Svarararrrrr
Til om: The queen speaking...
Och dina fina små slavar (jag, jag och migsjälv) är sjukt taggade till nära våran Queen kommer skriva ett nytt fantasktikt kapitel! FÖR DU SKRIVER SÅÅ BÄST! Älskar också när Fame pratar med sig själv! ;) det blir så mycket mer verkligt då också ju liksom :) Sedan har jag en liten fråga: Läser du några novellbloggar? Isåfall vilken/vilka ? :D
Svar: Hehe tack så jätte mycket! Betyder 7kt mycket att få höra det! Jag tror inte själv Fame gillar det
speciellt mycket haha! Haha, mina läsare är inte slavar, de är snarare prinsessor eeeeeeller, JAG VET! CUPCAKES!!! Hehe mina små cupcakes..
EDIT!!!!: DET KOMMER IMORGON ISTÄLLET! EVERYBOSY LOVES MEE!
Svar på din fråga, för tillfället följer jag en novellblogg morethanthis.blogg.se. Kikar dock in på några då och då.
Jag har funderat lite (poETIsk) och undrar om jag ska köra en frågestund---->__?__ Om oss (jag och Clara), novellen/novellerna, osv..?
YOUR CHOICE! Förlåt för min redovisning... Är lite HYPE JUST NU.
VET NI VAD JAG SKA ÄTA IKVÄLL??!?!?!?!??! AMERICAN BBQ, JAG KOMMER RULLA FRAAAM.
The queen speaking...
Åh, *suck* Vill ju ha mera! Du är skit bra på att skriva, älskar alla dessa moments då Fame snackar med sig själv, (säg hej till dagisbarnen) Klockren ! Haha , Love it, Men en fråga tho, Kommer det komma några kapitel till innan fredag? Please! :D P.s Du är fuckin KUNGLIG!
Svar: Tack så jättemycket! :) Jag tror inte det. För mig tar det en-två dagar för att skriva klart ett kapitel. Det KANSKE kommer ett imorgon. Måste ju få med alla pinsamheter Fame kommer göra ;) Dock beror det på om jag har fullt upp..
JAG ÄR KUNGLIG, I'M THE QUEEN OF EVERYTHING.
Everything About You, Chapter 4 - Queen Bees
Nepp. Jag skulle aldrig mer duscha min kind. Med darriga händer rörde jag försiktigt punkten där hans mun hade varit för några sekunder sedan.
Jag lät en frustrerad suck lämna mina läppar och jag höll på att ramla ihop i en liten hög på parketten. På något sätt lyckades jag ta mig från det lilla vardagsrummet, till min våningssäng högst upp.
Jag hatade allting...
Faamia's perspektiv:
Varför hade jag ens accepterat detta från första början? Jag hörde mycket väl när han sa att han skulle väcka mg klockan sju. Jag. Kunde. Inte. Gå. Upp. Klockan. Sju. Jag var som sagt ingen morgon människa..
Nej, inte alls.
Åh de sakerna man gör för killen man är galen i. Mmm, galen. Får mig att låta galen. Vilket jag är. Galen, galen i dig...
Det blev för komplicerat för min hjärna.
- Fame, you have to wake up now, hörde jag Harry säga.
- Mmhmm, mumlade jag och vände mig ifrån honom.
- Faaame, sjöng han. Time to get uuup, or we'll miss the flight. And then I will torture you til' you dieeee.
- Lovely wake up, muttrade jag och reste på mig.
Smidig som jag är, glömde jag att taget var lägre, så huvudet stötte in i väggen hårt. Smooth Fame, real smooth...
- Ow fuck! stönade jag medan Harry skrattade.
- Be ready in ten, breakfast on the airport, sa han och lämnade rummet.
Jag suckade och sökte sömndrucket efter stegen med foten. Jag ställde mig på det första steget men råkade halka så jag dundrade ner i golvet.
Säg hej till heffaklumpen Faamia Malik.
- What was that noise? frågade Louis som kom in i rummet.
- Well, it was me falling from my bed, muttrade jag.
Han skrattade och jag kollade ilsket på honom. Han hjälpte mig upp och jag kände hur en bula formades på min hjässa. Just my luck.
Jag tog mig ut till köket utan att ramla och tog ner flingpaketet. Liam som stod bredvid mig räckte mig en skål.
- Thanks Liam, log jag.
- No problem, sa han. I thought you hated Kelsey?
- Oh I do! Hate her more than spiders!
- Wow, you really hate her...
Jag nickade instämmande. Plötsligt greppade någon min midja och kittlig som jag är pep jag till och kastade iväg skålen.
Louis William Tomlinson. Jag hatar dig mer än spindlar just nu.
- OW! hörde jag någon säga högt bakom mig.
Jag vände mig om och såg Zayn stå i öppningen och gnuggade sin axel. Jag är en heffaklump, inget jag kan göra åt saken...
- Great! utbrast han.Fucking great! I decide to wake up extra early, and what do I get?! A bowl thrown on my shoulder! Ugh, fuck it... I'm going back to bed.
- Stop cussing Malik! sa Harry från bordet.
- Whatever, muttrade Zayn och försvann.
- Oops, mumlade jag.
Resten av killarna skakade på huvudet.
**
Gör inget dumt nu Fame!
Jag vill bara slå in Harry Styles' skalle. Det är allt.
Inte nog med att Kelsey skulle följa med! Han var bara tvungen att låta sin andra barndomsvän, Alexa, följa med.... Utan att berätta för mig... Han visste hela tiden.. Men nej! Berätta inte något för Fame för hon älskar alla människor i hela världen.
Ugh. Fuck off..
- How could you forget telling me the small detail that you're bringing your retar... Your other girl friend aswell?! sa jag surt.
- I thought you liked Alexa...? frågade han förvirrat.
- I don't dislike her... började jag. I'm bringing Niall, and that's final!
Ilsket dundrade jag iväg från taxi bilen som stod parkerad utanför bussen och in i vardagsrummet där Niall satt och kollade på fotboll, i bara underkläder. Ingen ovanlig syn, just saying...
- Niall, we're leaving! sa jag.
- Wha- what? frågade han utan att ta blicken från skärmen.
- Oh for Christ's sake!
Jag tog fjärrkontrollen och stängde av tv:n. Han stirrade på mig.
- What the hell are you doing?! utbrast han.
- You're coming with us to London. Get dressed and meet us outside in five.
- Say the magic words!
- Please Nialler? I'll buy you Nando's? I can take you to see Slutton, I mean Sutton.
- Meet you outside. Wait, I've never understood why you're calling her Slutton?
- Long story. I'll take it another time.
Så, människor, är det man gör. Om man mutar Niall med mat, eller Sutton, gör han som man säger. Jag tvingade honom att vara min slav för en dag i utbyte mot att jag köpte Nando's till honom i en hel dag. Lättövertalad...
Jag log för mig själv och gick ut till taxin som väntade.
**
Precis som jag hade trott... Kelsey och Alexa hade säkert slagit ihop sina blonda huvuden och försökt hitta på ett sätt att få honom intresserad. De visste nog inte ATT HAN HADE EN FLICKVÄN...
Dumma blondiner...
Inte för att jag har något emot blondiner!
Slutton, jag menar Sutton är blond. Det är Niall också, som också är en av mina bästa vänner.
Men ni vet de här blondinskämten? Äsch... Jag älskar blondiner. Alla förutom Kelsey och Alexa. De är dumma blondiner.. Dumma.. Dumma.. Dumma.. Dumma.. Det rimmar med trumma..
Håll dig till ämnet!
I alla fall. De var de två mest patetiska människorna jag någonsin träffat. De kunde inte låta bli att ge honom komplimanger, hålla på med hans perfekta hår, få honom att visa sin perfekta vita tandrad...
Fame! Samla dig!
När Kelsey la sin hand på Harrys lår reagerade Niall.
- Girls! Look, we can se the Big Ben, sa han högt.
Tjejerna pep till av förtjusning och flyttade sina stora rumpor till flygplansfönstret. Alexa råkade sätta sig i Harrys knä. Det skulle bli Big Ben i hans byxor snart.
- Fame! I didn't know you has such a dirty mind, flinade Harry.
- I said that out loud didn't I? mumlade jag.
- Uh huh you did, intygade Niall.
Jag suckade och sjönk ihop. Snabbt blickade jag mot Harrys håll där Kelsey och Alexa kollade äcklat på mig. Jag gjorde en ful grimars och de vände snabbt sina huvuden.
Faamia Malik. Lika mogen som en femåring.
En femåring med en sjukt snygg kropp dock.
EGO FAME ON THE LOOSE...
Hjärna! HÅLL KÄFTEN.
Tjugo minuter senare landade flygplanet med en duns på Heathrows flygplats. Det skulle bli roligt att se Eleanor och Slutty Sutty igen. Jag hade så mycket att berätta. Och ja, de vet om min förälskelse på Harry. Precis som Louis märkte de det direkt.
