Jag vände mig om och såg Justin komma mot mig. Jag suckade och började gå, men han tog tag i min arm och stoppade mig.

- Vad har hänt? frågade han.
- Fråga din bitch till flickvän, fräste jag.
- Vad har Angel gjort?

Angel's perspektiv:

Hur är det möjligt... Hur kan den perfekta Angel Martinez's liv blivit upp och ned på några få minuter. Jag stod still i en minut och fick sedan tillbaks mitt förstånd och började springa ned till lobbyn.
Jag skymtade Chasity utanför de stora glasdörrarna och vinkade efter taxi. Att springa var inget jag gjorde ofta. När vi skulle springa i skolan så sa jag att jag hade PMS. Detta är ett undantag, jag sprang för mitt liv genom lobbyn och ut genom de massiva glasdörrarna.

Chasity kollade på mig med rödgråtna ögon, det krossade mig.
Jag gick fram till henne.

- Vad vill du? frågade hon med en hård ton.
- Jag ville säga förlåt och undrade om allt kunde bli som det var, sa jag lågt.
- Det funkar inte så Angel! Vi finns inte mer. Du ljög för mig!

Hon sprack upp i tårar och kastade sig in i en taxi och den åkte iväg. Jag var så arg på mig själv. Inte hade Angel Martinez behövt säga förlåt, därför var jag så dålig på det. Mina arga känslor nådda mitt huvud och jag kände för att slå till Gud för han gjorde mig till en sån hemsk människa.

Justin's perspektiv:

- Justin? sa mamma frågade bakom mig. Vad det Chasity sa sant?
- Tyvärr ja, mumlade jag.
- Justin, sa hon besviket.

Jag var besviken och arg på mig för att jag lät Chasity gå. Man vet inte vad man hade tills det är borta.
Chasity fick mig att känna lycka och kärlek för första gången på länge. Det var inte samma sak med Angel. Hon ville alltid vara utomhus så paparazzis kunde fota oss. Chasity ville vara inomhus för hon ville inte synas på tidningar.

- Kom igen bro. Vi måste åka, sa Scooter.

Jag suckade och följde efter dem. Paparazzis stod utanför hotellet. Jag var Justin Bieber, det kan jag inte glömma. I put on my fake smile and pretend everything's okey, when it's really not.
Fast jag lyckades nog inte så bra för paparazzis ropade vad som var fel. Scooter rynkade pannan och kollade på mig med en "wtf" blick.

Jag suckade.


I sighed.


Chasity's perspektiv:

Jag stod utanför flygplatsen och tvekade. Skulle jag åka tillbaks hem till Australien?

- Chasity! ropade någon efter mig.

Jag vände mig om och såg Taylor komma gående.
Varför är han här?

- Jag kanske aldrig berättade att jag bor i Australien för tillfället. Hörde att du skulle dit, får jag göra dig sällskap? frågade han charmigt.

Jag fnissade.

- Såklart Mr. Lautner, sa jag och log.

Vi köpte varsin biljett till Australien och satte oss i väntrummet. Papz stod utanför de stora glasväggarna och fotade oss. Vi posade en gång och brast ut i skrattanfall direkt efter.



Taylor var faktiskt väldigt snäll. En riktigt bra kompis tillskillnad från Angel. Den där stora klumpen som satt i magen var tillbaka. Jag försökte tänka andra tankar, men minen Angel gjorde när jag skrek på henne satt fastsvetsad på näthinnan. Samma sak med Justin's blick när jag konfronterade honom.

Ren smärta.

 Tårarna brände bakom ögonen och jag brast i gråt. Taylor bar upp mig och satte mig i hans knä.
Någon som bryr sig i alla fall. Mamma och pappa bryr sig inte. Inte någon annan för den delen heller...

Tja, Madde här! Nu la jag ut två kapitel som ett förlåt för att updaten har varit lite dålig på senaste tiden. Men vi har fritid och skola :) Kommentera och ENJOY! <3