Ville bara ta mig tid och säga tack! Tack till alla mina läsare, tack till alla som kommenterar! Älskar er alla så mycket! Words aren't enough babes!

Kapitel 29 under detta inlägg
Kapitel 29 under detta inlägg
Kapitel 29 under detta inlägg
Kapitel 29 under detta inlägg
Kapitel 29 under detta inlägg
Kapitel 29 under detta inlägg
Kapitel 29 under detta inlägg
Kapitel 29 under detta inlägg
Kapitel 29 under detta inlägg
Kapitel 29 under detta inlägg
Kapitel 29 under detta inlägg

/Madde



ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHHHHHH VAD SÖT HON EEEEEEEE!!!!!!!!!!
Ingenting med ämnet att göra, men idc ;)

Delar från kapitel 7 med här, om ni inte kommer ihåg så klicka på den här meningen :)

---

Alla mina känslor som jag hållt inne bubblade upp och kokade över kanten. Hans händer som trevade ut efter mina ben, lämnade brännande märken efter sig och gåshud bröt ut över hela min kropp.
Medans våra tungor kämpade för dominans drog Harry ner dragkejdan på min klänning. Jag behövde honom, behövde honom nu. På ett sätt hjälpte han mina sår att läka, men varje gång han kom nära in under mitt skinn och sedan backade iväg, revs såren upp igen.
Så han var både det bästa alternativet för att göra mig hel igen, men samtidigt det värsta ifall han inte kände samma sak.
Men jag kunde inte tänka på det, just då var det bara Harry och jag i hela världen. Om atombomber skulle regna utanför mitt fönster skulle jag inte märka det. (Okej... jo det skulle jag nog)

Jag skulle så ångra det här imorgon...

---

Cherelles perspektiv:

I woke up with a twitch the following morning. I quickly saw I was lying in my bed. With a relieved sigh I slowly laid down again and closed my eyes. Suddenly I felt an arm being placed over me. Terrified, I jumped out of bed and screamed. I looked at the person in my bed. With the bed covers wounded round my body, I saw a mop of curls falling out from bed.

- HARRY! I shrieked. WHAT THE HELL ARE YOU DOING IN MY ROOM?!
- Please, stop screaming, he muttered and wounded the other cover round his waist. My head's gonna fall off or something...
- What are you doing here?! And why are you naked?! 
- Why are you naked?! What am I doing here?

I bit my lip as the memories from yesterday, flew into my head.

- What the hell did we do last night?! he exclaimed. 
- Well, stating the facts.. We're both naked, we shared the night in my bed and it feels like a fucking hippogriff is wandering inside of my head! Oh my God... I'm never getting drunk again! I moaned and rubbed my temples. Did we use...?
- Protection...? he asked.

I slowly nodded.

- I don't know, he whispered.
- Oh my GOD! This is all your fault, I hissed and got dressed in my PJ's.

Harry got dressed in his clothes from the night before, and looked at me with angry eyes.

- My fault?! How can this be my fault? he bellowed.
- Everything is your fault! I exclaimed and walked out to the living room. It's your fault that you're so fucking handsome, to make me want to have sex with you!
- My fault?! he repeated. It was your idea to order booze yesterday! Wait, I'm handsome?
- Yes Harry! I think you are freaking attractive and if I get pregnant it's your fault because you didn't think of using a condom!
- Pregnant?! Tash gasped.

We quickly turned around and saw Tash and Nellie stand in the hallway. The two of them stood there in complete shock and stared at us.

- Cherelle Imogen Lacee Chambers! Are you pregnant?! Nellie exclaimed.
- No! I'm not pregnant, or... That's atleast what I think, I murmured.
- And... Harry's the father if you are...? she asked gently.
- Yes.
- No one can know about this! Harry said suddenly. Especially not the boys!

With that he took his jacket and stormed out from my apartment. With a single tear running down my cheek, Tash and Nellie embraced me in a tight hug.

Harrys perspektiv:

I ran my hands angrily through my hair and sighed. I remembered every moment of yesterday like it happened two minutes ago. How her lips felt on mine, how her skin felt against my own.
I quickly got changed and heard Louis and Eleanor laughing loudly in the livingroom about something. I sighed and walked out before they could fire me questions.

I took the elevator down to the entrance and jumped into my car. With a quick movement I started the engine and drove off. I didn't know where I was going, I just needed to clear my head.

What if she really was pregnant? One half of me wanted if to be true, because then it would bring her closer to me. The other half, on the other hand, told me it was the worst thing that could happen. It told me that if I became a dad, my youth days would be over.
I just wanted to tell Cherry how I felt about her. She thought I was attractive. But then again, just because she said I was attractive, it doesn't mean she's into me. It was sad to admit it, but it was the truth.

I found myself driving to the cliff in Griffith park, where I took Cherry a couple of months ago. I thought back at that day and smiled a little.

____

- Wow, the view's amazing! she exclaimed. How did you find this place?
- Our other manager Will brought us here. I have no idea how he found it, but since then I've come here many times just to clear my head from stuff.
- How do you do it?
- Do what?
- Handle your fame, screaming fans, everything.
- I just won't let it get to me you know. I'm still just Harry from Holmes Chapel, just with a tad more exciting life.

____

It felt like it was ages ago. One of our first encounters. I remembered how her blue eyes glistened in the afternoon sun.
If it weren't for paparazzi's we wouldn't have been pushed into a fake relationship. Maybe then I would have had a shot with her. Paparazzi's were always life ruiners.
My mind wandered back to Cherry. Everytime I saw her I just wanted to hold her and never let her go. I've never felt about a girl this way before. Her laugh was like music to my ears, her pink, plump lips just made me want to kiss her like crazy. It was crazy how much I like her. It's like she was my drug, I just couldn't get enough of her.

**

I had sat there for hours, but I couldn't get myself to move. My iPhone kept on ringing, but I didn't answer. I'd spent the last hours thinking back at the memories with Cherry before everything happened. My phone rang out my ringtone once more and I turned it off.

I saw a car parking next to mine and Cherry stepped out. Her eyes were all red and puffy. I quickly stood up and she ran into my arms. I embraced her and she started crying.

- Don't ever leave like that again! she cried. We had no idea where you were! You wouldn't answer any of my calls and, I was so worried Harry...
- Sorry Angel, I said and kissed her head. How did you find me?
- When you took me here, you told me you came here to clear your head, so this was the first place I could think of.

Her american accent sounded so cute when she was angry or sad. I couldn't help myself but smiling. I took her hands in mine and rested my head on hers.

 

- Why are you smiling? she asked. This isn't funny you moron!
- Your american accent is so cute babe, I said.

Her cheeks quickly turned pink and she avoided my eyes. 

- You're so cute when you blush, I said which caused her to blush even more. 
- Stop it Harry, she muttered. 
- You're beautiful, you know that right? 
- Harry, this isn't the time for jokes!
- No, I'm serious! You're the most gorgeous woman I've ever laid my eyes on. 

She looked at me with her blue eyes, that made me weak in the knees. 

- Harry, I've got something I have to tell you, she murmured. 
- Yeah, me too, I said.

I had to admit my feelings sooner or later, I thought this moment was the perfect one.

- I've been planning on telling you this for so long, she started. 
- Wait, before you say anything else, I interrupted. Cherry. Whenever I see you, I have this feeling inside of me. A feeling that I can't get rid of. 
- Harry- 
- No, don't. Cherry, I'm... I'm in love with you. I know it's totally forbidden, because sooner or later, we'll have to break up, and everything- Why are you smiling? I asked and looked down at her stunning smile that made my heart jump out of chest. 

Instead of answering, her pink lips were pushed against mine. I wrapped my arms round her petite waist. Her arms sneaked round my neck and her fingers played with my hair. This kiss had so much emotion, it made me want to the ground. My stomach made many jolts of happiness and I smiled widely when she pulled away.

- I'm in love with you too Harry, she said; smiling. I thought I'd never live to see the day, when you felt the same way.
- Well, you're very much alive, aren't you? I smiled and kissed her nose.
- 100 percent alive. Especially after that kiss, I am.
- Want some more?
- I'll consider it.

She grinned at my confused reaction and her lips crushed against mine again.

---

Yyyyyeeeeeyyyyyy!!! Äntligen erkänner de, YES! Heheh.

Är det okej om jag skriver på engelska? Känns mycket verkligare då nämnligen.

Kommentera järnet babes!

- Nathan Sykes?! As in Nathan Sykes in The Wanted? frågade Nellie förvånat.
- Yes, just don't tell the boys, they'll kill me! sa Perrie. It's about time I get over Zayn and I. I'm hoping for a relationship like your and Harrys, Cherry.

Om hon bara visste att det inte var sant, jag fick genast skuldkänslor och vek undan med blicken.

- Yeah, well.. You deserve it babe, sa Nellie och log.
- Nathan Sykes?! I called dibs, muttrade Tash.
- He doesn't even know who you are, påpekade Nellie.
- No, but he know who Cherry is, and I sort of hoped she'd introduce me.

Jag skrattade lågt.

---

Cherelles perspektiv:

Jag stängde igen dörren och slängde mig ner i soffan. Skolan hade slutat för dagen och jag andades ut. Mitt huvud kändes genast tungt och jag kände ett behov för att skriva ner mina tankar i en låttext. Jag hämtade min gitarr och lät inspirationen flöda.  

- Can you feel me when I think about you?
With every breath I take
Every minute, no matter what I do
My world is an empty place

Jag hittade bra ackord och kom på mer och mer.

Like I've been wandering the desert for a thousand days
Don't know if it's a mirage
But I always see your face, baby

Harrys ansikte poppade upp i mitt huvud och jag sjöng det första jag kom och tänka på.

I'm missing you so much
Can't help it, I'm in love
A day without you is like a year without rain
I need you by my side
Don't know how I'll survive
A day without you is like a year without rain

Jag suckade och kände innerbörden i mina ord som var så omänskligt sanna. Om jag bara hade nog mod för att fråga Harry om han kände samma sak. Men den delen av min hjärna som hade något vett sa åt mig att flytta tillbaka till Los Angeles och försöka glömma allting som har med London/Harry att göra.
Dock skulle det vara extremt själviskt av mig, att bara glömma mina bästa vänner bakom mig. Efter vår "break-up" flyttar jag härifrån, tänkte jag och sjöng igenom den lilla biten av låten en gång till. Jag döpte den till "A day without you".

Jag hann inte göra mycket mer innan Harry dundrade in genom dörren. Han slängde sig i soffan brevid mig och suckade djupt. 

- What's bothering you Styles? frågade jag. 
- Janet called, time for another date, sa han och blundade. 

Klart irriterad över att behöva gå på en dejt, varför trodde jag att han ens var intresserad?! Dumma mig, dumma mig, dumma mig! (Ger mig själv en mental örfil)

- Oh, mumlade jag. What are we doing on this date?
- Well, it's a dinnerdate. We've got a reservation at 7 p.m at The Ivy.
- The Ivy?! I don't have that much money! flämtade jag. About that, I really need to get a job. I'm soon turning eighteen and Ellen can't supply me with money forever. 
- It's cool, I'm paying for the dinner babe, sa han och blinkade med ena ögat. And maybe... Oh, I meant.. Sorry, nothing. 

Jag rynkade pannan och skakade sedan på huvudet. 

