- Kom igen Gail! Du sjunger otroligt bra, du skulle vinna allting om du ställde upp! sa Chelsea. Abigail's perspektiv:

En timme hade plötsligt blivit tre, och nu satt jag inne i den stora salen med hundra andra människor; alla var förväntansfulla och ville bara gå in och sjunga. Jag däremot, ville bara spy. Mina nerver gillar inte mig...
Haley och Chelsea köade glatt med mig och de fösökte peppa mig och ville höra mig sjunga. Chelsea försökte sitt bästa med att säga saker jag kunde förbättra. 

- Du kan.. ehum... kanske, ta i lite.. mer? sa hon och kollade med rynkad panna på mig.

Chelsea kunde nästan inget om musik, jag trodde och tror fortfarande att hon är tondöv. Men hon förnnekar det, pffsh! Men hon var en fantastisk duktig fotbollsspelare. Haley däremot, sjöng väldigt bra faktiskt. Men hon var mycket bättre på att måla porträtt och sånt. Det såg ut som svartvita bilder när hon målade! Helt underbart fint.
Min moster hade förra året beställt ett porträtt av Haley, på Amber och mig när vi gick på en strand i solnedgången, som julklapp. Den satt numera i hallen ovanför hallbordet.

- Tack Chels, fnittrade jag.
- Ta inte i mer, viskade Haley i mitt öra.
- Jag sitter här, jag kan höra er! sa hon och kollade på oss med sin fejksårade blick.

Vi började skratta och kunde nästan inte sluta. Tillslut började Chelsea rappa Super Bass av Nicki Minaj. Vi hängde på fort.

This one is for the boys with the boomin' system
Top down, AC with the coolin' system
When he come up in the club, he be blazin' up
Got stacks on deck like he savin' up

And he ill, he real, he might got a deal
He pop bottles and he got the right kind of build
He cold, he dope, he might sell coke
He always in the air, but he never fly coach

He a muthafuckin trip, trip, sailor of the ship, ship
When he make it drip, drip kiss him on the lip, lip
That's the kind of dude I was lookin' for
And yes you'll get slapped if you're lookin' ho

I said, excuse me you're a hell of a guy
I mean my, my, my, my you're like pelican fly
I mean, you're so shy and I'm loving your tie
You're like slicker than the guy with the thing on his eye, oh

Yes I did, yes I did
Somebody please tell him who the eff I is
I am Nicki Minaj, I mack them dudes up
Back coupes up, and chuck the deuce up

Mer och mer folk började sjunga med och tillslut sjöng nästan varje person den inne i salen. Kamera teamet kretsade runt oss och vi hade bara kul. Det var skönt att bara få släppa nervositeten ett tag och bara ha kul.

Men det roliga behövde ta slut fort, för en röst kallade in mig och ett tiotal andra in bakom scenen. Haley och Chelsea följde med som stöd. Jag, till min fasa, var sist ut; jag skulle stå och bygga upp nerver som inte ville släppa, och följderna av det var inte fina...

- Abigail Hayes, sa en som arbetade bakom scenen.

Jag gick fram till honom och han satte på en mikrofon grej på baksidan av mina shorts och räckte mig en mikrofon. Ungefär två av de som sjöng innan mig gick vidare. Riktigt bra röster de hade faktiskt...

- Du ska ut nu, sa han.
- Lycka till nu! sa Haley och de båda kramade mig.

Jag gick med skakiga steg ut på scenen och mötte Cheryl Cole, Simon Cowell och Louis Walsh's ansikten.
Och en hel publik, får inte glömma det...

- Hej snygging, vad heter du? frågade Cheryl och log.
- Abigail Hayes, sa jag och log.
- Hur gammal är du?
- Jag är 16 år, sa jag.
- Wow! Du såg äldre ut. Vad ska du sjunga idag?
- Jag ska sjunga en egen låt som heter 'The Climb'.
- Okej, kör hårt!
- Tack, sa jag och log.




Musiken började och jag började sjunga.

I can almost see it
That dream I am dreaming
But there's a voice inside my head saying
"You'll never reach it"

Every step I'm taking
Every move I make feels
Lost with no direction
My faith is shaking

But I gotta keep trying
Gotta keep my head held high

There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be a uphill battle
Sometimes I'm gonna have to lose

Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb

The struggles I'm facing
The chances I'm taking
Sometimes might knock me down
But no, I'm not breaking

I may not know it
But these are the moments that
I'm gonna remember most, yeah
Just gotta keep going

And I, I got to be strong
Just keep pushing on

'Cause there's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be a uphill battle
Sometimes I'm gonna have to lose

Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb, yeah!

There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be an uphill battle
Somebody's gonna have to lose

Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb, yeah!

Keep on moving, keep climbing
Keep the faith, baby
It's all about, it's all about the climb
Keep the faith, keep your faith, whoa



När den sista tonen ebbade ut bröt ett jubel ut i publiken. Allt var nästan en dimma... Jag kommer ihåg hur Simon kollade på mig med ett leénde. Han ler aldrig!
Cheryl började prata om hur talangfull, och hur bra låtskrivare jag var för att bara vara 16. Louis pratade med sin tjocka irländska dialekt om hur bra jag var. Simon sa att jag var exakt vad tävlingen gick ut på. Att hitta "unborn stars".
"Du har tre ja" kommer jag ihåg att Cheryl sa.
Jag gav ifrån mig ett litet glädjetjut och tackade om och om igen. Glädjen var överallt i mig och jag sprang backstage till Chelsea och Haley.

- Vad duktig du var gumman! skrek dem och omfamnade mig i en gruppkram.
- Tack vare er tjejer! Älskar er! skrek/grät jag.

De skrattade och vi hoppade runt. Härlig stund...

*

Jag hade nu kommit hem till gratulationerna från Lillian, Matthew och Amber. De visste egentligen inte om att jag skulle göra audition, tills dem såg mig på tv:n hemma i deras hus. Deras miner måste ha varit ovärdeliga, synd att någon inte filmade.
Amber höll på att skrubba parkett golvet i vardagsrummet när jag kom hem. Hon hade tydligen tappat sitt glas med mjölk när hon såg mig på tv, och nu tvingade Lillian henne att skrubba.
Men hon flög upp när jag kom hem och sprang som ett skott och omfamnade mig i en kram samtidigt som hon skrek glada skrik.

Grannarna kunde inte ha varit glada...

Jag skypade med mamma och Justin samma kväll och de hade sett uppträdandet redan. Såklart, så hade Lillian ringt mitt på natten hos dem och bett dem att kolla.

- Fan vad bra du var! sa Justin och log. Trodde jag hade fått alla musikgener.
- Watch your mouth Biebs, sa jag och flinade.
- Jag är så stolt gumman! sa mamma och torkade sina tårar.
- Mamma, suckade jag men kunde inte sluta le.

Vem skulle kunna sluta le när man precis har gått vidare på X Factor? Inte jag i alla fall.

---

P.S! Allting utspelar sig just nu år 2010. Så ni inte blir förvirrade eller något ;)
Hoppas ni gillar den! Nu ska jag till träningen. :)
RADIATE LOVE