Harry sat down in the bar with a beer bottle in his hand. How could he screw everything up so badly?! He had a perfect girlfriend, she had the personality and body but he couldn’t help but love Fame’s personality. She was so… exotic. He had never met anyone like her.  He couldn’t help but love her dearly.

 

He felt a tap on his shoulder, but he already knew who it was. He had felt her scent when she was walking towards him.

 

“Don’t worry, I’m here to make peace,” he heard Miley’s voice say. “Can I sit…?”

“It’s a free country,” Harry said with a sigh.

 

She sat down and he lifted his gaze to look at her. He wanted to cup her cheek, hug her and tell her that it was all a big mistake. But he knew deep down that he would never forgive himself if he got back with Miley.

 

“I’m sorry Miles, I know you won’t believe me, but… I truly am sorry. And don’t think I didn’t love you, cause I genuinely did.” I started as her eyes started to well up with tears.

“I know. But I have known that you love her for a while. Even though I’m mad as hell at both of you, I can’t keep you away from her or her from you.” She said with a thick voice. “Goodbye Harry.”

“Bye babe.” He said and engulfed her tiny frame in his embrace.

“I never ever thought I would say this but, go after her. I’m pretty sure she’s on her way to the airport now.” She said and smiled slightly. “Go get her tiger.”

“Thank you, for everything. I love you Miley.”

*

 

I had to go after her. That was the only thing on my mind; finding her and tell her not to leave me. I blamed myself for not noticing my feelings for her before. Now, everything was way too complicated. Becase both Fame and I knew we belonged together, two hearts had to be let down. Two innocent hearts whom just happened to be involved in our mess. Miley and Logan didn't deserve the heartbreak.

 

I shook my head at the thought and hurried my way through the airport.

 

 

 

"Gate closed" the big screen said.

 

I sat down, panting and with a heavy heart. I was too late. Fucking shit...

 

 

 

It was only a couple of more people in line, then it was my turn. Honestly, I had no idea what to do!

 

 

What about Harry? He told me he liked me!

 

 

...

 

Love you too brain...

 

- Excuse me Miss, an airhostess said. Are you getting on this plane or not?

- I don't know! I exclaimed. I have no fucking idea! I'm so confused because Harry fucking Styles, whom I happen to be in love with, and slept with, told me he liked me, as in liked, and then I started fighting with him and it ended with Zayn punching him in the face.. ! Now I'm about to leave the UK for nine months to fulfill a modeling contract, and I don't know what to do!

 

 

The woman must think I'm a pshyco or something. I can tell, because she's looking at me like I'm a madman. I don't even know her, but still I'm pouring out my complicated life in her face. Nothing unusual then...

 

She glanced behind her shoulders, checking if someone was around. Then she faced me again.

 

- You're Fame Malik right? she asked.

- Yes.

- Then that shithead Harry Styles would be a fool if he didn't like you doll. I'm really surprised though. I really thought you two were a couple according to the pictures taken of you two. But, which guy wouldn't like you?! You're the definition of perfect love.

 

A massive blush crept onto my cheeks and I looked down at my feet.

 

- Thanks, I guess, I murmured. And, um. Could you, like not tell anyone about... this?

- Of course I won't. Now get your blonde head out of my sight and find that Styles lad!

 

Wow. People must really think I'm blonde? My head and this lady... Maybe I am blonde, I'm just picturing it to be black?!

 

PLOT TWIST!

 

No Fame! Focus!

 

I thanked her once again and rushed towards the exit.

 

I needed to find him..

 

Just as much as i needed to find the toilet.

 

NO! Priorities!

 

Harry, Harry, Harry, Harry, Harry, toilet, Har- wait what?!

 

UGH. NO TOILET.

 

 

This wasn't good. Not good at all. Not even the slightest. Everything but good.

 

With a frustrated sigh I drew a hand through my curly hair. Just as Fame did, two nights ago. I imagined it to be her. I could almost feel her rosy lips leave wet kisses along my neck and collarbone. I pictured her perfect smile infront of me. Her gorgeous eyes, her laugh. I missed her. Like crazy...

 

- Missed the flight? a voice said behind me.

 

I stood up and faced an airhostess. Her eyes grew twice as big when she saw me.

 

- Aha, she said and smiled.

- Aha what? I asked, clearly confused.

- You're here to see Fame I suppose?

- Yeah. Well, I was. It's too late now though.

- Don't be too sure.

 

Her eyes looked at something behind me. I quickly spun around and I felt my heart ache. Cause there she was. Looking as beautiful as ever, even though her eyes were red and puffy from crying. She wore my old Abercrombie sweatpants and a t-shirt, two sizes to big.

 

She was perfect. Too perfect.

 

 - Fame? I asked with a surprised tone. Aren't you supposed to be on your way to Florida?

- Yes. But my heart told me not to leave for nine months. It told me I'd left something behind.

 

She nervously looked up at me.

 

- What'd your head say? I asked and taking a step closer to her.

- That I'm resembling a blonde girl who's making stupid decisions.. Like not boarding the plane. But my brain hates me, so yeah.

 

I walked even further towards her and closed the space between us by putting my arms round her petite waist. Her hand travelled up to my neck while her fingers played with my hair. Just like I'd imagined. Her touch sent shivers down my spine as always.

 

- Fame, look, I started and looked down at her. The thing I, like, said yesterday. It's, like, true. I really, really, really, really fucking like you.

- Harry, I really like you too. Always have. But it doesn't change things. I'm still going to Florida for nine months.

- I don't care Fame. I want you to be mine, no. I need you to be mine.

- What about Miley? she asked.

- She's the one who told me to go here. She knew it all along, it'll hurt her for a while, but she'll get over it. And Fame?

- Yeah?

- I love you.

 

The airhostess witnessed the whole thing so she broke down in tears.

 

- Oh, pretend like I'm not here, she sniffed. But, I think this is the part where you should kiss him.

 

- Right, Fame muttered.

 

A bright red colour creeped onto her cheeks again and she met my gaze. I held a tight grip round her waist and then slowly lifted her up to meet my height. Her lips met mine.

 

Overwhelmed with joy I pulled her closer to me, if that was even possible. I could feel her smile and the sensation caused goosebumps to erupt over my entire body. Her lips suddenly left my own. I'd never felt this way about anyone before. Not even Miley.

 

- Took you long enough to say it, she whispered in my ear. I love you too. I have since the first time I saw you. But back then I was just Zayn's 14 year old sister. I know Zayn doesn't like the idea of you and me. But we have to prove him wrong.

- Anything to be with you, Faamia Patricia Malik.

 

I leaned my forehead on hers and kissed her nose softly. She scrunched it and pecked my lips softly.

 

- You've missed the plane FYI, interrupted the air hostess.

- So you're not going to Florida after all? I smirked and she laughed quietly.

- Why go to Florida when the person I want to bang the brains out is standing here, she said. Okay, that sounded better in my head.

- I love you.

- I love you too Harold Edward Styles.

 

 

 

Något kittlade mig i ansiktet. Jag rynkade på pannan och slog irriterat bort det irriterande momentet som störde min skönhetssömn. Då slog det mig. 

 

Bokstavligen.

 

Jag skjöt upp och ångrade det genast när jag kände värken från huvudet, näsan och några... "ladyparts". Vänta... Ladyparts.. Varför hade jag ont...? Då strömmade minnena in i huvudet.

 

Åh nej. Åh nEJ! NEJ! FUCKING NEJ!

 

Jag sneglade försiktigt bredvid mig, och mycket riktigt... Där låg han.. Lika naken som på dagen han föddes. Jag skrek till och studsade ur sängen med rumpan före.

 

"Mmmmm, whattayodoin'?" mumlade Harry från sin sida av sängen och lyfte sitt huvud som var ett virrvarv av ostyiga lockar.

"Harry... Did I- did we, uh.. Last night...? You know... Me and you... Flowers and bee's, driving the bus into the bushes...?" Harry rynkade på pannan och tittade sömnigt på mig. "Oh my Ghandi, did we have sex or not?!"

 

Han tittade sig omkring och svalde högt.

 

"I.. Think so...." mumlade han och jag suckade högt.

"This is NOT good! And I mean NOT good!"

 

Ett klick hördes från dörren och ett amerikanskt "Heeeeeey!" hördes ljudligt. Jag spärrade upp ögonen samtidigt som Harry och det tog en millisekund för mig att samla ihop mina kläder och skor för att sedan hoppa in i garderoben som var precis intill mig.

 

Innan jag ens hann tänka tanken om att jag var smidig, träffade något hårt mitt huvud. Knogen for in i munnen istället för att skrika ut ett irriterat "FUCK!".

Miley fucking Cyrus var här hos sin pojkvän. Som jag precis hade haft sex med. Where's luck hidden...?! Inte i min närhet i alla fall.

 

Jag hade ingen aning om hur länge jag satt i den där garderoben men jag plötsligt öppnades dörren och ljuset sipprade in. Harry tittade ner på mig och hjälpte mig upp. Jag kom snabbt på att jag stor helt fly naken framför honom, så jag snappade åt mig täcket och virade det runt mig.

 

"Miley's gone out to fetch breakfast it will only take about fifteen minutes. But I know she'll understand it sooner or later, you know I'm a terrible liar!" sa han snabbt och rädslan var tydlig i hans ögon. "Well, do you want an advil?"

"Yes please." pep jag och följde efter honom in till det lilla köket.

 

Jag hade inte hunnit åskåda omgivningen så jag inspekterade lägenheten chockat. Golvet var i vitt marmor, väggarna var målade i en ljus turkos färg, och inredningen var lyxig. Så lyxig att jag inte vågade röra något. Harry ställde ett glas med vatten och en tablett framför mig på köksön. Jag svalde den lilla saken och drack vattnet i en rask takt. Jag kände hur Harry iakttog mig och jag ställde ner glaset snabbt.

 

"You don't look too shaggy do you?" sa jag och fingrade på glaset.

"Well, I'm not suffering from a hungover...."

 

Mina ögon for upp blixtsnabbt och fäste sig i hans gröna emerald ögon. Han stirrade chockat på mig och höll en stor hand över sin mun.

 

"Faamia, before you say anything..."

"Harry fucking Styles!" Skrek jag. "What the fucking fuck! Why the fuck didn’t you fucking prevent it from happening?! I’ve felt so fucking bad for Miley, and now you’re telling me you were fucking sober?! You fucking bastard!"

"Fame!" Utbrast han. "I know! I know okay?! I’m feeling shit as well; don’t even think I’m proud of what happened! I just got so caught up in the moment. The truth is… I actually wanted to shag you."

"Oh, well thanks! I’m extremely flattered," sa jag ironiskt.

"Shut up will ya? I love Miley but, as you know I do have feelings for you. I feel so drawn to you. I’m sorry okay…"

 

Jag studerade hans ansikte i tystnad. Han hade nog med känslor för mig för att ha sex med mig... Med mig! MIG FAAMIA TRICIA MALIK. Fuck me sideways?!

Jag gick med raska steg in i sovrummet där jag hade kvar kläderna från gårdagen som jag drog på mig snabbt. Var nästan helt säker på att klänningen satt åt fel håll till och med.

 

"I never want to see you again," sa jag kyligt. "You’re a fucking tosser. I hate you."

 

I hate you.

 

"Fame! Wait!" Hörde jag han ropa bakom mig. "Please, let me explain further!"

 

Hans fotsteg hördes bakom mig och jag visste inte riktigt vad som hade flygit i mig. Mitt huvud sa åt mig att springa, medan mitt hjärta sa att jag skulle stanna för att ha ”make-up sex”. Något som inte lät så dumt, men ändå sprang jag ut från mitt hotellrum och skyndade mig till rummet på våningen ovanför. Tårarna rann nedför mina kinder när jag febrilt knackade på dörren. Zayn öppnade och hans ögon spärrades upp vid synen av mig. Jag slängde mig i hans famn och han omfamnade mig hårt.

 

"Fame, what happened?" frågade han oroligt.

"Ha- har- Harry ha- happened," snyftade jag fram.

"I told you he’s not good for you," muttrade han.

 

Vi gick in i hans lägenhet och stängde dörren bakom sig. Han ledde mig till vardagsrummet och lät mig gråta ut på hans axel.

 

"What happened?" frågade han igen.

"You know I have feelings for him, strong feelings. These feelings made me do stuff I shouldn’t have done. Yesterday when we went out, I got so drunk. I went to his room with him, technically we were supposed to go my room but we just went to his instead, because I believed he was drunk as well. Turns out, he was completely sober and… We sort of… did, it. It was magical and everything, but I feel like a whore..."

 

Zayn kollade ilsket bort och knöt sina nävar.

 

"Zayn, calm down," vädjade jag.

"That… that…-"

"Tosser? Wanker? Moron? Douchebag? Bastard? Idiot? Man whore?"

"I told him to stay away from you!" sa han rasande. "I told him, not to do anything with you! Still he slept with you?! I’m gonna fucking kill him!"

 

Han reste sig snabbt upp och skyndade sig till dörren. Snabbt for jag upp och satte av efter honom.

 

"Zayn Javadd Malik! You stop right there!" utbrast jag skärrat.

 

Jag visste vad han var kapabel till att göra när han var riktigt arg, så jag var livrädd för vad han skulle göra med Harry. Han fortsatte genom korridoren och nedför trapporna i ett raskt tempo. Jag ropade efter honom och tårarna började rinna igen. Jag rusade nedför trapporna för att se Zayn trycka upp dörren till Harry och Mileys hotellrum. 

 

"Zayn! He’s your best friend, he’s not worth it!" grät jag och sprang efter honom. "Please just, ignore it! I'm a whining bitch!"

 

Han ignorerade mig och fortsatte in i lägenheten. Killarna samt Eleanor, Sutton och Miley satt samlade i vardagsrummet. De log vid synen, speciellt Harry.

 

"Hi Zayn," log han och ställde sig upp för en kram.

 

Som svar slog Zayn en knuten näve rakt över hans högra kind. Harry kved till av smärta och hukade sig med handen på kinden.

 

"What the fuck man?!" utbrast Niall.

"Zayn, calm down!" sa Liam allvarligt.

"What the bloody hell’s wrong with you?!" utbrast Harry skärrat.

 

Han slog honom rakt over näsan en gång till. Louis och Niall tog tag i hans armar och höll tillbaka honom. Jag satte mig genast ned bredvid El och Sutton som omfamnade mig.

Zayn tog sig ur deras grepp och kollade på Harry med en ilsken blick.

 

"What’s wrong? What’s wrong?! You shagged my sister! That’s what’s fucking wrong!"

 

Resten av gängets blickar for mellan mig och Harry. Om man tyder deras uttryck hade de hade nog inte väntat sig det här.

 

"I made it pretty clear, didn’t I? But you just had to fuck her, didn’t you?! Just the thought makes me sick."

"You slept with Fame?!" utbrast Louis gällt. "She’s like my sister! That’s like sleeping with Lottie!"

"Louis Tomlinson!" röt Eleanor. "Not the right time!"

 

Zayn skickade mordiska blickar åt hans håll. Okej, inte så seriöst, han ville ju inte mörda Louis, men ni förstår vad jag menar.

 

"I know! I suck," sa Harry och torkade bort blod från sin näsa. "I’m so sorry Zayn! I don’t deserve your apology, but… you’re, like, one of my brothers, and... I love you."

"It’s not only Harry’s fault you know," sa jag och ställde mig upp med ett huvud som dunkade. "It takes two to have sex, I’m the one to blame aswell."

 

Jag snyftade högt och tårarna rann återigen. Det är för många hormoner i min kropp för tillfället. Känner mig som en känslosam 13 åring igen… Ugh.

 

"I'm not even surprised," hördes plötsligt Miley's stämma från hörnet. "I knew this would happen eventually. And I told myself, when it did. I would do this-" hon gick fram till mig med bestämda steg och örfilade mig rätt över kinden. "You want to know the sickest part? I actually love you Harry, but lately you've been so distant. I don't even know who you are anymore."

 

Med det gick hon till dörren och smällde igen den. Det föll en hemsk tystnad över oss och jag klarade inte pressen, utan sprang ut och upp till mitt rum. Mobilen låg på bordet och jag knappade snabbt in numret.

Det gick tre signaler och tillsist svarade hon.

 

"Marley O'Byrne, agent of Faamia Malik speaking." hörde hon den bekanta rösten säga.

"Marley, it's me! I accept it! I accept the offer!"

"Took you long enough! I'll call them immediately."

 

Med det la Marley på och jag försökte lyssna på mina tankar som flög runt i hennes dunkande huvud. Det var en ren impuls grej att tacka ja till Victoria's Secret erbjudandet. Men vad höll mig tillbaka egentligen? Louis, Eleanor, Sutton och Zayn skulle vara glada för min skull. Varför hade jag tvekat från början?

 

Harry, Harry, Harry.

 

Det här var en bra sak intalade hon sig själv. Att få åka iväg, komma över honom och växa upp. Hon tittade sig i spegeln och drog ett djupt andetag innan hon satte igång med att packa.

 

**

 

I got closer and closer to Miley and Harry’s hotel room. Each step made me more and more nervous. I had to make everything right between me and Miley. She was after all one of the most famous people on earth, so if she talked bad about me in the media I would be blacklisted forever.

 

Harry and I clearly weren’t meant to be. We’ve proved that correct at plenty of occasions. I took a nervous breath and knocked on the door.

 

An angry Miley opened the door. Her eyes narrowed when she looked at me.

 

"Miley, please let me explain," I started.

"Don’t you think you’ve done enough?" she sneered.

 

My ghandi. Even though she was pissed as hell, she still looked like a perfect and beautiful fucking goddess. Let me be her, seriously…

 

"That’s why I came here. Please can I come in so I can explain everything?"

 

She hesitated but opened the door and I walked in, carefully, so I wouldn’t break anything. She eyed me.

 

"I won’t be long," I said. "I know I always say the wrong thing at the wrong time. I never really gave you a shot, because I was so jealous of you. Cause you have Harry."

"That didn’t stop you from fucking him did it?" she exclaimed.

"I was drunk! I thought he was too, but apparently he weren’t! Not only my fault, I blame the alcohol…  Anyways, I’m so extremely sorry Miley. You have no idea! If I had a timetable I would go back and prevent it."

"Timetable?" she asked.

"It’s a Harry Potter thing," I told her. "Hermione uses in the third book to turn back the time so she can get to her classes on the same time, um... You have every right to hate me. I even hate myself. I never thought I’d sink that low. I need a break from everyone and everything here in London. That’s why I accepted the Victoria’s Secret contract and I’m leaving tonight for nine months. I never wanted to cause trouble, but trouble seems to haunt me for some horrible reason."

 

I started walking towards the door.

 

"I never wanted to break you two up in the first place," I said.

"I know," Miley said and pulled me into a hug.

"Why are you hugging me? If I were you, I would punch me… Okay, not even in my brain that sounded good…"

"Well, don’t think I’m not mad at you ‘cause I am, but... You made everything clear for me. You’re actually a sweet girl Fame. Apart from the fact that you slept with my boyfriend, but… you truly are. Never change for anyone or anything."

 

I nodded, gave her a slight smile and held the door handle.

 

"Oh and Fame," Miley said.

"Yeah."

"He… Never mind. He’ll tell you himself. Bye Faamia," she smiled.

 

"Get changed quickly, now we have to find me a dress. You have to help. Niall will drool when he sees me! Ah, I love shopping!" sa hon glatt och gick iväg.

 

Kvar stod jag och ville bara sjunka igenom marken.

 

Nåja.

 

Karma is a fucking backstabber. -.-

Hur tänkte arkitekterna när de byggde ett badrum för dvärgar med en pytteliten spegel? Logiken fanns inte där liksom... Inte ens en liten gnutta.

Nu kan ni tänka er hur tre kvinnor kämpar för plats framför spegeln. Jag hade redan blivit armbågad i ansiktet av Sutton.

 

Eleanor var minst femton centimeter längre än oss båda så hon stod lugnt och sminkade sig längst bak med en bra syn på spegeln. 

 

"Sut, I love you and all, but give me some space please, I need to look posh and I can't when you're standing in the way you... you.. uh... fatarse." morrade jag och hon bara sände en hotfull blick i mitt håll.

"Atleast I have a bum you bumless stick," flinade Sutton och Eleanor fnissade i bakgrunden.

 

Jag lipade till svar och tog upp kajalen från Suttons make-up bag. Som ni kanske förstår är jag en dum idiot med två hjärnceller och kan därför inte sminka mig själv. Jag tror inte att jag äger smink alls. Jo, juste. En mascara som jag fick med en tidning en gång. Den visade sig vara värdelös då all mascara på något sätt hamnade under ögonen istället för på ögonfransarna...

 

Mindfuuuuuck...

 

Jag tittade på kajalpennan med stora ögon.

 

"Do you want me to.. do that?" frågade Eleanor snällt och tittade på föremålet i min hand.

"Yes please," muttrade jag generat och räckte henne den.

*

 

En halvtimme senare var jag helt klar. Eleanor hade lyckats bättre än min mamma hade på bröllopet. Vilket var en riktig bragd. Mascaran satt på ögonfransarna och jag såg genast fem år äldre ut.

 

Eleanor förtjänade en cupcake.

 

"Wow Fame, who let the slut out from the sluthouse?" frågade Sutton glatt. 

"What?! There's a slut here?!" skrek jag och tittade mig förskräckt omkring. 

"No, you- oh never mind retard," suckade Sutton.

 

 

Iklädd den satinröda klänningen och ett par skyhöga klackar (som jag inte kunde gå i) var jag redo att gå till klubben. Jag verkligen kände mig verkligen som en sexymama, mest pågrund av de underkläderna jag hade på mig för tillfället.

 

Sutton hade på sig en svar/guldig klänning som satt klistrad på hennes kurviga kropp. Men Eleanor tog alla pris då hennes klänning var slampigast, hon hade på sig en vanlig svart cocktail klänning som slutade precis under hennes (icke-existerande) roompa, ryggen fanns inte utan istället fanns en djup djup u-ringning.

 

Sexymama's.

 

Vi småbörjade festen på rummet med några få drinkar och nån cigarett. Zayn lämnade ett paket i mitt rum så what the fuck...? YOLO BITCHEZ.

 

Vi började fnittrigt dra oss ner till lobbyn där pojkarna väntade och hade gjort i över 40 minuter.

 

Mohahahahahah.

 

Hissdörrarna öppnades och vi klev ut i den lyxiga lobbyn med marmor golv som var så blankt att man kunde spegla sig i det. Jag tittade genast ner och gjorde mitt kända duckface i golvet.

 

"Fame?" frågade Lou skeptiskt. "Are you making a duckface...?"

"Uh, no... I was just... About to kiss the floor." svarade jag och böjde mig ner.

"No, don't!" hörde jag Zayn säga och tog tag i mina armar.

 

Han ställde mig på golvet som om jag var en liten docka, pffft... Och jag la armarna i kors. Ändå så kände jag blickarna på mig. Jag tittade upp och muttrade ett "What?" Han skakade på huvudet och greppade Perrie's hand.

