Att gråta sig själv till sömns var ingenting jag tipsade om. Dels för att kudden blir dyngsur, men också för att man ligger och snyftar hela tiden eftersom näsan rinner hela jävla tiden!

 

Stackars Zayn...

 

Jag ville inte ligga bredvid you-know-who så istället låg jag i Zayns säng. Han måste ha mått dåligt för min skull i början, men sen klockan halv fyra var det mindre roligt för honom att vakna till mina höga snyftningar och höga gråt.

 

Men den största dåliga delen var att man inte kunde somna eftersom jag grät samtidigt. Och jag var en människa utan det utvecklade sinnet att kunna göra två saker samtidigt...

 

Men en annan dålig sak var att bröllopet skedde idag, och jag hade inte sovit en blund. Och ni vet nog vad som händer när jag inte har sovit.

 

Jag blir Hulken 2.0. Skojar inte. Varje sak jag blir irriterad över, fördubblas när jag är trött.

 

Som jag sa, Jag.Skojar.Inte.

 

Precis när jag slutit ögonen och kände mig utvilad och beredd för att sova, för en gångs skull, dundrade mamma in genom dörren och ropade att vi skulle gå upp.

 

Varför ropade hon? Ja, det kan man undra. Varken jag, Zayn eller You-know-who var morgonmänniskor. Vi var inte ens i närheten.

 

Så därför fick vi en hink med iskallt vatten över oss. Som om jag inte har gråtit tillräckligt. Karma is a bitch..

 

- What the fucking hell?! morrade Zayn. That wasn't neccesary!

- Kids, började hon. We're leaving for the wedding in one and a half hours, so go get yourselves ready.

 

Zayn muttrade till bredvid mig och fibblade sin väg över mig och in i badrummet. Det var såna här stunder som jag ville undvika. Stunder som dessa när det endast var jag och he-who-must-not-be-named i rummet. Det hela blev tusen gånger värre då jag gjorde situationen dubbelt så pinsam när jag råkade flasha mitt ena bröst.

 

Hmm...

 

Man kunde känna lukten av den sexuella laddningen i rummet. Något jag inte uppskattade eftersom jag var tillräckligt förvirrad.

 

- Faamia, I'm so sorry about Logan, började han.

 

Bara av att höra hans röst ville jag hoppa på honom och kyssa honom överrallt. Det tog all min viljestyrka att motstrida dragningskraften till honom.

 

- Yeah, nothing to worry about, muttrade jag.

- You sure about that? Your crying this night says the opposite.

- Well, I'm a girl with feelings! fräste jag. Girls can cry when their boyfriends break up with them! Or, almost break up with us.. Or me in this case.

- Are you pms:ing or something?

- Don't, talk. To me.

 

Med det och en iskall blick gick jag förbi honom men stannade plötsligt i dörröppningen.

 

- You know what? utbrast jag och tittade argt på honom. You have no fucking idea how it is for a girl when she's just got her heart broken! It's like someone fucking cut your stomach open, ripped your heart out, threw it on the ground and put it back into your chest; scarred and bruised! And don't even get me fucking started on pms! It's not the fucking fact that we're bleeding shitloads of blood every months, no it's the fucking cramps! They are the worst imaginable pain in the world! Well, except giving birth, but that's another story! Giving birth is like pooping out a melon, can you imagine that fucking pain?!

 

Mina Malik-gener visade sig när jag var rasande. Därför blev jag extra sur när Harry höjde sitt finger för att tysta mig.

 

- I think you should calm down, sa han.

- Don't fucking tell me what to do! skrek jag och stormade iväg.

 

Jag skyndade mig iväg till mammas rum. I stunder som dessa, var mamma den enda som kunde prata med mig utan att jag fick lusten att strypa henne.

 

- Mum, can you help me with my saree? frågade jag lågt.

- Of course dear! log hon. I'm supposed to help Doniya, but your sisters are probably doing their best to make her look amazing.

 

Jag log och gick vidare in i rummet. Mamma började borsta igenom mitt hår, och jag kollade på henne i smyg. Våra släktingar sa att jag var en yngre verison av min mamma. Men ändå kunde jag se så mycket av mig i pappa.

 

Mina ögon fastnade på hennes koncentrerade ansikte. Varför var hon koncentrerad? Jo, för att mina tovor i håret var inte att leka med. Speciellt när jag precis vaknat.

 

- Mum, will I ever get over him? frågade jag.

- I think you'll never fully get over him, sa hon. And that he'll always have a special place in your heart, but, in time you will get past him.

- I wasn't looking for a poetic answer mum. I just want an yes or no.

- Yes.

 

Jag pustade ut och hon fortsatte borsta ur tovor. Hon startade locktången och jag kollade mig själv i spegeln.

 

Jag kunde ha sett värre ut, tänkte jag för mig själv. Jag böjde upp mungiporna till ett leende och tog ned dem direkt när jag såg att halva min nattmacka satt mellan tänderna.

 

Jag kunde ha sett värre ut, intalade jag mig själv och lät mamma pyssla med mig.

