Everything About You, Chapter 5 - Disaster Trip
Jag suckade och hoppade till slut ut, efter Niall och Slutton. Hon kollade förvirrat på mig och jag drog en hand genom mitt hår.
Jag förstod inte, och kommer aldrig kunna förstå hur killar tänker.
Typiskt Fame problem...
Har sagt det, men säger det igen. Världen hatar mig.
Faamia's perspektiv:
Den här lilla utflykten kunde ha varit rolig. Det vill säga om det bara var jag, Sutton, Niall och Harry som hade åkt. Eller, Sutton åkte ju inte med oss, hon mötte upp oss... Men ni förstår vad jag menar.
Eleanor kunde tyvärr inte träffa oss eftersom hon hade fullt upp med uppsatser, och prov innan hon tog lov. Tack gode Gud att jag valde att hoppa av skolan efter college. Ingen av lärarna gillade mig ändå. Rektorn gillade mig minst eftersom jag spenderade mer tid där än på lektionerna. Okej, inte riktigt så mycket. Låt oss säga att jag gillade att prata, säga opassande ord och att sova på lektionerna. Såna ord som fick en skickad till rektorn.
Som tur var fick jag åtminstone godkänt i alla ämnen förutom historia och matte. Siffror och årtal fastnar inte, okej?! Jag vet inte ens när Zayn fyller år!
Oj, där höll jag mig verkligen inte till ämnet...
Något jag uppenbarligen inte är bra på.
En annan sak att lägga till på listan över de saker jag inte kan göra.
Var tyst nån gång!
Men nu följde ju Kelsey och Alexa med också. Detta var den dag jag skulle stryka över i min livshistoria. Förutom den lilla delen om mig och Harry i taxin.
Speciellt när jag blev lämnad ensam på sightseeing bussen. Kelsey, Alexa och Harry satt på tresits sätet längst fram. Niall och SLUTTON höll på att äta upp varandras ansikten, och själv satt jag kvar.
Varför kan inte alla bara börja kalla mig för ensamvargen Fame eftersom ni tror att hon älskar att vara ensam hela tiden...!
ANDAS FAAMIA.
Kanske borde byta mitt twitternamn till "Fame_TheLonelyWolf" istället för "Fame_Malik".
Nej!
Men kanske facebook namn...?
URGH!
Argt kollade jag på Sutton som hade full fokus på sin irländare till pojkvän. Jag som trodde att det skulle underlätta för mig att ha dem två med mig som moraliskt stöd. Det visade sig att de gjorde allting tusen gånger svårare. Om jag inte hade tvingat Niall att följa med, skulle jag inte behövt köpa Nando's till honom, inte sitta här med två bulor utan bara en och haft Slutton för mig själv.
Fame, köp koppel! EGO-FAME ÄR PÅ FRI FOT IGEN!
Suck...
Jag var på väg att kyssa marken när vi klev av bussen. Dock hindrade mina klackskor mig. Det skulle säkert sluta med att jag ramlade baklänges och slog i huvudet. Vilket skulle resultera i ännu en bula...
Fame hade inte på sig dem för att känna sig längre än the Queen Bee's. Nej, verkligen inte........
*pinsam tystnad*
- So, where are we going now? frågade jag.
- Where do you girls want to go? frågade Harry dem.
- Shopping! pep Alexa glatt.
Jag himlade med ögonen. Om det var något jag inte gillade var det shopping.. Mest för att det tog sån lång tid, och för att mitt tålamod var lika stort som den minsta excisterande atomen. Den atomen ser man inte..
FÖRVIRRADE JAG ER NU?!?!???!?!?! I HOPE SO.
Jag vände mig till Sutton som stod med Niall.
- Sutty. började jag irriterat. you better tell me you're going with me to some coffee shop or something, you know I can't stand shopping!
- Actually, we planned on going back to Niall's, sa Sutton och gav mig en menande blick.
- Thank fuck! Niall, I need booze!
Sutton himlade med ögonen, när jag gav henne en förvirrad blick.
Bara Fame är så efterbliven att hon inte förstår någonting..
Jag måste sluta prata om mig själv i tredje person!
Fast Fame tycker det får henne att känna sig speciell.
TYST!
- We wanted to be alone, we have some catching up to do, sa Sutton.
- Oh.... OH! You mean that.
- That what? frågade Niall.
- Oh, you know. Dipping the ink in the inkbottle. Driving the bus into the bushes... Put your P in her V...