 

"Wow, you look so lush! 'Bet you will be sore in the pleasure area by tomorrow. Wait...-"

"That's enough! Let's go now!" utbrast Zayn och vi gick mot limousinen som väntade utanför.

 

Jag rodnade medan alla- inklusive Perrie - skrattade högt. Kan någon frivillig sy ihop min mun omedelbart?

Men jag kunde inte hjälpa hur jag betedde mig runt Perrie! Hon var min girlcrush...

 

Perrie Louise Edwards, can I (fuck) marry you...?

 

Utanför hotellet stod det ett tiotal paparazzis och jag bad till de högsta Ghandi makterna att jag inte skulle snubbla i Eleanor's skyhöga klackskor. Men jag klarade mig (tack och lov!) till bilen och hoppade genast in bredvid Niall och Sutton. Det var en parkväll ikväll och jag hade tydligen missat det. Jag satt och tittade tafatt på alla andra som hade en partner. Louis hade Eleanor, Liam hade Danielle som hade flygit hit, Niall hade Sutton, Zayn hade Perrie. Vem hade jag?

 

Sant.

 

Oj, glömde ju såklart Harry eftersom she-who-must-not-be-named inte kom förens imorgon. Glömde även säga hur jävla sexy mama han var ikväll. Iklädd en vit skjorta och ett par tajta mörkblåa chinos som var uppkavlade till anklarna. Hans hår var lockigt som alltid, med hade mer volym och var stylat på ett sätt som fick mina 'ladyparts' att go crazy.

 

Han lyckas vara lika snygg som alltid.

 

Suck.

 

Han skulle kunna vara iklädd en sopsäck men fortfarande vara lika sexig som alltid.

 

En till anledning till den oändliga listan varför jag hatar Harry Edward Styles.

 

 

Efter ungefär 19298175381932 timmar, nej en halvtimme, anlände vi till klubben "Harbour". Musiken pulserade redan utanför klubben och vi gick in i en samlad trupp. Jag hamnade såklart längst ut, bredvid Sutton som höll både min hand och Niall's.

 

Cheater.

 

Eftersom vi var så många på bredden skulle jag nog gå in i en dörr eller vägg när som helst. Jag blundade och inväntade smällen. Jag öppnade ena ögat lite och såg till min förvåning att jag inte hade gått in i någon/något.

 

Var turen faktiskt på min sida?!

 

*Bonk*

 

"Apperantely not," muttrade jag och tittade ondskefullt på väggen framför mig, samtidigt som jag höll om min näsa.

 

Ingen i gänget ens uppmärksammade mitt missöde, något jag var tacksam över. Om nån hade sett skulle alla börja skratta åt mig. Fast... Jag börjar väl bli van nu...

Gänget drog ut på dansgolvet direkt och jag smet undan för att sätta mig i baren. Jag hade ingen lust att dansa än. Det var en rutin jag hade. Dricka mig så full att jag inte kom ihåg något, gå ut på golvet och dansa mah ass off och följa med en främlig hem.

Eller... Det var en rutin jag hade innan jag träffade Logan som jag tänkte börja med igen.

 

 

Hur mycket klockan var hade jag ingen aning om, men jag visste att jag inte hade förståndet kvar. Det försvann nånstans efter den sjunde vodka shoten. Jag visste även att jag dansade som en getingstucken åsna. Resten av gänget jag hade kommit hit med hade redan åkt hem och jag visste inte hur jag skulle komma hem.

 

Men ni vet vad man säger.

 

Yålå bitchezzzz.

 

 

"We're heading back to the hotel now," slurrade Louis och Eleanor fnittrade högt. Hennes händer letade sig in under hans tröja och Louis skrattade högljutt. De gick utan att säga något med och själv satt Harry kvar på samma plats han hade suttit på hela kvällen. I baren. Framför sig hade han ett orört glas med en drink. Han kunde inte förmå sig att dricka det.

 

Hans blick for ut för att titta på det han hade iakttagit ända sen han kom hit. Rött var verkligen hennes färg, tänkte han för sig själv och granskade med stora ögon Fame som for fram och tillbaka. 

 

Hon hade ögonen stängda och vickade på sina höfter till musiken. Hennes långa ben blev dubbelt så långa i hennes skor och Harry suckade för sig själv. Hur kunde hon attrahera honom så mycket? Hur lyckades han falla för henne? Men det var precis det han hade gjort. Fallit. Djupt, blindt och handlöst hade han förälskat sig i Faamia Malik.

 

Han märkte plötsligt att en Conor Maynard dundrade ut ur högalarna.

 

 

 

Ett par läppar pressades mot min hals och min hand for genast upp för att trycka hans ansikte närmare mig. Vänta.... Lockar?! Jag snodde runt och såg Harry fucking Styles stå där.

 

FUCK ME FUCKING SIDEWAYS.

 

Literally...

 

Han kupade mina kinder med sina händer och kysste mig passionerat. Jag ville skrika och gråta på samma gång. Det var en obeskrivlig känsla jag fick när jag kysste Harry. Mina knän ville ge vika, Harry märkte säkert det för hans starka arm las runt min midja för att lyfta upp mig.

 

"Your room or mine?" he murmured with that sexy low voice that made me go wild.

"Mine."

 

We made our way upstairs, giggling and kissing like a pair of wilddogs. I mean, I'd longed for this moment since 2010, so I was going to make every second rememberable.

With a shaky hand I unlocked the door with Harry's hands roaming my body roughly. I closed the door shut behind us and his lips crashed on my own before I could say Quidditch!

 

Ooops, there went my ovaries.

 

A firework of emotions exploded inside of me and I let a moan escape my lips. This was too much. Waay too much. I parted my lips slightly so his tongue could roam my mouth. While our tongues battled for dominance, I felt his big hands pulling me closer to him so there weren't any breathing space between us. I didn't know where to put my hands so I entangled them in his hair.

 

A deep growl escaped his mouth as he slowly unzipped my dress. Thank Ghandi for push-up bra's! His large hands grabbed my thighs and he lifted me up with my legs 'round his lean waist. The sober me would've slapped myself. Even though I wanted to sleep with him, I couldn't. He had a girlfriend.

 

But the drunk me thought - unfortunately - screw that! I'm screwing the hotness that is Harry Edward Styles.

 

Bitchez bee liike whoot?

 

He walked into the kitchen, not letting go of my lips once, and sat me down on the kitchen island. This was too slow for my liking, being the hot tempered girl I am. But Harry had other plans since he had the speed of a snail in everything, and I mean everything, he does. My abdomen was starting to ache because I wanted him. In every fucking sense of it!

 

He suddenly stopped, and I groaned impatiently. He just smirked at me and undid the buttons of his dress shirt slowly. I was going to murder him! I aggresively ripped the shirt off and he leaned closer to me. I let my hands roam his broad shoulders and pressed him up close to me. The feeling of skin against skin was... Unbearable. I needed him, now. He withdrew his lips and I sighed yet again. 

 

"I want you," he murmured almost pleadingly in my ear before he left featherlight kisses on my throat and collarbones.

 

His hot breath leaving goosebumps all over my body and I shuddered violently. He leaned his forhead on my own and kissed my nose. I sobered up pretty quickly after that. I stared into his dark eyes, which were filled with lust, and grinned. I leaned forward and kissed him with all the passion I could muster before I whispered: "Have me."

 

Jag var en röra. En total stor fet (inte bokstavligen) röra. En hormonell och kåt (dessvärre). Uppbrottet visste jag att det skulle komma så småningom, men ändå kom det som en total chock. Den förstörde mig eftersom när jag äntligen förstod att jag verkligen var kär i Logan så hade jag redan förlorat honom.

 

Det är verkligen en touché eller hur?

 

Därför fortsatte jag min deppvecka och låste in mig på mitt hotellrum så fort vi anlände tillbaka från båten, vilket var för... två dagar sen...? Jag lät inte någon komma in, med undantag från Eleanor, Sutton och Louis (eller eventuell pizza/kinamat hemkörning). Jag kollade på repriser av Vänner, åt oändliga mängder av Nutella och Ben & Jerry’s och kollade även på Titanic minst femton gånger. Varje gång grät jag en minisjö runt mig.

 

Snyft.

 

Klockan hade slagit halv tolv på dagen när tre knackningar hördes från dörren.

 

”This is Eleanor and Sutton! You've been in here for two days straight!" hörde jag Eleanors mjuka och oroliga röst säga. 

"Oh shut up pussyface! Get your fucking arse off the couch, we're going clubbing tonight! Don't make us barge in on you, you wanker!" ropade Sutton irriterat och jag pallrade mig ur soffan som jag hade varit fastklistrad i fram tills nu.

 

Med det tjocka duntäcket virat runt mig gick jag med stapplande steg mot dörren. Irriterat drog jag upp den och stirrade på de två kvinnorna utanför.

 

Påminn mig snälla varför jag är vän med dem?

 

"What the fuck do you want?" muttrade jag och la armarna i kors.

 

 

"Don't go all snarky missy!" sa Eleanor och flinade.

"Oh my God! You smell! Have you ever heard of a shower before?" sa Sutton retfullt.

"Yes I have. It's a great place for self-pleasuring! Wait, wha-"

"Well, get your skinny arse into the shower then, you sex monster."

 

Hon flinade och rufsade mitt hår och jag drog mig undan. Jag stampade med ena foten i marken och putade med läppen. Sutton behövde bara peka ett finger i duschens håll och jag lommade iväg. Jag låste bakom mig då man inte kunde vara säker när det kom till Slutto- SUTTON. 

 

Jag tittade på duschen med stora ögon. Det såg inte ut som en dusch, utan mer som ett överteknologiskt vertyg som man behövde använda hjärnkapacitet för att förstå sig på. Jag slet blicken från duschen och tittade mig i spegeln.

 

WOT.

 

Det fanns stora blåa påsar under ögonen, kinderna var i en överblek färg och hyn hade aldrig varit sämre. Jag nöp mig i kinderna för att få lite färg i dem. Det slutade med att jag rev mig på mina oklippta naglar och fick ett litet jack i kinden.

Jag muttrade alla svordomar jag kunde komma på medan jag klädde av mig och gick in i duschen. Blicken for över de många knappar och spakar som satt på panelen.

 

Faamia Malik. Hon som har lika högt iQ som ett nyfött barn.

 

Jag vred försiktigt på den största och genast sprutade en jetstråle i mitt ansikte. Chockat gav jag ifrån mig ett litet skri och försökte skydda mig genom att hålla håret framför strålen. Det misslyckades jag med och istället så stängde jag av den snabbt.

 

Wow. Jag använde min hjärna för en gångs skull.

 

Jag flinade och gav mig själv en high five. Istället prövade jag nästa spak och hett vatten föll ner över mitt huvud och axlar.

 

**

 

"Take the stick out of your bum and try this on," sa Sutton och höll fram en leopard mönstrad cocktail klänning. "That wussy Harry Styles is going to pray for him not being born when he sees you."

"Why can't I just go as a big babydoll or something?" stönade jag och tittade på Sutton.

"Do you want to bloody shag him or what?"

"Yes, but-"

"No buts! He would much rather shag that hoe since she is, unfortunately, sex on legs. So that's my we have to find the perfect dress for you."

 

'That hoe' var Suttons smeknamn för Miley. Hon drog med mig ut ur den lilla butiken som ironiskt nog hette "Sexy, Sexy, Sexy". Dåligt med fantasi kallar jag det...

 

"I'm sorry, but... What the actual fuck are you wearing?" frågade Sutton plötsligt.

"I dunno. Eleanor left her pyjama a while ago, so I decided to wear it. These are totally your UGGS by the way." sa jag ärligt och ja armen över hennes axel. "Your outfit isn't very pretty either so shut the fuck up you slut."

"I'm sort of loving this new Faamia. Grrr." flinade hon och jag skrattade.

 

 

Klänningar måste hata mig... Eller kanske tvärtom? I alla fall, vi hade letat i över tre timmar nu efter den perfekta klänningen, hittade vi den? NEJ. N-E-J.

Karma kan köra upp ett ljus i röven.

-.-

 

Antingen var den för stor runt bysten, för lång eller bara tråkig. Sutton var fortfarande pigg och var bestämd på att hitta den "perfekta, sexiga klänningen". Aa men eller hur? Austrailen var inget sexigt land. Allting med detta land var osexigt förutom surfkillarna med bara överkroppar som gick runt hela tiden. Resten av befolkningen var... jaa... australienare. Stavar man det så...?

 

ÄSCH.

 

Vi hade fram och tillbaka på samma gata hela tiden då den var fylld med olika klänningsbutiker. Vi hade passerat den hemlösa mannen som satt och spelade dragspel minst 182375891749681793489 gånger...

Man kunde säga att jag nästan höll på att döda någon. Så irriterad och trött var jag.

 

"Eh, what the hell?" sa Sutton plötsligt. "Has that store been there all of the time? I must be fucking blind... C'mon Famewhore."

 

Hon tog ett bestämt grepp om min underarm och jag stönade när hon slet mig tvärs över torget. Jag stretade emot så mycket som jag orkade/kunde, men jag visste att det var hopplöst eftersom Sutton vägde myyyyycket mer än mig.

 

Fat bitch.

 

"Sutty, doooon't!" klagade jag innan hon drog med mig innanför dörren.

 

Vi möttes av ett hav av klänningar. Hon satte genast iväg och sökte efter den perfekta medan jag satt ner på en stol på hjul för att mina fötter värkte. Jag måste ha missat skylten som det stod prydnadsstol på, för nästa sekund föll jag huvudstupa ned på golvet. Med ett ansikte som var planterat i golvet hörde jag hur Sutton skrek ett lyckligt "I've found it! I've fucking found it! Get the fuck over here!"

 

Jag kände mig lika ignorerad som Kevin Jonas blev i Jonas Brothers...

 

Inte märkte någon att jag ramlade. Jag gjorde det nog för ofta antar jag...

 

"Faaaame! Come heeeeere!" hörde jag hur hon ropade.

 

Jag reste mig sakta upp och gick längs de många ställen med klänningar hängandes. Jag kom fram till Sutton och såg att hon höll i något rött. Hon såg nöjd ut med sig själv och jag tappade hakan.

 

Daaayum... I'm gon' be one sexy ass muthafukkah!

 

 

 

"Isn't this too tight?" frågade jag Sutton och kände hur jag knappt kunde andas.

"Have you gone mad woman?! Your boobs look soooo posh in that dress babe!" log hon och kollade häpet på mig.

 

Jag kollade mig i spegeln ytterligare en gång.

 

I'm feelen sexaaay...!

 

Äntligen hade jag hittat min klänning efter 17839475198 timmar. Mina händer gled längs det mönstrade satintyget och jag suckade glatt.

Men jag kunde inte vänta tills jag var tillbaka på rummet så jag kunde begrava mina kinder med Ben & Jerry's. Det hade tagit rekord lång tid men det var värt det för den här klänningen. Två flugor i en smäll.

 

SMACK.

 

"Get changed quickly, now we have to find me a dress. You have to help. Niall will drool when he sees me! Ah, I love shopping!" sa hon glatt och gick iväg.

 

Kvar stod jag och ville bara sjunka igenom marken.

 

Nåja.

 

Karma is a fucking backstabber. -.-

 

---

WOOT. I'M SO AZUM. LOVE ME LOVE ME LOVE ME LOVE ME LOVE ME. 

2 KAPITEL PÅ 2 DAGAR. JAG SKA FÅ TILLBAKS MINA LÄSARE. *determined* hahaha....

De här är jag nu:

Hoppas ni gillar detta mellan kapitel. Nästa kapitel kommer vara CRAY CRAY. Det kanske kommer ta lite längre tid för mig att skriva eftersom jag måste ha med saker som kommer få er att svimma... ;)

 

PG-13 eller vad haha... Sätter punkt här. Ha en fortsatt trevlig tisdag! Ifall jag inte hinner säga det, GLAD PÅSK I FÖRSKOTT eller nåt...

 

See ya babes <333333333

 

Sutton fucking Chandler var en människa jag skulle lägga till på min "to-kill" lista tillsammans med Eleanor fucking Calder och Zayn fucking Malik. Jag satt på ett fucking plan, fast mellan Niall och Louis. De satt och diskuterade hur Xbox var roligare än playstation? Louis var på Xbox's sida och Niall på playstations.

 

DE BRÅKADE ÖVER TVÅ FUCKING SPELKONSOLER.

 

Och jag trodde att jag hade brist på liv... Tsssss, proved I'm very wrong...

 

- But xbox is so much easier man! utbrast Louis.

- No! svarade Niall bestämt. You can't play fifa on xbox!

- You so can! You can't play Buzz on playstation.

- I regret even playing Buzz! It's so bloody childish!

 

Louis hämtade andan på ett dramatiskt sätt. Vad kunde jag säga? Louis fucking Tomlinson var en stor jävla drama-queen.

 

- Don't talk about Buzz that way! sa Louis surt.

- Seriously! avbröt jag dem båda. Your arguing about a fucking game! What are you?! Five fucking years old? For fuck's sake you dickheads...

- Faamia! utbrast Liam häpet. That's a naughty choice of words!

 

Jag himlade med ögonen åt hans fjantigheter. Liam var ju Disney-fantast. I Disney världen hörde man inte ens ett "Shit!" eller "Hell", istället hörde man "Shoot!" "Darnit" och allt PG-rated.

 

Blegh.

 

Vad kunde jag säga? Jag var på ett fucking-mood idag.

 

Nej, misstolka inte.

 

Jag var tvungen att säga "fucking" i varje mening. Något som varken Liam, Zayn eller He-who-must-not-be-named. Ja, jag använde den meningen igen eftersom jag inte fick säga hans namn. Då skulle jag riskera hängning. Vilket betyder min egen död.... o_O

 

Scary shiet.

 

Louis och Niall hade nu tystnat och pratade istället om det nya albumet Take Me Home. Jag tyckte det borde ha hetat; "Hi I'm Harry Styles, I'm fit as fuck and has got adnormally large hands, I would like to Take You Home if you get where I'm heading ;)"

Men det kanske bara var jag som tyckte det. Jag suckade och gick över till Sutton och Eleanor. De hade fucking dissat mig. (-.-)

 

- Thanks for leaving me with the fucktards, muttrade jag och slog mig ned på Suttons knä.

- You know what? började Sutton. I've missed you and your snarky comments.

 

Jag och Eleanor kollade chockat på henne.

 

Sutton Chandler säger aldrig att hon saknar någon. Det är ett fucking mirakel! Sutton var minst lika förvånad över det som just hade lämnat hennes läppar.

Hon knuffade av mig från sitt knä snabbt och kröp ihop till en liten boll.

 

- Eleanor you skinny bitch! stönade Sutton och höll för sina ögon. You've rubbed off on me! I never tell anyone I miss them! Except Niall or course...

- I like this new Sutton, sa Eleanor nöjt. You should start caring more. More people will enjoy your presence. Like that hipster girl in the bookshop at Heathrow.

- Hell to the no! That hipster bitch was sending me glares everytime she spotted me!

- Maybe because you threw a book at her! flinade jag. That sounds like something I would accidentally do though...

- I didn't mean to do it! The book flew out from my hand and collided with her face! Clearly the winds dislike that hoe-bag!

- Since when can books fly? frågade Eleanor ironiskt.

- Since when did you become Sarcastic Sally? svarade Sutton lika ironiskt.

 

**

 

Hetta.

 

Vatten.

 

Fuck my fucking life.

 

De var de enda tankarna jag hade just nu. Vi hade landat i Australien, vart hade jag ingen aning om. Det enda jag kunde tänka på var att det var så JÄVLA FUCKING VARMT. Jag saknade redan det kalla regniga vädret hemma i London.

 

Det var mitt i natten när vi kom fram, men ändå stod det hundratals fans inne i flygplatsen. Jag kunde fortfarande inte förstå hur trogna fansen var. De skulle till och med skippa skolan för att få en glimt utav sina  idoler.

 

 

Jag längtade redan till att få somna i den stora hotellsängen. Resan hade inte varit speciellt underhållade då Louis, Niall, Eleanor och Sutton hade varit dampbarn hela resan. Alltså varit högljudda och druckit lite för mycket...

Tur att vi hade ett eget flygplan, annars skulle det ha varit synd om medpassagerarna.

 

Zayn greppade min hand och vi gick bakom Paul som fick kämpa oss igenom massorna med skrikande fans.

 

 

 

Watford.

 

En plats jag aldrig kommer besöka igen.

 

Varför?

 

För att människorna är så pantade att de kastar glasflaskor på vägarna så bilisterna får punka. Denna händelse var tvungen att hända när vi endast var TJUGO minuter från London, och eftersom Harry var den sista jag ville gråta inför så höll jag inne alla känslor.

 

Jag visste på långa vägar att detta inte skulle fungera efter ett tag. Men som tur var Harry för upptagen med att svära och sparka på däcket för att märka något.

 

Tur det eftersom jag är en som en öppen bok.

 

Alla ser igenom mig. Till och med en blind person skulle lyckas. Jag var en misslyckad människa som precis hade krossat ett hjärta, men även mitt eget. HUR lyckas man med det om man inte heter Faamia Malik?

 

Jag stod lutad mot bildörren medan jag petade på det krossade glaset med foten. Det krossade glaset symboliserade numera mitt inre organ, även kallat hjärta.

 

När blev jag så djup och ledsen?! Vad händer med mitt liv?

 

Jag är inte som Kelsey när hon blir dumpad. Hur vet jag hur hon är när hon precis har blivit dumpad? Jo, när hennes pojkvän Ben, Benny, Boris? Någonting på B, gjorde slut så lämnade Harry henne på min dörrtröskel eftersom han inte kunde hantera Kelsey's tårar. Jag fick sitta med henne i två timmar, trösta henne, röra vid henne (INTE ENS FEMTON DUSCHAR FICK BORT KELSEY LUKTEN, ISCH) jag lät henne till och med gråta ut på min axel. Jag kan ju konstatera att den tröjan var missfärgad tack vare allla femtioelva lager smink hon hade på sig...

 

Det var min favorit Ramones t-shirt! Okej, okej. Harry's favorit tröja...

 

Men saken var att jag inte ens fick ett tack, utan när hon insåg att hon hade berättat alla sina hemligheter om sitt förhållande (MÅNGA och väldigt.... ja, Kelsey-ish saker) så fnös hon örfilade mig och stormade ut ur lägenheten.

 

Hon var en Oompa Loompa och inget/ingen kunde ändra det.

 

Om ni inte vet vad en Oompa Loompa behöver ni får en high five...

 

Med en hammare...

 

I ansiktet...

 

 

- Could you please stop fantazise for a moment? utbrast Harry surt. I'm trying to talk to you, but it's like talking to a bloody brick wall!

- Could you do me favor and just shut the fuck up! fräste jag argt. You have no right to tell me what to do! I've just been rejected by Logan, and I recently understood that I love him. So don't fucking talk to me until you've fixed the issue!

 

Jag avslutade och kollade ursinnigt på Harry. Hans uttryck mjuknade efter en liten stund när han såg att jag grät. Jag insåg själv att tårarna rann nedför mina puffiga kinder. See what I did there? PowerPUFF pinglorna, PUFFIGA kinder.

