- What's going between you and Harry by the way? You're pretty serious? frågade han.
- Um, yeah.... sa jag och mina kinder hettade genast upp. I've got to go. See you later.

Jag skyndade mig in i lägenheten och stängde dörren. Jag sjönk ihop och kände hur tårarna brann bakom ögonen. Jag var nog bara känslodam just nu, men jag ville verkligen inte vara i min sits. Jag ville inte fejdejta Harry, ännu mindre ville jag ha känslor för honom.

You'll have to cry me out
These tears that will fall
Mean nothing at all
It's time to get over yourself

---

Cherelles perspektiv:

Jag slängde irriterat ner kläderna i min stora Louis Vuitton resväska. Hela min garderob var utdragen och låg i stora högar på min säng eller på golvet.
Jag ville inte åka till Barbados med Harry! Han var den sista personen jag ens ville träffa just nu...

Hela gänget var ute igår kväll och åt på resturang. "Hela gänget" består av mig, Tash, Perrie, Nellie, Dave, Zayn, Liam, Niall och... Harry. Dave var den mest tråkiga och dömande person jag någonsin träffat. Jag tror ingen av oss (förutom Nellie) gillade honom speciellt mycket.
Varje gång vi beställde in alkohol kollade han med avsmak på oss och vände sig till Nellie, som inte vågade dricka när han var i närheten. Vilket hon gjorde egentligen.
Det var onormalt spänt mellan Zayn och Nellie efter kyssen. Men hon ville inte prata om det, utan undvek Zayn så gott hon kunde.

Jag la ner necessären och stängde resväskan. Klockan sju ikväll skulle jag och Harry åka taxi in till Heathrow och sedan åka vidare till Barbados. Mitt huvud skrek av bara tanken att spendera en hel vecka ensam med Harry. Men samtidigt var jag otroligt nervös inför att vara ensam en vecka med honom. Jag hade ju känslor för honom, känslor som jag gjorde mitt bästa för att gömma.

Klockan slog halv sju och jag rullade ut resväskan i hallen. Jag packade snabbt min handväska med pass, plånbok, mobil och nycklar, när Tash störtade in genom dörren. 

- Is that a real Louis Vuitton?! utbrast Tash och beundrade resväskan som stod i hörnet.
- Yep. Mom bought it on my 17th birthday, sa jag.
- Well, your mom had damn good taste! I'm sorry, is it okay to talk about your family?
- Yeah. It's in the past.

Tash log medlidande och vi gick in i köket där Tash hällde upp te i stora koppar. Tystnaden avbröts av Nellie som surt satte sig bredvid Tash vid köksön.

- What happened? frågade Tash.
- Zayn happened! I was happy with Dave, and Zayn just had to come into the picture! utbrast Nellie surt.
- Woah. I can sense the emotions, sa Perrie som just kommit. What's happening here?
- Zayn happened! upprepade Nellie.
- Nellie Dawn Walker. Don't tell me you have feelings for him, mumlade Tash.

Nellie tittade förskräckt, men samtidigt nervöst, på henne. Perrie blev synlig i dörröppningen och satte sig bredvid mig.

- No! I don't have feelings for Zayn! It's just... He's so damn-
- Sexy? avbröt Perrie.
- A little I guess, but that's not the thing! I feel drawn to him, and I know it isn't good because Dave's a great guy-
- Dave? A great guy? Tell me you're not joking! He's literally making your decisions, he's not giving you any space at all and he doesn't drink, utbrast Tash. If I were you, I'd break up on an instant before he suffocates you! 

Jag förstod direkt att Tash hade gått för långt när Nellie kollade på henne med glansiga ögon.

- Excuse me, mumlade Nellie och blängde på Tash innan hon försvann in i mitt sovrum.

Jag suckade och slog en blick på klockan. 18:45! Jag reste mig snabbt upp och drog på mina svarta ballerina skor.

- I'm leaving now! Have a great week without me! ropade jag. Don't ruin my apartment, don't have parties and use protection skinny bitches!

