Previously: Efter ungefär tre timmar så lämnade dem mig på hotellet. Jag visste inte när jag skulle få träffa dem igen, det var en gnagande känsla som ibland tog kål på mig. I början när jag flyttade till England så saknade jag dem konstant. Det var inte kul att inte bo med sin riktiga familj runt om sig. Men Lillian och Matthew var snabba med att se till att jag kände mig som deras egna dotter. Även fast Lillian var som en mamma för mig, så var det aldrig samma sak som att ha sin riktiga mamma.
En tår rann nerför min kind när jag kramade mamma och Justin hej då. Jag hoppade ur bilen; jag ville inte göra hej då:et för långt och smärtsamt.
Jag rusade in i hotellet och smög för att inte bli upptäckt.

- Justin Bieber? Verkligen? väste en röst bakom mig.

Harry...

---

Harry's perspektiv/Efter att Abigail hade åkt iväg:

Jag och ungefär 10 andra tävlande satt i samlingsrummet och bara hängde. Jag pratade mest med en blond kille som hette Paije, Louis, Aiden, en skön snubbe som hette Matt Cardle, Cher och en annan tjej som hette Treyc Cohen. Hon berättade att hon var en stor belieber, Niall också. Jag var nästan helt säker på att det var Justin Bieber som jag hade sett Abigail krama. Men ändå, hur stor var chansen att hon känner honom? Hon är ju en helt vanlig engelsk tjej.

- What?! Treyc kolla! avbröt Niall mina tankar och gav Treyc hans iPhone. 

Hennes uttryck ändrades drastikt till ett förvirrat/chockat/avundsjukt ansikte. 

- Vem är hon? sa hon lågt.    
- Vem är vem? frågade Cher.
- Hon, sa Treyc och visade skärmen för oss.

Det var Justin och en tjej. Man såg inte hennes ansikte, hennes hår var i vägen. Men jag såg direkt vem det var; Abigail, gotcha...

Abigail's perspektiv:

Jag vände mig om och såg Harry stå bakom mig med ett förvirrat uttryck. Jag suckade och visste inte riktigt hur jag skulle ta mig ur denna... situation...

- Dejtar ni eller något? frågade han lågt.
- Nej, sa jag snabbt. För snabbt...

Han höjde ett ögonbryn, och hans ansikts uttryck skrek "jag tror dig inte". Jag drog med mig honom till ett tomt konferensrum och låste dörren.

- Vad tänker du göra med mig...? frågade han nervöst.
- Jag vill bara fråga varför du vet att jag träffade Justin Bieber?! väste jag lågt.
- Det är ute över internet! Tur för dig att man nästan inte ser vem det är.

Jag kände hur fasan spred sig i min kropp. Jag hade ju självklart inte tänkt på att det fanns paparazzis som kunde ta kort. De skulle diskvalificera mig ur tävlingen om de visste att jag hade setts ute med Justin Bieber!
Fan, fan, fan!

- Ni dejtar ellerhur? Du är Justin Biebers flickvän? sa han lågt men samtidigt nyfiket. 
- Nej, vi dejtar inte! suckade jag. 


"No, we're not dating!"

Vi stod tysta i några minuter. Jag tänkte på att hemligheten kunde komma ut (till min förskräckelse), medans Harry stod och rönkade mig med sina gröna ögon. 

- Ni skulle kunna vara syskon! Du liknar honom jättemycket, sa han efter ett tag. Likadan ansiktsform, likadan mun, likadan näsa, nästan likadan hårfärg... han avbröt sig själv och grubblade på något. 

Han är smart. Han kommer komma på det. Jag bad till Gud att han inte skulle komma på det! En hemlighet jag hade gjort allt jag kunde för att hålla. När jag var ny i Oxford så frågade jätte många beliebers om jag var hans försvunna syster eller något sånt. Jag brukade alltid säga nej och sen gå fort därifrån. Ville inte att de skulle komma ihåg exakt hur jag såg ut. Min blick vandrade oroligt till hans ögon som kollade ned i marken.  

