"He's ringing me! What do I do?!" skrek Aaron förfärat och tittade på sin telefon som om det var en giftsgroda som skulle döda honom när som helst. Det hade gått en månad sen Zack hade brutit mellan dem, och saker började sakta bli bättre bland Aarons känslosamma kurva. Men som Aarons bästa vän märkte jag att han uppenbart fortfarande påverkades. Hur ofta hörde jag inte han ligga och snyfta i rummet bredvid mitt? Hur många gånger hade jag inte gått in och tröstat honom hela natten? Och jag var, ärligt talat, less på det.

"You answer it. That's what you usually do." påpekade jag och han himlade med ögonen. "That's it! You're a bloody pussy Aaron! I'm a tad tired of your fussing around, pick it up or I will do it for you!"

"You wouldn't dare-"

"Oh try me!"

 

Han gav mig dödsblicken och tog sakta upp sin ringande telefon och kraxade fram ett hallå. Hans gröna ögon tittade vädjande på mig och det var min tur att himla med ögonen. Aaron må vara en total diva, men i såna här situationer.

 

"Be fierce! You're mad at him!" visk-skrek jag. 

"Wha- what do you want Z-Zack?" frågade han med en skakig röst. "Meet me...?"

"No, don't give in Aaron! No matter how much you like that goddamn boy, you have got to be strong, fight the urge!"

"Okay... No, my place. I reckon Lux here would want to be a part of this- our conversation..."

"What?! You're giving in! That's the opposite of strong you bumhead!" fräste jag.

"Well... See you soon, I guess." sa han till telefonen och stirrade på mig med stora ögon. "Oh my God. What have I done?"

 

Jag skakade på huvudet och himlade med ögonen. Aaron var så feg att jag ville skaka runt innehållet i hans huvud tills han förstod vett. Han tittade blygt ner i soffan och höll sina händer i ett krampaktigt tag runt varandra. Han vägrade möta min blick.

 

"Well....," började jag och la armarna i kors. "What did I just witness?"

"Lux, before you say anything," sa han och satte sig bredvid mig. "I love Zack with my entire fucking heart, and I can't stand being without him!"

"But he cheated on you-"

"I know he did. But, I'm choosing to stay with him because of the things he did right and not leave him for the one thing he did wrong."

"Did you just quote The Vow?"

"What if I did...?"

 

 

 

Jag brast ut i fnissningar och han hängde snabbt på. Typiskt Aaron att sno citat från filmer då han var en såkallad filmnörd.

Han borrade ner sin panna i min axel och hans skratt vibrerade ut i min kropp. Har jag nämnt att jag var extremt kittlig?

 

"Stop it you knob," skrattade jag och puttade bort honom.

 

**

 

Aaron och Zack var officiellt ihop igen sedan en vecka sen. Lyckligtvis var det vara slutet på Aarons humörsvängningar, något jag innerligt älskade. Men samtidigt som jag ville klappa Zack på ryggen och säga att han har gjort rätt val, ville jag hellre kasta honom nedför en klippa. Jag såg Aaron som en lillebror, han var ju faktiskt tre år yngre än mig, och därför skulle ingen få göra honom något illa.

Men jag antog att dem fortfarande var hur sams som helst om man tänkte på ljuden som kom från Aarons rum... Fast vem var jag att lägga mig i. Jag hade inte haft en pojkvän sen jag var 16 år och då var det inte ens seriöst. Från det förhållandet förstod jag att det skulle bli en nunna av mig.

23 år fyllda och har aldrig riktigt kysst någon. Vilket skämt va? Man kunde säga att jag inte riktigt var flickvänsmaterial.

 Jag hade inte tid för en pojkvän, jag behövde lägga all min energi på skolan. Ifall jag skulle bli en framgångsrik jurist behövde jag ha toppbetyg. Toppbetyg fick man inte av att bara göra allting halvdant. Nej, det hade min matteprofessor Mr Andrews lärt oss i början av vår skolgång.