- Have you been writing a song?! utbrast han och snappade åt sig mitt häfte. 
- NO! Harry, give me that, NOW! skrek jag och jagade honom igenom lägenheten. 

Han stannade plötsligt och jag sprang rakt in i honom. (Mina reflexer är inte de bästa) Med ett "ompf" landade jag på golvet och han hjälpte mig skrattandes upp. 

- This is really good, sa han sedan. Do you have more?
- Plenty.
- I'm impressed, mumlade han. 
- I'm flattered. I made the Harry Styles flattered! 
- Oh shush! I'll pick you up at 6.30 babe.

Babe. Ett ord fick mina kinder att genast inta en röd nyans. 

- See you soon! sa han och stängde dörren efter sig. 

Jag kollade på klockan och såg att den tickade sig närmare kvart i sju. Jag hoppade in i duschen och skyndade mig till min garderob där tog fram mina spetsunderkläder, samt min svarta Alexander McQueen klänning som jag fått i 17 års present av mamma.
Jag drog snabbt på mig det och studerade min spegelbild. Spegelbilden reflekterade en missnöjd min och jag suckade. Jag greppade min väska som jag packat med extra pengar och mobil. Outfitten kompletterade jag med mina svarta Tiamo klackar.

Snabbt gick jag in i badrummet och sminkade mig lätt. Mitt blonda hår lät jag hänga fritt.
Precis då ringde det på dörren.

- Come in! ropade jag och jag hörde Harrys glada stämma fylla lägenhetens brist på ljud.

Jag tog min väska som låg på handfatet och gick ut till hallen där Harry väntade. Han stod vänd mig mig, men såg snygg ut i sin ljusblåa kostym. Han vände sig om och hans ögon blev fem gånger så stora, då de studerade min kropp från topp till tå. 

- You look beautiful Cher bear! sa han och log.
- So do you, sa jag snabbt. Wait, not beautiful! Of course you're hot and all, but you look handsome...?
- Um, thanks? skrattade han och jag gömde mitt ansikte i mina händer av besvär. Let's go Cher. 

Vi gick ut genom dörren och åkte ner till lobbyn där Paul väntade. Han såg uppriktigt uttråkad ut. Stackare att behöva dra runt på killarna hela tiden. Speciellt Louis och Niall som alltid håller på med något bus. 

- Wow Cherry! You look beautiful! sa han och log. 
- Thanks Paul, sa jag generat och vi gick ut till bilen som väntade. 

Paul körde ut den svarta Range Rovern ut genom grindarna och kamerablixtar blixtrade utanför fönstrerna innan Paul gasade iväg från dem. Jag kollade genast bak och såg att tre svarta skåpbilar följde efter oss. 
Att de inte blir trötta någon gång... 

Vi kom fram och hoppade ut, tydligen så visste dem redan att vi skulle till The Ivy för det stod redan paparazzis på plats. Jag suckade och vi hoppade ut. Harry drog mig nära honom, och jag tog tag i hans arm medans Paul hjälpte oss igenom massorna.  



 

- Welcome to The Ivy, sa servitrisen. Name?
- Styles, svarade han.
- Come with me, sa hon och hon ledde oss igenom pyramiden av bord.

Hon visade oss till ett avskilt bord som låg nära utgången. Säkert så att alla paparazzis skulle få bilder från vår "dejt".

**

- I'm not going to be able to walk! muttrade jag och smekte min mage.
- Now will I, sa han och flinade. I'll have to unbutton my trousers.
- No don't! Harry, we're in public! fnissade jag.

Vi hade nog båda druckit lite för mycket och satt nu fulla kvar på restaurangen.

- It's not like anyone will see, sluddrade han.
- Maybe waitresses who walks by will, skrattade jag. The one from before couldn't... couldn't take her eyes off you. She was so having eyesex with you.
- Eyesex?! That's so inappropriate Cher...ry!
- Okay, the fun's over, hörde jag Pauls röst.

Han hjälpte oss att ställa oss upp och hjälpte oss in i bilen.

- You know what Paul? frågade jag.
- What Cherry? frågade han och startade upp bilen.
- You're such a partypooper, fnissade jag medans Harry srod upp mig i sitt knä.
- Are you kids wearing your seatbelts? frågade Paul misstänksamt.

Harry nickade på huvudet och hade ett seriöst uttryck i ansiktet. När jag var berusad, var jag fnissig och gjorde saker jag skulle ångra dagen efter. Som när jag jag gick på Olivers kompis fest, så råkade jag ta sönder hans kristallkrona som mina föräldrar var tvungna att betala, vilket ledde till att jag fick utegångsförbud i tre månader. Det var inte roligt måste jag säga...

Jag tror min hjärna var extra seg för plötsligt stod jag och Harry utanför min dörr. Varför just min dörr har jag ingen aning om.
Jag trasslade med nycklarna som envisades om att ramla ur min hand. Men tillslut fick jag upp dörren och vi störtade in; fnissandes och trevandes fram i mörkret. Ingen av oss orkade leta efter lysknappen utan använde oss utav månskenet istället.

Harrys händer smög sig över mina höfter och mina knän höll på att ge vika av hans beröring. Jag vände mig mot honom och la mina händer på hans muskulösa axlar. Jag kunde urskilja hans gröna ögon glittra av skenet och hans läppar pressades mot mina. Jag svarade ivrigt genom att dra mina fingrar genom hans lockiga hår. Han tryckte mig så nära honom att jag varje millimeter av min kropp var sammansvetsad med hans. Jag hjälpte honom av med sin kavaj och jag puttade frustrerat ner honom på soffan. Jag satte mig gränsle över honom och våra läppar fann varandra igen. 
_______

År 2028:

"Mom! I don't need all details about you and dad having 'it'!" Darcy said with her hands convering her ears.
"You wanted the truth" I said while grinning.
"Not the entire dirty truth!"
"Sorry sweetie" I laughed and hugged her before I started the story again.

_______

Alla mina känslor som jag hållt inne bubblade upp och kokade över kanten. Hans händer som trevade ut efter mina ben, lämnade brännande märken efter sig och gåshud bröt ut över hela min kropp.
Medans våra tungor kämpade för dominans drog Harry ner dragkejdan på min klänning. Jag behövde honom, behövde honom nu. På ett sätt hjälpte han mina sår att läka, men varje gång han kom nära in under mitt skinn och sedan backade iväg, revs såren upp igen.
Så han var både det bästa alternativet för att göra mig hel igen, men samtidigt det värsta ifall han inte kände samma sak.
Men jag kunde inte tänka på det, just då var det bara Harry och jag i hela världen. Om atombomber skulle regna utanför mitt fönster skulle jag inte märka det. (Okej... jo det skulle jag nog)

Jag skulle så ångra det här imorgon...

---

Okej, jag måste erkänna att jag är oerhört 'oerfaren' i såna här situationer... Heller inte mina favoritdelar att skriva... Don't judge!

Är ganska lycklig med detta chapter, nästa kommer kanske, KANSKE vara i Harrys perspektiv så ni får veta hur han känner för Cherry...?

Borde egentligen göra min SO och svenska läxa, men jag vill hellre skriva på min älskligsnovell, till mina älsklingsläsare. Hey! Min hjärna har tagit sommarlov redan ;)

6 kommentarer please babes?! <3

- Do you have an ongoing debate in your body right now? frågade Tash. Your head says Dave, while your heart says Zayn?

Jag sa ingenting återigen och förstod att hon hade rätt.

- I think you're stuck between the two of them, because A, you know Dave's a safer choice. He'll always be good for you. And B, Zayn's the riskier one. He's going to challenge you. He's either the worst, or the best choice for you.
- Oh my god Tash, mumlade Perrie. Why haven't you told me about this sida? You turn me on right now.

Tash flinade medans Perrie skrattade högt. Jag vågade inte göra någonting alls. Jag var så rädd för att Tash hade rätt.

- Am I right? frågade Tash sedan.
- I think you are, viskade jag och kunde knappt förstå orden som jag sa.

---

Cherelles perspektiv:

- She's gone.

De orden ekade inom mig. Jag vägrade tro det. Min egna mormor var borta föralltid. Jag var som ett tomt skal. Sorgen var för stor för att hantera. Jag kunde inte gråta. Hela jag var som en krossad spegel, med flera bitar som aldrig skulle bli funna igen. Det spelade nästan ingen roll om någon skulle göra ett tappert försök med att laga den, för så skulle man bara skära sig på de vassa kanterna.

- Cher? Cherry? frågade Harry osäkert.
- She's just chocked, that's all, sa Ellen.

Rösterna var för långt borta för att jag skulle kunna reagera. Det var som om jag satt i en stor bubbla; utspärrad från utvärlden och kunde bara höra mina egna tankar.

Dagarna gled förbi, men inget jag tog notis om. Harry var skärrad över hur jag uppträdde, men Ellen berättade att det var mitt sätt att behandla sorg. Tillslut skulle jag vara som vanligt och ignorera allting som hade med mormor att göra tills jag kunde hantera det.
Innan det hände, skulle jag vara som jag vara nu; en trasig spegel.

**

Vi åkte hem till London efter fem dagar och välkomnades av gänget i min lägenhet, plus Dave som höll Nellie runt hennes midja irriterande nog. Ingenting hade hänt mellan henne och Zayn sen jag lämnade dem, hade Tash och Perrie berättat via telefon.

- I've missed you guys so much! log jag och kramade alla.
- Never leave again Cherry! It was dreadful without you here, sa Tash.
- Won't promise anything, flinade jag. But, why are you all in my apartment?
- This is our hang out place, sa Niall och log stort.

Jag höjde ena ögonbrynet och skrattade lågt. Skulle förstått det...

- What is that? frågade jag plötsligt och pekade på en lampa som stod i ena hörnet.
- I told you it wouldn't work! utbrast Liam.
- Um, we kind of broke your old one, mumlade Zayn.
- You're not mad are you? frågade Perrie försiktigt.
- I don't understand who you broke it since it's hidden behind my TV shelf, but no. I'm not mad because I love you all!

De andades ut lugnt och jag försvann in i mitt sovrum. 

Nellies perspektiv:

Cherry försvann in i sitt rum och jag vände mig oroligt mot Harry.

- Are you sure she's okay? frågade jag lågt.
- She's in denial, mumlade han.
- I don't blame her though, she and her grandma were always close she told me, sa Tash.
- We should make her forget about it, maybe we should take her out tonight? frågade Perrie.
- I think it's better with a girls night, sa Harry.
- You mean girls night as in, us four, watching chick flicks, talking feelings, having pillow fights in nothing but our underwear? sa Tash.

Killarnas huvuden vändes snabbt uppåt vid nämnandet av underkläder. Jag såg hur Dave skakade på huvudet och jag suckade av irritation. Dave var för pryd ibland. 

- Yeah, sort of, mumlade jag. 
- I want to be a part of that girls night! sa Niall. 
- Girls night, with Niall Horan, sa Tash ironiskt. 
- Yeah, and Niall needs a wingman, sa Zayn och kollade snabbt på mig.
 
Tash himlade med ögonen.

- I'm hungry, sa Niall.
- You're always hungry! sa Harry.
- I can't help it! Let's go out for a bite.
- Okay, see you later girls. Bye Nellie Smellie! flinade Louis.
- Bye Boo Bear, fnissade jag och killarna försvann ut genom dörren.

Dave andades ut och log mot mig.

