Vi hade kommit fram till arenan för någon timme sedan och killarna höll på med soundcheck. Jag hade förväntat mig att kunna tagit en liten tupplur innan konserten ikväll, men nej... Deras stylist Caroline Watson, ville att jag skulle hämta deras scenkläder i bussen. Surt gick jag och hämtade dem. Jag blev inte förvånad när hon frågade mig om att gå till Starbucks och beställa kaffe till teamet. Okej, Caroline, därför fanns Eleanor! Hon var kaffe-tjejen, jag var "sov-tjejen" som aldrig jobbade utan bara åt eller la konstiga kommentarer.

 

Om det inte hade varit för dumma Caroline, skulle jag inte ha tagit emot kaffet av expiditen, kommit till arenan med det, för att sedan krocka in i killarnas trummis Josh Devine. Därför stod jag i korridoren, med mina kläder som var drypvåta av skållhett kaffe. Jag var också tvungen att byta om till ett vitt linne innan jag gick för det var extremt varmt. Därför stirrade Josh som en dåre på min ljuslila behå som man såg igenom mitt linne. Som jag sa, allt är Carolines fel.

 

- Can you stop staring? väste jag. I'm not a zoo animal!

- Sorry mate, mumlade han. Why can't you go and change clothes in the bus?

 

Jag sneglade surt på honom och la armarna i kors.

 

- Because, their stupid fans are outside! I actually don't want foreign people to see my 'disaster', caused by Caroline Watson!

 

Han skrattade lågt och började gå till scenen, där "Up All Night" spelades från de massiva högtalarna. Caroline stod och pratade med Lou Teasdale i ett hörn. Jag gick bestämt mot henne och harklade mig.

 

- Oh! Faamia, I was starting to get a bit worr..., avbröt hon sig själv när hon fick syn på mig. Oh my God! What happened?! Where's the coffee?

- Can't you see it? frågade jag och pekade på mitt linne.

 

Hon höjde ena ögonbrynet och hållde in ett skratt. Lou höll ena handen över sin mun för att dölja hennes fnitter. Killarna hade verkat fått syn på det med för Louis låg ner på scengolvet i oändliga skrattsalvor. Zayn kollade olustigt på mig och himlade med ögonen. Niall hade tydligen följt med Louis ner på golvet, för han var inte inom synhåll. Liam, som den gentlemannen han var, försökte han att inte skratta utan fortsatte prata med de tiotal fansen som stod nedanför.

 

Harry däremot, flinade med sitt sexiga, snea flin och han mötte min blick. Jag började gå mot scenen för att prata med Louis, men då snubblade jag på några sladdar som låg i vägen, vilket ledde till ännu mer skratt. Inte bara från killarna den här gången, utan från deras säkerhetsvakter, managers och av fansen. Jag suckade och började sedan fnissa smått själv. Tänk hur roligt det måste sett ut...

 

Jag fick hjälp upp på fötter av deras gitarrist, Sandy, och jag försvann in i deras loge där jag bytte om till en av killarnas "tank top". Jag kastade mitt linne och slog mig ner i soffan, där jag slumrade till direkt. 

 

Min tupplur varade dock inte längre eftersom killarna for in genom dörren med högt prat och skratt. Jag suckade och satte en kudde över huvudet för att dränka allt ljud utifrån. Det fungerade tills någon drog bort den.

 

- Fuck off Louis, muttrade jag.

- It's Zayn. Fame, what the hell happened? hörde jag min storebrors röst fråga.

 

Jag himlade med ögonen och satte mig trött upp.

 

- Well, Caroline asked me to buy coffee and I walked into Josh. The coffee landed over me, it wasn't very fun, muttrade jag.

- So it was Josh's fault?

- No, it was Carolines!

- You blame everything you do on her, flinade Niall.

- You're so clumsy Fame, sa Louis och skrattade.

- Shut up! sa jag och slog till honom, löst på armen.