 

"I hope you lot haven't forgotten about your upcoming maths exam in two weeks. Fifty percent of your final degree in math is hanging on this test," sa Mr Andrews. Gideon Andrews. Den unga modellsnygga professorn som alla tjejer gick och fantiserade om. Okej, jag erkände att han såg bra ut. Men det fanns viktigare saker att tänka på istället för hur attraktiv han var. Visst, utseendet spelade en stor roll, men what about personligheten? Intelligensen? Fast det var väl bara jag som tänkte på sånt, och eftersom jag, inklusive killarna, var de ända som verkligen lyssnade på vad han faktiskt sa. Tjejerna satt och stirrade tafatt på honom. Femtio procent?! "I do hope you people take this seriously. Now, moving forward to cubic equations which should be as easy as a jigsaw puzzle for three year olds for you people now. And as you know, solving cubic equations is a neccessary part of solving the general quatric equation, since solving the latter requires solving its resolvent cubic equation."

 

Mr Andrews, eller Mr McHottyPants som vissa kallade honom, var - som sagt - väldigt ung, men en otroligt begåvad lärare.   

Lektionen flöt på och han gick igenom fjärdegradsekvationer som jag hade spenderat fem timmar kvällen innan att verkligen plugga in. Det slutade i ett sammanbrott och att gråta ut på Aarons axel medans han muttrade om hur mycket han hatade skolan. Matte generellt.

Hans föräldrar var högt satta ekonomer som ville att Aaron skulle gå i samma fotsteg. Dock hade han aldrig varit intresserad av teoriämnen, utan hade alltid varit en estet ut i fingerspetsarna. Inte nog med att Aaron stred mot sina föräldrars regler vad det gällde utbildning, han var även gay. När han kom ut för dem, kastade dem ut honom med en viss (massivt stor) summa pengar. Han bodde hos mig och mina föräldrar i över två månader tills vi hittade lägenheten i Soho och flyttade. Det var även då under den perioden han träffade Zack.

På grund av detta föredrog hans föräldrar Aarons äldre bror Troy som var en framgångsrik forskare vid ett universitet i USA. 

 

Lektionen var snabbt över och folk strömmade sakta ut ur klassrummet. Tjejerna stannade kvar och snackade lite med honom medan jag plockade ihop mina saker. Tystnaden föll över den stora aulan när de sista människorna hade lämnat salen. Jag tog några steg nedför trappan och landade på golvet. 

 

"Miss Stevens," sa professor Andrews. 

"Yes professor," sa jag. 

"Oh, do call me Gideon. I feel so old when everyone's calling me 'professor' or 'sir'."

"But you are a professor... Gideon."

 

Han log smått och placerade sina händer i sina fickor. Tystnaden föll över oss. Flirtade jag precis? Flirtade jag precis med min mattelärare?! Vad händer med mig? Hade Aaron rätt när han sa att jag behövde en pojkvän? Var jag verkligen så ensam? Även fast svaret var ja, hade jag ingen rätt att flirta med min mattelärare! 

NO WAY. 

"About the exam in two weeks Lu- Miss Stevens. I have no worries you won't be able to do exeptionally well on it, considering you've scored full score ever since I started here. Whatever you're doing, keep on doing it. It's working."

"Thanks prof- Gideon. I'll have to get used to calling you by your first name," sa jag och log. "Call me Lux.""Lux. Would you- uh- like to go out for dinner with me tonigt? I know it's really stupid for me to ask, but... I've been wanting to take your out for a date all year, so-"

"I'd love to," avbröt jag och blev genast chockad över mig själv. Varför var jag så framåt helt plötsligt? Varför accepterade jag att gå på dejt med min mattelärare?! Vad händer med mig? "I'll text you my adress."

 

Med det utrymde jag lokalen och påbörjade min väg mot tunnelbanan. Jag hann nog aldrig förstå vad jag hade accepterat, för när jag berättade för Aaron blev jag överöst med kläder. Allt ifrån klänningar till läderjeans. I början trodde han jag skämtade, men jag förstår honom såklart. Har inte haft någon som helst kontakt med det motsatta könet under den långa perioden vi hade känt varandra, sen helt ur det blå ska jag på dejt med min snygge mattelärare. 

Har jag sagt att han är min mattelärare?

 

Två timmar senare stod jag redo utanför min port och skulle göra vad som helst för att slippa denna dejt. Han hade inte sagt vart vi skulle åka, så Aaron valde en "simple, yet incredibly sexy outfit." som han sa själv. Inte för att den var speciellt sexig, ifall Aaron hade fått välja helt själv hade jag stått i bara underkläder med "shag me" skrivet på magen. Som tur var hade jag en stor röst i klädvalet och hade betydligt mer kläder än bara underkläder. Tack och lov!

Jag måste ha tänkt för mycket, för plötsligt kom Mr Andrews gående med ett leende på sina läppar. Hans sandblonda hår låg som vanligt ostyrigt på hans huvud, iklädd en vit skjorta och vanliga ljusa jeans.

 

 

"Hey," sa jag med en nervös ton och kände hur axlarna spände sig oerhört mycket.

"Hi," han lät förvånad när han äntligen stannade framför mig och pustade ut. "I wasn't too sure you'd actually be here."

"I may have been rather anxious about this date, but I would never leave one hanging. I reckon you have the wrong impression about me."

"Guess I'll have to find out your true self then."

 

Mina kinder intog en lätt röd nyans och han antydde med armen att vi skulle börja gå. Jag tackade mig själv för att ha valt balleriaskor eftersom jag märkte att längdmarginalen mellan oss inte var speciellt stor. Man såg antydningarna till massiva armmuskler under de uppkavlade skjortärmarna och jag iakttog honom diskret.

 

 

"So I accidentally stabbed him in the foot, with a scissor!" fnissade jag och Gideon brast ut i skratt. Han hade tagit mig till sitt favoritställe på Piccadilly, Italienskt. Vi hade precis ätit färdigt vår dessert och satt för tillfället och pratade. Nervositeten hade övertaget om mig i början av kvällen, men jag slappnade av mer och mer efter lags.

"Aaron seems like a lad! Depending on everything you've put him through." flinade han och jag gjorde en grimars.

"What can I say... I'm really clumsy."

"Tell me more about yourself. Do you like poetry..-"

"I adore poetry." Gideon tittade med en oläslig blick på mig och log smått. Det där leendet gjorde att fjärilarna i magen fladdrade hejvilt. Han särade på sina läppar och började berätta.

"How oft, when thou, my music, music play'st,
Upon that blessed wood whose motion sounds
With thy sweet fingers, when thou gently sway'st
The wiry concord that mine ear confounds,
Do I envy those jacks that nimble leap
To kiss the tender inward of thy hand,-"


"Whilst my poor lips, which should that harvest reap,
At the wood's boldness by thee blushing stand!
To be so tickled, they would change their state
And situation with those dancing chips,
O'er whom thy fingers walk with gentle gait,
Making dead wood more blest than living lips.
Since saucy jacks so happy are in this,
Give them thy fingers, me thy lips to kiss." avslutade jag och 
tittade andlöst på honom. 
"Sonnet 128. it's my favorite. William Shakespeare."
"Lux, I-"

Han avbröt sig genast när min mobil ringde och vibrerade häftigt. 
Jag hoppade till och såg till min irritation att det var min kära moder som ville nå mig. 
Jag tryckte på grön lur och muttrade ett irriterat "what?!"

"Lux, this is an important matter! I need you to come here, immediately."
"I'll be there." 

Tonfallet var inget att skämta med, så jag la istället på innan hon kunde svara och 
tittade generat upp på Gideon.

"Mum. Wants be for something. I am so sorry! Wasn't my intention."
"Hey, it's alright. What else are parents for?"

Jag log och reste på mig. Mina bruna ögon mötte hans blåa. 

"I've had a really nice evening, Lux. I know I'm your teacher and all, but...
I really like you."
"I do like you too, but I have to go now. See you in class!"

Hemskt avslut! Hemskt avlsut, tänkte jag när jag skyndade mig ut ur resturangen. 
Hemsk Lux.. Ugh!

 

"Mum! You just have to ruin everything don't you?! You called in the middle of my date! Also, you don't know anyone who owns a freaking Porsche! Or have you won the lottery or something? I really don't understand this bullshit-tery!"

 

Under min långa dialog hade jag hunnit ta av mig min kappa, slängt väskan på hyllan i hyllan. Skorna lät jag sitta på eftersom dem var alldeles för komplicerade att ta av. Jag drog en hand genom håret och gick med snabba fötter in i vardagsrummet. 

 

"Oh shit, you have company! I'm so sorry...! I am..- What the...?!" jag stirrade chockat på synen framför mig. "Am I on Punk'd or something?!" 

 

Framför mig satt prins William och hans fru, Hertiginnan Catherine. Holy flabberghast...

---

Tjäna! Helvetesvecka=OVER. Råkade lägga upp kapitlet halvklart, sorry... Men försökte fixa det men när det inte fungerade sket jag i det haha.... Så här är det hela kapitlet. Som ni ser kommer jag börja skriva rubriker på franska för det tycker jag är totally awesome.

L'enfer et moi = Helvetet och jag.