- Nathan Sykes?! As in Nathan Sykes in The Wanted? frågade Nellie förvånat.
- Yes, just don't tell the boys, they'll kill me! sa Perrie. It's about time I get over Zayn and I. I'm hoping for a relationship like your and Harrys, Cherry.

Om hon bara visste att det inte var sant, jag fick genast skuldkänslor och vek undan med blicken.

- Yeah, well.. You deserve it babe, sa Nellie och log.
- Nathan Sykes?! I called dibs, muttrade Tash.
- He doesn't even know who you are, påpekade Nellie.
- No, but he know who Cherry is, and I sort of hoped she'd introduce me.

Jag skrattade lågt.

---

Cherelles perspektiv:

Jag stängde igen dörren och slängde mig ner i soffan. Skolan hade slutat för dagen och jag andades ut. Mitt huvud kändes genast tungt och jag kände ett behov för att skriva ner mina tankar i en låttext. Jag hämtade min gitarr och lät inspirationen flöda.  

- Can you feel me when I think about you?
With every breath I take
Every minute, no matter what I do
My world is an empty place

Jag hittade bra ackord och kom på mer och mer.

Like I've been wandering the desert for a thousand days
Don't know if it's a mirage
But I always see your face, baby

Harrys ansikte poppade upp i mitt huvud och jag sjöng det första jag kom och tänka på.

I'm missing you so much
Can't help it, I'm in love
A day without you is like a year without rain
I need you by my side
Don't know how I'll survive
A day without you is like a year without rain

Jag suckade och kände innerbörden i mina ord som var så omänskligt sanna. Om jag bara hade nog mod för att fråga Harry om han kände samma sak. Men den delen av min hjärna som hade något vett sa åt mig att flytta tillbaka till Los Angeles och försöka glömma allting som har med London/Harry att göra.
Dock skulle det vara extremt själviskt av mig, att bara glömma mina bästa vänner bakom mig. Efter vår "break-up" flyttar jag härifrån, tänkte jag och sjöng igenom den lilla biten av låten en gång till. Jag döpte den till "A day without you".

Jag hann inte göra mycket mer innan Harry dundrade in genom dörren. Han slängde sig i soffan brevid mig och suckade djupt. 

- What's bothering you Styles? frågade jag. 
- Janet called, time for another date, sa han och blundade. 

Klart irriterad över att behöva gå på en dejt, varför trodde jag att han ens var intresserad?! Dumma mig, dumma mig, dumma mig! (Ger mig själv en mental örfil)

- Oh, mumlade jag. What are we doing on this date?
- Well, it's a dinnerdate. We've got a reservation at 7 p.m at The Ivy.
- The Ivy?! I don't have that much money! flämtade jag. About that, I really need to get a job. I'm soon turning eighteen and Ellen can't supply me with money forever. 
- It's cool, I'm paying for the dinner babe, sa han och blinkade med ena ögat. And maybe... Oh, I meant.. Sorry, nothing. 

Jag rynkade pannan och skakade sedan på huvudet. 

- Have you been writing a song?! utbrast han och snappade åt sig mitt häfte. 
- NO! Harry, give me that, NOW! skrek jag och jagade honom igenom lägenheten. 

Han stannade plötsligt och jag sprang rakt in i honom. (Mina reflexer är inte de bästa) Med ett "ompf" landade jag på golvet och han hjälpte mig skrattandes upp. 

- This is really good, sa han sedan. Do you have more?
- Plenty.
- I'm impressed, mumlade han. 
- I'm flattered. I made the Harry Styles flattered! 
- Oh shush! I'll pick you up at 6.30 babe.

Babe. Ett ord fick mina kinder att genast inta en röd nyans. 

- See you soon! sa han och stängde dörren efter sig. 

Jag kollade på klockan och såg att den tickade sig närmare kvart i sju. Jag hoppade in i duschen och skyndade mig till min garderob där tog fram mina spetsunderkläder, samt min svarta Alexander McQueen klänning som jag fått i 17 års present av mamma.
Jag drog snabbt på mig det och studerade min spegelbild. Spegelbilden reflekterade en missnöjd min och jag suckade. Jag greppade min väska som jag packat med extra pengar och mobil. Outfitten kompletterade jag med mina svarta Tiamo klackar.

Snabbt gick jag in i badrummet och sminkade mig lätt. Mitt blonda hår lät jag hänga fritt.
Precis då ringde det på dörren.

- Come in! ropade jag och jag hörde Harrys glada stämma fylla lägenhetens brist på ljud.

Jag tog min väska som låg på handfatet och gick ut till hallen där Harry väntade. Han stod vänd mig mig, men såg snygg ut i sin ljusblåa kostym. Han vände sig om och hans ögon blev fem gånger så stora, då de studerade min kropp från topp till tå. 

- You look beautiful Cher bear! sa han och log.
- So do you, sa jag snabbt. Wait, not beautiful! Of course you're hot and all, but you look handsome...?
- Um, thanks? skrattade han och jag gömde mitt ansikte i mina händer av besvär. Let's go Cher. 

