- Welcome to London's Academy of Music Ms Chambers! We're informed by your aunt of your illness. If you need to talk to someone, we have plenty of good therapists-
- Thanks, but I don't need one, sa jag och log.
- Well, here's your schedule, lockernumber and a map. This school is pretty big! When I was new here I barely found my office, skrattade hon och smuttade på sitt kaffe.
- Thanks, sa jag och tog emot sakerna.
- Good luck!

Jag skyndade mig ut från expeditionen och andades djupt. Jag såg att jag hade fått skåp nummer 54. Mrs Hansen hade ringat in vilken korridor det låg i. Jag började gå och försökte ignorera blickarna som var riktade mot mig.
Det här skulle bli en lång dag.

---

Cherelles perspektiv:

- Oi, you new here? frågade en tjej bakom mig med kraftig brittiska. I'm Tasha, you can call me Tash.
- Hi there! Yeah, just moved here. I'm Cherry, sa jag. 
- You're from the States. I can hear that by your accent, log hon.
- Am I interrupting your conversation girls? frågade vår professor Mr Wilson.
- Yes, actually you are, sa Tash.

Mr Wilson flinade och återvände till tavlan.

- Something to put on your mind. Mr Wilson is probably one of the nicest teachers here. The hottest one too, sa Tash med ett leende.



- Good to know, log jag.

...

Klockan ringde och första dagen var avklarad. Tash hade berättat att det aldrig var något estet ämne på måndagar eftersom då satsade man bara på vanliga ämnen.
Jag gick till mitt skåp och tog mina saker. Skolan låg på gångavstånd hem till lägenheten så började gå.

- Cherry! ropade Tash bakom mig.
- Tasha, log jag.
- Want to walk together home?
- How do you now where I live?
- I don't, but I live in this direction and I think you do that too. Because otherwise you'd go another direction.

Jag skrattade. Vi fortsatte gå och Tash kunde inte sluta prata. Något som jag var glad över, eftersom jag inte hanterade pinsamma tystnader bra.

- Did you know One Direction lives in that building? frågade Tash glatt.
- I live there..., sa jag långsamt.
- Wh-what?! You live in the same building, you breathe the same air as Harry Styles! I'm going to faint.
- Don't, cause I won't catch you.
- Ha-ha, very funny... Wait a second... What was your last name again?
- Chambers. My full name is-
- Chambers? As in Jim and Ellen Chambers, their manager and
...

- I'm home! ropade jag.
- Cherry! How was your day? frågade Ellen, fullt påklädd och påväg ut genom dörren.
- Better than I thought it would be.
- That's a good thing! We're heading out, do you want to tag along?
- Depends on where out is.
- Oh, just an publishing event for the boys. They're going to be there.
- Sounds tempting, but I've told you I'm thinking of becoming a lesbian because I can't trust boys.
- Just because Oliver left doesn't mean that all the boys will leave.
- Maybe not, but I'm still considering the whole lesbian thing!

Ellen skrattade och jag log smått.

- And fine, I'll come with you to this stupid event.
- Yey! pep Ellen glatt och gick mot utgången, men vände sig om. One more thing Cherry, I really would like grandchildren when I'm older so please do not become a lesbian.
- If guys can prove that they're not twinkle douches then sure.
- Twinkle douche? You americans and your american vocabulary.
- What can I say? Yolo.

Ellen kollade på mig med ett förvirrat uttryck.

- Yolo. You only live once. And I thought I've been living under a rock..., sa jag.
- Hey! I'm 35, not 17! utbrast Ellen. This event, it can get pretty long. We won't be home for atleast 10 p.m.
- That sounds great!
- Go and change clothes and meet me here.
- Okey-dokey Elle!

Jag skyndade mig till min lägenhet och bytte om till en vit blus, ett par svarta läderbyxor och satte på en massa accessoarer. Jag sminkade mig och var nöjd med mitt resultat. Jag gick ut ur lägenheten och till Ellens lägenhet.

- Ugh! You make me feel old Cherry! muttrade hon och vi åkte ner till lobbyn. 
- You make me feel like nananananana! sjöng jag smått. 
- Ha-ha, very amusing! Let's go to the car, it's actually waiting on us. 

Vi skyndade oss genom lobbyn och hoppade in i samma svarta minibuss.

- Cherry! Pleasure to meet you again, sa Liam med ett leende. 
- Hi Liam, log jag. 
- Hi Cherry, sa resten i kör. 
- Hi boys. 

Bilen rullade iväg och Harry la sin hand på hennes knä. Jag kände sig genast obekväm men vågade inte säga något. Osäkerheten kickade in och jag började andas snabbare och snabbare. 
Jag drog fram min väska och rotade runt i den, men kunde inte hitta tablettasken. Plötsligt kom jag ihåg att jag hade ställt den på byrån i hallen i min egen lägenhet.
Harrys närhet gjorde intrång på mina säkerhetsmurar som jag hade blivit tjockare när Oliver lämnade mig. Jag kollade skräckslaget ut genom fönstret.
Hur skulle detta gå om jag inte hade mina tabletter här?

---

Oh no! Hur kommer detta gåå?!

The drama starts now, och bara för att informera er så kommer det inte vara så att Cherry och Harry blir ihop efter att ha känt varandra i två veckor och redan vara "over-the-top-in-love" eftersom det ej är realistiskt ;) Love you all! <3

Kommentera! P.s. har ej läst igenom, om det är stavfel säg till!