- Finally we're alone! Those guys are an insult to us, having one night stands with everyone and drinking, right darling? frågade Dave och kysste mig på pannan.

"No! I love these boys! They're not an insult, they're living their life to the fullest and are enjoying themselves!" ville jag skrika ut men istället svarade jag med ett enkelt "Yeah".
Jag tänkte tillbaka på vad Tash hade sagt, men sköt det åt sidan eftersom Cherry kom ut från sitt rum med tårar i ögonen.

- Dave, you can't stay here, it's a girls night! sa Tash irriterat.
- But-
- No buts! Leave, sa hon och pekade på dörren.
- Nellie, tell her-
- Dave! Please, give me some space! We don't have to be around eachother 24/7, utbrast jag.
- It wasn't a problem when we were younger, muttrade Dave.
- Yeah? We're not young anymore Dave! You're suffocating me!

Hans blick var fastspänd i min och han snappade åt sig sin jacka.

- I knew this would happen, sa han iskallt. Everything back home will slowly fade away, until you've replaced it. Is that why you have feelings for Zayn?

Mitt hjärta dunkade extra hårt vid nämnandet av Zayn. 

- Don't mix Zayn into this! He's innocent
- I may pretend that I'm not aware of everything that's happening, but I'm not blind. The way he looks at you... Nellie, he's anything but innocent! He smokes, he's sleeping with other girls and he's drinking-



- No Dave! He's living his life, and living his live doesn't make him a sinner!
- I can't believe you're taking his side...
- There are no fucking sides Dave!  
- Fine, if Zayn's who you want, I won't be in your way.
- Good.

Han kollade på mig med rasande ögon och stormade ut ur lägenheten. Jag kollade chockat på dörren och förstod inte vad som just hade hänt.

Jag kollade bak på tjejerna som tittade storögt på mig. Tash log irriterande nog.

- What the hell happened? mumlade Perrie.
- About fucking time! He's an asshat!

Asshat. Really? Really Tash?

- I need a drink, mumlade jag. 

**

En månader senare/Cherelles perspektiv:

Sommaren anlände fort och allting stod i grönska. När man egentligen borde varit ute och njutit av värmen, så satt jag, Tash och Nellie och drunknade i skolarbeten.

Våra slutprov skulle hållas under veckan och jag suckade när Nellie gick igenom ekvationer ännu en gång.

- Simple as that, sa hon.
- I hate this! muttrade jag. I have an french essay due to tomorrow, and I haven't even started yet! 
- Then start, sa Nellie. You speak four languages fluently, french can't be a biggie for you.

Jag suckade och sjönk ihop i stolen. Jag blickade bort mot Tash som satt i soffan och läste en tidning, med sina fötter på vardagsrumsbordet.

- Aren't you supposed to study? frågade jag.
- Yes, I'm supposed to, but it's boring and useless. I fail every test anyway.
- You fail because you don't study, påpekade Nellie.
- I'm not good at studying.
- Practice makes perfect.

Tash himlade med ögonen och Perrie for in genom dörren.

- I'm here ladies! skrek hon och kastade sig över Tash.
- PERRIE! kved Tash. GET OFF ME, YOU FAT COW!

Jag och Nellie småskrattade medans Perrie kittlade Tash som hämnd.

- We've studied for five hours now, sa jag. I think we're done for the day.
- I think so too, sa Tash.
- I have a date tonight, and I have nothing to wear, sa Perrie. That's my dilemma.  
- You have a date?! utbrast Tash. With who?
- His name's Nathan, Nathan Sykes, mumlade hon.

Vi flämtade till och stirrade chockat på henne.

- Nathan Sykes?! As in Nathan Sykes in The Wanted? frågade Nellie förvånat.
- Yes, just don't tell the boys, they'll kill me! sa Perrie. It's about time I get over Zayn and I. I'm hoping for a relationship like your and Harrys, Cherry.

Om hon bara visste att det inte var sant, jag fick genast skuldkänslor och vek undan med blicken.

- Yeah, well.. You deserve it babe, sa Nellie och log.
- Nathan Sykes?! I called dibs, muttrade Tash.
- He doesn't even know who you are, påpekade Nellie.
- No, but he know who Cherry is, and I sort of hoped she'd introduce me.

Jag skrattade lågt.

---

Det är officiellt... Jag är en hemsk människa som inte har uppdaterat på en vecka.... o_O hatar skolan... -.-

Ni behöver inte ens kommentera, haha, hemskt kapitel. BLÄÄÄK

Någon annan än jag som kollar på Eurovision Song Contest? Älskar detta program! <3

Men vissa låtar får mig att vilja ta självmord dock... ;)

/Maddesomälskardennasångtävlingävenfastvissalåtarärsämst!

- Cherry, sa Harry bakom mig. What happened in there?
- I can't take it anymore Harry! snyftade jag. Everyone always leave! That's why I've got trust issues. I don't make friends easily, because everytime they leave my apartment, it feels like a police's going to knock on the door and tell me that somethins bad happened!
- That happened when your family died, konstaterade han.
- Yes. I dreamt that over and over again. It haunted me, which led me into depression. I don't want to go through it again!

Han svepte in mig under hans armar och jag grät mot hans vita t-shirt.

- Promise me you won't leave me Harry, mumlade jag.
- Promise, sa han och kysste min panna.

---

Cherelles perspektiv:

Harry torkade mina tårar och vi gick in igen. Janice ledde oss upp till mammas gamla rum, som såg ut exakt som jag mindes det. Våra väskor stod i ena hörnet och jag tog genast fram min pyjamas som bestod av en av Harrys gamla Ramones tröjor och ett par mjukis shorts. Harry hade redan hunnit byta om till "pjyamas" som var ingen tröja och underkläder.
Min blick slank ner på hans mage och magrutor och han flinade stort.

- Like what you see? frågade han med ett flin.
- Don't flatter yourself Styles, svarade jag generat. I'm getting changed, turn around.
- I'm a guy. That's like asking a kid not to look at the candy counter, flinade han.

Jag log svagt. Tillslut vände han sig sakta om och jag bytte snabbt om. Jag la mig snabbt under lakanen och gäspade. Ur ögonvrån såg jag hur Harry bädda soffan framför sängen.
Jag reste mig upp ur sängen och fattade om Harrys hand. Han kollade förvirrat på mig.

- I just need someone who can hold me and tell me everything will be alright. It used to be Oliver, but he's not here anymore, mumlade jag.
- Of course, sa han och vi la oss ner.

Han la sin arm runt mig och mina händer letade sig fram till hans bara överkropp. Mina händer brände av hans närhet och fjärilarna var på plats i min mage.
Sömnen kickade genast in och jag somnade fort.

**

Nästa dag vaknade vi av höga och glada skratt. Jag muttrade surt och Harry skrattade lågt. Han drog undan täcket och jag reste mig upp. Min mobil blinkade till och jag tog snabbt upp den.
Jag hade 25 nya sms från Tash, Nellie och Perrie, ytterligare fem hat-sms från Janet och 19 missade samtal.
Jag läste snabbt igenom alla sms och svarade alla förutom Janet.

Det knackade på dörren.

- Come in, sa jag och Drena blev synlig.
- Breakfast's ready, sa hon och log svagt.

Det var tydligt att hon hade gråtit. Något som var ovanligt eftersom Drena inte var en sån som grät ofta.

- Okay, thanks. We'll be there in five, sa jag och log.

Hon stängde dörren bakom sig och jag suckade högt. Jag tog fram en blommig klänning och drog på mig den snabbt. Min blick fastnade på korten som stod på byrån. Kort från mammas ungdom. Harry ställde sig bakom mig och kollade över min axel.

- Is that your mother? frågade han.
- Yeah, viskade jag.
- You look like her.
- People says that alot. Ellen almost started crying everytime she saw me right after they died. They were always really close, she said it felt like she lost a piece of herself.
- I'm so sorry Cher.

Jag skakade på axlarna och fingrade på ett kort. Det var från när mamma tog studenten. Vid hennes sida stod mormor, morfar, Ellen och Jim. De såg så lyckliga ut... Tårarna hotade att falla så jag vände mig bort från korten.

- We have to get down to breakfast, mumlade jag. They'll think we're up to no good.
- Like what? flinade han och jag himlade med ögonen.
- I'll leave that to your imagination.

Jag skrattade lågt och vi gick nerför trappan, in i köket där hela familjen redan satt samlad. Vi satte oss ner och tog för oss. Även fast stämningen var glad, så var det ändå ett tomrum. Mormors familjära röst hördes inte och hennes plats stod tom.
Ytterdörren öppnades och Lukes röst hördes från dörröppningen.

- Mi smo ovdje! (Vi är här) ropade han.

Luke var ett utav syskonen. Janice var äldst, sen mamma, sen Luke och Ellen var yngst. Luke och hans fru Yohanna hade tre barn ihop; Sebastijan som var 15, Izabella som var 10 och Wera som var 6.
Sebastijan, jag och Drena höll alltid ihop när vi var yngre, eftersom vi var de äldsta barnen.

Vi hälsade på alla och de satte sig ner.

- So what are the plans for today? frågade jag.
- Grandma needs quiet so, we thought we could go to Zagreb and look around, sa Janice och log.
- Sounds great, sa Sebastijan.

Mormor och morfar bodde ute på landsbygden och det tog undefär 40 minuter in till Zagreb som var Kroatiens huvudstad.
Luke och hans familj packade upp sina saker i deras uthus och sedan hoppade vi in i bilarna och körde iväg.
Jag satt med Harry i baksätet på Ellens och Jims bil.

- How's everyone at home? frågade jag för att bryta tystnaden.
- Very tense, sa Ellen.
- Tense how? frågade Harry.
- It's obvious Zayn likes Nellie. That's driving her boyfriend mad. Zayn and Dave are literally killing eachother in their minds.
- Poor Nellie!
- Nellie? Poor Zayn, sa Harry och kollade på mig. If she had told him she had a boyfriend, he wouldn't like her.
- Of course he would like her! utbrast jag.
- No he wouldn't!

Jag suckade irriterat. Det var ingen idé att diskutera med Harry eftersom vi båda var envisa som åsnor och gav oss aldrig.

- What happened between Nellie and Zayn anyway? frågade Jim.
- He inwited her over to his place, and ended up kissing her, förklarade jag.
- Aha. That explains alot. The day when you two left, they couldn't be in the same room without blushing like hell, flinade Ellen.
- I'd rather have her dating Zayn, then Dave. Everytime I drank, he made me feel like I'm trash!
- I don't understand why she likes him, sa Harry.
- Neither do I! He's controlling her. It's like he decides what she can do or not.
- Mhm.

Resan fortsatte i tystnad och jag kollade ut över landsbygden som sträckte sig över vidderna.

Nellies perspektiv:

- Croatia?! utbrast Tash och skannade sin tidning noggrannt. Why are they in Croatia?!
- Who? frågade Perrie som målade sina naglar.

Vi satt i Harrys och Louis's lägenhet tillsammans med killarna, minus Dave. Resten av gänget verkade inte gilla honom speciellt mycket. Jag satt och gjorde min poesi läxa, medans killarna sett utspridda över vardagsrummet.

- Cherry and Harry! Why are they in Croatia? frågade Tash chockat.
- Croatia?! frågade jag och la ner pennan.
- Jim told me it was something about their family down there, sa Liam.
- She have family in Croatia? frågade Tash.
- Apparently, sa Liam och skakade på axlarna.