Vi gick ut genom dörren och åkte ner till lobbyn där Paul väntade. Han såg uppriktigt uttråkad ut. Stackare att behöva dra runt på killarna hela tiden. Speciellt Louis och Niall som alltid håller på med något bus. 

- Wow Cherry! You look beautiful! sa han och log. 
- Thanks Paul, sa jag generat och vi gick ut till bilen som väntade. 

Paul körde ut den svarta Range Rovern ut genom grindarna och kamerablixtar blixtrade utanför fönstrerna innan Paul gasade iväg från dem. Jag kollade genast bak och såg att tre svarta skåpbilar följde efter oss. 
Att de inte blir trötta någon gång... 

Vi kom fram och hoppade ut, tydligen så visste dem redan att vi skulle till The Ivy för det stod redan paparazzis på plats. Jag suckade och vi hoppade ut. Harry drog mig nära honom, och jag tog tag i hans arm medans Paul hjälpte oss igenom massorna.  



 

- Welcome to The Ivy, sa servitrisen. Name?
- Styles, svarade han.
- Come with me, sa hon och hon ledde oss igenom pyramiden av bord.

Hon visade oss till ett avskilt bord som låg nära utgången. Säkert så att alla paparazzis skulle få bilder från vår "dejt".

**

- I'm not going to be able to walk! muttrade jag och smekte min mage.
- Now will I, sa han och flinade. I'll have to unbutton my trousers.
- No don't! Harry, we're in public! fnissade jag.

Vi hade nog båda druckit lite för mycket och satt nu fulla kvar på restaurangen.

- It's not like anyone will see, sluddrade han.
- Maybe waitresses who walks by will, skrattade jag. The one from before couldn't... couldn't take her eyes off you. She was so having eyesex with you.
- Eyesex?! That's so inappropriate Cher...ry!
- Okay, the fun's over, hörde jag Pauls röst.

Han hjälpte oss att ställa oss upp och hjälpte oss in i bilen.

- You know what Paul? frågade jag.
- What Cherry? frågade han och startade upp bilen.
- You're such a partypooper, fnissade jag medans Harry srod upp mig i sitt knä.
- Are you kids wearing your seatbelts? frågade Paul misstänksamt.

Harry nickade på huvudet och hade ett seriöst uttryck i ansiktet. När jag var berusad, var jag fnissig och gjorde saker jag skulle ångra dagen efter. Som när jag jag gick på Olivers kompis fest, så råkade jag ta sönder hans kristallkrona som mina föräldrar var tvungna att betala, vilket ledde till att jag fick utegångsförbud i tre månader. Det var inte roligt måste jag säga...

Jag tror min hjärna var extra seg för plötsligt stod jag och Harry utanför min dörr. Varför just min dörr har jag ingen aning om.
Jag trasslade med nycklarna som envisades om att ramla ur min hand. Men tillslut fick jag upp dörren och vi störtade in; fnissandes och trevandes fram i mörkret. Ingen av oss orkade leta efter lysknappen utan använde oss utav månskenet istället.

Harrys händer smög sig över mina höfter och mina knän höll på att ge vika av hans beröring. Jag vände mig mot honom och la mina händer på hans muskulösa axlar. Jag kunde urskilja hans gröna ögon glittra av skenet och hans läppar pressades mot mina. Jag svarade ivrigt genom att dra mina fingrar genom hans lockiga hår. Han tryckte mig så nära honom att jag varje millimeter av min kropp var sammansvetsad med hans. Jag hjälpte honom av med sin kavaj och jag puttade frustrerat ner honom på soffan. Jag satte mig gränsle över honom och våra läppar fann varandra igen. 
_______

År 2028:

"Mom! I don't need all details about you and dad having 'it'!" Darcy said with her hands convering her ears.
"You wanted the truth" I said while grinning.
"Not the entire dirty truth!"
"Sorry sweetie" I laughed and hugged her before I started the story again.

_______

Alla mina känslor som jag hållt inne bubblade upp och kokade över kanten. Hans händer som trevade ut efter mina ben, lämnade brännande märken efter sig och gåshud bröt ut över hela min kropp.
Medans våra tungor kämpade för dominans drog Harry ner dragkejdan på min klänning. Jag behövde honom, behövde honom nu. På ett sätt hjälpte han mina sår att läka, men varje gång han kom nära in under mitt skinn och sedan backade iväg, revs såren upp igen.
Så han var både det bästa alternativet för att göra mig hel igen, men samtidigt det värsta ifall han inte kände samma sak.
Men jag kunde inte tänka på det, just då var det bara Harry och jag i hela världen. Om atombomber skulle regna utanför mitt fönster skulle jag inte märka det. (Okej... jo det skulle jag nog)

Jag skulle så ångra det här imorgon...

---

Okej, jag måste erkänna att jag är oerhört 'oerfaren' i såna här situationer... Heller inte mina favoritdelar att skriva... Don't judge!

Är ganska lycklig med detta chapter, nästa kommer kanske, KANSKE vara i Harrys perspektiv så ni får veta hur han känner för Cherry...?

Borde egentligen göra min SO och svenska läxa, men jag vill hellre skriva på min älskligsnovell, till mina älsklingsläsare. Hey! Min hjärna har tagit sommarlov redan ;)

6 kommentarer please babes?! <3