- Fame! Come on! sa Niall och jag reste på mig snabbt.
Min osmidighet kickade in igen när jag slog i mitt huvud i Nialls haka. Vi båda stönade till av smärta. Jag var lika smidig som en gubbe på hundra kilo som knappt kunde gå. Alltså inte alls.
Det var många saker jag var urusel på. Som till exempel att sjunga. Jag lät som en döende säl. Hör inte till ämnet, men jag tyckte ni behövde veta det.
- Dammit Fame! muttrade han och smekte sin haka.
- Great, now I have two lumps on my head in one day. Ah-fucking-mazing.
Jag tog min väska och vi gick ut ur planet för att mötas av paparazzis inne på flygplatsen. Alla fans visste vilka Kelsey och Alexa var, men fotograferna hade ingen aning. De trodde säkert att de var två prostituerade och Harry var otrogen mot Miley.
De såg ut som det i alla fall.. Nej! Fame, var snäll!
Kelsey fyrade av ett vinnande leende till kamerorna och svängde extra mycket med sina stora höfter. Jag kände mig som en stor klumpig mammut jämfört med henne. En väldigt platt mammut, med tanke på att hon faktiskt hade stora bröst, kvinnliga kurvor...
Jag kände mig mer och mer som en klumpig, osmidig plank-mammut... Inte för att de existerar men man får ju drömma ibland.
Alexa däremot. Hon skulle ha kunna varit normal om hon inte var helt blåst. Jag menar det. Hon var verkligen dum i huvudet. Hon vet säkert inte vad hennes gatuadress heter.
"I think it's something with an apple.. Apple- apple road? Aperoad?"
Jag fnissade när jag tänkte på hennes icke existerande intellekt. Hennes stora bruna hundögon var svåra att säga nej till dock. Jag var hemsk när det kom till att stå emot "puppydog-faces".
Vi hämtade vårt bagage och skyndade oss in i en taxi.
- Like, oh my god! suckade Kelsey. I so need a bathroom. I need to flatten my hair! The rain's making it curly again.
- Bathrooms are funny, sa Alexa med en ljus stämma. They doesn't make sense to me.
Kelsey gav Alexa en "är-du-dum" blick och vände sig tillbaks till sin fickspegel. Jag suckade frustrerat och begravde mitt ansikte i Nialls axel, där jag av misstag slog i näsan för hårt.
- Ow! muttrade jag och höll ena handen om min näsa.
Jag återvände till Nialls axel med lite mjukare rörelser den här gången. Dock kände jag mig iakttagen. Jag lyfte mitt ansikte och såg att Harrys blick var fastspänd på oss. Jag skymtade en strimma av avundsjuka i hans ögon som han snabbt slog bort.
Äsch.. Det var säkert mitt trötta huvud som spelade mig ett spratt. Varför skulle han vara avundsjuk? Han har en av världens vackraste kvinnor som sin flickvän.
Jag stängde mina ögon och somnade snabbt..
**
- SLUTTON! pep jag glatt.
- FAMEWHORE! skrattade hon och omfamnade mig.
Okej, hon var den enda i hela världen som kunde kalla mig för det. Louis gjorde det en gång, aldrig mer.
- Oh god I've missed you! log jag.
- Those Calvin Klein posters are everywhere, I'm telling you! Everytime I see one, I'm like "Do you see that sexy motherfucker there? Yeah? That hot bastard is my best friend. Beat that sucker"
Ärligt talat förstod jag inte varför Niall gillade henne. Hon var ful i munnen, hela tiden... Okej det är det enda dåliga jag kan komma på just nu. Vänta ni bara! Jag ska komma på något mer...! Senare.
Jag skrattade.
- I brought you something, sa jag och log.
- What? frågade hon överraskat.
- YOUR ONE AND ONLY IRISHMAN WHO'S BEEN WITHOUT YOU FOR A MONTH BECAUSE I WANT YOU FOR MYSELF!
- Aaaaw! pep hon. Love you so much!
- Love you too sexy, sa jag och blinkade med ena ögat.
Man såg direkt att Niall kom gående, för hennes ögon blev genast fem gånger så stora och hennes leende var gigantiskt. Hon sprang ifrån mig och in i hans famn.
Gråt inte Fame.
Nej! NEJ!
Too late, mohaha.
Fuck you then...
En liten glädjetår rann nedför min kind och jag torkade snabbt bort den. Jag hade alltig älskat att se "reunions" mellan 1D paren. Det var så vackert, alla var så lyckliga. Själv längtade jag tills någon som jag älskade väntade på mig på en flygplats och man inte setts på jätte länge.
Bara tanken fick mig att gråta ännu mer. Sutton hade nog sett eftersom hon himlade med ögonen och kom gående mot mig med Niall bakom sig.
- Oh for fucks sake, muttrade hon. You're such a wanker! Group hug?
- Hell yes! skrattade jag.
Niall och Sutton omfamnade mig i en stor gruppkram och det tog inte lång tid förens Harry ville vara med i kramkalaset. Har jag glömt att berätta, ATT HAN STÅR PRECIS BAKOM MIG.
Jag kände hans varma andedräkt träffa min bara axel, vilket ledde till att gåshud spred sig över mina armar. Hans ansikte lutade han på min axel. Jag sneglade på honom och han flinade.
Fan honom och hans perfekta flin!
- We probably should get going, mumlade jag.
- I think you're right, mumlade de andra och skingrade sig generat.
Vi begav oss ut till bilen som väntade. Där inne satt redan Kelsey och Alexa. De kollade ogillande på Sutton när inte Harry såg.
Som svar lipade både jag och Sutton åt dem.
Säg hej till dagisbarnen.
Taxin började rulla och jag pratade glatt med Sutton och Niall. Kelsey och Alexa gav honom inte chansen att kunna prata med honom.
Jag sneglade lite på honom då och då. Han skruvade sig besvärat varje gång de öppnade munnen för att prata.
- Stor staring, you're making it obvious, viskade Sutton i mitt öra.
- Is it? frågade jag.
- Uh huh, flinade Niall.
- Shut up! muttrade jag.
Sen när Niall och Sutton började "återförenas", alltså att hångla, flyttade jag mig surt och trängde ner mig bredvid Harry. Alexa kollade ogillande på mig och jag himlade med ögonen.
- Aren't they something? flinade Harry och kollade på "Nutton".
- Oh they are, muttrade jag.
Mellan allt drama i mitt huvud, om att Sutton övergav mig för Niall, kände jag hur någon smekte min hand med sin tumme. Denna någon var inte paret, Kelsey eller Alexa.
Jag kollade förvånat upp på honom, och han mötte min blick. Innan jag hann öppna munnen för att säga något, stannade taxin. Harry hoppade snabbt ut ur bilen och lämnade mig kvar.
Samla dig... Djupa andetag... In genom näsan, ut genom munnen....
VAD FAN BETYDDE DET DÄR?! VARFÖR GJORDE HAN SÅ?! JAG FATTAR INGENTING...
Jag suckade och hoppade till slut ut, efter Niall och Slutton. Hon kollade förvirrat på mig och jag drog en hand genom mitt hår.
Jag förstod inte, och kommer aldrig kunna förstå hur killar tänker.
Typiskt Fame problem...
Har sagt det, men säger det igen. Världen hatar mig.
Heeej, jag åker till Cypern nu på fredag och är borta i två veckor. Jag har bestämt mig för att inte ha skrivit några tidsinställda, eftersom jag inte vill skriva korta dåliga kapitel såhär i början.
Så man kan säga att jag har en bloggpaus i två veckor tills jag kommer tillbaka. Förlåt så sjukt mycket! Hoppas jag inte tappar alla mina läsare :(
Bildlöst kapitel, inte det bästa heller, men aja. WHATEVER! Kommentera gärna :)
Everything About You, Chapter 3 - She Strikes Again
Jag slog mig själv i pannan. Hur kunde jag drömma något sånt?! Även fast jag drömt, kändes det som om det var verklighet. Som om Harrys läppar hade varit pressade mot mina. Jag suckade irriterat och la mig snabbt ner igen.
Nu skulle jag inte kunna somna om. Tack för det huvud! Harrys hungriga ögon var det enda jag kunde se framför mig.
Well, my first name's awkward... Fuck.
Faamias perspektiv:
Det hade gått några dagar sedan min dröm. Jag hade försökt undvika Harry eftersom varje gång jag såg honom tänkte jag på hur hans varma hud kändes under mina händer... Dags att komma på andra tankar! Därför passade jag på att kolla de klara resultaten från min och Logan's photoshoot.
Jag hade inte med mig min dator, eftersom jag var elektroniskt efterbliven. Jag hade en uråldrig Nokia mobil som var odödlig och en gammal HP dator som är lika tjock som den femte Harry Potter boken på 1000 sidor. Okej, inte riktigt så tjock. Men i närheten.
- Liam? ropade jag.