 

 

- Fame, don't cry, mumlade han. I hate it when you cry. Mostly because of your puffy cheeks. They kind of blow up.

 

Han demonstrerade mina "ballong-kinder" som han kallade det. Jag pms:ade på honom och hoppade surt in i bilen. Såklart kunde jag inte hålla inne tårarna.

 

Faamia Malik allihopa!

 

Två timmar senare hade vi lyckats ringa en bärgningsbil och Louis och Eleanor var på väg. Mina bästa vänner som jag saknade otroligt mycket. Min lilla Eleanor gosebjörn. Den spinkiga, långa samt vackra jäveln var en underbar människa som man inte kunde undgå att förälska sig i. Louis förtjänade henne lika som Zayn förtjänade Perrie.

 

Alla dessa jävla fucking vackra människor som sänker ens självförtroende till noll.

 

Tss...

 

Jag hade inte pratat med Harry någonting utan kollade bara surt på honom då och då. Han höll på med sin mobil nästan hela tiden. Själv fick jag sysselsätta mig själv vilket resulterade i ett tumkrig, mot mig själv... igen. Denna gången vann den vänstra eftersom den körde en karatespark. Dumma tumme som fuskar hela tiden!

 

Jag slutade snart eftersom jag måste ha sett riktigt dum ut.

 

Jag hörde en bil tuta och parkera framför Harrys Range Rover på väggrenen. Ut kom Louis och Eleanor. Vänta, Zayn? Vad fan gjorde han här?

 

Åh.

 

Han måste ha sett bilderna på mig och Harry eftersom han höll ett allvarligt uttryck. Eleanor skyndade sig fram till mig och la sina trygga armar runt mig. Eftersom hon var minst tio centimeter längre än mig så tryckte jag kinden mot hennes nyckelben.

 

Jag kände hur hon snyftade till och jag kollade på henne. Hennes ögon var tårfyllda och hon log stort.

 

- Ellephant! utbrast jag. Don't cry babe!

- I've just missed you so much, sa hon genom tårarna. Happy tears.

 

Jag kände ett par armar runt mig och jag doftade Louis' bekanta doft. Då öppnades mina tårkanaler och tårarna strömmade nedför ansiktet. Vi var precis som i Harry Potter "The Golden Trio", med undantag att det är två tjejer och en kille. I Harry Potter är det Harry, Ron och Hermione.

 

- I've missed you Fame, sa Louis i mitt öra.

- I've missed you too Lou, hulkade jag och vi släppte varandra.

 

Jag skickade en blick i Eleanor's håll som betydde "jag behöver prata med dig och Sutton sen". Hon nickade neutralt och torkade sina tårar. Jag föll sedan in i Zayn's famn. Hans omfamning var precis som mammas, tröstande och trygg. Vårt syskonband var speciellt. Vi bråkade sällan, var som bästa vänner och var nästan som ett par förutom allt det fysiska.

 

Jag antog att det berodde på min speciella personlighet...

 

Fast jag visste inte säkert.

 

Eleanor höll min hand med ett hårt grepp och hon ledde mig in i bilen medan killarna langade in bagaget. När alla väl hade tryckt sig in i Louis's lilla bil så var stämningen minst sagt spänd. Speciellt mellan mig och Harry. Vi hamnade bredvid varandra. Jag började tro att karma verkligen inte hade mig på sin favorit lista. Vi utbytte några blickar då och då men vände bort huvudena lika fort som man sa 'Quidditch'.

 

Harry Potter business.

 

Twilight människor wouldn't understand.

 

Taylor Lautner och hans magmuskler var det enda lilla skälet varför man ens kollar på filmerna.

 

Jag satt i Eleanors knä och det började göra ont eftersom hon hade så beniga ben. Besvärat skruvade jag på mig så att jag satt gränsle över Eleanor, med ryggen lutad mot framsätet.

 

- Much better, sa jag.

 

Eleanors uttryck sa att hon även tyckte det. Jag hade kanske lagt på mig nåt kilo efter bröllopet... Eller så hade jag också ett benigt arsle som Sutton säger hela tiden.

 

 

Sutton Chandler. En självsäker, egoistisk mutherfucker. Hennes ord inte mina!

 

Louis satt och konverserade med Zayn i framsätet om deras nya album. Take Me Home skulle det heta och jag var med när de spelade in de flesta låtarna. Så cool är jag yow. Preach nigga'!

 

En timme senare hade vi kommit fram till lägenheterna. Jag hoppade ut och föll ned på marken.

 

- Louis William Tomlinson! morrade jag. You drive like a fucking maniac! I'm so sick right now...

- Faamia, I do not, and I repeat, I do not drive like a, quoting "fucking maniac!", sa han och härmade min dialekt.

 

Eleanor high fiv:ade Louis och jag himlade med ögonen när jag försökte ta mig upp från marken. Min koordination var ju som en liten bebis som precis lärt sig krypa. Zayn tog tag i mina sidor och lyfte upp mig på fötter. Jag tackade honom och tog min väska, Eleanor i handen och stormade iväg mot min lägenhet.

 

Jag låste upp dörren och drog med mig Eleanor in. Hon låste dörren bakom oss och vände sig sedan mot mig.

 

- What happened between you and Harry?! utbrast hon. I saw the pictures, but what is he up to? He's dating Miley for God's sake!

- I don't know, mumlade jag. I can't even locate my own feelings. Logan dumped me. Via text. Only because of the almost kiss I shared with Harry. That "kiss" happened because the tension between us were so unbearable! He admitted he had feelings for me, but he hated himself for it. How d'you think that makes me feel? I feel like a fucking hurricane right now! Only because he kissed me at the wedding! That fucking bastard....

- He did what?! utbrast Eleanor.

- He kissed me. You know when two lips pucker and collide.

- Spare me the bullshit Fame! Tell me everything now.

 

**

 

Eleanor vägrade lämna mig den kvällen. Kanske för att jag grät konstant slutade inte prata om hur mycket jag hatade Harry, men även om alla hans perfekta delar. Hon ringde Louis och bad att han skulle komma med Ben & Jerry's och Powerpuff pinglorna dvd:erna som var hemma hos dem.

 

Jag grät hela tiden och lyckades tillslut somna.

 

När jag väl vaknade satt Zayn på sängkanten och kollade på mig.

 

- Zayn, muttrade jag. Why are you watching me sleep?

- I was just about to wake you up, sa han. We're heading out. Get dressed.

- What's the time?

- One o'clock.

 

Jag muttrade några svordomar och drog mig ut ur sängen. Någon mäster outfit blev det inte heller, utan jag tog på mig det närmsta. Ett par prickiga shorts med en Zayn's gamla vita t-shirt över, samt en jeans väst och Nialls supras.

 

Jag drog ett par sömniga fingrar genom håret och gick ut till hallen där Zayn väntade. Vi låste bakom oss och han drog med mig ut på stan. Ännu hade han inte sagt något utan hade bara gett mig blickar. Blickar som jag förstod handlade om Harry.

 

Fuck...

 

Paparazzis följde efter oss och jag suckade irriterat.

 

 

Vi gick in på vårt favoritcafé i London; Club 7-teen. Det låter som en klubb eller något liknande, men nepo. Det var ett hippie/indie café med lite mystisk inredning. Stora, mjuka fotöljer stod runt små triangulära bord.

 

Triangles is the shité.

 

Hippie-tjejen i kassan stod där som vanligt. Hon skickade en ogillande blick i mitt håll. Bara för att jag har tappat flera koppar. Hon skulle ha börjat ge mig pappkoppar om inte Zayn följde med. Vi beställde vår frukost och satte oss vid vårat vanliga bord, längst in i hörnet. Zayn hade fortfarande inte sagt något till mig utan fortsatte att iaktta mig. Jag började snabbt känna mig obekväm.

 

- Have you lost your ability to speak or what? frågade jag irriterat. It's not my fault that Harry's a fucking bastard!

- Yeah, what really happened between you and Harry? frågade han. I haven't asked him yet.

 

Jag kollade på honom med en generad min.

 

- Well, you were there most of the um... week. Uh, I shared the cigarette with you, Harry made me pissed off, so I stormed back inside... And um...

- Please don't tell me he kissed you, mumlade Zayn och blundade ansträngt.

 

Mina ögon tårades. Jag knöt händerna så hårt att knogarna vitnade.

 

- If I would tell you, I would lie, and you always tells me it's wrong to lie...

- And you kissed him back, right? avbröt Zayn och försökte hålla ilskan inom sig.

- I don't really understand why you're so interested? It's my life! My decisions!

- I know Faamia, suckade han. You're my babysister and I love you, but you're making it difficult for me right now.

- You won't, like, disown me, right? frågade jag skräckslaget.

- Of course not.

 

Jag log igen och vår frukost anlände. Jag anade att hon var så irriterad på mig att hon hade saltat mitt bröd tre matskedar för mycket. Klagade gjorde jag inte, jag ääälskade salt... Jag mm:ade glatt åt det underbart goda brödet och skickade en nöjd blick åt hennes håll. Hon rynkade på näsan och vände sig tvärt om.

 

1 - 0 till mig...

 

Suck on that biatch...

 

**

 

Att resten av veckan inte flöt sagolikt, var en underdrift. Den flöt inte ens på, den hackade sig framåt. Sakta och bullrigt. Men vad kunde jag förvänta mig? Om man hette Faamia Malik, precis hade gjort slut med en viss Logan Fieldman och denna nyhet på något sätt hade kommit ut i media så kan det inte sluta med något annat än kaos. Jag kunde fortfarande inte förstå vad som verkligen hade hänt mellan mig och Logan. Det blev så mycket mer verkligt när vi träffades för att reda ut allting.

Till och med Logan tyckte det var lågt att göra slut över sms efter att jag hade lämnat ett en timmes meddelande på hans telefon om alla skälen varför jag hatade Joe Jonas.

 

1. Han dumpade Taylor Swift över sms. Gångra den med 100 och du får svaret jaow.

 

På något sätt hade paparazzis lyckats följa efter oss, missuppfattat allting och döpt den presshistorian till; "Fieldman & Malik, reunited?"

 

Njaaaaaa, liten lögn va?

 

 

Logan höll bara sin arm runt mig eftersom han inte ville riskera att jag skulle bli påkörd eller något dylikt eftersom det skulle kunna hända. Plus att jag hade på mig höga klackar från photoshooten samma dag så jag var väldigt vinglig, vilket förklarar min hand på hans mage.

 

Jag hade även fått ett samtal från min pappa som undrade om jag hade gjort slut med Logan, om jag hade sagt ja till honom, om tidningarna hade rätt.

 

Klängapa...

 

Suck.

 

Medan min vecka hitills hade varit kass, hade killarnas vecka aldrig varit bättre. (-.-) De hade åkt till VMA's i Amerika och hämtat hem TRE priser.

 

Wot.

 

Jag borde ha fått en i alla fall. Jag menar, en månman borde alla få. Fast den skulle väl säkert gå sönder efter en dag. Nej föresten. Efter en minut skulle jag säkert ha tappat den eller ha förstört den.

 

Story of my life.

 

De hade nu kommit hem, för att sedan åka vidare till Australien. Jag hade bestämt mig för att inte följa med så jag kunde sörja mitt patetiska liv i ensamhet. Jag sörjde med Ben & Jerry's, Nutella, Titanic och många näsdukar.

 

Buhu...

 

Lonely wolf Fame. Aoooooooooooo!

 

Plötsligt avbröt en hög knackning mina tankar. Jag skrek till irriterat och öppnade dörren. En spinkig människa, även kallad Eleanor Calder störtade in och for in i vardagsrummet. Hon drog upp persiennerna och jag pep till. Mina ögon hade inte sett dagsljus på jag vet inte hur länge.

 

What can I say? Vampire genes peeps...

 

- El, what are you doing here? muttrade jag och drog filten tätare runt min kropp.

- Ugh, what's that smell? fnös Eleanor och höll för näsan. Have something died in here?

- I hope not.

 

Hon kollade ironiskt på mig och jag flinade till svar. Hon gick sedan in i mitt sovrum med bestämda steg och jag placerade mig i soffan igen. Titanic stod på och det var scenen när Jack åt middag med Rose och hennes vänner. Jag dreglade lite över den unga Leonardo DiCaprio innan Eleanor kom gående med min resväska i högsta hugg.

 

- Where are you heading? frågade jag skeptiskt.

- We, are heading south, sa Eleanor. Because we are going to Australia.

- Ooooh heeeeell to the no! Harry's tagging along El! I can't see him right now! I'm a state!

- Yeah. You should get gum, your breath stinks. You're coming.

- Bu-

- No buts! Go get showered, now!

 

Jag morrade lågt och satte iväg.

 

Om jag visste vad som skulle hända i Australien, skulle jag aldrig ha följt med.

 

 

 

 

Jag skulle döda Zayn..

 

Han visste att det var helt fucked up mellan mig och Harry men ändå så fixar han ihop oss så vi åker tillsammans till London. Som ligger mååååånga timmar från Bradford. Runt sju timmar....?

 

JAJA, JAG ÄR INTE BRA PÅ ATT UPPSKATTA TID.

 

Jag himlade med ögonen åt mina tankar och lutade mig åt den kalla bilrutan. Vi hade nu lämnat Bradford och hitills hade det varit stelt som metall.

 

Okej, jävligt dålig jämförelse... Men metall är stelt, eller... Rättare sagt sten stelt. Eller hårt...?

 

ÄSCH.

 

Jag iakttog Harry i smyg och såg att hans händer greppade hårdare om ratten, hans käkmuskler spändes och han mötte min blick precis i det ögonblicket. Snabbt vände jag bort huvudet och han suckade.

 

- Fame, började han. You know we have to talk eventually, right?

- Yes, muttrade jag. But answer one thing? Why did you kiss me?

 

Han skruvade besvärat på sig och jag förstod att jag hade träffat en känslig punkt.

 

- I, uh, började han. It's, um. Honestly, I don't know. I just...

- Bullshit, of course you know why you kissed me!

- No I don't!

 

Det var tydligt att han gömde något från mig. Denna disskution var inte över ännu!

 

- Tell me! Tell me! Tell me! Tell me! Tell me!

- Shut the fuck up will ya?! utbrast han irriterat. I feel something, I dunno what. I just wanted to see if I felt it while kissing you.

- Well, did you? Did you feel something?

 

Han svalde ljudligt och jag kände hur mitt hjärta började bulta hårdare.

 

- I... yeah. I did, mumlade han. And I hate myself for it.

 

Oooooooch där brast det. Han hatade sig själv för att han hade känslor för mig. Wow. Får mig att mig väldigt viktig. NAAAAT.

 

- Harry, watch out! skrek jag och pekade på vägen.

 

Han svängde häftigt och bilen slirade på den grusiga vägbanan tills Harry fick stopp på bilen. Om mitt hjärta hade bultat förrut, var det ingenting jämfört med nu. Snabbt spände jag loss mig och skyndade mig ut på platt mark. Jag höll i bilhandtaget för att hålla balansen medan jag andades ljudligt.

 

Okej. Om jag hade dött hade jag hemsökt Harry för resten av hans liv.

 

 

Jag suckade och plötsligt kände jag en hand på min rygg. Jag hoppade förvånat till och råkade slå till Harry i ansiktet med min hand. Han stönade till och höll näsan med båda händerna. Jag svor lågt och kollade efter den rädda haren som sprungit ut på vägen vid fel tillfälle. Så klart hade den försvunnit ur min syn och var troligen djupt inne i skogen med en lika stor hjärtklappning som jag.

 

- Do you have to hurt me all the time? muttrade Harry.

- Well, no! började jag. Most of the times I don't, like, do it on.. um, porpose.

 

Hans allvarliga uttryck byttes långsamt ut mot ett flin.

 

Oh nej.

 

Hans sexiga barnförbjudna leende var tillbaks.

 

 

Jag stampade surt med foten i marken för att försöka se lite hotfull ut. Hotfull för att han inte skulle börja flina ännu mer. Det slutade i katastrof eftersom hans klingande skratt ekade genast i mina öron.

 

- Just fucking drive me home to London will ya?! utbrast jag irriterat och hoppade in i bilen igen.

 

Harry hoppade in bredvid mig och startade motorn igen. Snabbt var vi ute på vägarna igen. Denna gång med yttlerligare pinsam tystnad. Harrys iPhone ringde snart ut hans ringsignal och han svarade med en hes röst.

 

- It's for you, mumlade han och räckte mig mobilen.

 

Jag tog försiktigt emot den för att inte tappa den och höll den mot örat. Min agent Marley's skrik ringde i mina öron och jag kröp ihop. Marley var ej rolig när hon var på sitt bitch humör.

 

- Why the fuck aren't you answering your phone?! skrek hon. I've been trying to ring you atleast fifty times! I had to ring Zayn, and he told me to ring Harry, and you know how bad I am with handeling celebrities!

- I'm so sorry Marle, sa jag lågt för att inte trigga henne ännu mer. I kind of destroyed my phone... But! I don't think you should blame me, no. You should blame Harry since he's a perfect mother fucking human.

 

Harry kollade roat på mig och jag nästan grät inombords.

 

OOPS I DID IT AGAIN...

 

Fuckedy fuckedy fuckkkkk......

 

- Oh well, mumlade jag. What were you going to say?

- This is going to blow your knickers off! I'm telling you! You'll be so gobsmacked, you have no gob left!

- Okay, I get it! Now what?

 

....

 

Victoria's Secret...?

 

VICTORIA'S FUCKING SECRET VILL HA MIG SOM EN UTAV DERAS MODELLER?!?!?!?!?!?!?!?!

 

FUCK ME FUCKING SIDEWAYS!

 

Plötsligt kändes min hals helt torr och när jag försökte fråga henne om hon var seriös, kom det fram ett litet krax. Såklart tittade Harry konstigt på mig och jag himlade med ögonen.

 

 

När jag äntligen fick tillbaks talförmågan, fick jag fram ett hest what?

 

- Fame. You know I would never kid about Victoria's Secret!

 

Sant...

 

 

Varför är Karma a bitch?

 

Så fort något underbart händer, måste alltid någonting mega dåligt hända direkt efter.

 

Jag skyller det på det svarta fåret inom mig......

 

- Oh..., muttrade jag. Well, I'll think about it.

- What do you mean you'll think about it?! You have to take the offer, Fame wai-!

 

Jag stängde av samtalet och höll i handtaget med ett krampaktigt tag. Harry kollade på mig med en förvirrad blick. Jag höll handen över mitt pulserande hjärta och tittade förskräckt ner på mobilen i knät.

 

Skulle jag ta jobbet? Vågade jag ta jobbet?

 

Fuck no.

 

Kunde jag lämna allting för USA? Speciellt när jag lämnade England för att vara underklädersmodell åt Victoria's Secret.

 

Fuck no.

 

Hur skulle pappa reagera? Zayn, Sutton, Eleanor, Louis?

 

FUCK NOOOOOOOO.

 

- What's happened? frågade Harry.

- Oh, svalde jag. Nothing special.

- Really? You look really pale...

- I'm fine!

 

Min gälla röst ljöd högt i bilen och Harry suckade. Han hade aldrig varit en som velat lägga sig i ytterligare.

 

- Well, the petrol's about to end so we're stopping at a gas station, sa han och svängde in på en liten övergiven mack.

 

Jag fick genast onda aningar om stället när jag såg det skruttiga huset som låg bakom bensinstationerna. Harry stannade och hoppade ur bilen. Även jag hoppade ut bilen och knappade Eleanors nummer. Dock var det lite svårt eftersom mina fingrar hade ett eget liv så jag råkade ringa en arg gumma två gånger i rad innan jag hörde Eleanors röst.

 

- Finally! sa jag lågt och gick så långt ifrån Harry som möjligt.

- Faamia?! I'm mad at you! hörde jag hennes ljusa röst säga.

- Mad? You? When have Eleanor Jane Calder ever been mad?

- You haven't called, nor texted! I almost thought you were dead!

- Yeah I know, I'm sorry... But I have something really huge to tell you.

- How huge?

- Larger than the sun.

 

En tystnad föll över andra sidan luren och jag hörde en dörr som stängdes.

 

- Wow, that's really big. Now tell me skank!

- I just got a call from my manager Marley, the crazy one yeah? You know the one who's always stuttering whenever anyone of the boys's around. Ha ha, d'you remeber that time when we went to this event thing and she tripped when she saw Ed Sheeran, also known as the ginger God...-

- Fucking hell Fame! I know who Marley is!

- Heeeey! You never cuss! I knew Sutton would be a bad influence on you...-

- Just tell me alright?!

 

Jag drog ett djupt andetag innan jag började.

 

- Marley told me that Victoria's Secret wants me as one of their models for their autumn collection..., sa jag och inväntade ett svar.

- Are you kidding? Cause if you are, I swear on everything that's holy, I'm going to cut you when you get back to London!

- El.. Of all people, you should know Marley and I would never joke about Victoria's Secret.

- But oh my God! That's is huge! You have to tell me everything when you get ba-

- Fame! avbröt Harry mig och jag tittade på honom.

- Look, El. I have to go, see you soon. Bye!

 

Jag la på innan hon fick chansen att svara. Snabbt skyndade jag mig tillbaka till bilen och hoppade in. Harry gav mig en skraj blick och körde iväg som en galning.

 

- I'm never stopping there ever again, sa Harry och andades tungt.

- Did superstar get scared? frågade jag.

- No, the whole place was completely dead. I didn't even pay for the gasoline.

- Been there, fnös jag.

 

Han sneglade på mig och resan fortsatte i tystnad. Jag höll andan i ett försök till att vara så tyst som möjligt, men kom sedan fram till att jag inte skulle kunna andas om jag höll munnen stängd. Så i stället andades jag så tyst som möjligt och tryckte mig obekvämt mot sätet. Efter att ha suttit så i ungefär en halvtimme, gav jag upp och sjönk ihop eftersom min nacke började värka.

 

Jag satte på radion och hörde What makes you beautiful spelas. Harry stängde snabbt av radion när han hörde sin egen röst och drog ett djupt andetag.

 

- Harryyyyyy! stönade jag. Silent treatment is never the answer! I'm freaking out, and I can't be silent! You know I can't, cause I won't be able to shut my mouth!

- I don't know what to say, sa han besvärat och ryckte på axlarna.

- Let's talk about Miley shall we? började jag. Okay, so. How did you two meet?

 

Han kollade skeptiskt på mig.

 

- Why do you want to know?

- As one of your best friends, it's your duty to tell me.

- Mutual friends.

 

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaw NO.

 

Det var laaaaaaaame.

 

- Sorry, but I expected a bit more... Romanticness? sa jag.

- I'm sorry that I can't live up to your expectations, muttrade han.

- Okay! Are you pms:ing or something? Harry, I hate it when eveyone's mad at meeeee!

 

När han inte svarade suckade jag och valde att köra tumkrig med mig själv igen. En händelse som inträffar när jag har extremt tråkigt och/eller är obekväm. Vilket händer ofta alltså...

