Cherrys perspektiv:

- What about something like this? "I tried to laugh my tears away, travelled around the world to escape. But loneliness is everywhere, without the one I love it's not the same."

Carl Falk, min låtskrivare, höjde ena ögonbrynet.

- Is it that bad? suckade jag och sjönk ihop.
- No! Definitely not! It's beautiful! But yesterday, when I was in the studio, recording with the boys...-
- Wait! The boys?! What boys? avbröt jag högt.
- One Direction, and anyway..-
- You're their songwriter too?

Han skrattade lågt och jag tittade på honom med irriterade ögon.

- I was their songwriter first. Anyway, Harry has written this beautiful song with so much emotion, so many feelings. Your song is sort of the answer to it. Almost like you read his mind, and wrote this. I know you had a past. Niall and Liam spent thirty minutes, explaining everything.
- Everything, everything? frågade jag generat.
- Everything, flinade han.

Jag höjde ögonbrynen och skakade på huvudet.

- Let's continue with the song, shall we? frågade jag.
- Sure thing. I loved the thing you wrote. But, to continue, I need to know what you want. What do you want the most right now?
- I think you know my answer, skrattade jag.
- Harry, yes. But except for Harry, what do you want?
- An end to all this darkness surrounding me. I want happiness.
- Light with other words?

Jag skrattade lågt.

- Yeah. Light, flinade jag.
- Maybe something like this "Spread a littlle light tonight, tonight, tonight. Gimme just a little sign, and I'll be fine. Send a little love, cause it's getting dark. No one should be alone, when it's getting cold."
- Oh my God. It's perfect, log jag. It's exactly what I want my message to be!
- Tell Harry to send a little light? frågade han osäkert.
- Sort of. "I know I'm not the only one feeling all alone right now. Cause I can see the candle lights through the windows on the other side."
- "I wonder if you see me through your window too"
- "If your heart's broken just like mine"

Jag log och han high-fivade mig.

- Looks like someone's got a number one going on! log han.
- Let's hope so, mumlade jag.

Två veckor senare:

- You're a songwriter too Ms Chambers! sa Mr Chandler imponerat. I really like your song. But I think you'll do better with high tempo songs. Your album already have three amazing ballads on it.

 

Mitt hjärta sjönk och jag klistrade fast ett falskt leende.

 

- Thanks. I guess it's be okay. Wait... Second album?

- Yeah. You've made a huge success here in the States, and all around the world. You're too great to let go. You don't know? La La Love is number one in the biggest part of Europe, and debuted number three on the Billboard music list.

- Really...? frågade jag chockat. Billboard!?

- Yeah. We'll start working on the front of the album. I'll book a photoshoot at the end of the week, and I'll get back to you. Okay?

- Sounds great!

 

Jag sa hej då och skyndade mig ut. Ända sen jag kom hit, hade jag föraktat internet och allt som skrevs på det. Det var för det mesta ändå bara rykten. När jag väl var inne på internet, gick jag bara in på twitter.

 

Därför hade jag ingen aning om att min låt låg i topp tre på samtliga låtlistor runt om i världen. Dock fruktade jag att det inte var på grund av min låt, jag gjorde det. Utan av Harry. Eftersom jag var hans "flickvän" så visste folk vem jag var. Annars skulle jag ha fått hälften så lite (om inte mindre) framgångar som jag fått hitills.

 

Jag suckade och började gå hemåt. Nellie och Zayn hade åkt förra måndagen och tomrummet var outhärdligt. Som tur var hade jag Freddie som kunde hålla mig sällskap. Han hade blivit mer som en nära vän på den senaste tiden.

 

Jag närmade mig huset och såg en blond gestalt stå lutad mot dörren.

 

- Freddie? ropade jag.

- Cherry! log han.

 

Vi förenades i en kram och jag låste upp.

 

- I've tried to call you a million times, sa han.

- Sorry, sa jag. Spent the entire day recording, writing and talking about music with my boss. I'm a bit tense, sorry.

- Stop apologizing! And if you are a bit tense, I know what will cheer you up.

- What?

- A funfair!

 

**

 

Glatt vände jag mig om, och såg den blonda killen stå bakom mig med ett leende. Vi hade just kommit ut från Six Flags och Freddie hade rätt. Det hjälpte mig att glömma allting för ett tag. Natten hade fallit över staden och vi strövade längs gatorna. Los Angeles, var dött på natten.

 

Jag kollade tillbaka på Freddie. Han var som en barndomskompis jag inte träffat på några år, men som jag fått kontakt med igen.

 

- What's on your mind? frågade jag.

- Cherry, there's something I want to tell you, sa han allvarligt och tog mina händer i sina.

- What is it? frågade jag nervöst.

 

Han drog ett djupt andetag, och kollade sedan in i mina ögon.

 

- Cherry. You're an amazing girl, började han. And these past weeks, has been the best since I got here. I think I'm... Slowly, falling for you. I don't know why though, since you're in love with Harry. But I just wanted you to know.

- Freddie, mumlade jag.

- Wait. Don't say it. I don't want to hear it.

- Even if it's something good? frågade jag och log smått.

 

Han kollade förvånat på mig och började le. Sakta drog han mig närmre honom. Hans händer smög runt mina höfter och jag la mina armar runt hans hals.

 

Våra läppar förenades i en mjuk kyss. För en sekund tänkte jag att Freddie var Harry. Jag tänkte hur hans bruna lockar kändes i mina fingrar, hur hans han passade så bra in med min. Allt detta fick mig att tänka till på hur mycket jag saknade honom.

 

Han drog sakta ifrån och besvikelsen tog över när jag fick syn på Freddies klarblåa ögon, istället för de gröna som gjorde mig knäsvag. Han log stort och kysste min kind långsamt.

 

Jag insåg sedan att jag just kysst Freddie. Även fast jag och Harry inte var ihop längra, kunde jag inte låta bli att känna mig skuldmedveten.

 

- Everything ok? frågade han långsamt.

- Yeah. Perfectly fine, mumlade jag och tvingade fram ett leende.

 

En fet lögn. Jag var inte alls okej. Jag var allt ifrån okej! Harry, den enda jag ville ha vid min sida, var borta sen länge. Det som irriterade mig, var att det var jag som hade schasat iväg honom. Jag hade valt att säga upp kontakten. Det knäckte mig. In och ut.

 

Jag kollade upp på Freddie. Han kanske kunde hjälpa mig? Han kanske skulle kunna vara min "rebound" tills jag var över Harry? Men hur ska man kunna komma över någon som betyder så extremt mycket?

 

Jag suckade och vi fortsatte gå längs gatorna i månens ljus.