Tjejer som skrek och grät. Det enda som jag tänkte på var att de inte skulle trampa ihjäl mig. Jim hängde genast ett band med en bricka fast runt min hals. Lyckligtvis stod vi inte i den stora mängden tjejer, utan vid sidan om bordet.
Ellen och Jim berättade snabbt att Harry och Niall var med i ett band som hette One Direction, som var väldigt känt över hela världen.

- Sorry, I've been living under a rock for the last year, fnös jag frustrerat. 

Ellen skrattade och jag flinade.  
Harry gav mig små blickar då och då och jag kollade generat ner varje gång. Några fans gav mig också blickar men inte lika snälla som Harrys, utan ilskna och ögon som kokade av avund. Fler och fler huvuden vändes mot mig och jag blev lika utstirrad som en waxdocka hos Madame Tussauds. Jag kollade ner på mina skor och kände mig genast obekväm. Medicinerad eller inte, kände jag mig alltid illa till mods när för många lade märke till mig.

Någon timme senare var signeringen över och vi väntade på killarna i en stor minibuss. Plötsligt hördes det skrik och plötsligt hoppade killarna snabbt in i bilen och stängde dörren.

- Cherry! sa harry och log.
- Harry! I've done some thinking. Our names end with Arry and Erry. Have you ever thought of that? Cause' I have. Maybe it's destiny, or a coincidence. But my real name is Cherelle so technically isn't my name Cherry, and if you call me Charlie my name doesn't end with Erry and then our names isn't alike anymore
- Cherry! avbröt Harry flinandes.

Mina kinder intog en röd nyans och jag sjönk ihop. När jag var nervös fick jag alltid mun-diarrée, något som många tyckte var underhållande, som killarna som satt och försökte dölja sina skratt.

- Excuse my bandmates. I'm Liam, sa en av killarna med brunt hår och log.
- Cherry, sa jag och log.
- This is Zayn and Louis, sa Liam och pekade på de övriga två.
- Cherry, I have a question for you, sa Louis.
- Tell me then, log jag.
- Do you like carrots?
- Like? I LOVE carrots!
- And I LOVE you!

Jag måste säga att de verkligen såg bra ut, alla fem. Jag hade aldrig haft en pojkvän förut, de flesta killar gillade inte när tjejer fick mun-diaree och var onormalt nervösa runt dem. Om ni inte vet vad mun-diaree är, så är det när man pratar utan stopp om onödiga saker, snabbt och otydligt. Ni kanske har märkt att det har hänt flera gånger sen jag kom hit till London. 

- Where are we going? frågade jag. 
- We're heading to our apartment, sa Harry. 
- Our?
- Me and Harry share. Have you heard of Larry Stylinson? frågade Louis och med ett lekfullt flin la han sin arm runt Harrys axlar. 
- Ehm, I haven't exactly been involved with the celebrity world for a long time, sooo no, berättade jag. 
- You said whaaat?! pep Louis skämtsamt. 

Jag fnissade och lutade mig bakåt. Det kanske inte skulle vara så hemskt här i London som jag föreställt mig. 

En vecka senare:


Jag vaknade hastigt av min väckarklocka och suckade. Med en trött hand stängde jag av alarmet och pallrade mig ur min varma säng. Jag gick till min garderob och klädde på mig. När man börjar i en ny skola så är första intrycket alltid det viktigaste. Jag suckade igen och svalde en tablett.




Jag sminkade mig och lockade håret svagt. Min väska stod packad och redo på byrån i hallen. Jag låste lägenheten och drog upp mobilen ur fickan.
Plötsligt gick jag in i någon. Jag kollade upp och såg Harry stå där. 

- We keep meeting like this! flinade han. 
- Yeah, sa jag lågt. I've got to go. School you know. See you some other time. 

Jag gick förbi honom och klev in i Ellen och Jims lägenhet utan att knacka. 

- Ellen? You have to drive me to school remember? You're the one that wanted me to go! ropade jag. 
- I'm coming! hördes hennes röst och snabba fotsteg. I have a meeting in an hour with the management, how do I look?
- You look great, let's gooo! sa jag och vände om och gick ut i den ljusa korridoren.

Harry stod kvar utanför sin dörr. 

- What are you still doing here? frågade jag. 
- Louis's taking an eternity to get ready, suckade han. 

Jag skrattade lågt och Louis kom ut ur deras dörr.

- Well hello there Charlie! Nice to see you again, log Louis.
- Nice to see you too, sa jag.

Ellen och Jim kom ut ur lägenheten och Jim låste.

- Let's go then! sa Ellen.
- Right, bye Harry. Louis, sa jag och kollade in i Harrys gröna ögon.

...

Jag såg den stora tegelbyggnaden och andades djupt. Jag hade bytt skola två gånger tidigare, något jag inte gillade att göra.

- And you're sure about this? frågade Ellen.
- 100 percent. Promise, sa jag och log.
- Okay, if anything happens-
- You're one phonecall away. I know.
- Good luck on your first day lovely, log Jim.
- Thanks, sa jag och hoppade ur bilen.

Precis som jag hade tänkt mig en brittisk skola. Gjord i rött tegel och byggt under 1800-talet. Okej, jag har kollat för mycket på Wild Child. Dock fanns det inga uniformer vilket var underbart.
Jag drog en skakig suck och började gå mot ingången. Jag följde skyltarna mot expeditionen och kände flera blickar i nacken.
Jag öppnade dörren in till expeditionen och möttes av en äldre dam. Hon kollade upp bakom sina glasögon och fäste sin blick på mig.

- Oh, you must be Cherelle Chambers if I'm not wrong? frågade hon.
- Yep, that's me! log jag.
- The principal will greet you in a couple of minutes. You can take a seat, sa hon och jag satte mig ner.

Minuterna gick och det enda som hördes var klockans tickande och när damen skrev på sitt tangentbord. Plötsligt öppnades en dörr och ut kom en kille och en kvinna. Jag reste mig snabbt upp.

- I hope you got it this time Mr Adams. No more bullying, or I'll have to suspend you, sa hon allvarligt.
- Yeah yeah. I got it the first time Principal Hansen, suckade han.
- Most students aren't here for a second time. You're free to leave, sa hon.

Killen slog en blick på mig och log smått innan han gick förbi mig och försvann ut genom dörren.

- Ms Chambers! Let's go, sa Mrs Hansen.
- Okay.

Vi gick in till hennes kontor och jag stängde dörren bakom oss. Vi satte oss ner och hon log mot mig.

- Welcome to London's Academy of Music Ms Chambers! We're informed by your aunt of your illness. If you need to talk to someone, we have plenty of good therapists-
- Thanks, but I don't need one, sa jag och log. 
- Well, here's your schedule, lockernumber and a map. This school is pretty big! When I was new here I barely found my office, skrattade hon och smuttade på sitt kaffe.
- Thanks, sa jag och tog emot sakerna.
- Good luck!

Jag skyndade mig ut från expeditionen och andades djupt. Jag såg att jag hade fått skåp nummer 54. Mrs Hansen hade ringat in vilken korridor det låg i. Jag började gå och försökte ignorera blickarna som var riktade mot mig. 
Det här skulle bli en lång dag. 

---