- That's enough! We get it! sa Niall generat medan Sutton storskrattade.
Jag kollade surt på henne och la armarna i kors.
- You owe me so much, muttrade jag i hennes öra.
- Thanks babe! I promise I'll make it up for you, see you guys later, sa hon till resten och de gick iväg.
De elaka....! Elaka.... Äsch, det finns inte ord nog för att förklara hur arg Fame är... Jag! Jag menar hur arg jag är.
Ugh.
Jag vände mig långsamt åt Harrys håll som kollade roat på mig. Kelsey och Alexa började pipa när de såg Forever 21, jag gav dem båda femtio mentala örfilar och följde sedan med dem in.
Efter två minuter *host, sekunder* hade jag gett upp och satt mig ner på en fotölj. Hela affären var, för mycket! Efter några minuter satte sig Harry ned bredvid mig. Antingen tyckte han kläderna var så fina att han var tvungen att sätta sig ner, eller så tyckte han att shoppa tjejkläder var hemskt.
Jag tror nog det andra alternativet, men... Man vet aldrig med Mr Styles.
Oh, det där lät barnsligt.
Mr. Styles.
Okej, mindre barnsligt. Nästan barnförbjudet.
Jo precis, så otroligt sexigt att det blir 18-årsgräns.
Men Fame, du är bara 17....
Fuck.my.LIFE.
- Are you desperate to be near me, or do you hate shopping? frågade jag.
- Second, flinade han.
- Well, that makes me feel special, muttrade jag.
- You've maybe forgotten, I actually have a girlfriend. She wouldn't be too pleased if I was desperate to be near you.
Jag sneglade på honom.
- I don't get girls sometimes, mumlade han.
- Me neither, suckade jag.
- You don't get yourself?
- Oh, not like that! I don't get other girls. I mean, what's so funny about shopping? It takes an whole day, you spend shitloads of money. I just don't get it. Mum bought me these jeans three years ago! I'm sort of wearing Sutton's bra, don't tell her, but I knicked them this christmas. I stole Eleanor's knickers...
- I get it. You hate shopping.
Jag kollade generat ner i golvet.
- You're wearing Eleanor's knickers? frågade han plötsligt.
- Harry! Out of all those things I told you, that's the thing you remember?!
- No! You're wearing Sutton's bra aswell.
Han fnissade och det kom fram några tjejer till honom. Villigt ställde han sig upp och hälsade glatt på dem. Han skrev autografer och tog kort. Som tur var klockan nio på morgonen och inte många var ute på gatorna. Dock skulle det här spridas snabbt till Twitter och tusentals av London fans skulle söka genom varje millimeter av Oxford Street efter ett spår av deras idol.
- Oh my god! Is that Fame Malik? hörde jag någon säga.
Genast vändes alla huvuden mot mig och de pep högt. Harry hjälpte mig upp och jag kände mig lång för en gångs skull.
Inte ofta det händer dig, Fame.
Åh tyst med dig hjärna!
Jag log pinsamt och visste inte vad jag skulle göra. Speciellt inte när de började fråga frågor. Eftersom jag inte ville uppfattas som en idiot när jag svarade på deras frågor, hjälpte Harry mig med det mesta. Jag var förvånad över hur mycket han faktiskt visste om mig. Han visste nog mer saker än vad jag vet själv. Ugh confused.
Jag kollade förundrat upp på honom. Ja, med klackskor är jag ändå en och en halv decimeter kortare än honom. Oh the joy of being short... Eeeeeeller inte.
Någon timme senare lämnade vi Oxford Street eftersom mer och mer fans började strömma in för att träffa sin älsklingskille. Snabbt hoppade vi på bussen igen. Harry satte sig fort ner bredvid mig så han slapp Kelsey och Alexa. Jag tror han tröttnade på dem.
Nej du vet. Han sitter bredvid dig för att han vill det..
Klart han vill sitta bredvid mig!
Det vill Slutton också, men ändå är hon i Nialls lägenhet och äter upp varandras ansikten.
Oh ghandi. Min hjärna hatar mig också. Med en suck sjönk jag ihop och kände ett behov efter den enda saken i mitt liv som kunde tillfredställa mig. Den pratade inte, ifrågasatte mig inte.
Nutella is the man in my life.
Nej! Jag har ytterligare två män.
Punkt, punkt, punkt.
Ben & Jerry's.