Jag kände Zayns blickar i mitt ansikte, och mina kinder blev genast rosa. Ända sen vi kysstes har jag dragits mot Zayn, som om det var en osynlig dragningskraft som drog mig mot honom. Något om hans rebelliska utseende attraherade mig, men jag kunde inte förklara det.

Jag kollade försiktigt upp och såg att han var djupt försjunken i sin mobil. Jag studerade hans ansikte noggrannt. Han var en av de snyggaste personerna jag någonsin träffat. Hans svarta hår som låg ostyrligt på hans huvud, hans bruna ögon som glittrade när han skrattade eller log, hans rosa läppar som kändes så svala mot mina.

Han slog upp sina ögon och kollade in i mina. Jag vågade inte släppa blicken utan kollade in i hans vackra ögon. Stora mammutar klampade runt i min mage och jag kände hur mina ben försvagades. Tur att jag satt ner, annars skulle jag ramlat ihop. Hans mungipor vändes smått uppåt och jag kollade generat ner. 

Inte ens Dave hade en sån här kraft på mig. Jag kollade upp igen och såg att han pratade med Louis. Louis sa tydligen något roligt, för Zayn sprack upp i en av hans leenden och sedan hördes hans klingande skratt eka i rummet. Min hud knottrade sig genast och Tash slog sig ner brevid mig.

- Why don't you talk to him? viskade hon lågt.
- I- I don't know what so say, viskade jag tillbaks.
- It's clear you like him. I witnessed your loving gaze.
- I have Dave.
- Screw Dave, Nels! You'll never get anyone better than Zayn, and you know it.
- Sweet of you, viskade jag ironiskt. 

Hon himlade med ögonen, och slog sig löst i huvudet med hjälp av sin hand.

- Can we talk somewhere else? Somewhere more, private? frågade hon.
- Sure, sa jag.
- Great. Perrie! Let's go, sa Tash och drog med Perrie. Guys, we'll be right back. 
- Watch out! I've just polished them, sa Perrie högt.

Tash himlade med ögonen och drog med oss in i Louis's sovrum. Hon stängde dörren och visade att jag skulle sätta mig på sängen.
Hon kollade på mig med smala ögon.

- Tell me exactly how you feel for Dave, sa hon.
- I-I...
- You don't know what you feel, because of Zayn. Am I right?
- Yeah, well-
- Do you love Dave anymore? avbröt hon mig.
- I don't know-
- Are you in love with Zayn? avbröt hon mig.

Jag förblev tyst och försökte förstå rösterna som skrek i mitt huvud.

- Do you have an ongoing debate in your body right now? frågade Tash. Your head says Dave, while your heart says Zayn?

Jag sa ingenting återigen och förstod att hon hade rätt.

- I think you're stuck between the two of them, because A, you know Dave's a safer choice. He'll always be good for you. And B, Zayn's the riskier one. He's going to challenge you. He's either the worst, or the best choice for you.
- Oh my god Tash, mumlade Perrie. Why haven't you told me about this sida? You turn me on right now.

Tash flinade medans Perrie skrattade högt. Jag vågade inte göra någonting alls. Jag var så rädd för att Tash hade rätt.

- Am I right? frågade Tash sedan.
- I think you are, viskade jag och kunde knappt förstå orden som jag sa.

---

Nellie loves the Bradford Bad Boi!!! Ooooooooooo...... Fick 10 kommentarer! JIPPIE! Thanks to everyone! Ni är underbara, älskar er sjuuuukt mycket!

Kommenteraa :)

Jag la på och kände hur klumpen klättrade upp i halsen och tvingade tårar att tränga fram, som sakta gled nedför min kind.

- Woah, Cherry! What's going on? frågade Harry.
- Why does everyone have to die around me Harry?! We have to go to Croatia!
- Croatia? Why?
- My grandma Helena's dying!
- Come on. Let's go back to the hotel and pack up our stuff. Paul will take us to the airport.
- Thank you Harry...

---

Harrys perspektiv:

Det var hemskt att se Cherry så ledsen. Under hela flygresan satt hon helt tyst och grät lite då och då mot min axel. Igår efter hon hade klippt sig, höll jag på att berätta om mina känslor, men hann inte. Om jag försökte berätta nu så skulle det vara själviskt av mig.
Paul hade ringt Simon och berättade händelserna och han lät oss åka till Kroatien. Något Janet var rasande över, eftersom det inte ingick i hennes "dejtingplan". 

Jag kollade försiktigt på Cherry som kollade rakt fram. Hennes ögon var alldeles blanka och röda av alla tårar och stora blåa ringar under ögonen hade bildats pågrund av bristen på sömn. Jag hade sagt till henne att hon skulle sova på flyget, men hon satt på helspänn ifall något skulle hända.  

Cherry gav Paul instruktioner om hur han skulle köra och tillslut kom vi fram. Vi hoppade ut och genast kom en liten flicka springandes mot Cherry.

- Cherri! ropade hon och kramade hennes ben.
- Marija, sa Cherry och gjorde ett försökt till ett leende, men misslyckades totalt.

Sen började de prata på ett främmande språk som jag antog var kroatiska. Cherry visade med en hand gest att vi skulle följa med in i det stora huset. Paul tog våra väskor och vi följde efter henne. Han ställde väskorna i hallen och körde iväg.
Kroatien hade en helt annan kultur konstaterade jag genast. Det såg man på alla tavlor, mattor, möbler osv.
Det var en väldigt stor familj som var samlad i vardagsrummet och Cherry hälsade på alla.

- This is my boyfriend, Harry, sa hon sedan och översatte det.
- Hi, sa jag osäkert.
- They talk english, just not very good, viskade hon.
- Oh.

Den minsta flickan, Marija, började genast peka på mig och viskade glatt till tjej, något yngre än Cherry.

- How old are you? frågade en lite äldre man.
- I'm 18 sir, svarade jag nervöst. 
- Benji! väste Cherry. Pardon my uncle, it's normal for them to ask out the boyfriend. If they don't like you, they will let you know.

Det lugnade inte ner mig det minsta utan jag kollade bedjande på Cherry som log smått åt mitt beteende.
Hon pratade med sin kusin och vände sig sedan till mig.

- I'll go visit grandma, viskade jag till Harry.
- I'll come with you, viskade han.
- Stay here. Don't worry, they'll like you, sa hon och kysste mig på kinden innan hon gick iväg. 

Hennes familj granskade mig och jag kände mig obekväm. 

- What's your occupation? frågade Benji. 
- I'm a singer, svarade jag. 
- Professionally? frågade han. 
- Yeah.
- You work with Ellen and Jim right? frågade tjejen från innan. I'm Drena by the way.
- Yeah. Jim's my bands manager.

Då kollade de nöjt på varandra och Benji log glatt mot mig.

- Any friend of our Ellen and Jim's a friend of ours! sa han glatt och visade att jag skulle sitta bredvid honom.
- You're in One Direction right? frågade Drena.
- Yes, log jag.
- Let me introduce us, sa Drena. This is my mother Janice, Benji is my dad, Marijah and Stefan are my siblings. John over there is my grandpa. Then there's Luke and his family, but they'll be arriving tomorrow from Slovenia. Ellen and Jim's coming tonight.

Jag nickade långsamt och började sakta förstå familjebanden.

- So John's and Helena's children are Ellen, Luke, Janice and Claire, right? frågade jag.

Jag insåg snabbt att alla ryckte till när man nämnde Cherrys mamma.

- I'm sorry, sa jag snabbt.
- It's okay. I think none of us have understood it yet. She and Andrew were very loved, sa Janice och log smått.
- Listen to me son, sa John som pratade med mig. Cherry is like my own. I've watched her grow up, she's extremely vulnerable even though she's pretending to be tough. If you hurt her, you'll have to deal with me-
- Dad! utbrast Janice. He's joking. But Cherry's a keeper, don't let her slide.

Marija viskade något i sin mammas öra och Janice log.

- Marija wanted to let you know that she likes you, log hon.

Alla brast ut i skratt och jag flinade smått. Jag kollade på John som nickade upp mot trappan. Jag fattade genast vad han menade.

- Excuse me, mumlade jag och gick uppför trappan, upp till Cherry.

Cherelles perspektiv:

Min kusin Stefan ledde mig upp på övervåningen och in i mormors sovrum, som jag spenderat många timmar i som barn. Jag tackade Stefan som försvann nedför trapporna igen.
Mormor låg i sin säng, med ett blekt ansikte.

- Baka! (Mormor) utbrast jag och kastade mig fram.
- Cherelle, sa mormor med en svag, men samtidigt glad röst. Pa drago da te vidim! (Så glad att få se dig)
- Koliko dugo ste ostavili? (Hur lång tid har du kvar?) frågade jag med tårar rinnandes nerför mina kinder.
- Ne plači. Ne znam draga, nedaleko(Gråt inte. Jag vet inte, älskling. Inte långt kvar.)

Jag kved till och kramade henne försiktigt medans hon kysste min panna.

- Gdje je tvoj dečko? (Var är pojken din?) frågade hon.
- Dolje, (Där nere) svarade jag.
- Želim mu u susret. (Jag vill träffa honom)
- U redu. Odmah se vraćam. (Okej. Kommer strax)

Jag kramade hennes hand en gång och reste mig upp. Till min förvåning så stod Harry precis utanför rummet och kollade medlidande på mig.
Jag tog hans hand och drog med honom in till mormor. Hon log förtjust och kollade på mig.

- Baka, to je Harry (Mormor, det här är Harry). Harry this is Helena, presenterade jag.
- Recite mu da preuzmu brigu o vama. Trebate čovjeka u svom životu. (Säg till honom att ta hand om dig. Du behöver en man i ditt liv.)

Jag snyftade till av hennes ord och Harry kramade mig bakifrån.

- Obećajem baku. (Jag lovar mormor) grät jag.
- Volim te. Bez obzira što se događa. (Jag älskar dig. Vad som än händer) sa mormor och kramade min hand.
- Volim te baka, sa jag och försökte le genom mina tårar.

Morfar kom in i rummet och kollade sorgset på mig.

- Dinner's ready, sa han lågt. Darling. You want Drena to carry your dinner up here?
- No. I'll eat with my family, now when it's finally united, sa mormor och reste sig sakta upp.

Morfar skyndade sig snabbt fram och hjälpte henne upp ur sin säng. De gick långsamt förbi oss och gick nerför trappan.
Jag kröp ihop i Harrys famn och grät tyst. Hans trygga armar omfamnade mig i en varm kram.

- It's gonna be okay Cher-Bear, mumlade han.
- No. My grandma's gonna die! Nothing's gonna be okay! snyftade jag.
- I don't think she wants to die Cher. Death is nothing we can choose.
- I know! If I could choose, I would want my parents and my babysister here. I don't want to go through this alone again!
- Cher. You're not alone. I'm not going anywhere, Nellie and Tash is one phonecall away, you can always talk to the boys, then you have your amazing family who's going through the exact same thing.

Jag kollade in i Harrys ögon och kysste honom. Hans närhet var det enda som fick mig att må bra i min gråa vardag. Han lyste upp min värld och jag ville bara ha honom nära mig.

**

Middagen var som den brukade här i Kroatien. Dock brukade mormor alltid vara den som förde konversationer, men nu var hon bara glad att få se oss.
Jag pratade med Drena som var en utav mina närmsta kusiner. Harry pratade lite med alla. Speciellt Benji. Jag tror att han gillade honom. 

