
- Chasity? mumlade hon.
- Ja, tyvärr. suckade jag och tog tag i hennes hand och hjälpte henne upp.
Hennes andedräkt var outhärdlig! Varför gör hon sånt här, det är inte den Angel jag känner?!
Jag hjälpte henne in i bilen och hon lutade sitt huvud mot fönstret.
- Chasity, började hon.
- Vad?
- Jag måste få förklara.
Jag suckade.
- Berätta.
- Jag trodde du skulle ta Justin ifrån mig. Jag har aldrig varit i den sitsen förut och jag visste inte vad jag höll på med. Jag har varit elak mot dig, men jag vill inte förlora dig.
- Aaaww! Tack Angel nu känns det mycket bättre! Jag menar du ljög och svek mig bara! Klart jag ska förlåta dig, sa jag ironiskt.
- Men vad ska jag göra då?! utbrast hon.
- Men fattar du inte?! Det finns inget du kan göra! Du är bara någon som jag kände, jag känner knappt igen dig Angel! Du är inte sån här, skrek jag med båda ögonen på Angel.
Jag hann se hennes skrämda ögon innan det hördes ett högt bom.
Vad hände?! :O Tre kommentarer till nästa kapitel, ENJOY <3
Who Owns My Heart? Kapitel 19
Angel's perspektiv:
Jag öppnade ögonen långsamt och kollade runt mig. Solen stömmade in genom fönstren och bländade mig totalt. En utslagen Henri låg bredvid mig med bar överkropp. Jag själv hade täcke över min kropp.
Vad fan gjorde jag igår?! Jag flög upp ur sängen iklädd endast behå och klädde på mig mina kläder. Jag tog min kuvertväska och skor i händerna och smög nedför de massiva ektrapporna.
Men jag var tydligen inte den enda som var vaken. Hans mamma stod i vardagsrummet bredvid hallen och blickade på mig.
- Hej Mrs. Rawley, sa jag och log.
- Hej, sa hon långsamt.
- Jag skulle precis gå, sa jag och skyndade mig ut ur huset.
Det var nära ögat!
Justin's perspektiv:
They say that hate has been sent
So let loose the talk of love
Before they outlaw the kiss
Baby give me one last hug
Jag hade konsert i Spanien, jag var ju trots allt på en Europa turné. Men det var hemskt att inte ha Angel eller Chasity vid min sida. Jag kollade backstage på mamma. I mina drömmar så stod Chasity där och kollade lyckligt mot mig och jag skulle ha dragit ut henne på scen och visat henne för hela världen.
Men jaa, ni vet ju hur det gick.
Never let you go slutade och Down to earth började.
*
Konserten var slut och jag slängde mig i bussen och körde iväg. Ryan Good och Alfredo satt och spelade xBox. Jag tog en kontroll och spelade med dem. Jag skrattade för första gången på dagar åt Alfredo och hans arga utbrott på spelet.
- Hänger du med in på BK? frågade Scooter.
- Yeah man, sa jag och klädde på mig snabbt och följde med han ut.
Det började genast blixtra runt om mig och fans skyndade sig fram. Tur att Kenny följde med. Vi beställde all mat och gick tillbaks. Jag passade på att ta kort och göra autografer till fans.
- Kan vi ta kort? frågade en tjej nervöst.
- Såklart! sa jag och omfamnade dem.
En annan av deras kompisar tog kort. 
- Tack! sa ena tjejen glatt.
- Tänk att vi har träffat Justin Bieber! sa ena tjejen högt.
- Tyst Melissa, tänk om han hör!
Jag flinade och Scooter kom ut med maten och vi gick in i bussen igen.
Chasity's perspektiv:
Jag var tvungen att åka hem och hämta kläder och sånt. Taylor skrattade lite och mumlade något som "tjejer och deras kläder". Jag flinade och satte mig i bilen och åkte hem till huset. Mamma och pappa var hemma.
Fan... Jag parkerade och gick in i huset.
- Chasity? ropade mamma.
- Ja, mumlade jag.
- Kom hit nu!
Jag suckade och gick till henne och pappa i vardagsrummet.
- Vad?
- Hur kan du bara åka iväg så sådär över halva jordklotet och inte ens säga till eller något!
