Jag kommer även ihåg att jag var sprudlande glad när jag klev av scenen, men det slutade tvärt när jag såg Harry stå med resten av killarna backstage. Abigail's perspektiv:

Alla deltagare hade uppträtt sina låtar och jag försökte undvika Harry så gott som det gick. Jag gillade inte pinsamma tystnader som jag visste att det skulle bli om jag stötte på honom nu.
Någon petade mig på min axel. Såklart var det Harry, verkar inte vara min turdag idag...

- Vi måste prata, sa han och kollade ner i golvet.
- Mm, så vi får det överstökat, suckade jag och drog iväg honom till ett tomt rum backstage och låste dörren.
- Vad är det med dig och att låsa in mig i konferensrum? frågade han när jag tryckte ner honom på en stol.
- Harry, vad du gjorde var helt fel! Du vet att jag har en pojkvän. Zayn är din bästa vän. Varför kysste du mig? frågade jag och ignorerade hans fråga.

Han suckade.

- Jag vet inte vad som flög i mig, sa han lågt. Abi, jag kände något. Och jag vet att du kände det också.
- Harry, du är min bästa vän! Jag har absolut inga såna känslor för dig, sa jag.

Han kollade ner i golvet för en stund, och kollade sedan upp på mig med ett glatt leénde. Det var inte äkta, det såg man på långa vägar... Hans ögon glittrade inte som det brukar om han ler sitt vanliga.

- Nu tycker jag att vi glömmer det här och lägger det bakom oss, sa han och ställde dig upp.
- Harry... började jag.
- Nej! Rae, nu går vi till dem andra och avslutar detta kapitel. Du är min bästa vän och jag vill att saker ska fortsätta som de brukade, sa han och la sin arm runt min axel.

Jag himlade med ögonen, men kunde inte låta bli att flina åt honom. Han var verkligen en av mina bästa vänner.
Jag låste upp dörren och jag gick för att byta om till mina vanligt kläder. Sen gick vi tillsammans till de andra som precis skulle åka tillbaks till huset. Jag hade bestämt mig för att berätta för Zayn om kyssen, jag var inte en sån som höll inne hemligheter.

Efter tjugo minuter så klev vi ur bilen och jag tog tag i Zayns arm.

- Jag måste få prata med dig, mer enskilt. mumlade jag lågt och han nickade.

Vi gick in i huset och in i köket eftersom ingen var där. Alla var i vardagsrummet.

- Så vad ville du prata om? frågade han och smekte min kind med sin tumme.
- Jo, ehum... började jag med en darrig röst. Jag och... Harry, vi...
- Ni vadå? frågade han långsamt.
- Vi... kysstes, sa jag och det brände bakom ögonen.

Han stannade upp och kollade på mig med rynkade ögonbryn. 

- Va? frågade han lågt. 
- Jag kysste Harry, eller han kysste mig.. sa jag lågt. 
- Vad menar du? Är inte jag din pojkvän? sa han och höjde rösten lite. 
- Jo Zayn, det var bara ett misstag!
- Man kysser inte sin bästa kompis av misstag! sa han ännu högre. 
- Kom igen Zayn! Jag gillar dig, inte Harry! Det hände en gång, inte elva! sa jag med lika hög röst.



"Come on Zayn! It's you I like, not Harry! Besides this happened once, not eleven times!"

- Vad händer nästa gång du gör det då?! sa han argt och högt.
- Det blir ingen nästa gång!
- Hur vet du det? Jag vill inte ha en tjej som går och vänstrar bakom min rygg!
- Åh! Så du tror jag har gjort det flera gånger? Är du en idiot! sa jag högt.

Plötsligt fick vi en publik av de andra tävlande, men jag kunde inte bry mig mindre.

- Och det ska komma från rätt käft! Jag är inte den som går runt och kysser andra!
- Hur tror du jag känner mig Zayn?! Tror du jag mår bra över det? Jag kom i alla fall till dig och berättade det inte om flera månader när du aldrig skulle förlåta mig! tårarna rann nerför mina kinder medas jag skrek på honom.
- Vet du vad Abigail! Om du verkligen gillade mig skulle du aldrig gjort det här. Tydligen så gillar du Harry mer? Ha ett bra liv!
- Jag hatar dig Zayn! skrek jag och sprang ut genom dörren och satte mig i trädhuset i den stora trädgården.

Tårarna rann nerför mina kinder. Jag hade gjort ett sånt stort misstag. Zayn, killen jag var kär i, skulle aldrig föråta mig efter det här.
Jag skyller inte på honom dock, jag skulle känna samma sak. För stunden ville jag bara sjunka igenom golvet och försvinna från världen.



Om jag bara kunde vända tillbaks tiden och få ställa allt tillrätta. Niall hade lämnat sin gitarr på golvet lite längre bort. Så han kom hit också?
Jag tog upp den och började spela på en låt, och automatiskt så poppade det upp texter i huvudet. Jag kunde bara skriva låtar när jag var extremt känslosam, som nu till exempel.

Well it's good to hear your voice
I hope you're doing fine
And if you ever wonder
I'm lonely here tonight

I'm lost here in this moment
And time keeps slipping by
And if I could have just one wish I'd have you by my side

Oh, oh, I miss you
Oh, oh I need you

Sen stod det stilla. Jag suckade. Jag hade aldrig varit så här ledsen förut, fast jag var förkrossad när min och Justins hamster dog när vi var åtta. Men det här var annorlunda.
Zayn var annorlunda. Han var så snäll och omtänksam, inte det minsta självisk. Okej okej! Han bryr sig väldigt mycket om sitt utseénde, men han bryr sig om andra också.
Han var, är, min första kärlek och jag förlorade honom på grund av en dum sak jag gjorde.

Den första regeln jag gjorde när jag kom med i tävlingen hade jag redan brutit; att inte låta något distrahera mig från att vinna. Tja, ni såg hur det gick. Efter en vecka så hade jag fallit för Zayn. Men problemet är nu att jag inte vet vad jag känner för Harry... Just det, min bästa vän. Jag kan inte ignorera det. Jag kände det när vi kysstes...

Bra jobbat Abigail... bra jobbat... 

---

Ooooooh, drama! :S
Vad tycker ni om detta kapitel? Finns det inge Zabigail längre? Kommer Habigail existera tror ni..?
KOMMENTERA! :D