Perrie och Tash kom skrattandes mot mig och kramade mig hej då.

- Be nice on Nellie. Encourage her to talk to Zayn, mumlade jag. When I get back, they'll be back on friend terms. 
- Sure, sa Tash och log.
- Bye Nellie! ropade jag och fick ett svagt "bye" tillbaks.

Jag tog min hand- och resväska och gick ut i korridoren.

- Love you bitch! ropade Perrie.
- Love you to biatch! skrattade jag och knackade på Harrys bekanta dörr.

Han öppnade och flashade ett vitt leende. Hans smilgropar visades och det gjorde så jag gick vilda fjärilar i magen.

- Ready to go? frågade han.
- No, but I don't think I'll ever be ready, flinade jag.
- Nor will I.

Jag skrattade smått och vi åkte ner till lobbyn. Vi möttes genast av paparazzis och hoppade snabbt in i taxin som Paul körde.

**

Efter en halvtimme var vi framme vid Heathrow och vi hoppade ut. Vi checkade in vårt bagage och möttes av paparazzis inne på flygplatsen. Paul gick bakom oss för att se till så att inget hände.



- Does the paparazzis follow you everywhere?! viskade jag.
- Not everywhere. Most places yeah, berättade han. 

**

Femton timmar senare så landade vi i Barbados. Jag hade ingen aning om vart det låg, men fint var det i alla fall. Det fanns hundratals paparazzis och fans på flygplatsen. Harry muttrade och drog mig tätt intill honom. Jag höll mina händer på hans mage och kollade ner så gott som det gick. Paul bildade en gång framför oss och vi trängde oss igenom massorna med folk. Vi hoppade in i en bil som väntade på oss.

- Let's go! log Paul från förarsätet.
- Yey! sa vi samtidigt och flinade.

Det var solnedgång och jag lutade huvudet mot Harrys axel. Jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre och tillslut kunde jag inte hålla dem uppe längre.

Harrys perspektiv:

- You really like her right? frågade Paul lågt.

Jag kollade ner på Cherry som såg så fridfull ut. Hennes avslappnade ansikte var en sällsynt syn. Hon var oftast ansträngd eller irriterad. Hon låg med sitt huvud i mitt knä och benen låg över hela sätet.

- I think so, mumlade jag. It's complicated.
- I know about the whole fakedating thing. You haven't told the boys have you? frågade han.
- No. Simon won't let me.

Pual var tyst för ett ögonblick.

- It's obvious she likes you, sa Paul.
- She hates me, muttrade jag.
- No, she doesn't hate you Harry! I accidentally overheard Nellie and Tash talk to eachother the other night. Cherry really likes you, but she's trying to deny it to helself since she thinks you're an "a-class twinkle douche".

Paul skrattade lågt åt Cherrys ord och jag kunde inte undgå från att flina.

- I'm sorry for asking, but... What did you ever do to her that made her hate you? frågade han lågt.
- I couldn't handle her sickness very good, so... I was being an ass to her, mumlade jag.
- Well, you have plenty of time to make things better again, flinade Paul.

Jag skrattade lågt åt vad Paul menade.

- Oh my God... We just had one of these "chick-talks" didn't we? frågade Paul förfärat.
- Oh no. I think we just did, flinade jag.
- Don't tell anyone about my female side.
- Promise, skrattade jag försiktigt för att inte väcka den sovande Cherry i mitt knä.

Jag smekte sakta hennes kind och hon greppade tag min min hand och flätade samman våra fingrar. Jag visste inte om hon sov, vilket jag hoppades på, annars skulle hon ha hört min och Pauls konversation.
Hennes jämna andningar andades på våra händer och det ledde till att jag fick gåshud över hela armen. Det var sjukt hur mycket inverkan den här flickan hade på mig.

Jag föll för Cherelle Chambers. Sakta men säkert.

---

Woop woop! Charry action! :D I kapitlen framför oss kommer det bara vara Charry... eller...?

6 kommentarer till nästa!