Precis som jag hade trott. Dessa veckor hade varit de bästa i mitt liv. Jag hade fått vänner för livet!

Jag och Zayn var nu officiellt ett par. Han var helt underbar!

Nu var vi på väg till London och det stora X Factor huset. Bilar hade hämtat oss klockan fem på morgonen. Chaufförerna lastade in våra väskor och vi andra satte oss i baksätet. Jag satte mig bredvid Zayn längst bak och gosade mig upp i hans knä och somnade...

"Åååh va söta!" hörde jag Cher's röst långt borta.

"Vi måste ta kort!" hördes Katie's röst.

Katie?

"Men herregud! Vad jobbiga ni är!" sa en sur Harry.

"Ta fram din mobil Katie" sa Cher och ignorerade Harrys kommentar.

Harry fräser inte...? Harry är en av dem snällaste personerna jag känner! Vad kan göra honom så sur..?

Jag hade ingen aning om vad som hände, men jag hörde halvt. Men inte kom jag ihåg att Katie satt i bilen...?

"Åååh va söta!" sa Cher igen.

Jag öppnade sakta mina ögon och försökte vrida på mig, men något var i vägen. Zayns arm låg tätt om mig. Jag kunde inte låta bli att le.

- Hon är vaken! utbrast en skrämd Cher och kastade iväg Katies mobil.

- Hey! skrek Katie och slängde sig efter den.

- Det är lungt, jag hörde allt, sa jag med en hes röst.

- Vad händer med min mobil då? Cher du får köpa en ny till mig! morrade hon och skannade den efter repor.

- Mmhmm, mumlade Zayn.

Hans ena öga öppnades sakta. När han fick syn på mig så log han svagt.

- Hey you, mumlade han.

- God morgon, sa jag och kysste honom långsamt.

- Aaaw! utbrast Cher och Katie samtidigt.

- När åkte du med oss Katie? frågade jag.

- Den stannade och hämtade upp mig klockan halv sju, för en halv timme sen, sa hon och log. Ni sov då.

- Hur mycket är klockan? frågade en sömnig Zayn.

- Åtta, svarade Louis.

Jag stönade och la mig ner i Zayns knä igen, jag somnade direkt igen. Tre timmar senare vaknade jag av att någon petade på mig.

- Mmm, mumlade jag.

- Vi är framme snart! Vakna, hörde jag Chers glada röst.

Jag slog upp ögonen och såg att jag hade en filt över mig och var ihopkrupen i Zayns armar. Jag tog mig försiktigt ur hans famn och och började väcka honom sakta. Då flög Louis på honom och Zayn skrek ett skärrat skrik.

- Vafan Lou! suckade han och försökte andas vanligt.

- Vi är snart framme bro. Man kan inte sova då! sa Louis till sitt försvar. Det är det enda sättet att få upp honom, tillade han i mitt öra.

Jag rynkade ögonbrynen och såg på Louis. Visst, Zayn var en sjusovare, men ingen borde bli uppväckt på det sättet.. Jag flyttade min blick till Zayn och jag smekte hans kind med min tumme. Hans ansikte var felfritt även om han hade sovit i en bil i en halv dag. Mitt hår måste stå åt alla håll och kanter just nu... Hemsk tanke!

- FRAMME! skrek Cher glatt och flög ut ur bilen.

Vi andra gick efter och framför oss stod ett gigantiskt hus, eller mer åt palats hållet egentligen... Om det var så här fint på utsidan, kunde jag inte vänta att få se insidan! De andra bilarna var redan här och de andra tävlande stod och kollade förväntansfullt upp mot huset. (palatset)

Vi tog våra väskor och ett kamera-team kom i en svart skåpbil. Just det, de ska filma oss 24/7 från och med. Känns nästan lite som Big Brother. Dermot O'Leary kom ut från huset och alla började jubla.

- Välkomna till vecka ett i X Factor 2010! sa han och log.

Vi jublade ännu mer.

