Vad skulle jag säga? Nej Zayn, jag tycker att du borde släppa henne så jag kan bli ihop med henne, eftersom jag är kär i henne.

Hmmm, det skulle inte sluta bra...

- Tack bro, suckade han och lommade gick förbi mig.
- Varsågod, mumlade jag.

Herregud, varför blir jag kär i den tjejen som jag inte får bli kär i...?

---

Abigail's perspektiv:

- Välkomna till den första utslagningen i X Factor 2010, sa Dermot.

Det var nu söndag och efter ett par timmars sömn så stod jag här på scenen tillsammans med alla tävlande, i väntan på att mitt namn ska bli uppropat. Jag höll hårt i Cher och Harrys händer. De var ju trots allt mina närmsta vänner i tävlingen.
Och ja, allt är lugnt mellan mig och Zayn nu. Vi har sagt förlåt och la la la... Även fast jag vill vara ihop med honom, så kan jag inte honom komma i vägen, eftersom jag har ställt in mig på att vinna...

Dermot ropade upp de första tre namnen. One Direction, Wagner och Katie Waissel var bland dem. Jag släppte Chers hand för en sekund och gav killarna varsin kram. Zayns kram varade lite längre och han kysste mig på pannan.
Precis som förut fick jag fjärilar i magen och knäna vek sig nästan.
Han drog ifrån och jublande gick dem av scenen.

- Nästa som går vidare är... Cher Lloyd! sa han och Cher kramade mig hårt.
- Jag väntar på dig backstage, viskade hon och jag kramade hennes hand och hon släppte den.

Nu stod jag brevid Katie, som la en lugnande arm runt min axel. Jag andades ut och Cheryl la sin hand på min axel och log mot mig.

- Nästa deltagare som går vidare är... Abigail Hayes!

Mitt hjärta tog minst femton extra skutt och jag förstod nästan inte vad som hade hänt. Jag hade gått vidare! Min hjärna hade nästan ställt in sig på att jag skulle få åka hem.
Jag skrattade och omfamnade Katie i en varm kram innan jag sprang av scenen och in i Chers armar. Vi båda hoppade runt och skrek. Min blick mötte Zayns och jag hoppade över impulsen att krama honom också. Jag drog mig ifrån Cher och kramade Harry. Han trots allt en av mina bästa vänner. 

- Grattis, viskade han i mitt öra. 
- Detsamma! viskade jag glatt tillbaks och fnissade lågt eftersom hans lockar kittlade mitt öra.

Vi drog ifrån och jag gick mot Zayn. Han log svagt och mötte mig i en tät kram. Mina armar la sig försiktigt runt hans nacke och hans armar kröp runt min midja och drog mig närmare honom. Jag drog in hans doft och kände hur mycket jag saknade hans trygga omfamning. Jag drog sakta ifrån. Det skulle göra ondare desto mer jag saknade honom.
Jag hoppade på Louis och hans skrek till. Han presenterade sin flickvän Hannah, en söt blond tjej, och vi hälsade på varandra. Jag, Hannah och Cher pratade lite och jag konstaterade att hon var Louis fast en tjej.

Min mobil började ringa och jag såg att det stod Justin på skärmen. Jag ursäktade mig och rusade ut i korridoren där det var till synes folktomt.

Jag klickade på grön lur och hördes Justins och mammas röster skrika in i mina öron.

- Aj! Ni gör mig döv! skrattade jag.
- Förlåt Gails, men du har ju gått vidare! Herregud vad duktig du är! sa mamma och man hörde att hon grät lite. 
- Tack mamma, sa jag och log. 
- Abs. Du kommer tävla mot mig på alla prisgalor sen när du är lika känd som mig, sa Justin och man kunde höra hans flin genom luren. 
- Snälla Justin. Jag kommer vinna över dig, överlägset, flinade jag. 
- You wish babysis! Ingen kan slå Biebster! sa han.
- Justin... jag heter också Bieber i efternamn din idiot!
- Jo, men jag är Biebster och du är Gails. Så har det alltid varit din inkompetenta åsna, sa Justin och fnissade.
- Ungar! Så pratar man inte med varandra! röt mamma.
- Ja ja, jag måste ändå gå nu. Hej då Justin, förlåt Biebster och hej då mamma! sa jag och vi la på.

Jag flinade för mig själv. Efterblivna åsna... tack för den Justin, tänkte jag och började gå tillbaks. Jag hörde snabba steg och en dörr som stängdes, men brydde mig inte så mycket om det utan gick in till de andra.
Jag stod och småpratade lite med Geneva Lane från Belle Amie när Liam avbröt oss.

- Ehum, Abigail. Kan jag få låna din mobil. Min är urladdad och jag måste ringa... mamma, sa han.
- Okej, sa jag och fiskade upp min iPhone ur fickan och gav den till honom.
- Tack, sa han och gick ut i korridoren.

Han ville antagligen prata enskilt och inte ha en massa musik och prat i bakgrunden. Men en dålig känsla gnagde långt bak i huvudet ändå. Efter fem minuter kom han tillbaks.

- Abigail... Vi måste prata, sa han.

---

Hej! God jul i efterskott eller något! Förlåt för den hemska uppdateringen, förlåt för kort och bildlöst kapitel. Många förlåt alltså :P Men jag ska börja på kapitel 17 nu. Förhoppningsvis så kommer det i natt eller imorgon. :)

/Madde