Previously: Jag stönade irriterat och sjönk ihop i bilstolen. Det var natt i London nu, så jag kunde inte ringa Tash. Tänk om hon hade berättat för Harry, eller någon utav killarna?

Ellen skulle säga att jag var på rehab i några veckor eftersom min depression har "kommit tillbaka", och på detta hem får man inte använda elektronik överhuvud taget. Det var min idé, och Ellen var tvär till den från början.

Shit's about to go down.
_____________________________________________________________

Cherelles perspektiv:

- You did what?! skrek Nellie.

Vi satt i Nellies strandhus som filmproducenterna hyrt för henne. Jo, strandhus. Du hörde rätt.. Det var ett av de modernaste husen jag någonsin sett. 

- I wrote him a letter, mumlade jag generat. Like a goodbye letter or something..
- What did you write? frågade Nellie chockat. 
- Something like... "Harry.. 

Harrys perspektiv:

..The thing I regret the most now, is probably how we ended it. If I could turn back time. I would atleast kiss you once more. 
I do love you, even if it's hard to believe and you have to know, that it was the toughest desicion I've ever done in my entire life, and I'm probably going to regret it for the rest of it too. It's crazy that I let you go, 'cause...You made me, me again. You took away my suffer, and hid it in a little box. For that, I am forever grateful. So, thank you.

But, I had to go away. Escape the city for awhile. Just to clear my head off things. Once again, I'm so sorry it turned out this way.  

"Too love. In feelings we trust. We trust. In the hope for a better bond. We hope. To chase our dreams one day. We dream. So when reality kick in, we can suffer. We suffer. So it can turn back into love."

Sorry, love you forever //Cher Bear xx

Okay, this sounded more chees than I thought. But, I hope you get the point."

Hennes snirkliga handstil slutade hastigt. Alldeles för snabbt. Jag hade kommit hem för att duscha och byta om efter jag hade varit på gymmet. Så låg det här på hallbordet, med Cherrys extranyckel till vår lägenhet ovanpå.

- Get in the shower mate! You stink, sa Eleanor bakom mig och flinade. What's that?
- A letter, mumlade jag. From Cherry. Gosh, I hate that girl!
- I thought you love her?
- I do but... She left me El. With nothing but this stupid letter, and I have a stupid urge too tear this piece of paper apart. But it's the only memory I have left of her.
- I would hug you, but you're all... Sweaty, and I think Lou would think it'd be ... wierd. The letter isn't the only memory you have of her. She's in your heart. All of the memories are hidden there. You just have to search for them. Oh god.. I'm such a girl... I should go find Lou.
- Do that, flinade jag och hon började gå. Hey, El!
- What?
- Thank you. I needed it.
- Anytime.

Hon lämnade rummet och  jag läste igenom brevet en gång till innan jag hoppade in i duschen.

Cherelles perspektiv:

- I didn't think you had all of that sweet stuff in you, sa Nellie chockat.
- Neither did I, suckade jag. But I wrote down everything that was on my mind.

Hon log medlidande och la en hand på min axel. Hennes blick avvek från min, och hennes ögon spärrades upp.

- Is that the time?! Oh my God! I'm late for shootings! utbrast hon och flög upp ur barstolen. Um, make yourself at home. I'll be home in a few hours-
- Nellie! avbröt jag. I'm going to be alright. Now leave this house so you won't be late!
- You're the best!
- Tell me something I don't know!

Jag skrattade och hon försvann ut genom dörren. Eftersom jag inte visste hur länge hon skulle vara borta, och för att jag var extremt rastlös, bestämde jag mig för att ta en promenad längs stranden precis utanför huset. 
Jag stängde skjutdörrarna bakom mig och möttes av eftermiddagssolen.

Met ett leende satte jag på mig mina solglasögon och började gå vid vattnet. Det var underbart att vara tillbaks i L.A, men ändå kunde jag inte hjälpa att sakna allting i England.

Jag kollade ner i på mina fötter när någon plötsligt sprang in i mig. Jag tittade upp i ett par klarblåa ögon och jag kollade generat bort.

- Oh, didn't see you there! sa han med en brittisk stämma. Typiskt...
- It's okay, mumlade jag.

Jag märkte snabbt att han inte hade någon tröja på sig, vilket gjorde att mina kinder blev ännu rödare än vad de var innan. Min blick svepte över hans definerade magmuskler och jag kollade snabbt upp i hans ögon igen.

- I'm Freddie, log han.
- Cherry, sa jag och log smått. Freddie Stroma? Right?
- Yes, that's me. Wierd you even recognized me. No one does over here.
- One of my best friends is a huge fan of you. I'm a friend of Nellie's.
- Nellie, huh? Yeah, she's great. Too bad she have a boyfriend though.
- Yeah, she's amazing... Wait, what?

Han kollade besvärat ner i sanden och kliade sig i nacken.

- Well, I sort of... Asked her out on a date, but she told me she had a boyfriend in One Direction, mumlade han.
- Oh, I didn't know about that..
- I guess I'll see you around?
- Hope so.

Han fyrade av ett leende och joggade iväg. Hans blonda hår guppade över hans huvud för varje steg han tog.

Varför skulle Nellie ljuga och säga att hon hade en pojkvän? Vilket jag visste att hon inte hade, eftersom hon skulle ha berättat det för mig. Eller...? Skulle hon?
Hon skulle i alla fall ha berättat för Tash, som skulle berätta för mig.

Varför hade jag berättat för "sweatback" att jag skulle flytta till Los Angeles, och varför hade jag sagt exakt var jag skulle bo?

Min mobil pep till och jag såg Harrys namn stå på skärmen. Jag hade inte haft hjärta nog att ta bort honom som kontakt.

"Plz, call? We need to talk."

Jag suckade och ignorerade hans sms. På "hemmet" jag skulle bo på, hade man inga elektroniska prylar. Det menar inget internet. Jag fick inte röja min täckmantel. Då skulle allting vara förgäves.

Den vibrerade till igen och jag suckade.

"Cher..? I don't want to lose you baby girl. Plz call me as soon as you see this!"

Jag kollade frustrerat på skärmen. En halva av mig ville svara, säga att jag var okej. Att jag älskade honom mer än någon annan. Men den andra, den förnuftiga, sa åt mig att allting skulle bli dubbelt så komplicerat om jag svarade.

"Cherry, I've got an iPhone... I know you've read my texts. Please answer, I beg of you.."

Jag vände mig utåt havet och stirrade på min mobil. Min ringsignal började spela och Harrys namn, följt av en bild på oss, dök upp på skärmen.

Tårarna brände inom mig och jag kastade ut min mobil, så långt jag kunde, i havet. Jag behövde starta om mitt liv på nytt. Ett liv där Harry inte existerade. Ett extremt svårt liv.
___________________________________________________

Ugh, brist på inspiration till denna del.. Första dagen på sommarlovet! Woop woop!
Kommer inte vara speciellt bra uppdatering i sommer tyvärr... Hoppas jag inte kommer tappar alla mina läsare, haha!  Love you all!

Kommentera gärna! :)