Someone Like You, Chapter 9 - Beach time.
Previously: När vi äntligen hade landat så gick vi av planet och möttes av varm Los Angeles värme. Det stod bilar utanför flygplatsen som skulle ta oss till Judges Houses'. Jag kände hur nerverna började krypa fram. Tävlingen hade börjat på allvar nu... Jag blickade mot Zayn som kollade på mig med varma ögon; min mage bubblade och ett leende kröp fram.
"Jag måste fokusera på tävlingen nu. Zayn får inte stå i vägen." tänkte jag men insåg hur svårt det skulle bli...
Abigail's perspektiv:
- Undrar vem som blir vår coach, sa Cher.
Vi hade precis packat upp det sista och vi satt utslagna på våra sängar. Huset var gigantiskt och vackert! Vi hade fått reda på att vår coach i år skulle vara Cheryl. Vilket ledde till att alla vi tjejer skrek som tokar; alla älskade Cheryl... Hennes gästdomare var Will.I.Am från Black Eyed Peas, vilket ledde till ännu mer skrik.
Imorgon skulle vi sjunga framför dem och jag kunde inte vara mer nervös. Jag kunde nästan inte äta något heller. Vi skulle få reda på resultaten på eftermiddagen och så skulle vi mötas upp med killarna, om dem gick vidare... Men det skulle dem göra! Dem var otroligt duktiga.
*
- Hej Abigail! sa Cheryl och log stort.
- Hej, sa jag lågt.
- Vad ska du sjunga idag?
- Love song av Sara Bareilles.
- Börja när du känner dig redo, sa hon och log stort.
Egentligen skulle jag aldrig vara redo, men det kan jag ju inte säga så jag började sjunga istället.
Det gick helt okej, satte alla toner på det höga partiet utan att skrika halsen av mig. Pianot kompade i bakgrunden och jag försökte att inte överrösta det totalt...
Jag avslutade låten och Cheryl log stort mot mig. Jag tackade och gick snabbt ut ur rummet och in i Cher's armar. Katie Waissel var före henne, sen var det hennes tur. Jag drog upp telefonen och slog in numret till Haley.
Hon svarade nästan direkt.
- Hur går det?! skrek hon.
- Bra hoppas jag. Lugna ner dig Hales, flinade jag.
- Jag sätter på högtalaren, sa hon.
- Hej Abi! hörde jag Chelsea säga.
- Hej tjejer! Jag saknar er så himla mycket! pep jag. Förlåt att jag inte kunnat ringa men det har varit fullt upp med tävlingen och allt.
- Hänger du ofta med Harry Styles? frågade Chelsea.
- Ja, vi är typ jättebra kompisar. Hurså?
- Chels har en mega-crush på honom, suckade Haley. Kan inte sluta prata om honom... Harry det och Harry där.
- Är hans lockar äkta? avbröt Chelsea.
Jag skrattade till.
- Ja, hundra procent äkta, flinade jag.
- Åååh! Du anar inte hur lycklig du är! suckade hon. Hälsa honom från mig.
- Det ska jag. Men jag måste gå nu, Cher är snart klar!
- Cher? Cher som i Cher Lloyd?! skrek Haley.
- Fan eller? flinade jag.
- Kanske, sa hon generat.
- Haha, älskar er! Vi hörs, sa jag och vi la på.
Resten av kvällen spenderade jag till att trösta Cher. Hon hade en halsinfektion och kunde därför inte sjunga bra. Just nu satt hon och grät ut på min axel. Det var som en win win för båda. Hon blev tröstad och jag glömde mina bort mina nerver.
Självisk, jag? Pffsh!
*
Morgonen därpå var Cher på sitt allra sorgsnaste humör någonsin. Hon mm:ade till svar på allt jag frågade, använde nästan bara ja, nej eller kanske som svar. När jag vaknade hade hon redan packat sina väskor.
Hon trodde att hon skulle åka hem. Varför är inte Louis här så han kan göra henne gladare?
Ingen är där när man behöver dom som mest. That sucks...
Jag släpade mig ur sängen och bytte snabbt om till en klänning med blomster mönster, drog på mig mina vita ballerinor och några accessoarer. Jag älskade mitt morgonrufsiga hår så jag lät det hänga över mina axlar.
Vi gick ner till nedervåningen och satte oss bland de andra. Stämningen var spänd mellan alla.
- Abigail, började hon. Du är otroligt duktig, det är du. Men du är så ung. Jag undrar om du kommer klara pressen?
Jag kunde nästan inte lyssna mer och tårarna brann bakom ögonen. Jag ville nästan skrika ut "Ja, jag kan klara det här! Det här är mitt liv! Jag vill sjunga för resten av mitt liv!"
- Men du är otroligt begåvad och därför kommer jag ge dig en chans. Du är kvar i tävlingen, sa hon och log.
Jag flög på henne och grät. Glädjetårar. Jag viskade gång på gång att jag inte skulle svika henne och dylikt.
*
- Var är ni? frågade jag Harry i telefonen.