My ghandi. Jag är patetisk.
- Faamia?! utbrast Harry och vinkade med handen framför mitt ansikte.
Med ett pip hoppade jag upp i sätet och kollade skrämt på honom.
- Were you even listening? frågade han.
- No..., mumlade jag. Was I supposed too?
- Yes! Why do you call Sutton Slutton or slutty Sutty?
- Oh, that's a loooooooong story. It started in Secondary School...
Jag och Sutton hade alltid varit hatade av alla lärare vi haft, eleverna gillade inte oss speciellt mycket heller. Under hela vår skoltid var vi kända som "trubbelmakarna". När vi var 11-12 var vi så ointresserade av "the males" som man kan bli. Våra klasskompisar trodde till och med att vi var lesbiska ett tag.. Något som inte var så roligt. Det var inte förens vi blev 13 och började kolla på Skins (en brittisk tv serie som är väldigt 'utmanande') som vi sakta började kolla åt killars håll.
Det fortsatte snabbt efter det. Suttons favorit karaktär från Skins var Effy, som var tjej-rebellen i serien. Hon rökte, drack, tog droger osv. Vi kastade våra Hello Kitty kläder och bytte ut våra garderober. Nätstrumpbyxor, kort-korta klänningar, ja, ni förstår vad jag menar.
Tillbaks till Slutton. När vi gick på vår gamla klasskompis, Henerietta Thomas' hemmafest, slutade det med att Sutton hade en trekant, med Heneriettas pojkvän och en annan kille från skolan, i Heneriettas kök. De tog sönder ett bord och krossade deras finservis. Därav namnen Slutton och Famewhore.
Hon gillade inte oss efter det. Fast hon hade aldrig gillat oss, och vi hade aldrig gillat henne så det var inga "bad news" eller något.
Jag då? Åh ghandi. Det var min mörkaste period. Jag var likadan, om inte värre. När min pappa fick reda på alla hemskheter jag höll på med. Oh gode gud. Det skulle inte hända igen. Jag och Sutton hade precis kommit hem från en fest. Fnittrigt tassade vi in genom dörren och lamporna tändes i vardagsrummet. Nyfiket smög vi in dit. Något vi inte skulle gjort...
Bara minnet fick mig att rysa till. Pappas ögon höll på att falla ut ur hans ögonhålor, hans aniskte liknade ett russin, ett väldigt rött russin. Sen vrålade han så hela kvarteret hörde. Resten av mina syskon kom nedspringande och det slutade med att Sutton spydde på parketten. Våra föräldrar skickade iväg oss till min hemska faster Aaisha som bodde på någon avlägsen plats. Jag visste inte ens vart den låg eftersom jag sov på vägen dit och tillbaks. Hon brände genast upp våra kläder, bokstavligt talat, brände upp dem och satte oss i arbetsläger i hennes potatisland i en månad. Eftersom vi aldrig ville tillbaks dit slutade vi genast med alla hemskheter.
- And that's the story, avslutade jag.
Harry stirrade på mig.
- Wow, does Niall know? frågade han.
- I think she hasn't told him yet. But it was a dark time Haz. Our music taste was Linkin Park and Green Day.. Nothing else...
- Couldn't been that dark, or...?
- Dark, Harry. dark, muttrade jag och lutade mig mot hans breda axel. All of the story telling made me tired. Wake me up when we're there, wherever there is.
Jag blundade och somnade fort.
Kommentarer
Postat av: Hanna
YEEESSS ÄNTLIGEN KOM NÄSTA DEL UT!! JAG HAR VÄNTAT I 1 VECKA OCH 5 DAR, YEEESSS! Love u btw
Postat av: Linn
OH MY GOSH, I frankly LOVE IT!!!!!!!!! You and your Awesomeness! Tihi :D xx
Postat av: Tilda
Tyvärr håller jag inte med fames hjärna det är den som gör hela historien :)
Postat av: Qrusmyntha
Yey finally längtat efter detta kap! Love it and you! Beroende framkallande - JA! :-))) xxxx
Postat av: Anonym
WOHO äntigen ett nytt grymt kapitel!
Postat av: Nathalie
Äääälskar din novell och super bra kapitel! :D
Postat av: Emma
Asså denna karaktären är helt underbar! När Fame har sina inre monologer sitter jag och garvar!
Postat av: Isabell
När kommer nästa av Eeverything About You? =)
Trackback
