Jag suckade och försökte dämpa ljudet på hennes rop med hjälp av att trycka kudden hårt mot huvuet. Jag hörde att någon gick uppför trappan, och sen stod Lillian i dörröppningen till mitt rum.

- Du måste gå upp nu Abi, sa hon med sin 'mammiga' stämma.

- Okej, suckade jag.

Jag hade bott här i över 2 år och hade snappat upp på den brittiska dialekten. Justin och mamma skojade alltid om att jag var så "brittisk". Då suckade jag alltid och sa hur "amerikanska" de var. Men jag visste att det gjorde Justin lite småsur eftersom vi båda är födda i Kanada.

Jag reste mig upp och stapplade in i badrummet och tog en snabb dusch. Eller, vad jag tycker är snabb dusch är en lång tid för de andra medlemmarna i familjen.

- Abi, skynda dig! hörde jag hur min kusin Amber ropade utanför dörren.

Jag stängde av vattnet och virade in mig i en handduk. När jag gick ut ur badrummet möttes jag av en sur Amber som gav mig sitt 'evil-face' och gick in i badrummet.

Jag flinade och gick till mitt rum där jag klädde på mig min hemska skoluniform, och då menar jag hemsk!

En vit skjorta med en marinblå slipsliknande sak, en midjekjol i samma marinblå som gick till mitten av låren ungefär tillsammans med ett par knähöga strumpor i lite mörkare blå. Skorna var vita mockasiner.

Haley och Chelsea hade berättat att de under många år hade försökt att bli av med uniformerna, men den regeln satt lika fast som en sten. Skolledningen planerade inte på att ta bort den. Men jag skulle inte klaga... I Kanada blev jag mobbad i skolan för jag inte hade råd till fina kläder, jag gick alltid runt i begagnade kläder. Mamma sa att de bara var avundsjuka på hur söt jag var. Men det säger alla mammor. Nu för tiden så skickade mamma pengar till mig varje månad, så man kunde säga att jag hade råd med det mesta.

Uniformen.


Jag borstade igenom mitt långa rödbruna hår. Det jag gillade mest med mig själv var mina ögon och mitt hår. Jag sminkade mig och slängde en blick på mig i spegeln och gick sedan ned till köket där Lillian och hennes man Matthew satt. Jag satte mig ned och åt frukost. Amber kom ned efter ett tag klädd i sin uniform och satte sig ned.

Hon drog genast igång en konversation om att vi behövde ett extra badrum. Jag flinde åt henne.

*

- Abigail! skrek Haley och Chelsea i kör och kramade mig.

Jag hade precis gått på skolbussen och de satt på det vanliga stället, längst bak.

- Haley! Chelsea! sa jag och skrattade.

Haley och Chelsea var kusiner med ursprung från Spanien, därför såg de så 'exotiska' ut i England. Skäl nummer ett varför varje kille står i kö till dem.

- X Factor drar snart igång, sa Haley och kollade menande på mig. Du måste söka in!

- Nej, suckade jag.

Deras eviga tjat om att jag måste söka in till X Factor. Ärligt talat så ville jag söka in, men jag vågade inte... Tänk om folk skulle få reda på att jag var Justin Bieber's tvillingsyster. Det skulle bara bli fel och som jag sagt, så vill jag inte bli känd som hans syster. Dessutom skulle jag bli diskvalificerad för att jag redan är 'känd'.

- Kom igen Gail! Du sjunger otroligt bra, du skulle vinna allting om du ställde upp! sa Chelsea.

- Tro mig jag vill, men...

- Men vad stoppar dig? avbröt Chelsea.

- Tänk om man får reda på... det, sa jag nervöst.

- Det kommer man inte få reda på det, sa Haley.

- Abigail Hayes Bieber! Vi tvingar dig, Chelsea viskade Bieber, men sa det andra med hög röst.

Ja, de visste min hemlighet. Men de är mina bästa vänner, jag skulle kunna förtro dem mitt liv. Så mycket litade jag på dem.

Så därför stod jag här... I en kö bland tusentals människor för att söka in till X Factor 2010, och undrade vad fan jag hade gett mig in på?

---

Hoppas ni gillar't! ;) Första är alltid lite tråkigt, men det är bara för att få en liten inblick på allt.