Moments Ago, Chapter 10 - Scripted Love
Jag berättade historien bakom varför jag inte gillade Harry, men utelämnade biten om att vi fejkdejtade. Jag berättade om min sjukdom, min familj, vilket var helt olikt mig. Egentligen var jag en stängd bok som aldrig öppnade mig för personer jag inte kunde lita på fullt ut.
Lyckligtvis var Niall en bra lyssnare och lyssnade hängivet. Jag avslutade berättelsen och drog ett djupt andetag. Niall räckte fram sin hand och torkade bort en tår som runnit nedför min kind.
- He's not worthy your tears, mumlade Niall.
- Is he always like that? frågade jag.
- I guess he just doesn't know what to do around you yet. Maybe you should give him time so he can get comfortable being with you.
- Probably...
Tid kommer han få. Vi är ju nästan sammanlänkade till hundra, tänkte jag för mig själv.
Cherelles perspektiv:
Några timmar senare återvände jag till min lägenhet och läste igenom häftet. Janet hade schemalagt och till och med gett oss känslor inom paranteser för att få oss att se så kära ut som möjligt. Jag noterade snabbt att vi skulle hålla hand vilket jag suckade högljutt över.
Jag hoppade ner i sängen och släckte lampan.
*
"Hey! I just met you, and this is crazy. But here's my number, so ca..." ljöd min ringsignal. Jag for upp som ett skott och svarade med en morgontrött röst.
- Cherry speaking, mumlade jag.
- Are you serious?! We're supposed to leave in 30 minutes! Get your lazy arse out from your bed and get to my apartment! hörde jag Harrys röst i luren.
- Good morning on you too, sa jag ironiskt. See you then.
Jag la på och skrek med kudden tryckt över ansiktet. Jag hatar mitt liv, tänkte jag innan jag pallrade mig ur sängen. Det var molnigt idag igen, så jag klädde på mig varmare kläder. Jag sminkade mig på tio minuter (vilket var olikt mig) och skyndade mig till Harrys lägenhet.
Jag knackade på och Harry öppnade dörren direkt.
- You're late, påpekade han.
- I'm helping you asshole. Be a little grateful, fräste jag.
- You're right, I'm so sorry, sa han ironiskt.
Jag himlade med ögonen och vi fortsatte in i lägenheten där Janet väntade via telefon. Man kunde nästan höra hennes leende när hon hörde våra fotsteg.
- There's the happy couple! You're late though, sa hon.
- Her fault, sa Harry.
- Let's not have this conversation again. Okay dickhead? snäste jag.
- I'd be a little bit nicer to you if you didn't call me bad names.
- Oh. Do you see my careface?
- Oi! I don't care how much you guys hate eachother. You're going to make this believable! Otherwise you'll lose your job, sa hon och slängde en blick på Harry. And you'll get known as the girl who made Harry quit One Direction.
- So you're blackmailing us now? Where's the world headed..., suckade jag.
Jag kände hennes ogillande blickar igenom telefonen.
- Now, take your date guides out. There's a little plastic bag inside them, open it, sa hon och vi såg att i våra påsar låg det två hörsnäckor.
Vi förblev tysta eftersom vi var osäkra på vad hörsnäckorna var till för.
- While you're on your little 'date', I'll be guiding you through these earpieces, since this needs to seem as realistic as possible. Now you're going to tweet about where you're going, in the exact time that's been stated, sa Janet.
- But no time has been stated, avbröt jag.
- I was just getting there, sa Janet irriterat. On this date, Harry will take you for a romantic stroll around London and for a ride on the 'London Eye'. Now I'm stating the time, 11 p.m.
- Thank you Janet, sa jag sarkastiskt.
- Make sure you have the earpieces in by then, and hide them as much as you can. Dress appropriately and no silly buisness.
- I can ensure you that there won't be any "silly buisness", påpekade jag.
- Good, see you guys later then! Bye, kvittrade Janet och la på.
Vi stod kvar ett tag, jag blickade mot klockan och konstaterade att den var kvart i 11. Vi stoppade in våra hörsnäckor och jag gömde den under mitt blonda hår.
- We should tweet, mumlade jag och Harry drog fram sin iPhone.
- To make it more believable you should tweet too you know, konstaterade Harry.
- I know that, ljög jag och drog fram min BlackBerry.
Jag loggade snabbt in på twitter och skrev ihop en tweet.
"Meeting up w/ @Harry_Styles today at 11. Can't wait to see u!"