Vi skulle just börja med desserten när en bekant röst hördes från hallen.

- I'm here! ropade Ellen.

Mormor lös upp och Ellen skyndade sig in i rummet med Jim hack i häl. Hon skyndade sig fram till henne och kramade henne medans tårarna rann långsamt.

- Can you guys give us a minute? frågade Ellen och log genom sina tårar.

Vi nickade och gick snabbt in i vardagsrummet där vi satte oss ner och började genast prata. Harry drog ner mig i sitt knä och jag gosade in mig i hans varma famn. Det var inte bara framför kamerorna vi behövde skådespela, det var även våra familjer. Något vi båda ogillade. Det var inte vackert att behöva ljuga inför sin familj, något som gav mig skuldkänslor.

- So, how'd you two meet? frågade Drena och log.
- Well. We met through Ellen, sa jag och kollade på Harry.
- We didn't like eachother very much in the beginning, flinade han vilket fick mig att börja skratta. But it slowly turned into love.

Familjemedlemmarna suckade glatt och Janice höll sina händer över sitt hjärta. Vågor av skuld vällde in över mig och kunde inte titta någon i ögonen.

- How long have you two been together? frågade Janice.
- Almost five months, sa Harry och kollade på mig.
- Cherry, sa Ellen bakom mig. 

Jag ställde mig snabbt upp, följt av Harry, och hon visade att vi skulle komma med henne. Vi gick in i köket där mormor satt kvar.

- She wants to talk to you two, mumlade Ellen och lämnade rummet.

Jag gick fram till henne, och satte mig i knät på Harry som satt på stolen mittemot, och tog hennes händer i mina.

- Kao što znate, nemam puno vremena za živjeti (Som du vet, jag har inte mycket kvar att leva) började hon och det brände bakom ögonen.
- Nemojte reći da. (Säg inte så) sa jag skakigt och Harry tog ett stadigt grepp om mina axlar. 
 
Hon log svagt och tog upp ett halsband ur sin ficka. Jag flämtade till och en tår rann nerför min kind. Det var hennes smaragdhalsband som hon hade haft så länge jag kunde minnas.

- Želim vam da ga ima, (Jag vill att du ska ha det) sa hon.
- Ne mogu ga uzeti. (Jag kan inte ta det) sa jag skakigt.
- Želim da me ne zaboravite, (Jag vill att du ska minnas mig)
- Uvijek ću vas se sjetiti, baka! (Jag kommer alltid komma ihåg dig, mormor!)

Hon tog tag i mina händer och log sorgset.

- Pomilovanje, (Förlåt) mumlade jag och skyndade mig ut ur rummet.

Jag öppnade ytterdörren och kollade ut över klipporna som låg på ena sidan av tomten. Här hade hon spenderat hennes unga somrar. Mormor brukade sitta på farstun och vaka över alla kusiner som lekte fritt. Tyvärr hade jag inte sett henne på flera år, senaste gången jag sett henne var när jag fyllde 15 och vi åkte hit för att fira mig.

- Cherry, sa Harry bakom mig. What happened in there?
- I can't take it anymore Harry! snyftade jag. Everyone always leave! That's why I've got trust issues. I don't make friends easily, because everytime they leave my apartment, it feels like a police's going to knock on the door and tell me that somethins bad happened!
- That happened when your family died, konstaterade han.
- Yes. I dreamt that over and over again. It haunted me, which led me into depression. I don't want to go through it again!

Han svepte in mig under hans armar och jag grät mot hans vita t-shirt.

- Promise me you won't leave me Harry, mumlade jag.
- Promise, sa han och kysste min panna.

---

SAD CHAPTER! Hoppas ni inte dör av sadness! Fick ju inte riktigt 7 kommentarer på förra, var ju inte det bästa precis, men eftersom jag är en snäll själ så får ni kapitel 25! ;)

Okej, jag pratar inte kroatiska. Hoppas det inte finns någon kroat bland oss för det skulle vara extremt pinsamt. Man ska inte lita på Google translate haha! Har själv släkt som är från Serbien/Bosnien så jag kan bara säga några ord, men inte någe mer ;)

Klarar ni 10 kommentarer...? Let's try peeps!

Jag suckade frustrerat. Varför kunde inte livet för en gångs skull vara serverat på ett fat? Varför kunde det inte vara som en Disney-saga, när prinsen äntligen får sin prinsessa och allting slutar gott. Men i verkligheten är det sällan frukost serveras framför dig. Man kan alltid fantisera om ett gott slut. Men allt var omöjligt eftersom Harry inte hade samma känslor för mig.
Jag märkte inte att en tår rann nerför min kind. Min mammas ord flög igenom huvudet "Gråt inte, spara dina tårar tills du blir vuxen".

Det verkade som om jag inte skulle ha några tårar kvar, då jag grät konstant. Jag drog ett djupt andetag och lovade mig själv att jag skulle komma över Harry Styles. Hur svårt det än skulle vara.

Why don't you love me?
Touch me, tell me I'm your everything
The air you breathe
And why don't you love me baby?
Open up your heart tonight
'Cause I could be all that you need

---

Cherelles perspektiv:


- I want a change, sa jag plötsligt.

Det var nu kvällen till den andra dagen och jag och Harry var ute på en kvällsvandring på stranden. Vi hade smygit förbi alla paparazzis som stod vid entrén. En i köket hade visat oss bakvägen.
Det fanns inga paparazzis i närheten men vi höll hand ändå, i fall någon skulle smygfota oss.

- What kind of change? frågade Harry.
- I want to cut my hair! sa jag lyckligt.
- No, I love you hair!

Fjärilarna hade fjärde världskriget i min mage och mina kinder blossade upp i en röd färg.

- You do? frågade jag lågt.
- Yeah! But, maybe change is good?
- That's what I thought too!

Vi fortsatte gå i några minuter i tystnad.

- Look at the sunset Harry! utbrast jag och pekade. It's so beautiful!

Harry mumlade något och drog sedan fram sin BlackBerry.

- Let's take a picture, sa han. 
- No! You know I look horrible on pictures, sa jag.
- Cherry. You look beautiful on pictures, why do you think all of our fans are so jealous of you?

Mina kinder intog genast en blodröd nyans av hans vänliga ord. Harry satte på sjävutlösare och satte mobilen på en brygga. Han tog mina händer och kysste mig på näsan, vi skrattade och jag vände huvudet bort från mobilen.
Det klickade till och Harry visade bilden för mig.

- Oh my God! It's perfect, mumlade jag glatt.
- Just like you then, sa han vilket inte var menat för mina öron.

Jag kollade förvirrat på honom och hans kinder blev lätt rosa.

- Uh... You know, you're really cute on the picture, and..., förklarade han.

Jag skrattade lågt.

- This is going up on twitter, sa Harry sedan.
- Is that a good idea? frågade jag försiktigt.
- Yeah. Simon told me to show you to the rest of the world. And a part of the world means fans, and most of our fans are on twitter.

Jag flinade och han knappade på sin mobil. Solen värmde min bleka hud och jag kände hur Harry drog mig intill honom. Jag la mina armar runt hans hals och han knöt sina händer runt min mage.
Han visade sitt tweet för mig.

"Life's great right now. Happy my girl is a part of it. Love you @CherryChamberz pic.twitter.com/VyhJHAhjed"




**

- What am I doing?! viskade jag till Harry.
- Seems like you're getting a haircut to me, flinade han.
- Know what? I don't want to do this anymore, tell the hairdresser I'm sorry-
- No! I haven't drove to the other side of Barbados just so you can leave! Gas is expensive here.

Jag morrade och såg frisörskan komma fram till mig.

- How do you want your hair? frågade hon på knagglig engelska.
- Surprise me, sa jag.

Hon kvittrade förtjust och tog genast fram sina saxar.

En halvtimme senare var hon klar och jag kollade mig förundrat i spegeln. Hon hade klippt av mer än hälften av håret, det slutade precis över öronen.
Jag pep till av lycka och kramade henne hårt. Harry kollade glatt på mig.

- You have almost as short hair as me now! flinade han.
- Yeah, but I love it! I already feel like a totally different person, log jag.
- That's good.

Harry räckte frisörskan en sedel och drog med mig ut ur salongen.

- Wait, you just paid? frågade jag.
- Yeah. I'm your boyfriend, that's what boyfriends do.
- You're not really my-

Harry avbröt mig genom att kyssa mig.

- Boyfriend, avslutade jag när han drog ifrån.
- I have to ask you something Cherry, sa han lågt.
- Anything.
- Are you... Do you, feel something-

Han avbröts av min höga ringsignal. Jag fiskade upp mobilen och kollade förvånat på skärmen.

- Ellen? sa jag. What's up.
- It's your grandma, snyftade hon i luren.
- What about her? frågade jag och kände hur en klump i magen formades.
- She's... She's dying. We have to go there.
- To Croatia? I'm on Barbados!
- I know. But she sincerely asked for you.
- I'm on my way, mumlade jag.

Jag la på och kände hur klumpen klättrade upp i halsen och tvingade tårar att tränga fram, som sakta gled nedför min kind.

- Woah, Cherry! What's going on? frågade Harry.
- Why does everyone have to die around me Harry?! We have to go to Croatia!
- Croatia? Why?
- My grandma Helena's dying!
- Come on. Let's go back to the hotel and pack up our stuff. Paul will take us to the airport.
- Thank you Harry...

---

DRAMA SWITCH! Woop woop! Nästa kapitel kommer vara både längre men även mer händelserikt, detta var bara en introduktion till de kommande kapitlerna. 

7 kommentarer till nästa!

- Oh my God... We just had one of these "chick-talks" didn't we? frågade Paul förfärat.
- Oh no. I think we just did, flinade jag.
- Don't tell anyone about my female side.
- Promise, skrattade jag försiktigt för att inte väcka den sovande Cherry i mitt knä.

Jag smekte sakta hennes kind och hon greppade tag min min hand och flätade samman våra fingrar. Jag visste inte om hon sov, vilket jag hoppades på, annars skulle hon ha hört min och Pauls konversation.
Hennes jämna andningar andades på våra händer och det ledde till att jag fick gåshud över hela armen. Det var sjukt hur mycket inverkan den här flickan hade på mig.

Jag föll för Cherelle Chambers. Sakta men säkert.

---

Cherelles perspektiv:

Solen strimmade in genom de stora fönstrena och jag blinkade långsamt. Jag låg i ett rum som jag sldrig varit i förut. Min hjärna började fungera igen, och jag förstod att detta var hotellrummet.
Jag satte mig försiktigt upp och kollade mig chockat runt. Det var nog ett av de snyggaste hotellen jag varit på! Simon Cowells förtjänst antagligen...

Jag kravlade ut ur sängen och drog undan gardinerna.

- Good morning sunshine! hörde jag Harrys röst bakom mig.
- Morning, log jag.

Jag skymtade paparazzis nere på hotellet som hade fått syn på mig.

- Paparazzis, mumlade jag.
- Oh, sa Harry och gick närmare mig.

