Moments Ago, Chapter 14 - Fade Into Darkness
När jag hade vaknat igen på sjukhuset så stod Ellen vid min sida, med rödgråtna ögon. Den bilden hade jag fastsvetsad i mitt minne.
Jag sjönk ihop på trottoarkanten och la ansiktet i mina händer. Under ett fyra månader hade jag hållt allt inom mig, alla känslor, allt.
Nu grät jag om allt. Om min familj, om Oliver, om Harry. Jag skymtade en bil långt borta, som kom allt närmare. Jag gick långsamt mitt ut på den blöta vägen och ställde mig i mitten.
- Förlåt mamma, viskade jag innan jag blundade.
- CHERRY! WATCH OUT! var det sista jag hörde innan bilen träffade mig och allt blev svart.
Zayns perspektiv:
- What just happened? frågade Niall försiktigt.
- I don't know, viskade Tash.
Jag mötte hennes bruna ögon förvirrat.
- We have to find her! She might do something bad... really bad, sa Harry uppjagat.
- Like what? frågade Nellie ängsligt.
- Anything...
- Like, anything anything? frågade hon.
- Anything Nellie! sa Tash högt.
- Let's go then! sa hon och vi sprang ut för byggnaden.
Regnet öste ner, men det stoppade ingen av oss. Lyckligtvis så var klockan nästan halv 12, så nästan ingen var ute på gatorna.
London på natten var så annorlunda än på dagen. Det facsinerade mig hur mycket vackrare det var på kvällen, men upptäckte så många nya saker då.
- Zayn! Stop daydreaming and hurry the fuck up! sa Harry irriterat.
- Sorry, mumlade jag och följde efter honom nedför Londons bakgator.
- This is hopeless, suckade Nellie.
- She could be everywhere! sa Tash.
- She doesn't even know the city, sa Liam.
- Seriously? We can't quit now! sa Louis högt.
- Harry, you know her the best. If you were her, where'd you go? frågade jag.
Han kollade ner på marken och rynkade sina ögonbryn.
- I'd... I, don't know, mumlade han.
- Okay, let's split up, sa Louis. Me and Harry. Liam, Nellie and Niall. You and Tash. If we see her, call.
- Copied, sa Nellie.
Jag tog Tash's hand och vi sprang nedför Regent Street. Det kalla regndropparna hade trängt igenom min jacka, men jag kunde inte ha brytt mig mindre. Cherry var en av de mest vackraste, snällaste och äkta av alla jag någonsin träffat. Därför hade jag min hjärna inställd på att hitta henne.
- Zayn! That's her! That's Cherry! ropade Tash och pekade på en blond liten figur som stod mitt i gatan.
- CHERRY! var allt jag hann skrika innan en bil körde rakt in i henne.
- Oh my God, pep Tash och snyftade.
Jag skyndade mig fort fram till henne. Synen fick mig att vilja spy på stället. Mannen i bilen som satt fastfrusen, han kollade bara framför sig med ett chockat uttryck med händerna på ratten.
- So much blood, mumlade Tash bakom mig.
- Tash, call 911, now! sa jag.
Hon fiskade upp sin mobil ur fickan och jag gick fram till Cherrys livlösa kropp.
- There's no chance she'll survive Zayn. No chance! snyftade Tash.
- We can't lose hope on her! mumlade jag.
Jag satte mig ner bredvid henne och smekte hennes bleka kind. Plötsligt kände jag något...
- Tash... Tash! She's got a pulse, call them NOW! utbrast jag och kände hennes svaga puls.
- Yeah, um... Hi. Yeah, my friend got hit by a car.. She's almost dead! You have to help her! We're on Regent Street. Yes, I'm Tash Shankar, yes. Immediately! Okay, thanks, bye! hon la på och satte sig ner bredvid mig. They're coming as soon as they can. I'll call the rest.
- Okay, sa jag och slet ansiktet från Cherry för att kolla på Tash.