Jag gick in på Harrys profil och såg vad han hade tweetat.
"I'm lucky to have such an amazing girl in my life. See you at Paddington Par, 11 @CherryChamberz. Don't be late babes ;)"
Jag himlade med ögonen och Harry flinade.
- Let's go then, babes, flinade han.
- Call me that again, and I'll shave your curls off in your sleep, sa jag och vi gick ner till lobbyn.
- Ouch, someone's fiesty, skämtade Harry.
- Shut it.
- Hello guys! It's Janet. We've set up a set of really small cameras on London Eye and on your way to Paddington Par, just so we can rejust you if you look like you hate eachother. There's also a private button on the side of the earpiece so you can shut my voice out if you need privacy...
Jag var snabb och klickade på privatknappen. Janets jobbiga röst försvann direkt.
- You cut her out didn't you? frågade Harry lågt.
- Yeah, can't stand her voice.
Harry skrattade lågt. Vi kände några blixtar från kameror då och då, men det var inget som störde. Vi gick igenom våra repliker och jag gjorde mitt bästa för att se förälskad ut. Det skulle ha varit lättare om det inte var Harry som jag fejkdejtade...
Vi kom fram till Paddington Par och Harry ledde mig till ett café. Jag slog mig ner på en av stolarna och vi hade små konversationer. Harry var egentligen väldigt charmig när han bestämde sig för det. I andra fall så är han ett stort ego.
- So how's your school? frågade han.
- Well, so far so good. I start again on monday because Ellen reported me sick just so I could do this, sa jag med ett fejkat leende på läpparna. Can't believe she agreed to this.
- I can't believe you agreed to this since you hate me.
- I do hate you. But I love to help other people.
- Isn't that a bad habit?
- Sometimes, but I think it's more of a good habit actually.
- Why aren't you like this all the time?
Mitt leende falnade.
- I'm trying. You're not exactly helping me to become this person, sa jag lågt.
- I'm sorry. I'm just... Not so experienced with your disease, viskade han.
- C'mon, where's the love?! You look like two best friends! hördes Janets gnälliga röst i örat.
Jag suckade och Harry tog mina händer i hans.
- That's the spirit guys, sa Janet nöjt och jag fnös.
Förlåt! Har haft fullt upp hela helgen typ... :S Förlåt för kort kapitel, men detta är bara en mellandel.
Kommentera! :D
Lyckligtvis var Niall en bra lyssnare och lyssnade hängivet. Jag avslutade berättelsen och drog ett djupt andetag. Niall räckte fram sin hand och torkade bort en tår som runnit nedför min kind.
- He's not worthy your tears, mumlade Niall.
- Is he always like that? frågade jag.
- I guess he just doesn't know what to do around you yet. Maybe you should give him time so he can get comfortable being with you.
- Probably...
Tid kommer han få. Vi är ju nästan sammanlänkade till hundra, tänkte jag för mig själv.
Cherelles perspektiv:
Några timmar senare återvände jag till min lägenhet och läste igenom häftet. Janet hade schemalagt och till och med gett oss känslor inom paranteser för att få oss att se så kära ut som möjligt. Jag noterade snabbt att vi skulle hålla hand vilket jag suckade högljutt över.
Jag hoppade ner i sängen och släckte lampan.
*
"Hey! I just met you, and this is crazy. But here's my number, so ca..." ljöd min ringsignal. Jag for upp som ett skott och svarade med en morgontrött röst.
- Cherry speaking, mumlade jag.
- Are you serious?! We're supposed to leave in 30 minutes! Get your lazy arse out from your bed and get to my apartment! hörde jag Harrys röst i luren.
- Good morning on you too, sa jag ironiskt. See you then.
Jag la på och skrek med kudden tryckt över ansiktet. Jag hatar mitt liv, tänkte jag innan jag pallrade mig ur sängen. Det var molnigt idag igen, så jag klädde på mig varmare kläder. Jag sminkade mig på tio minuter (vilket var olikt mig) och skyndade mig till Harrys lägenhet.
Jag knackade på och Harry öppnade dörren direkt.
- You're late, påpekade han.
- I'm helping you asshole. Be a little grateful, fräste jag.
- You're right, I'm so sorry, sa han ironiskt.
Jag himlade med ögonen och vi fortsatte in i lägenheten där Janet väntade via telefon. Man kunde nästan höra hennes leende när hon hörde våra fotsteg.
- There's the happy couple! You're late though, sa hon.
- Her fault, sa Harry.