- Som om ni bryr er! Ni ringde inte ens förns två dagar! Jag tror inte en enda sekund på er.
De förblev tysta.
- Förlåt gumman, sa mamma och började gråta. Vi har varit så dåliga föräldrar till dig.
- Nej mamma. Men ni bryr er inte ens, det är problemet, suckade jag och gick upp till mitt rum och packade nya kläder i min väska.
Jag kollade ut genom fönstret och såg Angel komma springandes, med en gul klänning och skor och väska i vardera hand. Hon grät, det såg man. Hennes hår stod åt alla håll och hennes mascara hade runnit.
Vad hade hon gjort nu då? Mådde hon verkligen så dåligt att hon grät.
- Pff! Angel gråter inte, hon är den som hugger en i ryggen, sa jag och gick ned till min bil.
Angel kollade på dörren och kollade med stora ögon på mig.
- Chasity, började hon.
Jag ignorerade henne och hoppade in i min bil och körde till Taylor. Jag kollade i backspegeln och såg att hon stod och grät efter mig. En tår letade sig nedför min kind och droppade ned i mitt knä.
Angel trodde ju bara att jag skulle ta Justin ifrån henne, och hennes revansch var att ta min låt. Men det var inte den bästa jag hade... Skulle jag förlåta och gå vidare, eller fortsätta hata den enda personen som jag inte kan hata?
Mitt liv var så komplicerat. Jag ville bara försvinna i några minuter och inte behöva tänka på något eller någon.
Men det är omöjligt. I stället för att försvinna måste man ta itu med sina problem.
Men inte idag, vi tar det imorgon i stället.
Tror ni att Chasity kommer förlåta Angel? Vill ni att hon ska förlåta Angel? KOMMENTERA!
TVÅ kommentarer tills nästa kapitel! <3 ENJOY <3
Who Owns My Heart? Kapitel 18
Det var en lite sorglig dag, dagen då jag skulle åka hem till Australien och bort från Justin. Att åka hem till Chasity var det som skrämde mig mest... Vi skulle aldrig bli bästa vänner igen, inte ens vänner. Jag vill inte ens vara mig själv just nu!
- Angel, taxin kommer nu, avbröt pappa mina tankar.
Jag var helt söndergråten, förstörd och hade världens fulaste kläder på mig. Livet kan suga ibland, speciell när man har förlorat sin bästa vän.
Å nej! Hoppas jag inte hamnar i tidningen...!
Chasity's perspektiv:
- Helvete, mumlade jag och hämtade en sopborste och sopade upp allt.
Där stod han med bara ett par basketshorts på sig och visade hela in överkropp. Han var så mycket mer maskulin än Justin! Han hade sex-pack och hans armar var stora som lastbilar.
- Gillar du vad du ser? flinade han och tog sopborsten ifrån mig.
Jag rodnade och tog ett nytt glas med vatten.
- Vad vill du göra idag? frågade han.
Jag gick upp till hans badrum och tog en snabb dusch och klädde på mig ett par svarta shorts, vitt linne, en svart stickad tröja och några accessoarer och mina svarta boots till det.
Jag kollade mig i spegeln och var nöjd med mitt resultat.
*
Efter många timmar av skrik och nedförsbackar så begav vi oss hem till Taylor. Han bodde i ett eget hus så vi behövde inte oroa oss för föräldrar eller syskon. Jag räknade honom som min närmsta vän just nu.
Angel's perspektiv:
Vi var framme i Australien. Klockan var tio på kvällen. Chasity var inte hemma, hon var hos en kompis? Hon hade ingen kompis förutom mig? Vart var hon!? Jag bestämde mig för att börja packa upp mina saker för att glömma allt för en stund. Jag avbröt mig tvärt och satte mig vid mitt piano som jag inte rört på jätte länge.
Jag klinkade några ackord och sjöng lite.
I know you're somewhere out there
Somewhere far away
I want you back
I want you back
Jag kollade ut genom fönstet som stod lite öppet och såg min granne kolla nyfiket in i mitt rum mellan sina rosenbuskar och fick genast en ny idé.
