Det hade gått några dagar sedan min dröm. Jag hade försökt undvika Harry eftersom varje gång jag såg honom tänkte jag på hur hans varma hud kändes under mina händer... Dags att komma på andra tankar! Därför passade jag på att kolla de klara resultaten från min och Logan's photoshoot.

 

Jag hade inte med mig min dator, eftersom jag var elektroniskt efterbliven. Jag hade en uråldrig Nokia mobil som var odödlig och en gammal HP dator som är lika tjock som den femte Harry Potter boken på 1000 sidor. Okej, inte riktigt så tjock. Men i närheten.

 

- Liam? ropade jag.

- Yes Fame, svarade han.

- Can I borrow your computer?

- Sure, it's in my bunk.

 

Jag reste på mig och gick till hans säng där en alldeles platt, silvrig sak låg. Jag tog upp den försiktigt och gick ut till soffan där alla killar var bänkade. Då menade jag verkligen alla. Zayn, Niall, Liam, Louis, Harry, Paul, Preston, Andy, Josh, Sandy och Will.

 

Tydligen var det fotboll på TV. Ärligt talat kunde jag inte vara mer ointresserad. Om inte Torres spelade, brydde jag mig inte ett dugg. Det var väl varför tjejer kollade på fotboll? För att kolla på snygga killar. Inte för att det fanns speciellt många dock...

 

Jag satte mig ner mellan Louis och Liam. Tafatt försökte jag öppna datorn, men jag var rädd att jag skulle ta sönder den.

 

- Liaam! gnällde jag. How do you open this thing?!

 

Han skrattade och lyfte på skärmen. Jag tackade tyst och letade efter start-knappen.

 

- Liaaaamm! gnällde jag. How do you start this thing up?

- You're really retarded when it comes to electronic stuff Fame, flinade Niall.

- You have no idea, mumlade jag.

 

Liam tryckte på en knapp och genast lös skärmen upp.

 

- I swear you're some kind of wizard or something, utbrast jag.

- I just started the computer, sa han och log.

- Well, you're quite handy. Dani must be a very lucky lady! tänkte jag högt. Oh, wait!

 

Alla killar började skratta, medans jag kollade generat ner på tangentbordet.

 

- I didn't mean it like that, mumlade jag.

 

Liam loggade in på sitt konto. Bakgrundsbilden var en på honom och Danielle, mina kinder intog en röd nyans med tanke på vad jag nyss sagt. Jag klickade upp safari fönstret. Det visste jag eftersom Zayn hade försökt lärt mig att hantera en Apple-produkt. Det slutade i att Zayn fick ett utbrott på mig och jag kastade hans BlackBerry i väggen. Ilska går runt i Malik-klanen... Ärvt från min käre fader.

 

Jag gick in på min modellsida och klickade upp bilderna. Lyckligt pep jag när till jag fick se den bilden som skulle vara bilden utåt för Calvin Kleins nya kollektion.

 

 

- Is that you? And Logan? frågade Liam.

- Yeah, this is where we met, log jag.

- Can you two please be quiet, sa Harry. We're trying to watch football here.

- You aren' very quiet yourselft! utbrast jag. You should trying to sleep in the hotelroom next to yours and Miley's! It sure wasn't peaceful!

 

Snabbt förstod jag vad jag sagt och sjönk ihop medan killarna skrattade åt Harry, men mest mig. Jag och min stora käft som aldrig ville vara tyst!

 

- I bet you and Logan aren't very quiet yourselves, sa Harry.

- As matter of fact, no we aren't! It's like a concert, screams, cries...

- That's enough! avbröt Zayn snabbt och höll sin hand för min mun. If there's something we don't want to know, it's your sexlife.

- Miley's like a fucking yoda in bed! fortsatte Harry och ställde sig upp. Better than you'll ever be!

 

Ilsket ställde jag mig upp framför honom. Resten av gänget klagade för att vi var ivägen för tv:n.

 

- How do you know?! röt jag. We've never slept together! I bet I'm a thousand times better! I'm like the master guru!

- Master Guru? skrattade han. More like a beginner!

 

Jag kollade roat på honom.

 

 

- I'm everything but a beginner! fnös jag. I'd love to prove it to you, but since we're both sexually taken by other sexually active people, it wouldn't be very cool.

- You're weird, muttrade han och satte sig ner igen.

- Tell me something I don't know, duh, påpekade jag och satte mig på samma plats som förut.