- Du är hans syster va? frågade han med en låg röst.
- Är du dum?! Klart jag inte är! snäste jag nervöst och mötte hans lysgröna ögon.
- Du är hans syster! sa han chockat. Han hörde tydligen mitt nervösa tonfall. Fan att jag ska vara en sån dålig skådespelerska!

Jag sneglade ut genom fönstret som satt bredvid dörren för att försäkra mig om att ingen kollade, eller lyssnade.
Sen vände jag mitt huvud mot Harry och möttes hans triumferande blick.

- Jag känner inte dig, började långsamt. Men eftersom du inte kommer ge dig, så okej då. Ja, jag är hans syster. Tvillingsyster.
- Lita på mig Bieber, flinade han. Jag kommer inte berätta för någon!
- Tack! Och om du kallar mig Bieber så kommer jag skära av din tunga i natt! sa jag och flinade.

Han flinade och visade sina smilgropar; smilgropar är min svaghet...

- Harry Edward Styles, sa han och räckte fram sin hand. Vi har ju inte presenterat oss ordentligt än.
- Abigail Rae Hayes. Egentligen Bieber, men jag nöjer mig med Hayes, flinade jag och skakade hans hand.
- Då kallar jag dig Rae från och med nu!
- Gör så.

Vi gick ut och åkte upp till våra rum, (som låg på samma våning) och jag smög in i vårt rum. Ljuset sattes på direkt och jag såg en sömnig Cher stå vid sin säng i ett par hotpants och en oversize tröja, hennes hår låg vilt över hennes axlar.

- Vart har du varit? frågade hon med en trött röst.
- Ute, mumlade jag.
- Ute? Vi får inte vara ute? Jag gillar det! Lilla rebellen, flinade hon och försökte dölja en gäspning.
- Jag träffade en kompis som jag inte hade träffat på jättelänge, sa jag fort.
- Justin eller?

Jag hoppades att hon inte skulle lista ut det, Cher var inte precis den smartaste jag kände...

- Treyc Cohen visade mig en artikel på sugarscape och då var det Justin Bieber och en tjej som var läskigt lik dig! sa hon och gäspade stort. Jag menar, det skulle ju vara jättekul om du kände honom!

Jag andades ut. Hon hade inte kommit på det. Jag planerade inte att berätta det för henne så småningom eftersom hon hade en stor mun, vilket betyder att hon inte kan hålla saker hemliga. Jag skulle berätta för henne snart, jag visste bara inte när.

- För du gör inte det va..? frågade hon osäkert.
- Nej! Kom igen! Jag känner Justin Bieber, sa jag och fnös nonchalant.
- Precis vad jag trodde. Om du ursäktar så ska jag gå och lägga mig nu, jag vill inte ha mörka ringar under ögonen till imorgon, sa hon.
- Va? frågade jag förvirrat.
- Jaa..? De filmar ju alltid! Smartass, mumlade hon och lade sig ned i sin säng.

Oh shit. De kanske filmade att jag gick ut?! Nej nu måste jag sluta oroa mig över allt!

- Lugna ned dig Abi, mumlade jag lågt för mig själv och gick in i badrummet.

Jag borstade tänderna och tvättade ansiktet fritt från smink. Sen drog jag av mig mina kläder och satte på mig mina sovshorts och mitt linne. Cher sov redan och jag suckade. Djup sovare den där... 
Jag kröp ned under täcket och försökte stänga av hjärnan. Men den ville inte hålla tyst...!
Tankarna for iväg till Harry, och varför jag berättade hemligheten för honom. Jag visste ju inte ens vem han var! Men den skulle ändå komma ut nån gång. Jag brukade alltid vara den som tog risker och hamnade i trubbel jämt. Antagligen skrämde det mig över all uppmärksamhet man skulle få, eller så litade jag fullt på Harry (av nån konstig anledning) och visste att han inte skulle berätta hemligheten. 

Mina tankade snurrade och det gjorde så att jag tillslut somnade...

---

Hope U like! KOMMENTERA! :D