- Vi måste pröva. Om det inte fungerar efter några månader kommer jag direkt. Jag vill bara Cherrys bästa, sa han.
- Okej, sa Jim. Vi måste pröva.

Oliver nickade och kramade dem hej då. Hans väskor var redan packade och biljetten hem, bokad. Varför han hade följt med henne till London visste han inte ens.
Han drog ett djupt andetag och började gå mot utgången av byggnaden.

---

År 2028:

"Mamma, hur måj du?" frågade Darcy och la sin lilla hand på min panna.
"Jag mår bra" skrattade jag.
"Mådde du inge bja?"
"Nej, jag var väldigt sjuk"
"Tog du ledit fjån jobbet då?"

Jag skrattade igen. Darcy var verkligen ett litet charmtroll som Harry skulle sagt.

"Va hände sen?" frågade hon.

...

Han hade lämnat mig. Min enda klippa hade lämnat mig, precis som alla andra i hela världen gör. Först mamma, pappa och Lacee, nu Oliver? Var jag verkligen så hemsk?

När Ellen berättade det kvällen innan kunde jag inte känna något. På något sätt var jag glad över det. Att inte känna den värsta smärtan. Men just nu kändes det som att det inte spelade någon roll.



Tårarna rann inte, utan jag kände mig helt tom. Jag tog fram mitt album som jag och Oliver gjorde precis innan dem dog.

Det fanns en bild som jag gillade mest av alla. En bild som mamma hade tagit när vi var på semester i Costa Rica i två veckor. Min släkt trodde att han var min pojkvän. Jag log smått åt minnet och kollade vidare.



Jag såg så glad ut; frisk ut.

- Vad skulle man inte göra för att se ut så igen, muttrade jag för mig själv och Ellen kom in i rummet.

Hon log medlidsamt mot mig och satte sig bredvid mig.

- Varför, Ellen? Varför? frågade jag lågt.
- Det var bäst för båda två, sa Ellen. Han tänkte att det kanske var bättre för dig att göra saker du gjorde innan dem... dog. Du kanske kan börja i en skola? Vi pratade ju om det igår. Du kan träffa nya vänner och försöka glömma allt.
- Det är ingen idé. Alla lämnar mig i slutändan. Oliver gjorde det, mamma, pappa och Lacee med.
- Cherry. Jag stannar här, jag kommer inte lämna dig.
- Det sa mamma också. Oliver med.

Ellen kollade på mig med glansiga ögon och kramade mig hårt. Dörren öppnades och in kom Jim.

- Ellen, vi måste åka nu. Vi kommer komma för sent annars, sa han.
- Ser du? Du lämnar mig! sa jag ledset.
- Jim, kan inte Cherry följa med? frågade Ellen.
- Vet inte om det är så bra för henne, sa han.
- Hon är mitt ansvar, du kommer inte ens märka henne!
- Okej då, var klara om 30 minuter och möt mig nere i lobbyn.

Han lämnade rummet och Ellen log försiktigt mot mig.

- Tack Ellen, sa jag och log smått.

Hon lämnade rummet och det blev tyst. Jag suckade och svalde två tabletter. Solen lös in i rummet och jag konstaterade att det skulle bli en varm dag. Jag drog på mig en blommig shorts-dress med ett brunt läderbälte i midjan, några accessoarer och mina loafers.
Jag studerade min spegelbild och gick sedan in i badrummet och sminkade mig. Lugnet spred sig i kroppen och samma gamla obehagliga känsla kändes i början, som sedan gick över.
Jag slängde min väska över axlen och låste lägenheten.

- Cherry? hörde jag en bekant röst säga.

Jag vände huvudet mot rösten, och såg Harry stå vid dörren bredvid min.

- Harry. Korridoren är vår mötesplats verkar det som, log jag.
- Verkligen! sa han och log.
- Harry, kom igen vi kommer för se..., sa en röst bakom honom. Vem är det här Hazza?
- Det här är Cherry, Cherry det här är Niall.
- Nyinflyttad? frågade Niall och räckte fram sin hand.
- Japp! sa jag och skakade den.
- Vi var på väg ner till lobbyn, ska du också dit?
- Ja, jag ska möta min moster och hennes man där, eller inte riktigt hennes man, de är ju inte gifta än. Du vet Ellen som du såg igår på balkongen? Fast du kanske inte såg henne riktigt, men du hälsade och visste vad hon hette. Ni kanske är bra grannar? pratade jag på medans vi gick till hissen.

Niall skrattade och tryckte på nedåt knappen.

- Du vet Jim? Han är vår manager, och vi har träffat Ellen genom honom. Hon är som en extra medlem, hon är väldigt ungdomlig av sig, berättade Niall.
- Aha! Mamma hade sagt att Jim jobbade inom musik branschen, men aldrig att han var... vänta. Manager? Varför har ni en manager?

Harry och Niall kollade förvirrat på varandra.

- Du kommer få se snart, sa Harry och vi gick in i hissen som precis stannat framför oss.

Jag tryckte på 1:an och vi åkte nedåt.
Det plingade till och dörrarna öppnades. Vi gick ut ur hissen och möttes av Ellen och Jim som stod i lobbyn.

- Cherelle Imogen Lacee Chambers! Vad snygg du är, sa Ellen som gapade.
- Kalla mig inte Cherelle, väste jag och Harry flinade bredvid mig.

---

Förlåt, kort! Är feeett trött just nu... God natt! Kommentera :)