 

Hans ringsignal ljöd igen och jag hann spy femtioelva gånger inombords när han sa Miley's namn. Egentligen hade jag inget emot henne, men det var bara faktan att han var upptagen med henne som störde mig. Miley var egentligen en väldigt rar tjej...... Är vad dem flesta människor har sagt. Jag har aldrig haft en lång konversation med henne.

 

.............................................

 

 

Jag är inte en social människa okej?! Jag hanterar inte pressade situationer något speciellt vidare, vilket alla säkert vet vid det här laget!

 

Jag försökte sluta lyssna på vad Harry sa till henne genom att trycka ansiktet mot fönsterrutan. Jag kände Harrys blick i nacken och det var säkert en sån där "behöver-du-psykvård-eller?" blick som han ger mig nästan hela tiden.

 

Jag försökte avleda den pinsamma situationen genom att kolla ner på mina bröst. Vilket gjorde allting mycket svårare.

 

- I... um, found them, sa jag med en osäker röst.

 

 

 

Harry skakade på huvudet så hans lockar svängde runt som små... Små... Små...? Äsch, något smått i alla fall.

 

Kvällen började närma sig när vi hade åkt i ungefär en timme eller två. Varför åkte de bil nu igen? Jaa, en fråga jag undrade.

 

Tydligen eftersom trafiken under OS var en total katastrof hade dem stängt av alla plan till Heathrow i London. Alla tåg och bussar var fullbokade så därför fick man ta sig fram på egen hand.

 

I ett försök att göra det ljusare lös jag med Harrys mobil på rutan vilket ledde till att han slog ner den på instrumentbrädan eftersom han "inte såg någonting".

 

Oooooooooooooooch 1 - 0 till Fame som aldrig använder sin hjärna...

 

Jag kollade surt på honom och la armarna i kors. Vi bestämde oss sedan för att övernatta i en liten stad som hette Matlock Heights. Hade aldrig hört talas om denna lilla by förut. Den var tydligen en av de mest kända små städerna i England.

 

Förlåt för att jag suger hästballe på geografi!

 

- You've got to stop saying things outloud, sa Harry och flinade på mig. I didn't want to know that you suck horsedick. Although I think your mouth is too tiny.

- Pff, I've done that, fnös jag. And yeah... People underestimate horse penises.

 

Harry kollade chockat på mig och vände sig sedan äcklat ifrån mig.

 

- Don't blame me! Slutty Sutty made me, that evil tosser, muttrade jag. If was during our dark times Harry. A horse isn't the only animal I've given a blowjob though. Me and Slutton had a bet you see, she did it on a pig! I taped the whole thing, the pig got rock hard....! sa jag och skrattade högt.

- STOP! utbrast Harry och kollade besvärat på vägen. Stop, stop, stop, stop! I don't want to know anything more!

 

Tystnaden föll över oss och jag höll ena handen över munnen i fall någonting annat skulle slinka ut.

 

Sutton skulle döda mig...

 

Den saken var säker eftersom Harry inte skulle glömma det här.... någonsin....

 

I swear on everything that's holy.

 

- Look! utbrast jag och pekade på ett B&B.

 

För er efterblivna som inte vet vad B&B betyder (pfsh!), betyder det Bed & Breakfast. Det visste till och med jag. Känn er dumma... *smirk*

 

Harry parkerade bilen och vi packade ur våra väskor och jag kollade skeptiskt upp på byggnaden. Flera bokstäver på skylten hade fallit av och lampan utanför dörren flimmrade smått.

 

- C'mon Fame, muttrade Harry och började gå in genom entrén.

 

Om man kunde kunde kalla det för entré, snarare en gammal dörr som höll på att ruttna som det stod entré på. Jag följde efter honom och möttes av en unken lukt. Jag fick en spy känsla i halsen och tryckte ihop läpparna bestämt. Harry kollade sig äcklat omkring och vi gick sida vid sida fram till receptionsdisken.

 

En gammal dam hoppade fram bakom och kollade chockat på oss.

 

- You.. yo... you're Harry Styles, and you... you're Faamia Malik, stammade hon.

- Cherly, hördes en dov röst bakom henne.

 

Det var en äldre man som knuffade iväg den överrumplade Cherly och tog hennes plats.

 

- What can I do for you two? frågade han och log.

- We would like a room for the night, sa Harry och drog fram sin plåmbok.

- I'm afraid our suites are all busy, the only rooms that are left is single bedrooms. But I doubt that will be a problem, eh?

- Oh, we're not a couple, tillade jag snabbt. He's in a relationship with someone else, and I'm... Well, I was.

 

Hans ögon undrade vad fan vi gjorde här tillsammans, men han skakade på huvudet och muttrade något om ungdomar nu för tiden medan han hämtade en nyckel.

 

Harry betalade och vi skyndade oss iväg genom korridorerna. Skuggorna dansade på väggarna tack vare svaga fotogenlamporna uppsatta på väggarna. Golvet var klätt i en mörkt röd heltäckningsmatta och väggarna var prydda med samma mörka färg. Harry låste upp dörren och vi kollade på varandra när vi hade fått en titt på rummet.

 

En liten säng stod mitt i rummet, med en liten mörkröd soffa framför. Jag slängde mig ner på sängen och stönade till eftersom det var som att ligga på en sten klippa. Alltså ingen höjdare. Vi förstod snabbt att någon av oss skulle få sova på den extremt lilla soffan.

 

- Dibs on the bed! utbrast jag.

- Hey! sa Harry surt. I'm too bloody tall for the fucking sofa! My legs will hang outside of it.

- Not my problem.

 

Jag öppnade min Louis Vuitton och drog fram min pyjamas som jag snabbt bytte om till.

 

- Why can't we both sleep in it? frågade Harry irriterat. It's not like we're going to shag just because we're sleeping in the same bed.

 

Mina kinder blossade upp vid tanken att ha sex med Harry på ett hotellrum mitt i ingenstans. Jag rynkade ögonbrynen.

 

- You have a girlfriend! påpekade jag.

- She's not going to flip if I sleep in the same bed with, you.

- Was that an insult?

- Do you think it was?

 

 

Jag smalnade mina ögon och kollade oroat på honom. Vet ej om det är ett ord, men vet ni vad? I. DON'T. CARE.

 

- I swear on everything that's holy, that I won't let you sleep in the same bed as me. 'Cause then you would probably get goat bacillary's on you.

- Goat....? undrade han. You blew a GOAT?!

- Sutton offered me twenty quid! sa jag och hängde med läppen som en femåring. Which she never gave me! That bitch!

- I was just about to say that.. But you had a goat PENIS in your mouth?!

- Pretty much yeah.

 

Han skakade på hela kroppen och slog sig ner på soffan.

 

- Good thing you've never told Liam, flinade Harry. He'd go on and on about how...

- Un sanitary it is, avslutade jag fnittrandes. I can keep my mouth shut sometimes... Not always, but still.

 

Han skrattade för första gången på flera timmar och jag rös av hans melodiska skratt. Allting med Harry Edward Styles var perfekt, och jag dog för honom...

 

Okej inte så dramatiskt. Men han gör så att jag dör.. Inombords. Eller något.. Hm.

 

Jag la mig tillrätta och kollade upp i det sprickfyllda taket.

 

- Good night Faamia, sa han från där han låg på soffan.

 

Jag rös ännu en gång och gåshud for nedför min ryggrad när han sa mitt namn. Sättet hur det rullade av hans extremt sexiga tunga... Faamia. Oj oj... Det pirrade till i magen och jag försökte lugna ner mig.

 

- People usually say sweet dreams or something, avbröt Harry mig.

- Oh, sorry! Good night Harry Edward Styles, sa jag och försökte låta lika "sexig" som Harry när han sa mitt namn.

 

Jag kunde nästan känna hans retliga blick på mig och jag la mig på rygg med Harrys tunga i mina tankar.

 

 

Jag grimarserade åt mina tankar och lyckades tillslut somna...

Har inget att säga mer än förlåt............................................ Jag suger hästballe (inte bokstavligt talat) I knowwwww.... Hoppas ni gillar detta långa kapitel med över 3 000 ord! :D *skryt much* host host...

 

Det var sån jag var. Jag sprang från mina problem. Den kyliga luften tog emot mig med öppna armar. Mina armar och ben knottrades och jag höll upp min långa kjol för att inte snubbla.

 

Vilket jag säkert skulle göra ändå. Men men, man kan alltid hoppas.

 

Jag sjönk ihop till en liten boll vid sidan av det stora hotellet och andades ut. Långsamt bearbetade jag vad som nyss hänt. Harry kysste mig.

 

Harry kysste mig.

 

Okej, djupa andetag... Inget att freaka över.

 

MEN HARRY EDWARD FUCKING STYLES KYSSTE MIG. OH MY GOD OH MY GOD OH MY GOD OH MY GOD OH MY GOD.

 

Om det inte hade sjunkit in förrut, hade det verkligen gjort det nu. Jag drog fram min uråldriga mobil ur min lilla clutch och knappade in Suttons nummer. Jag höll nästan på att få en panikattack när Suttons röst hördes genom luren.

 

- Fame! utbrast hon. Gosh, I haven't heard your voice in forever! Wait, babe what's wrong?

 

Fan, hon kände mig för väl... Tårarna brände bakom ögonen och jag bet mig i läppen innan allting började strömma ut. Om allt från våra små ögonblick till detta stora bombnedslag.

 

- HARRY KISSED YOU?! skrek hon.

- Harry kissed Fame?! utbrast Niall i bakgrunden.

- Not now Ni! muttrade Sutton och jag hörde en dörr stängas bakom henne. Finally, but why?

- I don't know! We were arguing, and suddenly he walked into my face. But, unfortunately, I loved it. Ugh, I'm a mess!

- Oh my God, that sound like a fucking romantic movie or something! Guess where I am? At the Ivy! Niall took me to the IVY! A fucking supper costs as much as five months of salary! Oh, sorry! I'm such an ego bitch... Uh, well... You know I'm the worst with tears. Forgive me?

- Forgiven, log jag genom tårarna. Zayn's coming. I've got to go bye!

 

Ilsket ställde jag mig upp och kastade mobilen i väggen. Den gick inte ens sönder. Jag var inte chockad, men arg blev jag. Jag kastade den så hårt jag kunde i golvet och hoppade på den medan tårarna rann fritt nedför kinderna. Tårarna förblindade min syn och den tjocka mobilen fick mig att tappa balansen och jag sparkade argt iväg den.

 

Woooow, världens bästa balans.. Not.

 

- Woah, hörde jag Zayns röst säga bakom mig. Easy there!

 

Jag blickade upp på honom.

 

- You look utterly gobsmacked, muttrade jag.

- Well, it's not everyday you see your babysister sitting on the ground, drowned in tears aye?

 

Han hjälpte mig upp på fötter och jag kände hur en ilande smärta for genom min fot när jag ställde mig på den. Yippie to the fucking kayey...

 

En bästavän som var ego som få (still loved her though), en vrickad fot och en bästa vän som jag var hopplöst förälskad i som precis kysste mig. Vad mer kunde gå fel under denna perfekta dag?

 

Juste. Min mobil är sönder.

 

En mobil som min manager ringer mig på.

 

En manager som sköter mina modellbokningar.

 

Bokningar, även kallade mitt jobb.

 

Great job Fame! Ugh...

 

För en gångs skull kunde jag säga något till min släkt. Att få stå upp för vad jag hade åstadkommit i mitt liv. Jag är inte bara hon som inte var duktig i skolan eller Zayns syster. Nej, jag är hon som blev modell trots att oddsen var mot henne. Hon var tio centimeter för kort, men blev ändå modell på grund av hennes vackra ansikte och kropp. Jag kämpade, gav inte upp tills jag jag kunde spotta min släkt i ansiktet och säga "Hah! I told you so!"

 

Okej, jag spottade inte... Tyvärr, *insert sad face here*.

 

Och trots allt detta, havererade jag totalt när jag träffade Harry. Jag lät en kille förstöra för mig. Usch... Jag var verkligen sämst ibland.

 

Så nu när min manager skulle ringa mig skulle det inte gå eftersom jag "råkade" ta sönder min mobil.

 

- Seriously though, what happened? frågade Zayn och tittade förvirrat på tårarna som gled bakom luggen. Wait, I'll take you back to the wedding.

 

Han bar upp mig i sin famn och vi gick in genom de stora dörrarna. Mamma och pappa fick syn på mig direkt. Pappa kollade ogillande på mig och nickade mot bakdörrarna. Zayn bar in mig dit och satte mig på en stol.

 

Vi befann oss i en stor garderob. Waliyha och Safaa följde efter oss och kollade förvirrat på mig.

 

- Fame, have you ben crying? frågade pappa skeptiskt. This is your sister's big day! I can't believe you're being so selfish right now!

- Dad, morrade Zayn.

 

Pappa gillade inte mig. Han hade aldrig gjort det så varför skulle han börja göra det nu?

 

- What's up Fame? frågade Zayn lugnt.

- Oh, nothing. I'm just crying because of nothing. Nothing. Everything is alright! That's why I'm fucking crying.. jag andades fortare och fortare tills jag nästan föll av stolen med handen över hjärtat.

- Fame?! You're starting to freak me out! What the fuck happened?!

- You know what?! röt jag och ställde mig upp. All my life I've tried to life up to everyones expectations. But either way, I'm always that girl no one's proud of. Only because I have no education, no real job! And I try, so hard! But it's never worth the effort! None of you see it! I know our relatives call me worthless, pathetic and the odd one out! I'm just Zayns and Doniya's sister. Nothing else. I hate this family so fucking much! Especially you dad. You've made my life a living hell since day one! You've never been supportive. All you can see is Zayn and Doniya, because they're the golden childen! What am I? A waste of space?! I can't wait til I turn eighteen cause then I'm done with all of this bullshit!

 

Jag drog ett djupt andetag och andades hackigt ut. Där, jag hade sagt det. Den saken jag hade hållit inne alldeles för länge.

 

Vad jag inte visste var att någon hade öppnat dörren och resten av min släkt stod utanför med deras huvuden vända mot mig.

 

 

Pappa öppnade munnen för att säga något men jag hann före.

 

- Save it, I'm done.

 

Med det gick jag med arga steg ut genom hotellet.

 

**

 

Okej. Skadan var skedd.

 

Inte ett till skäl för att total freaka.

 

 

Därför packade jag. Jag packade ihop varje liten pryl från mitt rum, och ner i min stora väska. Jag var klar. Klar med att låta min släkt och pappa få mig att känna mig värdelös. Ilsket drog jag igen dragkedjan och någon knackade på dörren. Utanför stod Doniya och tittade medlidande på mig.

 

- I'm so sorry about last night, muttrade jag.

- You know what? började hon. I'm more worried about you actually. Dad hasn't been the nicest when we grew up. Especially not to you. Even though he's saying you ruined my wedding, you really didn't. Just wanted to clear that up. I'm married aren't I?

 

Jag log och kramade henne hårt.

 

- Thank you Donny, mumlade jag.

- I'm gonna miss you so much, sa Doniya och log stort.

- I'm not leaving yet, I haven't had any breakfast! Duuh!

- Of course, sa hon och himlade med ögonen. Me and Tacqueer's leaving for Paris tomorrow.

- Oooooh, just make sure to wrap the cucumber incase you do something that includes, um... certain body parts, sa jag och mina kinder blossade genast upp i en röd nyans.

 

Doniya skakade på huvudet och jag gick ned för att äta frukost. På vägen kände jag flera släktingars nyfikna ögon på mig och jag kunde inte bry mig mindre.

 

Ända sen mitt lilla utbrott hade jag antingen velat sjunka genom golvet, eller så hade jag utnyttjat mitt nyfunna mod till max.

 

Jag sträckte mig efter en skål och tog flingpaketet ur Zayns händer samtidigt som jag satte mig ner vid bordet.

 

- You just took my cereals, sa Zayn och sneglade på mig.

- Bet I just did, sa jag med ett försök till en amerikans dialekt.

- Grow up Faamia, muttrade Saira från köksön.

- At the end of the day I'm a famous model, so I don't have the urge to grow up just yet, svarade jag ironiskt. Oh, and... what have you accomplished? 

 

 

Med det lämnade hon rummet med ett fnys. Jag gjorde en liten segerdans och återgick till mina flingor. Zayn gick med arga steg in i köket.

 

- Well, hello you too, sa jag. Why so angry?

- Why have you packed all of your things? fräste han. Are you going somewhere?

- Yes. Away from here.

 

Jag kände mig plötsligt inte hungrig längre så jag ställde ned skålen och gick med snabba steg ut från köket. Zayn följde efter mig och jag himlade med ögonen.

 

- What are you? My fanclub?! snäste jag åt honom.

- Who are you? And what the fuck happened to Fame? röt Zayn.

- She's gone, muttrade jag.

- Where the hell are you going?! utbrast Zayn som plötsligt inte kollade på mig längre, utan på någon/något bakom mig.

 

Snabbt for jag runt min egen axel men råkade snurra för långt. Irriterat vände jag mig om och såg den personen jag försökt undvika.

 

Harry tittade förskräck på oss båda och frös till i rörelsen. Just då höll han på att langa in sin stora resväska i den stora Range Rovern som vi kom hit i.

 

- Um, började Harry och kliade sig i bakhuvudet. Nowhere, just... Okay! I was planning on going home earlier because of, certain events.

 

Jag kollade generat bort och förstod genast att han menade vår kyss.

 

Man kunde skära den pinsamma stämningen mellan mig och Harry, något som Zayn förstod direkt.

 

- Okay, började han. Whatever happened between the two of you, it needs to stop right now. I already knew you were going earlier, mum told me. So I convinced her-

- Zayn? What have you done? morrade jag hotfullt.

- As I said, I convinced her to let Fame go with you! sa Zayn och log.

 

What?

 

What?

 

WHAT?!?!!?!??!

 

Som om inte mitt liv sög tillräckligt?!?!?

 

Jag och Harry utbytte skräckslagna blickar.

 

 

 

 

 

 

Vi kom precis i tid fram till hotellet bröllopet skulle hållas på och jag kunde inte vänta efter att få åka tillbaka till London. Den här veckan hade varit rent av jobbig...

 

Jag var på Doniya vakt. Jag var min storasysters barnvaktare eftersom hon inte fick träffa Tacqueer under den här veckan. Plus alla fester för att fira paret. Urgh...

 

Inte för att jag var en speciellt bra barnvakt eftersom jag såg Doniya och Tacqueer varje kväll ute på altanen när alla hade gått och lagt sig. De gjorde inget barnförbjudet, men deras kärlek var så tydlig genom endast deras blickar. Nästan som Sutton och Niall.

 

Samma glöd. Samma sorts kärlek till varandra. Hoppar du, hoppar jag kärlek. Bara att Sutton och Niall var lite mer oseriösa. Typ som Eleanor och Louis...

 

No hate on Elounor, men vissa par är starkare än andra...

 

Just saying.

 

- Okay, so Faamia go help Doniya get ready, beordrade mamma.

- I thought she was ready? undrade jag förvånat.

- Well, she wanted you to help her with the final touches. Go!

 

Jag nickade och skyndade mig till toaletterna där Doniya stod och log fånigt mot mig. Många skulle kalla det kärlekskrankt, men nej. Jag kallade det fånigt.

 

Cause I'm a special bitch.

 

Yow.

 

- Why are you smiling like that? frågade jag skeptiskt.

- Because, this is the moment I've been waiting for my entire life, sa hon och suckade lyckligt.

- If I were you, I'd be crapping my pants, fnös jag.

 

Hon rynkade ögonbrynen himlade snabbt med ögonen.

 

- Just help me with my veil, will 'ya? suckade hon.

- What else am I living for? sa jag ironiskt.

- That's the spirit.

 

Jag hjälpte henne på med slöjan som skulle täcka hennes näsa och mun. Gammal tradition. Fråga mig inte varför det var så. Jag menar, borde inte brudgummen kunna se bruden...?

 

Ilandsproblem. I know, I know.

 

- Why aren't you nervous? You're making me nervous because you're not!

- Little Fame, sa hon och skakade försiktigt på huvudet. I don't have any reason to be nervous. I love Tacqueer. That's all that matters. True love is... well. You can't really describe it. But, it you truly love someone, you'll notice.

 

Hennes ord satte igång min hjärna. Tänk om jag bara hade intygat mig själv om att jag verkligen var kär i Harry...? Kanske var det min hjärna som spelade ett spratt på mig.

 

Min självinsikt var hemsk...

 

Vilken människa lurar sig själv till att man älskade någon?

 

Ingen frisk människa i alla fall. Den saken var säker.

 

- I'm really sorry about Logan, började hon.

- Don't, avbröt jag snabbt. I don't want to ruin my make-up.

 

Hon skickade en medlidande blick mot mig och vi gick ut, hand i hand. Utanför stod mamma, helt hysterisk och skickade arbetsuppgifter åt alla personer runt omkring henne. Hon hade aldrig varit speciellt duktig på att hantera stress.

 

- Bridesmaids! Line up here, utbrast hon högt.

 

Jag skyndade mig fram och ställde mig bredvid min avskyvärda kusin Saira som inte gjort något annat under den här veckan, än att irriterat mig. På andra sidan om mig ställde sig min farbrors dotter Aaliyha. Hon var inte lika hemsk som Saira, men hon var exakt lika kändiskåt.

 

De hundade efter Harry värre än Kelsey och Alexa gjorde...

 

- Okay, so I'm gonna pair up the bridesmaids and the boys, började mamma.

 

Bra. Hon vet att jag inte vill komma med Harry. Jag pustade lätt ut. Tänk att få sitta med Harry i två timmar, liksom. *insätt ett awkward skratt här*

 

Sairas blick föll genast på Harry som precis ställt sig bredvid min tjocka kusin Dev. Harry slog nästan andan ur mig...

 

Okej, inte så dramatiskt.

 

Men han hade aldrig varit stiligare.

 

Iklädd en svart kostym, vit skjota med den översta knappen uppknäppt (leave me here to dieeeeeee!), en svart fluga som hängde löst runt hans hals och ett par svarta byxor som visade upp hans onormalt långa överkropp.

 

 

- Sorry? frågade mamma. Fame, what did you just say?

 

Alla huvuden var vända mot mig. Fuuuuck, måste ha sagt det där högt. Det var nog sant eftersom Saira log ett triumferade leende och jag fick lust att bara göra nippletwist på henne... Fråga mig inte varför.

 

- What? No, nothing, muttrade jag.

 

Min mamma ögnade mig en stund innan hon började rabbla upp paren.

 

- Saira and Dev.

 

SUCK. IT. BITCH.

 

- Harry and Fame.

 

FUCK YES. WAIT, WHAT?

 

KARMA IS A FUCKING BITCH.

 

UUUURGHGHHHHHH. I FUCKING HATE MY LIFE.

 

Jag fick lust att ge min mamma en rakhöger. Men jag valde istället att ge henne ett diskret "evileye" och ställde mig bredvid Harry. Aja, Saira fick Dev.

 

*mohahahahah*

 

Hoppas han blir hennes död.