My neighbors think I'm crazy
But they don't understand
You're all I have
You're all I have
At night when the stars
Light on my room
I sit by myself
Talking to the moon, tryin' to get to you
In hopes you're on the other side talking to me too
Oh, am I a fool who sits alone talking to the moon
En tår rann nerför min kind och jag torkade bort den snabbt. Jag behövde Chasity nu!
Fem dagar senare/Angel's perspektiv:
Chasity hade fortfarande inte hört av sig till mig, men hon hade ringt till sina föräldrar. Hon var tydligen hos någon som hette Taylor. Jag visste såklart att hon var hos Taylor Lautner som jag vi träffade i Tyskland.
Jag hade ringt henne minst femtio gånger. Justin hade inte hört av sig, inte ens skickat sms. Vilken liten idiot!
Jag hade börjat dricka. Det var det enda sättet att få bort mina känslor. Jag gick på fest hela tiden med folk från skolan som jag aldrig hade pratat med annars. Mina föräldrar visste inget än, vilket var bra. Man vill ju inte att de ska lägga sig i.
- Angel, middag! ropade mamma nedifrån.
Jag skulle på fest med Jenny, eller vad hennes namn var, efter middagen hos Henri. En riktig sportfåne med många kontakter. De festerna slutade oftast med att polisen kom.
Jag hade tatt på mig en guld/gul cocktail klänning med ett par skyhöga lila klackskor och lät ansiktet vara neutralt. Drog på mig lite mascara och rouge bara.
Jag tog min kuvertväska, mobil och nycklar och gick nedför trapporna.
Chasity's perspektiv:
Jag och Taylor skulle gå på en fin middag på en fem-stjärnig resturang. Vi hade klätt på oss och gick dit.
Chasity's outfit.
Resturangen hette "Mon Chéri". Min älskling på franska. Vi fick menyer och hade det jätte trevligt. Taylor var verkligen lätt att prata med! Han kändes som min bror nu eftersom vi har bott med varandra i nästan en hel vecka nu.
Vi åt upp och vandrade längs Australiens gator till månskenet. Några fans kom då och då, vissa undrade vem jag var. Vissa ignorerade mig och vissa ville till och med ha med mig på kort.
De flesta var alltså snälla. När vi kom undan fansen så började vi gå igen och Taylor tog min hand. Hela min hand pirrade sådär som den gjort när Justin tog min hand.
Han stannade plötsligt och kollade djupt in i mina ögon.
- Chasity, började han.
- Ja Tay, sa jag.
- Jag älskar dig syster, sa han och drog in mig i en hård kram.
- Aaaww! Jag har alltid velat ha en bror! skrattade jag och kramade tillbaks.
Kvällen kunde inte bli mycket bättre än så här. Just nu var jag lycklig, det var ögonblicket som räknas. Och i detta ögonblick så är jag Chasity igen. Inte ledsna "jag-vill-ha-Angel" Chasity.
Det nya jag var mycket starkare och modigare än förut, försökte jag intala mig själv.
Eller...?
Sorry för den långa väntan! Men väntar man på något bra, väntar man aldrig för länge! ;)
You better like detta kapitel! Jag hoppade över Hawaii Five-0 för er skull o.O
Kommentera gärna! ENJOY! <3
Who Owns My Heart? Kapitel 17
-Vart i Australien bor du? Frågade Taylor.
När vi äntligen var framme var jag riktigt trött. Taylor och jag gick och hämtade våra väskor. Han var så snäll och skjusade mig till mitt hus. Jag skulle vara ensam i några dagar men Taylor hade erbjudit sig att hjälpa mig.
-Vill du följa med in och ta en kaffe eller något?
Vi gick in i mitt hus. Jag kokade te och värmde upp en panna kaffe.
- Jag har aldrig gjort det här förut, skrattade hon.
Hon log och jag satte på pannan.
-Tack!
Vi satte oss i soffan och pratade. Jag blev så glad. Vi pratade nästan hela natten. Hon berättade allt som hänt mellan henne och Angel. Jag kände lite ilska att någon kan göra så mot Chasity.
