Det var sån jag var. Jag sprang från mina problem. Den kyliga luften tog emot mig med öppna armar. Mina armar och ben knottrades och jag höll upp min långa kjol för att inte snubbla.

 

Vilket jag säkert skulle göra ändå. Men men, man kan alltid hoppas.

 

Jag sjönk ihop till en liten boll vid sidan av det stora hotellet och andades ut. Långsamt bearbetade jag vad som nyss hänt. Harry kysste mig.

 

Harry kysste mig.

 

Okej, djupa andetag... Inget att freaka över.

 

MEN HARRY EDWARD FUCKING STYLES KYSSTE MIG. OH MY GOD OH MY GOD OH MY GOD OH MY GOD OH MY GOD.

 

Om det inte hade sjunkit in förrut, hade det verkligen gjort det nu. Jag drog fram min uråldriga mobil ur min lilla clutch och knappade in Suttons nummer. Jag höll nästan på att få en panikattack när Suttons röst hördes genom luren.

 

- Fame! utbrast hon. Gosh, I haven't heard your voice in forever! Wait, babe what's wrong?

 

Fan, hon kände mig för väl... Tårarna brände bakom ögonen och jag bet mig i läppen innan allting började strömma ut. Om allt från våra små ögonblick till detta stora bombnedslag.

 

- HARRY KISSED YOU?! skrek hon.

- Harry kissed Fame?! utbrast Niall i bakgrunden.

- Not now Ni! muttrade Sutton och jag hörde en dörr stängas bakom henne. Finally, but why?

- I don't know! We were arguing, and suddenly he walked into my face. But, unfortunately, I loved it. Ugh, I'm a mess!

- Oh my God, that sound like a fucking romantic movie or something! Guess where I am? At the Ivy! Niall took me to the IVY! A fucking supper costs as much as five months of salary! Oh, sorry! I'm such an ego bitch... Uh, well... You know I'm the worst with tears. Forgive me?

- Forgiven, log jag genom tårarna. Zayn's coming. I've got to go bye!

 

Ilsket ställde jag mig upp och kastade mobilen i väggen. Den gick inte ens sönder. Jag var inte chockad, men arg blev jag. Jag kastade den så hårt jag kunde i golvet och hoppade på den medan tårarna rann fritt nedför kinderna. Tårarna förblindade min syn och den tjocka mobilen fick mig att tappa balansen och jag sparkade argt iväg den.

 

Woooow, världens bästa balans.. Not.

 

- Woah, hörde jag Zayns röst säga bakom mig. Easy there!

 

Jag blickade upp på honom.

 

- You look utterly gobsmacked, muttrade jag.

- Well, it's not everyday you see your babysister sitting on the ground, drowned in tears aye?

 

Han hjälpte mig upp på fötter och jag kände hur en ilande smärta for genom min fot när jag ställde mig på den. Yippie to the fucking kayey...

 

En bästavän som var ego som få (still loved her though), en vrickad fot och en bästa vän som jag var hopplöst förälskad i som precis kysste mig. Vad mer kunde gå fel under denna perfekta dag?

 

Juste. Min mobil är sönder.

 

En mobil som min manager ringer mig på.

 

En manager som sköter mina modellbokningar.

 

Bokningar, även kallade mitt jobb.

 

Great job Fame! Ugh...

 

För en gångs skull kunde jag säga något till min släkt. Att få stå upp för vad jag hade åstadkommit i mitt liv. Jag är inte bara hon som inte var duktig i skolan eller Zayns syster. Nej, jag är hon som blev modell trots att oddsen var mot henne. Hon var tio centimeter för kort, men blev ändå modell på grund av hennes vackra ansikte och kropp. Jag kämpade, gav inte upp tills jag jag kunde spotta min släkt i ansiktet och säga "Hah! I told you so!"

 

Okej, jag spottade inte... Tyvärr, *insert sad face here*.

 

Och trots allt detta, havererade jag totalt när jag träffade Harry. Jag lät en kille förstöra för mig. Usch... Jag var verkligen sämst ibland.

 

Så nu när min manager skulle ringa mig skulle det inte gå eftersom jag "råkade" ta sönder min mobil.

 

- Seriously though, what happened? frågade Zayn och tittade förvirrat på tårarna som gled bakom luggen. Wait, I'll take you back to the wedding.

 

Han bar upp mig i sin famn och vi gick in genom de stora dörrarna. Mamma och pappa fick syn på mig direkt. Pappa kollade ogillande på mig och nickade mot bakdörrarna. Zayn bar in mig dit och satte mig på en stol.

 

Vi befann oss i en stor garderob. Waliyha och Safaa följde efter oss och kollade förvirrat på mig.

 

- Fame, have you ben crying? frågade pappa skeptiskt. This is your sister's big day! I can't believe you're being so selfish right now!

- Dad, morrade Zayn.

 

Pappa gillade inte mig. Han hade aldrig gjort det så varför skulle han börja göra det nu?

 

- What's up Fame? frågade Zayn lugnt.