- Yes Fame, svarade han.
- Can I borrow your computer?
- Sure, it's in my bunk.
Jag reste på mig och gick till hans säng där en alldeles platt, silvrig sak låg. Jag tog upp den försiktigt och gick ut till soffan där alla killar var bänkade. Då menade jag verkligen alla. Zayn, Niall, Liam, Louis, Harry, Paul, Preston, Andy, Josh, Sandy och Will.
Tydligen var det fotboll på TV. Ärligt talat kunde jag inte vara mer ointresserad. Om inte Torres spelade, brydde jag mig inte ett dugg. Det var väl varför tjejer kollade på fotboll? För att kolla på snygga killar. Inte för att det fanns speciellt många dock...
Jag satte mig ner mellan Louis och Liam. Tafatt försökte jag öppna datorn, men jag var rädd att jag skulle ta sönder den.
- Liaam! gnällde jag. How do you open this thing?!
Han skrattade och lyfte på skärmen. Jag tackade tyst och letade efter start-knappen.
- Liaaaamm! gnällde jag. How do you start this thing up?
- You're really retarded when it comes to electronic stuff Fame, flinade Niall.
- You have no idea, mumlade jag.
Liam tryckte på en knapp och genast lös skärmen upp.
- I swear you're some kind of wizard or something, utbrast jag.
- I just started the computer, sa han och log.
- Well, you're quite handy. Dani must be a very lucky lady! tänkte jag högt. Oh, wait!
Alla killar började skratta, medans jag kollade generat ner på tangentbordet.
- I didn't mean it like that, mumlade jag.
Liam loggade in på sitt konto. Bakgrundsbilden var en på honom och Danielle, mina kinder intog en röd nyans med tanke på vad jag nyss sagt. Jag klickade upp safari fönstret. Det visste jag eftersom Zayn hade försökt lärt mig att hantera en Apple-produkt. Det slutade i att Zayn fick ett utbrott på mig och jag kastade hans BlackBerry i väggen. Ilska går runt i Malik-klanen... Ärvt från min käre fader.
Jag gick in på min modellsida och klickade upp bilderna. Lyckligt pep jag när till jag fick se den bilden som skulle vara bilden utåt för Calvin Kleins nya kollektion.
- Is that you? And Logan? frågade Liam.
- Yeah, this is where we met, log jag.
- Can you two please be quiet, sa Harry. We're trying to watch football here.
- You aren' very quiet yourselft! utbrast jag. You should trying to sleep in the hotelroom next to yours and Miley's! It sure wasn't peaceful!
Snabbt förstod jag vad jag sagt och sjönk ihop medan killarna skrattade åt Harry, men mest mig. Jag och min stora käft som aldrig ville vara tyst!
- I bet you and Logan aren't very quiet yourselves, sa Harry.
- As matter of fact, no we aren't! It's like a concert, screams, cries...
- That's enough! avbröt Zayn snabbt och höll sin hand för min mun. If there's something we don't want to know, it's your sexlife.
- Miley's like a fucking yoda in bed! fortsatte Harry och ställde sig upp. Better than you'll ever be!
Ilsket ställde jag mig upp framför honom. Resten av gänget klagade för att vi var ivägen för tv:n.
- How do you know?! röt jag. We've never slept together! I bet I'm a thousand times better! I'm like the master guru!
- Master Guru? skrattade han. More like a beginner!
Jag kollade roat på honom.
- I'm everything but a beginner! fnös jag. I'd love to prove it to you, but since we're both sexually taken by other sexually active people, it wouldn't be very cool.
- You're weird, muttrade han och satte sig ner igen.
- Tell me something I don't know, duh, påpekade jag och satte mig på samma plats som förut.
Jag sneglade på Louis som flinade åt mig.
- Well, I'm off to bed, sa jag och ställde mig upp. Lou, do you want to sleep with me? No! Not like that! I mean.... Urgh, whatever...
**
Nästa dag, bestämde Zayn sig för att vi skulle ha en "Zayn och Faamia" lunch. Alltså bara vi två, utan de andra. Runt Zayn kunde jag vara lite mindre pinsam, eftersom jag hade känt honom hela mitt liv.
- Faamia? You ready to leave? ropade han.
- Yep, sa jag och skyndade mig till honom. Not ready to come though. Oh, shit.
- You're so dirty-minded Fame, flinade Niall.
- That's nothing to encourage, log Liam.
Han var verkligen Daddy Direction. Liam var den av killarna man kunde prata om vadsomhelst med, förutom Zayn då.
- We're off then, sa Zayn. Later guys!
- Bye, mumlade dem ointresserat.
Åh, jag älskar er med. Tänk om det plötsligt skulle börja regna bomber och det sista de sa, var ett hej då som de knappt menade! Då skulle det inte vara lika roligt va? Eller hur? Eller hur? Eller hur? Eller hur? Eller hur?
Okej, rant över. Vi började gå längs Liverpools gator, med Paul några meter bakom oss, eftersom "han inte ville riskera att något hände". Tönt.
- Look. I know I'm a party pooper and everything, but... I'm your big brother, and mom told me to take care of you.
- In what way? flinade jag dumt.
- Fame, please! Or, should I say Master Guru, flinade han.
- No you really shouldn't.
Han skrattade lågt och jag sneglade på honom. Vi såg några enstaka paparazzis som knäppte foton. Great. Nu skulle säkert fansen hålla på med "Zaamia" igen. Visste du att de verkligen ville att jag och Zayn skulle bli ihop? Alltså, ett par. Ett romantiskt förhållande mellan min bror och jag. Vilket är helt sjukt enligt mig. Incest.. host host.
- Okay? frågade Zayn. Have you even listened?
Shit, han hade frågat mig något.. Ehm.
- Pff, yeah totally, no.
- Well, suckade han. Long story, short. I know you have feelings for Harry.
- You too! Who told you?! utbrast jag.
- I overheard Niall and Louis.
- Those fuckers are dead, muttrade jag surt.
Han flinade smått och stannade oss plötsligt.
- I just don't want you to get hurt, okay? sa han och tog mina händer.
- I'm not! utbrast jag. Why does everyone think I'm so fragile? I might be saying the wrong things, be incredibly awkward, but I'm not going to break, okay?! It's not like Harry and Miley's getting engaged or moving in together.
Jag fnös och skrattade lågt. Hoppades jag i alla fall. Det skulle knäcka mig. Vi fortsatte gå tills vi kom till ett litet kafé. Tjejen i kassan såg ut som om hon skulle svimma vilken sekund som helst när vi klev in i hennes nästan tomma lokal. Hon stammade, höll på att spilla ut Zayns kaffe, vilket gjorde mig skraj. Jag hade nämligen bearbetat en fobi för kaffe, ända sen jag fick fem muggar över mig.
Vi tackade och satte oss ner i ett hörn. Jag vinkade glatt till Paul som satt utanför och läste tidningen. Han skakade på huvudet men ändå skymtade jag ett litet leende på hans läppar. Paul må vara stor och läskig till utsidan, men han visade sig vara en riktig krambjörn.
- I just don't get it, sa han. If you like Harry so much, why are you dating Logan?
- You know me. I always tend to make things even worse.
- So you don't like Logan...?
- I do. But, he likes me more than I like him. I think it's unfair to him, because I like Harry more... Fuck it, love Harry more.
Han kollade ogillande på mig.
- He's not as wonderful as you're imagining, började han lågt. It took him five months to fully love Miley. It almost took her down.
- Five months?! utbrast jag.
- Yeah. He isn't very serious when he's in a relationship. At least not in the beginning. He even cheated on her a few times in the first months.
- How come she didn't break up with him?
- She was to attached. I don't want that to happen to you. Please, try to get over him.
- I've tried for the last two years. It's easier said than done.
- Try a bit harder. Please, for your own sake.
Jag nickade och han log smått. Tjejen kom ut med vår mat och vi tackade.
**
Det hade varit en hemsk början på turnén. Först kaffe incidenten, sen drömmen om Harry *insert a blushing Fame here* och nu skulle tydligen hans super bitch till barndomsvän som jag hatar, följa med på turnén i två veckor. Glömde jag säga att häxan kom idag?
Kelsey. Vi hade aldrig gillat varandra. Hon var egentligen bara vän med honom numera för att försöka bli ihop med honom. Hon är en såkallad "famewhore". Vilket är ironiskt eftersom jag kallas för Fame... Ironi suger ibland. Dock använder hon ej det smeknamnet till sig själv, utan till mig. Inte när Harry är i närheten såklart. Då är det bara skådespel som gäller.
"That's a lovely top Faamia! I totally love your style!"
"Oh my god! Give me your hair, like now!"
"I would kill to have your legs"
Lögner större än hennes ego. Gigantiska alltså. Jag tyckte ärligt talat synd om Harry. Han var för övertygad att hon var samma gamla Kelsey som han kände för länge sen. Jag måste säga att hennes skådespeleri skulle varit övertygande om jag inte hette Faamia Malik och inte var dum i huvudet. Tyvärr gör jag det, så hon är den falskaste människan jag träffat.