"Chasity! Hur kan du lämna ett land bara så där! Jag och pappa har varit jätte oroliga! Angel gråter bara, har något hänt? mamma"
"Vi kommer hem idag, vi pratar mer då"
Jag gick upp till mitt rum och packade ned kläder, neccessär och lite olika saker till en vecka i en stor resväska. Inte skulle jag vara hemma när mina föräldrar och Angel kom hem!
Who Owns My Heart? Kapitel 16
Jag vände mig om och såg Justin komma mot mig. Jag suckade och började gå, men han tog tag i min arm och stoppade mig.
- Vad har hänt? frågade han.
- Fråga din bitch till flickvän, fräste jag.
- Vad har Angel gjort?
- Sen när har du börjat bry dig? Du spelade ett spel med mig Justin?! Jag var din extratjej så du kunde känna dig behövd! Har din mamma uppfostrat dig till att bli en lögnare och en kille som är otrogen?! jag skrek högt så alla blickar var vända mot oss.
Angel's perspektiv:
Hur är det möjligt... Hur kan den perfekta Angel Martinez's liv blivit upp och ned på några få minuter. Jag stod still i en minut och fick sedan tillbaks mitt förstånd och började springa ned till lobbyn.
Jag skymtade Chasity utanför de stora glasdörrarna och vinkade efter taxi. Att springa var inget jag gjorde ofta. När vi skulle springa i skolan så sa jag att jag hade PMS. Detta är ett undantag, jag sprang för mitt liv genom lobbyn och ut genom de massiva glasdörrarna.
Chasity kollade på mig med rödgråtna ögon, det krossade mig.
Jag gick fram till henne.
- Vad vill du? frågade hon med en hård ton.
- Jag ville säga förlåt och undrade om allt kunde bli som det var, sa jag lågt.
- Det funkar inte så Angel! Vi finns inte mer. Du ljög för mig!
Hon sprack upp i tårar och kastade sig in i en taxi och den åkte iväg. Jag var så arg på mig själv. Inte hade Angel Martinez behövt säga förlåt, därför var jag så dålig på det. Mina arga känslor nådda mitt huvud och jag kände för att slå till Gud för han gjorde mig till en sån hemsk människa.
Justin's perspektiv:
- Justin? sa mamma frågade bakom mig. Vad det Chasity sa sant?
- Tyvärr ja, mumlade jag.
- Justin, sa hon besviket.
Jag var besviken och arg på mig för att jag lät Chasity gå. Man vet inte vad man hade tills det är borta.
Chasity fick mig att känna lycka och kärlek för första gången på länge. Det var inte samma sak med Angel. Hon ville alltid vara utomhus så paparazzis kunde fota oss. Chasity ville vara inomhus för hon ville inte synas på tidningar.
- Kom igen bro. Vi måste åka, sa Scooter.
Jag suckade och följde efter dem. Paparazzis stod utanför hotellet. Jag var Justin Bieber, det kan jag inte glömma. I put on my fake smile and pretend everything's okey, when it's really not.
Fast jag lyckades nog inte så bra för paparazzis ropade vad som var fel. Scooter rynkade pannan och kollade på mig med en "wtf" blick.
Jag suckade. 
I sighed.
Chasity's perspektiv:
Jag stod utanför flygplatsen och tvekade. Skulle jag åka tillbaks hem till Australien?
- Chasity! ropade någon efter mig.
Jag vände mig om och såg Taylor komma gående.
Varför är han här?
- Jag kanske aldrig berättade att jag bor i Australien för tillfället. Hörde att du skulle dit, får jag göra dig sällskap? frågade han charmigt.
Jag fnissade.
- Såklart Mr. Lautner, sa jag och log.
Vi köpte varsin biljett till Australien och satte oss i väntrummet. Papz stod utanför de stora glasväggarna och fotade oss. Vi posade en gång och brast ut i skrattanfall direkt efter. 
Taylor var faktiskt väldigt snäll. En riktigt bra kompis tillskillnad från Angel. Den där stora klumpen som satt i magen var tillbaka. Jag försökte tänka andra tankar, men minen Angel gjorde när jag skrek på henne satt fastsvetsad på näthinnan. Samma sak med Justin's blick när jag konfronterade honom.
Ren smärta.
Tårarna brände bakom ögonen och jag brast i gråt. Taylor bar upp mig och satte mig i hans knä.