- Oh, nothing. I'm just crying because of nothing. Nothing. Everything is alright! That's why I'm fucking crying.. jag andades fortare och fortare tills jag nästan föll av stolen med handen över hjärtat.

- Fame?! You're starting to freak me out! What the fuck happened?!

- You know what?! röt jag och ställde mig upp. All my life I've tried to life up to everyones expectations. But either way, I'm always that girl no one's proud of. Only because I have no education, no real job! And I try, so hard! But it's never worth the effort! None of you see it! I know our relatives call me worthless, pathetic and the odd one out! I'm just Zayns and Doniya's sister. Nothing else. I hate this family so fucking much! Especially you dad. You've made my life a living hell since day one! You've never been supportive. All you can see is Zayn and Doniya, because they're the golden childen! What am I? A waste of space?! I can't wait til I turn eighteen cause then I'm done with all of this bullshit!

 

Jag drog ett djupt andetag och andades hackigt ut. Där, jag hade sagt det. Den saken jag hade hållit inne alldeles för länge.

 

Vad jag inte visste var att någon hade öppnat dörren och resten av min släkt stod utanför med deras huvuden vända mot mig.

 

 

Pappa öppnade munnen för att säga något men jag hann före.

 

- Save it, I'm done.

 

Med det gick jag med arga steg ut genom hotellet.

 

**

 

Okej. Skadan var skedd.

 

Inte ett till skäl för att total freaka.

 

 

Därför packade jag. Jag packade ihop varje liten pryl från mitt rum, och ner i min stora väska. Jag var klar. Klar med att låta min släkt och pappa få mig att känna mig värdelös. Ilsket drog jag igen dragkedjan och någon knackade på dörren. Utanför stod Doniya och tittade medlidande på mig.

 

- I'm so sorry about last night, muttrade jag.

- You know what? började hon. I'm more worried about you actually. Dad hasn't been the nicest when we grew up. Especially not to you. Even though he's saying you ruined my wedding, you really didn't. Just wanted to clear that up. I'm married aren't I?

 

Jag log och kramade henne hårt.

 

- Thank you Donny, mumlade jag.

- I'm gonna miss you so much, sa Doniya och log stort.

- I'm not leaving yet, I haven't had any breakfast! Duuh!

- Of course, sa hon och himlade med ögonen. Me and Tacqueer's leaving for Paris tomorrow.

- Oooooh, just make sure to wrap the cucumber incase you do something that includes, um... certain body parts, sa jag och mina kinder blossade genast upp i en röd nyans.

 

Doniya skakade på huvudet och jag gick ned för att äta frukost. På vägen kände jag flera släktingars nyfikna ögon på mig och jag kunde inte bry mig mindre.

 

Ända sen mitt lilla utbrott hade jag antingen velat sjunka genom golvet, eller så hade jag utnyttjat mitt nyfunna mod till max.

 

Jag sträckte mig efter en skål och tog flingpaketet ur Zayns händer samtidigt som jag satte mig ner vid bordet.

 

- You just took my cereals, sa Zayn och sneglade på mig.

- Bet I just did, sa jag med ett försök till en amerikans dialekt.

- Grow up Faamia, muttrade Saira från köksön.

- At the end of the day I'm a famous model, so I don't have the urge to grow up just yet, svarade jag ironiskt. Oh, and... what have you accomplished? 

 

 

Med det lämnade hon rummet med ett fnys. Jag gjorde en liten segerdans och återgick till mina flingor. Zayn gick med arga steg in i köket.

 

- Well, hello you too, sa jag. Why so angry?

- Why have you packed all of your things? fräste han. Are you going somewhere?

- Yes. Away from here.

 

Jag kände mig plötsligt inte hungrig längre så jag ställde ned skålen och gick med snabba steg ut från köket. Zayn följde efter mig och jag himlade med ögonen.

 

- What are you? My fanclub?! snäste jag åt honom.

- Who are you? And what the fuck happened to Fame? röt Zayn.

- She's gone, muttrade jag.

- Where the hell are you going?! utbrast Zayn som plötsligt inte kollade på mig längre, utan på någon/något bakom mig.

 

Snabbt for jag runt min egen axel men råkade snurra för långt. Irriterat vände jag mig om och såg den personen jag försökt undvika.

 

Harry tittade förskräck på oss båda och frös till i rörelsen. Just då höll han på att langa in sin stora resväska i den stora Range Rovern som vi kom hit i.

 

- Um, började Harry och kliade sig i bakhuvudet. Nowhere, just... Okay! I was planning on going home earlier because of, certain events.

 

Jag kollade generat bort och förstod genast att han menade vår kyss.

 

Man kunde skära den pinsamma stämningen mellan mig och Harry, något som Zayn förstod direkt.

 

- Okay, började han. Whatever happened between the two of you, it needs to stop right now. I already knew you were going earlier, mum told me. So I convinced her-

- Zayn? What have you done? morrade jag hotfullt.

- As I said, I convinced her to let Fame go with you! sa Zayn och log.

 

What?

 

What?

 

WHAT?!?!!?!??!

 

Som om inte mitt liv sög tillräckligt?!?!?

 

Jag och Harry utbytte skräckslagna blickar.