Nellie drog in honom i vår kram och vi tre började skratta.

- Wait. Zayn, does Harry know I'm here? frågade jag plötsligt.
- Not that I'm aware of, sa han. But there's always press, paparazzis, rumours and that stuff.
- Plus, you told sweatback! påpekade Nellie.
- Sweatback? frågade Zayn förvirrat.
- Don't even ask, suckade jag och vi möttes i en kram igen.
__________________________________________________________________________

Cherrys perspektiv/En vecka senare:


- So, I've thought, började Nellie.
- About what? avbröt jag.
- I thought that, maybe you, I, Zayn and Freddie could go out for dinner or something

Jag tittade upp från min tidning och kollade misstänksamt på henne. Hon lyfte ögonbrynet.

- Not trying to set me up or something, are you? frågade jag.
- What? No! I'm still rooting for you and Harry, sa hon.
- Same here love, sa Zayn och kysste henne på kinden.

Dessa två har inte lämnat varandras sidor under en hel veckas tid. Han följde med henne överallt. Deras "förhållande" var så äkta. Så vackert. Något jag skulle velat ha med Harry.

- Zayn's going back to Bradford next week, berättade hon. And I'm coming with him, so you'll have to be here alone. So that's why I thought you maybe wanted to know Freddie a bit more.
- That's sweet of you Nels, log jag. Are you guys already on family terms?
- Yes, I want to show my beautiful girl to my family.

Jag log och kollade ner i min skvaller tidning igen och såg Harrys ansikte titta upp på mig. Mitt hjärta tog ett skutt och jag kollade på hans smilgropar, hans ögon och hans leende.


"Charry: Ended?"

Rubriken fick mig att sucka. Jag vågade inte läsa texten utan vände sida där artikeln fortsatte med bilder på oss. Bilder när vi var som lyckligast, bilder från i början när vi "hatade" varandra och de senaste bilderna, när vi visste att slutet var nära.

Det var en tydlig skillnad mellan de tre olika förhållanderna. I de första bilderna som togs, såg man tydligt att det var spänt mellan oss. Spänt och osäkert. När vi väl var ihop såg det genuint ut. Så äkta att det värkte i hjärtat. På de sista bilderna såg man att det var något fel. Harrys vanliga glimt i ögat fanns inte där, hans leende var inte övertygande. Blåa påsar under mina ögon var synliga och jag log sällan.

Vi såg dystra ut, men våra blickar var ändå så kärleksfulla. Jag suckade ännu en gång och vände snabbt sida.

- You're thinking 'bout Harry right? frågade Nellie.
- Maybe, mumlade jag.
- Well, let's hope Freddie can distract you, sa hon och log.
- I'm starting to believe you're actually trying to set me up with Freddie. I'm done with English boys for your information.
- There's nothing wrong with English guys! utbrast Zayn.

**

- Oh, Nellie's friend! sa Freddie glatt. You look lovely!
- Thanks, nice to see you again, log jag och kramade honom.
- You've met each other? frågade Nellie stumt.
- Briefly, sa Freddie.

Han kollade på mig och log. Jag förstod direkt att vi skulle bli bra vänner (till min irritation), och mycket riktigt. Jag hade inte haft så roligt på flera månader, när middagen var över. Han var en rolig, samt charmig prick. En sån man inte kunde hitta överallt.

Jag kände plötsligt att vi var iakttagna, så jag snodde runt och såg några män med kameror i händerna stå och ta bilder på oss.

- Oh no, mumlade jag irriterat. Paparazzis...
- Really? muttrade Zayn. I can't go anywhere now a days!
- Sozz baby, mumlade Nellie och kramade honom bakifrån.
- Why do you say sorry? frågade han.
- I kind of tweeted where we were, mumlade hon.

Han skrattade och kysste henne på pannan.

Harrys perspektiv:

- Why's Zayn in L.A again? frågade jag.
- Visiting someone I suppose, sa Liam som höll på med sin mobil.
- Probably Nellie because she's in Los Angeles, and there's nothing fishy about L.A, what so ever! 'Cause she's not with someone else but Zayn there, sa Tash snabbt.

Vi satt i studion och spelade in bitar till vårt nya album.

- Are you okay Tash? frågade Niall. You've been acting wierd for days.
- Nah, I'm perfectly fine Niall. Why are you asking? There's nothing weird with Los Angeles, and Zayn going there because Nellie and... Oh, end of conversation! I've got to focus on my homework! 
- Since when do you care about homework? frågade Louis. You're all "I'm too cool to care about school".
- I'll take that as a compliment Tomlinson.