 

Jag sneglade på Louis som flinade åt mig.

 

- Well, I'm off to bed, sa jag och ställde mig upp. Lou, do you want to sleep with me? No! Not like that! I mean.... Urgh, whatever...

 

**

 

Nästa dag, bestämde Zayn sig för att vi skulle ha en "Zayn och Faamia" lunch. Alltså bara vi två, utan de andra. Runt Zayn kunde jag vara lite mindre pinsam, eftersom jag hade känt honom hela mitt liv.

 

- Faamia? You ready to leave? ropade han.

- Yep, sa jag och skyndade mig till honom. Not ready to come though. Oh, shit.

- You're so dirty-minded Fame, flinade Niall.

- That's nothing to encourage, log Liam.

 

Han var verkligen Daddy Direction. Liam var den av killarna man kunde prata om vadsomhelst med, förutom Zayn då.

 

- We're off then, sa Zayn. Later guys!

- Bye, mumlade dem ointresserat.

 

Åh, jag älskar er med. Tänk om det plötsligt skulle börja regna bomber och det sista de sa, var ett hej då som de knappt menade! Då skulle det inte vara lika roligt va? Eller hur? Eller hur? Eller hur? Eller hur? Eller hur?

 

Okej, rant över. Vi började gå längs Liverpools gator, med Paul några meter bakom oss, eftersom "han inte ville riskera att något hände". Tönt.

 

 

- Look. I know I'm a party pooper and everything, but... I'm your big brother, and mom told me to take care of you.

- In what way? flinade jag dumt.

- Fame, please! Or, should I say Master Guru, flinade han.

- No you really shouldn't.

 

Han skrattade lågt och jag sneglade på honom. Vi såg några enstaka paparazzis som knäppte foton. Great. Nu skulle säkert fansen hålla på med "Zaamia" igen. Visste du att de verkligen ville att jag och Zayn skulle bli ihop? Alltså, ett par. Ett romantiskt förhållande mellan min bror och jag. Vilket är helt sjukt enligt mig. Incest.. host host.

 

- Okay? frågade Zayn. Have you even listened?

 

Shit, han hade frågat mig något.. Ehm.

 

- Pff, yeah totally, no.

- Well, suckade han. Long story, short. I know you have feelings for Harry.

- You too! Who told you?! utbrast jag.

- I overheard Niall and Louis.

- Those fuckers are dead, muttrade jag surt.

 

Han flinade smått och stannade oss plötsligt.

 

- I just don't want you to get hurt, okay? sa han och tog mina händer.

- I'm not! utbrast jag. Why does everyone think I'm so fragile? I might be saying the wrong things, be incredibly awkward, but I'm not going to break, okay?! It's not like Harry and Miley's getting engaged or moving in together.

 

Jag fnös och skrattade lågt. Hoppades jag i alla fall. Det skulle knäcka mig. Vi fortsatte gå tills vi kom till ett litet kafé. Tjejen i kassan såg ut som om hon skulle svimma vilken sekund som helst när vi klev in i hennes nästan tomma lokal. Hon stammade, höll på att spilla ut Zayns kaffe, vilket gjorde mig skraj. Jag hade nämligen bearbetat en fobi för kaffe, ända sen jag fick fem muggar över mig.

 

Vi tackade och satte oss ner i ett hörn. Jag vinkade glatt till Paul som satt utanför och läste tidningen. Han skakade på huvudet men ändå skymtade jag ett litet leende på hans läppar. Paul må vara stor och läskig till utsidan, men han visade sig vara en riktig krambjörn.

 

- I just don't get it, sa han. If you like Harry so much, why are you dating Logan?

- You know me. I always tend to make things even worse.

- So you don't like Logan...?

- I do. But, he likes me more than I like him. I think it's unfair to him, because I like Harry more... Fuck it, love Harry more.

 

Han kollade ogillande på mig.

 

- He's not as wonderful as you're imagining, började han lågt. It took him five months to fully love Miley. It almost took her down.

- Five months?! utbrast jag.

- Yeah. He isn't very serious when he's in a relationship. At least not in the beginning. He even cheated on her a few times in the first months. 

- How come she didn't break up with him?

- She was to attached. I don't want that to happen to you. Please, try to get over him.

- I've tried for the last two years. It's easier said than done.

- Try a bit harder. Please, for your own sake.