 

De flinade och Caroline kom in genom dörren.

 

- Caroline! utbrast Louis gällt. You can't just walk in on us like that! What if someone was naked?!

- Would've been a great view though, tänkte jag högt.

 

Högt nog så alla i rummet hörde och brast ut i skratt. Jag slog handen över munnen och kurade ihop mig till en boll. En annan dålig vana jag hade, var att berätta pinsamma tankar, omedvetet. Eller, det var inte den enda. Jag var hemsk i sociala stunder. Speciellt med Harry. Jag sa alltid fel saker, och var bara pinsam.

Därför kallade deras team mig för "the social penguin". Alltså att jag var lika social som en pingvin, som inte är sociala alls. Ni ser likheten.

 

- Fame, if you want to see it, all you have to do is ask, flinade Louis.

- Lou, no, sa Zayn med ett flin.

 

"The sun goes down, the stars come out, and all that counts, is here right now, my uni..." ringde min ringsignal och jag svarade snabbt.

 

- The penguin Faamia Malik's speaking, sa jag och hämtade min Nutella.

- Hi Faamia! It's me, Logan, hörde jag hans glada röst säga.

- Logan! Hi. How's America?

- Great! A little too hot for my liking though.

 

Jag skrattade lågt.

 

- That's because you're british. Here, the rain needs us. Like females needs males to make babies.

- Haha, think I get it, skrattade han. Miss you lots my little random babygirl.

- Miss you too my old man, mumlade jag och hörde hans skratt.

- Well, photoshoot in five, talk to you later...

- Alligator, see ya!

 

Jag la på och mötte killarnas (plus Carolines) fniss.

 

**

 

- Lou! You have to whisper quieter! viskade jag och försökte hålla in mina fnissningar.

- Sozz Fame, fnissade Louis lågt.

 

Han tog fram tandkrämstuben ur sin ficka och räckte den till mig. Jag kollade slugt på honom och smög fram till Harry som låg och sov på soffan. Sakta skruvade jag av korken och tryckte sakta ut all tandkräm i Harrys lockiga hår.

 

- You two make bad burglars, viskade Liam bakom oss.

- Ah! skrek jag skrämt och hoppade bakåt.

 

Tuben flög ur min hand och träffade någon, eftersom den personen kved.

 

- Fame! What the hell?! utbrast Liam och gned sig i pannan där tuben träffat honom.

- What the hell? muttrade Harry och satte sig upp.

 

Jag fick syn på tandkrämen i hans hår och började skratta högt. Liam och Louis deltog i skratten och Harry kollade förvirrat på oss.

 

 

- What's going on? frågade Zayn bakom oss. Fame! Oh my God!

 

Harry reste på sig och kollade sig själv i spegeln. Hans ögon intog en arg blick och de klistrade sig genast fast på mig. Shit.

Jag ställde mig försiktigt upp.

 

- Faamia Tricia Malik, you are so dead, sa han ilsket.

- Catch me if you can! lipade jag och sprang ur ut bussen.

- You're not faster than me Malik! hörde jag Harry ropa bakom mig.

 

Med hjärtat i halsgropen sprang jag bakom den andra turnébussen och gömde mig. Plötsligt kände jag ett par händer på mina höfter. Jag pep till och vände mig om. Där stod Harry med ett elakt flin på sina rosa läppar. Han svepte sedan en hand över sitt hår och kletade på lite tandkräm på mitt huvud. Han torkade sedan av sig på min tröjarm och jag gapade chockat.

 

- Styles! utbrast jag.

- Malik, svarade han med sitt sneda flin.

 

Hans ena hand höll fortfarande kvar ett grepp om min höft och det brändes på min hud av hans beröring. Hans gröna ögon kollade in i mina. Han visste inte. Han visste inte om mina känslor för honom. Ett skäl varför jag borde ge upp.

Han drog sig ifrån och gick till vår buss. Själv stod jag kvar.

