- Answer me! Will you fight, or will you stand back like a coward?! röt han genom sina tårar.
- Harry, mumlade jag med tårar som hotade att falla. I want to fight, trust me I do! But if faith wants us together, we will meet again. Just, not today. I'll regret this my whole life but... I can't do this anymore. I'm sorry.

Med det rusade jag in i min lägenhet och låste dörrarna med tårarna rinnandes nerför mina kinder. Snabbt gick jag ut på balkongen och kollade upp på kvällssolen.

- Mom? Dad? Lacee? mumlade jag genom tårarna. I miss you guys. Why did you three have to go, and not me? It's so unfair. Why would God let me live, and let you give your lives up? My life's crumbling underneath my feet and I just want you here with me again.

Solens sista strålar träffade mitt ansikte och jag blundade.

---

Harrys perspektiv:

Dörren smälldes igen. Jag stirrade på fläcken där Cherry just stått. Cherry, som jag älskade så mycket att det nästan var ohälsosamt, hade precis lämnat mig här; ensam och med ett krossat hjärta. Ett hjärta som slog för henne och ingen annan.

Hon brydde sig om alla andra, mer än henne själv. Därav våra fans som hon inte lät mig släppa taget om. Istället valde hon att släppa taget om mig. Ett osjälviskt, och ett av de svåraste valen hon gjort i hela sitt liv. Det visste jag.

Livet är inte rättvist. Man var inte född till att få livet serverat på ett silverfat. Man var tvungen att kämpa. Kämpa för att nå sina mål. Kämpa för att göra livet en gnutta rättvist, för att få sin stora kärlek. Men som Cherry hade sagt; "Ifall kampen slutar i blod och tårar, är det inte värt mödan." Jag skulle aldrig kunna glömma henne. Hon hade planterat en rot djupt inom mig, en rot som man inte kunde rensa bort, hur mycket man än ville.

- Harry? hördes Louis röst bakom mig, och avbröt mina tankar. Why are you standing in the middle of the hallway mate? Have you forgotten where we live?
- I have a feeling this might not be the best time to crack a joke, hördes Liams röst säga.
- Well, I'm just trying to lighten the mood.
- Harry? What happened? frågade Zayn. Lads, he's crying.
- What...?! Harry never cries! Do you have food in your flat? frågade Niall.

I normala fall skulle jag börja flina åt killarnas kommentarer. Men i lägen som såna här, rörde jag inte en min. 

- What's happened? frågade Liam. 
- Cherry, mumlade jag. She broke up. 
- Oh my..., mumlade Niall. But you loved each other?
- Of course they did you nut head! sa Louis och slog till honom skämtsamt på armen.
- Nut head? Really? utbrast Zayn.

Jag suckade och låste upp dörren.

- He hasn't forgotten where we live! Amazing! utbrast Louis glatt.

Cherelles perspektiv/En dag senare:

- Ellen, I really need to talk to you, mumlade jag.

Ellen tittade upp bakom sina moderna bågar med ett förvånat uttryck.

- Like what? frågade hon osäkert.
- As you know, I and Harry have split up, and I don't want to stay here and suffer each time I run into him. I don't want to be afraid of meeting him everywhere. That's why I want to move. Move back to Los Angeles.

Hennes ögonbryn höjdes och hon kollade långsamt ner i hennes papper.

- I don't know sweetheart, sa hon lågt. I'm your legal guardian. It's my job to keep you safe. I can't if you live across the pond.
- I'm almost eighteen, I can handle myself!
- I trust you. I do, but... Can you atleast wait until you're eighteen?
- Please Ellen! I have to get over him! If I'm here every day and might see him, I won't be able too.  

Hon suckade och la sina glasögon på bordet.

- Your mum wouldn't want this, mumlade hon.
- How do you know? She's dead. Plus, she wouldn't want me to suffer. Which I'm going to do if I stay here.
- You have no where to live.
- Nellie's there. I bet she wouldn't mind if I stayed with her.
- Okay! Okay, I give in! Pack up your stuff and... I'll book your flight. Just, please. Don't make me regret this!
- I promise Ellen, sa jag och kollade in i hennes bedjande ögon.