När jag träffade henne för första gången, försökte jag verkligen att vara snäll. Men det fungerar inte om hon är en total bitch tillbaks. Jag hade ingen aning varför hon hatade mig. Som om hon var rädd att jag skulle "ta Harry från henne". Bitch please..
HARRY HAR ALLTID VARIT MIN. LÄMNA OSS OCH FORTSÄTT LEVA DITT PATETISKA LIV!
Hjärna! Tyst!
Jag skulle göra mitt bästa för att undvika henne. Det var mitt uppdrag de här närmsta två veckorna.
- Fame? avbröt Harry mina tankegångar. So, do you want to tag along?
Fan, jag hade gjort det igen. Varför kan jag aldrig lyssna när andra pratar? Kanske för att jag är för upptagen med mina egna tankar. Ego Fame till er tjänst som alltid lyssnar och hjälper er med era problem.
- Pff, yeah! Totally, sa jag utan att veta vad jag hade sagt ja till.
- Great! The plane leaves at seven tomorrow.
- Wait. What plane?
Han flinade.
- You really have short memory! skrattade han. You're coming with me and Kelsey to London for sightseeing. It's going to be so much fun! Thanks for coming along. Kelsey's cool but, it'll be much more fun with you...
Jag slutade lyssna efter det. Jag hade gjort det igen. Det var inte sant... Jag hade accepterat att följa med till London, med den personen jag hatade mest i hela världen.
Jag hatade allting.
Allting hatar mig.
Cliché.
Fuck.
Jag gömde mina hemska tankar för Harrys skull och klistrade på ett falskt leende.
- Are you listening? frågade han.
- No, erkände jag.
Han skrattade och drog in mig i en kram. Jag la mina armar runt hans mage och han drog in mig tätt intill honom. Jag la mitt huvud på hans axel och kände hans söta doft. Inte för den var speciellt söt, men om den fanns som parfym skulle jag köpa tillräckligt så det räckte en livstid. Okej, det här blev mer komplicerat än vad jag trodde.
Och ja, vi kramas fortfarande.
Säg inte något dumt, munnen snälla!
- This is better than self-pleasuring, tänkte jag högt jag.
- Og really? flinade han och jag rodnade. See you tomorrow. I'll wake you up at seven a.m.
- Great, see you in the morning, log jag.
Åh herregud! *ger mig själv tusen nålar*
Han lutade sig ner (eftersom jag var så extremt mycket kortare än honom) och kysste mig långsamt på kinden. Inte för att verka "fangirly" men mina knän höll på att svika mig.
Knän! Stå still!
Hans läppar lämnade min kind som hade blivit röd. Med ett flin försvann han in i bussen och kvar stod jag. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Allt jag visste var att Harry Styles just hade kysst min kind...
Nepp. Jag skulle aldrig mer duscha min kind. Med darriga händer rörde jag försiktigt punkten där hans mun hade varit för några sekunder sedan.
Jag lät en frustrerad suck lämna mina läppar och jag höll på att ramla ihop i en liten hög på parketten. På något sätt lyckades jag ta mig från det lilla vardagsrummet, till min våningssäng högst upp.
Jag hatade allting...
Yes, så jag ska åka till Cypern nu på fredag, så jag ska försöka göra några tidsinställda kapitel tills då. Det blir isåfall inte många, men några iaf ;)
Hoppas ni gillar detta kapitel. Faktiskt ganska nöjd med det :)
Svrarr
Många frågar om min andra novell, Someone Like You. Ville bara säga att den novellen är avslutad. Det kommer dock en fortsättning efter Everything About You. We like dat ;)
Så till Elin, det sista kapitlet är kapitel 23. Just to clear that out. Tipsar till er som inte har läst Someone Like You, att göra det medan ni väntar på att jag ska uppdatera!
/Maddeeee
KAPITEL 2 UNDER DETTA INLÄGG!
KAPITEL 2 UNDER DETTA INLÄGG!
KAPITEL 2 UNDER DETTA INLÄGG!
KAPITEL 2 UNDER DETTA INLÄGG!
KAPITEL 2 UNDER DETTA INLÄGG!
KAPITEL 2 UNDER DETTA INLÄGG!
KAPITEL 2 UNDER DETTA INLÄGG!
Så till Elin, det sista kapitlet är kapitel 23. Just to clear that out. Tipsar till er som inte har läst Someone Like You, att göra det medan ni väntar på att jag ska uppdatera!
/Maddeeee
KAPITEL 2 UNDER DETTA INLÄGG!
KAPITEL 2 UNDER DETTA INLÄGG!
KAPITEL 2 UNDER DETTA INLÄGG!
KAPITEL 2 UNDER DETTA INLÄGG!
KAPITEL 2 UNDER DETTA INLÄGG!
KAPITEL 2 UNDER DETTA INLÄGG!
KAPITEL 2 UNDER DETTA INLÄGG!
Everything About You, Chapter 2 - Awkward Is My First Name
Jag gav mig själv en mental örfil, samtidigt som Harry rynkade ögonbrynen och log tafatt mot mig. Varför, Fame? Varför?! Jag log generat och backade ut ur hans synhåll. Herregud... Den här dagen kunde inte ha börjat sämre...
Faamia's perspektiv:
Vi hade kommit fram till arenan för någon timme sedan och killarna höll på med soundcheck. Jag hade förväntat mig att kunna tagit en liten tupplur innan konserten ikväll, men nej... Deras stylist Caroline Watson, ville att jag skulle hämta deras scenkläder i bussen. Surt gick jag och hämtade dem. Jag blev inte förvånad när hon frågade mig om att gå till Starbucks och beställa kaffe till teamet. Okej, Caroline, därför fanns Eleanor! Hon var kaffe-tjejen, jag var "sov-tjejen" som aldrig jobbade utan bara åt eller la konstiga kommentarer.
Om det inte hade varit för dumma Caroline, skulle jag inte ha tagit emot kaffet av expiditen, kommit till arenan med det, för att sedan krocka in i killarnas trummis Josh Devine. Därför stod jag i korridoren, med mina kläder som var drypvåta av skållhett kaffe. Jag var också tvungen att byta om till ett vitt linne innan jag gick för det var extremt varmt. Därför stirrade Josh som en dåre på min ljuslila behå som man såg igenom mitt linne. Som jag sa, allt är Carolines fel.
- Can you stop staring? väste jag. I'm not a zoo animal!
- Sorry mate, mumlade han. Why can't you go and change clothes in the bus?
Jag sneglade surt på honom och la armarna i kors.
- Because, their stupid fans are outside! I actually don't want foreign people to see my 'disaster', caused by Caroline Watson!
Han skrattade lågt och började gå till scenen, där "Up All Night" spelades från de massiva högtalarna. Caroline stod och pratade med Lou Teasdale i ett hörn. Jag gick bestämt mot henne och harklade mig.
- Oh! Faamia, I was starting to get a bit worr..., avbröt hon sig själv när hon fick syn på mig. Oh my God! What happened?! Where's the coffee?
- Can't you see it? frågade jag och pekade på mitt linne.
Hon höjde ena ögonbrynet och hållde in ett skratt. Lou höll ena handen över sin mun för att dölja hennes fnitter. Killarna hade verkat fått syn på det med för Louis låg ner på scengolvet i oändliga skrattsalvor. Zayn kollade olustigt på mig och himlade med ögonen. Niall hade tydligen följt med Louis ner på golvet, för han var inte inom synhåll. Liam, som den gentlemannen han var, försökte han att inte skratta utan fortsatte prata med de tiotal fansen som stod nedanför.
Harry däremot, flinade med sitt sexiga, snea flin och han mötte min blick. Jag började gå mot scenen för att prata med Louis, men då snubblade jag på några sladdar som låg i vägen, vilket ledde till ännu mer skratt. Inte bara från killarna den här gången, utan från deras säkerhetsvakter, managers och av fansen. Jag suckade och började sedan fnissa smått själv. Tänk hur roligt det måste sett ut...
Jag fick hjälp upp på fötter av deras gitarrist, Sandy, och jag försvann in i deras loge där jag bytte om till en av killarnas "tank top". Jag kastade mitt linne och slog mig ner i soffan, där jag slumrade till direkt.
Min tupplur varade dock inte längre eftersom killarna for in genom dörren med högt prat och skratt. Jag suckade och satte en kudde över huvudet för att dränka allt ljud utifrån. Det fungerade tills någon drog bort den.
- Fuck off Louis, muttrade jag.
- It's Zayn. Fame, what the hell happened? hörde jag min storebrors röst fråga.
Jag himlade med ögonen och satte mig trött upp.
- Well, Caroline asked me to buy coffee and I walked into Josh. The coffee landed over me, it wasn't very fun, muttrade jag.