 

Det var officiellt. Världen hatade mig och vill aldrig se till att jag blir ihop med Harry som jag fantiserat om. (inte rumsrena fantiseringar, just because) Jag hade alltid hatat de saker han får mig att känna. Inte för att han visste om att jag fick svaga knän när han var i närheten. Fast, tillslut skulle han förstå eftersom jag skulle ramla. Inte bara pågrund av hans närhet, utan av min dåliga balans också.

 

Snabbt drog jag en frustrerad suck och började gå tillbaka till bussen. Innan jag sakta började tippa över. Jag pep till och förväntade mig att falla ner på asfalten, dock kände jag hur ett par armar omfamnade mig. Jag tittade upp i Nialls ögon.

 

- What are you doing out here? frågade han roat.

- That depends on what answer you want, mumlade jag.

- What about not getting an answer at all?

- Fair enough.

- Let's get you back in.

- Only if I can ride you.

 

Han höjde sitt ögonbryn. Oj.. Nej! Fuck..

 

- No! I didn't mean it like that! I meant like riding on your back... Okay that didn't sound better.  I meant..

- I know what you mean, skrattade han. Hop on.

 

Generat hoppade jag på hans rygg och hans händer greppade om mina lår. Jag hade känt killarna så länge nu att de var som bröder. Förutom Harry då. Han var för perfekt för att bara kunna vara en bror.

 

- You like Harry, right? frågade han.

- Oh yeah, muttrade jag. I mean, what?! Pff, no... Why do you think I lov.. like him?

- You said love.

- Did not!

 

Han skrattade och vi kom fram till bussen. Han släppte ner mig på marken och vi gick på bussen igen.

 

**

 

Efter jag precis somnat vaknade jag, yrvaken. Jag suckade och tassade ut till tv:n där jag kollade på en repris av "Vänner". Klockan var runt halv ett och jag såg hur Harry kom gående och satte sig bredvid mig.

 

- You can't sleep either? frågade Harry.

- Nope, mumlade jag.

 

Det var svårt att koncentrera sig på tv:n när Harry satt och tittade, förlåt, stirrade på mig. Sakta satte närmade han mig. Mitt hjärta ökade slagen och jag mötte hans blick. Hans hand smög sig till mitt inre lår och jag tappade snabbt andan. Hände det här verkligen?  

 

- Pinch me, mumlade jag.

- What? viskade han förvirrat.

- Oh nothing.

 

Jag behöll min blick fastklistrad i hans och jag började sakta luta in. Hans läppar mötte mina, och en blixt av elektricitet for genom hela min kropp. Hans händer smög sig runt mina höfter och jag kupade mina händer runt hans kinder.

 

Kyssen fördjupades och han lyfte upp mig, så jag satt grensle över honom. Jo precis, grensle. Det ni alla fans drömmer om. Hans händer smög sig in under min t-shirt och jag pep till. Våra tungor tävlade om dominans och jag drog mina händer genom hans lockiga hår. 

 

Som om han hade blivit slagen i huvudet av en stekpanna, puttade han ner mig ur hans knä och drog av sig sin tröja. Mina händer gled upp och ner över hans nakna rygg och...

 

 

Snabbt satte jag mig upp och drog efter andan. Jag kollade mig med trötta ögon runt om i rummet och såg genast att jag låg i min säng. Jag drog en hand genom mitt svettiga hår och såg att Harry låg och sov i våningssängen diagonalt från mig. Hans lockar låg i en röra över hans ansikte och hans bröstkorg reste sig med jämna mellanrum.

 

Jag slog mig själv i pannan. Hur kunde jag drömma något sånt?! Även fast jag drömt, kändes det som om det var verklighet. Som om Harrys läppar hade varit pressade mot mina. Jag suckade irriterat och la mig snabbt ner igen.

 

Nu skulle jag inte kunna somna om. Tack för det huvud! Harrys hungriga ögon var det enda jag kunde se framför mig.

 

Well, my first name's awkward...  Fuck.