Who Owns My Heart? Kapitel 26, PART 2
Skolan var slut och jag hade precis kommit hem när min mobil ringde. Det var Taylor...? Min mage drog ihop sig och jag fick en hemsk känsla i hela kroppen. Jag svarade med en darrig röst.
- Hej?
- Hej, sa han med en bruten stämma.
Detta kan inte vara en bra nyhet...
- Vad är det? frågade jag nervöst.
- Det är Chasity. Hon har blivit sämre och de planerar att dra ut pluggen.
Nej! Jag tappade min iPhone i chock och hörde Taylor från luren. Detta kan inte hända! Det får bara inte hända!
Chasity's perspektiv:
För varje dag som gick kände jag hur jag blev svagare. Jag visste inte ens vilket datum det var. Jag var så förvirrad! Allting i mitt huvud snurrade och jag visste inte hur mycket längre jag skulle orka hålla mig vaken.
Men nej. Jag skulle inte ge upp, jag hade hört mamma och pappa pratat med doktorn och sagt att de funderade att dra ut pluggen.
Då fick jag nya krafter och försökte lite då och då anstränga mig att vakna, men förgäves.
Alla dessa saker som jag skulle göra när jag vaknade, staplades på hög och jag började undra ifall jag någonsin skulle få chansen att förlåta Angel eller att prata ut med Justin.
Jag hörde högljudda röster i korridoren. Bland annat min mammas röst och en doktor vars röst jag kände igen.
Mamma skrek argt något jag inte hörde. Jag orkade inte med mer. Allt jag gjorde var att skapa sorgsenhet och tydligen ilska... Angel kom knappt hit längre för hon kunde inte vara mer än fem minuter här inne innan hon brast ut i gråt.
Taylor visste jag inte vart han var, Justin var på Europa turné och Angel var här i Australien om hon inte var med Justin.
Någon öppnade dörren och började prata. Det var mamma.
- Chasity, vi har pratat, började hon. Och vi tycker kanske att det är dags...
NEJ MAMMA! tänkte jag febrilt.
- Du har ju trots allt legat i koma i nästan två månader...
- Nej! Ni kan inte gå upp, hördes Angels gälla röst. Om hon vill ligga i två år så får hon det! Hon kommer vakna, jag lovar!
Angel? Vad gjorde hon här?
- Men...
- Inga men! Hon kommer vakna, om jag så måste vakta pluggen dag och natt så kommer jag göra det. För hon. kommer. vakna! morrade Angel.
Det hördes fotsteg och dörren gick igen. Personen som var kvar satte sig bredvid sängen och tog min hand.
- Chasity, snälla vakna! Vi behöver dig... sa Angel. Inget är sig likt. Alla i skolan frågar efter mig, jag är känd på grund av en lögn och jag mår så dåligt! Okej, jag vill inte få dig att må dåligt men... vi behöver dig...
Nu när dina värden har blivit sämre så måste hålla dig uppe! Vi måste bevisa att de inte behöver dra ut någon jäkla plugg!
Det var min Angel det... Jag kände plötsligt hur det stack till i fingret. Jag kände varenda liten rörelse Angel gjorde med sina fingar på min handflata.
Fick jag tillbaka känseln?! Jag försökte trycka mig igenom den svåra barriären som höll mig borta från verkligheten.
- Chasity...? mumlade Angel.
Jag kämpade så hårt och tryckte och tryckte, men föll snabbt ned i botten.
Wow, snacka om tur... eller snarare Otur!
Tre månader senare/Angel's perspektiv:
Jag hade släppt mitt första album. Justin hade åkt tillbaks till U.s.a. Jag tror att han hade gett upp hoppet. Hoppet om att Chasity skulle vakna. Något som jag aldrig kunde ge upp, jag vågade inte ge upp!
Chasity blev bara sämre och sämre, jag tror att Justin inte pallade med alla de hemska nyheterna.
Chasity hade nästan vaknat ett fåtal gånger. Därför stärktes hoppet inom mig.
Jag var på en konsert i Aderlaine och sjöng refrängen på min låt "A year without rain"
I'm missing you so much
Can't help it I'm in love
A day without you is like a year without rain
I need you by my side
Don't know how I'll survive
A day without you is like a year without rain
Ägnad åt Chasity, såklart...
Chasity's perspektiv:
Skälet att jag fortfarande levde var oklart för mig. Det måste varit Angel och hennes såbara ord, eller Justin och hans prat om känslor. De två, som jag prisade väldigt högt, gjorde mig förvirrade!
Jag var nästan själv hela tiden, förutom när Angel kom. Hon kom väldigt ofta faktiskt! Hon pratade om sin vardag, sjöng låtar hon hade skrivit, pratade om sin nya vän Miranda. Hon verkade som en toppentjej, med rött hår!
Jag ville bara vakna! Så jag kan träffa Miranda, prata med Angel. Allt sånt!
Varför hatar Gud mig så mycket att han inte låter mig vakna? Som mamma brukar säga "Everything happens for a reason". Ja, då är det meningen att jag ska Dö?
Jag fattar ingenting just nu...
Hoppas ni inte sitter uppe än! ;) Del 2 här alltså!
6 kommentarer till nästa!
Kommentarer
Postat av: Cecilia!
Najs mer! :D
Postat av: maja
mmmeeeeer...kan hon inte vakna snart!!!
Postat av: Oliviaa. ♥ ♥
Meer ♥
Postat av: Emma
Jättebra mer :)
Postat av: Sara
meeeeeeerrrrr!!!!!!!!!
Postat av: Lisa'
meer :)
Postat av: Alma
grymt bra!:)
Trackback