Tillslut kände jag hans andetag på min hals och hans armar kröp runt min midja. Hans händer knöt sig och jag lutade mitt huvud bakåt på hans axel. Jag blickade upp på Harrys ansike. På hans vackra ansiktsdrag och in i hans gröna ögon.
Fjärilarna intog sin vanliga plats i min mage och jag drog genast ifrån. Mina känslor var inte i styr än, inte för att jag trodde de någonsin skulle vara det...

- I have to get dressed, mumlade jag.
- We're going to the beach. I'm really curious about how you look in a bikini, sa han med ett flin.

Jag slog honom löst på armen men kunde inte hjälpa att le smått.

- You're such an idiot, log jag.
- Heard that before, flinade han.

Jag skakade på huvudet och drog fram en mönstrad bikini. Jag gick snabbt in i badrummet och bytte om. Harrys stora Ramones tröja som jag sovit i, la jag på sängen och drog på mig ett vitt linne och en rosa strandkjol över. Mitt hår satte jag upp i en slarvig tofs.

- I'm ready, sa jag och log.
- Let's go then! sa Harry och vi lämnade lägenheten.

Paul skulle vara i närheten, men inte så han störde. Vi gick igenom lobbyn och jag försökte att ignorera alla blickar som glodde efter oss.
Harrys hand greppade plötsligt tag om min och våra fingrar flätades ihop. Den vanliga elektriciteten var tillbaks och jag suckade irriterat.

Direkt när vi kom ut från hotellet begav vi oss ner till poolen. Det var mer paparazzis än vanligt, vilket jag inte var så van vid. Vi hittade två lediga stolar, och jag dumpade väskan på marken la ut handdukarna på dem. Jag sköt ihop dem nära varandra och Harry kollade förvirrat på mig.

- We have to make this looks real, mumlade jag lågt. Real couples are all lovey dovey all the time.
- Oh, flinade han och satte sig ner.

Jag drog av mig linnet och kjol och försökte ignorera Harrys blickar som brände i nacken. Jag satte mig ner i hans knä och lutade mig bakåt mot hans bara rygg.
Tillslut la jag mig på en egen stol med benen över Harrys och solade.

- Babe? Do you think you can rub my back with sun lotion? frågade Harry.
- No problem darling, flinade jag.

Jag tog upp tuben ur väskan och smörjde in hans rygg. Kamerablixtarna började smått irritera mig, och jag förstod inte hur killarna kunde leva med det 24/7?
Harry gjorde en snabb rörelse och kletade en stor klick solkräm på min näsa.

- Hey! utbrast jag och han skrattade ljudligt.
 


(Låtsas att det är Harry ;))

- I just had to, flinade han.
- You always say that, log jag.
- It's my favourite sentence. Didn't you know?
- Now I do. You're so full of surprises Styles.
- What happened to calling me douchebag?
- The douchebag has left the building.
- Good to hear.

Han log och kysste mig långsamt. Kyssen var precis som den första; verklig och ljuvlig. Jag drog sakta ifrån och kletade snabbt in solkräm på hans kind.

- Cherelle! morrade han och jag var snabb på fötter.

Harry var snabbt ikapp mig och bar upp mig i sin famn. Jag skrattade högt.

- Harry let me down! pep jag.
- Everything for you babe, flinade han och släppte ner mig i poolen.

**

Tre timmar senare återvände vi till rummet och jag hoppade in i duschen, vilket gav mig tid att tänka.
Problemet var inte att vi fejkdejtade, utan att Simon hade förbjudit oss att falla för varandra. Jag kommer mycket väl hans hårda ord.

"Do not, under any circumstances, fall in love with eachother. When you two have your 'break-up' you can never see eachother again. If you do, Harry will lose his job, and you will be blacklisted in every list there is. Job, school, anything."

Jag suckade frustrerat. Varför kunde inte livet för en gångs skull vara serverat på ett fat? Varför kunde det inte vara som en Disney-saga, när prinsen äntligen får sin prinsessa och allting slutar gott. Men i verkligheten är det sällan frukost serveras framför dig. Man kan alltid fantisera om ett gott slut. Men allt var omöjligt eftersom Harry inte hade samma känslor för mig.
Jag märkte inte att en tår rann nerför min kind. Min mammas ord flög igenom huvudet "Gråt inte, spara dina tårar tills du blir vuxen".

Det verkade som om jag inte skulle ha några tårar kvar, då jag grät konstant. Jag drog ett djupt andetag och lovade mig själv att jag skulle komma över Harry Styles. Hur svårt det än skulle vara.

Why don't you love me?
Touch me, tell me I'm your everything
The air you breathe
And why don't you love me baby?
Open up your heart tonight
'Cause I could be all that you need

---

Kortis! Tog aslång tid för mig att skriva slutet, haha! Tur att musik finns, då det är min inspiration ;)

WARNING!: Mycket drama i kapitlena framöver! Unexpected drama... ;)

7 kommentarer till nästa! If you guys can do this, så kommer kapitel 24 imorn, promise guise :)

Känns som om jag har kommit fett långt, redan 23 lixom! WOOP WOOP! Förlåt om ni läser min redovisning här, men är bara glad :D

.............. Jag har sett världens bästa band idag... Även kallade One Direction! ASSÅ OMGGG!!

DE ÄR SÅ JÄVLA SNYGGA I VERKLIGHETEN ATT JAG VILL SVIMMA OCH DÖ! ZAYN KOLLADE PÅ MIG, OMGOMGOMGOMGOGMGOMGOMGOMGOMG! VARFÖR?! VARFÖR?! VARFÖR SKA FEM MÄNNISKOR VARA SÅ PERFEKTA OCH UNDERBARA?!?!?!?!

Slut på mitt utbrott....


Bilder kommer senare!

---

Kapitel 23 är snart klart, 3 kommentarer till så får ni the fortsättningggg! YEYE

/Maaaadeedededddeeee

- What's going between you and Harry by the way? You're pretty serious? frågade han.
- Um, yeah.... sa jag och mina kinder hettade genast upp. I've got to go. See you later.

Jag skyndade mig in i lägenheten och stängde dörren. Jag sjönk ihop och kände hur tårarna brann bakom ögonen. Jag var nog bara känslodam just nu, men jag ville verkligen inte vara i min sits. Jag ville inte fejdejta Harry, ännu mindre ville jag ha känslor för honom.

You'll have to cry me out
These tears that will fall
Mean nothing at all
It's time to get over yourself

---

Cherelles perspektiv:

Jag slängde irriterat ner kläderna i min stora Louis Vuitton resväska. Hela min garderob var utdragen och låg i stora högar på min säng eller på golvet.
Jag ville inte åka till Barbados med Harry! Han var den sista personen jag ens ville träffa just nu...

Hela gänget var ute igår kväll och åt på resturang. "Hela gänget" består av mig, Tash, Perrie, Nellie, Dave, Zayn, Liam, Niall och... Harry. Dave var den mest tråkiga och dömande person jag någonsin träffat. Jag tror ingen av oss (förutom Nellie) gillade honom speciellt mycket.
Varje gång vi beställde in alkohol kollade han med avsmak på oss och vände sig till Nellie, som inte vågade dricka när han var i närheten. Vilket hon gjorde egentligen.
Det var onormalt spänt mellan Zayn och Nellie efter kyssen. Men hon ville inte prata om det, utan undvek Zayn så gott hon kunde.

Jag la ner necessären och stängde resväskan. Klockan sju ikväll skulle jag och Harry åka taxi in till Heathrow och sedan åka vidare till Barbados. Mitt huvud skrek av bara tanken att spendera en hel vecka ensam med Harry. Men samtidigt var jag otroligt nervös inför att vara ensam en vecka med honom. Jag hade ju känslor för honom, känslor som jag gjorde mitt bästa för att gömma.

Klockan slog halv sju och jag rullade ut resväskan i hallen. Jag packade snabbt min handväska med pass, plånbok, mobil och nycklar, när Tash störtade in genom dörren. 

- Is that a real Louis Vuitton?! utbrast Tash och beundrade resväskan som stod i hörnet.
- Yep. Mom bought it on my 17th birthday, sa jag.
- Well, your mom had damn good taste! I'm sorry, is it okay to talk about your family?
- Yeah. It's in the past.

Tash log medlidande och vi gick in i köket där Tash hällde upp te i stora koppar. Tystnaden avbröts av Nellie som surt satte sig bredvid Tash vid köksön.

- What happened? frågade Tash.
- Zayn happened! I was happy with Dave, and Zayn just had to come into the picture! utbrast Nellie surt.
- Woah. I can sense the emotions, sa Perrie som just kommit. What's happening here?
- Zayn happened! upprepade Nellie.
- Nellie Dawn Walker. Don't tell me you have feelings for him, mumlade Tash.

Nellie tittade förskräckt, men samtidigt nervöst, på henne. Perrie blev synlig i dörröppningen och satte sig bredvid mig.

- No! I don't have feelings for Zayn! It's just... He's so damn-
- Sexy? avbröt Perrie.
- A little I guess, but that's not the thing! I feel drawn to him, and I know it isn't good because Dave's a great guy-
- Dave? A great guy? Tell me you're not joking! He's literally making your decisions, he's not giving you any space at all and he doesn't drink, utbrast Tash. If I were you, I'd break up on an instant before he suffocates you! 

Jag förstod direkt att Tash hade gått för långt när Nellie kollade på henne med glansiga ögon.

- Excuse me, mumlade Nellie och blängde på Tash innan hon försvann in i mitt sovrum.

Jag suckade och slog en blick på klockan. 18:45! Jag reste mig snabbt upp och drog på mina svarta ballerina skor.

- I'm leaving now! Have a great week without me! ropade jag. Don't ruin my apartment, don't have parties and use protection skinny bitches!

Perrie och Tash kom skrattandes mot mig och kramade mig hej då.

- Be nice on Nellie. Encourage her to talk to Zayn, mumlade jag. When I get back, they'll be back on friend terms. 
- Sure, sa Tash och log.
- Bye Nellie! ropade jag och fick ett svagt "bye" tillbaks.

Jag tog min hand- och resväska och gick ut i korridoren.

- Love you bitch! ropade Perrie.
- Love you to biatch! skrattade jag och knackade på Harrys bekanta dörr.

Han öppnade och flashade ett vitt leende. Hans smilgropar visades och det gjorde så jag gick vilda fjärilar i magen.

- Ready to go? frågade han.
- No, but I don't think I'll ever be ready, flinade jag.
- Nor will I.

Jag skrattade smått och vi åkte ner till lobbyn. Vi möttes genast av paparazzis och hoppade snabbt in i taxin som Paul körde.

**

Efter en halvtimme var vi framme vid Heathrow och vi hoppade ut. Vi checkade in vårt bagage och möttes av paparazzis inne på flygplatsen. Paul gick bakom oss för att se till så att inget hände.



- Does the paparazzis follow you everywhere?! viskade jag.
- Not everywhere. Most places yeah, berättade han. 

**

Femton timmar senare så landade vi i Barbados. Jag hade ingen aning om vart det låg, men fint var det i alla fall. Det fanns hundratals paparazzis och fans på flygplatsen. Harry muttrade och drog mig tätt intill honom. Jag höll mina händer på hans mage och kollade ner så gott som det gick. Paul bildade en gång framför oss och vi trängde oss igenom massorna med folk. Vi hoppade in i en bil som väntade på oss.

- Let's go! log Paul från förarsätet.
- Yey! sa vi samtidigt och flinade.

Det var solnedgång och jag lutade huvudet mot Harrys axel. Jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre och tillslut kunde jag inte hålla dem uppe längre.