 

Jag vet i alla fall vad jag ska säga då.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

- You have a girlfriend, muttrade jag tillbaks.

 

Det fick honom att backa undan. Jag kände mig illa till mods, men det var den hemska sanningen. Han fick "bita i det sura äpplet". Något Logan skulle sagt.

 

NEJ! JAG KOMMER INTE FÖRSTÖRA MIN SMINKNING! FUCK YOU ALLA KÄNSLOR!

 

Hatar. att. vara. en. tjej. Alla dessa känslor förstör en själv. Ugh.

 

Jag drog efter andan, men min väldigt åtsittande top förbjöd mig. Det var som om mamma hade använt mina mått från när jag var tolv eller något.

 

Ja eller... Jag såg väl liknande ut i kroppsformen bara att brösten var några storlekar större, revbenen hade utvecklats och höftbenen... Eller, höftbenen var sig lika om man tänker efter. Mina kurvor var inte många. De få jag hade, var jag stolt över.

 

- Okay, the ceremony will begin any second! min faster hade tagit över min mamma. Boys, do not touch the girls. Eyes is the only connection. Understood?

- We did this at the rehearsals Aunt Moni, stönade Saira irriterat. I'm tired, so let's get this over with.

 

Faster Moni kollade surt på sin dotter. Inte ens hennes mamma gillade henne.

 

SCORE.

 

Musiken började spelas och vi började sakta gå in.

 

**

 

Två olidliga timmar senare, var helvetesakten över. Jag hade behövt hindra mig själv från att somna minst fem gånger. Harry petade på mig så jag skulle vakna. Sista gången vaknade jag lagom till slutet när de båda skrev på äktenskapskontraktet. Men jag skulle blivit väckt ändå eftersom Imamen's höga rabblande på arabiska störde mig nog.

 

Ugh.

 

Jag fick lust att strypa honom. Jag ville sova, äta nutella och bara gräva ner mig i ett hål och inte bli störd av någon. Sen skulle min förälskelse på Harry försvinna, och allting skulle vara bra i världen igen.

 

 

Hans tumme for sakta över min hand och jag rös varje gång.

 

FUCK HARRY säger jag bara.

 

Vi hade äntligen blivit insläppta till dansaulan på samma hotell, och eftersom jag var för trött för att dansa slängde jag mig ned på första bästa stol. Min pappa sköt genast en ogillande blick åt mitt håll och ryckte med mig upp på dansgolvet. Jag kunde till och med höra vad han skulle säga till mig

 

"Faamia! You can't just sit around like a lazy girl! What will Tacqueer's family say?!"

 

Okej, för det första, jag kunde inte bry mig mindre om Tacqueers familj. De var en hög tjockisar hela bunten. För det andra, det var inte ens någon riktig musik.

 

Vår "DJ" var min farbrors kusin. Han hade hörlurar på sig, hoppade med jämna mellanrum (eftersom han var minst trettio kilos övervikt blev han för andfådd) och spelade gamla David Guetta och Khaled låtar. Vad hände med RnB?!

 

Mamma drog med mig ut på dansgolvet där hon drog in mig i mitten. Jag kollade nervöst runt mig på mina kusiner och släkt. Snabbt började jag göra ett försök till något jag ville kunna kalla roboten. Men tydligen hade inte min släkt sett den så de tjöt till; totalt förtjusta och härmade mig.

 

Och slutligen för det tredje: jag kunde inte dansa. Därav roboten som blev ett misslyckat försök. Andy Samuels hade försökt att lära mig en gång.

 

....

 

Låt oss bara säga att han slutade direkt.

 

Medan alla var för upptagna med att göra robot-dansen smög jag mig undan och satte mig vid ett bord i ett hörn.

 

- You're right, sa Harry och skrek nästan i mitt ansikte eftersom musiken var så hög.

- Right about what? ropade jag rillbaks.

- That you can't dance.

 

Jag himlade med ögonen och la armarna i kors. Jag tänkte precis lämna lokalen när Tacqueers kusin Anwar vaddlade fram till mig.

 

Hans kinder påminde mig om två rissäckar.

 

- Ms famous model Faamia, sa han. May I have this dance?

 

Jag kollade desperat på Harry som satt och flinade åt mig. Jag gav honom min arga blick och tog Anwars svettiga hand (EEEUW EUEUEUEEWWWW EEEEEUUUUUWWWWWW) och han ledde mig ut på dansgolvet. Han måste varit minst två meter, alltså 40+ centimeter längre än mig. Han var som ett fucking torn!

 

Som Eiffel-tornet för fan! Om man stavar det så...

 

Alla tankar slog mig plötsligt. Om Harry, Miley, Logan, all skuld satte sig på hjärnan och jag kunde inte skaka av mig alla känslor. De satte sig på mina tinningar och tyngde ner mig. Bröstkorgen knöt ihop sig och jag fick genast svårare att andas. Jag kände mig genast inträngd och instängd.

 

Ut.

 

Jag behövde luft.

 

- Excuse me, muttrade jag till Anwar och flydde ut genom de stora dörrarna.

 

Jag sprang runt hörnet och tryckte ryggen mot väggen. Jag blundade och andades febrilt.

 

- Fame? frågade Zayn bredvid mig.

 

Jag svarade inte utan rykte istället cigaretten ur hans hand och drog ett djupt bloss.

 

- You smoke? frågade Zayn.

- Occasionally, muttrade jag.

- It's bad for you.

- Says who?

- Touché.

 

Dörrarna flög upp och ut kom Harry. Hans huvud letade ett tag innan han kollade bakom sig och såg oss. Hans ögonbryn höjdes för att sedan rynkas ihop när han såg den rykande cigaretten i min hand.

 

- Fame? utbrast han. When did you start smoking?!

- Don't start, mumlade jag.

- You have to stop!

- Don't tell me what to do! I'm a mess, I need to take away the stress! I want Logan back because I just realized I love him! But I don't want to ruin this for Doniya! I need space for fucks sake!

 

Jag stannade tvärt och märkte att jag precis hade skrikit åt Harry. Jag skyller på Hulken inom mig...

Jag skakade på huvudet, slängde cigaretten på marken och sprang in igen. Musiken överrumplade mig totalt och jag skyndade mig till närmsta bord.

 

Jag satte mig ner och bara tänkte på allt som hade hänt den senaste månaden. Allt var en enda röra. En stor jävla röra. Jag kunde inte fokusera på en sak utan alla kom krashande på samma gång.

 

Mitt hjärta bultade och blod pulserade runt snabbt. För snabbt. 

 

Plötsligt tog någon min hand och reste mig upp snabbt. Med gråtfärdiga ögon kollade jag in i Harrys gröna. Jag tryckte genast ifrån mig honom och kollade argt på honom.

 

- I don't understand why you're so angry with me! utbrast Harry högt.

- You don't need to know why! skrek jag medan tårarna rann nedför mina kinder. You just stomped into my life two years ago, and created a fucking mess!

- Why did I create a mess?! Why are you blaming me?

 

Cause I love you! That's why, ville jag skrika ut. Istället öppnade jag munnen för att inget ljud kom ut.

 

- Cause you're not..., började jag men blev snabbt avbruten av Harrys läppar på mina.

 

 

 

Den hemska, höga musiken stängdes ute. Det enda jag hörde var fyverkerierna och mitt egna bultande hjärta. Det höll nästan på att hoppa ur ut min bröstkorg. Hans händer smög sig runt mina kinder och han drog mig närmre. Mina armar la sig runt hans midja och stannade där.

 

Hans läppar mot mina, var som korv med bröd. Som om de var menade att vara där. Kyssen kändes som omden höll på i timmar, men ändå sekunder. Stötar av värme och passion for genom min kropp.

 

En känsla jag aldrig uppnått med Logan.

 

Han drog sakta ifrån och kollade in i mina bruna ögon med sån glöd att jag nästan föll ihop till en pöl just där. Tur att det aldrig hände, för plötsligt fick jag kontroll över mina ben och lirkade mig ur hans grepp. Jag tog till flykten och kollade in bak en enda gång.  

 

 

 

 

 

Att gråta sig själv till sömns var ingenting jag tipsade om. Dels för att kudden blir dyngsur, men också för att man ligger och snyftar hela tiden eftersom näsan rinner hela jävla tiden!

 

Stackars Zayn...

 

Jag ville inte ligga bredvid you-know-who så istället låg jag i Zayns säng. Han måste ha mått dåligt för min skull i början, men sen klockan halv fyra var det mindre roligt för honom att vakna till mina höga snyftningar och höga gråt.

 

Men den största dåliga delen var att man inte kunde somna eftersom jag grät samtidigt. Och jag var en människa utan det utvecklade sinnet att kunna göra två saker samtidigt...

 

Men en annan dålig sak var att bröllopet skedde idag, och jag hade inte sovit en blund. Och ni vet nog vad som händer när jag inte har sovit.

 

Jag blir Hulken 2.0. Skojar inte. Varje sak jag blir irriterad över, fördubblas när jag är trött.

 

Som jag sa, Jag.Skojar.Inte.

 

Precis när jag slutit ögonen och kände mig utvilad och beredd för att sova, för en gångs skull, dundrade mamma in genom dörren och ropade att vi skulle gå upp.

 

Varför ropade hon? Ja, det kan man undra. Varken jag, Zayn eller You-know-who var morgonmänniskor. Vi var inte ens i närheten.

 

Så därför fick vi en hink med iskallt vatten över oss. Som om jag inte har gråtit tillräckligt. Karma is a bitch..

 

- What the fucking hell?! morrade Zayn. That wasn't neccesary!

- Kids, började hon. We're leaving for the wedding in one and a half hours, so go get yourselves ready.

 

Zayn muttrade till bredvid mig och fibblade sin väg över mig och in i badrummet. Det var såna här stunder som jag ville undvika. Stunder som dessa när det endast var jag och he-who-must-not-be-named i rummet. Det hela blev tusen gånger värre då jag gjorde situationen dubbelt så pinsam när jag råkade flasha mitt ena bröst.

 

Hmm...

 

Man kunde känna lukten av den sexuella laddningen i rummet. Något jag inte uppskattade eftersom jag var tillräckligt förvirrad.

 

- Faamia, I'm so sorry about Logan, började han.

 

Bara av att höra hans röst ville jag hoppa på honom och kyssa honom överrallt. Det tog all min viljestyrka att motstrida dragningskraften till honom.

 

- Yeah, nothing to worry about, muttrade jag.

- You sure about that? Your crying this night says the opposite.

- Well, I'm a girl with feelings! fräste jag. Girls can cry when their boyfriends break up with them! Or, almost break up with us.. Or me in this case.

- Are you pms:ing or something?

- Don't, talk. To me.

 

Med det och en iskall blick gick jag förbi honom men stannade plötsligt i dörröppningen.

 

- You know what? utbrast jag och tittade argt på honom. You have no fucking idea how it is for a girl when she's just got her heart broken! It's like someone fucking cut your stomach open, ripped your heart out, threw it on the ground and put it back into your chest; scarred and bruised! And don't even get me fucking started on pms! It's not the fucking fact that we're bleeding shitloads of blood every months, no it's the fucking cramps! They are the worst imaginable pain in the world! Well, except giving birth, but that's another story! Giving birth is like pooping out a melon, can you imagine that fucking pain?!

 

Mina Malik-gener visade sig när jag var rasande. Därför blev jag extra sur när Harry höjde sitt finger för att tysta mig.

 

- I think you should calm down, sa han.

- Don't fucking tell me what to do! skrek jag och stormade iväg.

 

Jag skyndade mig iväg till mammas rum. I stunder som dessa, var mamma den enda som kunde prata med mig utan att jag fick lusten att strypa henne.

 

- Mum, can you help me with my saree? frågade jag lågt.

- Of course dear! log hon. I'm supposed to help Doniya, but your sisters are probably doing their best to make her look amazing.

 

Jag log och gick vidare in i rummet. Mamma började borsta igenom mitt hår, och jag kollade på henne i smyg. Våra släktingar sa att jag var en yngre verison av min mamma. Men ändå kunde jag se så mycket av mig i pappa.

 

Mina ögon fastnade på hennes koncentrerade ansikte. Varför var hon koncentrerad? Jo, för att mina tovor i håret var inte att leka med. Speciellt när jag precis vaknat.

 

- Mum, will I ever get over him? frågade jag.

- I think you'll never fully get over him, sa hon. And that he'll always have a special place in your heart, but, in time you will get past him.

- I wasn't looking for a poetic answer mum. I just want an yes or no.

- Yes.

 

Jag pustade ut och hon fortsatte borsta ur tovor. Hon startade locktången och jag kollade mig själv i spegeln.

 

Jag kunde ha sett värre ut, tänkte jag för mig själv. Jag böjde upp mungiporna till ett leende och tog ned dem direkt när jag såg att halva min nattmacka satt mellan tänderna.

 

Jag kunde ha sett värre ut, intalade jag mig själv och lät mamma pyssla med mig.

 

**

Fyrtio minuter senare kollade jag på resultatet i spegeln. Man kunde inte se mina rödgråta ögon längre. Tjejen som tittade tillbaks på mig i spegeln var inte Fame. Det var Faamia Patricia Malik som stirrade på mig med chockade ögon.

 

Min mamma är bäst på det här...

 

- I suceeded! sa mamma glatt.

- With what? frågade jag.

- Making you look like a young woman.

 

Jag log stelt och smakade på hennes ord. Nej. Jag ville inte vara en ung kvinna. Jag ville inte bli vuxen! Jag ville inte ha barn. Tänk er att bajsa ut en melon?! Never to the fucking ever!

 

Varför kunde inte Peter Pan kidnappa mig som han gjorde med Wendy och åka till landet Ingenstans där man inte åldras?!

 

Ja, Peter Pan var en utav mina förebilder. Jag menar, tänk om jag kunde vara lika vacker som jag är nu hela mitt liv... Hell to the fucking yeah!

 

- Mum, I look beautiful! utbrast jag.

- You're welcome, log hon.

 

Mitt hår var uppsatt i en slarvig fläta. Min sminkning var naturlig. Precis som jag ville ha det.

 

- Thanks mummy wummy! log jag sött och hon kramade mig.

- You're welcome love. Go get dressed now, log hon.

 

Jag skuttade upp ur stolen men hindrade mig själv direkt eftersom mitt huvud dunkade hårt. Den största faktorn var nog att jag var för trött för att göra vanliga fysiska aktiviteter. Akvitiveter; gå, prata, skratta och framför allt skutta...

 

My life sucks sometimes...

 

Eller, most of the time.

 

Jag lunkade iväg till Zayns rum där jag hade bevarat min dyrbara klänning som jag behandlade som mitt barn. Inte för att jag har barn, men ÄSCH. NI FÖRSTÅR SÄKERT VAD JAG MENAR FÖR OM NI INTE GÖR DET ÄR NI RUSKIGT EFTERBLIVNA OCH, JA...

 

Jag öppnade garderobs dörrarna och tog fram den inplastade klänningen. Eller, sari, som vissa väljer att säga. Jag drog av mig Zayns t-shirt och satte försiktigt på mig den glänsande sirisa klänningen.

 

Dörren öppnades och Zayn kom in. Hans ögon spärrades upp.

 

- Wow, började han.

- I know, mums work-

- You look ugly.

 

Jag stirrade chockat på honom och slog honom på armen.

 

- Just kidding, you look um... Well. I'm your brother, it's my job to tell you that you look ugly.

- I don't look ugly! utbrast jag och putade med underläppen.

- Nah, come here. I want to memorize this day.

 

Han drog mig närmre honom och tog fram sin iPhone ur bakfickan.

 

- What are you doing? frågade jag osäkert.

- Shut up, I'm taking a photo. Close your eyes.

- Are you going to rape me or something...?

- Ew, no! Just close your eyes, damn it!

 

Jag suckade och stängde ögonlocken. Jag slumrade nästan till. Så trött var jag. Fast att stå upp och sova var en utav mina specialförmågor.

 

- This is going up on twitter, sa Zayn nöjt.

- What? mumlade jag till och öppnade de blytunga ögonlocken igen. Can I see it?

 

Han höll fram sin mobil och jag sneglade på bilden.

 

 

 

- I'm beautiful, right? flinade jag.

- You're so full of yourself.

- That's doesn't have to be a bad thing!

- In this scenario, it is.

 

Jag lipade och satte på mig mina gladiator skor. Jag tänkte inte riskera mitt liv med att dansa i högklackat. Aldrig i livet. Så dum var jag inte! Någon Alexa 2.0 var jag ej.

 

Vänta varför dansar jag inte i högklackat...? Jo, eftersom min koordination är kass vill jag inte dö innan denna kväll/natt är över. Och eftersom man är illa tvungen att dansa med alla kusiner och släkt i

 

Som tur var, var kjolen nästan lite för lång så den täckte mina fötter bra. Det var bra eftersom min mamma skulle dödat mig om hon visste att jag inte hade på mig högklackat. Snälla, fråga mig inte varför...

 

Jag skyndade mig ner och mötte ett par gröna ögon som stirrade förundrat på mig. En röd rodnad intog mina kinder och jag skyndade mig förbi honom. He-who-must-not-be-named fick inte förstöra min systers bröllop för min del.

 

 

Okeeeej, jävligt lång länk, men JAJA. HOPPAS NI GILLAR DETTA MELLANKAPITEL OCH INTE HATAR MIG FÖR EXTREMT MYCKET, OKEJ?

 

TAGGA TILL VMA FÖR I HELVETE!!!!!!!! LÄNGTAR SOM FAN. MEN JAG ÄR SÅ JÄVLA NERVÖS FÖR KILLARNAS SKULL! VILL VERKLIGEN ATT DE SKA VINNA EN MÅNMAN, LAWL. MEN SERIÖST. RÖÖÖSTTTTAAAAAAAAA NNUUUUUUUUUUU OM NI INTE HAR GJORT DETTTTTTT!!!!!!!!!!!!!!

 

Jag stirrade med stora ögon på Logan...

 

Hade han just friat?

 

Nyp mig NU.

 

- Fame? This is real, we don't have to pinch you.

- Oh, muttrade jag.

 

Kunde jag ha en framtid med Logan? Skulle jag kunna spendera resten av mitt liv med honom?

 

Svaret var enkelt.

 

 

Men jag visste att, om jag skulle säga nej, är det en enkel biljett till singel-town. Om jag sa ja, skulle jag ta en tripp till hemmafru-staden. En stad jag ej ville besöka...

 

Och även då mitt svar var glasklart, kunde jag inte öppna munnen för att säga något. Orden fastnade halvvägs och tynade bort i min hals.

 

Pappa kollade på mig med glittrande ögon.

 

Om det här var hans plan för att göra mig vuxen, var han helt psykist störd.

 

- Logan, började jag. It's not a good time right no-

- It's okay, avbröt han och kollade ner i golvet. I was foolish to think you were at the age to settle down.

 

Ser ni vad jag menar?! Han pratar så gammeldags att jag inte förstår vad han menar många gånger!

 

Jag var på gränsen till tårar när jag kollade in i hans sårade/besvikna/ledsna ögon. Hans isblåa ögon som jag hade varit det första jag förälskade mig med när jag träffade Logan.

 

- I'm really sorry, började jag.

- No. I'm the one who should sorry, sa Logan och log ansträngt. Because what I'm about to say is probably the most selfish thing I've ever said in my life. I love you, but I can't be with you if you have feelings for somebody else. But just know, at the end of the day I would always be by your side. No matter what.

 

 

Han älskade mig.. Jag förstod det, men vi hade aldrig sagt det högt till varandra. Därför rann det flera tårar nedför mina kinder medan han kysste min panna.

 

- I'm not breaking up with you, sa han. I'm just giving us well needed space. So long Faamia.

- Bye Logan, kraxade jag fram och med en sista blick lämnade han rummet.

 

Oh fuck. Vad har jag gjort?!

 

Jag flydde undan alla blickar och ut till trädet på tomten. Den gamla eken reste sig flera meter upp och jag hade alltid använt den som en flyktväg när jag ville undkomma familjen, eller när jag helt enkelt ville vara ensam.

 

Jag klättrade snabbt upp och satte mig på min gren och tårarna rann.

 

Ni vet att man brukar säga att tårar består av 1% vatten och 99% känslor. Det stämde in här.

 

Skulden som jag kände tyngde ner mig. Den drog mig neråt, det var som om dragningskraften ville dra mig ner i marken för att sedan ruttna i ett hål. Så mycket betydde jag för världen. Ghandi skulle inte ens bry sig om jag föll nedför en bro och sprack till döds.

 

Nej.

 

Egentligen förstod jag inte hur jag kunde lura Logan sådär. Egentligen var allting Harrys fel. Det var hans fel att jag var sexuellt frustrerad, att jag fick planerade mitt självmord så fort jag fick syn på hans perfekta ansikte, allt var hans fel!

 

 

- Fame? hörde jag min mammas röst nedifrån. Can we talk?

- Leave me be, snyftade jag.

- It breaks my heart to see you cry babygirl. I can't soothe you from down here.

 

Jag övervägde att ignorera henne, men valde istället att klättra ner då jag ville bli tröstad. Jag hoppade nästan ner i hennes lugnande famn och grät ut på hennes axel.

 

Hon strök mig på huvudet och viskade att allting skulle bli bra.

 

Men nej... Det kändes som om allting var undergång. En undergång som aldrig tog slut.

 

Vad var fel med mig?! Jag blev aldrig deprimerad! Inte ens lite ledsen! Varför nu? Dagen innan min storasysters bröllop.

 

Min timing är BÄST.

 

- Why am I creating a mess wherever I go? frågade jag mamma.

- You can't fool yourself to believe you love someone, sa hon. That's not how it works.

- But I do. I love him. But I also love Harry...

 

Jag tittade snabbt upp.

 

 

Hemligheten som jag hållt inne i flera år.

 

- I know love, sa mamma. Zayn told me right away. You know he can't keep secrets away from me.

- That wanker, muttrade jag.

- Feeling any better?

- Not really no. The guilt is still overwhelming me. I can't actually believe I let myself play him, but most importantly playing myself!

 

Med det gick jag med tunga steg in till huset igen och for upp till Zayn's rum.

 

 

Han friade.. Logan friade! TIll Fame!

 

Harry kunde fortfarande inte tro det. Han kunde heller inte förstå den gnagande känslan i magen. Just den känslan kände han när han såg bilder på Miley och hennes killvänner i tidningar och på internet. Dock var den här gnagande känslan höjd till max.

 

Zayn iakttog Harry under hela akten. Faamias ögon rönkade alla släktingar i dörröppningen som om hon väntade sig att få se någon.

 

Zayn tog tag i min arm och drog med mig ut.

 

- What? frågade Harry förvirrat.

- Fame told me about that hand stunt you pulled a few nights ago, really Harry? Flirting with my sister, while you have a girlfriend?

 

Harry kollade generat ner i marken.

 

- Even though I hate to admit it, I have too. Your connection, is more than that. She needs you, just as much as you need her. She likes you, but hadn't had the guts to tell you for years! She's scared you might not feel the same, and your friendship is ruined. I don't want her to feel that heartbreak, which is why you have to choose. Miley, or Faamia? You can't have both.