- Ni delar ert rum med en eller två personer. Om man inte vill dela med någon så får man ett eget rum. Välkomna in i huset! sa han och flyttade sig åt sidan.

Men det var lika bra det, för alla sprang in i huset. Om han inte hade flyttat sig så skulle han ligga på marken platt som en pannkaka, med fotavtryck i ansiktet. Jag tog Cher's hand och vi sprang in i huset och uppför den massiva trä trappan. Vi tog första bästa rum, och till vår stora tur fick vi det största rummet i huset. Jag delade rum med Cher och Katie. Vi packade upp våra grejer och jag bytte om till bättre kläder. Jag bytte om till ett vitt linne, ett par denim shorts och ett par svarta ballerinor.

Imorgon började allvaret. Cheryl hade meddelat oss att hon skulle träna oss så mycket denna vecka att vi aldrig skulle vilja sjunga mer. Haley och Chelsea hade meddelat att hela skolan höll tummarna för mig, och att de var ännu mer populära nu eftersom de kände mig. Jag hade börjat få mer och mer fans. Varje gång jag gick ut för att köpa något eller bara gå så kom det fram personer till mig som ville ta kort och få autografer. Paparazzis följde efter mig överallt vilket var väldigt irriterande.

Det var en udda känsla. Att veta att någon tycker du är bäst i hela världen, att man är vill vara lika perfekt som den personen. Jag var ett stort fan av Taylor Swift, jag avgudade henne!

Fast killarna hade än så länge mest fans. Tjejer följde efter dom överallt, de skrek och grät. Jag och Zayn hade valt att hålla vårt förhållande hemligt för att inte få så mycket media uppmärksamhet. Fast mitt verkliga skäl var att om tjejerna kommer sluta rösta eftersom jag är ihop med deras "kille". Men det kan jag ju inte säga till honom...

Senare den kvällen så satt jag, Cher, Katie, Aiden och killarna i vårt rum och vi snackade om allt möjligt. Jag satt i Zayns knä och han höll på med mitt hår. Ända sen jag och Zayn blev ihop så har Harry försökt att undvika mig. Jag fattade inte varför. Vi var bästa vänner, han visste min hemlighet, men ändå så försöker han spendera så lite tid som möjligt med mig! Jag förstår mig verkligen inte på honom.

Just nu satt han i ett hörn och sms:ade. Han mötte min blick och jag ställde mig upp.

- Ehum... Harry, kan vi prata lite? frågade jag lågt.

Han nickade och jag pustade ut. Tänk om han hade sagt nej...

Vi gick ut till trädgården och satte oss ner på en bänk. Han ville inte möte min blick utan kollade envist ner i marken. En envis åsna, det är vad han är! Inte bokstavligen... okej glöm åsna, han är bara envis. Pffsh!

- Harry, varför har du undvikit mig den senaste veckan? Vi är bästa vänner, suckade jag.

- Det har jag ju inte, sa han lågt.

- Har du ju! Varje gång jag har försökt att prata med dig så har du antingen sagt att du måste gå eller så har du
haft tur att någon ville dig något! utbrast jag. Har Justin gjort något? frågade jag lågt.

- Nej! var han snabb med att säga. Jag bara... jag... har inte mått så bra, sa han undvikande.

Jag höjde ena ögonbrynet, och han kollade äntligen upp i mina ögon. Jag såg att han ljög, men jag valde att inte gå in på ämnet eftersom det verkade genant för honom.

- Okej, så vi är okej? frågade jag osäkert.

- Såklart Abi-Pie! log han och kramade mig.

- Abi-Pie? Då får du vara Hazza-Boo, flinade jag.

- Mer än gärna, sa han och la sin arm om min axel.

Skrattandes åt våra nya smeknamn gick vi in i huset igen.

---

FÖRLÅT FÖR DEN HEMSKT DÅLIGA UPPDATERINGEN!!! Det har stått still i mitt huvud... Hoppas att alla är ok med att jag inte berättade veckorna eftersom jag inte visste vad som skulle hända, inget speciellt hände förutom att Zayn och Abigail blev ihop?!