Harrys perspektiv:

- You really like her right? frågade Paul lågt.

Jag kollade ner på Cherry som såg så fridfull ut. Hennes avslappnade ansikte var en sällsynt syn. Hon var oftast ansträngd eller irriterad. Hon låg med sitt huvud i mitt knä och benen låg över hela sätet.

- I think so, mumlade jag. It's complicated.
- I know about the whole fakedating thing. You haven't told the boys have you? frågade han.
- No. Simon won't let me.

Pual var tyst för ett ögonblick.

- It's obvious she likes you, sa Paul.
- She hates me, muttrade jag.
- No, she doesn't hate you Harry! I accidentally overheard Nellie and Tash talk to eachother the other night. Cherry really likes you, but she's trying to deny it to helself since she thinks you're an "a-class twinkle douche".

Paul skrattade lågt åt Cherrys ord och jag kunde inte undgå från att flina.

- I'm sorry for asking, but... What did you ever do to her that made her hate you? frågade han lågt.
- I couldn't handle her sickness very good, so... I was being an ass to her, mumlade jag.
- Well, you have plenty of time to make things better again, flinade Paul.

Jag skrattade lågt åt vad Paul menade.

- Oh my God... We just had one of these "chick-talks" didn't we? frågade Paul förfärat.
- Oh no. I think we just did, flinade jag.
- Don't tell anyone about my female side.
- Promise, skrattade jag försiktigt för att inte väcka den sovande Cherry i mitt knä.

Jag smekte sakta hennes kind och hon greppade tag min min hand och flätade samman våra fingrar. Jag visste inte om hon sov, vilket jag hoppades på, annars skulle hon ha hört min och Pauls konversation.
Hennes jämna andningar andades på våra händer och det ledde till att jag fick gåshud över hela armen. Det var sjukt hur mycket inverkan den här flickan hade på mig.

Jag föll för Cherelle Chambers. Sakta men säkert.

---

Woop woop! Charry action! :D I kapitlen framför oss kommer det bara vara Charry... eller...?

6 kommentarer till nästa!

- Zayn, I have a boyfriend, mumlade jag.

Han drog snabbt ifrån och kollade chockat men samtidigt förvånat på mig.

- Why didn't you tell me? I just kissed you! utbrast han.
- I was just caught up in the moment. I'm sorry, sa jag och skyndade mig till Cherrys lägenhet.

Jag svängde upp dörren och sprang in i vardagsrummet där en bekant person satt. Han reste sig snabbt upp och log sitt vanliga vita leende.

- Nellie! I've missed you so much, log han.

Dave.

---

Nellies perspekiv:

- Dave? What are you doin' here?! utbrast jag.
- I decided to visit you. You don't want me here? frågade han osäkert.



- Of course I do, Dave. It's quite the surprise though.

Jag undvek hans blick så gott som det gick. Mitt hjärta var tungt av skuld och det fick mig att känna mig spyfärdig. Jag hade varit otrogen. Otrogen, mot min pojkvän sen fem år tillbaka. Otrogen med ingen mindre än Zayn från One Direction.

- Has something happened? You seem a bit spaced out, frågade Cherry långsamt.
- I'll just head back to your dorm. See you later Nels, sa Dave och kysste mig på hjässan innan han fösvann ut genom dörren.

Jag stönade irriterat och höll huvudet i händerna.

- Nellie Dawn Walker? What happened? frågade Perrie.
- Ugh! skrek jag och sprang in i Cherrys rum.

De följde snabbt efter mig och kollade förvirrat på mig.

- Ready to tell us now? frågade Cherry.
- I need alcohol, mumlade jag.
- I never thought that day would come! utbrast Cherry.
- Zayn kissed me! skrek jag.
- What?! skrek Perrie och Cherry i kör.

Dörren öppnades och Tashs stämma fyllde lägenheten.

- I'm home! ropade hon. Where are you guys?
- In the bedroom! ropade Cherry tillbaks medans Perrie kollade chockat på mig.

Jag gömde mitt ansikte i en av kuddarna och Tash vandrade in i rummet.

- My date sucked. He's stuck up, foolish and... an asshole! sa Tash irriterat. Woah, I can sense the hormones flying around. What's happening?
- Zayn kissed Nellie, pep Perrie.
- Zayn did what?! I'm going to cut his face! Have you told Dave?
- No... He'll leave me if I tell him.
- Either you tell him, or you keep it a secret, sa Perrie.

Min mobil vibrerade till och jag fiskade upp den. Det var Harry.

"Janet & Simon wants 2 see us. Come to my apartment as fast as you can xH"

"Ok"

- Simon wants to see me and Harry. See you guys later, sa Cherry och jag muttrade.

Cherelles perspektiv:

Harry hade hämtat mig och vi satt på Simons kontor. Jag var rädd för att vi hade gjort något fel, annars skulle han inte kalla in oss så sent. Simon kom in i rummet med Janet i släptåg.

- Hey guys, sa han och satte sig ner. Congratulations on two and a half months together! We've planned something out for you guys, or, Janet has planned something out.
- What's the special plans? Please enlighten us with sunshine about how to lie to every living person on this planet, sa jag ironiskt.
- Attitude, Miss Chambers, varnade Janet.
- Oh shush!

Simon flinade smått och Janet kollade smått irriterat på honom.

- You two, are going on a romantic holiday to Barbados, sa Simon. Since you two are quite familiar with eachother by now, we won't send you a script.
- No, absoluteley not! I'm not going to Barbados, with him! utbrast jag.
- Seriously! What's your problem?! I haven't done anything to make you hate me,  sa Harry irriterat.
- You're just an annoying douchebag! That's all.
- I'm not a douchebag!
- Kids, behave! avbröt Janet.

Jag och Harry sneglade på varandra innan Simon fortsatte.

- You two are going to be on full show all the time. So no arguing what so ever.
- That'll be difficult, muttrade jag.
- When do we leave? frågade Harry.
- On Tuesday, which is two days from now, svarade Janet. You don't have to have your earphones plugged in either.
- Two days?! I have school!
- We've talked to your teachers, and your aunt. Everything's sorted.

Jag suckade och la huvudet i mina handflator.

**

Nästa morgon vaknade jag av mitt dunkande huvud. Jag och tjejerna hade visst druckit för mycket igår kväll. Efter jag kom hem från Simons kontor igår kväll så var det överfullt med hormoner i lägenheten så vi lättade trycket.

Vi låg utslagna i min säng i en stor hög. Jag låg med huvudet på Tash's mage och benen över Perrie. Någon knackade på dörren och jag reste mig långsamt upp. Personen knackade en gång till och jag ryckte till.
Jag skyndade mig till dörren och öppnade snabbt.

Zayn.

- Wow. You look terrible, flinade han.
- How sweet of you, muttrade jag ironiskt.
- Do you know if Nellie's here? frågade han.

Jag sneglade på honom. Jag gick ut och stängde dörren bakom mig.

- You kissed her. Why? frågade jag.
- I thought we connected. Clearly not since she has a boyfriend, muttrade han.
- Yeah, she have a boyfriend! Why did you kiss her?
- She didn't tell me she had one.

Jag kollade på honom i misstro.

- She didn't...?
- No! If I knew I wouldn't have kissed her!
- Oh. Well, that changes things...

Hans ögon smalnades och han kollade osäkert på mig.

- What's going between you and Harry by the way? You're pretty serious? frågade han.
- Um, yeah.... sa jag och mina kinder hettade genast upp. I've got to go. See you later.

Jag skyndade mig in i lägenheten och stängde dörren. Jag sjönk ihop och kände hur tårarna brann bakom ögonen. Jag var nog bara känslodam just nu, men jag ville verkligen inte vara i min sits. Jag ville inte fejdejta Harry, ännu mindre ville jag ha känslor för honom.

You'll have to cry me out
These tears that will fall
Mean nothing at all
It's time to get over yourself

---

Hejehjeheje! I nästa kapitel åker Cherry + Harry till Barbados. Vill åka dit.. :P

Eftersom jag inte fick några kommentarer på förra kapitlet, och jag vet att jag har läsare så vill jag ha 5 kommentarer. Då får ni kapitel 22. I know you guys can do it! ;)

Dejten var onormalt spänd. Inte bara jag märkte det, Harry också. Det var inte samma gamla glädje/romantik. Utan vi var nästan bara kyliga mot varandra. Något som Janet klagade sönder sig på.

Harry hade rätt. Jag borde egentligen inte vara nere över att han kysste Natalia. Jag borde ju inte ens ha känslor för honom.
Men som man brukar säga, "shit happens".

---

Cherelles perspektiv, två månader senare:

Jag började känna mig lite mer normal nu. Gipset och bandaget var borta, men blåmärken på min mage efter revbenen fanns kvar.
Jag och Harry, även kallat Charry, var det största samtalsämnet i alla tidningar, tv-program, osv. De jämförde oss med Justin Bieber och Selena Gomez till och med. Då är man bra känd enligt mig.

Jag hade berättat för Tash och Nellie om vår fejkdejtning, och de försökte övertala mig om att berätta hur jag kände för honom till Harry, eftersom de var övertygade att han kände samma sak. Vilket jag inte riktigt höll med om... 

Janet hade fått frispel när Harry och Natalia prydde framsidorna av varje tidning som fanns. Jag har aldrig sett någon bli så arg som Simon var. Harry hade nästan börjat gråta, något som Louis hade berättat och som Harry förnekade. Men jag kan inte klandra honom, Simon var galet läskig. Utskällade eller inte. Cliffhangerrrrr!!! :O Lite "Zellie" action! Det gillar vi ;)

- Can't we just try again? vädjade jag.
- No Natalia. I can't trust you anymore. Plus I'm dating Cherry now.
- You could atleast have choose a better replacement, sa jag irriterat.

I ögonvrån såg jag Cherry komma med sina töntkompisar. Jag flinade och tryckte mina läppar mot Harrys. Han gjorde inget motstånd utan stod helt still. Jag drog ifrån sakta och log för mig själv.

- Know what Natalia? frågade han lågt. You just proved that I don't have any feelings for you.
- Tell that to her, muttrade jag argt och kollade på Cherry.
- Cherry?! utbrast Harry.

Jag gick snabbt därifrån och förbi Cherry, Nellie och Tash.

1 - 0, till Natalia. No one messes with me.

---

Cherelles perspektiv:

Jag kollade på Harry i chock. Vi var ju inte ihop på riktigt, men om han skulle kyssa andra personer så kunde han väl välja någon annan än Natalia? Jag vet att de har ett förflutet tillsammans, men vem vill kyssa sitt ex?

- Cherry, it's not what it looks like, sa Harry nervöst.
- Really? 'Cause I think it looked like you kissed Natalia. Natalia?! I know you dated her and all, but Natalia?! She's the Queen of Bitches, utbrast Tash.
- She's not a bitch Tash-
- She really is Harry!
- Tash! Calm down! avbröt Nellie lugnt. Let's listen to his poor excuse.

Harry suckade frustrerat, och ärligt talat tyckte jag synd om honom.. Jag borde inte, men det gjorde jag.

- As you all know, we used to date-
- Yeah, why did you break up? avbröt Tash.
- She cheated on me-
- I knew it! That little slut...

Han himlade med ögonen och fortsatte.