 

Jag nickade och han log smått. Tjejen kom ut med vår mat och vi tackade.

 

**

 

Det hade varit en hemsk början på turnén. Först kaffe incidenten, sen drömmen om Harry *insert a blushing Fame here* och nu skulle tydligen hans super bitch till barndomsvän som jag hatar, följa med på turnén i två veckor. Glömde jag säga att häxan kom idag?

 

Kelsey. Vi hade aldrig gillat varandra. Hon var egentligen bara vän med honom numera för att försöka bli ihop med honom. Hon är en såkallad "famewhore". Vilket är ironiskt eftersom jag kallas för Fame... Ironi suger ibland. Dock använder hon ej det smeknamnet till sig själv, utan till mig. Inte när Harry är i närheten såklart. Då är det bara skådespel som gäller.

 

"That's a lovely top Faamia! I totally love your style!"

 

Lögner större än hennes ego. Gigantiska alltså. Jag tyckte ärligt talat synd om Harry. Han var för övertygad att hon var samma gamla Kelsey som han kände för länge sen. Jag måste säga att hennes skådespeleri skulle varit övertygande om jag inte hette Faamia Malik och inte var dum i huvudet. Tyvärr gör jag det, så hon är den falskaste människan jag träffat.

 

När jag träffade henne för första gången, försökte jag verkligen att vara snäll. Men det fungerar inte om hon är en total bitch tillbaks. Jag hade ingen aning varför hon hatade mig. Som om hon var rädd att jag skulle "ta Harry från henne". Bitch please..

 

HARRY HAR ALLTID VARIT MIN. LÄMNA OSS OCH FORTSÄTT LEVA DITT PATETISKA LIV!

 

 

Jag skulle göra mitt bästa för att undvika henne. Det var mitt uppdrag de här närmsta två veckorna.

 

- Fame? avbröt Harry mina tankegångar. So, do you want to tag along?

 

Fan, jag hade gjort det igen. Varför kan jag aldrig lyssna när andra pratar? Kanske för att jag är för upptagen med mina egna tankar. Ego Fame till er tjänst som alltid lyssnar och hjälper er med era problem.

 

- Pff, yeah! Totally, sa jag utan att veta vad jag hade sagt ja till.

- Great! The plane leaves at seven tomorrow.

- Wait. What plane?

 

Han flinade.

 

- You really have short memory! skrattade han. You're coming with me and Kelsey to London for sightseeing. It's going to be so much fun! Thanks for coming along. Kelsey's cool but, it'll be much more fun with you...

 

Jag slutade lyssna efter det. Jag hade gjort det igen. Det var inte sant... Jag hade accepterat att följa med till London, med den personen jag hatade mest i hela världen.

 

Jag hatade allting.

 

Allting hatar mig.

 

Cliché.

 

Fuck.

 

Jag gömde mina hemska tankar för Harrys skull och klistrade på ett falskt leende.

 

- Are you listening? frågade han.

- No, erkände jag.

 

Han skrattade och drog in mig i en kram. Jag la mina armar runt hans mage och han drog in mig tätt intill honom. Jag la mitt huvud på hans axel och kände hans söta doft. Inte för den var speciellt söt, men om den fanns som parfym skulle jag köpa tillräckligt så det räckte en livstid. Okej, det här blev mer komplicerat än vad jag trodde.

 

Och ja, vi kramas fortfarande.

 

 

- This is better than self-pleasuring, tänkte jag högt jag.

- Og really? flinade han och jag rodnade. See you tomorrow. I'll wake you up at seven a.m.

- Great, see you in the morning, log jag.

 

 

Han lutade sig ner (eftersom jag var så extremt mycket kortare än honom) och kysste mig långsamt på kinden. Inte för att verka "fangirly" men mina knän höll på att svika mig.

 

 

Hans läppar lämnade min kind som hade blivit röd. Med ett flin försvann han in i bussen och kvar stod jag. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Allt jag visste var att Harry Styles just hade kysst min kind...

 

Nepp. Jag skulle aldrig mer duscha min kind. Med darriga händer rörde jag försiktigt punkten där hans mun hade varit för några sekunder sedan.

 

Jag lät en frustrerad suck lämna mina läppar och jag höll på att ramla ihop i en liten hög på parketten. På något sätt lyckades jag ta mig från det lilla vardagsrummet, till min våningssäng högst upp.

 

Jag hatade allting...