 

Harry tittade chockat på hans vän. Zayns hasselnöts bruna ögon kollade med blandade känslor på honom. Även dock han inte ville tro att det var sant, sjönk orden in bit för bit och de stämde in så perfekt.

 

Han öppnade munnen för att prata, men allt som kom ut var en liten viskning som han knappt hörde själv som sa Fame.

 

Harry spärrade upp ögonen och ville inte förstå vad som just hänt.

 

- Miley, muttrade han och försvann in i huset.

 

 

 

Dagen innan bröllopet var alltid den mest hektigaste. Många tror att det är själva bröllopet, men nej. För allting ska vara perfekt när man kommer och har "efterfest" (om man ens kan kalla det för det). Plus att kan ska ha på sig festkläder som man knappt kan röra sig i.

 

Låt oss säga att bröllopsveckor inte är mina favoriter... När jag gifter mig, ska det vara en enkel ceremoni, bom shackalack, klart.

 

Jag har redan planerat mitt bröllop.. Något är fel i mitt huvud idag. Fast mitt huvud är helt fucked up i vanliga fall också, så jaaa...

 

- Faamia! ropade pappa argt. Go get dressed now!

 

Jag suckade och försvann upp till mitt rum där mamma väntade.

 

Wow. Det enda jag kunde säga.... Min farmor skulle inte gilla denna sarin. Den var mörkt siris och hade ett ljust grönt blom mönster över hela. Själva "dräkten" var i två delar. En mini blus och en kjol.

 

Man kunde lätt säga att jag var ganska förälskad i den...

 

- Mom! utbrast jag. I love it!

- I knew you would, log mamma och drog in mig i en kram.

- Fame, can you toss the me... Oh, sorry for interrupting.

 

Vi drog ifrån och jag kollade irriterat på Harry som stod i dörröppningen. Irritationen släppte snabbt när jag såg hur hans ljust beiga t-shirt satt fastklistrad mot hans slimmade kropp. Hela han dröp av vatten, och jag antog att killarna hade haft ett vattenkrig på baksidan.

 

Det var en tradition inom vår familj, att alla ungdomar (killar dårå, eftersom kvinnorna inte får visa "the good stuff") hade vattenkrig dagen innan bröllopet. Som en sorts invigning för brudgummen Tacqueer.

 

Så därför kunde jag inte slita blicken ifrån Harrys mage som visade hans definerade magrutor.

 

 

Jag kanske borde göra det... Nej!

 

...

 

VARFÖR MÅSTE JAG TÄNKA SÅNA TANKAR?

 

Jävligt sexig...

 

Mammas och Harrys huvuden vändes mot mig. På mammas ett chockat uttryck och ett flinandes på Harrys.

 

Shiet, jag sa nog det där högt..

 

- Yes you did, muttrade mamma och försvann ut ur rummet medan hon mumlade något om "ungdomar nu för tiden".

- So, började han. You think I'm damn sexy?

- Pffsh! utbrast jag. I, th, no! But I suggest, you hop into the shower. You smell..

 

På vägen förbi mig och in till badrummet stötte han till mig och blötte ner min tröjärm.

 

- What was that good for?! utbrast jag.

 

Med ett flin stängde han dörren efter sig. Låset klickade till och jag la surt armarna i kors.

 

Fuck Harry.

 

 

Ew, ew, ew nej!

 

Jag torkade min svettiga panna med en tröjärm och kom genast ihåg att det var den blöta ärmen. Jag kollade försiktigt ner och såg sminkfläckar över den.

 

Mamma kommer dööööda mig.

 

Aja, det var roligt så länge det varade.

 

Kul att träffa er allihopa!

 

Går och gräver min grav nu. Kommer säkert få blåsor i händerna av grävandet. Jord kommer komma in i sprickorna så jag dör av infektion.

 

Men nej. Ingen bryr sig om lilla mig.

 

Förutom Harry Potter.. Han är alltid där för en. Precis som Nutella.

 

 

Good ghandi...

 

Jag drog snabbt av mig sarin och satte på mig normala kläder. Som i mitt fall var en gammal jeanskjol, och en Marc Jacobs t-shirt.

 

När fick jag den...?

 

JAG ÄR INGET VANDRANDE USB-MINNE OKEJ? 

 

Jag ryckte på axlarna och drog på mig den snabbt. På fötterna satt krambjörn tofflor. Jag hade ingen aning om vems de var, men de låg vid min säng så det måste betyda att jag ska ha på mig dem.

 

FUCK YEA.

 

Jag skuttade till vardagsrummet på den här våningen och hoppade ner i Zayns knä. Min farbror stirrade ogillande på mig. Eftersom jag ej var gift, fick jag inte "hålla på" med killar enligt honom.

 

Men hallå?

 

Som om jag skulle hålla på med min egen bror...?

 

Heh heh heh heh...... heh.................. heh.

 

Morden i Midsommer spelades på tv:n, men jag kunde inte bry mig mindre. Mina tankar hade sitt eget liv, skyll inte på mig. Jag tänkte på you-know-who's gröna ögon, på hur hans kropp syntes så väl genom hans tröja.

 

My ghandi.. Det är som om han planerar mitt självmord.

 

- Faamia! ropade pappa från nedervåningen.

- Coming, svarade jag och gick långsamt nedför trappen och in i vardagsrummet där han och mamma satt.

 

Good ghandi, vad har jag gjort nu?!

 

- Please have a seat, sa pappa allvarligt.

 

Långsamt gick jag och satte mig i fotöljen framför dem.

 

- We wanted to discuss your future, började pappa.

- Future? frågade jag. Why?

- I know you have this modeling thing right now, but think twenty years from now. When you have wrinkles and suddenly you don't make the cut anymore. No fashionhouse want you anymore, what are you going to do then?

 

Jag stirrade häpet på min fader.

 

Ooooh heeeeeeell to the NO!

 

- Are you kidding? flämtade jag. I have millions of pounds in my savings account, I'll get by. But thanks for your concern.

- Faamia, sit.

 

Jag satte mig ner igen och jag knöt mina nävar. Som jag sagt bubblade ilska runt i generna i Malik familjen.

 

- What if you spend it all? började pappa. What if you don't have any money left when you're twenty? What'll you do then?

- How come you're only asking me this? fräste jag. What about Zayn?

- I'm sure he can handle himself.

- Oh, and I can't?

 

Han himlade med ögonen och kollade irriterat på mig.

 

- Just because I'm a girl I can't handle myself? röt jag. Thank you for trusting me.

- Fame..-

- No! I'm sick of you treating me like a child! utbrast jag och ställde mig snabbt upp.

- Then you should stop behaving like one! morrade han. Your mom's paying the rent for you apartment!

- Because I'm not eighteen yet!

- She will stop paying if you won't attend school soon! We've stepped aside for a while, just to see if you would get it but clearly, you don't! You have to attend university! You need a real education!

 

Jag skrattade ironiskt.

 

- Oh, and you have all the answers right?! I don't even get a say in this?

- It's time for you to grow up Fame! You can't stay a teen forever!

- It's none of your fucking buisness, okay?! I bet you two haven't talked about this!

 

Mamma kollade ledset på mig och sedan ned på sina händer.

 

- Becoming an adult, is a part of life! Realize it Faamia!

- I can't if you're forcing me! Realize that!

 

Vid det här laget hade vårt gräl spridit sig i hela huset och flera släktingar vittnade scenen i dörröpnningen. En av dem var Logan.

 

- Can you two please stop! fräste mamma plötsligt. Your sister and your daughter's getting married tomorrow, and I won't let you guys ruin it by fighting!

- Dad hides cookies in his bathrobe! utbrast jag och pekade argt på honom för att avleda all uppmärksamhet från mig.

 

 

- That's why there's crumbs everywhere in the bedroom?! röt mamma och vände sig mot pappa.

- Don't turn this against me! sa pappa argt. Logan, could you please come here?

- Of course uncle, log Logan och ställde sig bredvid mig.

 

Pappa liknade ett russin, inte ett skrynkligt, men ett lila russin. Jag hade den effekten på honom. Alltså effekten att göra honom arg.

 

Hehehehe he heh hehh....

 

- I want to ask you something Fame, började Logan.

- Anything Flogan, muttrade jag.

 

Han ställde sig framför mig och kollade in i mina ögon.

 

- Will you, Faamia Patricia Malik, take my hand in marriage?

 

My ghandi...

 

Fri, friade han...?!

 

WHAT THE FUCK.

 

 

 

 Faamia's perspektiv:

 

Mamma log stort mot mig och väntade på min reaktion. OM jag ska vara helt ärlig, var jag lättad att Logan var här. Det betydde att jag och Logan skulle spendera mer tid tillsammans och Harry skulle försvinna ur mina tankegångar... Okej, det skulle han aldrig göra, men det var värt ett försök...

 

Efter vad som kändes flera timmar började jag sakta le av att se mannen som jag gillade så mycket stå framför mig. Han log och tog emot min kram. Jag ställde mig på tå för att nå upp till hans huvud. Han var inte lika lång som Harry, men inte kort heller.

 

Fast alla är långa som giraffer i min värld...

 

Mina ynka 1.60 m räcker inte någonstans..

 

 

Jag hatar att vara så extremt kort!

 

- You knew about it all along? frågade jag Logan glatt.

- Yeah, your mom called me and asked if I wanted to meet you. Of course I couldn't say no.

 

 

Han slog ett leende bort mot mamma som fick vem som helst att vilja smälta bort i småbitar.

 

Show off...

 

- Faamia, could you and Logan please go to the grocery store and buy this, sa mamma och räckte mig en lista.

- Fine, muttrade jag och drog med mig Logan.

- Stop right there, avbröt min farmor mig. You can't walk around in those shorts! Go, get changed.

 

Jag himlade med ögonen och skyndade mig uppför trapporna.

 

 

Han kollade efter henne när hon försvann upp på övervåningen. Han kunde inte glömma hennes tindrande leénde när hon fick syn på honom.

 

 

Hennes vackra ansikte chockade Logan varje gång han tittade på henne. Han må vara 16 år äldre än henne, men ändå är han helt fäst.

 

Deras familj hälsade på mig; glada/förvånade över att hon hade en man till pojkvän. Logan var förvånad att han ens var intresserad av henne när de först träffades. Han ville först inte göra photoshooten med henne eftersom hon var så pass mycket yngre.

 

Men han hade aldrig träffat någon människa med sån ljus syn på livet. Hon hade en gnista som inte många innefattade.

 

Logan log mot en av One Direction killarna, han med lockigt hår, som ignorerade honom. Han stod lutad mot väggen bredvid trappan i sina egna djupa tankar. När Fame's röst hördes från trappan kollade han genast upp och såg när hon struttade nedför trappen.

 

- Happy now? muttrade hon surt och snubblade på sitt skosnöre, och for in i Logans famn.

- Are you okay? flinade han.

- Yeah, mumlade hon. Let's go.

 

Hon började gå mot dörren och han vände sig mot killen igen. Han verkade inte märka att Logan tittade fundersamt på honom, utan var för upptagen med att kolla på Fame. Logan rynkade ögonbrynen och gick efter henne.

 

Då slog det honom.

 

 

Min farmor var sämst! Hon hade alltid hatat mig. Jag gillade den outfiten ju... *sad face* Jag kollade surt i spegeln och suckade. Zayns gamla jeans satt löst runt mina ben och min alldeles för stora t-shirt visade min bara axel och en del av min mage. För att vara lite mer "påklädd" satte jag på mig en tubhalsduk.

 

Jag rufsade till mitt hår och begav mig nedför trappan.

 

- I'm ready! ropade jag och kände hur jag föll.

 

Snabbt blev jag uppfångad av ett par starka armar som tillhörde Logan, och jag muttrade "Happy now" till min farmor som kollade nöjt på mig. Det var inte bara min familjs ögon på mig, utan ett par andra också. Ett par som brände hål i min nacke. Jag skruvade mig besvärat.

 

- Are you okay? flinade Logan och visade sin perfekta vita tandrad.

- Yeah, mumlade jag. Let's go.

 

Jag gick mot dörren och ställde mig på det första trappsteget utanför dörren. Högt uppe på himlen stod solen och jag kände genast hur jag blev varm. Varför tog jag så varma kläder? Varför har jag sånt oflyt hela tiden?

 

Varför? Varför? Varför?

 

- You coming? flinade jag åt Logan och han log ansträngt.

- Coming sweetheart, log han och tog min hand.

 

Eftersom Logan var en amerikan använde han bara amerikanska ord som sweetheart och darling. Inte som alla brittiska killar som använde babe, honey, love, osv.

 

Jag hade glömt hur bra hans hand passade in med min. Hur hans tumme alltid strök min hand. Hans sätt att få mig att känna mig både älskad och saknad.

 

JAG HATADE MINA KÄNSLOR.

 

JAG HATADE ALLTING.

 

VARFÖR KUNDE INTE JAG HA VARIT FÖDD I AFRIKA?

 

DÅ SKULLE JAG ALDRIG HA TRÄFFAT VARKEN HARRY ELLER LOGAN.

 

Jag kunde inte gilla två killar samtidigt... Jag fick inte.

 

Kamerablixtar avbröt mina tankar snabbt. Jag suckhängde snabbt med huvudet och Logan verkade märka det. Han visste hur mycket jag hatade paparazzis.

 

Eller....

 

Han visste allt om mig.

 

Allt.

 

Riktigt creepy ibland.

 

 

- How did they find us? muttrade jag lågt.

- Well, your brother is a fifth in a well known boy band. You're a famous model, so am I.

- You sound very academic. Have I told you before?

- Yes, log han.

 

När vi äntligen kom fram till affären som låg en kvart ifrån huset, kom jag på att jag hade glömt inköpslistan på Zayns byrå...

 

Jippie kayey mutherfucker...

 

... JAG MÅSTE SLUTA ANVÄNDA DEN MENINGEN...

 

**

 

Senare den kvällen, när middagen var över, (och när alla hemska släktingar dragit sig tillbaka) satt jag, familjen, Logan, Aaroosas familj och Harry ute på terrassen och bara pratade. Safaa satt och halvsov i Harry's knä, och jag kunde inte hjälpa från att tycka det var mega sött...

 

Only Ghandi knows why....

 

- Perrie's arriving tomorrow! sa Zayn lyckligt och lutade sig tillbaka.

 

Eftersom hon inte hade samma "ursprung" gillade våra släktingar inte henne heller speciellt mycket. Dock var jag helt besatt av henne. Hon var ju trots allt Perrie Edwards... Om jag var lesbisk skulle jag vara besatt av henne. Hon var ett av de vackraste föremålen på hela jorden. Okej, hon är inget föremål, men ändå...

 

Ni förstår vad jag menar.

 

Hoppas jag.

 

dot dot dot.

 

Plötsligt reste Logan på sig och jag dundrade i golvet. Han hade säkert sagt att han skulle resa på sig, men jag var ju för inne i mina tankar.. Way to go..

 

- I told you to get up, flinade Logan.

 

Sa ju det.. Typiskt jag.

 

- Yeah, uh, mumlade jag generat. It's the floors fault! It wanted to be hugged...? Or, um. Yeah...

- Last time I checked, floor's can't talk, sa Aaroosa och flinade.

- Well, this floor can! But I'm the only one who can hear it.. Cause floors seems to love me bitches!

- Faamia! utbrast mamma och kollade strängt på mig. No cussing.

 

Jag himlade med ögonen och lät Logan hjälpa mig upp på fötter innan han gick in i huset igen. En sval vindpust flög förbi och jag rös till med tanke på mina bara ben. Nu när farmor sov, passade jag på att utnyttja min sommargarderob.

 

mohahaaa...

 

Harry reste plötsligt på sig och försvann in även han. Jag fick en ond aning och tittade stint efter honom.

 

 

Han kände Fames blick på honom när han försvann in till köket. Ärligt talat kände han att han skulle följa efter Logan, och mycket riktigt... Där stod han. Med armarna i kors och kollade på Harry med en uttryckslös blick.

Den yngre mannen skruvade besvärat på sig. Han var ju flera år äldre än Harry, en viss respekt fick man ha.

 

- Harry, började han. That's your name right?

- Yes, sa Harry lågt.

- I don't think we've properly met. I'm Logan.

 

Han fyrade av ett vinnande leende och de skakade hand. Stämningen i köket var stel och Harry visste att Logan knappast gick hit för att introducera sig själv.

 

- I just wanted to tell you that... I really like her, började Logan kyligt. I've seen you stare at her all day long. Just wanted to tell you that I wouldn't try something with her. Especially not 'cause you have a girlfriend. Just wanted to know we're on the same page.

- We are, muttrade Harry. I wouldn't get it on with Fame. She's like my sister.

 

 

- Doesn't seem like it. I'll personally strangle you if you even lay a finger on her.

 

Harry svalde osäkert och undvek Logans intensiva blick.

 

Logan log oskyldigt och drog in honom i en kram. De drog genast ifrån när de hörde ett högt kras utanför dörren, och Fames röst säga "fuckedy fuck!"

 

Hennes bruna ögon stirrade på de två männen och hon la armarna i kors.

 

- Okay, I'm just gonna pretend I didn't hear that, muttrade hon och slängde en arg blick åt Logan's håll. But I don't want you to fight over me! Why can't my best friend and boyfriend get along? It works for Eleanor and Sutton. but for me? Nooo! I'm born unlucky, I'm a fucking black sheep!

- No, not at all, sa både Logan och Harry samtidigt.

 

De tittade föraktfullt på varandra. Fame suckade.

 

- See! If you lads could kill each other now, you would! Logan, come with me now!

 

Logan höll kvar sina ögon på Harry i några sekunder till, tills han förflyttade sig mot Fame istället. Han la en arm runt hennes midja, och kysste henne på kinden.

 

Ett sting av avundsjuka spred sig i Harrys mage. Han tryckte frustrerat iväg dem tankarna och gick ut till de andra.

 

 

- No Logan! viskade jag. We can't have sex here! If my parents busts us, they'll throw me off a cliff, and the funny things is; I'm not joking!

- Please, promise we'll be quiet, viskade han i mitt öra.

 

Jag hade faktiskt övervägt det när han först förslog det, men sedan kom jag ihåg att vi var i mina föräldrars hus.  Med hela min släkt, som jag inte ville ge en till anledning att hata mig.

 

Hans läppar arbetade sig nedför min nacke och jag puttade försiktigt bort honom.

 

- I said no, viskade jag och kysste honom en sista gång.

- Fame, you're being very lame, flinade han.

- Oh ghandi. You're so boring Flogan...

- I'm so not!

- You so are! Good night.

- Good night darling.

 

Jag gick till rummet jag delade med Zayn och... you-know-who. Jo. Jag snodde det namnet från Harry Potter. Voldemort ni vet. Om ni inte är efterblivna och hatar Harry Potter så förstår ni det.

 

Men vad kan jag säga?

 

Once a Harry P fan. Always a Harry P fan.

 

Yeah...

 

Bara för att jag är cool.

 

För det är bara coola människor som gillar Harry Potter. För, Harry Potter är best hest.

 

Twilight; suck my not excisting dick.

 

OHJA, I WENT THERE.

 

Hating Twilight since forever, and very proud of it.

 

Jag satte snabbt på mig min sov tröja och gosade snabbt ner mig på min madrass. Zayns jämna andetag hördes. Den lilla pöjken som kan somna när som helst...

 

Mina tankar vandrade iväg till det jag vittnade i köket tidigare. Varför har jag ingen aning, men jag var arg på Logan för att han sa att Harry skulle lägga av. Jag ville att Harry skulle jaga efter mig... Vilket inte gör någon mening alls eftersom han ser mig som hans syster.

 

Så du trycker upp Gemma mot en vägg, och dina ögon fladdrar mellan hennes ögon och läppar? Mm, det tror jag på med.

 

(NOT)

 

Plötsligt kände jag hur en hand försiktigt greppade min egna. Mitt huvud vändes snabbt mot he-who-must-not-be-named och jag stirrade på honom.

 

 

 

Samma elektricitet som förut var tillbaka. Jag mötte hans klar gröna ögon och rös av hans lätta beröring. Jag vände huvudet uppåt igen och ryckte sedan genast ifrån min hand.

 

Allt jag visste nu, var att jag vände mig mot Harry, NEJ! You-know-who menar jag, att jag har starka känslor för två killar nu, att jag lekte med en utav dem medan jag älskade den andra. Jag antar att ni vet vem som är vem...

 

När blev mitt liv så extremt komplicerat...?

 

 

 

 

 

 

De följande dagarna flög förbi fort. Mest för att mamma satte oss ungdomar (vilket betyder jag, Zayn, Harry, Waliyha och Safaa) i arbetsläger (städläger, men det är ju typ samma sak juee). Inte i närheten som det hos faster Aaisha, men det var alltid hemskt att städa. (mycket paranteser, men YOLO)

 

 

Whoop. WHOOP.

 

Inte var det bättre att ha min irriterande kusin Saira, som kom idag, här heller. Hon bara klagade på att hon skulle bryta en av sina fejknaglar.

 

 

Wow, min hjärna har blivit agressiv...

 

Jag var för tillfället på skrubbgöra på gästtoaletten. Inte en ren upplevelse kan man säga... Jag drog en handskebeklädd hand över min svettiga panna och återgick till att skrubba fogarna. Mitt huvud spelade upp scenen om mig och Harry om och om igen. Jag tror min hjärna planerar min död...

 

- Faamia! ropade min mamma från nedervåningen.

- Yeah! ropade jag surt.

- Could you come down for a second?

 

Överlycklig att jag skulle slippa skrubba golvet i några minuter för att prata med mamma, skuttade jag nedför trappan och in i köket. De äldre kollade ogillande på mig. Mest på mina ben för att jag hade för tillfället bara på mig ett par shorts, som egentligen tillhörde Safaa. Måste säga att de var väldigt tajta...

 

Jag rättade till Zayns gamla skjorta som satt löst över min svettiga överkropp.

 

- Oh there you are Faamia, log mamma. Come with me.

- What, why? frågade jag.

 

Hon drog med mig ut till vardagsrummet och började prata lågt med mig.

 

- There are more people coming here than expected, sa hon. Not everyone could find a hotel, not when the Olymips are being held in London.

- Wait, people live here for the sake of the Olympics? Wow. Some people are addicted!

- Yes. So I have to ask you to move out from your room. Saira's family are staying in there.

 

Jag frös till och kollade med ögon stora som golfbollar på henne.

 

- You said what?! fräste jag och satte mina händer i sidorna. That bitch is not staying in my room!

- Fame, vädjade mamma. Please! Just this week! Plus, I think you'd rather live in Zayn's room. Just don't tell your relatives. Girls aren't supposed to sleep in the boys bedrooms.

 

Hon klappade mig på axel och trippade iväg. Det krävde all min styrka att inte vandalisera vardagsrummet. Visst, jag var glad över att få sova i Zayn's rum. Men vem sov inte där, om inte Harry fucking Styles.

 

 

Vilket inte är helt fel eftersom det låter som Fame..

