Bilen rullade iväg och Harry la sin hand på hennes knä. Jag kände sig genast obekväm men vågade inte säga något. Osäkerheten kickade in och jag började andas snabbare och snabbare.
Jag drog fram min väska och rotade runt i den, men kunde inte hitta tablettasken. Plötsligt kom jag ihåg att jag hade ställt den på byrån i hallen i min egen lägenhet.
Harrys närhet gjorde intrång på mina säkerhetsmurar som jag hade blivit tjockare när Oliver lämnade mig. Jag kollade skräckslaget ut genom fönstret.
Hur skulle detta gå om jag inte hade mina tabletter här?

---

Cherelles perspektiv:


Jag blickade ut över folkhavet och suckade djupt. Varför kunde jag inte bara stannat hemma? Ibland är jag riktigt dum. Jag borde ha vetat att tabletterna inte skulle ha räckt hela dagen. Min blick fastnade på killarna som hälsade på alla möjliga personer.
Varför var min familj tvungen att dö och jag bli sjuk?

- Hey! Why are you sitting all by yourself in a corner? frågade Harry med ett flin.
- I have to find Ellen, mumlade jag.
- She's told me to keep you entertained while she talk to an important person.

Jag kollade förvirrat på honom.

- She put me aside so she can talk with someone else? I have to get some air.

Jag for runt och med snabba steg så skyndade jag mig ut på utgården. Jag försökte lugna ner mig genom att ta stora andetag och försöka glömma mina föräldrar och Lacee ett tag, något som jag visste aldrig skulle hända. Men det var alltid värt ett försök.

- What happened? hörde jag Harrys röst bakom mig.
- I.. um.. needed some air, sa jag skakigt.
- I don't really believe you, but I'm not going to ask you any further.
- Thanks... Why did they have to leave me?! Why did they have to leave me here alone? Why didn't I come along with them?
- Cherry, what are you talking about?

Jag suckade djupt och tog upp min iPhone ur min väska och knappade in Ellens nummer. Jag tryckte på grön lur. Tre signaler gick, sen kom jag fram till hennes telefonsvarare. Jag ringde upp henne igen minst fem gånger, och la sedan ner mobil igen. 

- She's busy. I told you earlier, sa Harry lågt med en förvirrad men samtidigt en smått avskräckt blick.
- No, don't be afraid of me! Please, I'm not a axe-killer or something! vädjade jag.
- Okay... Come here.

Jag kollade förskräckt på när han drog in mig i sin famn. Hans armar slank runt min midja. Själv visste jag inte vad jag skulle göra, så jag stod stel som en pinne. Hans kram hjälpte faktiskt, den hjälpte mig att slappna av. Kramen varade inte länge dock, utan han släppte snabbt när han märkte att jag inte kramade tillbaks.
Han kollade generat ner i marken.

- I'm sorry. I shouldn't have done that, people usually tell me that my hugs are the best so I thought... I thought it might help you. We haven't known eachother for a long time. Not more than two weeks or something, maybe less...
- It did. It did help. I'm just... Eh, whatever.

Och sanningen var att det faktiskt hjälpte. Det hjälpte mycket. Även om jag inte skulle säga det högt...

- Let's go inside, it's chilly out here! sa Harry och huttrade.
- Okay, sa jag och log smått.

Han kollade ner i marken och vi gick in igen. Ellen hittade mig med sin blick direkt. Hon trängde sig igenom folkmassorna och kom fram till mig.

- Elle! How's it going? frågade Harry.
- It's going great! I've just spoken to the owner of Universal Records, they're interested in you guys!
- Really?! That's fantastic!
- Mhm, how's your night been?
- Refreshing, sa jag. 
- Okay, sa Ellen långsamt. Liam's going home, he had plans with his girlfriend. If you want to, you can tag along?
- I'd love too, sa jag lågt. 
- I can come with you. You shouldn't be left alone, sa Harry. 
- Really? 
- Yeah! If it's okay with you.
- Of course it is. 
- Great! Well Liam's getting his car, so you can wait outside. Or, no.. WAIT! utbrast hon.

Men det var redan för sent, vi var påväg igenom havet av folk och vi gick ut på gatan. I normala fall skulle jag ha varit onaturligt orolig och ängslig, en det var något om Harry som gjorde mig lugnare.