Harry's perspektiv:
Vi hade letat på fem olika gator i innesta London, men hade fortfarande inte sett ett spår av henne. Jag hade ringt henne ett flertal gånger.
- Do you think something has happened? frågade Louis med ett blekt ansikte.
- I can't afford to think like that, svalde jag.
You never knew what you had until you've lost it. Det stämde bra på mig just nu.
- I feel like it's my fault... sa Louis. I made us leave Liam, and she flipped.
- No, Lou. It's not your fault. She's suffering from a disease called bipolar. She got it after her family died...
- That made me feel loads better, sa Louis ironiskt. How do you know all this stuff anyways?
- That's the kind of information you'll get if you're her boyfriend.
- Wait, what?! You two are or, were, dating?!
- Don't say were! We're going to find her, and yes.. We are.
- But she hates you man! Niall told me that she went to see him the other night, and she just went on about how much she hates you!
- Flattering...
Min mobil ringde i min ficka och jag drog snabbt upp den.
"Harry" svarade jag.
"Harry, it's Tash. We.. um... we've, found her" hörde jag Tash snyfta fram.
"And...?"
"Harry... It's really bad! She g- she got hit by a car. And we don't know if she's gonna survive, we've called the ambulance. But we... we really need you here"
"Where are you?"
"Regent Street"
Med det la jag på och kände hur det brände till bakom ögonen. Jag blev så arg på mig själv!
- What? They've found her? frågade Louis svagt.
- Yeah. She... got... she got hit by a car, sa jag argt med en tår rinnandes nerför min kind.
- Wha- Oh my God...
Jag började springa med Louis tätt bakom mig. Även fast jag och Cherry 'hatade' varandra så kunde jag inte tänka mig henne dö. Det skulle ta kol på mig.
Vi såg en liten folksamling högre upp på Regent Street of vi skyndade oss fram. Synen var som att punktera mitt hjärta.
Att se Cherry så hjälplös, så livlös, det gjorde ont. Hon låg i en pöl av sitt eget blod, hon låg i en konstig vinkel och hon var blåslagen överallt.
Tårarna rann fritt nu och jag var rasande innombords. Jag andades frustrerat och hade lust att sparka sönder allting jag såg.
- Harry, calm down! sa Louis.
Tash satt i Zayns famn och hon grät i hans axel. De hade inte känt Cherry speciellt länge, känt varandra mindre till och med, men Cherry var en sån person som man inte kunde ogilla. Liam, Niall och Nellie kom springandes och kollade chockat på Cherry.
Tash var snabb upp på benen och omfamnade Nellie i en hård kram.
Sirener närmade sig och reste hände snabbt. Zayn och Tash åkte med i ambulansen, vi andra åkte i min bil. Dock körde Louis, eftersom jag var i ett chocktillstånd.
**
Två timmar senare satt alla i väntrummet, trötta och hungriga, men ingen vågade gå så man inte skulle missa något som hände.
- I know I didn't know her very well, but she was a really wonderful person, sa Nellie efter en lång stunds tystnad.
- Yeah, höll Tash med.
- How does this bipolar disease work? frågade Louis.
- When her family died- började jag.
- Wait, family died? Tell from the beginning, sa Zayn.
- Her family died in a car crash almost seven months ago. She was diagnosed with a bipolar disease, and got medication. Medication that made her not to feel any sort of emotion or feeling.
- That's why she were so calm and relaxed one moment, then tense and worried the other, mumlade Niall.
- She got this bipolar disease because she got so depressed after they died.
- Oh my God. I can't even imagine what she's been through, sa Nellie. If I lost my family, I... I don't even want to think about it...
- Are you guys here for Miss Cherelle Chambers? frågade en doktor plötsligt.
Vi for upp ur våra stolar.
- I've got some bad news...
Oooooh, cliffhanger! Hoppas ni gillar det! Någon som kollar på en serie som heter New Girl? Det gör jag, O-M-G, den är BEASSTTTT ;)
/maddeeeeeee
Jag sjönk ihop på trottoarkanten och la ansiktet i mina händer. Under ett fyra månader hade jag hållt allt inom mig, alla känslor, allt.