- Let's not have this conversation again. Okay dickhead? snäste jag.
- I'd be a little bit nicer to you if you didn't call me bad names.
- Oh. Do you see my careface?
- Oi! I don't care how much you guys hate eachother. You're going to make this believable! Otherwise you'll lose your job, sa hon och slängde en blick på Harry. And you'll get known as the girl who made Harry quit One Direction.
- So you're blackmailing us now? Where's the world headed..., suckade jag.
Jag kände hennes ogillande blickar igenom telefonen.
- Now, take your date guides out. There's a little plastic bag inside them, open it, sa hon och vi såg att i våra påsar låg det två hörsnäckor.
Vi förblev tysta eftersom vi var osäkra på vad hörsnäckorna var till för.
- While you're on your little 'date', I'll be guiding you through these earpieces, since this needs to seem as realistic as possible. Now you're going to tweet about where you're going, in the exact time that's been stated, sa Janet.
- But no time has been stated, avbröt jag.
- I was just getting there, sa Janet irriterat. On this date, Harry will take you for a romantic stroll around London and for a ride on the 'London Eye'. Now I'm stating the time, 11 p.m.
- Thank you Janet, sa jag sarkastiskt.
- Make sure you have the earpieces in by then, and hide them as much as you can. Dress appropriately and no silly buisness.
- I can ensure you that there won't be any "silly buisness", påpekade jag.
- Good, see you guys later then! Bye, kvittrade Janet och la på.
Vi stod kvar ett tag, jag blickade mot klockan och konstaterade att den var kvart i 11. Vi stoppade in våra hörsnäckor och jag gömde den under mitt blonda hår.
- We should tweet, mumlade jag och Harry drog fram sin iPhone.
- To make it more believable you should tweet too you know, konstaterade Harry.
- I know that, ljög jag och drog fram min BlackBerry.
Jag loggade snabbt in på twitter och skrev ihop en tweet.
"Meeting up w/ @Harry_Styles today at 11. Can't wait to see u!"
Jag gick in på Harrys profil och såg vad han hade tweetat.
"I'm lucky to have such an amazing girl in my life. See you at Paddington Par, 11 @CherryChamberz. Don't be late babes ;)"
Jag himlade med ögonen och Harry flinade.
- Let's go then, babes, flinade han.
- Call me that again, and I'll shave your curls off in your sleep, sa jag och vi gick ner till lobbyn.
- Ouch, someone's fiesty, skämtade Harry.
- Shut it.
- Hello guys! It's Janet. We've set up a set of really small cameras on London Eye and on your way to Paddington Par, just so we can rejust you if you look like you hate eachother. There's also a private button on the side of the earpiece so you can shut my voice out if you need privacy...
Jag var snabb och klickade på privatknappen. Janets jobbiga röst försvann direkt.
- You cut her out didn't you? frågade Harry lågt.
- Yeah, can't stand her voice.
Harry skrattade lågt. Vi kände några blixtar från kameror då och då, men det var inget som störde. Vi gick igenom våra repliker och jag gjorde mitt bästa för att se förälskad ut. Det skulle ha varit lättare om det inte var Harry som jag fejkdejtade...
Vi kom fram till Paddington Par och Harry ledde mig till ett café. Jag slog mig ner på en av stolarna och vi hade små konversationer. Harry var egentligen väldigt charmig när han bestämde sig för det. I andra fall så är han ett stort ego.
- So how's your school? frågade han.
- Well, so far so good. I start again on monday because Ellen reported me sick just so I could do this, sa jag med ett fejkat leende på läpparna. Can't believe she agreed to this.
- I can't believe you agreed to this since you hate me.
- I do hate you. But I love to help other people.
- Isn't that a bad habit?
- Sometimes, but I think it's more of a good habit actually.
- Why aren't you like this all the time?
Mitt leende falnade.
- I'm trying. You're not exactly helping me to become this person, sa jag lågt.
- I'm sorry. I'm just... Not so experienced with your disease, viskade han.
- C'mon, where's the love?! You look like two best friends! hördes Janets gnälliga röst i örat.
Jag suckade och Harry tog mina händer i hans.
- That's the spirit guys, sa Janet nöjt och jag fnös.
Förlåt! Har haft fullt upp hela helgen typ... :S Förlåt för kort kapitel, men detta är bara en mellandel.
Kommentera! :D
Kommentarer
Postat av: emma
jättebra!
Postat av: Anonym
mer :)
Postat av: Annie
MER! ♥
Trackback