- So it was Josh's fault?
- No, it was Carolines!
- You blame everything you do on her, flinade Niall.
- You're so clumsy Fame, sa Louis och skrattade.
- Shut up! sa jag och slog till honom, löst på armen.
De flinade och Caroline kom in genom dörren.
- Caroline! utbrast Louis gällt. You can't just walk in on us like that! What if someone was naked?!
- Would've been a great view though, tänkte jag högt.
Högt nog så alla i rummet hörde och brast ut i skratt. Jag slog handen över munnen och kurade ihop mig till en boll. En annan dålig vana jag hade, var att berätta pinsamma tankar, omedvetet. Eller, det var inte den enda. Jag var hemsk i sociala stunder. Speciellt med Harry. Jag sa alltid fel saker, och var bara pinsam.
Därför kallade deras team mig för "the social penguin". Alltså att jag var lika social som en pingvin, som inte är sociala alls. Ni ser likheten.
- Fame, if you want to see it, all you have to do is ask, flinade Louis.
- Lou, no, sa Zayn med ett flin.
"The sun goes down, the stars come out, and all that counts, is here right now, my uni..." ringde min ringsignal och jag svarade snabbt.
- The penguin Faamia Malik's speaking, sa jag och hämtade min Nutella.
- Hi Faamia! It's me, Logan, hörde jag hans glada röst säga.
- Logan! Hi. How's America?
- Great! A little too hot for my liking though.
Jag skrattade lågt.
- That's because you're british. Here, the rain needs us. Like females needs males to make babies.
- Haha, think I get it, skrattade han. Miss you lots my little random babygirl.
- Miss you too my old man, mumlade jag och hörde hans skratt.
- Well, photoshoot in five, talk to you later...
- Alligator, see ya!
Jag la på och mötte killarnas (plus Carolines) fniss.
**
- Lou! You have to whisper quieter! viskade jag och försökte hålla in mina fnissningar.
- Sozz Fame, fnissade Louis lågt.
Han tog fram tandkrämstuben ur sin ficka och räckte den till mig. Jag kollade slugt på honom och smög fram till Harry som låg och sov på soffan. Sakta skruvade jag av korken och tryckte sakta ut all tandkräm i Harrys lockiga hår.
- You two make bad burglars, viskade Liam bakom oss.
- Ah! skrek jag skrämt och hoppade bakåt.
Tuben flög ur min hand och träffade någon, eftersom den personen kved.
- Fame! What the hell?! utbrast Liam och gned sig i pannan där tuben träffat honom.
- What the hell? muttrade Harry och satte sig upp.
Jag fick syn på tandkrämen i hans hår och började skratta högt. Liam och Louis deltog i skratten och Harry kollade förvirrat på oss.
- What's going on? frågade Zayn bakom oss. Fame! Oh my God!
Harry reste på sig och kollade sig själv i spegeln. Hans ögon intog en arg blick och de klistrade sig genast fast på mig. Shit.
Jag ställde mig försiktigt upp.
- Faamia Tricia Malik, you are so dead, sa han ilsket.
- Catch me if you can! lipade jag och sprang ur ut bussen.
- You're not faster than me Malik! hörde jag Harry ropa bakom mig.
Med hjärtat i halsgropen sprang jag bakom den andra turnébussen och gömde mig. Plötsligt kände jag ett par händer på mina höfter. Jag pep till och vände mig om. Där stod Harry med ett elakt flin på sina rosa läppar. Han svepte sedan en hand över sitt hår och kletade på lite tandkräm på mitt huvud. Han torkade sedan av sig på min tröjarm och jag gapade chockat.
- Styles! utbrast jag.
- Malik, svarade han med sitt sneda flin.
Hans ena hand höll fortfarande kvar ett grepp om min höft och det brändes på min hud av hans beröring. Hans gröna ögon kollade in i mina. Han visste inte. Han visste inte om mina känslor för honom. Ett skäl varför jag borde ge upp.
Han drog sig ifrån och gick till vår buss. Själv stod jag kvar.
Det var officiellt. Världen hatade mig och vill aldrig se till att jag blir ihop med Harry som jag fantiserat om. (inte rumsrena fantiseringar, just because) Jag hade alltid hatat de saker han får mig att känna. Inte för att han visste om att jag fick svaga knän när han var i närheten. Fast, tillslut skulle han förstå eftersom jag skulle ramla. Inte bara pågrund av hans närhet, utan av min dåliga balans också.
Snabbt drog jag en frustrerad suck och började gå tillbaka till bussen. Innan jag sakta började tippa över. Jag pep till och förväntade mig att falla ner på asfalten, dock kände jag hur ett par armar omfamnade mig. Jag tittade upp i Nialls ögon.
- What are you doing out here? frågade han roat.
- That depends on what answer you want, mumlade jag.
- What about not getting an answer at all?
- Fair enough.
- Let's get you back in.
- Only if I can ride you.
Han höjde sitt ögonbryn. Oj.. Nej! Fuck..
- No! I didn't mean it like that! I meant like riding on your back... Okay that didn't sound better. I meant..
- I know what you mean, skrattade han. Hop on.
Generat hoppade jag på hans rygg och hans händer greppade om mina lår. Jag hade känt killarna så länge nu att de var som bröder. Förutom Harry då. Han var för perfekt för att bara kunna vara en bror.
- You like Harry, right? frågade han.
- Oh yeah, muttrade jag. I mean, what?! Pff, no... Why do you think I lov.. like him?
- You said love.
- Did not!
Han skrattade och vi kom fram till bussen. Han släppte ner mig på marken och vi gick på bussen igen.
**
Efter jag precis somnat vaknade jag, yrvaken. Jag suckade och tassade ut till tv:n där jag kollade på en repris av "Vänner". Klockan var runt halv ett och jag såg hur Harry kom gående och satte sig bredvid mig.
- You can't sleep either? frågade Harry.
- Nope, mumlade jag.
Det var svårt att koncentrera sig på tv:n när Harry satt och tittade, förlåt, stirrade på mig. Sakta satte närmade han mig. Mitt hjärta ökade slagen och jag mötte hans blick. Hans hand smög sig till mitt inre lår och jag tappade snabbt andan. Hände det här verkligen?
- Pinch me, mumlade jag.
- What? viskade han förvirrat.
- Oh nothing.
Jag behöll min blick fastklistrad i hans och jag började sakta luta in. Hans läppar mötte mina, och en blixt av elektricitet for genom hela min kropp. Hans händer smög sig runt mina höfter och jag kupade mina händer runt hans kinder.
Kyssen fördjupades och han lyfte upp mig, så jag satt grensle över honom. Jo precis, grensle. Det ni alla fans drömmer om. Hans händer smög sig in under min t-shirt och jag pep till. Våra tungor tävlade om dominans och jag drog mina händer genom hans lockiga hår.
Som om han hade blivit slagen i huvudet av en stekpanna, puttade han ner mig ur hans knä och drog av sig sin tröja. Mina händer gled upp och ner över hans nakna rygg och...
Snabbt satte jag mig upp och drog efter andan. Jag kollade mig med trötta ögon runt om i rummet och såg genast att jag låg i min säng. Jag drog en hand genom mitt svettiga hår och såg att Harry låg och sov i våningssängen diagonalt från mig. Hans lockar låg i en röra över hans ansikte och hans bröstkorg reste sig med jämna mellanrum.
Jag slog mig själv i pannan. Hur kunde jag drömma något sånt?! Även fast jag drömt, kändes det som om det var verklighet. Som om Harrys läppar hade varit pressade mot mina. Jag suckade irriterat och la mig snabbt ner igen.
Nu skulle jag inte kunna somna om. Tack för det huvud! Harrys hungriga ögon var det enda jag kunde se framför mig.
Well, my first name's awkward... Fuck.
oOO sexy times ;) Hoppas ni gillar Fames personlighet. Försöker göra henne så speciell som möjligt. Förlåt om ni tycker hon är för pervers eller något. Men that's how she is, deal with it.
Hoppas ni gillar detta kapitel! Kommentera gärnaaaa, det gör mig superglaaad! :D
Svaarrr
Mirre om: Everything About You, Chapter 1 - Fame M...
Haha jag är kanske lite jobbig men måste bara säga att på Someone like you hittar jag bara till kapitel 23 skulle vara jätte snällt om du kunnde lägga om dom andra kapitlen, tack :)
Svar: Det är det sista kapitlet i den novellen. Efter Everything About You kommer uppföljaren till Someone Like You. Someone Like You 2, hihi (:
Egentligen skrev jag klart den men raderade alla kapitel efter kap. 23 bcz jag tyckte den slutade jätte dåligt. Så there it is :)
Everything About You, Chapter 1 - Fame Malik
Okej, min historia är inte super komplicerad. Det finns bara några baksidor till den, som med varje historia. Låt mig dra igenom allting en gång till.