- That's him! ropade Harry plötsligt. OI!
- Hey, Liam! ropade vi men han bara körde förbi.
- That little bastard! Now we'll have to take a cab, sa Harry.
- It'll rain.
- No it won't.
- Yes it will. I have a sixth sence, I promise.
- No, you don't have a sixth sence! sa Harry medans han spanade efter en taxi.

Plötsligt kände jag en regndroppe på min näsa.

- Then what just dripped on my nose then? utbrast jag.
- You're just imagining! It won't ra- Tell me more about your sixth sence.

Jag flinade litet.

- There's not much to tell, I have a sixth sence. I should be a weather girl, just saying. Last summer, I predicted the weather for a whole week.
- You're kidding?! sa Harry chockat.
- Nope. My sence tells me it'll be very sunny tomorrow.

Regnet hade börjat falla i större och större mängder. Tillslut var vi båda genomblöta. Harry lyckades få en taxi och vi hopapde in.

- God, you guys are wet! You're going to ruin the- Are you Harry Styles? sa chauffören.
- Yeah, um.. Drive to Baker Street (kan inga engelska gator bara så ni vet.../Madde).
- Okay.

Resten av resan var spänd och tyst. Jag och Harry höll på att brista ut i skratt på grund av den roliga taxichauffören. Tillslut stannade taxin utanför vår byggnad och Harry betalade.

- I don't want to go outside, mumlade jag.
- Neither do I. But if you want to sleep in a cab, let's stay, flinade Harry.
- Let's go!

Vi hoppade ut och skyndade oss in i byggnaden. Fnissandes tryckte vi in portkoden och gick igenom lobbyn med många blickar efter oss.
Vi gick in i en av hissarna och brast ut i skratt.

- Soo, can I come over to your place? frågade Harry efter en stund.
- Do you want to come over? frågade jag chockat.
- Yeah, um... I don't have to. I was just wondering... We could be at my place but Louis's not very funny when he's drunk...
- Oh, um... I guess that's okay. I have school tomorrow though so you can't stay for very long. Maybe it's not a good idea...
- Why not?
- I'm not exactly myself right now. Well, I'm myself but not really. Where's Ellen? I really need to see her.
- What are you talking about? Ellen's at the party, remember?
- Oh, right. Come over in about twenty minutes. See you later.

Jag skyndade mig in i min lägenhet och såg den lilla tablettburken stå på byrån. Med skakiga fingrar tog jag upp två tabletter och svalde dem i ett svep. Jag tog av mig mina blöta kläder och la dem på tork i badrummet. Istället drog jag på mig mina mysiga VS mjukiskläder. Jag torkade mitt våta hår det bästa jag kunde och satte upp det i en hög tofs.

Jag gick ut till vardagsrummet och tände några ljus. Lugnet kickade in och jag hämtade läsk från köket. Minuterna tickade snabbt iväg och jag hörde två knackningar på dörren. Med snabba steg öppnade jag dörren och såg Harry stå utanför och le.

- Come on in! log jag.

Han klev in och vi gick in i vardagsrummet. Vi satte oss ner och hällde upp dricka.

- Do you want to watch a movie? frågade jag.
- Let's get to know eachother a tad more, sa Harry.
- Sure, let's play ten questions?
- Yeah. Favourite color?
- Blue. Where are you born?
- Holmes Chapel. Favourite animal?
- Giraffe. Full name?
- Harry Edward Styles. Are you a virgin?
- Why the hell do you want to know that?
- Just curious.
- No, I'm not. What about you?
- No, do you want to watch a movie?
- Escpaing from the subject are we?
- No! I just want to watch a movie that's all!
- Sure...

Harry gick till min filmhylla och valde Love Actually. Jag var faktiskt förvånad.

- Love Actually? Isn't it what you guys call a chick flick? flinade jag.
- It's my favourite movie. Don't judge! sa han med ett flin.
- Promise I won't.

Han satte i den i dvd:n och satte sig ner bredvid mig. Efter 30 minuter kände jag hur mina ögonlock började bli tyngre. Jag lutade mig mot Harrys bröstkorg och jag kände han lägga sin arm runt mina axlar. Tillslut blev ögonen tunga som bly och jag kände hur jag stängde ute världen.

---

Rätt så långt kapitel iaf! Och ville prata om en sak... Det är strängt förbjudet att sno mina ideer. Det okej med en liten sak, men flera? Håll er till era egna ideer och noveller alright? ;)

/Maddee