Nu grät jag om allt. Om min familj, om Oliver, om Harry. Jag skymtade en bil långt borta, som kom allt närmare. Jag gick långsamt mitt ut på den blöta vägen och ställde mig i mitten.
- Förlåt mamma, viskade jag innan jag blundade.
- CHERRY! WATCH OUT! var det sista jag hörde innan bilen träffade mig och allt blev svart.
Zayns perspektiv:
- What just happened? frågade Niall försiktigt.
- I don't know, viskade Tash.
Jag mötte hennes bruna ögon förvirrat.
- We have to find her! She might do something bad... really bad, sa Harry uppjagat.
- Like what? frågade Nellie ängsligt.
- Anything...
- Like, anything anything? frågade hon.
- Anything Nellie! sa Tash högt.
- Let's go then! sa hon och vi sprang ut för byggnaden.
Regnet öste ner, men det stoppade ingen av oss. Lyckligtvis så var klockan nästan halv 12, så nästan ingen var ute på gatorna.
London på natten var så annorlunda än på dagen. Det facsinerade mig hur mycket vackrare det var på kvällen, men upptäckte så många nya saker då.
- Zayn! Stop daydreaming and hurry the fuck up! sa Harry irriterat.
- Sorry, mumlade jag och följde efter honom nedför Londons bakgator.
- This is hopeless, suckade Nellie.
- She could be everywhere! sa Tash.
- She doesn't even know the city, sa Liam.
- Seriously? We can't quit now! sa Louis högt.
- Harry, you know her the best. If you were her, where'd you go? frågade jag.
Han kollade ner på marken och rynkade sina ögonbryn.
- I'd... I, don't know, mumlade han.
- Okay, let's split up, sa Louis. Me and Harry. Liam, Nellie and Niall. You and Tash. If we see her, call.
- Copied, sa Nellie.
Jag tog Tash's hand och vi sprang nedför Regent Street. Det kalla regndropparna hade trängt igenom min jacka, men jag kunde inte ha brytt mig mindre. Cherry var en av de mest vackraste, snällaste och äkta av alla jag någonsin träffat. Därför hade jag min hjärna inställd på att hitta henne.
- Zayn! That's her! That's Cherry! ropade Tash och pekade på en blond liten figur som stod mitt i gatan.
- CHERRY! var allt jag hann skrika innan en bil körde rakt in i henne.
- Oh my God, pep Tash och snyftade.
Jag skyndade mig fort fram till henne. Synen fick mig att vilja spy på stället. Mannen i bilen som satt fastfrusen, han kollade bara framför sig med ett chockat uttryck med händerna på ratten.
- So much blood, mumlade Tash bakom mig.
- Tash, call 911, now! sa jag.
Hon fiskade upp sin mobil ur fickan och jag gick fram till Cherrys livlösa kropp.
- There's no chance she'll survive Zayn. No chance! snyftade Tash.
- We can't lose hope on her! mumlade jag.
Jag satte mig ner bredvid henne och smekte hennes bleka kind. Plötsligt kände jag något...
- Tash... Tash! She's got a pulse, call them NOW! utbrast jag och kände hennes svaga puls.
- Yeah, um... Hi. Yeah, my friend got hit by a car.. She's almost dead! You have to help her! We're on Regent Street. Yes, I'm Tash Shankar, yes. Immediately! Okay, thanks, bye! hon la på och satte sig ner bredvid mig. They're coming as soon as they can. I'll call the rest.
- Okay, sa jag och slet ansiktet från Cherry för att kolla på Tash.
Harry's perspektiv:
Vi hade letat på fem olika gator i innesta London, men hade fortfarande inte sett ett spår av henne. Jag hade ringt henne ett flertal gånger.
- Do you think something has happened? frågade Louis med ett blekt ansikte.
- I can't afford to think like that, svalde jag.
You never knew what you had until you've lost it. Det stämde bra på mig just nu.