Det var något med Tash. Så fort man nämnde Nellie eller Los Angeles, så blev hon nervös och gick upp i en nasal ton.

Jag suckade och gick in på min iPhone. Nästan automatiskt klickade jag mig in på mina bilder och plågade mig själv genom att titta på bilder på henne. Mitt hjärta sprack efter varje bild jag kollade på. En bild fick mig att stanna till.



Bilden drog andan ur mig, samtidigt som mitt hjärta hoppade över ett skutt. Den var en av de första bilderna vi tog som ett par. Jag gjorde allt för att inte låta tårar rinna. Jag andades djupt och Louis fick syn på mitt plågade uttryck.
Han kollade medlidande på mig, och jag kollade på fler bilder som jag tagit utan att hon visste.

- Mate. Stop torturing yourself! sa Louis. 

Jag låste skärmen och kollade ner på mina händer.

- I could only imagine what it feels like, sa Liam.
- Yes, imagine a life without food, sa Niall och spärrade upp sina ögon. Wait, that wouldn't be a life! More like a, half-life.
- Imagine what this must feel like then, mumlade jag. 

De förblev tysta efter det. 

Det var någonting som inte stämde. Något i Nellies historie stämde inte. Om jag var Cherry, och skulle vilja komma bort från London, vart skulle jag åka då? Rehab historien trodde jag inte det minsta på.

Niall gick in i studion och spelade in sin del till vår nya låt "Lose My Mind". De andra två spelade något kortspel, medan jag satt och betraktade flickan som satt vid bordet med vår låtskrivare Carl. De pratade om någonting som fick henne att börja skratta. Som tur var, märkte hon inte att jag satt och sneglade misstänksamt på henne. Hon dolde något. Det syntes.

Jag reste mig upp och satte mig bredvid henne. Hon kollade långsamt på mig och höjde ena ögonbrynet.

- What's up Styles? frågade hon.
- Tell me where Cherry is, sa jag lågt.
- I told you, she's in rehab, sa hon nervöst.

Hon skruvade besvärat på sig och vände sig till Carl.

- You're hiding something, mumlade jag. Just tell me.
- I don't know what you're talking about! It's getting hot in here, don't you think?
- Don't escape the subject, tell me!
- I don't know what you're talking about! She's in rehab! Leave the subject!

Hennes ögon kollade oroligt her i sin bok som låg uppslagen framför sig. Jag reste på mig och kollade på hennes rygg. Mycket riktigt, svettig.

- Ha! Sweatback, tell me! Where is she?
- She's in L.A, at Nellie's beach house! utbrast Tash högt. Okay?! She's missing you so much! Nellie keeps on calling me, saying that she's constantly crying. Pretending everything's alright, when it's clearly not! She loves you, and she hates it because she won't be able to see you! She's trying to heal her wounds, so don't stomp into her life and rip them open again!

Hela studion hade hört hennes utbrott men hon brydde sig inte, utan kollade argt på mig.

- Please, don't go there and hurt her even more, mumlade hon. I know it's hard to say, but... Give it some time. Make her wounds turn into scars before seeing her again. Please? For both of your sakes.

Hon vände sig mot Carl igen och jag gick stumt tillbaks till soffan jag satt i tidigare.

Tash hade rätt. Det skulle varit själviskt av mig att bara stampa rakt in i hennes liv igen, utan någon förvarning. Jag älskade henne för mycket för att göra henne illa. Om jag åkte för att träffa henne, och lämnade henne lika snabbt igen, skulle hon aldrig få tid för att läka hennes djupa sår som jag lämnade längs hennes hud.

Det enda hon hade tagit med sig när hon lämnade mig dagen i korridoren, var mitt hjärta. Hon skulle kunna läka sina sår, tills de blev till ärr. Så småningom skulle ärren blekna och försvinna förevigt. Hon skulle gå vidare, till ett nytt kapitel i hennes liv.

Mitt hjärta, skulle jag aldrig få tillbaks. Det skulle hon behålla hela livet ut, även fast hon inte var medveten om det. Jag älskade henne. Älskade henne så mycket att det gjorde ont. Därför respekterade jag att hon ville gå vidare innan jag såg henne igen.

---

Stackars Harry! Stackars Tash! Stackars Cherry! jag vill bara ge alla en stor bamsekram!

Jag ville bara ta er tid, och säga tack. Tack för att ni förgyller mina dagar, med era kommentarer! Älskar er så himla mycket! Without you I'm nothing... Ni är så underbara att jag vill döööö!

Kommentera! (: