Jag suckade och twittrade.

"Seriously! This is patetic! @AngelMartinez is my gf and I love her! She's a human just like you, and I know for sure that u would be rly sad if someone said that to you! True Beliebers support! #Bieberfamily"

Jag klickade på tweet och loggade ut.

---

Jag följde med Justin på han turne. Jag fick bo på ett hotell eller på bussen. Den här gången fick jag bo i ett hotellrum. Jutstin och jag hade bestämt att vi skulle till en strand och promenera och mysa.

Han knackade på i mitt hotellrum och jag öppnade.

-Hej sötnos! Är du redo? Sa han med ett leende

-Jag är redo! Sa jag glatt

-Har du hört något om Chasity?

Hela jag sjönk ihop, helt plötsligt var jag helt stel. Jag trodde han aldrig skulle nämna det namnet igen.

-J..a..ag, vet inte. Stammade jag

-Är det något fel?

-Nej då jag har bara inte hört det namnet på ett tag. Sa jag försiktigt.

Han drog in mig närmare honom och jag slappnade av och han placerade en mjuk kyss på mina läppar.

- Kom vi går, sa han och log.

- Okej, sa jag och tog min väska.

Vi gick igenom den trånga turnébussen och ut i den friska luften. Chauffören hade stannat i en liten stad i västra Queen's Land. Det var än så länge inga paparazzi's inom synhåll, men man visste aldrig. De kunde vara väldigt diskreta.

Vår säkerhetspersonal var runt oss hela tiden, vilket var lite jobbigt. Men det var ingen idé att streta emot. Vem som helst kunde komma och slå en.

- Mår du bra shawty? frågade han mig.

- Bara bra, sa jag och log.

- Jag tänkte att vi kunde gå och äta någonstans med hela crewet?

- Det blir jättebra, sa jag och kysste honom på kinden.

Det hade gått en månad och jag förstog ingenting. Jag trodde Chasity skulle vakna, men det hade hon inte gjort. Justin var klar med sin turne och stannade lite hemma. Det var skönt att ha ett stöd. Helt plötsligt kom jag och tänka på Taylor. Han har inte hört av sig någonting. Han skulle ringt för flera verckor sen. Jag satt med Justin i soffan och tittade på en film. Min mobil vibrerade och det var Taylor, jag flög upp ur soffan och svarade ute i hallen.

-Angel, sa jag.
-Hej, det är Taylor. Du skulle ringt om Chasity för super längesedan. Sa han oroligt.

Jag fick genast en klump i magen kände hur paniken steg inom mig.

- Jag hade glömt...
- Hur kan du glömma att din bästa kompis ligger i koma på ett sjukhus och inte vaknar?!

Jag la på luren och gick och satte mig i soffan. Tårarna rann nedför kinderna, jaa hur kan jag ha glömt?

Jag var värdelös. Justin uppenbarade sig i trappan. Han satte sig bredvid mig och kramade om mig.

Han sa inget utan väntade på att jag skulle prata. Jag grät emot hans bröst och alla känslor som jag hade hållt inom mig i flera månader kom ut på en och samma gång.

- Jag är värdelös, snyftade jag fram.

- Nej verkligen inte! Du är allt annat än värdelös! Du är underbar, vacker och bäst på alla sätt och vis, sa han och kysste mig på huvudet. Jag älskar dig.

Jag stannade upp och kollade på honom.

- Jag älskar dig med, sa jag och kurade ihop mig i hans famn.

Tänka sig! I allt det otrevliga så kom det upp något underbart. Men jag kunde inte tänka så utan att få skuldkänslor. Jag vet hur mycket han gillar Chasity, även fast han förnekar det. Jag förstod honom, hon var helt underbar och den vackraste jag kände.

Skolan började imorgon och det var den första skolstarten utan Chasity. Vi hade planerat vårat sista år i detalj.

Typiskt att hon inte hade vaknat. Jag hade skickat minst tio böner till Gud varje dag.

Han hade något emot mig, det märkte jag. Fast som mamma säger. Allt händer av en avledning. Men är det menat att Chasity ska dö?

Jag visste inte vart jag skulle ta vägen just nu. Allting var så svart. Justin var i Belgien, Taylor pratade inte med mig. Jag hade ingen att prata med, eller vara med.

- Gumman, det börjar bli sent. Du kanske ska gå och lägga dig? sa mamma i fönster öppningen.

Jag vände mig om och mumlade ett ja. För tillfället satt jag på taket utanför mitt fönster. Jag satt alltid här när jag behövde tänka, alltså så satt jag här nästan alltid nu för tiden.

Jag suckade och tog en sista titt på de stjärnfyllda himlen innan jag gick in i mitt rum.

*

Då var det dags igen. Skolan. Jag var nervös över hur jag skulle bli mottagen av alla elever nu när jag är känd.

Särskilt mot skolans "Bieber fangrupp". Man visste inte vad de kunde göra mot en. Förra året så bombaderade de en kille som hatade Justin med klistermärken på Justins ansikte över hela hans skåp.

Jag valde kläder, en tröja från Stella McCartney, skor från Guess, jeans från Zara och väskan som Justin köpte till mig. Jag drog på mitt pokerface och började gå till skolan, eftersom min bil var på lagning för min kusin hade förstört något i den och möttes direkt av paparazzi's.

Jag ignorerade dem och gick bara på.

Alla dessa frågor fick mig att sucka och bli lite irriterad.

Jag kom fram till skolan och hade allas blickar på mig när jag gick över skolgården och in i skolan. Förstaårselever kollade chockat på mig och viskade saker som.

"Det är Angel Martinez! Hon som dejtar Justin Bieber" eller "Det är ju hon som sjunger 'Who says'!"

Denna dag skulle bli intressant...

---

Såå! Vad tycker ni? ;) Skrivet av både mig och Clara denna gång!