- Det gör inget, sa hon lungt.
- Bra, sa jag och kysste henne

---

Justin's perspektiv:

Angel hade förändrats rejält! Hon var inte längre "bitchiga och okänslosmamma Angel" utan nu var hon mer ansvarsfull och snäll. Chasity hade nu legat i koma i nästan två veckor. Angel hade släppt en ny låt.
Den hette Talking to the moon och var riktigt bra! Hon höll på att bli känd nu. Hennes fans kallade sig för
"Angels".
Ganska gulligt fan namn faktiskt! Hon hade även ändrat sitt twitter namn från @ItsAngelBitch till
@AngelOfficial.

Vi skulle ut och äta en lunch innan min konsert. Jag hade tvingat min manager att få turnera runt bara i Australien och Nya Zeeland och länder nära, för jag skulle vara på plats om något hände Chasity. Jag vågade inte ta risken att vara på andra sidan jordklotet om hon vaknade eller... dog. Fast jag ville inte vara ifrån Angel för den delen heller.

Jag körde och stannade utanför Angels hus. Hon kom ut och såg lika söt ut som vanligt.
Vi skulle dra in till stan och äta på en italiensk resturang. Hon hoppade in i bilen och log stort. 

- Hej Bieber! sa hon och log. 
- Hej shawty! sa jag och kysste henne. 

Jag körde iväg och vi pratade på. Vi kom fram och jag parkerade och vi gick ut. Paparazzis var som galna och skrek. 
Vi ignorerade alla och gick in. 

*

Maten var jättegod och vi gick hand i hand ut ur resturangen. 

 

Angel's perspektiv:

Justin verkade lite irriterad på alla papz och suckade gång på gång. Jag däremot, tog ingen som helst notis om papzen. Jag är van och älskar fortfarande att stå i rampljuset, men tillskillnad från förut så kräver jag inte att stå i centrum hela tiden.

Vi hoppade in i bilen och åkte hem till hans boende nu när han är i Australien.

- Varför ska vi hem till dig? frågade jag.
- Vi ska träffa mina föräldrar, sa han och log.
- Va?! Men Justin du har ju inte sagt något! utbrast jag.

Justin's perspektiv:

Hon såg så gullig ut när hon hade det chockade uttrycket.

- Jag säger det nu, sa jag och skrattade.
- Men! Justin, tänk om dem inte gillar mig?
- Det är min mamma bara. Pappa är i Kanada. En mindre person att impa på, sa jag. Men har jag sagt att din australienska brytning är urgullig! tillade jag snabbt.

Det funkade alltid att ge Angel komplimanger så blev hon lite mer självsäker, plus att man fick se hennes söta rodnande.
Jag körde in genom den massiva porten som stängdes efter mig och parkerade utanför på parkeringen som låg en bit bort från huset. Angel stirrade chockat på vårt hus som vi "hyrde", eller lånade eftersom jag är ju trots allt Justin Bieber. (Ego...)

- Wow, och jag tyckte mitt hus var stort, mumlade Angel.
- Ditt är stort. Jag personligen tycker att det här är för stort och lyxigt! sa jag och tog hennes hand.

Vi gick på blomstergången och gick in till huset. Angel stirrade chockat runt sig när vi klev in i hallen.
Jag flinade åt hennes reaktion.

- Justin? Är det du? hördes min mammas röst.
- Ja, sa jag.

Angel kollade på mig med en smårädd blick och hennes grepp om min hand hårdnade.
Mamma kom ut i hallen och fick syn på Angel.

- Är inte du Angel Martinez? frågade hon.
- Jo, det är jag, sa Angel och log.

Hon var ju helt otrolig! I ena stunden så var hon orolig och i andra så var hon hur självsäker som helst! Jag undrade hur hon kunde vara så duktig på att koppla bort sånt som rädsla och liknande.

- Så dejtar ni eller nåt? frågade mamma.
- Ja, sen två-tre veckor tillbaka, sa jag och log stort mot Angel.
- Ja, man kan ju inte undgå att läsa alla tidningar! Föresten, jag älskar "Who says"!
- Tack Mrs. Bieber! sa jag.
- Åh, kalla mig Pattie eller Mrs. Malette, sa hon och log.
- Oj! Förlåt, sa Angel ursäktande.
- Det gör inget! Men jag måste kila nu! Ha så kul ungdomar, sa hon och gick ut genom dörren.

Justin stängde den efter henne och drog med mig in till det stora vardagsrummet och satte mig i soffan, medans han gick fram och satte på dvd:n.

- Vilken film? frågade han.
- Hmm, eftersom jag älskar skräckfilmer! Har ni Saw? frågade jag.
- Ja, sa han och satte på den.

Han satte sig bredvid mig och log nöjt. Han trodde väl att jag skulle bli rädd, haha! Verkligen inte. Jag blir inte ens påverkad! Det ända jag är rädd för är att någon jag älskar dog. Därför behövde jag smälta att Chasity kunde dö vilken sekund som helst. Därför tog jag lite avstånd från henne och jobbade hårt med musiken och var med Justin. Jag hade slutat festa och dricka helt. Jag skulle inte ens pröva alkohol en gång till.

*

Efter filmen satt Justin ihopkrupen i min famn.

- Haha! Nån blev rädd? fnissade jag.

Han kollade på mig med en ond blick.

- Det var meningen att det skulle vara tvärtom.. Du är ju tjejen, mumlade han och kollade på mig som med stora blinkande bambiögon.
- Aaaw, du är så söt! sa jag och kramade honom. Min lilla egna Bieber-bebis! tillade jag.
- Nej, mini-Biebers vill vi inte ha än! men typ om 10 år eller så, sa han och blinkade med ögat.
- Dream on, sa jag och reste mig upp. Kom igen, vi kan inte sitta här hela dagen!
- Okej. Vi går på Zoo! skrek han.

Jag kollade med stora ögon på honom. Jag älskade när Justin tog fram sin barnsliga sida. Den var helt underbar och rolig!

- Visst, men jag kan inte gå i det här, sa jag och kollade ned på min fina utstyrsel.
- Du kan låna nåt av mig, sa han och blinkade.

*

Ungefär en timme senare så var vi påväg in till zoo:et och jag hade fått låna en lila piké tröja och ett par svarta leggings av hans mamma Pattie. Jag hade även plattat håret. Ingen outfit som jag någonsin skulle ha igen! Men det fick duga. Justin matchade mig med en blå piké tröja.



Vi hade det jätte trevligt och för en gångs skulle så glömde jag allt det dåliga just nu. Men när Justin åkte på konsert och lämnade mig i mitt hus, så kom alla tankar om Chasity tillbaks. De kunde inte fly ur mitt huvud. Även fast jag var världens lyckligaste tjej så fanns den hemska känslan alltid med mig. Justin lyckades få mig att glömma den men den försvann aldrig.

Jag kollade igenom fotoalbum med Chasity från när vi var små och började gråta. Jag saknade henne så mycket! Det var tortyr att kolla i albumen men det var det enda jag hade av Chasity nu. Jag ville inte se henne när hon nästan var död. Det tog kål på mig att se henne ligga som om hon var död. Jag ville vara stark för hennes skull.
Jag skulle klara det här!

Kära Gud. Gör så att Angel vaknar. Hon är min bästa vän och jag kan inte klara mig utan henne! Amen.

Tänkte jag och kollade ut på den stjärnfyllda himlen.

---

Så vad tycker ni när det bara är Justin och Angel? Är det bra eller ska jag skriva mer om Chasity på sjukhuset? Jag kände för att göra en glad del eftersom det kommer vara många ganska deppiga...?

Fem kommentarer till nästa!