Vi la på. Cher vände sitt huvud mot killarna + Aiden och log. Det såg så roligt när de kom gående med sina t-shirts längda över ena axeln, typ som en livvakt reklam eller något. Zayn log stort mot mig och omfamnade mig i en kram.
- Hej Abs, sa han och kysste mig på kinden.
Vi hörde ett gällt skrik och såg att Louis hade slängt Cher över sin axel och var på väg till havet med de andra killarna hack i häl. Louis slängde i Cher och de började ett vattenkrig.
- Raaaeeee! skrek Harry och kom springande mot mig. Genomblöt.
Han sprang mot mig och omfamnade mig i en blöt kram. Jag skrattade.
- Men Harwee! Nu är jag ju blöt, suckade jag.
Han gav mig en läskig blick och då kände jag hur två par starka armar tog tag i mig runt min midja. Harry lyfte mina fötter. Jag skrek/skrattade att dem skulle släppa mig. Men det tänkte dem inte göra. De kastade i mig i havet och jag ställde mig upp. Jag torkade bort vattnet från mina ögon och puttade Louis, som hade lyft mig, så han ramlade framåt. Killarna behövde inte kasta i Zayn, han sprang i frivilligt. Ett vattenkrig bröt ut, alla mot alla.
Två dagar senare:
Vi hoppade in i bilarna och dem körde oss till hotellet. Därifrån fick vi ta taxis hem. Jag skulle åka med Harry eftersom Cheshire som han bor i ligger tio minuter från Oxford.
Tja alla små söta! Drama kommer, promise! ;) Blir nog ingen update imorgon från min sida, jag har träning och måste plugga till prov. Sorry loves! :(
Jag suckade lätt.
"Jag måste fokusera på tävlingen nu. Zayn får inte stå i vägen." tänkte jag men insåg hur svårt det skulle bli...
- Undrar vem som blir vår coach, sa Cher.
Vi hade precis packat upp det sista och vi satt utslagna på våra sängar. Huset var gigantiskt och vackert! Vi hade fått reda på att vår coach i år skulle vara Cheryl. Vilket ledde till att alla vi tjejer skrek som tokar; alla älskade Cheryl... Hennes gästdomare var Will.I.Am från Black Eyed Peas, vilket ledde till ännu mer skrik.
Imorgon skulle vi sjunga framför dem och jag kunde inte vara mer nervös. Jag kunde nästan inte äta något heller. Vi skulle få reda på resultaten på eftermiddagen och så skulle vi mötas upp med killarna, om dem gick vidare... Men det skulle dem göra! Dem var otroligt duktiga.
*
- Hej Abigail! sa Cheryl och log stort.
- Hej, sa jag lågt.
- Vad ska du sjunga idag?
- Love song av Sara Bareilles.
- Börja när du känner dig redo, sa hon och log stort.
Egentligen skulle jag aldrig vara redo, men det kan jag ju inte säga så jag började sjunga istället.
Det gick helt okej, satte alla toner på det höga partiet utan att skrika halsen av mig. Pianot kompade i bakgrunden och jag försökte att inte överrösta det totalt...
Jag avslutade låten och Cheryl log stort mot mig. Jag tackade och gick snabbt ut ur rummet och in i Cher's armar. Katie Waissel var före henne, sen var det hennes tur. Jag drog upp telefonen och slog in numret till Haley.
Hon svarade nästan direkt.
- Hur går det?! skrek hon.
- Bra hoppas jag. Lugna ner dig Hales, flinade jag.
- Jag sätter på högtalaren, sa hon.
- Hej Abi! hörde jag Chelsea säga.
- Hej tjejer! Jag saknar er så himla mycket! pep jag. Förlåt att jag inte kunnat ringa men det har varit fullt upp med tävlingen och allt.
- Hänger du ofta med Harry Styles? frågade Chelsea.
- Ja, vi är typ jättebra kompisar. Hurså?
- Chels har en mega-crush på honom, suckade Haley. Kan inte sluta prata om honom... Harry det och Harry där.
- Är hans lockar äkta? avbröt Chelsea.
Jag skrattade till.
- Ja, hundra procent äkta, flinade jag.
- Åååh! Du anar inte hur lycklig du är! suckade hon. Hälsa honom från mig.
- Det ska jag. Men jag måste gå nu, Cher är snart klar!
- Cher? Cher som i Cher Lloyd?! skrek Haley.
- Fan eller? flinade jag.
- Kanske, sa hon generat.
- Haha, älskar er! Vi hörs, sa jag och vi la på.
Resten av kvällen spenderade jag till att trösta Cher. Hon hade en halsinfektion och kunde därför inte sjunga bra. Just nu satt hon och grät ut på min axel. Det var som en win win för båda. Hon blev tröstad och jag glömde mina bort mina nerver.
Självisk, jag? Pffsh!
*
Morgonen därpå var Cher på sitt allra sorgsnaste humör någonsin. Hon mm:ade till svar på allt jag frågade, använde nästan bara ja, nej eller kanske som svar. När jag vaknade hade hon redan packat sina väskor.
Hon trodde att hon skulle åka hem. Varför är inte Louis här så han kan göra henne gladare?
Ingen är där när man behöver dom som mest. That sucks...