Någon som bryr sig i alla fall. Mamma och pappa bryr sig inte. Inte någon annan för den delen heller...
Tja, Madde här! Nu la jag ut två kapitel som ett förlåt för att updaten har varit lite dålig på senaste tiden. Men vi har fritid och skola :) Kommentera och ENJOY! <3
Who Owns My Heart? Kapitel 15
-Det var verkligen skönt att mysa med sina absolut bästa kompis! Sa jag till Angel och log.
- Angel, började hon.
Va fan!?
Jag menar verkligen inget illa men jag tycker att Chasity är för smörig som om hon inte menar det hon säger!
- Jag ska möta mamma och vi sa ha lite "Mor och dotter" tid! Ses senare. Chasity gick. Hon vinkade till mig.
Nu får jag äntligen ha tid med Justin, i vårat rum!
All cause I was making out with your friend
Love hurts whether it's right or wrong
I can't stop cause I'm having too much fun
You're on your knees
Begging please
Stay with me
But honestly
I just need to be a little crazy
All my life I've been good,
But now
I'm thinking What The Hell
All I want is to mess around
And I don't really care about
If you love me
If you hate me
You can save me
Baby, baby
All my life I've been good
But now
Whoaaa...
What The Hell
So what if I go out on a million dates
You never call or listen to me anyway
I'd rather rage than sit around and wait all day
Don't get me wrong
I just need some time to play
You're on your knees
Begging please
Stay with me
But honestly
I just need to be a little crazy
All my life I've been good,
But now
I'm thinking What The Hell
All I want is to mess around
And I don't really care about
If you love me
If you hate me
You can save me
Baby, baby
All my life I've been good
But now
Whoaaa...
What The Hell
Lalalala la la
Whoa Whoa
Lalalala la la
Whoa Whoa
You say that I'm messing with your head
Boy, I like messing in your bed
Yeah, I am messing with your head when
I'm messing with you in bed
All my life I've been good,
But now
I'm thinking What The Hell
All I want is to mess around
And I don't really care about
All my life I've been good,
But now
I'm thinking What The Hell
All I want is to mess around
And I don't really care about
If you love me
If you hate me
You can save me
Baby, baby
All my life I've been good
But now
Whoaaa...
What The Hell
Lalalalalalalalalala
-Hej... Dig har jag inte sett på länge!
Egentligen hade jag inte det men jag vill inte vara någon "Partypooper".
Chasity's perspektiv:
*
Jag var tillbaka på hotellet och gick in i vårt hotellrum. Där satt Angel med en kille. Hon kollade upp på mig och ställde sig upp.
- Det här är Taylor, Taylor det här är Chasity, presenterade Angel.
Han räckte fram sin hand och kunde inte slita bort blicken från mig. Jag kollade generat ner i golvet och skakade hand med Taylor Lautner?!
Vi pratade, Angel och Taylor pratade, jag mm:ade lite då och då. Man kan säga att jag inte var bra på att föra konversationer. Angel satte på radion på låg volym och det spelades "Moves like Jagger". Angel sjöng med lite.
- Bra du sjunger Angel! berömde Taylor.
Låten slutade och Taylor gick på toa. Kvar satt jag och Angel. Stämningen var lite ojämn mellan oss.
- Här kommer stjärnskottet Angel Martinez nya singel "Who Says" sa radiorösten och låten jag spelat så många gånger började.
Jag kollade på Angel med ett chockat uttryck.
- Vad fan... mumlade jag. Har du tagit min låt?! utbrast jag.
Jag rusade in i vårt rum och packade ihop mina grejer snabbt och skyndade ned till lobbyn, i tårar. Angel! Angel av alla människor gjorde det här!
- Hey! hörde jag en röst bakom mig.
Jag vände mig om och såg Justin komma mot mig. Jag suckade och började gå, men han tog tag i min arm och stoppade mig.
- Vad har hänt? frågade han.
Jag gav honom en kall blick.
- Sen när har du börjat bry dig? Du spelade ett spel med mig Justin?! Jag var din extratjej så du kunde känna dig behövd! Har din mamma uppfostrat dig till att bli en lögnare och en kille som är otrogen?! jag skrek högt så alla blickar var vända mot oss.