Jag är Zayn Maliks 17 åriga syster. Mitt fulla namn är Faamia (smeknamn: Fame, jag vet. Konstigt) Patricia Malik. En utav mina bästa vänner är en av Zayn’s band medlemmar, Louis Tomlinson (trots att han är fyra år äldre än mig, kommer vi överens chockerande bra) och… jag har en dum förälskelse på Harry Styles. Förstå mig rätt. Dum förälskelse…
Jag har alltid varit en av dem tjejerna som passar bättre in med killvänner, än tjejer. Mest för att tjejer är för dramatiska ibland. Jag hade bara två tjejvänner som jag är nära; Sutton Chandler och Eleanor Calder. Två av One Directions flickvänner.
Från och med förra sommaren, följde jag och Sutton med killarna på deras sommar turné. Vi jobbade inte, istället skapade jag problem 24/7 (Sutton var dock aldrig en del av mina upptåg). Oftast var Louis min medhjälpare, men ingen kom på honom. Något som irriterade mig rejält.
Det fanns bara en dålig sida att turnera runt med dem. Harrys flickvän Miley Cyrus (ja, den vackra Hannah Montana stjärnan) besökte Harry så ofta hon kunde. Något jag inte var speciellt förtjust i, eftersom jag var kär i honom.
Ytterligare en dålig sak var att han såg mig som en utav killarna. Ibland ville jag att han skulle se mig som mig, Faamia, en av tjejerna. Men nej, jag var tvungen att ha så otur, att jag inte var något mer än det. Just my luck, right?
Min pappa, Yaser, hade aldrig gillat mitt val av yrke. Han ville att jag skulle bli en advokat, eller doktor. Han ville att jag skulle ha ett riktigt jobb, som min stora syster Doniya hade. Men jag kunde inte plugga. Jag hade försökt vid flera tillfällen, men… tro mig när jag säger att det aldrig fungerade. Jag tror inte ens att jag tog studenten. Jag har ingen aning.
Det finns inte mycket mer att berätta om min familj. Jag har fyra syskon; Doniya, Waliyha, Safaa och Zayn. Mina föräldrar heter Tricia och Yaser. De gillade inte ålderskillnaden mellan mig och Logan, för att vara ärlig. De har aldrig nämnt det, men det förstod jag direkt. Zayn gillade heller inte honom speciellt mycket. Han ville bara skydda mig, antar jag Louis hade erkänt att han var smått rädd för honom. Äsch, vad fan. YOLO! Lovar att ni har hört det uttrycket förut.
Ärligt talar vet jag inte varför jag dejtar honom. Vi träffades på en photoshoot, och han frågade mig ut på dejt. Jag ville inte vara tråkig, så jag accepterade glatt. Därifrån har det bara växt fram ett förhållande (som jag försökte undvika att prata om, men som alla mina vänner envisades om att göra med eller utan mig).
Okej, sammanfattningen är officiellt över. Tillbaka till the reality. En reality där jag just skulle ta en tupplur när höga knackningar hördes på min dörr. Irriterat reste jag mig upp och öppnade dörren. Där utanför stod en arg Zayn.
- Faamia Malik! utbrast han.
- Zayn Malik! This better be interesting, since you ruined my nap! fräste jag.
- You know you're supposed to be ON the tour bus in twenty minutes, right?
Jag frös till. Turnén. Som jag och Sutton skulle följa med på. Turnén som jag hade glömt. Som tur var hade Sutton tvingat mig att packa igår kväll när vi hade tjejkväll med Eleanor och kinamat. Cliché.
"What?!"
- What?! fnös jag. Of course I knew it! I was just... trying to act surprised because... that's what... I am, all the time.
- Whatever you say, just. Be downstairs in fifteen minutes.
- Fifteen?! utbrast jag, men han hade redan försvunnit nedför korridoren. Jag bodde inte i samma hus som killarna, men på samma område. Dock kunde man klättra i en brandstege för att komma till Louis' lägenhet. Något vi utnyttjade hela tiden.
Jag suckade och stängde dörren bakom mig. Långsamt gick jag in i vardagsrummet och drog fram min stora Louis Vuitton resväska som jag fått av Logan.
Jag la ner min iPhone, husnycklar, plåmbok, laddare och Nutella burk i min Mulberry handväska. En födelsedagsgåva från min bror.
Jag låste dörren bakom mig och gick till hissen. Klumpigt rullade jag in väskan och tryckte på entréplanet. Min axel började värka eftersom Nutellan vägde bly. Dörrarna öppnades och jag gick ut till gatan där den massiva, svarta, bussen stod. Den var större än den från förra året. Något som var mycket bättre. Min väska fick knappt plats.
Killarna, samt Paul, Preston och Andy stod och väntade på mig. Lättat kollade de på mig när jag kom gående.
- Finally, muttrade Zayn och jag kollade surt på honom.
Preston tog min väska och bar in den i bussen.
- Faamia! utbrast Louis glatt och kramade mig hårt.
- Louis! skrattade jag. Haven't seen you in a while.
- Thank Eleanor for that, log han.
Jag flinade och alla gick på bussen.
- The top bunk is mine! ropade jag högt.
- I'll take the other top bunk! ropade Louis och vi gjorde en high five.
Vi satte oss tillrätta och bussen började köra. Min iPhone plingade till och jag fiskade upp den ur min väska. Suttons namn lyste på skärmen och jag log medan jag tryckte upp sms:et.
"Slutty Sutty: FAAMIA FUCKING MALIK! HOW CAN U LEAVE ME ALONE IN COLLEGE, WHILE YOU'RE TRAVELING AROUND IN THE UK?!?!? HATE YOU FOREVER OKAY BITCH? tell niall i said hello :) love you, have fun.... here's a memory from last year when we joined them TOGETHER, fucktard."
"Me: WELL, ME PLUS SCHOOL EQUALS A TOTAL MESS! HATE YOU TOO SLUTTON. I will, love you too babe :) haha, readhead Fame! NOT MY FAULT THAT U CHOSE TO STUDY, HAVE FUN DROWNING IN HOMEWORK AND ESSAYS... slut"
- Slutton said hello Niall, sa jag.
- Tell 'er I love 'er, sa den irländska blondinen glatt.
- What am I? A dove? muttrade jag.
- Wait... Dove? frågade Zayn förvirrat.
- Yeah, those birds who carries letters. Duh.
- Oh, you mean owls, flinade Liam.
Som svar lipade jag och Louis skrattade högt.
- You're so stupid Faamia, flinade han och drog in mig i en kram.
- I meant an owl, muttrade jag och sms:ade tillbaks.
Niall och Slutton, vänta Sutton. De träffades genom mig eftersom jag känt Sutton hela mitt liv, så jag lät henne träffa killarna, och vips. Hon föll pladask för Niall. De hade varit ihop sedan X-Factor och fansen älskade henne. Jag ville att mitt nästa förhållande skulle vara som deras; seriöst men samtidigt lekfullt. Egentligen var jag lite avundsjuk. Fast det skulle jag aldrig erkänna.
När de gick ut med att de dejtade blev det kalabalik bland fansen, och hon fick oändligt mycket hat. Men eftersom Sutton inte brydde sig om vad andra tyckte, använde hon hatet för att bli starkare.
"Why should I listen to a couple of twelve year olds, who have nothing better to do? It's so hilarious!"
Eleanor var inte likadan. Hon var en av de mest oskyldiga kvinnorna jag träffat. Hon var som en liten hundvalp som man bara ville kela med. Motsatsen till vad hon var när hon hade alkohol i blodet.
Jag var som en blandning av dem. Bara lite latare, tröttare och hungrigare.
- Wait, where's Harry? frågade jag plötsligt.
- Oh, he's arriving later today, började Niall. Miley's visiting him or something. Anywho, Paul, when do we eat?
- We just left London! utbrast han roat. Lunch, at noon. Then, dinner after the concert tonight.
- Good thing I brought my Nutella, sa jag nöjt.
**
Efter två timmar, hade vi stannat för att hämta upp Harry. Hans mörka, samt glada röst fyllde bussen och killarna rusade fram. I smyg sneglade jag på honom. Hans mungipor pekade uppåt och hans lockiga hår var gömt under en mössa.
Louis hade sagt att det var uppenbart att jag hade känslor för honom. Men att Harry var blind nog att inte se det. Jag kunde nog hålla med honom. Jag tillbringade varje sekund jag kunde med Harry, sa saker jag inte borde, är nervös runt honom. Något jag aldrig är. Speciellt inte runt killar.
- Fame! hörde jag han säga. So good to see you again!
- Indeed it is, Sexbomb, sa jag och fladdrade med ögonfransarna.
Jag gav mig själv en mental örfil, samtidigt som Harry rynkade ögonbrynen och log tafatt mot mig. Varför, Fame? Varför?! Jag log falskt och backade ut ur hans synhåll. Herregud... Den här dagen kunde inte ha börjat sämre...