 

**

Fyrtio minuter senare kollade jag på resultatet i spegeln. Man kunde inte se mina rödgråta ögon längre. Tjejen som tittade tillbaks på mig i spegeln var inte Fame. Det var Faamia Patricia Malik som stirrade på mig med chockade ögon.

 

Min mamma är bäst på det här...

 

- I suceeded! sa mamma glatt.

- With what? frågade jag.

- Making you look like a young woman.

 

Jag log stelt och smakade på hennes ord. Nej. Jag ville inte vara en ung kvinna. Jag ville inte bli vuxen! Jag ville inte ha barn. Tänk er att bajsa ut en melon?! Never to the fucking ever!

 

Varför kunde inte Peter Pan kidnappa mig som han gjorde med Wendy och åka till landet Ingenstans där man inte åldras?!

 

Ja, Peter Pan var en utav mina förebilder. Jag menar, tänk om jag kunde vara lika vacker som jag är nu hela mitt liv... Hell to the fucking yeah!

 

- Mum, I look beautiful! utbrast jag.

- You're welcome, log hon.

 

Mitt hår var uppsatt i en slarvig fläta. Min sminkning var naturlig. Precis som jag ville ha det.

 

- Thanks mummy wummy! log jag sött och hon kramade mig.

- You're welcome love. Go get dressed now, log hon.

 

Jag skuttade upp ur stolen men hindrade mig själv direkt eftersom mitt huvud dunkade hårt. Den största faktorn var nog att jag var för trött för att göra vanliga fysiska aktiviteter. Akvitiveter; gå, prata, skratta och framför allt skutta...

 

My life sucks sometimes...

 

Eller, most of the time.

 

Jag lunkade iväg till Zayns rum där jag hade bevarat min dyrbara klänning som jag behandlade som mitt barn. Inte för att jag har barn, men ÄSCH. NI FÖRSTÅR SÄKERT VAD JAG MENAR FÖR OM NI INTE GÖR DET ÄR NI RUSKIGT EFTERBLIVNA OCH, JA...

 

Jag öppnade garderobs dörrarna och tog fram den inplastade klänningen. Eller, sari, som vissa väljer att säga. Jag drog av mig Zayns t-shirt och satte försiktigt på mig den glänsande sirisa klänningen.

 

Dörren öppnades och Zayn kom in. Hans ögon spärrades upp.

 

- Wow, började han.

- I know, mums work-

- You look ugly.

 

Jag stirrade chockat på honom och slog honom på armen.

 

- Just kidding, you look um... Well. I'm your brother, it's my job to tell you that you look ugly.

- I don't look ugly! utbrast jag och putade med underläppen.

- Nah, come here. I want to memorize this day.

 

Han drog mig närmre honom och tog fram sin iPhone ur bakfickan.

 

- What are you doing? frågade jag osäkert.

- Shut up, I'm taking a photo. Close your eyes.

- Are you going to rape me or something...?

- Ew, no! Just close your eyes, damn it!

 

Jag suckade och stängde ögonlocken. Jag slumrade nästan till. Så trött var jag. Fast att stå upp och sova var en utav mina specialförmågor.

 

- This is going up on twitter, sa Zayn nöjt.

- What? mumlade jag till och öppnade de blytunga ögonlocken igen. Can I see it?

 

Han höll fram sin mobil och jag sneglade på bilden.

 

 

 

- I'm beautiful, right? flinade jag.

- You're so full of yourself.

- That's doesn't have to be a bad thing!

- In this scenario, it is.

 

Jag lipade och satte på mig mina gladiator skor. Jag tänkte inte riskera mitt liv med att dansa i högklackat. Aldrig i livet. Så dum var jag inte! Någon Alexa 2.0 var jag ej.

 

Vänta varför dansar jag inte i högklackat...? Jo, eftersom min koordination är kass vill jag inte dö innan denna kväll/natt är över. Och eftersom man är illa tvungen att dansa med alla kusiner och släkt i

 

Som tur var, var kjolen nästan lite för lång så den täckte mina fötter bra. Det var bra eftersom min mamma skulle dödat mig om hon visste att jag inte hade på mig högklackat. Snälla, fråga mig inte varför...

 

Jag skyndade mig ner och mötte ett par gröna ögon som stirrade förundrat på mig. En röd rodnad intog mina kinder och jag skyndade mig förbi honom. He-who-must-not-be-named fick inte förstöra min systers bröllop för min del.

 

 

Okeeeej, jävligt lång länk, men JAJA. HOPPAS NI GILLAR DETTA MELLANKAPITEL OCH INTE HATAR MIG FÖR EXTREMT MYCKET, OKEJ?

 

TAGGA TILL VMA FÖR I HELVETE!!!!!!!! LÄNGTAR SOM FAN. MEN JAG ÄR SÅ JÄVLA NERVÖS FÖR KILLARNAS SKULL! VILL VERKLIGEN ATT DE SKA VINNA EN MÅNMAN, LAWL. MEN SERIÖST. RÖÖÖSTTTTAAAAAAAAA NNUUUUUUUUUUU OM NI INTE HAR GJORT DETTTTTTT!!!!!!!!!!!!!!