---

Chasity's perspektiv:

- Hur gick det?! frågade Angel oroligt.

- Bra, suckade och gick ut ur bilen.

Jag hade kört in i ett träd tydligen. Bucklan på bilen var stor och jag svor lågt för mig själv.

- Jag blöder, pep Angel.

- Får jag se?

Jag kollade upp på hennes panna. Det var ett djupt sår som det blödde från.

- Jag kör dig till sjukhuset, mumlade jag.

- Chasity..., började Angel.

- Inte nu, sa jag trött och vi hoppade in i bilen igen.

Jag körde till sjukhuset och parkerade bilen. Vi gick in till akuten och de hänvisade oss till mottagningen. Angel skrek på tjejen som inte tyckte att det var tillräckligt "mycket skada" för akutmottagningen.

Jag drog med Angel till mottagningen och satte mig ned. En sur Angel satte sig tre stolar bort från mig.

- Jag vet att jag inte är såhär. Jag har förändrats, började Angel.

Jag svarade inte.

- Ska vi leka sura leken nu också? sa Angel ironiskt.

- Visst! Om vi leker sura leken, då går jag då, ha det så kul med att gå de fem kilometrarna hem! morrade jag och reste mig upp.

- Chasity! Du får inte bara lämna mig?! Kom hit!

Jag frös till.

- Efter allt du har gjort så ger du mig fortfarande order som om jag är din slav!

- Men hur länge ska vi bråka? Jag snodde din låt Chasity! Inte så att jag har dödat något, stönade Angel.

- Jo, du har faktiskt dödat något.

- Vadå?

- Vårt systraskap.

- Men kan du bara lägga av?! morrade Angel. Jag känner mig redan dum nog, du behöver inte förvärra det!

- Det är kanske precis det jag behöver! Du fattar ju inte att du har gjort fel! Du är Miss. Angel "Perfekt" Martinez! Miss. Perfekt kan inte ha fel, hon härjar hur hon vill!

- Sluta! skrek hon och kastade en kudde på mig.

Vi hade nu alla blickar på oss, ingen av oss brydde sig utan vi båda var inne i vår egna bubbla.

- Ska vi leka femåringar? Visst! skrek jag och kastade en bok på henne.

Som svar kastade hon en kruka på mig och jag kastade en droppställning på henne.

- Tjejer! sa en läkare och ställde sig mellan oss.

Han drog isär oss och kollade förvånat på oss.

- Tjejer bråkar väl inte...? sa han lågt.

- Pff, vi är inte lama bimbos som sägs bara ha catfights, fräste Angel.

- O-ok-okej, stammade han när han såg hennes ansikte.

- Pratar du om dig själv eller? snäste jag.

Han blick fastnade på mitt. Samma sak hände när varenda kille såg oss. Jag suckade och började ta några steg mot hissen men kroppen hängde inte med. Jag föll ned på golvet och tappade andan. Allt var svart men jag kunde höra alla röster.

Jag kunde uppfatta allt ljud. Det var skrik, prat och olika ljud. Sen blev allt svart.

Jag kunde inte fatta det. Chasity's hjärta bröt ned hennes kropp och nu ligger hon i koma... På grund av mig!

Jag ville bara dö, jag hade inget skäl att leva längre. Som citatet säger: "You never know what you had until it's gone and lost forever".

Men Chasity skulle inte dö, det hade jag bestämt. Även om en liten del av mig redan hade förlorat hoppet så fick jag inte sluta hoppas att Chasity skulle vakna.

Jag kände mig så dum. Det var mitt fel allt ihop. Våra föräldrar kom inrusande in i väntrummet. De kollade på mitt söndergråtna ansikte och förstod att något hemskt hade hänt.

- Chasity... ligger i koma, snyftade jag.

Hennes mamma bröt ihop och hennes pappa blev arg. Pappa lugnade ned hennes pappa och mamma lugnade ned hennes mamma. Vem lugnade ned mig och tröstade mig?

Justin!

Jag ringde honom och han svarade ett trött ja.

- Justin! Det är Chasity, hon ligger i koma! grät jag.

- Va?! Vart är du?

- McWalley's Hospital.

- Kommer direkt!

Han sa inte ett pip till utan la på.

- Allt är mitt fel, snyftade jag till mamma.

Min mamma kollade ledset på mig och tröstade mig. Hennes ord hjälpte mig inte utan förvärrade bara saken.

Jag kan inte fatta att Chasity ligger i koma och  kanske inte kommer vakna. Mitt livs kärlek, som inte älskar mig tillbaks dårå... Jag fick gå in till hennes rum och besöka henne. Det var en hemsk syn. Att få se en kritvit Chasity ligga dödsstilla på en sjukhussäng med en massa slangar överallt.

Jag satte mig på stolen bredvid hennes säng och tog hennes livlösa hand.

- Chasity, då måste få veta en sak... Jag har älskar dig från ögonblicket jag såg dig. Du stod ut med ditt utséende och din personlighet. Jag gillade aldrig Angel egentligen, eller jag skulle gjort slut med henne så jag kunde bli ihop med dig men detta hände. Jag ber till Gud varje dag att du ska vakna och allt ska vara som vanligt. Att du hatar mig och det, mn det är bättre än att du är halvdöd, fnös jag.

Då hände det. Hennes finger kittlade min handflata. Hon rörde på handen och slog upp ena ögat!

---

Omg!? Vaknar Chasity eller?! :O

Fyra kommentarer till nästa! ;) ENJOY <3