Jag släpade mig ur sängen och bytte snabbt om till en klänning med blomster mönster, drog på mig mina vita ballerinor och några accessoarer. Jag älskade mitt morgonrufsiga hår så jag lät det hänga över mina axlar.
Vi gick ner till nedervåningen och satte oss bland de andra. Stämningen var spänd mellan alla.
Katie som annars var så glad, satt nu och bet på sina naglar. Jag visste inte vad som hade hänt med Treyc. Hon fräste och gav mig blickar hela tiden. Inte bra blickar, utan mer som "jag gillar verkligen inte dig" blickar. Jag visste inte vad jag hade gjort mot henne...
Cheryl kom in i rummet med en allvarlig blick. Hon ropade upp Annastasia och de gick ut. Efter en halvtimme var det min tur och jag höll på att dö av nervositet. Vi satte oss i en hammock på den stora altanen och hon började prata.
- Abigail, började hon. Du är otroligt duktig, det är du. Men du är så ung. Jag undrar om du kommer klara pressen?
Jag kunde nästan inte lyssna mer och tårarna brann bakom ögonen. Jag ville nästan skrika ut "Ja, jag kan klara det här! Det här är mitt liv! Jag vill sjunga för resten av mitt liv!"
- Men du är otroligt begåvad och därför kommer jag ge dig en chans. Du är kvar i tävlingen, sa hon och log.
Jag flög på henne och grät. Glädjetårar. Jag viskade gång på gång att jag inte skulle svika henne och dylikt.
Tillslut släppte jag henne och flög på Cher som satt i huset. Hon var redan igenom. Vi ställde oss upp och hoppade runt och skrek. Katie var också kvar så vi tre hoppade runt som små grodor. Efter en stund kom Cheryl och vi pratade glatt med varandra.
*
- Var är ni? frågade jag Harry i telefonen.
- Vi är på parkeringen nu, svarade han.
- Okej, ni kommer se oss, sa jag glatt.
Vi la på. Cher vände sitt huvud mot killarna + Aiden och log. Det såg så roligt när de kom gående med sina t-shirts längda över ena axeln, typ som en livvakt reklam eller något. Zayn log stort mot mig och omfamnade mig i en kram.
- Hej Abs, sa han och kysste mig på kinden.
- Hej Zayn, sa jag och log.
Vi hörde ett gällt skrik och såg att Louis hade slängt Cher över sin axel och var på väg till havet med de andra killarna hack i häl. Louis slängde i Cher och de började ett vattenkrig.
Jag ställde mig på tå och kysste Zayn. Jag visste inte vad vi var än, men jag visste i alla fall att vi betydde mer än vänner...
- Raaaeeee! skrek Harry och kom springande mot mig. Genomblöt.
- Hazza! skrek jag och släppte Zayn.
Han sprang mot mig och omfamnade mig i en blöt kram. Jag skrattade.
- Men Harwee! Nu är jag ju blöt, suckade jag.
Han gav mig en läskig blick och då kände jag hur två par starka armar tog tag i mig runt min midja. Harry lyfte mina fötter. Jag skrek/skrattade att dem skulle släppa mig. Men det tänkte dem inte göra. De kastade i mig i havet och jag ställde mig upp. Jag torkade bort vattnet från mina ögon och puttade Louis, som hade lyft mig, så han ramlade framåt. Killarna behövde inte kasta i Zayn, han sprang i frivilligt. Ett vattenkrig bröt ut, alla mot alla.
Jag blev fälld av Niall, fick minst femton kallsupar och blev nedstänkt av alla. Jag hoppade upp på Aidens rygg som gjorde att han ramlade.
Två dagar senare:
Tiden hade flygit iväg. Vi hade landat på Heathrow och var på väg ut. Vi möttes av paparazzis, lite konstigt att de är här klockan elva på kvällen. Har inte de familjer att vara hemma hos? tänkte jag.
Lördagsfinalerna skulle börja om tre veckor och jag var lite nervös. Jag skulle ju uppträda live, inför miljontals människor. Hela Stor Britannien och Irland.
Vi hoppade in i bilarna och dem körde oss till hotellet. Därifrån fick vi ta taxis hem. Jag skulle åka med Harry eftersom Cheshire som han bor i ligger tio minuter från Oxford.
Jag längtade efter Lillian, Matthew, Amber, Haley och Chelsea så mycket! Jag kunde inte vänta att få se dem igen.
Tja alla små söta! Drama kommer, promise! ;) Blir nog ingen update imorgon från min sida, jag har träning och måste plugga till prov. Sorry loves! :(
Kommentera det best hesta ni kan så kommer det två delar på tuesday :)
/Maddeeeeee (somärbästhäst)
Kommentarer
Postat av: bella
Verkligen super!! Och så kommer det drama sen! Det kommer nog att bli bra!!!!
Postat av: Quinee/Inees
Ooooh vad bra !!!!
Postat av: Amanda
Länka kanske? :)
Postat av: Amanda
Länka kanske? :)
Postat av: emma
bra :)
Postat av: Anna
Sååå jävla bra novell!!
Älskar att one direction är med!!!
Trackback