Hon drog in mig i en kram och jag försvann in i min lägenhet. Jag kollade mig omkring och gick sedan in i mitt rum där jag började packa ur min garderob. 

Fyra dagar senare/Cherrys perspektiv:

- You're in L.A?! Los Angeles in the States? utbrast Nellie chockat.
- Yeah. Surprise? flinade jag.

De tre gågna dagarna spenderade jag i min lägenhet, och packade ihop hela mitt rum. Jag hade tvingat Tash att inte berätta för killarna att jag skulle/hade lämnat landet. När jag först berättade för henne, sprang hon fram och kysste mina fötter. Fråga mig inte varför, denna kvinna var som ett mysterium för mig.
Fast hon fick mig att skratta. En sak som var svår nu för tiden.

Jag höll ett hårt grepp om min resväska när jag gick ut genom L.A.X och välkomnade det soliga Los Angeles vädret som jag saknat så mycket.

- No kidding! Oh my God, what are you doing here?! utbrast Nellie glatt genom högtalaren.
- I had to get away from there. Everything reminds of him in London.
- I'm so sorry Cherry. I'm at the studios right now, In L.A. I can come pick you up if you want to?
- Yes, I'd love too. 
- Great, bye babe!

Hon la på innan jag hann svara och jag satte mig ner på en bänk utanför den massiva flygplatsen, som var många gånger större än Heathrow.

Innan jag lämnade England, åkte jag till Simon och sa upp mitt kontrakt hos honom. Jag ville inte ha något med honom att göra, ännu mindre med hans skivbolag. Om jag skulle lyckas inom musiken, ville jag inte nå målet bara "sådär". Jag ville kriga för det. Kriga för mina högsta drömmar.

Vissa drömmar kan antingen uppfyllas eller krossas på en enda sekund. Det går så fort. I mitt fall var Harry min högsta dröm. I vanliga fall skulle jag ha kämpat för honom och vår kärlek, eftersom "sann kärlek övervinner allt". Men i vårt fall, så var det omöjligt för oss. Harry skulle förlora sitt jobb (som han älskar mest i hela världen) och jag skulle bli smutskastad som "tjejen som fick Harry att gå ur One Direction" och jag skulle bli hatad av miljoner av fans, jorden runt.
Något jag inte ville skulle hända. Det var för vårt eget bästa.

En biltuta väckte mig ur min trans och jag kollade upp med ett ryck. Lite längre bort satt Nellie i en svart bil och log från rutan.

- Nels! pep jag och sprang mot henne.
- Cherry! I'm missed you so much! log hon och vi möttes i en kram. C'mon. Let's get out of here.

Vi la in mitt bagage och hon körde iväg.

- I'm still not very used to driving on the wrong side, sa hon och jag skrattade.
- No, you brits are driving on the wrong side, flinade jag. Us americans invented cars actually. Or... I have no idea.
- Me neither. So, does Harry know you're here?

Mitt flin raderades fort från mina läppar och jag drog ett djupt andetag.

- No, suckade jag. he doesn't. And it will stay that way! I had to force Tash not to tell anyone.
- You told Tash a secret?! utbrast hon. Oh no, no no no no no! What have you done?!
- What have I done?
- Tash can't keep secrets! When she's being confronted about it, she freaks out and starts sweating. That's why she's called "Sweatback"!
- That's what sweatback means?! I thought it just was an inside joke! What have I done?
- You're screwed babe.

Jag stönade irriterat och sjönk ihop i bilstolen. Det var natt i London nu, så jag kunde inte ringa Tash. Tänk om hon hade berättat för Harry, eller någon utav killarna?

Ellen skulle säga att jag var på rehab i några veckor eftersom min depression har "kommit tillbaka", och på detta hem får man inte använda elektronik överhuvud taget. Det var min idé, och Ellen var tvär till den från början.

Shit's about to go down.

---

Just another mellandel.
Skolavslutning imorgon! Whoop whoop. Azumm

Kommentera! (: