- Cherry, sa Harry bakom mig. What happened in there?
- I can't take it anymore Harry! snyftade jag. Everyone always leave! That's why I've got trust issues. I don't make friends easily, because everytime they leave my apartment, it feels like a police's going to knock on the door and tell me that somethins bad happened!
- That happened when your family died, konstaterade han.
- Yes. I dreamt that over and over again. It haunted me, which led me into depression. I don't want to go through it again!

Han svepte in mig under hans armar och jag grät mot hans vita t-shirt.

- Promise me you won't leave me Harry, mumlade jag.
- Promise, sa han och kysste min panna.

---

Cherelles perspektiv:

Harry torkade mina tårar och vi gick in igen. Janice ledde oss upp till mammas gamla rum, som såg ut exakt som jag mindes det. Våra väskor stod i ena hörnet och jag tog genast fram min pyjamas som bestod av en av Harrys gamla Ramones tröjor och ett par mjukis shorts. Harry hade redan hunnit byta om till "pjyamas" som var ingen tröja och underkläder.
Min blick slank ner på hans mage och magrutor och han flinade stort.

- Like what you see? frågade han med ett flin.
- Don't flatter yourself Styles, svarade jag generat. I'm getting changed, turn around.
- I'm a guy. That's like asking a kid not to look at the candy counter, flinade han.

Jag log svagt. Tillslut vände han sig sakta om och jag bytte snabbt om. Jag la mig snabbt under lakanen och gäspade. Ur ögonvrån såg jag hur Harry bädda soffan framför sängen.
Jag reste mig upp ur sängen och fattade om Harrys hand. Han kollade förvirrat på mig.

- I just need someone who can hold me and tell me everything will be alright. It used to be Oliver, but he's not here anymore, mumlade jag.
- Of course, sa han och vi la oss ner.

Han la sin arm runt mig och mina händer letade sig fram till hans bara överkropp. Mina händer brände av hans närhet och fjärilarna var på plats i min mage.
Sömnen kickade genast in och jag somnade fort.

**

Nästa dag vaknade vi av höga och glada skratt. Jag muttrade surt och Harry skrattade lågt. Han drog undan täcket och jag reste mig upp. Min mobil blinkade till och jag tog snabbt upp den.
Jag hade 25 nya sms från Tash, Nellie och Perrie, ytterligare fem hat-sms från Janet och 19 missade samtal.
Jag läste snabbt igenom alla sms och svarade alla förutom Janet.

Det knackade på dörren.

- Come in, sa jag och Drena blev synlig.
- Breakfast's ready, sa hon och log svagt.

Det var tydligt att hon hade gråtit. Något som var ovanligt eftersom Drena inte var en sån som grät ofta.

- Okay, thanks. We'll be there in five, sa jag och log.

Hon stängde dörren bakom sig och jag suckade högt. Jag tog fram en blommig klänning och drog på mig den snabbt. Min blick fastnade på korten som stod på byrån. Kort från mammas ungdom. Harry ställde sig bakom mig och kollade över min axel.

- Is that your mother? frågade han.
- Yeah, viskade jag.
- You look like her.
- People says that alot. Ellen almost started crying everytime she saw me right after they died. They were always really close, she said it felt like she lost a piece of herself.
- I'm so sorry Cher.

Jag skakade på axlarna och fingrade på ett kort. Det var från när mamma tog studenten. Vid hennes sida stod mormor, morfar, Ellen och Jim. De såg så lyckliga ut... Tårarna hotade att falla så jag vände mig bort från korten.

- We have to get down to breakfast, mumlade jag. They'll think we're up to no good.
- Like what? flinade han och jag himlade med ögonen.
- I'll leave that to your imagination.

Jag skrattade lågt och vi gick nerför trappan, in i köket där hela familjen redan satt samlad. Vi satte oss ner och tog för oss. Även fast stämningen var glad, så var det ändå ett tomrum. Mormors familjära röst hördes inte och hennes plats stod tom.
Ytterdörren öppnades och Lukes röst hördes från dörröppningen.

- Mi smo ovdje! (Vi är här) ropade han.

Luke var ett utav syskonen. Janice var äldst, sen mamma, sen Luke och Ellen var yngst. Luke och hans fru Yohanna hade tre barn ihop; Sebastijan som var 15, Izabella som var 10 och Wera som var 6.
Sebastijan, jag och Drena höll alltid ihop när vi var yngre, eftersom vi var de äldsta barnen.

Vi hälsade på alla och de satte sig ner.

- So what are the plans for today? frågade jag.
- Grandma needs quiet so, we thought we could go to Zagreb and look around, sa Janice och log.
- Sounds great, sa Sebastijan.

Mormor och morfar bodde ute på landsbygden och det tog undefär 40 minuter in till Zagreb som var Kroatiens huvudstad.
Luke och hans familj packade upp sina saker i deras uthus och sedan hoppade vi in i bilarna och körde iväg.
Jag satt med Harry i baksätet på Ellens och Jims bil.

- How's everyone at home? frågade jag för att bryta tystnaden.
- Very tense, sa Ellen.
- Tense how? frågade Harry.
- It's obvious Zayn likes Nellie. That's driving her boyfriend mad. Zayn and Dave are literally killing eachother in their minds.
- Poor Nellie!
- Nellie? Poor Zayn, sa Harry och kollade på mig. If she had told him she had a boyfriend, he wouldn't like her.
- Of course he would like her! utbrast jag.
- No he wouldn't!

Jag suckade irriterat. Det var ingen idé att diskutera med Harry eftersom vi båda var envisa som åsnor och gav oss aldrig.

- What happened between Nellie and Zayn anyway? frågade Jim.
- He inwited her over to his place, and ended up kissing her, förklarade jag.
- Aha. That explains alot. The day when you two left, they couldn't be in the same room without blushing like hell, flinade Ellen.
- I'd rather have her dating Zayn, then Dave. Everytime I drank, he made me feel like I'm trash!
- I don't understand why she likes him, sa Harry.
- Neither do I! He's controlling her. It's like he decides what she can do or not.
- Mhm.

Resan fortsatte i tystnad och jag kollade ut över landsbygden som sträckte sig över vidderna.

Nellies perspektiv:

- Croatia?! utbrast Tash och skannade sin tidning noggrannt. Why are they in Croatia?!
- Who? frågade Perrie som målade sina naglar.

Vi satt i Harrys och Louis's lägenhet tillsammans med killarna, minus Dave. Resten av gänget verkade inte gilla honom speciellt mycket. Jag satt och gjorde min poesi läxa, medans killarna sett utspridda över vardagsrummet.

- Cherry and Harry! Why are they in Croatia? frågade Tash chockat.
- Croatia?! frågade jag och la ner pennan.
- Jim told me it was something about their family down there, sa Liam.
- She have family in Croatia? frågade Tash.
- Apparently, sa Liam och skakade på axlarna.

Jag kände Zayns blickar i mitt ansikte, och mina kinder blev genast rosa. Ända sen vi kysstes har jag dragits mot Zayn, som om det var en osynlig dragningskraft som drog mig mot honom. Något om hans rebelliska utseende attraherade mig, men jag kunde inte förklara det.

Jag kollade försiktigt upp och såg att han var djupt försjunken i sin mobil. Jag studerade hans ansikte noggrannt. Han var en av de snyggaste personerna jag någonsin träffat. Hans svarta hår som låg ostyrligt på hans huvud, hans bruna ögon som glittrade när han skrattade eller log, hans rosa läppar som kändes så svala mot mina.

Han slog upp sina ögon och kollade in i mina. Jag vågade inte släppa blicken utan kollade in i hans vackra ögon. Stora mammutar klampade runt i min mage och jag kände hur mina ben försvagades. Tur att jag satt ner, annars skulle jag ramlat ihop. Hans mungipor vändes smått uppåt och jag kollade generat ner. 

Inte ens Dave hade en sån här kraft på mig. Jag kollade upp igen och såg att han pratade med Louis. Louis sa tydligen något roligt, för Zayn sprack upp i en av hans leenden och sedan hördes hans klingande skratt eka i rummet. Min hud knottrade sig genast och Tash slog sig ner brevid mig.

- Why don't you talk to him? viskade hon lågt.
- I- I don't know what so say, viskade jag tillbaks.
- It's clear you like him. I witnessed your loving gaze.
- I have Dave.
- Screw Dave, Nels! You'll never get anyone better than Zayn, and you know it.
- Sweet of you, viskade jag ironiskt. 

Hon himlade med ögonen, och slog sig löst i huvudet med hjälp av sin hand.

- Can we talk somewhere else? Somewhere more, private? frågade hon.
- Sure, sa jag.
- Great. Perrie! Let's go, sa Tash och drog med Perrie. Guys, we'll be right back. 
- Watch out! I've just polished them, sa Perrie högt.

Tash himlade med ögonen och drog med oss in i Louis's sovrum. Hon stängde dörren och visade att jag skulle sätta mig på sängen.
Hon kollade på mig med smala ögon.

- Tell me exactly how you feel for Dave, sa hon.
- I-I...
- You don't know what you feel, because of Zayn. Am I right?
- Yeah, well-
- Do you love Dave anymore? avbröt hon mig.
- I don't know-
- Are you in love with Zayn? avbröt hon mig.

Jag förblev tyst och försökte förstå rösterna som skrek i mitt huvud.

- Do you have an ongoing debate in your body right now? frågade Tash. Your head says Dave, while your heart says Zayn?

Jag sa ingenting återigen och förstod att hon hade rätt.

- I think you're stuck between the two of them, because A, you know Dave's a safer choice. He'll always be good for you. And B, Zayn's the riskier one. He's going to challenge you. He's either the worst, or the best choice for you.
- Oh my god Tash, mumlade Perrie. Why haven't you told me about this sida? You turn me on right now.

Tash flinade medans Perrie skrattade högt. Jag vågade inte göra någonting alls. Jag var så rädd för att Tash hade rätt.

- Am I right? frågade Tash sedan.
- I think you are, viskade jag och kunde knappt förstå orden som jag sa.

---

Nellie loves the Bradford Bad Boi!!! Ooooooooooo...... Fick 10 kommentarer! JIPPIE! Thanks to everyone! Ni är underbara, älskar er sjuuuukt mycket!

Kommenteraa :)