- Harry släpp ner mig, sa jag så sött som jag kunde.
- Så du kan kittla mig? Tror inte det va? sa han och flinade.

Jag kysste honom på kinden och jag gled ur hans grepp. Mina fötter nuddade marken och jag sprang en meter framför honom så han inte skulle kunna bära mig igen. Han log ett smilgrops leénde och ett pirr åkte igenom min kropp.
Vänta? Det gör det bara när Zayn log och kollade på mig. Wow, Harry hade verkligen gröna ögon...
Jag drog bort min blick från hans ögon. Det måste vara för jag har druckit tänkte jag... Men långt inom mig förstod jag att det inte var sant.

---

Abigails perspektiv:

- Rise and shine, mumlade någon i mitt öra.

Jag suckade och vände mig om, på kanten av min säng satt Zayn och log. Jag började le och han kysste mig.
Han drog undan täcket och vi gick hand i hand ner till köket. Jag var så trött att jag vinglade mig ner på en av stolarna och la huvudet i mina händer.

- Vad gjorde du och Harry igår Abi? frågade Louis när han kom in i köket. Han väckte mig klockan två.
- Vi träffade några vänner, mumlade Harry bakom honom, han gick i inget förutom underkläder.

Jag såg direkt att Chers och Katies blickar hamnade på hans tränade mage. Min slank även dit och såg hans magrutor.

- Vänta... Har ni gemensamma vänner? frågade Cher långsamt. 
- Ja, vi lärda känna några när vi var hemma hos henne innan vi åkte till Holmes Chapel, sa Harry med morgonröst. 

Wow, han hade redan tänkt ut allting. Cher verkade tro på det så hon fortsatte prata med Geneva om något. 
Allt var lugnt och stilla tills Katie slungade sig igenom dörren som ett pistolskott och gick fram till mig och Harry med tunga steg och sköt fram en skvaller tidning mot oss. 

- Vad är det här? röt hon. 

Jag höll upp tidningen framför mig och flämtade till. Jag och Harry prydde första sidan och texten under var svår att missa. 

"Harry och Abigail. Dejtar?"

Jag bläddrade till artikeln som täckte en hel sida. Jag som inte ville ha uppmärksamhet!
 


- Jag trodde du var ihop med Zayn? sa Katie. 
- Det är jag också, sa jag. 

En av Stor Britanniens vackraste tonåringar? Jag? Jag fnös för mig själv. 

- Det är bara bra. Jag vill inte gå ut med oss än, suckade jag. 
- Så du låtsas att du är ihop med Harry? Som om det kommer bli bättre, snappade Treyc. 
- Bry dig inte, suckade jag. 

Hon himlade med ögonen och lämnade rummet. 

- Vad är hennes problem? viskade Cher. 
- Vet inte, viskade jag tillbaks.

Zayn kollade över min axel och läste artikeln. Han kollade på mig med höjda ögonbryn efter. 

- Middag? frågade han långsamt. 
- Ja, vi skulle träffa gamla vänner från Oxford, sa Harry. 

Han svarade inte utan satte sig ner bredvid mig och började äta frukost. Harry vände sig mot mig. 

- Vi måste prata, sa han och drog med mig upp till mitt rum och låste dörren. 
- Vad? frågade jag. 
- Rae... Igår kväll när vi skulle gå hem, kommer du ihåg det? frågade han med en orolig blick. 
- Jaaa, sa jag långsamt. 
- Jo ehum, kommer du ihåg när jag bärde dig och sen så... släppte ner dig? 
- Jaaa... Vart vill du komma Harry? frågade jag en gnutta oroligt. 

Han vred obekvämt på sig. 

- Jag kände något, och jag vet att du kände samma sak, sa han och gick närmare mig. 
- Jag vet inte vad du pratar om, mumlade jag och fladdrade med blicken; det betydde att jag ljög.
- Rae, jag känner dig. Du ljuger, sa han. 
- Harry! Även om jag kände något så kan det inte hända något mellan oss! 
- Så du gjorde alltså det? frågade han med ett pytte litet leénde. 

Jag suckade.

- Ja, det gjorde jag Harry. 
- Abi. Jag måste få berätta något för dig, började han och drog mig närmare honom. 
- Nej, snälla... kved jag. Jag visste vad han skulle säga...
- Jag är så självisk, men jag måste få säga det en gång, började han. Jag älskar dig Abigail.

Det stockade sig i min hals av dem orden och tårarna brände bakom mina ögon. 

- Första gången jag såg dig så slog din skönhet andan ur mig. Men jag förtjänar inte dig, det gör Zayn. Jag är en idiot, sa han.

En liten tår letade sig nerför min kind och föll sen mot golvet.

- Jag ville bara att du skulle få veta, sa han och gick ut ur rummet.

Vid såna här tillfällen ville jag ha min mamma. Inte moster Lillian utan min mamma. Hon skulle trösta mig och hjälpa mig. Mitt hjärta mådde inte bra för Harry hade känslor jag inte kunde besvara, vilket ledde till att han var olyckligt kär i mig medans jag var lyckligt ihop med Zayn. Skuldkänslorna som skrek det är ditt fel vällde över mig och jag suckade djupt.
Några tårar rann sakta nerför mina kinder och jag tvingade argt mig själv från att gråta. Jag gillade inte att gråta, det gjorde jag bara när jag var osäker eller kände mig svag. Inte något jag gillade.

---

Oooohhh! D-R-A-M-A! :O Kommentera babes! <3