- I feel like it's my fault... sa Louis. I made us leave Liam, and she flipped.
- No, Lou. It's not your fault. She's suffering from a disease called bipolar. She got it after her family died...
- That made me feel loads better, sa Louis ironiskt. How do you know all this stuff anyways?
- That's the kind of information you'll get if you're her boyfriend.
- Wait, what?! You two are or, were, dating?!
- Don't say were! We're going to find her, and yes.. We are.
- But she hates you man! Niall told me that she went to see him the other night, and she just went on about how much she hates you!
- Flattering...
Min mobil ringde i min ficka och jag drog snabbt upp den.
"Harry" svarade jag.
"Harry, it's Tash. We.. um... we've, found her" hörde jag Tash snyfta fram.
"And...?"
"Harry... It's really bad! She g- she got hit by a car. And we don't know if she's gonna survive, we've called the ambulance. But we... we really need you here"
"Where are you?"
"Regent Street"
Med det la jag på och kände hur det brände till bakom ögonen. Jag blev så arg på mig själv!
- What? They've found her? frågade Louis svagt.
- Yeah. She... got... she got hit by a car, sa jag argt med en tår rinnandes nerför min kind.
- Wha- Oh my God...
Jag började springa med Louis tätt bakom mig. Även fast jag och Cherry 'hatade' varandra så kunde jag inte tänka mig henne dö. Det skulle ta kol på mig.
Vi såg en liten folksamling högre upp på Regent Street of vi skyndade oss fram. Synen var som att punktera mitt hjärta.
Att se Cherry så hjälplös, så livlös, det gjorde ont. Hon låg i en pöl av sitt eget blod, hon låg i en konstig vinkel och hon var blåslagen överallt.
Tårarna rann fritt nu och jag var rasande innombords. Jag andades frustrerat och hade lust att sparka sönder allting jag såg.
- Harry, calm down! sa Louis.
Tash satt i Zayns famn och hon grät i hans axel. De hade inte känt Cherry speciellt länge, känt varandra mindre till och med, men Cherry var en sån person som man inte kunde ogilla. Liam, Niall och Nellie kom springandes och kollade chockat på Cherry.
Tash var snabb upp på benen och omfamnade Nellie i en hård kram.
Sirener närmade sig och reste hände snabbt. Zayn och Tash åkte med i ambulansen, vi andra åkte i min bil. Dock körde Louis, eftersom jag var i ett chocktillstånd.
**
Två timmar senare satt alla i väntrummet, trötta och hungriga, men ingen vågade gå så man inte skulle missa något som hände.
- I know I didn't know her very well, but she was a really wonderful person, sa Nellie efter en lång stunds tystnad.
- Yeah, höll Tash med.
- How does this bipolar disease work? frågade Louis.
- When her family died- började jag.
- Wait, family died? Tell from the beginning, sa Zayn.
- Her family died in a car crash almost seven months ago. She was diagnosed with a bipolar disease, and got medication. Medication that made her not to feel any sort of emotion or feeling.
- That's why she were so calm and relaxed one moment, then tense and worried the other, mumlade Niall.
- She got this bipolar disease because she got so depressed after they died.
- Oh my God. I can't even imagine what she's been through, sa Nellie. If I lost my family, I... I don't even want to think about it...
- Are you guys here for Miss Cherelle Chambers? frågade en doktor plötsligt.
Vi for upp ur våra stolar.
- I've got some bad news...
Oooooh, cliffhanger! Hoppas ni gillar det! Någon som kollar på en serie som heter New Girl? Det gör jag, O-M-G, den är BEASSTTTT ;)
/maddeeeeeee
Kommentarer
Postat av: emma
neeeeeeeej, Cherry :(
hoppas hon mår bra!
Postat av: Melina
Shit vad bra!
Postat av: nour
Hey sötis! Ofc vi kan länkar er nu!;D Tack sååå mke om novellen! Gör min dag! Hoppas ni får många läsare och kommentarer det är ni världa, you go gurls!
Trackback
