Jag hade gått tillbaka till min numra så vanliga vardag. Skola på dagen, intervjuer och konserter på kvällarna. Kände mig lite som Hannah Montana. Justin var för tillfället i Bulgarien och skulle åka vidare till Irland ikväll.

Jag var däremot i skolan och skulle ha bildlektion. Inte något jag såg fram emot eftersom bildläraren riktigt HATADE mig!

Jag hade börjat lära känna en tjej som hette Miranda och som gick i min klass.

Hon hade långt rött (?!) hår och hade bruna ögon. Lite européiskt utseénde tycker jag.

Miranda och jag hade lärt känna varandra på en kemi lektion när vi blev indelade som labbpartners.

Vi klickade direkt och hon brydde sig inte det minsta att jag var 'Angel Martinez' Biebers tjej eller Australiens stolthet. Hon var med mig för den jag var, inte för att få popularitet. Fast det fick hon ju gratis...

Jag hade aldrig haft någon annan nära vän än Chasity så detta var lite ovant för mig, att skaffa nya kompisar. Men ingen skulle någonsin ersätta Chasity.

- Vi måste nog röra på oss, sa Miranda med sin ljusa stämma.

- Mm, suckade jag och ställde mig motvilligt upp.

- Det är över fortare än du tror, sa hon.

- Men hon är ju hemsk! Hon hatar mig, gnällde jag.

- Då ska du väl inte ge henne mer skäl att hata dig denna lektion? sa hon och gjorde sitt 'visst-har-jag-rätt' ansikte.

Jag suckade. Även fast jag hade förändrats, så hade inte min vinnarskalle försvunnit till min stora förtret...

- Jaja, vi måste nog gå. Jag vill INTE komma försent till första lektionen, sa jag och vi gick mot bildsalen.

*

- Det var hemskt! gnällde jag när vi stod vid skåpen.

- Så farligt var det inte! Du bara hällde ut vattenkannan på henne och råkade kasta målarfärg som skulle ha kommit på Andrew, men som istället kom på bildläraren. Inget farligt alls, sa hon och fnissade hysteriskt.

- Ha-ha, sa jag med en ironiskt ton.

- Äsch! Strunta i henne, bild är inte ens ett huvudämne! sa Miranda och flinade.

- Du har nog rätt.

- Jag har alltid rätt!

- Rätt där med!

- Du ser! Jag borde döpa om mig till Miranda McRätt istället för McKinley.

Jag skrattade och vi gick till biologin. Jag hade inte haft såhär roligt på många månader nu, så jag njöt av tiden jag hade. Miranda visste inte om Chasity än, men jag skulle berätta snart.

*

Skolan var slut och jag hade precis kommit hem när min mobil ringde. Det var Taylor...? Min mage drog ihop sig och jag fick en hemsk känsla i hela kroppen. Jag svarade med en darrig röst.

- Hej?

- Hej, sa han med en bruten stämma.

- Vad är det? frågade jag nervöst.

- Det är Chasity. Hon har blivit sämre och de planerar att dra ut pluggen.

Nej! Jag tappade min iPhone i chock och hörde Taylor från luren. Detta kan inte hända! Det får bara inte hända!

Fick inte 6 kommentarer men jag kände för att vara snäll idag! :)

Ska strax börja på Part 2!