 

JAG HATAR MITT LIV. JAG HATAR MITT LIV. JAG HATAR MITT LIV.

 

Med knytna nävar gick jag upp och fortsatte skrubba golvet. Stackars fogar... De blev misshandlade eftersom jag tog ut all ilska på dem. Rena blev de i alla fall.

 

Mamma hade redan fixat iordning mitt rum när jag kom dit. Och med att fixat iordning menar jag att hon hade städat..

 

Hon hade städat mitt rum! VARFÖR HATAR UNIVERSUM MIG SÅ MYCKET?!

 

Nu skulle jag aldrig hitta något!

 

URGH!

 

Ilsket klampade jag in i Zayn's rum där jag såg att två madrasser låg, tätt tätt intill varandra. Jag morrade lågt och knäppte upp min skjorta som jag sedan slängde på golvet. Snabbt drog jag av mig de gula plasthandskarna när jag hörde att någon harklade sig vid dörröppningen.

 

Jag vände mig snabbt om, och mycket riktigt, vem stod där om inte Harry Styles.

 

Jag himlade med ögonen och la genast armarna i kors, i ett försök att dölja min nästan nakna överkropp.

 

- Do you mind?! fräste jag. I'm trying to get into the shower, and I don't want you to see my gumbo pot!

- Gumbo pot? flinade han. You could just say cat or something...-

- Shut up, and get out! utbrast jag och smällde igen dörren i hans ansikte.

 

 

När jag sedan stod i duschen kändes det som att all ilska rann av mig. Jag slappnade av och njöt av det skållheta vattnet. Jag snodde Zayn's schampoo och kände känslan av att vara ren när jag hade sjölt ur håret.

 

Jag stängde av och gosade in mig i Zayn's fluffiga morgonrock, som jag köpte till honom den här julen. Egentligen köpte jag den till mig själv, men glömde att det var julafton... Därför var den baby-lila med små hjärtan på. Han visste att jag hade glömt att köpa något, så han var snäll så vi delade på den.

 

Jag torkade håret med hårfönen och återvände till Zayns sovrum igen. Till min stora irritation satt Harry och Zayn där inne och skrattade åt något. Harrys skratt skickade rysningar längs min ryggrad och jag gav mig själv en mental höger.

 

- Okay, how am I supposed to get changed in here? frågade jag högt. I must ask you both to leave.

- Can't you just get changed here? I promise I won't peek, flinade han.

 

Det hördes klart och tydligt i hans röst att han inte var allvarlig, vilket resulterade i att Zayn slog honom halvhårt på axeln.

 

- Ow! utbrast Harry. I was just kidding!

- Hmm, sure you were, now leave! Both of you.

 

De himlade med ögonen och försvann ut ur sovrummet. Jag pustade ut och drog på mig underkläder under morgonrocken, innan jag lät den falla till golvet. Just i det ögonblicket öppnades dörren, och ett lockingt huvud syntes till. Jag lät ett litet skrik undkomma mina läppar och ryckte efter rocken som skydd.

 

- Harry! utbrast jag argt. I'm naked here!

- Sorry, just forgot my cell phone, flinade han och hämtade den.

 

Jag kollade surt på honom och han lämnade rummet. Jag snappade snabbt åt mig ett par shorts och en oversize jumper när dörren öppnades igen.

 

- HARRY! morrade jag. Naked here!

- I know, I forgot my... my...

- Your what?! You forgot your excuse to come and see me almost naked again? What would Miley say about that?

 

Hans leénde smälte bort och han försvann snabbt ut ur min syn. Jag suckade och stängde dörren.

 

Även fast jag ville må bättre av att ha vunnit ett argument med Harry, mådde jag bara sämre.

 

 

Fame! Ni båda har relationer! Glöm det!

 

 

Jag suckade och drog snabbt på mig kläderna och skyndade mig nerför trappen. Nu hade tydligen ännu en familj kommit och jag var tvungen att hälsa på alla. Så klart visste alla vem jag var, jag menar, en kusin som är på varenda tidningsomslag i världen är svår att glömma.

 

HOST HOST HOST.

 

Jag satte på mitt bästa fejkleende och hälsade på de äldre. Jag hade inga problem med alla mina yngre kusiner, utan de gillade mig, det var dem äldre det var fel på.

 

- Fame, sa mamma plötsligt och log som ett barn på julafton. I have a surprise for you.

- What?! I love surprises! log jag och hon drog med mig in i vardagsrummet.

 

Personen vände sig om och jag stirrade på honom i chock.

 

- Logan?

 

 

 

 

The trip to Heathrow went by faster than we expected. Especially since the traffic four o'clock on a sunday, should be way more chaotic. London wasn't a good city when it came to traffic stockings.

 

And even though Paul drove slower than my grandma walked (ironc as fuck, but YOLO), we arrived at the airport in time. I, Zayn and Harry had talked to mum the entire ride. She told me she'd bought asian clothes for me, because she knew I'd forgotten about it. That woman knew me so well... It might have been hard to believe that I'm actually half asian because Pakistan's is located in Asia. Thanks to my dad's roots. Thank you dad.

 

And because I had a heritage from Pakistan, he was convinced I could only date Paki's. Luckly or, not so luckily, Logan had family in Pakistan. If he hadn't, dad would've strangled him when I first introduced him.

 

Yet, another reason why Harry and I couldn't be togehter.  

 

When we waited for the plane to arrive I and Zayn taught Harry how to "behave" infront of our relatives. Ground rules: you say aunt and uncle along with their names to the elder ones, kept a respectful distance from the women unless you were married of course, don't use bad language, wear proper clothes (as Zayn said that, he earned a groan from Harry, naked pervert). Even though my family wasn't really religious, we had to be like our relatives expected us to be. But only on dad's side since my mum was british. How my parents got the permission to get married, was a mysterium to me and my siblings though. They didn't talk about it.

 

But ever since they divorced when I was younger, my dad didn't want me to date/marry a british man (or woman for that matter). In a way, I did understand. But at the same time I didn't.. My dad was a very strange man.

 

- I hope mum hasn't picked out an ugly dress, I muttered.

- Why would she do that? Zayn snorted. Doniya's getting married. I don't think dad wants you to look ugly when our relatives are coming.

- I've never liked your father, Harry murmured. He's intimidating.

- No shit, I pointed out. Harry, you're a fucking lucky bastard! You don't have to wear ugly asian clothes!

- I don't? Harry asked, surprised.

- Nope, I muttered.

 

An airhostess suddenly appared from nowhere so we boarded the plane and said our good bye's to Paul. And because it was a private jet and we could sit wherever we wanted, I decided to sit alone. I'm a loner so why does it matter?

 

I'd also decided to atleast try to avoid Harry as much as possible until this shitty week was over. It wasn't only Harry I wanted to avoid, but also my relatives whom happened to hate me. And because they took every chance to embarrass me, I would spend all my time with my siblings and parents.

 

I didn't really know why dad disliked me so much, he banned me from seeing english men. Zayn dated Perrie even though she was british. I bet they got his blessing because Zayn's the only son in the family. Mean, but I had no clue what want through his head at times.

 

I lifted my gaze and saw Harry and Zayn sitting diagonally in front of me. Harry's eyes then met mine, and he smiled his sexy smile.

 

I quickly averted my stare and prevented myself from not running around in the plane. Don't blame me! Blame him! He's the one who's messing with my hormones!

 

 

Hade jag rätt eller hade jag rätt?! Genast när Harry kom backstage från soundchecken, var hans läppar fastklistrade mot Mileys. Killarna, minus Zayn, och jag fnös. Jag var mer äcklad som vanligt och vände mig till Louis. Jag hade ingen aning om vad han pratade om eftersom jag var för upptagen med mina egna tankar.

 

I smell something...?

 

It smells ego..

 

Ego smells guuuuuuuuud! (good if you didn't understand my ah-mazing spelling)

 

Man kunde till och med se deras tungor! Det här blev mer och mer barnförbjudet för varje sekund som gick. Snabbt vände jag mig mot Louis igen.

 

- What? frågade jag.

- You never listen do'ya? utbrast han.

- Nope. Sorry, what were you saying?

- That Eleanor's coming on tour next week!

 

Ser ni barn? Just i det ögonblicket. Hur världen blev så mycket vackrare. Allt jag kunde se var regnbågar och enhörningar som hade ett tekalas framför mig. Ett läskigt stort leende spred sig på mina läppar och jag gav ifrån mig ett glädjetjut.

 

Många trodde nog att det fanns en döende ko i arenan, men NOPE.

 

Det var bara jag. BURN.

 

- My Ellephant is coming! I've missed her so much! skrek jag glatt.

 

Snabbt började jag göra en lyckodans som Louis villigt joinade. Resten av människorna backstage kollade snett på oss, men vi var i vår regnbågsbubbla. För glada för att låta någon, host, något, host, Kelsey, göra oss obekväma.

 

Vi började göra "stop the traffic, let'em through" när Caroline kom in och himlade med ögonen. Det var väl ingen ovanlig syn vid det här laget... Hon hade kännt oss så pass länge.

 

- Boys, sa hon. You have to go prepare for the show tonight. Clothes, warm up your voices, you know. Harry, Miley, please. Shove your tongues down each others throats when you're alone. Louis, Fame. Stop acting like five year olds! Move!

 

Miley och Harry verkade inte höra för de fortsatte. Caroline suckade frustrerat.

 

- Harry Styles! skrek hon. Don't make me call Simon! Go to the dressingroom, NOW! Same with you Louis!

 

Det snappade något i killarna för plötsligt sprang de i omklädningsrummets håll. Simon var som en "real life" hulken. När han var riktigt arg, intog hans ansikte en grön nyans. Ingen vanlig varelse, den där Simon. Dock kunde han vara snäll när han ville, men annars var han bara läskig... Som hulken, fast lite mindre.

 

Simulken.

 

*fnitter*

 

Paus.

 

*fnitter upphör*

 

Jag suckade och vände mig generat mot Miley. Hon log stort och jag kliade mig i nacken som jag gjorde när jag kände mig obekväm.

 

- Soo, började hon. Haven't seen you in a while!

 

Jag log fånigt och flydde sedan efter killarna. Hon skrämde mig fortfarande. Varför? Hon var en av de mest kändaste människorna på jorden. Jag ville inte göra bort mig inför henne. Vilket jag säkert redan har gjort...

 

Jag flög genom dörren och slängde mig i soffan. Jag skulle behöva en tupplur...

 

Och en burk Nutella. Men det gör jag alltid ändå.

 

Zayn kom in genom dörren och drog genast på sig sina scenkläder. Han satte sig sedan bredvid mig och pustade ut. Han kollade på mig och rynkade ögonbrynen.

 

- Why are you smiling like that? frågade han.

- Because I'm going to see Eleanor next week! utbrast jag glatt och for upp ur soffan.

- You haven't forgotten our cousin Zarish's parents are getting married next week? Mum called a couple of nights ago. I thought you knew.

 

 

- I thought you knew, härmade jag honom. Well, how would I know, if you didn't TELL me?! I hate family reunions! You know I don't fit in there! Everyone thinks I'm a huge messup and they all hate me.

- I don't, sa Zayn.

- You don't say?! utbrast jag ironiskt. I'm so angry! sa jag och stampade med foten i golvet.

 

Moget.

 

Argt stormade jag ut från omklädningsrummet till det lilla miniköket backstage. Jag tog fram min Nutella och rev av locket samtidigt som jag drog fram en sked.

 

Hungrigt tog jag en sked och slevade in den i munnen. Som om ljus och lugn hade bankats in i mitt huvud lutade jag mig nöjt mot väggen och blundade av sensationen.

 

Ord kan inte beskriva hur stor min kärlek till Nutella är.

 

Större än Kelsey's ego.

 

Två Nutella burkar, en tupplur och ett tumkrig (med mig själv) senare satt jag backstage och försökte stänga ute musiken som ljöd från scenen. Konserten var i full gång och jag hade lika tråkigt som vanligt. Synd att jag inte kunde vara normal runt Miley, då skulle jag kunna vara med henne och få lite kvinnligt stöd bland allt testosteron.

 

Plötsligt hördes min ringsignal och mamma flashade över den lilla skärmen. Ett leende spred sig på mina läppar och jag tryckte på grön lur.

 

- Hi mum! log jag.

- Faamia darling! hörde jag min mammas glada röst säga. I miss you my little baby girl!

- Miss you too mommy wommy.

 

Mobba inte! Jag hade alltid kallat henne det.

 

- I wanted to talk to Zayn but he obviously isn't avalibe, sa mamma som klart och tydligt kunde höra musiken.

- Nope.

- Doniya! Don't say that to your sister! röt mamma plötsligt åt min storasyster.

- But mum! Waliyha borrowed my top without asking!

- Girls! Please don't argue right now, I'm on the phone with Faamia.

- Really?! hörde jag Waliyhas glada röst säga. Tell'er we miss her!

- Aaw, miss you guys too! log jag.

 

För första gången på länge, längtade jag efter min familj. Mitt hjärta längtade efter att få se mina syskon och föräldrar igen. Eftersom jag bodde i London träffades vi högst en-två gånger per månad. Plus att jag aldrig pratade i telefon ofta för jag var ju, som sagt, elektroniskt efterbliven.

 

- Well, see you next week sweetie! sa mamma. Love you.

- Love you too mum, log jag och la på.

 

Jag la mig till rätta igen och somnade direkt.

 

**

 

- I did not sleep with Sean! utbrast jag.

 

Jag satt och åt lunch med killarna och Miley som snart skulle komma. Jag och Niall satt och diskuterade tiden när jag "dejtade" (om man ens kan kalla det dejta) hans bästa vän Sean Cullen.

 

- Then why did Sean tell me you guys did? flinade Niall.

- Wait, Sean was your first?! utbrast Louis.

- Sean and you dated?! utbrast Zayn förvirrat. When did that happen?

 

Jag himlade med ögonen.

 

- When you guys where on X Factor, I met him and things hit off, and no! I didn't sleep with him!

 

LÖGN.

 

Han var faktiskt min första. Jag vill inte ens berätta hur det slutade...

 

- She's blushing, påpekade Liam.

- You don't say! sa Harry.

- I still can't believe you dated Sean, and didn't tell me, sa Zayn.

 

Jag suckade.

 

- Hey guys! hörde jag Mileys röst säga.

- Hey Miley, sa Liam och log.

- Hi babe, sa Harry lågt och de kysstes snabbt.

 

Jag skruvade besvärat på mig och kollade ner på menyn. Miley satte sig ner bredvid Harry, som satt mittemot mig. En pinsam tystnad hade tagit plats, och vem hanterar pinsamma tystnader värst om inte Faamia Malik.

 

- Okay! I admit it! Sean Cullen took my virginity! What's the fuss?!

- I knew it! sa Niall och gjorde high five med Louis.

- I always thought Niall was your first. Apparently not, sa Harry och ryckte på axlarna.

- Harry no! muttrade Niall. 

 

Jag spärrade upp ögonen och kollade argt på Harry. Men det var inget emot Zayns blick på mig och Niall. Våra kinder hade intagit en röd nyans. Harry visste att han hade sagt fel sak för han kollade generat ner i menyn.

 

- What did you just say? morrade Zayn.

- Niall and I slept together a few days after my 16th birthday! utbrast jag och slog handen över munnen genast.

 

Jag och min stora käft!

 

- Niall?! utbrast Liam. You dated Sutton when you were 18!

- They'd just broke up before they got together again, and I went to his apartment because Louis didn't answer when I knocked at his door, and it just sort of happened! But Sutton knows and she doesn't hate me, but Niall is extremely good in the sack!

- Wait, you were 16? That means... you were 18?! Niall fucking Horan! You shagged my sister! You two shagged?!

- Yep. I repeat. He is extremely good in the sack.

 

Miley brast ut i skratt och allas blickar fastnade på henne. Hon slutade genast att skratta och kollade generat ner på sina händer.

 

- I could strangle you right now, sa Zayn dovt och kollade på Niall som vägrade att kolla på honom.

- But technically, it's Louis's fault, påpekade jag. If he had opened the door. I never would've gone to Niall's. Lou boo! What have you done?!

- Exactly how did you shag? avbröt Zayn.

- I'm not giving you details! utbrast jag. But, you know. The normal. Might have been some mouth stuff...

- Faamia Patricia Malik, you're in deep shit! Don't you dare grin Niall!

 

**

 

Att packa var inte något jag var bra på. Det började bra, men sedan slutade det med att jag tappade tålamodet och slutade. När jag rotade efter underkläder så hittade jag ett gammalt fotoalbum som jag kollade igenom. Det var från 2007 när jag och familjen hälsade på våra släktingar i Pakistan. Jag skrattade varje gång jag såg Zayn. Hans frisyr var inte att leka med. Den passade verkligen inte honom.. Vi slutar där.

 

 

Några timmar senare återvände vi till Heathrow. Tydligen så hade den manliga modellen i dörröppningen på Abercrombie & Fitch dissat Kelsey, så vi var tvugna att åka hem enligt henne.

 

LOL MOMENT.

 

Vi var även förbi Nialls lägenhet för att hämta upp honom. Jag och Harry erbjöd oss för att hämta upp dem, eftersom Kelsey var helt skärrad och Alexa försökte trösta henne.

 

Vi skulle bara ha ringt. Något jag hade föreslått tidigare. Men nej... Harry tvingade mig att följa med honom upp i deras byggnad upp till dörren som inte ens var helt stängd. Vissa var för ivriga ibland. *suck*

 

Vi gick försiktigt in i hallen där jag såg Suttons t-shirt ligga tillsammans med Nialls chinos. de hade inte ens hunnit innanför dörren förens dem var på varandra. Det förklarar varför vi hörde tallrikar krasa ner i golvet från köket, följt av Suttons stön.

 

Oh ghandi....

 

 

Nej! Jag har ju Logan.

 

 

.... Jag vill byta hjärna...

 

- The kitchen?! Really? muttrade jag. I'm never eating here ever again.

 

 Vi kollade skräckslaget på varandra, dock var min min lite mer äcklad. Jag var inte bekväm i det ämnet, okej?!

 

- Maybe we should go back to the car, and just call them? viskade jag.

- No! I've always wanted revenge from when he walked in on me and Miley, this is the perfect moment!

 

Med det smög han fram till köksöppningen och tryckte sig mot väggen. Jag kunde nästan höra hans hjärtslag dunka febrilt i hans kropp. Jag ställde mig försiktigt bredvid honom utan att välta något. Han drog ett djupt andetag och hoppade fram i öppningen. Han "råkade" dra med mig också...

 

Synen chockade mig totalt.

 

- Wow, Sutton's flexible..., tänkte jag högt.

 

Niall och Suttons huvuden vändes mot oss. Hennes skrik bedövade allas öron och därför satt vi nu i bilen, på väg till Heathrow, med Sutton som total hatade Harry. Man förstod det eftersom hon gav honom mordiska blickar. Harry log nöjt.

 

- Revenge, sweet revenge, flinade han.

- I hate you, fräste hon.

- What happened up there?! sa Kelsey chockat. Sutton have been sending daggers in Harry's direction ever since you stepped inside the car!

- It doesn't matter! utbrast Sutton. All that matters is that I hate Harry Styles more than anyone!

 

Jag satt tyst och vågade inte säga något. Om jag gjorde det, skulle det sluta i att Sutton mördade mig eller något dylikt. 

 

**

 

"Faamia? Can you hear me?!" ropade min agent genom luren.

- Yes Marley, I can hear you, muttrade jag till min manager och flyttade min tegelsten till mobil några centimeter från örat. Why are you yelling?

 

Jag himlade med ögonen och la på. Mycket riktigt, min tegelsten plingade till. Jag läste snabbt igenom sms:et och kastade sedan mobilen på min säng innan jag gick ut till köket där killarna satt. Inklusive Kelsey... Tyvärr...

Alexa åkte hem för hon var för upptagen med ett "familjeproblem". Jag trodde dessvärre att hon inte ville skämma ut sig, eller... Att Kelsey inte ville skämma ut sig själv.

 

Varför?

 

För Alexa är så inkompetent att hon knappt vet hur man använder en mikro. Vet inte ens hur hon står ut med sig själv...

 

Jag slog mig ned mellan Louis och Niall. Harry satt snett framför mig med sin mobil i högsta hugg. Ett stort leende spred sig sakta på hans rosa läppar och han knappade febrilt på sin iPhone.

 

Åh ghandi, nej... Nej!

 

Det kan bara betyda en sak...

 

- Miley's coming on the tour today! utbrast han glatt.

- I'm leaving next week, muttrade Kelsey lågt.

 

Killarna himlade med ögonen och suckade. Jag var en utav killarna i det här fallet. Jag orkade inte med Harry och Miley. De var.... för mycket.

 

De var galet kära i varandra, framför alla. Alla, lika med jag. Galet kära betyder kyssas och hålla på med varandra framför mitt ansikte hela tiden och att bara vara blööö..

 

Det är var dem var: blöö.

 

Kreativt humör idag.. Något som händer sällan. Väldigt sällan...

 

LÅT MIG KÄNNA MIG SMART. Och kreativ.

 

Jag snodde Harrys macka och åt den snabbt. Han protesterade och jag reste mig upp för att byta om från min pyjamas till en normal outfit. Jag drog på mig ett par blåa shorts, en t-shirt jag hade fått av min mormor när jag var tio (därför var den extra liten), Nialls nike skor och solglasögon. 

 

Jag var på väg ut när jag såg Harrys iPod ligga på det lilla bordet. Glatt tog jag den och pluggade i mina hörlurar. Jag insåg dock direkt att hans musiksmak var ett stort minus...

 

John Mayer.

 

The Beatles.

 

Bryan Adams.

 

Jason Mraz.

 

Vilka är de här människorna?! Och varför döper man ett band till "Skalbaggarna"?! Brist på fantasi enligt mig...

 

Jag gick ut till köket, drog med mig deras livvakt Andy innan Niall hann märka något. Utanför bussen väntade ett fåtal paparazzis. BIG NO.

 

 

Jag skulle inte vinna några stilpoäng av den här outfiten i alla fall... Snarare minus stilpoäng.

 

Faamia Malik. Hon som inte kan klä sig ordentligt. Har aldrig kunnat, kommer aldrig kunna heller.

 

Om jag inte använder mig av en stylist såklart. Men såna är det svårt att få... Speciellt om man är lika inkompetent som jag.

 

Vi hoppade in i bilen och körde iväg med vetskapen att när jag kom tillbaka till bussen skulle Miley Cyrus vara där.

 

Jippi kajejj motherfucker...

 

JAG LOVAR ATT JAG ALDRIG HAR ANVÄNT DEN MENINGEN FÖRUT.

 

 

**

 

 

- How is it touring around with One Direction? frågade intervjuaren som bara var intresserad av min bror och has vänner.

 

INTERVJUA DEM ISTÄLLET OM DU INTE KAN STÄLLA FRÅGOR OM MIG.

 

- It's really fun! We're having a laugh every day, svarade jag istället.

- Who's the prankster?

- I am.

 

Det var tydligen inte svaret hon vill få, utan hon log falskt och fortsatte fråga om killarna. Wow, jag känner mig hedrad.

