En utav de många sakerna som jag avundades hos henne.... Hennes lägenhet var en enkel tvåa, med en egen ateljé och balkong med utsikt över Sydney. Hennes jobb var välbetalt alltså...
Under timmen som vi spenderade tillsammans så läste vi i tidningar och pratade om allting.
Miranda var mitt uppe i en mening när min mobil signal hördes och jag drog upp min mobil ut fickan.

- Det är Angel, sa jag och bläddrade i en gammal Elle tidning.
- Det är mamma! hördes mammas röst.
- Jaa...? frågade jag osäkert.
- Du måste komma till sjukhuset nu! Någon vill träffa dig!

Angel's perspektiv:

- Jag måste gå! utbrast jag. Det är något med Chasity!
- Gå, vi ses imorgon. Om det är något, ring! sa hon och gav mig en hastig kram. Seså, ge dig iväg! skrattade hon.

Jag rusade ut till hallen, drog på mig mina skor och stapplade ut i hallen och sprang nedför alla trappor och ut till min bil och körde det fortaste jag kunde till sjukhuset. Paparazzi's var hack i häl på mig. Jag parkerade utanför sjukhuset och rusade in i sjukhuset, eller det gick ju sådär eftersom jag hade mina nya klackar från Louboutin.
Jag kom fram till receptionen.

- Chasty Williams?! flämtade jag till receptionisten.

Hon knappade in något på datorn.

- Rum 560, sa hon och log.

Jag svarade inte utan sprang raka vägen till rum 560. Jag öppnade dörren och mötte mina och Chasitys föräldrars glada ansikten. Tillslut såg jag det ansikte som jag hade längtat efter i månader...

Chasity's perspektiv/25 minuter tidigare:


Jag tänkte och tänkte... Men på vad egentligen? Barriären låg stadigt och fast, obrytbar. Pluggen satt fast i monitorn och Angel hade nämligen sovit över här flera gånger för att se till att mina föräldrar inte drog ut den.
Det värmde inom mig att hon inte gav upp hoppet. Hoppet om att jag skulle vakna.
Men jag hade förlorat det för länge sen. Jag höll på att ge upp kampen.
Jag domnade bort för varje minut som gick och tillslut såg jag ett ljus. Det sken starkt och jag såg några.

Det var min döda syster Lilly.
Hon såg likadan som jag mindes henne och hon stod där glatt och kollade på mig.

- Chasity, ge inte upp som jag gjorde! Du är stark nog! sa hon och greppade min hand.
- Jag saknar dig Lils! sa jag och kramade henne.
- Jag finns alltid med dig, Wherever you go. I'll be with you. Jag finns alltid i ditt hjärta, men din tid är inte kommen än, sa hon med ett leénde.

Jag kände hur jag slets ifrån henne och bort från ljuset och jag var läskigt nära barriären. Jag kämpade som ett djur för att slutligen trycka mig igenom och öppna ögonen.

Det första jag såg var ett tiotal doktorer som kollade på mig med glada ögon.

- Hon har vaknat! utbrast de och de började krama varandra.

Ljuset bländade mig och jag lyfte försiktigt en arm och satte den framför ögonen.

- Nu tar vi det lugnt! Hon behöver lugn och ro, hördes en bekant röst. Det var min doktor. Det första man gör när en koma-patient vaknar är att släcka ljuset, eftersom de inte har kollat på länge. De andra sakerna kommer vi ta senare.

Ljuset stängdes av och doktorerna gick ut och lämnade mig ensam med Mr. Blake som han hette.

- Så, kan du prata? frågade han.

Jag öppnade munnen och lät ut ett ljud som lät mer som ett krax än en ton.

- Du ska få något att dricka, sa han och gav mig ett glas vatten.

Jag tog emot glaset och förde det mot munnen och kollade skrämt på mina utmärglade armar. De var så smala! Nästan bara skinn och ben!
Dörren for upp och jag drack lite vatten, in kom mina föräldrar och Angels föräldrar. Min mamma grät; glädjetårar för en gångs skull, och kramade om mig försiktigt som om jag var en porslinsdocka.

- Min söta Chasity! Jag är så ledsen för allt! Jag har varit en hemsk förälder, viskade hon i mitt öra.
- Nej, sa jag med en otroligt hes röst.

Dörrarna flög upp och in kom ett ansikte jag hade längtat efter...

Angel's perspektiv:

Chasity satt upp i sin säng och kollade på mig med glada ögon. Tårar rann nedför kinderna och jag kramade henne hårt.

- Aaajjaj, flämtade hon.
- Förlåt! utbrast jag. Chasity, jag har saknat dig så! Förlåt för allt, jag har varit hemsk mot dig! Att ta din låt, att ta Justin ifrån dig... började hon.
- Nej! Det är okej, väste jag med min mansröst.

Hon fnissade.

- Förlåt! sa hon och slutade tvärt.

Jag slog till henne löst på hjässan och hon skrattade lite. Dörren flög upp ännu en gång och denna gång kom Justin in...

Glada?! Chasity har vaknat! :D Vad kommer hända med Justin, Angel 6 Chasity?

Kommentera så mycket ni kan! ;)