- When we broke up, I thought that I'd never find anyone like her ever again-
- You can find someone better on the street!-
- Tash! utbrast jag och Nellie irriterat.
- Sorry, muttrade hon.
- After a while, I got over her. And today when she kissed me I wanted to know if I still felt that spark I always used to do. But, no spark. I don't like her Cherry. She ripped my heart out.
- Now that, ladies, is a load of bullshit! sa Tash.
- Tash! Shut up or I'll cut your hair off in your sleep! skrek Nellie ilsket.

Tash kollade chockat på henne.

- Oh my... You just yelled at me? frågade hon förvånat.
- I just yelled at you! sa Nellie glatt.
- That's amazing!

Jag himlade med ögonen och vände blicken mot Harry.

- No, sa jag. I'm not going to forgive you. Not yet.
- Seriously!? sa Harry irriterat.
- You kissed Natalia! Natalia, my sworn enemy.
- I told you why though.
- Just drive me home Harry.

Han suckade och bar mig i sin famn och satte mig i passagerarsätet. Rullstolen fällde han ihop och la i bakluckan. Han hoppade in brevid mig och flinade smått. Såklart hade allt vi precis gjort varit på låtsas eftersom det ska se ut som om vi är 'ihop' på riktigt. Men jag var, ärligt talat, gråtfärdig. Vilket jag inte borde vara...

- Good job Cherry! You really made them believe us, sa Harry glatt. 

Jag sneglade på honom som svar. 

- Now what? Don't give me that face Cherelle.
- How many times do I have to tell you?! Do not call me Cherelle, and I'm fine, suckade jag. 
- You don't look like you're fine. 
- But I am, so just keep your eyes on the road. 

Han himlade med ögonen.

- Why are you sad in the first place? frågade han efter en stund. It's not like we're dating for real.
- I know that very well Harry.
- Then why are you angry?
- I'm not angry!
- Then why are you doing that face?
- What face?!
- Your angry face. You do it when you're mad.

Jag suckade irriterat.

- "This", sa jag och pekade på oss två. Won't work if you go around and kiss other girls!
- Cherry, sa han listigt. Are you telling me you have feelings for me?

"Yes. Harry I do have feelings for you and it freaks me off!" ville jag säga men jag ignorerade den lilla rösten i mitt huvud och himlade med ögonen.  

- Me? Feelings for you? I'd rather stick pins in my eyes, fnös jag.
- Now I'm hurt, sa Harry.
- Good. Let's do this date and just... I don't know. What are we even doing on this date?
- We're going for a romantic stroll.
- Which means I have to sit on your back?
- Something like that, here's your earphone by the way.

Jag tog emot den och satte in den i örat. Än så länge hade jag den på privat läge, varken jag eller Harry ville att Janet skulle få veta något om våra bråk eller andra händelser.

Bilresan fortsatte i tystnad. Ingen ville nog säga något mer.

**

Dejten var onormalt spänd. Inte bara jag märkte det, Harry också. Det var inte samma gamla glädje/romantik. Utan vi var nästan bara kyliga mot varandra. Något som Janet klagade sönder sig på.

Harry hade rätt. Jag borde egentligen inte vara nere över att han kysste Natalia. Jag borde ju inte ens ha känslor för honom.
Men som man brukar säga, "shit happens".

---

Förlåt för hemskt kort kapitel! Mellandel...

Hej läsare!

Blir ingen uppdatering imorgon, eller på söndag tror jag. Har fullt upp!

Kapitel 19 kommer kanske senare ikväll. Måste i säng tidigt ikväll :)

Iaf, ha en fortsatt bra fredagskväll bebezz <3

"Good night my angel. Sweet dreams"
"Yeah, about your and dads kiss"
"Darcy Anne Styles! Sleep now!"
"Whatever you say mom"

Hon skrattade lågt och jag himlade med ögonen.

---

Cherelles perspektiv:

- Cherelle Imogen Lacee Chambers! utbrast Tash.

Hon armbågade sig igenom massan av folk i kafeterian och slängde en tidning på mig. Hon satte sig ner brevid mig.

- Most people say hi, mumlade jag och tog upp tidningen.
- You're on the front page?! sa Nellie häpet. With Harry whom you hate so much?!
- How do you know my full name anyway? frågade jag.
- Cherry! Answer now! morrade Tash.

Jag suckade och sneglade på bilden som prydde framsidan.

- Me and Harry went on a date. Nothing much really, sa jag lågt.
- Nothing much?! You freaking kissed! Last time when you talked about him, you hated him! väste Tash.
- Yeah well, people change.
- Psh, yeah right!
- How do you know my full name?
- Zayn told me.
- How does Zayn know?

Tash kollade på mig frustrerat.

- Not irrelevant! I don't know, and I don't care! You're our friend Cherry, friends tell eachother this kind of stuff! sa hon.
- Look Tash, I'm sorry that I lied to you. If I'm gonna be honest, I have some trust issues that I have to handle.
- Instead of talking with us, you go running into the arms of Harry Styles? harry Styles, Englands most wanted lad, instead of us. Wow, how considerate of you!
- I don't trust him either, I want to tell you guys but-
- But what? You can't? Really Cherry?!



- Tash! avbröt Nellie. Stop blaming her!
- Oh, so you're taking sides now?!
- There are no sides. Seriously Tash. Is it your time of the month or something?
- Cut the crap Nellie, suckade Tash och gick iväg.

Jag suckade och sneglade på artikeln. Jag öppnade sidorna läste förfärat.

"Charry: Real?

Seems like hearthrob Harry Styles, 18, has found love in Cherelle Chambers, 17. They've been spotted out on dates for a few times and the couple shared a smooch yesterday.
Young Cherelle was ran over by a car, a couple of weeks ago. And young Harry made daily visits to his lover.
A close source said "They clearly like eachother, but their relationship isn't labeled 'boyfriend/girlfriend' yet. They met through Cherelles aunt, who's engaged to One Direction's manager Jim Ferrer. They're a down to earth couple, whom behaves like young teenagers with eachother"

What do you think of Charry? Let's hope she won't get hate from the lads overprotecing fans."

Jag suckade och knögglade ihop tidningen.

- I wanted to read that! jämmrade Nellie.
- Too little too late, mumlade jag. Tash's right, I have to sort my life out. 
- No, she's just being over dramatic. Don't tell her I said this, but I think she's a bit jealous of you.
- Jealous? Of me? No, she can't be!
- She's jealous because you kissed Harry Styles.
- That makes sence...
- She can be a bitch sometimes, but she usually realizes that it was wrong and apologizes after like ten minutes. 
Jag hummade och Nellie rullade iväg mig till korridoren. Blickarna var på mig hela tiden, något som jag genast kände mig obekväm i.

Harrys perspektiv:

- Do I have to? stönade jag irriterat.
- Yes, go to her school and pick her up. It'll be a beautiful gesture now when she's in a wheelchair.
- Fine, muttrade jag och la på.

Ärligt talat gillade jag Janet mindre och mindre för varje sekund som gick. Hela den här fejkdejtnings grejen, började spåra ur, enligt mig. Dels för att vi ljög för hela världen, och för att det fick Cherry att hata mig, och det var motsatsen till vad jag ville att hon skulle göra.
Jag drog en djup suck och erkände det tyst för mig själv.

- I'm falling for her..., sa jag lågt och förstod inte hur jag kunde ha gjort det.

Hon var ju hemsk ibland. En riktig bitch, men när hon visade sin ödmjuka sida till honom eller någon annan så blev hon så kärvänlig. Det var då jag gillade som henne mest. Som på vår dejt härom dagen, hon var så snäll och underbar.

Jag drog ännu en suck och gick ut till min bil och körde iväg till hennes skola.

**

Cherelles perspektiv:

"Janet told me to come and pick u up after school. When do your class end? xH"

Jag fnös och knappade genast in ett svar.

"Boo on Janet! In ten, r u on the parking lot? C"

"Yes, see u later babe ;)"

"Don't make me cut u Styles..."

"Ooo, I'm scared! :O"

"-.-"

- Texting with loverboy? viskade Nellie med ett flin.
- Oh shut up! viskade jag.
- You like him.
- I don-
- Sorry, you loooove him.
- Do not!
- Why are you dating him then?
- It's... complicated.
- I get it.
- Thanks Nels.
- No problemas!

Vi återvände till Franska uppgiften och minuterna tickade långsamt iväg. Klockan slog äntligen tre och vi skyndade oss ut ur kalssrummet.

- Cherry! ropade någon bakom mig.
- Tash, sa jag förvånat. Thought you didn't like me or something.
- Look, I'm sorry about earlier. I... I'm a bit jealous of you, but if you tell anyone I'll deny it!

Jag flinade och drog in henne i en kram.

- Okay, you're crushing my neck! sa hon högt.
- Now we're even, sa jag och log.

Hon satte sig på mitt friska ben. Vi tre skrattade och Nellie körde mig till våra skåp som låg på samma vägg.

- I'm kind of your personal driver, sa Nellie.
- Kind of!

Vi tog våra saker och Tash intog sitt säte på mitt ben igen. Nellie körde ut oss genom dörrarna och jag blickade mot parkeringen, där jag såg en syn som gjorde så att det skärde i mitt hjärta. 

Natalias perspektiv:

Teater lektionen hade slutat och jag gick ut på parkeringen där jag såg en bekant bil stå parkerad. Jag gick långsamt till min bil och försökte kolla inuti den. Mycket riktigt, därinne satt Harry.
Jag flinade för mig själv och gick mot hans bil. Han satt och höll på med sin bil och jag knackade på bilrutan.
Han ryckte till och kollade chockat på mig. Han öppnade dörren och kramade mig hårt.

- Natalia! It's been ages since I last saw you, sa han glatt med sin bekanta dialekt.
- Nice to see you too Harry! So what are you doing here anyways? frågade jag med ett leende.
- I'm waiting for... Cherry.
- Cherry? Cherry Chambers? Your girlfriend?

Han kollade ner snabbt. Tydligen ett svårt ämne.

- No, not yet. We're just dating, mumlade han.
- Harry, did you love me when we dated? frågade jag snabbt.
- I really did. But you ripped my heart out with your perfect, perfect hands, viskade han.
- Harry, I told you! Samuel was just a stupid mistake!
- You got pregnant Nat.

Mitt hjärta tog ett skutt när han sa mitt gamla smeknamn.

- Can't we just try again? vädjade jag.
- No Natalia. I can't trust you anymore. Plus I'm dating Cherry now.
- You could atleast have choose a better replacement, sa jag irriterat.

I ögonvrån såg jag Cherry komma med sina töntkompisar. Jag flinade och tryckte mina läppar mot Harrys. Han gjorde inget motstånd utan stod helt still. Jag drog ifrån sakta och log för mig själv.

- Know what Natalia? frågade han lågt. You just proved that I don't have any feelings for you.
- Tell that to her, muttrade jag argt och kollade på Cherry.
- Cherry?! utbrast Harry.

Jag gick snabbt därifrån och förbi Cherry, Nellie och Tash.

1 - 0, till Natalia. No one messes with me.

---

Oooooh, jag HATAR Natalia! Fast jag kom på henne så jag kanske ska hata mig själv...?

Hur kommer det gå med "Charry" nu?! Resten av killarna kommer in mer snart, just nu handlar det mest bara om Harry och Cherry.

Tack för besöksrekord igår! Älskar mina läsare så sjukt mycket!