 

- You're dating Logan Fieldman, right? frågade hon.

 

Oooh! En fråga om mig? WOW. VI MÅSTE FIRA DETTA.

 

 

 

- Yep, he's great, wait, not great big, I meant great as in awesome, rabblade jag.

- Oh-kay? sa hon rynkade på ögonbrynen.

 

 

 

- You're the most wanted British model right now. Did you know? frågade hon.

 

JAG ÄR INTE PANTAD SÅKLART JAG VET DET.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

- But still, this isn't just people, this is the whole world of teenage girls! utbrast jag. Everything that's about One Direction, ends up on Tumblr! Including me! They'll probably write that I'm a pshycotic bitch...

- Don't worry Fame, log Andy. They'll just think the interviewer's a trollop.

- Don't ever use that word again!

 

Han skrattade och stannade utanför turnébussen. Vi gick sedan in i arenan där de var och repeterade inför ikväll.

 

Innan jag ens hade kommit in i backstage rummet hörde jag hennes skratt. Jo, den personen jag hade en hate/love relation till.

 

Jag öppnade dörren och hennes leende ansikte mötte mig direkt.

 

- Faamia! log hon.

 

 

Fan henne att hon skulle vara så perfekt! Fan att Harry älskade henne och vice versa! FAN FÖR ALLTING!

 

- Miley, log jag och mötte henne i kram.

 

Hur skulle jag stå ut i två veckor med mina favorit människor; Kelsey och Miley. Okej, Kelsey är tusen gånger värre.

 

VARFÖR ÄR MITT LIV SÅ KOMPLICERAT?!

 

Jag vill ha Nutella.

 

Som jag sa, komplicerat..

 

 

 

 

 

 

Den här lilla utflykten kunde ha varit rolig. Det vill säga om det bara var jag, Sutton, Niall och Harry som hade åkt. Eller, Sutton åkte ju inte med oss, hon mötte upp oss... Men ni förstår vad jag menar.

 

Eleanor kunde tyvärr inte träffa oss eftersom hon hade fullt upp med uppsatser, och prov innan hon tog lov. Tack gode Gud att jag valde att hoppa av skolan efter college. Ingen av lärarna gillade mig ändå. Rektorn gillade mig minst eftersom jag spenderade mer tid där än på lektionerna. Okej, inte riktigt så mycket. Låt oss säga att jag gillade att prata, säga opassande ord och att sova på lektionerna. Såna ord som fick en skickad till rektorn.

Som tur var fick jag åtminstone godkänt i alla ämnen förutom historia och matte. Siffror och årtal fastnar inte, okej?! Jag vet inte ens när Zayn fyller år!

 

Oj, där höll jag mig verkligen inte till ämnet...

 

Något jag uppenbarligen inte är bra på.

 

 

Var tyst nån gång!

 

Men nu följde ju Kelsey och Alexa med också. Detta var den dag jag skulle stryka över i min livshistoria. Förutom den lilla delen om mig och Harry i taxin.

 

Speciellt när jag blev lämnad ensam på sightseeing bussen. Kelsey, Alexa och Harry satt på tresits sätet längst fram. Niall och SLUTTON höll på att äta upp varandras ansikten, och själv satt jag kvar.

 

 

ANDAS FAAMIA. 

 

 

Nej!

 

 

 

Argt kollade jag på Sutton som hade full fokus på sin irländare till pojkvän. Jag som trodde att det skulle underlätta för mig att ha dem två med mig som moraliskt stöd. Det visade sig att de gjorde allting tusen gånger svårare. Om jag inte hade tvingat Niall att följa med, skulle jag inte behövt köpa Nando's till honom, inte sitta här med två bulor utan bara en och haft Slutton för mig själv.

 

Fame, köp koppel! EGO-FAME ÄR PÅ FRI FOT IGEN!

 

Suck...

 

Jag var på väg att kyssa marken när vi klev av bussen. Dock hindrade mina klackskor mig. Det skulle säkert sluta med att jag ramlade baklänges och slog i huvudet. Vilket skulle resultera i ännu en bula...  

 

 

*pinsam tystnad*

 

- So, where are we going now? frågade jag.

- Where do you girls want to go? frågade Harry dem.

- Shopping! pep Alexa glatt.

 

Jag himlade med ögonen. Om det var något jag inte gillade var det shopping.. Mest för att det tog sån lång tid, och för att mitt tålamod var lika stort som den minsta excisterande atomen. Den atomen ser man inte..

 

FÖRVIRRADE JAG ER NU?!?!???!?!?! I HOPE SO.

 

Jag vände mig till Sutton som stod med Niall.

 

 

- Sutty. började jag irriterat. you better tell me you're going with me to some coffee shop or something, you know I can't stand shopping!

- Actually, we planned on going back to Niall's, sa Sutton och gav mig en menande blick.

- Thank fuck! Niall, I need booze!

 

Sutton himlade med ögonen, när jag gav henne en förvirrad blick.

 

 

Jag måste sluta prata om mig själv i tredje person!

 

 

TYST!

 

- We wanted to be alone, we have some catching up to do, sa Sutton.

- Oh.... OH! You mean that.

- That what? frågade Niall.

- Oh, you know. Dipping the ink in the inkbottle. Driving the bus into the bushes... Put your P in her V...

- That's enough! We get it! sa Niall generat medan Sutton storskrattade.

 

Jag kollade surt på henne och la armarna i kors.

 

- You owe me so much, muttrade jag i hennes öra.

- Thanks babe! I promise I'll make it up for you, see you guys later, sa hon till resten och de gick iväg.

 

 

Ugh.

 

Jag vände mig långsamt åt Harrys håll som kollade roat på mig. Kelsey och Alexa började pipa när de såg Forever 21, jag gav dem båda femtio mentala örfilar och följde sedan med dem in.

 

Efter två minuter *host, sekunder* hade jag gett upp och satt mig ner på en fotölj. Hela affären var, för mycket! Efter några minuter satte sig Harry ned bredvid mig. Antingen tyckte han kläderna var så fina att han var tvungen att sätta sig ner, eller så tyckte han att shoppa tjejkläder var hemskt.

 

Jag tror nog det andra alternativet, men... Man vet aldrig med Mr Styles.

 

Oh, det där lät barnsligt.

 

 

Okej, mindre barnsligt. Nästan barnförbjudet.

 

Jo precis, så otroligt sexigt att det blir 18-årsgräns.

 

 

Fuck.my.LIFE.

 

- Are you desperate to be near me, or do you hate shopping? frågade jag.

- Second, flinade han.

- Well, that makes me feel special, muttrade jag.

- You've maybe forgotten, I actually have a girlfriend. She wouldn't be too pleased if I was desperate to be near you.

 

Jag sneglade på honom.

 

- I don't get girls sometimes, mumlade han.

- Me neither, suckade jag.

- You don't get yourself?

- Oh, not like that! I don't get other girls. I mean, what's so funny about shopping? It takes an whole day, you spend shitloads of money. I just don't get it. Mum bought me these jeans three years ago! I'm sort of wearing Sutton's bra, don't tell her, but I knicked them this christmas. I stole Eleanor's knickers...

- I get it. You hate shopping.

 

Jag kollade generat ner i golvet.

 

- You're wearing Eleanor's knickers? frågade han plötsligt.

- Harry! Out of all those things I told you, that's the thing you remember?!

- No! You're wearing Sutton's bra aswell.

 

Han fnissade och det kom fram några tjejer till honom. Villigt ställde han sig upp och hälsade glatt på dem. Han skrev autografer och tog kort. Som tur var klockan nio på morgonen och inte många var ute på gatorna. Dock skulle det här spridas snabbt till Twitter och tusentals av London fans skulle söka genom varje millimeter av Oxford Street efter ett spår av deras idol.

 

- Oh my god! Is that Fame Malik? hörde jag någon säga.

 

Genast vändes alla huvuden mot mig och de pep högt. Harry hjälpte mig upp och jag kände mig lång för en gångs skull.

 

 

Åh tyst med dig hjärna!

 

Jag log pinsamt och visste inte vad jag skulle göra. Speciellt inte när de började fråga frågor. Eftersom jag inte ville uppfattas som en idiot när jag svarade på deras frågor, hjälpte Harry mig med det mesta. Jag var förvånad över hur mycket han faktiskt visste om mig. Han visste nog mer saker än vad jag vet själv. Ugh confused.

 

Jag kollade förundrat upp på honom. Ja, med klackskor är jag ändå en och en halv decimeter kortare än honom. Oh the joy of being short... Eeeeeeller inte.

 

Någon timme senare lämnade vi Oxford Street eftersom mer och mer fans började strömma in för att träffa sin älsklingskille. Snabbt hoppade vi på bussen igen. Harry satte sig fort ner bredvid mig så han slapp Kelsey och Alexa. Jag tror han tröttnade på dem.

 

 

Klart han vill sitta bredvid mig!

 

 

Oh ghandi. Min hjärna hatar mig också. Med en suck sjönk jag ihop och kände ett behov efter den enda saken i mitt liv som kunde tillfredställa mig. Den pratade inte, ifrågasatte mig inte.

 

 

Nej! Jag har ytterligare två män.

 

Punkt, punkt, punkt.

 

Ben & Jerry's.

 

My ghandi. Jag är patetisk.

 

- Faamia?! utbrast Harry och vinkade med handen framför mitt ansikte.

 

Med ett pip hoppade jag upp i sätet och kollade skrämt på honom.

 

- Were you even listening? frågade han.

- No..., mumlade jag. Was I supposed too?

- Yes! Why do you call Sutton Slutton or slutty Sutty?

- Oh, that's a loooooooong story. It started in Secondary School...

 

 

 

Varför hade jag ens accepterat detta från första början? Jag hörde mycket väl när han sa att han skulle väcka mg klockan sju. Jag. Kunde. Inte. Gå. Upp. Klockan. Sju. Jag var som sagt ingen morgon människa..

 

Nej, inte alls.

 

Åh de sakerna man gör för killen man är galen i. Mmm, galen. Får mig att låta galen. Vilket jag är. Galen, galen i dig...

 

 Det blev för komplicerat för min hjärna.

 

- Fame, you have to wake up now, hörde jag Harry säga.

- Mmhmm, mumlade jag och vände mig ifrån honom.

- Faaame, sjöng han. Time to get uuup, or we'll miss the flight. And then I will torture you til' you dieeee.

- Lovely wake up, muttrade jag och reste på mig.

 

Smidig som jag är, glömde jag att taget var lägre, så huvudet stötte in i väggen hårt. Smooth Fame, real smooth...

 

- Ow fuck! stönade jag medan Harry skrattade.

- Be ready in ten, breakfast on the airport, sa han och lämnade rummet.

 

Jag suckade och sökte sömndrucket efter stegen med foten. Jag ställde mig på det första steget men råkade halka så jag dundrade ner i golvet.

 

 

- What was that noise? frågade Louis som kom in i rummet.

- Well, it was me falling from my bed, muttrade jag.

 

Han skrattade och jag kollade ilsket på honom. Han hjälpte mig upp och jag kände hur en bula formades på min hjässa. Just my luck.

 

Jag tog mig ut till köket utan att ramla och tog ner flingpaketet. Liam som stod bredvid mig räckte mig en skål.

 

- Thanks Liam, log jag.

- No problem, sa han. I thought you hated Kelsey?

- Oh I do! Hate her more than spiders!

- Wow, you really hate her...

 

Jag nickade instämmande. Plötsligt greppade någon min midja och kittlig som jag är pep jag till och kastade iväg skålen.

 

 

- OW! hörde jag någon säga högt bakom mig.

 

Jag vände mig om och såg Zayn stå i öppningen och gnuggade sin axel. Jag är en heffaklump, inget jag kan göra åt saken...

 

- Great! utbrast han.Fucking great! I decide to wake up extra early, and what do I get?! A bowl thrown on my shoulder! Ugh, fuck it... I'm going back to bed.

- Stop cussing Malik! sa Harry från bordet.

- Whatever, muttrade Zayn och försvann.

- Oops, mumlade jag.

 

Resten av killarna skakade på huvudet.

 

**

 

Gör inget dumt nu Fame!

 

 

Inte nog med att Kelsey skulle följa med! Han var bara tvungen att låta sin andra barndomsvän, Alexa, följa med.... Utan att berätta för mig... Han visste hela tiden.. Men nej! Berätta inte något för Fame för hon älskar alla människor i hela världen.

 

Ugh. Fuck off..

 

- How could you forget telling me the small detail that you're bringing your retar... Your other girl friend aswell?! sa jag surt.

- I thought you liked Alexa...? frågade han förvirrat.

- I don't dislike her... började jag. I'm bringing Niall, and that's final!

 

Ilsket dundrade jag iväg från taxi bilen som stod parkerad utanför bussen och in i vardagsrummet där Niall satt och kollade på fotboll, i bara underkläder. Ingen ovanlig syn, just saying...

 

- Niall, we're leaving! sa jag.

- Wha- what? frågade han utan att ta blicken från skärmen.

- Oh for Christ's sake!

 

Jag tog fjärrkontrollen och stängde av tv:n. Han stirrade på mig.

 

- What the hell are you doing?! utbrast han.

- You're coming with us to London. Get dressed and meet us outside in five.

- Say the magic words!

- Please Nialler? I'll buy you Nando's? I can take you to see Slutton, I mean Sutton.

- Meet you outside. Wait, I've never understood why you're calling her Slutton?

- Long story. I'll take it another time.

 

Så, människor, är det man gör. Om man mutar Niall med mat, eller Sutton, gör han som man säger. Jag tvingade honom att vara min slav för en dag i utbyte mot att jag köpte Nando's till honom i en hel dag. Lättövertalad...

 

Jag log för mig själv och gick ut till taxin som väntade.

 

**

 

Precis som jag hade trott... Kelsey och Alexa hade säkert slagit ihop sina blonda huvuden och försökt hitta på ett sätt att få honom intresserad. De visste nog inte ATT HAN HADE EN FLICKVÄN...

 

Dumma blondiner...

 

Inte för att jag har något emot blondiner!

 

Slutton, jag menar Sutton är blond. Det är Niall också, som också är en av mina bästa vänner.

 

Men ni vet de här blondinskämten? Äsch... Jag älskar blondiner. Alla förutom Kelsey och Alexa. De är dumma blondiner.. Dumma.. Dumma.. Dumma.. Dumma.. Det rimmar med trumma..

 

Håll dig till ämnet!

 

I alla fall. De var de två mest patetiska människorna jag någonsin träffat. De kunde inte låta bli att ge honom komplimanger, hålla på med hans perfekta hår, få honom att visa sin perfekta vita tandrad...

 

Fame! Samla dig!

 

När Kelsey la sin hand på Harrys lår reagerade Niall.

 

- Girls! Look, we can se the Big Ben, sa han högt.

 

Tjejerna pep till av förtjusning och flyttade sina stora rumpor till flygplansfönstret. Alexa råkade sätta sig i Harrys knä. Det skulle bli Big Ben i hans byxor snart.

 

- Fame! I didn't know you has such a dirty mind, flinade Harry.

- I said that out loud didn't I? mumlade jag.

- Uh huh you did, intygade Niall.

 

Jag suckade och sjönk ihop. Snabbt blickade jag mot Harrys håll där Kelsey och Alexa kollade äcklat på mig. Jag gjorde en ful grimars och de vände snabbt sina huvuden.

 

Faamia Malik. Lika mogen som en femåring.

 

 

EGO FAME ON THE LOOSE...

 

Hjärna! HÅLL KÄFTEN.

 

Tjugo minuter senare landade flygplanet med en duns på Heathrows flygplats. Det skulle bli roligt att se Eleanor och Slutty Sutty igen. Jag hade så mycket att berätta. Och ja, de vet om min förälskelse på Harry. Precis som Louis märkte de det direkt.

 

- Fame! Come on! sa Niall och jag reste på mig snabbt.

 

Min osmidighet kickade in igen när jag slog i mitt huvud i Nialls haka. Vi båda stönade till av smärta. Jag var lika smidig som en gubbe på hundra kilo som knappt kunde gå. Alltså inte alls.

 

Det var många saker jag var urusel på. Som till exempel att sjunga. Jag lät som en döende säl. Hör inte till ämnet, men jag tyckte ni behövde veta det.

 

- Dammit Fame! muttrade han och smekte sin haka.

- Great, now I have two lumps on my head in one day. Ah-fucking-mazing.

 

Jag tog min väska och vi gick ut ur planet för att mötas av paparazzis inne på flygplatsen. Alla fans visste vilka Kelsey och Alexa var, men fotograferna hade ingen aning. De trodde säkert att de var två prostituerade och Harry var otrogen mot Miley.

 

De såg ut som det i alla fall.. Nej! Fame, var snäll!

 

Kelsey fyrade av ett vinnande leende till kamerorna och svängde extra mycket med sina stora höfter. Jag kände mig som en stor klumpig mammut jämfört med henne. En väldigt platt mammut, med tanke på att hon faktiskt hade stora bröst, kvinnliga kurvor...

 

Jag kände mig mer och mer som en klumpig, osmidig plank-mammut... Inte för att de existerar men man får ju drömma ibland.

 

Alexa däremot. Hon skulle ha kunna varit normal om hon inte var helt blåst. Jag menar det. Hon var verkligen dum i huvudet. Hon vet säkert inte vad hennes gatuadress heter.

 

"I think it's something with an apple.. Apple- apple road? Aperoad?"

 

Jag fnissade när jag tänkte på hennes icke existerande intellekt. Hennes stora bruna hundögon var svåra att säga nej till dock. Jag var hemsk när det kom till att stå emot "puppydog-faces".

 

Vi hämtade vårt bagage och skyndade oss in i en taxi.

 

- Like, oh my god! suckade Kelsey. I so need a bathroom. I need to flatten my hair! The rain's making it curly again.

- Bathrooms are funny, sa Alexa med en ljus stämma. They doesn't make sense to me.

 

Kelsey gav Alexa en "är-du-dum" blick och vände sig tillbaks till sin fickspegel. Jag suckade frustrerat och begravde mitt ansikte i Nialls axel, där jag av misstag slog i näsan för hårt.

 

- Ow! muttrade jag och höll ena handen om min näsa.

 

Jag återvände till Nialls axel med lite mjukare rörelser den här gången. Dock kände jag mig iakttagen. Jag lyfte mitt ansikte och såg att Harrys blick var fastspänd på oss. Jag skymtade en strimma av avundsjuka i hans ögon som han snabbt slog bort.

 

Äsch.. Det var säkert mitt trötta huvud som spelade mig ett spratt. Varför skulle han vara avundsjuk? Han har en av världens vackraste kvinnor som sin flickvän.

 

Jag stängde mina ögon och somnade snabbt..

 

**

 

- SLUTTON! pep jag glatt.

- FAMEWHORE! skrattade hon och omfamnade mig.

 

Okej, hon var den enda i hela världen som kunde kalla mig för det. Louis gjorde det en gång, aldrig mer.

 

- Oh god I've missed you! log jag.

- Those Calvin Klein posters are everywhere, I'm telling you! Everytime I see one, I'm like "Do you see that sexy motherfucker there? Yeah? That hot bastard is my best friend. Beat that sucker"

 

Ärligt talat förstod jag inte varför Niall gillade henne. Hon var ful i munnen, hela tiden... Okej det är det enda dåliga jag kan komma på just nu. Vänta ni bara! Jag ska komma på något mer...! Senare.

 

Jag skrattade.

 

- I brought you something, sa jag och log.

- What? frågade hon överraskat.

- YOUR ONE AND ONLY IRISHMAN WHO'S BEEN WITHOUT YOU FOR A MONTH BECAUSE I WANT YOU FOR MYSELF!

- Aaaaw! pep hon. Love you so much!

- Love you too sexy, sa jag och blinkade med ena ögat.

 

Man såg direkt att Niall kom gående, för hennes ögon blev genast fem gånger så stora och hennes leende var gigantiskt. Hon sprang ifrån mig och in i hans famn.

 

Gråt inte Fame.

 

Nej! NEJ!

 

 

Fuck you then...

 

En liten glädjetår rann nedför min kind och jag torkade snabbt bort den. Jag hade alltig älskat att se "reunions" mellan 1D paren. Det var så vackert, alla var så lyckliga. Själv längtade jag tills någon som jag älskade väntade på mig på en flygplats och man inte setts på jätte länge.

 

Bara tanken fick mig att gråta ännu mer. Sutton hade nog sett eftersom hon himlade med ögonen och kom gående mot mig med Niall bakom sig.

 

- Oh for fucks sake, muttrade hon. You're such a wanker! Group hug?

- Hell yes! skrattade jag.

 

Niall och Sutton omfamnade mig i en stor gruppkram och det tog inte lång tid förens Harry ville vara med i kramkalaset. Har jag glömt att berätta, ATT HAN STÅR PRECIS BAKOM MIG.

 

Jag kände hans varma andedräkt träffa min bara axel, vilket ledde till att gåshud spred sig över mina armar. Hans ansikte lutade han på min axel. Jag sneglade på honom och han flinade.

 

Fan honom och hans perfekta flin!

 

- We probably should get going, mumlade jag.

- I think you're right, mumlade de andra och skingrade sig generat.

 

Vi begav oss ut till bilen som väntade. Där inne satt redan Kelsey och Alexa. De kollade ogillande på Sutton när inte Harry såg.

 

Som svar lipade både jag och Sutton åt dem.

 

 

Taxin började rulla och jag pratade glatt med Sutton och Niall. Kelsey och Alexa gav honom inte chansen att kunna prata med honom.

 

Jag sneglade lite på honom då och då. Han skruvade sig besvärat varje gång de öppnade munnen för att prata.

 

- Stor staring, you're making it obvious, viskade Sutton i mitt öra.

- Is it? frågade jag.

- Uh huh, flinade Niall.

- Shut up! muttrade jag.

 

Sen när Niall och Sutton började "återförenas", alltså att hångla, flyttade jag mig surt och trängde ner mig bredvid Harry. Alexa kollade ogillande på mig och jag himlade med ögonen.

 

- Aren't they something? flinade Harry och kollade på "Nutton".

- Oh they are, muttrade jag.

 

Mellan allt drama i mitt huvud, om att Sutton övergav mig för Niall, kände jag hur någon smekte min hand med sin tumme. Denna någon var inte paret, Kelsey eller Alexa.

 

Jag kollade förvånat upp på honom, och han mötte min blick. Innan jag hann öppna munnen för att säga något, stannade taxin. Harry hoppade snabbt ut ur bilen och lämnade mig kvar.

 

Samla dig... Djupa andetag... In genom näsan, ut genom munnen....

 

VAD FAN BETYDDE DET DÄR?! VARFÖR GJORDE HAN SÅ?! JAG FATTAR INGENTING...

 

Jag suckade och hoppade till slut ut, efter Niall och Slutton. Hon kollade förvirrat på mig och jag drog en hand genom mitt hår.

 

Jag förstod inte, och kommer aldrig kunna förstå hur killar tänker.

 

Typiskt Fame problem...

 

Har sagt det, men säger det igen. Världen hatar mig.