Okej, jag är inte bra på att skriva första kapitlen... -__- Som ni kanske märker, kommer dne här novellen vara helt olik Moments Ago. Helt. Olik. Den. Novellen. Inte alls lika dramadramadrama hela tidennn.
Jag PROMISE, det kommer bli bättre! Mer trouble och mer awkwardness för Fame ;)
Kommentera! :)
Svar
MirreOm: Hmmm
Hej, jag ska precis börjat läsa din blogg och på dom få kapitlen jag har läst så har jag märkt att du skriver både JB och 1D noveller och jag skulle gärna vilja veta vilka av dom som är JB och vilka som är 1D. Tack för ditt svar i förskott :-)
Svar: Hej! Alltså, i Who Owns My Heart, handlar det bara om Justin. Inge 1D alls. I Someone Like You, är han Abigails tvillingbror, men novellen är en 1D-novell :)
/Maddeee
P.s: första och sista kapitlet är svårast att skriva! förlåt för den långa väntan och kapitlet kommer imorgon! :)
Hmmm
Nicole om: Snabb fråga
skulle du kunna länka typ alla kapitel från moments ago elr nåt?? för jag skulle verkligen vilja läsa den men den finns inte kvar på bloggen :'(
Svar: Hatar blogg.se ibland! Pröva att uppdatera sidan, tryck på f5, det funkade för mig. Då ska början finnas under mars. Om inte, här är länkar till de olika månaderna där alla kapitel är.
Snabb fråga
Ser designen konstig ut från era datorer? Det gör den från min...! :(
Och ja, jag ska börja skriva den snart! Förlåt att jag inte har publicerat något. Men jag har faktiskt varit i London. Jag ville inte tänka på novellen då :/ Men ska fortsätta skriva på chapter 1 naow!
Och ja, jag ska börja skriva den snart! Förlåt att jag inte har publicerat något. Men jag har faktiskt varit i London. Jag ville inte tänka på novellen då :/ Men ska fortsätta skriva på chapter 1 naow!
Fast FÖRST, ska jag dricka ett glas vatten för jag håller på att löka sönder för jag har varit på släktkalas där vi hoppade studsmatta jättelänge och solen bara gassade och den här meninen är alldeles för lång... Pardon my french ;)
/Maddesomärbrapåattskrivalångameningar
/Maddesomärbrapåattskrivalångameningar
Everything About You, handling
Så här är den! Handlingen till EAY, lol. det lät fucked up...
Jag (Faamia) ingår inte inom rutan för ”normala” personer. 17 år fyllda och tyvärr är jag väldigt lat, ironisk, vårdslös och stökig av mig. ”One of a kind” som min kära mor, Tricia, skulle sagt. Mina passioner är att sova, äta nutella och att ställa till trubbel. En stor passion är även att vara modell för de största modehusen i landet. Något jag faktiskt var stolt över.
Många personer tycker att mitt syskonband till Zayn är konstigt eftersom vi håller hand och är med varandra hela tiden. Men dem har tydligen inte hört talat om syskonkärlek. Fansen har till och med ett namn åt mig och Zayn; Zaamia. Vilket känns väldigt konstigt, eftersom det skulle vara incest...
Just precis, min storebror är ingen mindre än Zayn Malik som är en femtedel av bandet One Direction, mina bästa vänner är Louis Tomlinson, Sutton Chandler och Eleanor Calder men det viktigaste av allt… Jag är hopplöst förälskad i Harry Styles. Jo, du läste rätt.
Ända sen bandet besökte oss hemma i Bradford, år 2010 inför X-Factor, och jag såg Harry för första gången, var det love at first sight. Eller, i alla fall för mig. Men allt han någonsin skulle se mig som, var Zayns lillasyster. *Insert sad face here*.
Det skulle kunna varit en vacker kärlekssaga. Men de flesta sagor har en svacka. Askungen hade sin onda styvmor som hindrade henne från att gå på balen, Ariel var en sjöjungfru så hon kunde inte gå och träffa sin prins, Jasmin fick bara gifta sig med en ”royalty”, osv.
Så ser min historia ut ungefär… Fast i denna "svacka” är Harry upptagen sen ett år tillbaka med en av världens mest kända kvinnor; Miley Cyrus. Ja, den Miley Cyrus vars utseende man skulle kunna döda för. Någon jag inte kunde mäta mig med. Det är inte allt. Nej, nej… Jag dejtar ingen mindre än Logan Fieldman, sen två veckor tillbaka. Han som är världskänd, en av USA:s mest eftertraktade manliga modeller. Glömde jag något..? Jo just det, han är 33 år gammal.
See my dilemma? Jag lyckas alltid komplicera allting till tusen. Det här är min historia.
Faamia (Fame) Malik, porträttas av Selena Gomez:
Sutton Chandler, porträttas av Ashley Benson:
Eleanor Calder, porträttas av herself (duh):
Logan Fieldman, porträttas av Ian Somerhalder (because he's hot):
One Direction: One Direction (shocker):
Moments Ago - The Final Destination, Part 2 - The End.
Jag reste mig sakta upp ur stolen och vandrade ner till den ödesdigra stranden, där vågornas låga brus slog lätt mot den ljusa sanden. Med skakiga händer drog jag försiktigt upp min morgonrock så den inte skulle bli våt.
Sakta gick jag längs vattenbrynet och blickade ut mot det oändliga havet som verkade fortsätta i all evighet. Just i det ögonblicket visste jag vad jag ville. Mitt hjärta skrek beslutet som skulle kunna ändra hela min framtid. Snabbt drog jag ett andetag och gick mot det bekanta strandhuset igen.
Det var nog tidig morgon, för morgonsolen tittade försiktigt fram bakom horisonten och jag hörde fåglarnas ljusa kvitter. Med en hand svepte jag bort tårarna från mitt ansikte och drog ett djupt andetag.
Cherrys perspektiv:
Beslutsamt gick jag genom de flotta korridorerna. Om jag kollade ner i golvet skulle jag se mitt egna bestämda ansiktsuttryck. Tillslut hittade jag dörren som jag öppnade hårdhänt.
Där inne satt han. Simon Cowell. Med ett mycket förvirrat ansikte.
- Ms Chambers? frågade han förvånat. To be honest I didn't expect to see you.
- Cut the crap, sa jag kallt.
- Excuse me?
- You know why I'm here. Don't you?
Han kollade på mig med ett förvirrat uttryck och knöt sina händer.
- I'm afraid I don't.
- I'm here because you split me and Harry up. Have you seen any of the paparazzi pictures taken of me and him recently? I can tell you have, because there's a magazine in front of you. I know I was only "hired" as his fake-girlfriend. But what if the roles were reversed, and you were the one who fell deeply inlove with a person that was off limits, what would you do?
Han kollade på mig med ett blankt ansikte.
- I love Harry so much, and I'm not going to suffer my entire life, just because you're saying we can't be together. If I have to be honest, you're so full of sh-
Jag blev avbruten av att en dörr öppnades snabbt.
Harrys perspektiv:
Jag orkade inte längre. Jag ville inte leva i ovetande i väntan på att Cherry skulle höra av sig. Jag skulle göra något åt det. Hon betydde för mycket för att kunna släppa taget om. Jag hade låtit chanser komma och gå. Det fick inte hända ännu en gång.
Därför var jag på väg till huvudkontoret. Där allting skulle ändras till det bättre, förhoppningsvis. Jag parkerade Carls stora Range Rover, som jag fått låna och skyndade mig in i den bekanta kontorsbyggnaden. Jag stannade inte vid receptionsdisken utan sprang till hissen och åkte upp till den högsta våningen där Simons kontor låg.
Snabbt gick jag genom korridorerna och försökte att inte dra åt mig för mycket uppmärksamhet. Precis när jag skulle öppna dörren hörde jag Cherrys röst inifrån.
I know I was only "hired" as his fake-girlfriend. But what if the roles were reversed, and you were the one who fell deeply inlove with a person that was off limits, what would you do?"
Jag kunde se Cherrys hårda uttryck framför mig. Hon var inte rädd för att säga vad hon ville ha sagt. En sak jag älskade hos henne.
"I love Harry so much, and I'm not going to suffer my entire life, just because you're saying we can't be together. If I have to be honest, you're so full of sh-"
Jag rtyckte upp dörren och möttes av deras ansikten; fulla med förvåning. Cherrys bruna ögon slog, som vanligt, andan ur mig. Hennes vackra, bruna ögon som man inte kunde säga nej till.
Jag ställde mig bredvid henne och tog hennes hand i min. En enda berörig. Det var det enda som behövdes för att sprida gåshud över hela min kropp. Hon kände det också, för ett leende smög sig fram på hennes ljusrosa läppar.
- Simon, började jag.
- No, Harry, avbröt han. Let me finish. I know, okay? I know you two love each other, or whatever. I'm actually not blind. I'm okay with you two getting together again, with just one condition.
- Sure, anything, sa Cherry snabbt.
- We've just given out to the media, you two have officially broke up. Wait a month or two. In these months, you cannot see each other. If I see a picture of you two, I'll personally ship you off to two deserted islands where you can rot to death. Then start the PDA slowly. Nothing too much until you've confirmed it. Then you can be as lovey-dovey as you want.
- What? A month or two?! utbrast jag. That's not fai-
- Harry, avbröt Cherry mig lugnt.
Jag kollade ner på henne och in i hennes varma ögon. Med en enda blick, visade hon att det skulle bli okej. Att det var det bästa som kunde hända just nu.
- Thank you Simon, sa hon blygt. Thank you so much, and I'm also so sorry. I know I haven't been the nicest towards you. Sorry.
- I'm the one who should be apologizing, suckade Simon. But, please. Wait one or two months.
- Promise, sa Cherry och log stort.
- See you later Simon, sa jag och vi gick ut från rummet hand i hand.
Väl ute i korridoren stannade jag upp och drog Cherry nära mig. Jag doftade hennes söta parfym och kupade min hand över hennes kind. Hennes läppar pressades mot mina, efter vad som kändes en miljon år.
Fyverkerier exploderade i min mage, och jag fick kämpa för att inte låta mina knän ge vika. Hennes smala armar smög runt min nacke och jag drog henne närmare ytterligare. Hon drog ifrån och kramade mig hårt. Jag knöt mina händer och ville inte släppa taget. Inte nu när jag just hade fått tillbaka henne.
Tillslut lossade hon sitt grepp och kollade på mig med ett genuint leende. En liten tår av glädje rann nedför hennes kind och jag torkade bort den med min tumme.
- Cherry, började jag. I'm never been good with words. But, like... I love you so much. I don't know how to show it to you, though.
- Harry, log hon. You have. Just because you're standing here today, means you never gave up on me. On us.
- I would never. I love you Cherry Chambers, always have, always will.
Hon drog sig ur mitt grepp och log.
- These months will be the worst, mumlade hon.
- Yes. But atleast we know we'll have each other in the end.
- How poetic of you Harry, flinade hon.
- Working on it. Until we meet again, Ms Chambers.
- Until we meet again.
Hon kysste mig en sista gång innan hon långsamt backade ut genom korridoren, tills hon försvann bakom en vägg. Jag tänkte lättat på att hon var min igen, my favorite girl. Den människan jag inte kunde leva utan. Hon som gjorde mig hel, var tillbaka i mitt liv. Hennes glada ansikte var målad som en vacker tavla framför mig och jag log
EPILOG:
- And that's the full story, avslutade jag.
- Then you met each other again the next month right? frågade Darcy.
- Yes we did, log jag.
- Well, it took you a week to tell me. You've had a very depressing life, mum.
- It's a long story you know, and.. Oh yeah.
- Obivously.
Jag skrattade lågt och drog in henne närmare mig.
- Mummy! utbrast hon. What happened with auntie Nellie and Tash?
- That's a different story, you should sleep now, sa jag och kysste hennes panna. Have you got Mr. Toodle?
- He's here, sa hon och visade sin nallebjörn. Good night mummy. Love you, sa hon och la sig till rätta.
Ville bara ta er tid och säga ett stora tack för alla snälla ord jag fått under novellens gång. Jag ville bara ge alla mina små muffins en bamsekram och en kindpuss. Jag kanske kan skicka via mejl? LOL
There it is! Vet inte riktigt vad jag tycker om det... Men yeP. Kommentera! Hur har novellen varit i helhet? Gillar ni själva handlingen itself?
Tell me! Love you all <3
Moments Ago - The Final Destination, Part 1
- No, let me finish. You said that true love isn't worth fighting for, if it ends in blood and tears. But that's exactly what true love is!
- Blood and tears...?
- Shut up! True love is worth fighting for, even if it ends with a fight. If it'll go down that road, I know I'll have you by my side afterwards. That's what true love is. Not giving up on each other. Plus you said. If faith wants us together, we'll meet again. And here we are.
Hon kollade långsamt och försiktigt upp på mig. Jag tog sakta hennes händer i mina.
- I... I don't know what to say, erkände hon lågt. That's the most honest thing, I've ever heard you say.
- Came straight from my heart.
Cherrys perspektiv:
- I just, don't know what to do! stönade jag frustrerat.
- Yes you do! sa Nellie. You're going to forgive him.
- I don't know, just like that?
- I think you both have a point, but I have to agree with Cherelle here-
- Don't call me Cherelle!
Nellie kollade tveksamt på henne, medan jag tvättade bort sminket från photoshooten jag hade tidigare.
- I don't know, mumlade hon. I think true love is ... pure.
- Don't listen to her, sa Tash. Make him work. Work hard.
- No, neither, avbröt Zayn. If you two want to make it work. You have to apologize for running away from him yesterday. But also convince Simon, you belong together.
- Yeah, why did you run away from the studio? frågade Tash.
- I was scared! Okay?! I didn't know what to do. So I ran for it.
De skrattade lågt och jag gav dem min evil-look.
- I'm not even sure I want to convince Simon, mumlade jag. I love Harry, but... I don't know if we're meant to be.
- Oh for God's sake! utbrast Tash. You bloody are meant to be!
- Don't mix God into this! avbröt Nellie surt.
Tash himlade med ögonen.
- You've survived the most! Simon Cowell isn't going to stop you from getting the one bloke you love! You've told him off once, you can do it once more! If you won't I will, you know.
**
Efter många timmars vändade reste jag mig upp ur sängen och tassade försiktigt ut på altanen.
"You've got to decide soon! You can't let him wait this long. It'll destroy him."
Zayns ord ekade i mitt huvud och frustrerat la jag huvudet i mina handflator. Jag slog mig ner på stolen. Månen satt lågt på himlen och kollade ner på mig, då ljuset träffade mig långsamt.
Varför tänkte alla bara på Harrys välmående hela tiden? Tänkte ingen på mig, och hur jag kände längre? Alla trodde nog att jag bara hade raderat honom från mitt minne och inte kände hur hans hjärta krossades för varje minut som gick. Jag fnös och lutade mig sakta bakåt.
Alla var på hans sida. Jag var tjuven i detta brott, enligt Zayn, eftersom jag hade "stulit Harrys hjärta", som Harry hade berättat för honom.
Jag visste ännu inte vad mitt beslut skulle vara. Båda besluten skulle resultera i tårar. Det ena i tårar av gjädje, medans det andra beslutet skulle avsluta i tårar och en livstid att komma över just den personen som betyder så mycket.
Jag tyckte ärligt talat synd om Harry som behövde stå ut med min beslutsångest. Jag vet mycket väl att jag inte skulle stått ut med den långa väntan. Men Harry, han var en gentleman. En sån som man inte hittade överallt. En sån människa jag älskade med hela mitt hjärta, och lite till.
"True love is worth fighting for, even if it ends with a fight. If it'll go down that road, I know I'll have you by my side afterwards. That's what true love is. Not giving up on each other."
Harrys ord viskades i mina öron konstant. Ärligheten bakom dem skrämde mig. Han hade rätt. Äkta kärlek var svår att finna, och lätt att förbruka. Med honom kändes allting så mycket lättare. Han förde med sig ett annorlunda sorts ljus från första början, ett ljus som inte kunde jämföras. Hans syn på livet gav mig nytt hopp att se solen bakom alla moln som hade gjort min vardag grå.
Men även skrämde det mig. Han klampade in i mitt liv och rev ner mina tjocka skyddsmurar. Hans vackra personlighet smög sig in under mitt skinn och hittade tillslut mitt hjärta som jag bevarade så väl.
Jag reste mig sakta upp ur stolen och vandrade ner till den ödesdigra stranden, där vågornas låga brus slog lätt mot den ljusa sanden. Med skakiga händer drog jag försiktigt upp min morgonrock så den inte skulle bli våt.
Sakta gick jag längs vattenbrynet och blickade ut mot det oändliga havet som verkade fortsätta i all evighet. Just i det ögonblicket visste jag vad jag ville. Mitt hjärta skrek beslutet som skulle kunna ändra hela min framtid. Snabbt drog jag ett andetag och gick mot det bekanta strandhuset igen.
Det var nog tidig morgon, för morgonsolen tittade försiktigt fram bakom horisonten och jag hörde fåglarnas ljusa kvitter. Med en hand svepte jag bort tårarna från mitt ansikte och drog ett djupt andetag.
Så, jag kan intyga att det här är det NÄST SISTA kapitlet i Moments Ago. Förlåt för kort kapitel, och lång tid mellan alla delar, men det är ju trots allt sommarlov och jag är ledig. FREE FROM SCHOOL BITCHEZ
Hoppas ni gillar det efterlängtade kapitlet. Ska (försöka) skriva klart den allra sista delen nu innan jag åker till London på torsdag med Hanna som jag vet läser ;) Shout out to you!
Kommentera!
